Överstressad

Jag är just nu lite överstressad, har lite väl mycket att göra. Jag klagar INTE, det hade varit värre att vara arbetslös. Men jag hinner inte med bloggen den här veckan, så jag ber att få återkomma till helgen i stället.

Ha en bra vecka allihop!

Back home again

After a weekend in Borås, where we celebrated Klas' mother who turned 85 years, and friend Janne who turned 50, we are back home. Stina the cat was missing us and was happy when we showed up in the door.

And now I am so tired that I think I will sit in the sofa for a while staring at the tv and sipping on a cup of tea, and then go to bed really early.

I'll be back tomorrow.

Have a great sunday evening!

Onsdagsrecept: Pastakuddar med bacon- och grönsakssås

Bilderna är lånade från Paolos.se

Jag saknar onsdagsrecepten, kom jag på. Så jag tror jag ska ta upp den traditionen igen, och om det är någon som hänger på skulle jag tycka det vore jättekul eftersom vi alla behöver lite inspiration då och då för vardagsmaten. Även för festmaten, men just vardagsmaten kan kännas lite samma-samma ibland.

Just nu är jag helt tokig i pastakuddar med grönsakssås, och det är inte ofta jag blir helt tokig i helfabrikat. Eller helfabrikat plus hemlagat, blir det, eftersom jag gör såsen själv. Det allra godaste är faktiskt Paolo Robertos sort, en som heter GRAN PANZEROTTI RICOTTA, SPINACI E SCORZA DI LIMONE. Så god med citronzesten som piggar upp allt. Normalt brukar jag annars inte gå på det där med kändisar som plötsligt även är mästerkockar och jag vet inte allt, men den här killen kan uppenbarligen laga mat. 

Och så ett litet recept, då rå:

Pastakuddar med bacon- och grönsakssås

1 paket Gran panzerotti eller andra fyllda pastakuddar, de man tycker bäst om
1 paket bacon, jag föredrar Icas alspånsrökta som är lite tjockare och lite godare, skuret i bitar
1-2 klyftor vitlök, finhackade
purjolök, strimlad, lagom mycket
broccoli, i lagom stora buketter plus fina skivor av grenarna, lagom mycket
1 morot, slantad eller i tärningar
sockerärtor ... eller vad man nu tycker om för grönsaker, men det är ungefär vad jag brukar ta
1-2 tsk chipotlepasta
1-2 torkade och olivoljeinlagda tomater, hackade
2 msk crème fraiche (då menar jag riktiga skedar som man äter med, rågade)
cirka 1-2 dl grädde, så att såsen blir lagom tjock/rinnig
citronzest från 1/2 citron om man vill, det piggar upp ytterligare
salt
peppar

Till servering:
ruccola
mangold
babyspenat

1. Steck baconbitarna, ös sedan i grönsakerna att steka med när baconet är nästan färdigt. Turordning efter hur lång tid de olika grönsakerna behöver för att bli lite mjuka men ändå spänstiga.
2. Rör ner vitlöken, de soltorkade tomaterna och chipotlepastan. Chipotlepasta är så gott, om man tar bara en tsk blir det smak men inte starkt, och tar man mer kan man få det hur starkt man vill. Så ta så mycket du tycker blir gott.
3. Rör ner crème fraiche och grädde så att det blir en lagom tjock sås. Salta och peppra efter behag. Riv över citronzest och rör om.
4. Låt småputtra medan pastan blir färdig.

5. Innan du har kommit så här långt bör du ha förberett pastan så att den blir klar ungefär samtidigt som grönsakssåsen. Jag tycker att Paolo Robertos tillagningssätt är det bästa: En klick smör i en stekpanna, i med pastakuddarna och sedan direkt i med 3 dl vatten som får koka bort på hög värme. Koktid enligt paketet. Då kokar de inte sönder som de annars gärna gör i en stor gryta med vatten.

6. Vänd ner pastakuddarna i såsen.
7. Lägg en massa gröna blad av ruccola, mangold, spenat eller vad du tycker är gott på tallrikarna.
8. Servera.
9. Bon appetit!

Jag har nämligen tröttnat på att göra sallad, och har börjat lägga gröna blad på tallrikarna i stället. Enkelt, mycket gott och kan varieras lika mycket som en sallad.

Bokstäverna hoppar

Jag har suttit och korrekturläst hela dagen i dag så att bokstäverna hoppar i ögonen. Så i dag blir det inte så mycket skrivet, utan jag nöjer mig med att visa den fina snögubben som grannflickorna E och E har byggt. Tyvärr håller han väl på att smälta, men jag hoppas att han står kvar några dagar till.

Ha en skön tisdagskväll allihop!

Blomstercheckar

För något år sedan beställde jag blommor via internet till min svärmor. Det blev ett himla klabb med bortglömd leverans och sedan rätt risiga blommor när de efter många om och men kom fram. Som plåster på såren fick jag blomstercheckar. Alltid välkommet, så klart.

Och i dag tog jag fatt i de där checkarna och åkte till handelsträdgården här i byn. Man måste ju använda dem innan de går ut! Resultatet blev en fin orkidée, den heter Alice. Fin va!

Pinsamt, jag tror jag måste putsa fönstren. Men de putsades faktiskt bara någon
vecka innan jul, så att de ser ut som de gör - och att man inte kan se
ut genom dem -  är inte enbart slött från min sida.

Sanningen att säga har jag faktiskt en hel del olika presentcheckar liggande, och det börjar bli hög tid att omsätta dem allihop. Ingen har gått ut än, men risken är så klart att man står där med lång näsa om man inte ger sig i väg och handlar för dem. När man bor så här ute på landet är det dock lite besvärligt ibland, eftersom en del butiker inte tar emot presentkort via nätet. Konstigt nog.

In English, please

Stina and her mummy Mamma-Lisa. The picture was taken in Istanbul.

My English is deteriorating, and deteriorating fast!

I realized this yesterday, when we had some friends over for coffee. The words didn't come out in a steady stream as they should, but were stopping on their way out, looking to see if it was their turn or if they needed to give way to someone else first. Stumbling and stopping, bumper to bumper sometimes, and sometimes not a word in sight.

So, I think I need to copy Annika, writing one blog post a week in English. And why not starting today, as well as any other day?

A language needs to be active. It does help to read books in English, it does, but this only helps to build a passive, understanding language. What I want to do is keep my active English alive, I want to be able to find the words I need, when I need them, and speak in an unrestrained way. Yesterday I felt like someone who had not ever crossed the borders of Sweden, neither physically nor culturally.

In this I could need your help, especially all of you who live in English speaking countries. Do I do something totally wrong? Is my language stocky and stilting? Are there ways to express something in a better way? Do I mix American English and British English? (Or any other type of English, but I don't hear e.g. New Zealand English very often, so I consider this risk as minimal.) Do I use the diacritical signs (i.e. comma, full stop, quotation marks, etc.) correctly? And so on.

PLEASE tell me! What I need is critique and improvement, not praises (okay, I'll take that too).

---

The snow is melting away already, which is a pity. It is so much nicer with the beautiful snow covering the grayish-brown ground. But it is apparently good for making snowmen and cakes, the kids on the street are out with their sandbox buckets and ... WHAT do you call "hink och spade"?

Have a good Sunday, everyone, I will go sit in front of the fireplace to finish the first sleeve to the sweater I am knitting for Klas. Cross your fingers that it will be a sleeve that works, otherwise I actually see myself redoing more than the sleeve, as the fittings must have the same shape on all parts ...

Snöig fredag

I dag har det snöat, men inte alls så mycket som de pratade om att det skulle. Det började bra i förmiddags, men nu har det inte snöat på flera timmar. Lite trist, tycker jag. Det är roligare med mycket snö när det väl är snö. 

Skatorna har varit på balkongen för att se om det skulle finnas något skydd där, ifall SMHI:s prognos skulle stämma, men det tycks inte behövas eftersom allt som syns efter dem är deras spår. Det ser nästan ut som såna där teckningar för att lära sig danssteg.  

I nästa vecka drar Ikea igång en kampanj, Good Cause, världen över. Syftet är att hjälpa flyktingar i flyktingläger med ljuskällor. För alla LED-lampor LEDARE som säljs mellan den 3 februari och 29 mars ger Ikea 1 € per lampa till UNHCR för att ge belysning, förnyelsebar energi och grundläggande utbildning i flyktingläger i Asien, Afrika och Mellanöstern. Det här är viktigt för att göra livet säkrare för framför allt kvinnor och barn eftersom risken för våldtäkter är hög när det är mörkt. Att gå på toa, hämta vatten eller sköta sina barn kan göras säkrare och tryggare om det finns ljus. Inomhus behövs ljus  och energi för att kunna laga mat och sköta det tillfälliga hemmet, för att barn ska kunna studera och för att kunna driva små affärer och andra aktiviteter för att ge inkomst.

Kampanjen gäller alltså alla Ikea-varuhus över hela världen.

Så om du ska köpa lampor inom den närmaste tiden, köp LED-lampor LEDARE på Ikea så går en del av pengarna till dem som behöver stöd och hjälp. Eller betala in en summa till någon av välgörenhetsorganisationerna i samma syfte.

Bilden lånad från Ikea.se

Hoppas ni alla får en skön helg! Själva ska vi försöka ta oss till en stad i morgon för att köpa födelsedagspresenter.

Torsdagspunkter

I dag är det torsdag, så då blir det lite punkter. 

• Först ska jag visa brödet jag brukar baka. Det är så enkelt så det är larvigt. På morgonen rör jag bara ihop ingredienserna, täcker över skålen och låter det jäsa till någon gång sen eftermiddag. Det tar max 5 minuter på morgonen. Sedan öser jag upp lite frön på köksbänken, här är det solrosfrön, pumpakärnor, sesamfrön, linfrön och loppfrön. Blandar och plattar till och sedan öser jag ut degen på fröna. Viker ihop på mitten så att det kommer frön runtom, och lägger i en bakplåtspappersklädd form. 

Sen ska degen jäsa en timme till. Här under en bakduk som jag har ärvt efter min mamma. Jag tror att den kommer från min moster Stina i Värmland.

Sen in i ugnen och så kommer det här goda brödet ut efter 35 minuter. Det sprack lite den här gången, men det gör inget. Receptet finns i Enklare bröd av Martin Johansson. Han har inte lagt ut det på nätet, så jag kan inte länka, tyvärr.

• Jag har efter mycken tvekan köpt mig en mandolin. Alltså inte en sån man spelar musik på, utan en sån man skivar grönsaker med. Det skulle vara så himla bra har jag både hört och läst på sista tiden. Men jag vet inte. Om jag ska skiva en morot, t.ex., så går det ju inte att sätta fast den i fingerskyddet, utan man får passa sig ordentligt. Försökte strimla rödkål riktigt fint, det blev sådär. Har ni mandolin? Hur gör ni? Gör jag fel? Tänker jag fel? Är den bra? Vad måste jag lära mig för att min också ska bli så där bra?

• Klas var ute och reste och träffade på två killar på ett hotell i Uddevalla (tror jag det var). De berättade att de sålde någonting till livsmedelsbutiker (tror det var billigt smink) och de kände i stort sett till varenda butik i hela Sverige. De berättade att Ica Maxi i Älmhult är Sveriges minsta Ica Maxi. Nog för att jag har sett att andra Ica Maxi är MYCKET större, men inte trodde jag att alla andra var så stora. Nå, det de har här räcker för mig. Resten finns i andra butiker eller på nätet.

• I min almanacka får man sig till livs ett citat varje vecka. Veckans citat är: "Skratt är ett lugnande medel utan några bieffekter." Sagt av Arnold H. Glasgow.

• I morse följde Stina med mig ut när jag skulle hämta tidningen. Hon satsade allt och sprang en kvick kollerunda runt sitt revir. Sedan in igen och så fick det vara bra med det. Det räckte med snö för hennes del.

• Själv blev jag lite nyfiken på hur mycket snö det egentligen är som har kommit, så jag tog en linjal och stoppade ner den på lämpligt ställe mitt på gräsmattan, där det inte har skottats upp någon snö eller drivit ihop. Resultatet var: klockan 10.30 16 cm, klockan 14 19,5 cm, klockan 19.15 18 cm. Va? Fast jag antar att det har packat ihop sig, och att det är därför det har sjunkit lite. Så mycket snö har vi alltså. Och mer lär det bli!

• Har ni snö? Mycket?

Nu blev det vinter!

Jisses vad det har snöat! Nu är det verkligen rejält med snö här, tror det är i alla fall en 15 centimeter. Man får hur som helst pulsa sig fram genom snön där det inte är skottat, som från dörren till bilarna. Vi går in och ut från tvättstugan nu, så att den fina snön får ligga orörd i alla fall några dagar framför huset. Fast snart kommer väl Skatis och Skatta och gör spår i snön, det brukar de göra. Finare med kråksparkar i snön än människospår, tycker jag.

Stina var minst sagt tveksam till att gå ut i snön. Så här såg det ut i eftermiddags:

"Men, var är gräset och fjärilarna?"

"Himlarns människor, måste de hålla på och greja så mycket hela tiden, kan de inte bara låta det vara grönt? Inte en enda liten näbbmus syns till heller."

"Man kanske ska kolla lite ändå. Har man tur kanske det kan finnas en skogsmus åtminstone."

"Det kan ju faktiskt finnas gräs på andra sidan. Bäst att kolla."

"Va! Sånt där vitt och kallt där också! Överallt!"

"Nä, då vet i sjutton."

"Fy hundan, kallt om fötterna är det också."

"Måste nog gå in och vila mig lite efter den här pärsen."

Ja efter det gick hon och la sig på badrumsmattan, eftersom vi har golvvärme i badrummet är det rätt mysigt att ligga där och sova ibland.

Tv-program

Min smak för tv-program har verkligen förändrats genom åren. Förr älskade jag att se program som Cosby Show, Pappa vet bäst (Growing Pains),  Fem i familjen (Family Ties), Dallas, Spanarna på Hill Street, Magnum ... Jag älskade speciellt Fem i familjen med Michael Fox. Han var superkul och lite söt också.

Men nu för tiden blir jag lätt uttråkad. Är det jag som har förändrats, eller är det dagens serier som inte är lika bra? Eller har jag liksom "been there, done that" och det mest är likadant, så att man efter ett antal år helt enkelt måste byta inriktning om man inte vill upprepa sig? Jag vet inte.

Dagens amerikanska serier, som till exempel Suits, orkar jag inte riktigt med för jag tycker att de pratar "i ping-pong".  Den ena klämkäcka och snärtiga repliken efter den andra kastas fram som om de spelade pingis. Var det likadant i Taxi och Cheers? Det kanske det var.

Och vi ska inte tala om vad jag tycker om Sherlock som går på tv nu. En karl som snackar i hundraåttio så man tror att man själv är överdoserad på något speed-knark.

Nähä, nu ska vi inte vara så himla negativa! Nu ska jag tala om vad jag gillar nu för tiden!

Jag gillar dokumentärer. Och det är egentligen dit jag vill komma, jag vill tipsa om ett program som Vetenskapens värld visade i går: Kattens hemliga vägar. Klicka på länken så kommer ni till programmet. Det är några forskare som åkte till en by i England där det bor ovanligt många katter. Tamkatter, alltså. Och så satte de gps-sändare och kameror på katterna för att se hur de rörde sig och vad de gjorde när de var ute. PRECIS det som vi har suttit här och funderat på: VAD gör Stina när hon är ute? Och vart tar hon vägen? Vi ser att hon springer över till grannens, men vart går hon sedan? Går hon långt? Håller hon sig i närheten? Naturligtvis fick vi inte svar på hur just Stina rör sig, men vi fick ändå en uppfattning om hur det kan vara, och hur hon ser världen.

Sedan måste jag tipsa om ett annat program i två delar som jag har sett på Kunskapskanalen: Livet och döden i Konungarnas dal. Ett ovanligt intressant program om det antika Egypten, man får veta hur det äkta paret Kah och Meryt levde! Forskare har hittat deras grav - orörd. Och det fanns så mycket där i, inte minst skrifter, som berättar om livet i en vanlig familj. SÅ intressant! Mycket mer intressant än kungarnas liv.

Jo, och när jag letade efter länkarna hittade jag en ny (?) sajt som samlar program från en massa olika kanaler som man kan vilja se i efterhand: Webb-tv.nu. Så praktiskt, för här hittar man även Utbildningsradions program, vilka kan vara svåra att hitta annars. Jag har haft svårt att hitta dem, i alla fall.

Ja och så gillar jag så klart På spåret, Antikrundan och lite sånt. Och jag älskade Vänner när den serien gick. Den hyrde vi alla avsnitt av när vi bodde i Istanbul, och hade maratontittningar av. Men efter det har det nog inte funnits någon serie som jag har gillat lika mycket. Downtown Abbey har jag faktiskt inte följt, bara sett sista säsongen av. Så den skulle jag kanske kunna tänka mig att se från början.

Vad brukar ni gilla att titta på?

Att fotografera

I Kairo, Istanbul och Sofia fanns alltid någonting att fotografera, någonting som kändes exotiskt och roligt för en vanlig svensk. Det kunde vara åsnor och kameler i bostadsområden (som på bilden, det var där vi bodde de första två åren i Kairo) eller på stora vägar, kameler och kossor som transporterades på lastbilsflaken, kryddor i starka färger i stora korgar, vackra blommor och galen trafik. Man behövde mer eller mindre bara titta ut genom fönstret, så fanns det motiv att fotografera. Inte minst som när det plötsligt satt en karl i dadelpalmen utanför fönstret och pollinerade eller skördade dadlar.

Här i Älmhult är det lite annorlunda. Inga åsnor, kameler, hönsfåglar, galna lastbilstransporter, konstiga växter eller överdekorerade hus. Allt är så normalt. Dessutom, jag tror inte att folk skulle uppskatta att man gick omkring och fotograferade deras hus, vare sig för att de är fina eller fula, och sedan la upp bilderna på internet. Här kommer inte ett gäng barn och ber att bli fotograferade, tvärtom är de mycket medvetna och säger till att man INTE får fotografera barn. Bra att de är medvetna och starka nog att säga ifrån! Samtidigt trist att idioter som ped*filer ska få styra världen på det sättet.

Fast jag kom att tänka på en gång jag inte fick fotografera i Kairo. Tror att jag kanske har berättat det när det hände, minns inte riktigt. Jag och en kompis strosade längs en affärsgata, det kom en åsnekärra åkande och jag kastade upp min kamera som vanligt. Sedan strosade vi vidare. Plötsligt kom en man och sa "One minute, madame." Vi trodde att han ville att vi skulle vänta på att de skulle öppna affären, men det ville inte vi, så vi gick vidare (det här var en förmiddag). Mannen var ganska ihärdig, men vi lyckades skaka honom av oss. Trodde vi. Lite senare när vi höll på att titta på kläder i en butik som var öppen, kom plötsligt en polisman i vit uniform in tillsammans med ett helt litet gäng vanliga poliser, med mig som mål! Jag hade råkat fotografera något ministerium eller liknande, med åsnan som förgrund. Mig helt ovetandes. Nå, vi löste problemet i bästa samförstånd, han fick gärna radera de där suddiga åsnebilderna (de var verkligen misslyckade), och sedan var det inte mer med det. Ingen tripp till något fängelse. När vi kom ut från butiken stod han där och väntade igen. Jaha, vad är det nu då, tänkte vi. Det var bara det att han ville ge oss var sitt sockerrör! Gulligt.

Jag måste säga att jag saknar alla fototillfällen i Kairo. Det blir lite samma samma här. Men jag får väl kanske variera med lite bilder från Kairo då och då.

Är det någon som vet hur man för över bilder från en MacBook till en iMac? Jag har fått förklaring någon gång, men det funkade inte. Och nej, det finns visst ingen sladd man kan sätta emellan och bara föra över. Skulle verkligen vilja få in de där bilderna jag har i den bärbara, så att jag kommer åt ALLA bilder. Det är så tjatigt att sitta och föra över först till en cd och sedan in i datorn ... Så om någon vet får ni gärna tipsa!

En del av fotona från Kairo har blivit en fotovägg i trappan. Hela den "avdelningen" är en Kairo-hörna, allt som finns där kommer från Kairo, både foton, kamelsadel, urna och en lykta som inte syns här. Utom ramarna, förstås, de kommer från Det Stora Möbelvaruhuset.

Lite söndagspladder

Julstjärnor verkar trivas här, de vägrar vandra vidare till de sälla jaktmarkerna. De på bilden är från förra året, de har visserligen tappat en del blad, men är ändå täta och fina med röda grenar. De har inte fått röda blad, det lär vara rätt svårt att få dem att blomma igen, men de är fina som de är. Lite känsliga, de gillar inte sol utan vill stå ljust i skuggan. Årets julstjärnor har också börjat växa och skjuter nya grenar förbi blommorna. Om det här fortsätter drunknar man väl i julstjärnor till slut.

Kom att tänka på de höga julstjärnor som växte på klubben i Kairo, men jag hittar inte de bilderna. De var i alla fall cirka två-tre meter höga med blommor på toppen, fast rätt taniga som om de trodde att de var träd som bara skulle vara fina i toppen. Synd att jag inte hittar bilderna, men det kan inte hjälpas.

Räkningarna är klara för den här månaden. Alltid lika trist att betala räkningar, och alltid lika skönt när det är gjort.

Jag har beställt två böcker med stickskola i! Efter syslöjden i skolan har jag aldrig direkt lärt mig hur man gör olika saker, bara hankat mig fram och improviserat. Vilket märks nu när jag stickar tröjan till Klas! För just nu har jag fastnat i att repa upp den första ärmen - tur att jag inte gav mig på att sticka bägge samtidigt som jag annars brukar. Måste repa upp cirka 15 cm, för ärmen blev för smal, så jag måste öka lite tätare. Och nu är jag SÅ nyfiken på de där böckerna, kan knappt vänta till slutet av veckan när de kommer.

Det är kallt här nu, -10°C. Men då är det extra skönt att sitta framför brasan när man fikar. Och det börjar det snart bli dags att göra. Det är man förtjänt av efter att ha betalat räkningar, tycker jag.

Ha en skön söndag, allihop!

Bara ett par fårskallar ...

... av den lokale konstnären Kaj Engström.

Speglar ungefär hur jag känner mig i dag.

Återkommer i morgon när tankarna är lite klarare.


Ha en skön helg!

Amaryllis

Det blev sent i kväll, så jag nöjer mig med att skryta om min fina amaryllis. Den blommade fint som den skulle i julas, med tre vackra klockor. Sedan vissnade den ner och jag klippte av blomman och lät stängeln vissna lite till innan jag tog bort den.

Och då såg jag: Det kom en NY stängel, med NYA klockor! Så nu blommar den igen. Tre stora fina klockor har slagit ut, och i bakgrunden ser det ut som om ytterligare en tänker se dagens ljus ganska snart.

Och det är ändå bara en vanlig billig från stormarknaden, ingen extrafin från någon tjusig plantskola.

När den har slutat blomma ska jag försöka spara löken och få den att blomma nästa år igen. Ska leta upp hur man gör. Så kanske jag lär mig något nytt!

Tisdagar är Friskisdagar

Här i Älmhult har Friskis och Svettis byggt en helt ny anläggning som stod klar för cirka ett år sedan. Jättefräscht och fint. Det är alltid rätt mycket folk där, en blandning av gamla och unga. Faktiskt det enda gym som finns här, om man inte räknar personalgymet som finns för anställda vid Det Stora Varhuset.

Hit går jag tisdagar och torsdagar. På tisdagarna är det cirkelgym, som faktiskt är rätt roligt eftersom man är ett gäng som skiftar om bland maskinerna och de olika övningarna. Och vi har en bra ledare också som peppar en att ta i lite extra och som gör det trevligt att gå dit.

Ska erkänna att jag går ett seniorpass. Och det trivs jag himla bra med, även om jag inte är pensionär själv. För här är det just lite blandade åldrar i de övre årtalen, och här har jag fått lite nya kompisar. Här känns det också att man kan göra så mycket man kan och orkar, man måste inte mäta sig med någon och känna sig totalt underlägsen, som i alla fall jag hade gjort om jag hade gått med ett gäng 25-åringar. För jag kan inte hålla igång lika bra som de och jag kommer aldrig att få lika en lika snygg kropp igen.

Även om jag faktiskt är vigare än barnbarnet Mathilda och hennes BFF Moa som är 14 år. Det konstaterade vi i somras. (Och nu, Olgakatt, vill jag inte höra någonting om att tonåringar har senor eller vad det var som gjorde att de inte kan sträcka ut lika mycket som vuxna. :-) Vi kan väl låtsas att jag är vigare?)

Faktum är att seniorpassen är de som är mest populära, det var så svårt att få plats på just cirkelgymet i höstas att de fick göra ett pass till. Samma gäller spinningen, det är massor med folk på seniorspinningen, inte alls lika många på de andra passen.

Och i dag fick vi veta att vi är mycket starkare än niondeklassarna som var där för ett cirkelpass i måndags.


Vi ses i morgon!

Vinterpromenad

Jag får passa på att göra ett litet inlägg innan nästa del av ett projekt ramlar in (om sisådär en halvtimme), och visa lite från dagens vinterpromenad. Äntligen både snö och solsken på en och samma gång. Jag önskar att alla vinterdagar kunde vara så fina, men det går ju inte, för hur skulle det då kunna snöa?

Det är i alla fall helt underbart skönt att promenera i kylan, man blir alldeles röd om kinderna, man är tacksam för att man är ensam i skogen eftersom man måste snörvla hela tiden bara för att man glömde näsduk, och fingrarna blir alldeles valna när man fotograferar. Sedan när man kommer in blir man nästan snurrig av värmen. Stina håller inte med, hon tog sig ut en liten stund i morse när jag hämtade tidningen, men sedan har hon hållit sig inne.

Nej, häng nu med på en promenad runt Näset vid sjön Möckeln!

Gångvägen är inte plogad och saltad. Det tackar vi för, eftersom det hade förstört hundtassar. Upptrampad snö är faktiskt lättare att gå i än isen som blir när de plogar.

Jag gillar stora stenbumlingar. Man kan tänka sig att det var jättar under asatiden som spelade pingis med bumlingarna, eller att det är hemliga hus för skogstrollen.

På andra sidan en liten vik skymtar sågverket där det gassar sig i solen. Om jag har fattat saken rätt är den industrin nedlagd och platsens framtid diskuteras. Bostadsområde hade varit bra, men frågan är om det ligger gifter i marken ...

På flera platser i den här lilla skogen finns små grillplatser. Vid den här brukar dagisbarnen rasta när de är ute och skugsmullar. Grannflickan pratar fortfarande om när jag kom förbi en gång i somras, just när de hade picknick där. Hon tyckte det var så roligt att man kunde träffa någon man känner när man är ute.

Den här promenadvägen används flitigt av Älmhultsborna, nå, åtminstone av dem som bor åt det här hållet. Här promenerar man, joggar, vallar hundar och tar sig en tur för att röra på benen. Jag såg till och med skidspår.

Höstlöven sitter kvar på sina ställen.

De nakna grenarna glimmar nästan som guld i solen.

Södra delen av sjön Möckeln är täckt av is. Jag tror inte den är tillräckligt tjock att gå på, så vinterfiskarna får nog vänta lite innan de ger sig ut och pilkar. Annars är det visst gott om fisk här i sjön, det lär till och med finnas något litet monster här, enligt barnen.

Och om man skulle behöva låsa in sig en stund, så finns här resurser! Jag vet inte om det någonsin är någon som använder det här lilla utedasset, men det ser välskött ut. Jo, förresten, det syns några gamla fotspår i snön, så det har nog varit någon där ganska nyligen.

Nu kallar jobbet. Återkommer så fort jag hinner med svar på era fina kommentarer!

Inte hunnit

Sorry, har bara inte hunnit blogga i dag, sitter med ett projekt som måste bli klart. Så det blir bara en soluppgång så länge, taget från mitt lilla köksfönster med telefonen (synd att jag inte släckte lamporna i bakgrunden ...).

Vi ses i morgon igen! Sov gott så länge!

Välkommen kung Bore

Nu kom vintern! När jag vaknade i morse hade det börja snöa och blåsa, men under dagen ökade det på och blev till sist rena rama snöstormen. Så nu är det vitt och vackert även här i Älmhult. Takfönstret är översnöat så min fina pelargon Gamle man får nöja sig med silat ljus i dag.

Gamle man står fint i takfönstret. Mer ljus än här kan man inte få under vintern,
och det är varmt från rummet samtidigt som det kommer svalka från taket.

Ljusslingan på balkongen får sitta kvar så länge det är vinter och mörkt, den lyser
nästan ännu finare under snön.

Det blev ingen vinterpromenad i dag. Det blev inte något besök på Louisiana heller, vi fick tyvärr skjuta upp det, men så här i efterhand var det nog lika bra - vem vet om vi hade blivit tvungna att övernatta någonstans längs spåret om tågen börjar strejka, för det gör de ju när det blir kallt.

Enda promenaden blev att trippa ut till brevlådan för att hämta in posten. Inte ens Stina har varit ute mer än så i dag. Det är nära och bra i alla fall, vi har raddan med lådor precis vid tomtgränsen.

Tur att snö är rent vatten när det är så mycket snö att man drar in stora lass.

Det var skoj i dag att de visade vår etiopiska kaffekanna i På spåret! Deras resmål var Addis Abbeba och självklart kom det en fråga om kaffe. Och så visade de en likadan kanna som vi fick av en etiopisk bekant i Kairo. Jag har bara druckit riktigt etiopiskt kaffe (alltså tillrett på orostade bönor direktimporterade från Etiopien som skulle rostas på spisen och sedan en hel procedur) en enda gång, och det var ur just den här kannan.

Det blir bara ett kort inlägg i dag, men jag passar på att önska alla en trevlig helg!

Punktlig

I dag är det torsdag, då kör vi lite punkter, precis som Annika också gör.

•  Vem kan låta bli att köpa en växt som ser ut som ett litet hjärta? Inte jag i alla fall! Nu har jag flera sådana här miniblomkrukor i lilla köksfönstret över diskbänken, alltså inte samma fönster som jag skrev om tidigare. Det här fönstret vetter mot öster och har full morgonsol. De dagar det är sol, det vill säga.

•  Jag tror jag har det där flick-gulliga kvar i mig, för jag gillar miniatyrer. Vid skrivbordet har jag två mini-orkidéer. Men det var egentligen inte det jag skulle visa och skriva om, det var att jag har lagt den gröna mossan från adventsstaken överst i orkidée-krukorna. Men jag lyckades alltså inte fotografera det något vidare, så ni får nöja er med att jag berättar att det där gröna suddiga där nere överst i krukan alltså är mossa från adventsstaken. Jag inbillar mig att det hjälper till att hålla fukten, och så är det rätt fint också. Tycker att den gröna mossan var finare i adventsstaken, än vitlaven. Dessutom ska man vara rädd om vitlaven eftersom den växer så oerhört långsamt, så det är inte bra att understödja dem som tjänar pengar på industriell skörd.

•  Jag var tjuv härom dagen. Fast det var verkligen inte meningen! Jag skulle handla register till nya pärmen för året, och råkade få med mig två. Eftersom jag självscannar var det ingen kassörska som upptäckte det heller. Jag blev alldeles kallsvettig när jag kom hem och packade upp ett register för mycket. Tänk om de hade gjort en stickprovskontroll just då! Då hade de trott att jag hade stulit den med flit! Nå, jag var och lämnade tillbaka registret på Ica Maxi i går, så nu är jag ingen tjuv längre. Skönt.

•  Min lilla Stina-Busa tycker det är mysigt att gulla. Men ibland blir det så gulligt att hon måste smaka på ett av mina fingrar eller min arm eller så. Det gör aldrig ont eftersom hon inte biter på riktigt, utan bara smakar lite. Men i går morse, då var det andra bullar. Då BET HON MIG I TUMNAGELN! Ytterst på det vita, så det gjorde inte ont, så klart, men jag fick ett rejält hack i nageln. Och jag som aldrig själv har bitit på naglarna. Jo, jag försökte en gång när jag var liten, för det såg så tufft ut när andra bet på naglarna, fick jag för mig. Men det var så äckligt, så jag kunde inte.

•  Som alla andra har jag nu köpt vårens första tulpanbukett. De ger hopp om varmare och soligare tider. För nu är det kallt här, må jag säga, -5°C kanske inte är så mycket i antal grader, men det är kallt på ett otäckt sätt, för det blåser så det visslar om knutarna och det gillar jag inte. 

• Och nu är vintern utstädad. I stället för rött och grått har vi turkos och vitt, det tycker jag är fina vinterfärger. Men jag behöll de silvriga julgranskulorna i sin skål, för de passade så fint med det turkosa.

Det var allt jag hade att berätta i dag. Vi ses i morgon igen!