tisdag 13 november 2012

SAS


Hårda tider för vårt skandinaviska flygbolag. En gång i tiden var det andra bullar, det var på den tiden när de skulle ge bra service till passagerarna och le och gå charmkurser.

Min mamma jobbade på SAS, började där 1951 och slutade när hon blev pensionär, tror det var 1988. Efter det konsultade hon i flera år för dem. Och hon älskade sitt jobb, sa ofta att hon hade så roligt på jobbet att hon nästan skämdes för att ta betalt.

Så lär det inte vara nu.

Bland mammas grejor hittade jag det här kortet, en inbjudan till SAS 50-årsfest i form av ett kreditkort. Tycker det är rätt coolt att ha det i plånboken.

12 kommentarer:

Pettas sa...

Ett historiskt minne!
Hoppas att det ordnar sig för SAS!

kram!

Marianne sa...

Karin: Ja det hoppas jag också. Vi måste ju ha ett flygbolag i landet! Ett som man kan lita på. För sånt som Ryan air vägrar jag flyga med, litar inte på att de sköter teknik och underhåll som de ska.

Kramar!

Anne-Marie sa...

Hörde från en god vän i Stockholm att SAS kommer att säga upp runt 1000 personer. Han jobbar själv inom Ericsson och där kommer det tydligen att också bli uppsägningar. Det är tuffa tider överallt verkar det som. Tycker om att flyga SAS - har gjort det många gånger mellan Chicago och Stockholm. Kramar!

ExPIAtriate wife sa...

Vi har flera vanner som lamnar Emirates (och andra bolag) for att ga tillbaka till SAS, alla med olika anledningar att vilja aka hem. Sjalva fattade vi beslut nu i hostas att stanna da makens tjanstledighet gick ut.
For mig ar SAS ocksa det bolag som eskorterade mig "hem" till Sverige fran Korea. Jag hoppas att det loser sig for vara vanners skull!
Kram!

Juliannie sa...

Ja det är för sorgligt att det går så dåligt för SAS. Tänk så glamoröst man tyckte det var med flyg förr, jag ville bli flygvärdinna och älskade att stå utanför Bromma flygplats och titta på när planen varvade upp!

Förlåt att jag varit så dålig på att kommentera dina andra inlägg, jag har varit lite borta från bloggvärlden ett tag men läser ikapp vartefter. Grattis till din långa blogghistoria förresten! Jag gick tillbaka till början och kikade, jätteintressant om dina öden och äventyr i Kairo! Jag kommer att läsa mer, det är som en bok! Och ditt hem ser ut att bli riktigt trivsamt.
Förstod också att din man jobbar (jobbade?) för IKEA och att ni varit stationerade på olika håll i världen genom detta. Känner ni Laura från England som är varuhuschef i Uppsala nu? Hennes man har en blogg som är väldigt kul: Infadave.com Har en god vän som bor granne med dem på landet utanför Knivsta och får höra mycket kul om den mannen.

Marianne sa...

Anne-Marie: Ja fy sjutton, det är jättemånga som är varslade och uppsagda just nu. Tusentals personer. Det som retar mig med allt är att företag säger upp folk för att få ÄNNU STÖRRE VINSTER - inte för att företaget går dåligt. SAS är väl ett undantag, men Ericsson och en massa andra går med miljardvinster, ändå säger de upp folk för att aktieägarna ska få bättre utdelning. Tycker vi har missat vad det hela går ut på. Jag tycker att det går ut på att skapa bra liv för alla människor, men företagen tycker helt klart att bara några ska få överleva och då i lyxklass.

Kramar!


Pia: Vilken tur att ni bestämde er för att stanna! Det är verkligen inte rätt tid att komma hem till SAS just nu. Vi får verkligen hoppas att era vänner hittar bra jobb, det finns som tur är fler bolag här, Norwegian och Malmö Aviation, t.ex. Fast det är säkert inte lika kul att köra buss i luften mellan Stockholm och Göteborg, som att flyga på varierande sträckor över världen.

Förstår att SAS betyder mycket för dig, som för mig, jag växte ju upp med SAS. SAS-unge är vad jag är : )

Kramar!


Julianne: Hahaha, ja som gammal SAS-unge drömde jag om att få åka tåg, men det fick jag aldrig. Vi skulle alltid flyga vart vi än skulle! : )

Men kära söta du, ibland hinner/orkar/vad som helst man inte läsa alla bloggar, trots att man vill. Jag har det så just nu jag också. Har inte varit inne hos dig heller på ett tag. Det är många bloggar jag inte har läst på länge, även fast jag verkligen tycker om alla som står bakom bloggarna och deras bloggar. Sånt är livet! Det var en helt annan sak när jag bodde utomlands och inte behövde tänka på att försörja mig, då hade jag tid. Det var då jag läste alla bloggar i länklistan och några till. Men nu finns det inte en chans att hinna med det. Kul att du vill läsa mer!

Det stämmer, Klas jobbar för Ikea. Men han jobbar på inköpssidan, som knappt inte har någonting med varuhusen att göra. Så vi känner nästan ingen på den sidan. I Bulgarien och Egypten fanns heller inga varuhus, bara inköpskontor. Nu tror jag det finns i Sofia, och att de fortfarande håller på att bygga i Kairo, men jag vet inte säkert. Ska kolla in bloggen du tipsar om!

Kramar!

Taina sa...

Vilket härligt party pass!! Ett sånt skulle de kanske behöva idag med. Få lite fart under galosherna vill säga. Jag väljer i och för sig SAS före de amerikanska flygbolagen, men jag kan ju säga att jag är inte så där värst imponerad av servicen på SAS flyg. Tyvärr.

Kram kram

Anonym sa...

Älskar nutidshistoria av detta slag! Tack snälla för att du delade med dig, vilken cool grej. Och vad härligt att din mamma älskade sitt jobb så mycket, och spred den glädjen till sina barn. Självklart borde det vara så för alla, att man ska kunna och få känna stolthet över sitt jobb. Jag sökte en gång en väldigt spännande tjänst inom SJ, och jag vet att jag hade gjort jobbet väldigt väldigt bra. Men efter intervjun så berättade jag för några få att jag hade sökt och den gemensamma ståndpunkten var att "SJ kan man ju inte jobba för, var ligger yrkesstoltheten i det?".Och efter lite betänketid kände jag tyvärr att jag höll med. Att jag inte stod för SJs värderingar och att jag ville ha ett jobb som jag kände mig stolt över...

Kramis
Mimmi

Annika sa...

SAS ja...
OJ vad jag har åkt mkt med dem. På senare år bara med dem.
Servicen numera är väl inget att direkt hänga i julgranen. Ganska sura värdinnor, i klass med Icelandair snart (suraste värdinnorna EVER!!).
Men, jag HOPPAS, HOPPAS och TROR att det ska ordna sig för SAS.
Ngt annat finns inte på kartan.
Ja, vad glammigt det var med flyget förr. Gone are those days...
Inget glam för fem öre numera. Bara stress.
Roligt at du sparat lite SAS-minnen från din mamma. GILLAR!!
Det där kan du STOLT ha i plånboken!!

Har inte heller ngn lust att börja flyga Ryan Air eller Norwegian. Önskar av hela mitt hjärta att SAS ska få vara kvar.
Tycker så synd om alla anställda.

Kramar!!

Marianne sa...

Taina: Ja de skulle VERKLIGEN behöva gå charmkurser i dag och satsa på service! Service kostar inte så himla mycket så länge det handlar om ett trevligt bemötande, att få folk att känna sig speciella. Det hade de vunnit mycket på.

Kram!


Mimmi: Synd att de känner på det sättet, de som jobbar på SJ! Jobbet och företaget blir verkligen inte bättre av det. Konstig inställning. Klart att man ska vara stolt över sitt jobb, om man gör ett bra jobb själv och smittar andra med det, så blir det också ett bra företag! Fast det är klart, när ledningen sparkar folk för att vinsten BARA blev 8 miljarder, då förstår jag att man inte blir så himla glad ...

Kram!


Annika: Ja jag fattar inte varför värdinnorna har blivit så sura! Förr var de supertrevliga, i alla fall när jag var barn och ung. Hoppas verkligen att de rycker tag i det där med servicen, de förlorar bara på att inte ge service och inte ge mat och dryck. Då väljer man ju något annat!

Mitt favoritbolag är Turkish Airlines. Alla gånger! Ok, jag har aldrig flugit med Emirates och Qatar Air och de där lyxbolagen, men för min plånbok är det Turken som är bäst. GOD mat, trevlig service, alltid i tid. Har aldrig blivit av med några väskor där heller.

Men jag hoppas att SAS ska bli mitt favvobolag igen!

KRAM!

Anna, Fair and True sa...

Hoppas också det ordnar sig men tyvärr måste de ju komma på hur de ska bli mer lönsamma. Har en vän som jobbar på Widerø men det ska säljas (hoppas det blir så).

Marianne sa...

Anna: Jag tror att de ska satsa på lite glam igen. Tror inte på det där med att flyget är buss i luften. Det kan Ryan ägna sig åt, själv vill jag ha mat och någorlunda trevligt, för det är i alla fall en hel del timmar man sitter där. På bussen sitter jag aldrig i 2-3 timmar.

Vet inte vad Widerö är. Får googla!

Nu vet vi att de klarade den här krisen i alla fall ...

Kram!