När jag rensade bland gamla foton hittade jag ett foto på kissemissarna när de var riktigt små, så små att de fortfarande bodde i sin låda. Det är lite svårt att se Stina, men hon ligger längst till vänster, vid mammas bakben. Skrållan i mitten och Tjorvan längst upp mot mammas framben. Mamma hette Lisa.
Tänk att de har varit så pyttesmå!
Tack alla söta ni för era komplimanger till förra inlägget! Jag suger åt mig som en disktrasa i vatten!
Har det lite körigt just nu, så det blir glest med blogginläggen och bloggläsandet kanske någon vecka till.
11 kommentarer:
ååååååh! Hemmagjorda små kissemissar... Lussekatterna!!! Gullungar... Visst är det svårt att tro att de en gång varit små och hjälplösa...
Riktigt hemmagjorda och äkta!:)
Gosekissorna!
Ha det bra Marianne!
kramar
Karin
Å vad sött det är med nyfödda kattungar! Vår hona, Felicia, har fått två kullar och det är helt bedårande. Vi har kvar en av ungarna, en svart hanne, men de börjar båda bli uppåt åren nu, 14 och 15 år så vi får väl se hur länge till de finns med oss.
Bebisar! Skulle kunna stirra i evigheter på dina små <3. Säga vad man vill om "riktiga" bebisar, men de slår ju INTE kattungar och hundvalpar =)
Gosigt!
Mimmi
Sött kort - mamma Lisa ser väldigt nöjd ut!
Kram från Ingrid som önskar dig en skön helg!
Hahaha har de VARIT så små. Skrållan ja oj jag kommer ihåg. Sen hahaha minns jag alla katterna i Egypten. Minns speciellt den som var vit med de där HÄFTIGA ögonen. Mamman till dina var fin. Vacker.
Åhhhh ungar AV ALLA DE SLAG ÄR JU SÅ söta.
kram
/Susanne
Åh så söta. Nu blev jag jättesugen på att skaffa katt igen. Men här finns alldeles för många katter redan så jag tror inte en ny liten kattunge skulle bli accepterad. Och kattslagsmål vill jag inte vara med om. Det skär i hjärtat när de kommer hem blodiga och sönderrivna.
Jag får nöja mig med att hälsa på dottern och hennes två jättemysiga missar.
Ha de bra /Kram
Ojojoj, så söta! jag vill ha katt igen
- fästignarna då?
- Äsch dom får man väl plocka bort
- Mågen är allergisk
- Det finns tabletter mot sånt
- och om vi ska resa bort
- ok, suck
Lyllo som har katt, det är nyttigt!
Karlavagnen: Ja visst är det! Jag fattar inte att katter kan vara mindre än de är nu : ) Ja jisses vilken överraskning det var när de tre små kom till världen i min säng : D
Karin: Nja, hon gjorde dem nog någonstans i buskarna : D
Kramar!
Eva: Lisa fick bara den här kullen, det var i Bulgarien. Hon var en liten vild kattunge som vi började mata. Sedan hade vi plötsligt fyra katter när hon bestämde sig för att de skulle födas i min säng ... För inte kunde vi ge bort någon av dem, vi visste att de skulle få bo ute i ur och skur och bara få vatten och bröd till mat om vi hade lämnat dem. Där tar man bara hand om raskatter.
Våra är 13 år nu.
Mimmi: Hahaha, ja det är ju lite annorlunda, inte lika håriga : D Det är nog när man får sin egen första människobebis som man smälter totalt.
Kramar!
Ingrid: Ja hon var väldigt nöjd, hon visste vad hon gjorde när hon födde dem hos oss. Då visste hon att ingen av dem skulle behöva svälta. : )
Kram!
Suzesan: Ja så pyttesmå har de varit. Inte klokt. Nu har vi inte vildkatter, nu har vi fåglar. I dag stod jag på balkongen och pratade med grannen, men det brydde sig koltrasten inte om, hon landade ändå för att äta. : )
Kramar!
Marianne: Kanske om någon av de katterna får en kull, att du kan ta en unge därifrån? Den ungen skulle de säkert acceptera. Tur att du i alla fall har katter att hälsa på!
Kram!
Englundskan: Ja det är det där med att resa bort, det är lite jobbigt. När vi bodde i Turkiet hade vi det så bra att vi hade en portvakt som gärna tog hand om dem när vi var bortresta, och hans dotter gullade gärna en stund med dem varje dag. Här hemma är det svårare, man vill inte be grannarna för ofta.
Det är det bästa som finns att lägga kinden mot en kurrande kattmage!
Skicka en kommentar