Vinterpromenad

Jag får passa på att göra ett litet inlägg innan nästa del av ett projekt ramlar in (om sisådär en halvtimme), och visa lite från dagens vinterpromenad. Äntligen både snö och solsken på en och samma gång. Jag önskar att alla vinterdagar kunde vara så fina, men det går ju inte, för hur skulle det då kunna snöa?

Det är i alla fall helt underbart skönt att promenera i kylan, man blir alldeles röd om kinderna, man är tacksam för att man är ensam i skogen eftersom man måste snörvla hela tiden bara för att man glömde näsduk, och fingrarna blir alldeles valna när man fotograferar. Sedan när man kommer in blir man nästan snurrig av värmen. Stina håller inte med, hon tog sig ut en liten stund i morse när jag hämtade tidningen, men sedan har hon hållit sig inne.

Nej, häng nu med på en promenad runt Näset vid sjön Möckeln!

Gångvägen är inte plogad och saltad. Det tackar vi för, eftersom det hade förstört hundtassar. Upptrampad snö är faktiskt lättare att gå i än isen som blir när de plogar.

Jag gillar stora stenbumlingar. Man kan tänka sig att det var jättar under asatiden som spelade pingis med bumlingarna, eller att det är hemliga hus för skogstrollen.

På andra sidan en liten vik skymtar sågverket där det gassar sig i solen. Om jag har fattat saken rätt är den industrin nedlagd och platsens framtid diskuteras. Bostadsområde hade varit bra, men frågan är om det ligger gifter i marken ...

På flera platser i den här lilla skogen finns små grillplatser. Vid den här brukar dagisbarnen rasta när de är ute och skugsmullar. Grannflickan pratar fortfarande om när jag kom förbi en gång i somras, just när de hade picknick där. Hon tyckte det var så roligt att man kunde träffa någon man känner när man är ute.

Den här promenadvägen används flitigt av Älmhultsborna, nå, åtminstone av dem som bor åt det här hållet. Här promenerar man, joggar, vallar hundar och tar sig en tur för att röra på benen. Jag såg till och med skidspår.

Höstlöven sitter kvar på sina ställen.

De nakna grenarna glimmar nästan som guld i solen.

Södra delen av sjön Möckeln är täckt av is. Jag tror inte den är tillräckligt tjock att gå på, så vinterfiskarna får nog vänta lite innan de ger sig ut och pilkar. Annars är det visst gott om fisk här i sjön, det lär till och med finnas något litet monster här, enligt barnen.

Och om man skulle behöva låsa in sig en stund, så finns här resurser! Jag vet inte om det någonsin är någon som använder det här lilla utedasset, men det ser välskött ut. Jo, förresten, det syns några gamla fotspår i snön, så det har nog varit någon där ganska nyligen.

Nu kallar jobbet. Återkommer så fort jag hinner med svar på era fina kommentarer!