Duktig flicka

Det här är Du Lilla. När man säger "Hej Du Lilla" låter det nästan som el-Hamdulillah, vilket betyder ungefär "Gud vare tack". Så hon fick heta Du Lilla till slut. Och Du Lilla har nu fått smått, det måste ha skett i förrgår, för dagen innan kom hon med stinn mage och nu hänger den och sladdrar som en tom påse. Jag vet inte var ungarna är eller ens om de lever, men hon kommer och får mat i köksfönstret hon också. Så nu är det tre mammor (en blivande) som får lite extra varje dag.

Jag vet inte vad som flög i mig i dag, men jag har varit en riktigt duktig flicka. Jag har städat skrivbordet så att det är alldeles (ja, ja, men nästan) tomt, jag har gjort en att-göra-lista, jag har klarat av all handtvätt som hade väntat alldeles för länge, jag har förberett maten, jag har tvättat filtar och trasmattor och ... nä, sedan var det kanske inte så mycket mer.

Jo, jag har packat skolväskan. För i morgon börjar jag lära mig arabiska! Äntligen!

Lycka ...

... är att hitta svenska pepparkakor i affären. Det fanns både vanliga pepparkakor, "traditional", och med olika smaker som apelsin, apelsin-choklad, vanilj, cappucino och allt vad det var. Finns det i Sverige, eller finns det bara de vanliga?

Helgen har annars mest gått i tvättandets tecken. Allt sånt där som måste få sig en omgång lite då och då, t.ex. överkastet i gästrummet, badrumsmattorna, sofföverdragen, duschdraperierna och liknande. Som tur är torkar allt ganska fort, jag hoppas till och med kunna stryka soffklädslarna i kväll så att vi får på dem igen.

Men först mat - det blir Tjälknöl enligt recept från Taina, potatisgratäng och sallad. Spännande, jag har aldrig gjort tjälknöl förut.

Blomsterprakt utanför köksfönstret

Flamboyant.

Trädet Flamboyant (Delonix regia).

Tack vare Ninni vet jag vad det är för träd vi har utanför köksfönstret. Samma träd finns alltså i Brasilien. Det var hemskt svårt att få en bra bild i det skarpa solskenet, och precis när man ska knäppa blåser det så klart till så att grenarna gungar bara så där lite, lite så att bilden blir suddig. Men ni kan i alla fall få en uppfattning om hur vackert det är att titta ut här, och ännu vackrare blir det när alla knoppar har slagit ut. Senare kommer stora fröbaljor att hänga i grenarna, och då ska jag ta en och försöka dra upp ett frö i en kruka.

Som om inte det räckte har jag ett antal hibiskusar i trädgården, ett par i kruka och en tio stycken som växer i häckarna. De är nu fulla av knoppar så snart blir det praktfullt även där.

En lugn, skön fredag utan en massa främmande karlar som springer runt i hela huset. Underbart! Eller lugn och lugn, jag håller på att tvätta och ska snart ställa mig och stryka alltihop för jag måste ju se till att ha rena kläder till nästa vecka när arabiskakursen börjar.

Och så är jag alldeles öm i munnen efter tandhygienisten i går! Det blir potatismos till middag.

Hoppas ni alla har en bra fredag och att ni får en skön helg!

Sova NU

Tre dagar med larmkillar, översvämningar, f.d. städerska med nyfödd på armen, och nyss hemkommen från tandläkare + tandhygienist.

Jag måste gå och lägga mig - återkommer i morgon.

Avlopp och avskräde och alarm

Och lilla Mums-Mums som lyser upp dagen.

Sicken dag! Larmkillarna blev inte färdiga här förrän strax efter sju i går kväll, eller rättare sagt, då gav de upp för dagen. Det vill säga, de är här i dag igen, och i dag är de fyra i stället för tre. Så huset är fullt av larmkillar. I går när jag insåg att de skulle jobba så länge (jag mitt nöt trodde att man fixade det där på ett par timmar ...) fick jag rota runt i frysen och hittade köttpajer som jag kunde ge dem att äta. Det duger ju inte bara med te och muffins på en hel dag, även om de är hembakta. I dag stack jag upp till shoppingcentret och köpte pizza till dem. Visst, skulle ha kunnat ställa mig vid grytorna, men jag är inte så himla säker på att de skulle ha gillat min mat, bättre på det här sättet.

Dessutom blev det plötsligt stopp i avloppet i källaren med påföljande översvämning (och stank), så nu har jag haft hela gänget gubbs engagerade i att rensa stora avloppsrören ute i gatan. Det var stopp utanför våra turkiska grannar. En kille klättrade till och med ner där! Min hjälte! De lyckades dock inte lösa problemet själva, utan fick kalla på en som hade bättre grejor. Så nu är det problemet löst. Jag kan tillägga att jag ALDRIG kastar annat än toapapper i toan, jag är jätteförsiktig med det, så det är INTE på grund av mig det blev stopp.

Vi svenskar här i Cairo har en egen hemsida där jag bidrog med ett inlägg om att sortera sopor för att hjälpa till att göra sopsorterarnas liv lite drägligare. Jag publicerar det här också, om det kan nå ytterligare någon i Egypten och kanske i något annat land där det mänskliga sorteringssystemet tillämpas kan det inte publiceras för många gånger:

Att hjälpa sina medmänniskor till ett bättre liv utan att anstränga sig

Vi har nog alla känt oss hjälplösa inför allt mänskligt elände som möter oss här i Egypten. Vi är medvetna om hur hjälporganisationer sliter hårt för att åstadkomma en förändring, och undrar vad vi själva kan göra. Och så ser vi för oss hur vi borde engagera oss i olika projekt, ta oss an fadderbarn, utföra volontärarbete eller något liknande. En del av oss är duktiga och gör det, för en del av oss andra blir det liksom aldrig av.

Men det finns ett sätt att hjälpa människorna i sopbyarna – helt utan att behöva anstränga sig och utan att det kostar ett enda öre: Att sortera sina sopor. Det är lika lätt att slänga en sak i den ena påsen som i den andra.

Men det är inte det svenska sättet att sortera sopor som behövs. Tänk i stället så här: ”Om det var jag och min fyraåriga dotter som tvingades att leva på att sortera sopor, hur skulle jag då vilja att soporna levererades till vårt hem?”

Själv sorterar jag efter den här principen:
1. Matrester – att ge till (grisar) och getter.
2. Äckel – gamla blöjor, bindor, snoriga näsdukar, kaffefilter och annat som inte går att återvinna och som ingen människa borde behöva vidröra med sina händer, särskilt inte en liten flicka på 3-4 år.
3. Rent och förmodligen återvinningsbart, dvs papper och plast, läskflaskor, batterier, elsladdar, trasiga t-shirts och vad det nu kan vara. Hit hör också rengjorda mjölkpaket och liknande. Jag försöker så gott det går se till så att det inte ska stinka om mina sopor.
4. Förpacka (trasigt) glas och annat man kan skada sig på. Själv brukar jag lägga glödlampor och glasskärvor i ett mjölkpaket som jag sedan försluter med maskeringstejp, då blir det tydligt att paketet innehåller någonting och den som tar hand om det kan vara försiktig.

Den som vill läsa mer om sopsamlandet och Moqattam kan göra det bland annat här. 

Den cyniske säger nu att ”Jaha, men det är ju som en droppe i havet om det bara är några få svenskar som sopsorterar, vad hjälper det?” Ja, det stämmer. Men om det här kan sprida sig genom att vi alla pratar med arbetskamrater, barnens klasskamraters föräldrar, kompisar på gymet och liknande, kanske det här kan sprida sig så att de osorterade soporna till slut är det som framstår som en droppe i havet.

Den som läste CSA:s tidning Oasis aprilnummer har också sett att Lorraine Tinsley har skrivit en artikel om just det här. Se sid 88-89. Förhoppningsvis är det här alltså någonting som sprider sig.

Och visst, så länge de här människorna måste leva på sopor har de inte ett värdigt liv, men genom att sortera soporna kanske vi kan hjälpa dem att i alla fall slippa det värsta eländet.

Att hålla tiden och attityden

En sliten gata i de äldre delarna av Kairo.

När det gäller länder som Egypten, Turkiet och ett flertal andra får man oftast höra att ingen, absolut ingen, kommer i tid, att folk inte ens kommer på rätt dag utan flera dagar senare. Och att när de väl dyker upp så gör de inget, kan inget och fattar inget.

Det tycker inte jag stämmer! Jo, någon enstaka gång har det hänt att någon inte har kommit som avtalat, men väldigt sällan. Rörmokaren brukar till exempel alltid komma ungefär den tid han har sagt, ibland tidigare. Det senaste exemplet är larmfirman som installerar larm här i huset. I lördags ringde hyresvärden och sa att han skulle komma för ett möte klockan 15.30. EXAKT 15.30 ringde det på dörren. Larmfirman sa att de skulle komma cirka 10-11 i dag för att installera larmet. Klockan 11 ringde det på dörren och nu jobbar de för fullt, de sitter inte och slöar och det ser i alla fall ut som om de gör ett bra jobb.

Jag tycker att folk i princip gör ett bra jobb. Jag menar, elektrikern lagar elektriciteten (alltså, ni fattar vad jag menar), rörmokaren lagar läckage, larmkillarna installerar larmet. Folk är inte alls så slöa och odugliga som man ofta får höra. Jag tycker det är ett orättvist rykte, faktiskt. Och det ryktet skulle jag vilja ta kål på.

Tänk bara på hur det är i Sverige. Man får en lapp i brevlådan som säger att man ska hålla sig hemma på "tisdag mellan 07 och 12" för då kommer sotaren. Sedan dyker han inte upp förrän 14 och man går runt som en osalig ande för att man blev tvungen att ta ledigt från jobbet hela dagen. Så inte ska vi svenskar komma och påstå att det är så himla mycket bättre där. 

Jag vet inte vad det här beror på, men jag tror det kan ha mycket att göra med hur man värderar och bemöter andra människor. Om man ser folk som lägre stående och mindre vetande tror jag att man får exakt den attityden tillbaka. Då struntar de i en. Bryr sig inte om att komma i tid och bryr sig inte om att göra ett bra jobb. Jag vet en tjej som flyttade till Istanbul med attityden "mig ska de minsann inte få lura", och det är exakt vad hon blev hela tiden. Lurad. I alla fall enligt henne.

Visst, jag kanske är blåögd och blir i själva verket lurad hela tiden. Men jag tror inte det. Jag tycker att folk här i Egypten är bra människor, lika bra människor som vi är i Sverige, eller som portugiserna, eller tyskarna, eller vad som helst. Rötägg finns överallt, och ibland har man oturen att stöta på dem, men de flesta människor över hela jorden är ärliga och stolta över att göra ett bra jobb.

Dessutom är vi lika mycket värda som människor, oavsett vilket yrke vi råkar ha, vilket land vi råkar komma ifrån, vilken hudfärg eller form på näsan vi råkar ha, vare sig vi har sjal på huvudet eller kors om halsen.

DET mina vänner, är en attityd jag tänker behålla!

Mamma vid pyramiderna

Mamma vid pyramiderna, februari 1953.

Eftersom jag lade ut ett foto av min far när han var i Kairo 1954, måste jag ju faktiskt också visa ett av min mor när hon var här 1953. Hon var lite modigare än jag är, för jag vågar inte rida kamel. Vilda hästar får inte upp mig på en kamel.

När de här fotona togs av mina föräldrar kände de ännu inte varandra, och jag var alltså inte ens påtänkt. Men det är rätt roligt att tänka på, och se foton av, föräldrarna när de besökte den plats där jag bor just nu. Rätt fantastiskt faktiskt.

I övrigt har det väl inte hänt så mycket här i dag, inte mer än att våra stackars grannar har vattenläckage, det rinner för fullt ut på deras lilla gård på framsidan. Och så rinner det ner genom deras källarfönstret, så det är redan alldeles blött där sa grannfrun. Men ett par av gubbsen var faktiskt kvar här, så nu håller de på att fixa. Hoppas de lyckas. Kattungarna, dvs Cous-Cous, Mums-Mums och Muffins, tycker det är väldigt spännande med allt vatten. Och lite läskigt. De är väldigt nyfikna på vad det där konstiga kan vara som rör på sig ...

President Naguib

Ett lite annorlunda foto härifrån Kairo. Till vänster Egyptens allra första, lite okända president, general Naguib. Längst till höger står min pappa. Naguib var president under en mycket kort period, 1953-1954. Fotot är taget den 7 februari 1954, kl 11.00. Tyvärr lyckas jag inte tyda de andra herrarnas namn. (Fotograf okänd.)

I dag är en sån där lite halvtråkig dag. El-Make är i Istanbul (lyckot), Trevliga Grannen är Sverige, katterna sover, jag är trött och vet inte riktigt vad jag ska skriva om.

Så jag nöjer mig med att visa det gamla fotot och önska alla en trevlig söndag!

Hyresvärdarna

Är det någon som blir sugen på att bada?

Nu börjar det hända grejor här! Äntligen!

För några veckor sedan var det ett inbrottsförsök hos en tysk familj här i området. En galning stod och viftade med kniv och bankade på fönstren till deras hus. Vakterna kom och tog hand om honom och ingen kom till skada (utom möjligen galningen, då). Det här inbrottsförsöket har lett till att framför allt diplomaterna i området har gått ihop och krävt att någonting måste göras åt säkerheten, ett bättre staket måste sättas upp på baksidan, fler vakter som inte sover hela nätterna osv.

Så i går hade alla hyresvärdar i området stort rådslag, de satt ute vid poolen (den på bilden), rakt utanför vår trädgårdsgrind. Ack om jag hade kunnat några fler ord på arabiska, nu förstod jag inte mer än några enstaka ord trots att jag kunde vara "flugan på väggen", och det var inte ens ord som gav några ledtrådar.

Hur som helst verkar det här leda till action. Den ena hyresvärden ringde för en stund sedan och undrade om det gick bra att han kommer hit i dag kl 15.30. Topp, förutom att el-Make just åkte till Istanbul. Men jag kan nog prata och peka lika bra som han, och jag tänker inte låta chansen att påpeka vad som behöver skärpas till här gå mig ur händerna! Icke sa Nicke!

Säkerheten, poolområdet, städningen av området och gatubelysningen. Det är det viktigaste som måste åtgärdas NU och det kommer han att få veta om han inte redan visste det.

Så nu ska jag gå och baka någon sorts kakor att bjuda på till kaffet, tror det blir Desirées goda muffins igen. Med hallon den här gången. Det kan väl vara trevligt att bjuda på svenskt fika med dopp? Lite fjäsk och lite piska!

Vill ha, tror jag - del 2

Nä nu blommar det! Trädet utanför köksfönstret/arbetsrummet blommar! Än är det bara två blommor som har slagit ut, men hela kronan är översållad av knoppar, så det blir snart en fest för ögat att titta ut genom fönstren på framsidan. Ännu mer fest för ögat ska jag kanske säga, för det är ju under det här trädet kattungefamiljen bor.

Fast nu är jag säker på mer exakt vad det är jag vill ha. Tack för länktips, Mathilda och Emil!

Nu har jag googlat och letat och kollat och läst och funderat, och jag har kommit fram till att om man struntar i den läsplatta för e-böcker som Amazon säljer (för på den kan man bara få böcker från Amazon) och i stället köper en annan, då KAN man köpa e-böcker på både svenska, engelska, danska och en hel del fler språk. Fantastiskt bra. Man kan också LÅNA e-böcker från svenska bibliotek, vilket man visserligen kan göra även utan läsplatta om man tycker det är okej att sitta framför datorn och läsa. Ja, alltså, man kan ju köpa e-böcker också och läsa på datorn om man vill.

Men jag vill kunna ta med boken om jag kanske ska sitta och vänta på ett kafé, på flyget, på stranden, i sängen, framförallt i sängen, och då är det inge bra med datorn. Och med tanke på att en e-platta väger mindre än en pocket, och att man kan ha ett tusental böcker i den, så innebär det också att man slipper välja vilka böcker man ska ha med på resan och behöver inte heller kånka på dem (en läsplatta väger ca 300 g).

Den bästa överblicken över läsplattor, vad en e-bok är, hur man gör och så vidare, får man hos svenska elib. I vänsterspalten under rubriken e-böcker finns länkar till all den grundläggande information man behöver, och under underrubriken läsplattor får man en mycket god översikt över de läsplattor som finns på marknaden. Under rubriken återförsäljare hittar man sedan de som, tja, säljer e-böcker. När det gäller engelskspråkiga e-böcker verkar Mobipocket vara störst, om man inte räknar med Amazon. Mobipocket har e-böcker på en hel radda språk förutom engelska: spanska, nederländska, tyska, franska, afrikaans ... Och så finns brittiska Waterstone's som har många, många e-böcker.

De svenska återförsäljarna har ännu inte så vidare värst många böcker till salu som e-böcker, men det är säkerligen en växande marknad och det som finns duger ypperligt att börja med. Priserna är också helt okej tycker jag, de kostar ungefär som en pocket i bokhandeln, eller mindre. Jag tillhör alltså den skara som gärna betalar för mig och vägrar pirata.

Jaha, nu gäller det bara att hitta på ett sätt att köpa den och få hit den. Inte det lättaste och antagligen får jag vänta tills el-Make åker hem till Sverige så att han kan ta den i bagaget. För med tanke på vad man får tulla här är det ingen idé att ens fundera på att ta den med kurir eller liknande. 

Vill ha, tror jag

Liten kille, stor brödbricka, mitt i brusande trafik.

Allra först, innan jag berättar vad det är jag vill ha, ska jag ge ett litet tips om en artikel i DN där man får tips om hur man fotograferar sina kära husdjur, vilket inte alltid är så lätt.

Nu ska jag tala om vad jag vill ha: Jag vill ha en Kindle, har jag fått för mig. Alltså en läsplatta från Amazon som man laddar ner böcker i, från Amazon då, så klart. Den lilla kan ha upp till 1.500 böcker i sig, plus att man kan läsa tidningar och bloggar och allt möjligt. Den stora har ännu mer kapacitet. Och Amazon har redan nästan 300.000 böcker tillgängliga för nedladdning, en hel del bra titlar och en hel del titlar som annars kan vara svåra att få tag i, eftersom de är utgångna från förlaget. Pris som en vanlig pocket, så det är okej.

Det stora abret är att det bara är amerikanska Amazon som har den här tjänsten. Det finns inte i Storbritannien. Och US Amazon kräver ett amerikanskt kreditkort samt att man har en amerikansk adress. Men jag har skrivit till dem för att kolla om det går bra med svenska varianter ...

Hur som helst, är det någon som har någon erfarenhet av sådana här läsplattor?

Jag tycker att det verkar himla smart, då slipper man få jag-har-ingenting-att-läsa-panik, man är inte beroende av vad ens bokhandlare behagar ta hem, man slipper vänta på beställningar, man slipper damma ännu fler böcker och ytterligare ett antal flyttlådor i nästa flytt, det är inte tungt att bära med sig (den väger 300 g), man kan sitta i solen och läsa, man kan ändra den till läs-högt-för-mig-läge och stoppa i ett par hörlurar. Ja och så var det andra bra saker enligt deras hemsida.

Haha, nu har jag gjort reklam för dem, och vad får jag för det? Inte ens ett svar på mitt mejl har jag fått, och jag kommer bergis inte att kunna köpa någon.

I Sverige lär det dröja innan vi kan ladda hem e-böcker på det sättet, nu kan man bara köpa svindyra hörböcker och låna på bibblan för att sedan sitta vid datorn och läsa, vilket inte går att jämföra med soffan och sängen. Läste i, jaha, det var också DN, att de svenska förlagen "tittar" på tekniken och "funderar" på vilken strategi och teknik de ska använda. Det är "på väg" mot Sverige. Jaha, det lär som sagt dröja.

Jag önskar verkligen att de svenska förlagen kunde samarbeta med några stora internationella förlag eller återförsäljare, så som Amazon, för att vi ska få tillgång till böcker på flera språk. Risken blir att vi svenskar bara kommer att få läsa böcker på svenska, att amerikaner bara får läsa böcker på engelska, att spanjorer bara får böcker på spanska och så vidare. Och DET tycker jag skulle vara synnerligen trist eftersom det finns många människor som kan fler än ett språk och som gärna vill läsa litteraturen på originalspråket, när så är möjligt. Bland annat jag. Nu verkar det som om de svenska förlagen inte ens kan samarbeta med varandra, så vi riskerar att behöva skaffa flera olika läsplattor och konton och allt vad som kan behövas för att kunna få e-böcker från fler än ett förlag. Det vore illa, mycket illa.

De har kommit tillbaka!

Mamma Cleopatra med Cous-Cous till vänster och Muffins ovanpå Mums-Mums. Så Cous-Cous är den med svart fläck på öga och nos, Mums-Mums är den med prick på rumpan och ryggen, och Muffins är den med helt vit rygg.

I går kväll tog Mamma Cleopatra med mig och visade var hon hade ungarna, det var bara tvärsöver gatan under häcken vid muren, och i morse hade de flyttat tillbaka till gropen under köksfönstret. Där har jag lagt en handduk som de kan sova på, det måste vara mysigare än torra löv. Det är så mysigt att höra pipandet från ungarna igen och att titta ut och se de där små lurvtussarna hoppa omkring.

I övrigt har det inte hänt mycket mer än att jag tvättade och strök i går. Nu när det är så varmt är det perfekt att börja stryka redan mitt i tvätten, och så blir man av med alltihop samma dag. Nu är det bara sängkläderna kvar, de är mitt i centrifugeringen. Och vad vill jag med det här då? Jo, jag undrar: Stryker ni era sängkläder? Måste man det eller har jag för höga krav på mig själv? Om ni inte stryker era egna sängkläderna, stryker ni då sängkläderna till gäster? Det är så himla jobbigt att stryka lakan och påslakan, och det jag antar att jag fikar efter är att få en ursäkt att strunta i det. El-Make tycker det är onödigt, så jag vet inte riktigt var jag har fått det ifrån att sängkläder ska vara släta och fina när man bäddar rent? Tycker ni att det är sloppigt om ni får ostrukna sängkläder när ni bor över hos någon?

Lite pladder om ingenting

Vakande moder.

Nu har jag letat recept och bestämt menyn inför morgondagens bissnissmiddag:

Gratinerade chevretoast med honung och timjan

Tournedos med kantarellsås och Hasselbackspotatis, sallad till

Vaniljpannacotta med hallon på toppen

Så om en liten stund ska jag ner i köket och göra pannacottan, så har jag det klart. Funderar också på om man kan göra kantarellsåsen och bara värma den i morgon. Det borde gå, vad tror ni? Jag har torkade kantareller som jag ska använda och det har jag aldrig gjort förut, så det vore ju faktiskt bra ifall de måste ligga i blöt längre än jag tror.

Kattungarna är inte kvar här utanför! Jag vet inte om de bara har gått iväg för att leka någonstans, eller om mamman har flyttat dem. Jag jagade nyss iväg en av gubbsen som kom och började spruta vatten, kan det ha varit det? Himla trist om de har flyttat i alla fall. Jag har visserligen inte valt något namn till dem än, men ändå ...

Och så måste jag komma ihåg en sak. Det stavas K-A-M-E-R-A-N. T-A M-E-D K-A-M-E-R-A-N! I går när jag skulle till den bra köttaffären, Gourmet Egypt, villade chauffören bort sig lite grann när han skulle ta en genväg. Vilket bara var roligt eftersom jag aldrig skulle ha sett de områdena annars. Bland annat åkte vi genom en del av De dödas stad, fullt av mausoleer med för ovanlighetens skull spikraka gator. I en del områden sålde de skor, där var gatorna kantade av skoförsäljare som skyltade med alla sina varor, på andra platser sålde de sten och tegel, där låg olikfärgade stenar i högar och teglet i travar. Massor att fotografera alltså, men ingen kamera. Jag skulle ju bara åka och rösta och handla ...

I går såg jag också en man som jag tyckte väldigt synd om. Gör så här: Sätt er i hörnet på ett lastbilsflak, längst bak. Dra upp knäna till hakan, och se till att ha ryggen mot själva hörnet. Be era kompisar ställa stora möbler, typ stora höga skåp, runt omkring er så att ni är helt inringade och inte kan sträcka på benen ens en centimeter. Be dem också lägga grejor ovanför huvudet på er så att ni inte kan resa er upp. Be kompisarna sedan köra på guppiga vägar i hög fart och leta upp den värsta bilkö de kan hitta. Bilresan ska ta minst en timme. Jag led när jag såg det, och jag antar att han var van vid det, jag antar att han var flyttgubbe på någon möbelfirma och är med och kör ut möbler till kunder titt som tätt. Stackars människa!

Ja, så jag röstade äntligen i går. Inte för att det var lätt att bestämma sig, men till slut gjorde jag det. Det funkade jättebra att rösta på ambassaden, det var till och med trevligt eftersom det blev en liten stunds småpratande med personen som skötte röstningen. Rösta du också, det gäller att göra sin lilla stämma hörd på det enda sätt man kan! EU påverkar våra dagliga liv mycket mer än vi kanske alltid vill, så det är viktigt att i alla fall försöka styra dem åt rätt håll.

Och varmt är det här nu. I går kom vi upp till 44°C, i dag har vi redan nått 37°C. Så nu har vi satt igång AC:n här hemma, utan den går inte att leva (när man är bortskämd som jag).

Nu ska jag ner i köket alltså, och sedan ska jag surfa runt till er. Jag hann ju inte ens läsa ikapp hos alla innan Intenet la ner!

Jaha, och vad har vi här då?

En kattunge utanför köksfönstret!

Och två till i gropen under köksfönstret!

Jaha, så har det blivit barnkammare på framsidan av huset. Tre små söta kattungar och deras mamma har flyttat hem till oss. Barnen föddes visst hos våra turkiska grannar, men nu har mamman bestämt sig för att uppfostra barnen hos oss. Jag tittade ut genom köksfönstret i fredags morse, och blev ögonblickligen klarvaken, det kan jag tala om.

Nu sitter jag barnvakt ibland när mamman vill gå iväg en sväng, det gör hon bara när jag kommer ut och sätter mig på förstutrappen. Annars håller hon sig i närheten och jagar iväg alla andra katter. Förutom när hon hoppar upp i köksfönstret för att få sig ett skrovmål, förstås. Jag ger henne lite extra nu, annars ger vi bara torrfoder till utekatterna.

Attack!

Mamma och barn.

Lite pömsiga.

Jag vet ännu inte om det är flickor eller pojkar. Men döpas måste de ju. Karolina, har du lust att döpa de här små sötnosarna?

Helgen har annars gått till att rensa upp döda löv i trädgården - igen. Jag fick ju hjälp av en av gubbsen sist, men nu passade jag på när det var fredag och alla gubbs var lediga. Bättre att göra det själv så att det blir ordentligt. Enda problemet var att de i går, lördag, plötsligt bestämde sig för att klippa våra tyska grannars häck, vilket de inte har gjort på evigheter. Ergo, nya löv att ta hand om. Men det får anstå till på fredag.

Medan jag rensade löv försökte el-Make få igång Internet. Resultatet var att jag i fredags inte ens kunde ringa på den slöa dial-up:en. Suck. Och att vi trodde att vår router hade förlorat "konfigurationen". Så vi bökade oss in till stan i går och lyckades efter många om och men leta upp vår Internet-leverantörs kontor för att köpa en ny router. (Man kan ju undra varför ett så stort kontor inte har en skylt utanför ...) De hjälpte oss också att konfigurera den nya lilla manicken. Hjälpte det? Nix. Äntligen fattade de att det var fel i DERAS central och lyckades dessutom åtgärda eländet. Vår gamla router? Den funkar alldeles utmärkt!

Grillat har vi också gjort, för nu har sommaren kommit på riktigt. Solen bränner och det är varmt. Nu är det varmt!

I dag ska jag försöka ta mig till köttaffären på andra sidan stan. Måste ha lite kött så att vi kan bjuda på bissnissmiddag på tisdag. Och då ska jag samtidigt svänga förbi ambassaden och rösta, eftersom det är första dagen att rösta där i dag. Lika bra att få det gjort.

PS. Om ni tycker att det är skräpigt utanför vårt köksfönster så kan jag bara hålla med. Jag plockar där varje dag, och varje dag blåser det in nytt skräp. I går hittade jag en ritning över palatset som de håller på att bygga bredvid vårt område.

Internet

Det blir bara ett kort meddelande för stunden eftersom Internet ligger nere. Grrrrr! Jag är inne via en gammeldags telefonuppkoppling, och halleda vilken tid det tar! Jag får väl ge mig ut i trädgården i stället för att surfa i dag då.

I kväll ska vi på svenskträff. Jätteroligt ska det bli. Men vad ska jag ha på mig?

Jag återkommer när Internet återkommer.

Lite muffins och lite galla

Folkvimmel i Khan El-Khalili.*

I natt kom el-Make hem från en snabbvisit i Thessaloniki och kunde på morgonkvisten rapportera att i både Aten och Thessaloniki fick alla flygpassagerare gå igenom en port där kroppstemperaturen avlästes. Här i Kairo fick utvalda passagerare (han slapp) ta tempen - i örat! Oklart vilka kriterier som användes för att välja ut vilka som skulle ta tempen och inte, men det kan ju vara baserat på varifrån inkommande plan kom. Eller om folk såg friska / sjuka ut. Tid tog det hur som helst.

I kylen ligger nu fläskfilé och fläskkotletter från Grekland, men tala inte om det för någon! Visst ja, måste ta hand om det och stoppa i frysen.

Dagen har jag annars ägnat åt att läsa ikapp mig hos alla mina kära bloggvänner. Jag har inte gått igenom alla än, det tar ju ett tag när man ska läsa fler än det sista inlägget. Och så har jag bakat Desirées urläckra blåbärsmuffins som innehåller torkade aprikoser, vilket gör att man kan dra ner på sockret en hel del. Fast jag hade inte blåbär så det räckte, så jag tog jordgubbar ur frysen i stället.

Jag läste i SvD att Ryan Air nu kommer att kräva att man checkar in via Internet. Och att det kostar 50:- att checka in via Internet. Hutlöst tycker jag. Ännu hutlösare tycker jag det är att man måste skriva ut sitt boardingkort hemma på sin egen skrivare, för gör man inte det kostar det ytterligare 430:-! Det här är kanske en baggis för oss som har skrivare och datorer, och som vet hur man gör för att ta sig ut på Internet överhuvudtaget. Men mina svärföräldrar som snart ska åka till London är varken väldigt vana resenärer eller Internet-användare. Och de har ingen skrivare (de har en dator som de får hjälp med att komma in på så de kan läsa vad jag skriver lite då och då). Visst, de kan säkert få hjälp av sönerna som bor i närheten - men de kanske faktiskt är på jobbet när det här behöver göras. Jag tycker att det är MYCKET DÅLIGT av ett flygbolag att kräva en sådan här sak av alla passagerare!

Och när jag ändå är igång och spyr galla så kan jag ju passa på att spy lite över ett av verken på den pågående elevutställningen på Konstfack. Det visar sig nu när det omtalade verket av Anna Odell "äntligen" är avtäckt, att hennes enda syfte med det hela var att "göra sig av med offerrollen". "Att avslöja hur det går till vid ett omhändertagande." Inga nyheter utan helt och hållet en privat vendetta mot psykvården, alltså. Förtäckt till konst. Nej, jag tycker INTE att det är okej att konstnärer tar sig frihet att trampa på andra människor och ta samhällets resurser i anspråk. Jag tycker INTE att gränsöverskridande konst får skrida över andra människor, särskilt inte över andra människor som befinner sig i en utsatt situation så som psykiskt sjuka eller nedgångna människor gör. Gränsöverskridande KONST kan förmedla sitt budskap utan att skada och förstöra. Jag tycker att den här typen av elever ska få IG och att deras studielån ska dras in på samma sätt som för andra studenter som får IG! Glöm inte att det är vi andra samhällsmedborgare som bekostar deras utbildning, vi andra i samhället som de här "konstnärerna" hyser ett sådant förakt för. Bra att hon blir åtalad, jag hoppas att hon blir fälld och dömd på ett kännbart sätt.

Va? Klimakteriekärring? Jag?

Okej, nu ska jag sluta spy galla.

Ha en skön onsdag allihop!

*Ursäkta att bildtexten ligger en blankrad ner, men när jag försöker lägga den under bilden blir det blått understreck. Varför? Grrr, morr!

Börja skolan

Nu äntligen, efter drygt ett och ett halvt år i Kairo, har jag registrerat mig för en kurs i arabiska! Så den 1 juni börjar jag en intensivkurs på en skola som heter Kalimat (betyder ord) och som verkar jättefin. Jag var där i dag och kollade läget, och eftersom det verkar så bra och jag har hört mycket gott om skolan passade jag på att registrera mig i stället för att fortsätta "tänka på saken". Kursen är varje dag i tre veckors tid, så det blir verkligen mangling av språkknölarna. De påstår att jag ska kunna prata med folk efter kursen, haha, vi får väl se, de vet inte vad det är de lovar!

Träffade några studenter som går där nu, de var från alla möjliga länder, även Danmark och Island fanns representerat.

På skolan kan man läsa både Standardarabiska som är den form av arabiska som används i tidningar och i de flesta arabiska tv-nät, det är också den formen som anses vara den bildade arabiskan. Men det är inte den arabiska man talar här i Egypten, här talar man den dialekt eller gren, eller vad man ska kalla det, som kallas egyptisk talspråksarabiska. Och det är vad jag ska lära mig i första hand, syftet är ju faktiskt att kunna prata med folk, inte att läsa tidningar. Jag kommer förmodligen inte lära mig skriva och läsa, eftersom man inte skriver egyptisk arabiska mer än till husbehov.

Min Trevliga Granne följde med och inspekterade skolan. Eftersom hon och hennes man ska flytta härifrån redan nästa år (TRIST) är hon tveksam om hon ska hänga med på en kurs. Vi får se, men roligt vore det. Efter skolinspektionen gick vi i alla fall till ett närbeläget Starbucks och fikade, och på väg tillbaka till skolan hittade vi en äkta Killaffär. Dvs en sån där affär som har skruvar och muttrar och duschslangar och diskbänkar och gångjärn och ... El-Make kommer att bli överlycklig för det var en riktigt fin affär som hade massor av grejor. Och jag kommer också att bli överlycklig när han har köpt en ny vattenkran till diskbänken i köket. En sån där som är lite högre och som man kan dra ut en liten dusch från så att man kommer åt i hörnorna på stora plåtar och liknande.

Ett par bilder från gårdagen:

Färgglada blommor. De här kvinnorna är förmodligen turister från Indien eller Pakistan eller där i närheten, för det här är en stil som egyptiska kvinnor inte brukar ha.

De färgglada blommornas makar? De vitklädda männen är även de klädda på ett icke-egyptiskt sätt eftersom deras galabeyor (kaftaner) bara går till vaderna. Egyptiska män brukar ha fotsida galabeyor. Och turister är turister, de här männen fotograferade lika vilt som jag.

Nu ska jag fortsätta läsa hos er, mina kära bloggvänner!

En utflykt till moskén Al-Azhar

Jag har varit helt frånvarande från bloggvärlden ett tag nu, men nu både mår jag bättre och har mer tid. Det där dokumentet jag översatte till engelska är färdigt och skickat, och jag har inget annat brådskande jobb just nu. Så nu ska jag både börja skriva här och läsa hos alla mina favoritbloggar igen.

En sak som underlättar bloggandet är att jag äntligen har fått en 22-tums skärm. Vilken skillnad mot att sitta ihopkrupen och försöka se något på den lilla 13-tums laptopen! Lite bökigt var det eftersom jag har en MacBook, men Apple har en adapter som gör att man kan koppla upp en vanlig skärm och slipper köpa den enda svindyra skärm som egentligen hör till.

I dag åkte jag tillsammans med min Trevliga Granne till världens äldsta universitet (säg gärna emot, jag har inte undersökt saken utan upprepar bara det jag har fått höra), där vi fick en guidad tur. Det är moskén Al-Azhar som byggdes år 972 i den alldeles nygrundade staden Qahira som med åren skulle växa och bli miljonstaden Kairo. Hit kommer än i dag studenter från hela världen som vill studera Koranen, och vi träffade bland annat på två killar från Indonesien. Imamen själv gav oss en bunt var med böcker och häften om islam, den mest intressanta är Kvinnan i islam, kontra kvinnan i den judisk-kristna traditionen. Den ska jag faktiskt läsa. Det kostade naturligtvis ingenting att gå in, det är ju en moské, och böckerna fick vi som en gåva. Däremot tog de tacksamt emot en donation som sedan kommer att delas ut bland fattiga. Jag skänkte självklart en slant, även om det inte var det lättaste, för man kunde inte ge pengarna till imamen, man var tvungen att lägga dem i en särskild låda.

Vad tycker jag, då? Tja, det är roligt att ha sett moskén och den gamla medresen (skolan), det hör väl till när man bor här, men det imponerar inte riktigt lika mycket som de mäktiga moskéerna i Istanbul. Och det är nog inte någonting jag kommer att släpa med besökare till, om det inte står på besökarnas intresselista förstås.

Al-Azhar moskén har fyra minareter.

Barberarnas port. Genom den här porten gick studenterna förr i tiden när de skulle till klippa håret, i kvarteren utanför fanns barberarna. Här lämnar man sina skor i hyllan till höger, och här tar man på sjalen över huvudet och får låna en heltäckande klänning om man är för bart klädd.

Imamen.

Inne i moskén. Förr i tiden satt lärarna vid pelarna, och så kunde studenterna sätta sig runt den lärare de ville lyssna på.

Studenter på innergården.

Efter moskén besökte vi ett gammalt hus från 1700-talet där prinsessan Zeynab Khatun bodde. Zeynab var en frigiven slavinna som gifte sig med en prins och blev prinsessa. Huset är byggt i osmansk (gammal turkisk) stil, men tyvärr mycket dåligt skött. Det var inte resterna efter bara en sandstorm som låg överallt kan jag säga. Så det blir samma omdöme här som för moskén, de välbevarade gamla bostadshus man kan se i Turkiet imponerar bra mycket mer och ger en mycket bättre bild över hur människor verkligen levde.

Zeynab Khatuns hus.

Selamlik på sommaren. En selamlik är ett sällskapsrum för män, kvinnornas sällskapsrum heter haramlik. Samma ord används på turkiska, men har en hårfin skillnad i betydelse. Om sommaren kunde männen sitta på den här terrassen dit solen aldrig når och samtidigt ha koll på vad som hände nere på innergården.

Selamlik på vintern.

Taket i hamamet. Ett hamam är ett badrum, här med toadel, bastudel, tvagningsrum och avslappningrum. Ett litet spa i miniformat med andra ord.

Förlossningen. Kvinnorna födde barnen i det lilla rummet bakom dörren, efter förlossningen fick de sedan vila ut i den lilla avsatsen ovanför. Eftersom de ansågs orena under fyrtio dagar slapp de allt hushållsarbete och kunde helt ägna sig åt sin nyfödda och sig själva.

Utsikt från kvinnornas takterrass. Här ser man Al-Azhar-moskéns minareter och vidare bort över basaren Khan el-Khalili.

Mohammed, Ali, Hussein och Mohammed. Det är jättekul att bli fotograferad!

Eftersom Al-Azhar moskén ligger alldeles vid den stora basaren Khan el-Khalili gick vi naturligtvis in där en sväng också. Lite mat fick vi på ett jättefint litet kafé som är döpt efter den egyptiske nobelpristagaren i litteratur, Naguib Mafouz. Färskpressad lemonad, tabouleh, hummus och babaganouh med bröd, mums. Och så kikade vi lite i affärer (jag köpte en fin liten ask av ebenholts och kamelben) innan vi satte oss i bilköerna för att åka hem. Man blir trött efter en dags traskande i folkträngsel och damm, men skoj är det!

Tempen och lite till

Alltså, jag vet inte om det är sant, men ryktet säger att man nu TAR TEMPEN på alla resenärer som kommer flygande till Egypten. Detta då alltså för att stoppa eventuella fall av den beryktade flunsan. Say no more, say no more ...

Sandstormen har lagt sig, så gissa vad jag roade mig med hela dagen i går. Just det. Jag roade mig med att försöka flytta tillbaks drivorna (okej, nu överdrev jag) till Saharas vidder. Storstädning är bara förnamnet. Varenda pryl i det här huset måste torkas av. Jag snackar alla pennor i pennstället, varenda papper i högarna på skrivbordet, minsta kryddburk i kryddstället. Allt. Nu är det värsta avklarat, men jag har att göra ett tag framöver för att få rent allt.

Den som är intresserad av att veta vad de svenska kandidaterna till EU-parlamentet anser i konsumentfrågor kan kika på Plus. Sverker Olofsson frågar ut kandidater från de etablerade partierna om deras åsikter och hur de kommer att rösta i frågor som ursprungsmärkning, nyttighetsmärkning och liknande. Det tackar vi Sverker för. Apropå det har jag bestämt mig för att strunta i poströstning och i stället åka till ambassaden och rösta. Då kan jag passa på att gå på stan samtidigt, det låter mycket roligare.

En av våra grannar (tyskar) har tagit initiativ och letat reda på en rekommendabel skadedjursbekämpare som ska komma och spruta och greja så att vi blir av med flugor, myggor, myror (jippiiiii) och kackerlackor (som vi inte längre har - ta i trä - men som de tydligen kämpar mot). Vi har anslutit oss, även om det är ganska dyrt, för det vore ljuvligt att bli av med de där myrorna. De lär ska använda medel som är godkända i EU och som inte är farliga för barn och husdjur. Vi hoppas att det stämmer.

Ja annars har det väl inte hänt så förfärligt mycket mer än att det har blivit svalare igen. I morse var det bara 17°C och i skrivande stund har det inte nått upp till mer än 25°C. Solen skiner i alla fall och det är skönt. 

Svinkul

Den här snodde jag från Kicki och Saltis, jag var bara tvungen.

Svenska tidningar är fulla av rapporter från Griskravallerna i Kairo, och i svinottan analyserade de lärda läget i SVT:s morgonsoffa. Vilken svintur man har som inte är grisbonde.

Pytonväder och Cairo Vikings

Hoppas vi slipper kaninflunsa.

Fy hundan ett sånt riktigt pytonväder vi har här i dag! Det är en rejäl sandstorm och trots stängda fönster ligger det ett lager sand och damm överallt här inne. Fy bluttan blä! Inte nog med att halva Sahara blåser runt i dag, det var likadant i går, så det börjar verkligen likna beach party här inne. Man känner sig i alla fall som om man har halva playan på huden och i håret och i näsan. Allt man tar på är sandigt och äckligt, och inte är det någon idé att göra någonting åt det hela förrän det har blåst färdig heller. Och jag som trodde att sandstormsperioden var över. Tji fick jag.

Ovan på det regnade det nyss. Haha, alltså regnade med egyptiska mått mätt. Det vill säga det kom ungefär tre droppar och sedan var det klart. Det var nionde gången på ett halvår.

Martin här i Kairo är en toppenkille som har ordnat en svensklista och svenskklubben Cairo Vikings. Nu även med egen hemsida! Om du är svensk i Egypten och vill ha kontakt, vill veta vad som är på gång (en svennnemiddag den 14 maj) eller hålla dig allmänt informerad, gå in på Cairo Viking's hemsida! Länken till hemsidan ligger i min högerspalt för dig som glömmer att spara den i din egen dator, här kan du alltid hitta den.

I övrigt kan jag meddela intresseklubben att vårt besök åkte i dag, det var bara en snabbvända han gjorde här på Kontoret. En riktigt trevlig kille från Tjeckien som nu jobbar i Rumänien. Han är alltid välkommen tillbaka!

Svininfluensans och panikens följder i Kairo

Det är oroligt i Kairo i dag, men bara i vissa distrikt. Jag har ju tidigare skrivit om sopsamlarna i Moqattam som till största delen är kristna och vars upphov till sopsamlandet är att de föder upp grisar som äter hushållsavfallet.

Nu har myndigheterna fått för sig att grisarna är farliga och kan sprida den beryktade svininfluensan, så de ska slaktas. Alla grisar i Egypten ska alltså slaktas. Det har lett till oroligheter i de områden där grisuppfödarna bor, vilket ni kan läsa mer om här.

Jag kan tala om att jag inte har sett en enda gris i hela landet, och jag har inte sett en enda affär som säljer fläskkött. Så jag vet inte om det här leder till mycket mer än att sopbergen växer och att folk blir av med en inkomstkälla. De lär ska få ersättning, men om det motsvarar förlusterna är ju svårt att veta.

Jaha, jag har inte märkt någonting av oroligheterna och tror inte att jag kommer att göra det heller.

Till min stora glädje kan jag förresten tala om att det här i stan är fler än jag som sorterar sopor enligt principen matrester till grisarna (nu får det bli getterna) - rent papper och ren plats - smutsigt typ näsdukar, blöjor etc. Jag läste faktiskt en artikel som uppmanar folk att sortera med tanke på att det är kvinnor och barn som sorterar soporna för hand och att de ska slippa det äckligaste. Så vi är fler som har haft samma tanke och nu hoppas jag att fler börjar sortera efter den principen!

Uppdatering: Nu kan man se en filmsnutt från Kairo.

Helgen

Indianhövdingar - Big Bear och jag i början av 60-talet.

Man skulle kunna sammanfatta den här helgen som förkyld (nä, jag tror inte att det är svininfluensan) och trött. Jag sov bort nästan hela fredagen och i dag är jag inte mycket piggare.

Fredagens sovande berodde väl främst på att torsdagskvällen var så trevlig. Vi fick sill och nubberöra till förrätt, lax med god sås till huvudrätt, och som avslutning äppelkaka. Riktigt svenskt med andra ord. Lägg trevligt sällskap till det så förstår ni att det blev en sen kväll.

Dagens trötthet har också sina randiga skäl, för i natt (halv tre för att vara exakt) anlände en kille från Företaget med ett nattflyg. Inte för att vi behövde hämta på flygplatsen, men öppna dörren och visa gästrummet kräver ju också att man är vaken. Efter det kunde jag inte somna om, utan låg och läste till halv fem ungefär. Jag vet, jag borde ha läst en riktigt tråkig bok, som Freuds Drömtydningar eller liknande, men just nu är jag inne i en alldeles för spännande bok med FBI-agenter och försvunna flickor och ...

Vi köpte äntligen en ny skrivare i helgen. Den gamla höll på att ta slut och jag höll på att bli tokig när det hela tiden krånglade och hakade upp sig och avbröt och höll på. Jag menar, en och en halv timme för att skriva ut 20 sidor, det står man inte ut med. Det bästa är att den här är kompatibel även med Mac, så nu kan jag inte bara printa utan även skanna! Som prov tog jag ett gammalt foto på mig och en indianhövding, någonstans i Kalifornien någon gång i början av 60-talet.

Lite blommor har vi köpt också. Jag ska ta foto av dem när jag har fixat till i trädgården. Söta är de i alla fall och jag har ingen aning om vad de heter - som vanligt. Vi ska köpa fler, men vi fick inte plats med fler i bilen på en gång eftersom de redan var planterade i lerkrukor. Jag begriper bara inte hur det kan vara så billigt, cirka 5 SEK för en fin blomma i kruka.

Och i fredags var det första maj. Officiell helgdag här som i många andra länder. Men eftersom det var fredag var det ju ändå ledigt, så det blev ingen extra ledighet den här gången även om det var många som menade på att man borde fått vara ledig i dag, söndag, som kompensation. Regeringen gick dock inte ut och proklamerade att man skulle vara ledig i dag, så det blev inget av med det. Här bestämmer man inte sådana saker lite i förväg så att man kan planera, utan "alla" hoppas ända in i det sista att det ska bli ledigt. El-Make räknade ut att man har fjorton helgdagar här i landet, så det är inte särskilt synd om folk när det gäller den biten trots allt.