I går besökte vi alltså Plastens hus i Perstorp. Ett litet museum som drivs av ett litet gäng frivilliga entusiaster, eftersom Perstorps kommun inte visade intresse för det enda kommunen har för att dra in turister. Jag kan naturligtvis inte alls berätta allt lika bra som vi fick det berättat för oss i går, men den som är intresserad och vill veta mer, kan gå in på den här länken:
Länk till Plastens hus. Där finns plastens historia presenterad i korta drag, och där finns kontaktuppgifter och program för sommaren.
När man tänker på svensk industrihistoria tänker man ofta på Ericsson, ABB, Falu koppargruva och liknande. Plasten har spelat, och spelar fortfarande, en mycket stor roll i den historien, men glöms gärna bort.
 |
| Plastens hus i Perstorp. |
 |
| Ett väldigt fint litet museum, väl värt att göra en avstickare från E4:an för att se! |
Det hela började när Wilhelm Wendt startade Stensmölla Kemiska Tekniska Industri år 1881 för att tillverka ättiksyra, tjära, träkol och träsprit. Att det blev en framgång behöver väl knappast sägas, för vem har inte inte ätit Perstorps Ättika till både jul och midsommar.
 |
| En av de första ättiksflaskorna. |
 |
| Så här ser flaskorna ut i dag, lite modernare stuk, men lätt igenkännlig. |
 |
| Så här såg den allra första fabriken ut. Man körde in bokved i en tunnel, och där fick den bli till rök som man sedan tog tillvara på, precis som när man destillerar (sprit), fast det här är torrt. |
 |
| Mr. Gupta från Indien var den som 1918 tog fram det första plastmaterialet i Skandinavien. Visserligen av misstag, men hur många av världens uppfinningar har inte tillkommit av just misstag? Några år senare åkte han hem till Indien igen. |
 |
Vi som är lite äldre kommer ihåg de här svarta telefonerna. Och nej, så himmelens gammal behöver
man inte vara för att ha ringt på en sådan. |
 |
| Något fler kanske minns de här? När jag tänker efter undrar jag om inte Maken har kvar den till höger någonstans i en låda. |
 |
| Det var inte bara ättikan som gjorde Perstorp känt. Perstorpsplattan kommer just från Perstorp, och det berömda mönstret "Virrvarr" ritades av vår egen designprins från förra generationen, Sigvard Bernadotte. Ska designprinsen i den här generationen komma med någonting lika klassiskt tro? |
 |
| En tidig reklam för Perstorpsplattan. Den sägs till och med vara cigarettsäker! |
 |
| I familjen Wendt fanns även Wilhelmina, ena dottern av sammanlagt tolv barn. Namnet Wilhelmina fick hon efter föräldrarna, Wilhelm och Mina. Hon var i alla fall Sveriges första kvinnliga silversmed, och hon kom på hur man skulle lägga in silvermönster i plasten, ungefär som intarsia man gör med trä. Väldigt vackra mönster gjorde hon. Tyvärr har jag inget foto på hennes arbeten. |
 |
| Det finns mycket att se på museet, och många av föremålen känner man igen, både från sin nuvarande vardag och från tider som har flytt. |
Det är lätt att hitta till Plastens hus, det ligger på vägen mellan Helsingborg och Hässleholm. Sväng av E4 i höjd med Åstorp ungefär, och åk väg 21 mot Hässleholm.
You can't miss it, om man säger så.
13 kommentarer:
Roligt och härligt inlägg!:)
Nej, man måste inte vara så himla gammal för att ha upplevt de svarta telefonerna. Jag minns fortfarande att jag svarade med numret 12367 när någon ringde till oss.
Perstorpskivorna var ju omåttligt populära ett tag också. Ovanför varje diskbänk i det hyreshus där jag växte upp fanns perstorpskivor som var rutiga. Vår var röd med vita ränder:)
Kram!
Karin: Tänk att du kommer ihåg numret till och med, det gör inte jag. Men telefonerna kommer jag ihåg.
Jag önskade mig faktiskt en Perstorpsskiva till tvättstugan nu, men det blev en träbänk. Nå, den går alltid att byta, och jag vill fortfarande ha en Perstorp hellre än trä just där. Även om trä kanske är snyggare och naturligare.
Vi hade ett köksbord med Perstorpsskiva. Det klassiska Virrvarr-mönstret och gråvitt var det. Där ritade jag många hus som jag sedan möblerade och placerade alltid en godiskiosk utanför : )
Kramar!
Nog sa man Perstorpsplatta? Och så kallades de även när det kom andra fabrikat. Nu är det bara laminat....
Men vår köksbänk från 1978 är äkta Perstorp och lika fin ännu.
Min barndoms första telefon var en väggdito och nog av svart plåt och numret var 67761..... När vi flyttade till eget hus var den enda lyxdetaljen en VIT bakelittelefon. Den blev mycket beundrad. Jag tror faktiskt att jag aldrig sett någon mer likadan. Synd att man inte tog vara på den.
Olgakatt: Ja det har du nog rätt i, Perstorpsplatta heter det nog.
Så du kommer också ihåg telefonnumret! Jag får leta upp vårt, jag tror jag har det i någon gammal dagbok från när jag var liten. Tror det var någonting med 62.
VIT bakelittelefon har jag nog aldrig ens hört talas om.
Jag la inte ut någon bild på PL, visste inte om han tyckte det var okej. Men jag ska skicka till dig så att han kan få, de blev rätt bra.
Vad kul! Och vilken nostalgitripp det är att gå på sådana där museum. :-)
Haha jag tittar in här nu ändå Marianne, för det är så ROLIGT att du är tillbaka igen!
Kan även meddela att den vänstra av Ericsson-mobilerna är den modellen jag oftast använder när jag är i Sverige fortfarande! Haha!
Kramar!
Vad roligt att se litet mer från Plastens Hus. Har nog aldrig använt de svarta telefonerna men jag minns Kobra-telefonen som var väldigt tung att hålla i om man pratade en lång stund. De där mobiltelefonerna ser onekligen litet antika ut nu. :) Jag reagerade över, när jag var i Stockholm i maj för att hjälpa min mamma, att nästan alla jag såg hade en smart phone i handen och tittade knappt upp från den. Kramar!
Vad kul att få höra lite mer om plastens hus och se lite av vad som finns där. Jag är som sagt säker på att svärfar skulle bli helt lyrisk om vi skulle åka dit. Han har jobbat med plast hela sitt liv för Dupont. Nu är han förvisso pansionär men jobbar fortfarande som konsult och har skrivit en bok som heter Allt du vill veta om plast som används som kursmatrial på olika utbildningar. Plastcykeln var han med och utvecklade men den fick de lägga ner då den inte funkade något vidare. Han har fortfarande någon plastcykel som står i ladan nere i Blekinge. Jag har provat att cykla på den någon gång och den kändes ganska vinglig.
Jag ska fråga honom om han varit här.
Kram!
Jätteroligt att ta del av detta museum med ett annorlunda namn! Det känns verkligen som att kliva tillbaka i tiden.
Kram
Saltis: Heeej! Vad roligt att du tog ett break i pausen : D
Ni borde passa på att kolla in det här museet när ni är i stugan i Skåne, för därifrån är det inte så långt.
Haha, stirrar inte folk när du ringer med den där telefonen? : D
KRAMAR!
Anne-Marie: Ja kobran var fin, men jag vet inte om de inte har något ex, eller om den modellen inte tillverkades i Perstorp. I princip alla har en iPhone här i Stockholm, verkar det som i alla fall. Till och med lilla Mathilda, 12 år, har en. Speciellt i Stockholm gäller det att hänga med i svängarna : ) Allvarligt talat, jag är enormt nöjd med min, och fattar inte riktigt hur man har kunnat klara sig utan.
Så du var här så nyligen? Det är verkligen dags att någon uppfinner en sån där beamer som de har i StarTrek!
Kramar!
Desirée: Ja du måste höra med honom! Det skulle inte förvåna mig om han känner dem som driver Plastens hus!
Det kanske är dags att ta en Sverigesemester och åka söderut? Så kan ni passa på att se Plastens hus och första Ikea-varuhuset. Snart finns inte det längre, i höst invigs nya varuhuset här, och då bommar det första i världen igen. Och träffa mig förstås : )
Kramar!
Katarina: Hej! I kväll ska jag gå in till dig också, vet ju inte någonting vad som har hänt på ett halvår sen jag var ute på bloggrunda sist!
Det var verkligen som att kliva tillbaka i tiden, men samtidigt fanns helt moderna företeelser som Plastens 9 liv, där de visar hur plasten återvinns steg för steg och till sist blir soptunna och liknande.
Kram!
Vad intressant! Men synd att kommunen inte vill gora mer for att locka turister!! Ar man inte stolt over vad kommunen producerar?
Minns de svarta telefonerna, nostalgi!
ROligt att se dig igen!!!!!!!!
Kram!
Där har jag varit! Det var ett trevligt litet ställe!
Kul att höra av dig!
Skön sommar!
Kram
Pia: Visst är det konstigt, det är ju inte som om det finns så där förfärligt mycket annat man åker till Perstorp för ...
Jag är så glad för att jag är tillbaka på bloggen! Har saknat er alla förfärligt mycket. Men det fanns bara inte tid och ork förrän nu.
Kramar!!!
Lena: Har du varit där!!!! Ja visst är det fint. Plast är annars sånt som man bara inte tänker på, inte mer än att det görs av petroleum nu för tiden och bidrar till miljöförstöringen. Men man tänker sällan på vad det har betytt i vår historia.
Ja det är så skönt att vara tillbaka! Kommer och kikar in till dig också!
Kramar!!!
Skicka en kommentar