Bebisarna

När jag rensade bland gamla foton hittade jag ett foto på kissemissarna när de var riktigt små, så små att de fortfarande bodde i sin låda. Det är lite svårt att se Stina, men hon ligger längst till vänster, vid mammas bakben. Skrållan i mitten och Tjorvan längst upp mot mammas framben. Mamma hette Lisa.

Tänk att de har varit så pyttesmå!

Tack alla söta ni för era komplimanger till förra inlägget! Jag suger åt mig som en disktrasa i vatten!

Har det lite körigt just nu, så det blir glest med blogginläggen och bloggläsandet kanske någon vecka till.

Självporträtt

Hade två stora boxar med gamla foton och brev, de var så tunga att de knappt gick att lyfta. Så för att få lite ordning på gamla minnen har jag delat upp allt i flera mindre (och nya fräscha) boxar. Ramlade på några gamla bilder på mig:

Jag som sekreterare.
Någon gång i början av 1990-talet när jag jobbade på Ferring i Malmö. Ett av de allra bästa jobb
jag har haft, med toppenchefer och toppenkompisar. Varför sa jag upp mig därifrån? För att göra
karriär, så dumt va! Har haft bra chefer och bra arbetskamrater efter det också, men här var det helt
outstanding. Vi jobbade alla stenhårt, och hade superkul. Hela tiden. Nu ska jag sluta skriva om det,
annars slutar jag aldrig.

Cool någon gång på Danmarksfärjan. Här tror jag det är mitten av 1980-talet.

Fotomodell har jag också varit. Här är jag fotomodell. Jag har bra händer för fotomodellande,
enligt en fotograf. Det här är mitten av 1980-talet. Synd att jag har haft fotot liggande så där i
en låda, det har blivit så nött och förstört.

Blonds have more fun. Jag blev blond i Istanbul när frisören fick fria händer att göra
vad han ville. Det här är från ett bröllop vi var på 2006 - ergo fyllde jag 50 det året.

Halva vardagsrummet

 Just precis NU slår det mig att det är fredag, och att jag då skulle skriva om fredagstemat i Galleri fredag. Det är ju så dags nu, klockan tio på kvällen. Jag har inte blekaste aning om ifall jag har några bra knappar att fotografera, så jag får fega ur. Eventuellt återkommer jag på temat någon annan dag.

I stället ska jag visa halva vårt vardagsrum (andra halvan är bakom soffan, vi ska nog ha ett matbord där, trots allt), som vi har möblerat ungefär som vi tror att vi vill ha det. Vi ska ha ett annat soffbord, eller ett till av det som står där, vi har inte riktigt bestämt oss än. Och så är det så klart växter och tavlor och gardiner som ska upp och bort med skräp från fönsterbrädan och ute på altanen. Men det fattar ni ändå. Så här ser det ut nu:

Mattan är ett fynd från Turkiet, akta er vilken hård förhandling Maken tog för den. Den röda fåtöljen med fotpall är också fynd, fast från Fyndhörnan på Ikea. Mindre än halva priset och vi har i alla fall inte kunnat hitta några fel på den. Kattpinnen står vid soffan för att de ska kloa på den i stället för soffan. Förhoppningsvis.

Borta vid fönstret står någonting som är lite speciellt för mig. Det är en kamelsadel som har funnits i hela mitt liv. Och den är från Kairo! Min mamma var i Kairo 1953 (klicka på länken så får ni se foto) och då köpte hon den med sig hem. Det känns lite roligt att ha något som länkar ihop livet på det sättet.

Mitt gästrum

Nu börjar mitt gästrum ta form. Äntligen! Har bestämt mig för att ha det gamla-gamla tv-bordet som sängbord, så slipper man köpa allt nytt, och så är det praktiskt med hjulen när man behöver dra ut sängen och göra dubbelsäng.

Fler kuddar ska till, och så är det så klart resten av rummet som ska göras i ordning också.

Är inte säker på att den turkiska kudden passar in, men den får ligga där just nu för att liva upp det hela lite, risken är att det blir stelt om det är för matchat.

Stina och Tjorvan trivs redan på den nya sängen. Men just nu kan de inte ligga på samma ställe samtidigt. Det går i olika perioder, det där.

Lite mycket just nu, så det blir bara sånt här minibloggande några dagar framöver.

Inte lätt med de minsta

I fredags fick jag äntligen tillbaka mitt objektiv! Det var faktiskt världens flax, för jag tittade in hos DeltaData för att höra om de visste när den skulle bli klar, jag hade ju inte hört något. Men oj, oj, oj, sa killen, har du fortfarande inte fått tillbaka det? Hans kollega visste besked, det hade precis kommit in för någon timme sedan! Tur som en Alexander Lukas (om någon minns honom från Kalle Anka).

Tänkte mig då att jag skulle försöka fotografera småttingarna som flyger runt här utanför och äter frön som jag hänger ut till dem. Men för det första ska man försöka när det är lite ljusare, inte när det redan har börjat mörkna en redan mörk dag, för det andra kan det vara en bra idé att tvätta fönstren först. 

Bättre än så här blev det alltså inte. Får prova igen.

SAS

Hårda tider för vårt skandinaviska flygbolag. En gång i tiden var det andra bullar, det var på den tiden när de skulle ge bra service till passagerarna och le och gå charmkurser.

Min mamma jobbade på SAS, började där 1951 och slutade när hon blev pensionär, tror det var 1988. Efter det konsultade hon i flera år för dem. Och hon älskade sitt jobb, sa ofta att hon hade så roligt på jobbet att hon nästan skämdes för att ta betalt.

Så lär det inte vara nu.

Bland mammas grejor hittade jag det här kortet, en inbjudan till SAS 50-årsfest i form av ett kreditkort. Tycker det är rätt coolt att ha det i plånboken.

Framåt

Det går som sagt framåt här hemma, om än sakta. Nu har vi i alla fall ett rejält skåp i mitt gästrum, där tänkte jag förvara textil, sånt som gardiner och dukar och sygrejor. Jag tyckte det var bättre med ett skåp på längden i stället för höjden. Dels för att jag inte alltid når till översta hyllan utan en massa krångel - och då blir saker oftast bara uppkastade i en salig röra. Och ska man ha något där river man ut allt. Med skåpet på längden får man dessutom lite mer luft eftersom väggen är fri ovanför skåpet, och man kan ställa saker ovanpå och hänga tavlor på väggen. Att det är en delad dörr på mittskåpet är bara för att det inte skulle se så platt ut. 

Ignorera prylarna ovanpå, felfärgad byrå, ful matta och annat krimskrams. Det ska bort sedan.
Men tapeten har jag valt till det här rummet. Hoppas, hoppas, hoppas att Maken snart sätter ihop sängen.

En sak som vi har saknat rätt länge nu är en lampa i trappan. Det har hängt en riktigt ful gammal sak med sladden utdragen - ända tills i går när Maken satte upp en ny lampa. Den lampan är inte mitt förstaval, men eftersom Maken verkligen gillar den, så fick det bli den.

När vi var på varuhuset i lördags pratade jag med en tjej på en av avdelningarna och talade om att deras app inte funkade som den ska efter flytten. Det som inte funkade var att den inte ville tala om lagerstatus och på vilken hylla den aktuella prylen finns. Nu vet jag ju inte om det var just att jag sa till om det, men jag vill gärna tro det, för nu funkar appen igen som den ska. Mycket bra! Det underlättar när man ska handla så där lite seriöst, som vi gjorde i lördags.

Seriös shopping

I dag har vi ägnat oss åt seriös shopping på Ikea. Vi var tvungna, för om vi någonsin ska få ordning här behöver vi förvaringsmöbler. Så det är vad vi har handlat. Gästsäng med lådor under, skåpsystem till mitt* gästrum och fler bokhyllor till arbetshörnorna så att vi blir av med allt "kontorsmaterial". Monteringen börjar i morgon, så bilder på det hela kommer senare.

Jag hade inte tid att fotografera så mycket, för det var som sagt SERIÖS shopping. Och det var mycket folk i dag, fler än på öppningsdagen. Jag misstänkte att det skulle vara så, men vad gör man när Maken jobbar konstorstider?

Några foton blev det i alla fall:

Det här tyckte jag var en rolig idé till familjens schema för dagen! Det var i
en hallmiljö. Lyckades få med lite folk i bakgrunden, så det ser nästan ut som
två bilder i en, men det var synd att klippa bort dem.

Det bästa är alltid att äta något, åtminstone fika, när man har gått runt på utställningsavdelningen och ska ge sig på bottenvåningen och börja plocka på sig varor. Men det var så himla mycket folk i restaurangen, och vi hade hyrt en släpkärra som skulle lämnas tillbaka en viss tid, så vi skippade fikat. Som tur var har de en glögghörna i Glashuset och säsongsdelen där de bjussar på glögg och pepparkakor. Nåja, glögg och glögg, det var äppelsaft kryddat med glöggkryddor som smakade god saft. Det var i alla fall lite energi innan vi kom till självplockslagret där man måste använda rå muskelstyrka.

Jag köpte en julgran - trots att det bara är november. Det var en så fin liten riktig gran i kruka, stor som en normal krukväxt. Men det blir inget tingeltangel förrän till advent! Bild kommer senare.



*Det är så här med gästrummen, att Maken får inreda ett och jag lägger mig inte i hans inredning, och så får jag inreda ett och han får inte lägga sig i min inredning (mer än montera möblerna). Vilket leder till två mycket olika rum, trots att de är exakt lika stora och har exakt samma förutsättningar där de ligger vägg i vägg. Ett lite mörkare och mer maskulint, och ett mycket ljusare och lite mer feminint. Ni får se sedan. Men väldans praktiskt att vi själva bestämmer om inredningen, för då behöver vi inte hålla på och tycka en massa och argumentera för sin sak. Det går lite fortare på det här sättet!

Galleri Fredag: Favoritrummet

I dag är det fredag, och jag kommer ihåg att det då är dags för Galleri Fredag. Det är Victoria i Florida som står vid rodret, och dagens tema är favoritrum.

Men jag har inget favoritrum än! Det går inte fort här, även om det går framåt, så vi har bara vissa öar som är trevliga och "färdiga". Det enda rum som faktiskt nästan ÄR färdigt, utom att det ska till lite tavlor, annan lampa på byrån, annan matta närmast dörren ..., är sovrummet. Här trivs jag väldigt bra, och sover väldigt gott. Och jag är hemskt nöjd med den gröna färgen på tapeterna. Har inte riktigt lärt mig det där med vitbalans, så allt är lite gulare på bilden än i verkligheten. Är också väldigt nöjd med ommöbleringen, från början hade vi sängarna rakt ut från väggen där stolen med högen av kläder nu står, men det blev mycket bättre att ha dem från väggen med dörren (där jag står och tar fotot). Gardinerna hade vi med oss från Kairo. Lite svårt att se på bilden, men det är en novemberkaktus som står i den stora krukan, och den har börjat blomma så vackert! Ska ta bättre bilder på den senare och visa.

Ja, och det är fler än jag som trivs i sovrummet, som ni kanske ser. Mitt påslakan är oftast fullt med katthår, så jag får köra det i tumlaren mellan tvättvarven.

Köket är också färdigt, men det har ni redan sett så många gånger, så i stället visar jag lösningen som har blivit för att få lite ljus på köksbordet. "Vi" har nämligen inte blivit färdiga till att sätta upp en lampa över bordet än, så till slut tröttnade jag och satte dit en bordslampa i stället. Vi är ju oftast bara två, så det får faktiskt plats. Den lilla blomman är pelargoner som jag satte i vatten när jag satte ut plantorna för vintervila i förrådet. Trodde inte att de skulle hålla så länge, men de har hållt i ett par veckor nu! Skålen till vänster har Makens ena moster gjort (hon är jätteduktig keramiker) och den andra köpte jag på Wissa Wassef Art Center i Kairo.

Här uppe på andra våningen är inte mycket klart än. Här står fortfarande en del kartonger och mängder av "kontorsmaterial" drösar runt här i väntan på att få ett eget ställe att husera på. Men eftersom takfönstren faktiskt har fönsterbrädor, tänkte jag att det ska stå någon växt där som hänger ner och tar lite plats. Den kan ju inte vara så stor på höjden. Det fick bli två murgrönor, en i varje fönster.

Min arbestshörna här uppe ser för bedrövlig ut än, här dräller det av papper som ska "sorteras" (läs: det mesta kan nog kastas vid det här laget) och en massa andra prylar. Men vid fönstret har jag några orkidéer som lyser upp tillvaron. De byter plats här varefter de blommar/sover en period. När de är tråkiga får de flytta på sig tills de vaknar till igen.

Nästa vecka ska vi visa och skriva om Knappar.

Här är länkar till de andra som bloggar i Galleri Fredag. Och som vanligt: Om du vill vara med, lämna en kommentar här eller hos någon annan av oss, så länkar vi upp dig också.

Desiree i Stockholm
Annika i Washington 
Erica i Piteå
Karin på Åland
Fourmom i Stockholm
Victoria i Florida
Marianne i Älmhult
Penny vid Vänern
Annika utanför Umeå
Olgakatt i Skåne
Anna FT i Stockholm
Channal i Norrköping
Karin i Stockholm
Jagger
Nilla
Västmanländskan
Christina i Kalifornien
Byfånen
Musikanta
Englundskan
Ann i Alaska 

5 år - 1400 inlägg

Inte för att det är på dagen 5 år, det var den 19 augusti och då glömde jag bort det, men det här är mitt ettusenfyrahundrade inlägg. Fantastiskt att det har gått så lång tid, och att det har blivit så många inlägg. Hade jag inte haft några tysta perioder hade det kunnat vara ännu fler inlägg, men det är som det är med den saken.

Och förutom att jag inte längre har lika gott om tid eftersom man måste dra in pengar när man bor i Sverige, är det fortfarande lika roligt. Det är roligt att skriva, det är roligt att faktiskt använda foton till mer än att titta på och "minnas", det är roligt att läsa hos andra bloggare.

Men, det är tack vare ER - DIG, ja just DU som läser just NU, även om det är första gången du läser här - som den här bloggen lever och hålls levande. För det är NI som gör att det är så JÄTTEROLIGT att blogga. Alla kommentarer, att ha kommunikation genom bloggen, det är det roligaste. För det bloggen till syvende och sist har mynnat i, är alla nya vänner. Några har jag träffat, några har jag träffat ofta (fast det är nog främst Olgakatt) och några har jag inte träffat (än). Men oavsett om vi har fikat i riktiga livet, är det så himla mysigt att komma hem till era bloggar och "ta en fika" och när ni kommer hit och "tar en fika".

TACK alla ni, ni har verkligen berikat mitt liv!

Lite av varje

• Först och främst är jag GLAD att Obama vann. För det har betydelse för resten av världen, vem som styr i det stora landet i väster. Och vi vet att Obama inte är en krigshetsare som ska anfalla en massa andra länder. Nu får vi hoppas att han lyckas få igenom en massa bra förändringar i USA, så att amerikanerna får det lite bättre.

• I somras, så där i slutet av juli, stod jag här med en påse delikatesspotatisar som var bortglömda och hade börjat mögla. I stället för att kasta dem stoppade jag ner dem i jorden lite här och var, framför allt i rabatten vid ytterdörren. Tänkte att antingen blir det potatisar av dem, eller så blir det gödsel. Det blev potatisar! Så vi åt färskpotatis här i slutet av oktober. Det var inte så många, men det räckte till flera middagar åt oss två.

• Vi har bra grannar av flera olika orsaker, en är att de gillar att plocka svamp (vilket inte jag kan för jag kan ingenting om svampar) och plockar tydligen alltid för mycket. Så vi fick en massa trattkantareller av dem i år också. TACK! Dem har vi torkat och lagt i en burk. Förra året torkade vi dem genom att lägga dem på tidningar, vilket tog evigheter. I år trädde jag upp dem på sytråd och hängde upp, och vips var de torra på bara någon vecka. Så nu vet jag hur man ska göra.

• Man kan inte påstå att flyttgubbarna i Egypten är slarviga. I alla fall inte de som packade vårt flyttgods till Sverige. För när vi packade upp en kartong hittade vi vår gamla ved som vi har släpat med oss ända från Bulgarien, väldigt torr bokved, med andra ord. Och den var så fint inslagen i papper, varje vedträ var för sig!

• Vi har fortfarande en del kartonger att packa upp, och en del möbler att skaffa och ställa upp. Bland annat ska jag ha en dagbädd/gästsäng i "mitt" gästrum innan det kan bli klart där. Men "Makens" gästrum är fullt brukbart nu. Sen måste vi ha bokhyllor som passar i "biblioteket" och lite sånt. Så det är inte klart här än. Nu håller Maken i alla fall på att sätta upp rullgardinerna för fönstren här vid skrivbordet, så jag slipper ha en stor kartongbit för så att jag kan jobba trots att solen skiner. (Solen skiner bara in på ett bländande sätt på vintern, när den står lågt.) 

• Mathilda var här på höstlovet, och vi saknar henne jättemycket nu när hon inte är här längre. Här är en bild när finaste tjejerna säger hejdå för den här gången.

Arvegods

Jag i Los Angeles, eller rättare sagt Santa Monica, 1962. Jag var 5 år. Det var då jag
fick min första Barbie, gissa vem som var först med att ha en Barbie i mina
kvarter! Fina amerikanska 50-talskläder hade jag till henne. Glömmer aldrig
hennes röda balklänning med liten pälsbrämad bolero.

Jag har mängder av gamla diabilder som min mamma lämnade efter sig, foton från 1955 och framåt. De foton som är tidigare sitter inklistrade i album, tack och lov. Jag tänkte att jag kanske skulle kunna skanna dem, och på så sätt göra någonting av dem, men som bilden ovan visar funkar det inte något vidare bra. Jag får nog helt enkelt sålla ut dem jag tycker borde sparas, och sedan ta dem till en duktig fotoaffär som kan göra papperskopior - och kanske skanna med specialmaskiner - åt mig.

Om det är kulturhistoriskt intressanta foton kan man kanske höra med Nationalmuseum om de vill ha dem, släktfoton ska vidare till barnen, och en del kan man nog kasta. Jag menar resor till Wien 1998 vet jag nog inte någon som är intresserad av, till exempel.

Jaha, så var det med den saken. Synd, annars hade jag kunnat plåga er med en hel del nostalgi!

---

Att jag inte har hört av mig på några dagar beror på att jag har jobbat. Som vanligt blir det antingen eller på den här kanten. Antingen har jag inget jobb alls, eller så har jag så mycket att jag sitter nästan dygnet runt. Nå, riktigt så illa är det inte just nu, men när det har varit lite stökigt här på dagarna (man får trots allt inte riktig arbetsro när Maken är hemma) får jag sitta på kvällarna.

---

Mathilda har åkt hem till Stockholm igen, så nu är både jag och Moa lite ledsna för det. Det var så roligt att ha henne här. Och nu när vi i alla fall har ett gästrum färdigt var det riktigt bekvämt för dem att bo här. Ja för de har ständigt pyamasparty när Mathilda är här, utom när vi tvingar dem att vila en natt lite då och då.

---

Tror ni att ruschen har lagt sig nu så att man kan åka till Ikea och faktiskt handla lite möbler? Vi behöver några grejor för att få färdigt här. Vi får nog satsa på det i veckan.

Ikea

Jag kunde självklart inte hålla mig från att åka upp till nya stora Ikea-varuhuset i dag på öppningsdagen. Jag struntade som sagt i köandet och ceremonierna, men efter lunch var det lugnt. Inga köer för att komma in, men inte heller så mycket ståhej och jippon, vilket jag egentligen tyckte var rätt skönt. Det var mycket folk, men också mycket yta att sprida ut sig på, så det blev aldrig trångt och jobbigt. 

Det var riktigt glädjande att varuhuset öppnar just nu, nu när vi äntligen ska sätta igång och MÖBLERA vårt hus! Så nu har vi massor att välja på!

En sak som jag verkligen gillar med Ikea är att de bygger upp fina miljöer, och satsar verkligen på små ytor. Som här där de tipsar om hur man kan göra med 35 kvadrat för att få ett trevlig och funktionellt hem. Det behövs i dessa dagar, speciellt i dyra storstäder.

För uterummet.

Här var det någon som inte kunde hålla fingrarna borta, tänk om smörgåsarna var ätbara ändå? Det blev nog ett besök i restaurangen sedan.

Äntligen kan vi välja på lika många - fler - produkter som alla andra som åker till ett Ikea-varuhus. Hjälp vad många olika stolar det finns.

Jag får osäkra uppgifter, men eventuellt finns inte Glashuset på andra varuhus i Sverige än. Stort med många fönster så att växterna ska trivas. Och det var verkligen mängder av växter.

Enda stället där det var trångt, var runt orkidéerna. Till det facila priset av 29:- fick man fina, tvåstänglade orkidéer, så jag trängde mig fram jag också och knep två. Så det var därför ALLA som gick från varuhuset kånkade på orkidéer ...

Helt nytt är också Pappershuset. Här finns fina presentpapper, påsar, block, kort ...

Sist men inte minst måste jag visa självplocket. Här är det lite högre i tak och lite mer välfyllda hyllor än  på fotot från gamla varuhuset där det var både lågt i tak och helt utplockat.

Lite av varje

Usch vilken grå, kall och regnig dag det har varit i dag! Det får därför bli en bild av årets allra sista ringblomma, som stod här och var vacker för bara en vecka sedan. Nu har jag täckt rabatten utanför ytterdörren med granris, dels för att skydda hortensiornas rötter mot kylan, dels för att det är snyggare än gråbrun trist jord och lite spretiga grenar som sticker upp. Man kan ju passa att göra sånt på när man har en alldeles egen gran på baksidan.

I morgon öppnar nya Ikea-varuhuset här i byn. Det ska tydligen bli världens största Ikea-sortiment i den butiken. Så praktiskt, då får vi som har haft världens minsta sortiment lite mer att välja på. Det är mycket ståhej runt öppningen. I kväll är det drive-in bio på parkeringen, men jag tycker det är för kallt för att sätta sig i en bil och se bio. Man kan ju inte sitta och prutta ut avgaser hela tiden så att man får värme. Klockan 22 kan man sätta sig i kö för att vara först inne i morgon förmiddag. De ska ställa ut 100 stolar, och om man sätter sig i en för att köa får man ta med sin stol hem. Njäe, inget för mig det heller.

Däremot ska jag ta en sväng förbi i morgon har jag tänkt mig, och om det inte är för mycket köande så tar jag mig en liten titt. Det ska tydligen vara en dj i entrén, och liveband i restaurangen. Plus en massa annat, förstås. Själv är jag mest nyfiken på det där världsstörsta sortimentet.

Oj vad det kurrar från ett litet lurvigt nystan bakom ryggen på mig. Det är Stina som myser.

VARFÖR håller de redan på att baka lussebullar på tv, säljer julprylar på Ica och annonserar om julbord överallt? Det är för tidigt, tycker jag! Den 1 december, DÅ är det lagom att börja förbereda julen. Enligt mig. Nu ska det vara höst, julen är på vintern.