 |
| Redan på färjan stöter man på den här bokpelaren. Fotot är lite dåligt taget, men det står "Ålänningar skrev boken om mordbrännaren som lurade hela Sverige". Och jag sträckte så klart lite extra på mig när jag såg den, eftersom jag hade ett finger med i spelet. Allt är inte perfekt i den, för det var extra bråttom när den skrevs och redigerades. Ska tillägga att researchen tog mycket lång tid, så det är inget hastverk när det gäller fakta! Men det brann i knutarna när den skulle ges ut. |
 |
| Här har vi den ena författaren! Jörgen Pettersson skrev Gryningspyromanen tillsammans med David Widlund. Jörgen är f.d. chefsredaktör på Ålandstidningen, men sitter nu i Ålands Lagting - att jämföra med riksdagen i Sverige. |
 |
| Här är Lagtingshuset rakt fram och till vänster ligger Ålands Landskapsregering. Området kallas Självstyrelsegården. |
 |
| I entrén en trappa upp i Lagtingshuset möts man av de här vackra målningarna som beskriver Ålands historia. |
Den som vill läsa mer om Ålands historia kan t.ex. läsa Wikipedias artikel. Här nöjer vi oss med en kort resumé:
Drottning Kristina instiftade en postreform så att posten skulle gå som budkavle från bonde till bonde hela vägen mellan Stockholm och St Petersburg, via Åland och Åbo. Postvägen gick över Åland från 1635 ända till 1910, och fungerade i alla väder. Än i dag arrangerar man Postrodden från Eckerö på Åland till Väddö i Sverige.
År 1809 tvingades Sverige avträda Finland, östra Norrland och Åland, som då blev en del av Storfurstendömet Finland, och en del av imperiet Ryssland.
Den tidigare staden Skarpan förstördes av krigen, och en ny stad behövdes. Tsar Alexander II grundade Mariehamn, som fick sitt namn av hans hustru, tsaritsan Maria Alexandrovna.
 |
| Tsaritsan Maria Alexandrovna står staty i parken vid stadshuset. |
Den 6 december 1917 förklarade Finland sin självständighet och befriades från det ryska oket. Då bildades Ålandsrörelsen med syfte att återförenas med moderlandet Sverige. Den 20 augusti 1917 samlades representanter från Ålands alla landsortskommuner för ett hemligt möte, och Julius Sundblom representerade Mariehamn. På mötet fastslog man att man skulle skicka en delegation till Stockholm och kung Oscar II för att framställa sitt önskemål. Man anlände till Stockholm den 27 januari 1918, och med sig hade man namninsamling från 7.097 ålänningar, hela 96% av den vuxna befolkningen, med bön om att få återförenas med Sverige.
Finland vägrade dock att släppa Åland, och till slut beslutades frågan av Nationernas Förbund. Den 24 maj 1921 tillerkände NF Åland till Finland, och Åland fick självstyre. Orsaken till beslutet var som alltid, inte i folkets intressen utan i höga herrars olika högtflygande planer och kotterier.
 |
| Julius Sundblom som ledde Ålandsrörelsen är Ålands landsfader, och här står en byst av honom i Lagtingshuset. |
 |
| Här är plenisalen i Lagtingshuset. Här stiftas lagar om allt som rör Åland, utom skatter och utrikespolitiken (och kanske lite till som jag missade). |
 |
| På vår rundvandring i Lagtingshuset blev vi presenterade för talmannen, Britt Lundberg. |
 |
| Efter en utsökt lunch på Indigo som Jörgen bjöd på, var det hans tur att ställa sig i talarstolen. Det gällde utsläppsrätter. |
 |
| Lagtingsledamöter i plenisalen. |
TACK JÖRGEN FÖR ETT MYCKET TREVLIGT MÖTE OCH EN INTRESSANT RUNDVANDRING I LAGTINGSHUSET. OCH TACK FÖR GOD LUNCH!
11 kommentarer:
Härligt Marianne.
Sundblom skall det vara, annars är allt rätt.
Vet du, jag har varit invald till Ålands Lagting jag också, på den tiden kallad landsting, så det är en av mina gamla arbetsplatser du beskriver så fint och med så härliga bilder.
kramar
Karin
Karin: Tack! Vilken tur att du såg det. Så kan det gå när man tror att man kommer ihåg rätt och inte kollar fakta ... Jag har ändrat nu.
Vad roligt att du har suttit med i lagtinget! Ibland har jag funderat på att engagera mig i politiken, men det har som för de flesta inte blivit av. BRA gjort av dig att försöka förbättra samhället!
Kramar!
Och tack vare dig, Marianne, så fick jag också den här erfarenheten och den trevliga lunchen.
Olgakatt: Och tack vare dig kom jag till Åland och fick vara med om allt det trevliga vi upplevde och träffa alla trevliga människor vi träffade!
Kram!
Vad ni fick uppleva under er korta tripp till den vackra ön! Landskapet Åland som det så vackert heter i väderleksrapporterna i svenskfinland.
Finska ambassaden i DC hade en jättefin utställning om Åland i våras. Verkligen lärorik.
OCH även välbesökt. BRA!
Kram!
Oj vad mycket ni hunnit med och så mycket jag lärt mig. My oh my tsarinnan ser ut att vara en bestämd dam men vacker.
Kram
/Susanne
*tsaritsan*
kram
/Susanne
Annika: Synd bara att Åland inte blev svenskt då när det blev finskt. Vi mötte en gammal herre som nästan grät för att Åland inte är svenskt! Nå, det är ju lätt att besöka, både för oss att ta oss dit och för ålänningarna att ta sig till Sverige.
Kram!
Suzesan: Ja vi hann rätt mycket, men så låg vi inte och vilade på våra lagrar heller : )
Visst ser hon sträng ut! Jag är glad att hon inte var min mor! : D
Kram!
Men vill de verkligen tillhöra sverige då?
Trodde inte det var så längre...
Annika: Jag vet inte vad den stora majoriteten säger om saken, men jag fick ändå den känslan. Och den gamla farbrorn i nästa inlägg ville det absolut. Han blev tårögd när han pratade om det. Har för mig att flera sa att de egentligen var svenskar.
Kram!
Jaja...det hade nog inte varit mycket till självstyre om di hade tillhört Sverige?
Skicka en kommentar