Lite söndagsbabbel

Äggbilen. Svårt att se kanske, bilden är tagen i mörkret med

mobilen från bilfönstret, men han har ägg under presenningen.

Och han har varit smart och polstrat med äggkartonger så att

repen inte ska krossa några ägg. Hoppas att han har bra fjädring

också så att inte guppen i vägen krossar hans dyrbara last.

Äntligen kom jag iväg till Bästa Brödbutiken och fick handlat några limpor surdegsbröd. Blev lite kallsvettig när jag kom in där och inte såg till "mitt" bröd, men det visade sig att de hade flera limpor i köket, så jag fick tre stycken. Det går utmärkt att frysa det brödet (även om färskt alltid är bäst) så det funkar perfekt att köpa flera åt gången.

Passade också på att ta svängen till Bästa Köttaffären. Förra gången jag var där hade de inga lammkotletter, men nu fanns det igen. Och så köpte jag ännu fler sorter av kryddorna från Nomu. Så nu har jag förutom African Heat och Lamb Rub även Steak Out, Indian Rub, Passion Chili Dukkah, Smokey Peri-Peri Rub, African Rub och Pistachio & Black Pepper Dukkah. Dukkah är en egyptisk kryddblandning som man använder att blanda i olivolja och doppa bröd i. Nomu har hottat till dem lite på olika sätt. Jag använde Smokey Peri-Peri på stekarna i kväll, och det var riktigt, riktigt gott!

Annars kan jag inte med bästa vilja i världen påstå att det har hänt så mycket här. Maken har jobbat nästan hela helgen och jag har pysslat med ungefär samma saker som vi alla måste pyssla med i våra hem. "Mamma är lik sin mamma, samma gamla damma", eller hur var det Siwans låt gick?

Kallt som attan har det blivit också, jag trodde jag skulle frysa ihjäl så fort jag stack näsan över täcket i morse. Det var riktigt iskallt i sovrummet under natten och när jag vaknade, så nu har jag satt på elementet vi har där inne. Det är ett fristående elelement som faktiskt värmer riktigt bra.

Hoppas ni alla har en skön söndagskväll och att våren kommer till oss alla snart!

Efter regn kommer sol

Ja det var ett riktigt oväder i går kväll. Förutom att det regnade och haglade, blåste det alldeles enormt. Vi har en taklucka av metall i hallen (för att komma åt parabolantenner och varmvattenberedare som finns där uppe) och jag kan lova att det smattrade ordentligt både av regnet och framför allt av haglet. Katterna tyckte inte att det var särskilt roligt, utan kom springande till mig när det satte igång.

I dag känns allt som nybadat, allt det gröna är lite grönare och inte så dammigt, även om mycket sand har följt med regnet så att man knappast kan kalla saker och ting "rena". Här ser man före och efter på en och samma bild:

Grannens bård av tegel är avsköljd på sina ställen, men där ett skyddande tak

har suttit i vägen är det lika sandigt och dammigt som tidigare.

Ingenting i det här landet är byggt med tanke på stora vattenmängder, inte mer än sådant som ligger väldigt nära Nilens stränder. Inte så konstigt eftersom naturen inte bjuder på regn vidare ofta. Men när det där stora regnet väl hälsar på, då får det konsekvenser. Vägarna blir översvämmade och jag vågar inte tänka på hur en del människor som bor i lågt liggande delar av staden har det.

Översvämning på Alexandria Desert Road, precis utanför porten till vårt område.

(Fotot taget med mobilen.)

Jag var lite skraj för att det skulle regna in genom takluckan i hallen, så som det gjorde på gamla stället. Där fick vi ställa ut hinkar och polstra med handdukar så fort det kom några regnstänk. Men den här takluckan visade sig vara av bättre virke och jag hade inte behövt plocka bort alla jackor och stolen etc.

Däremot visade det sig att en kontakt i köket läckte, där rann det sandigt vatten ner på köksgolvet, längs väggen. Jag tänker inte använda den kontakten förrän det har varit torrt och varmt ett tag, jag lovar.

Ett annat ställe som visade sig inte vara vidare tätt var entrén på gatuplan. Dels rann det tydligen in vatten (och sand) genom ena dörren, dels måste det ha stänkt in vatten (och sand) genom glasväggen - som ändå är dold bakom buskar hos grannen och grannens tak över deras carport! Jag blev inte vidare glad när jag såg det, för jag städade där nere i går.

Nedstänkt stol.

Bordet är alldeles nedstänkt av sand och vatten.

Här har det runnit in vatten och sand genom dörren. Golvet ska

alltså ha den färg det har i förgrunden.

Sand och vatten i hörnet vid dörren.

Men jag tänker inte städa undan det i dag. Vädret är vackert i dag, men känns lite ostadigt med, visserligen vita, moln som svävar runt på himlen och en vind som friskar i rätt ordentligt emellanåt. Det där otyget ligger bra där det ligger, jag har ingen lust att dubbeljobba en gång till.

PS. Och Internet är just nu som norska blinkers - fungerer, fungerer icke, fungerer, fungerer icke ...

Blixtar och dunder

Åskväder över Kairo.

I dag har vi ett riktigt ordentligt oväder i Kairo! Det blixtrar och dundrar och regnar som bara sjutton emellanåt. Och som om inte det vore nog haglar det rejält också. Nu sätter haglet igång igen, vi får se hur stora de blir för tidigare i kväll var de stora som spelkulor!

Det kanske är bäst att jag loggar ut nu när det åskar så här.

Onsdagsrecept: Djävulskyckling

Lime.

Killen som hjälpte mig att uppgradera min dator och bytte operativsystemet gjorde ett alldeles utmärkt jobb. Men han glömde tala om att jag inte längre behöver ange något lösenord för att installera ett program eller uppgradera någonting via nätet. Så i dag när jag skulle installera WordFinder (engelsk-svenskt lexikon) och det inte gick, ja då blev jag tvungen att packa ner datorn och åka in för att få hjälp. Jag hade kunnat ringa, jag vet, men jag kan inte alla datorord och jag var osäker på om a) den som svarade kunde tillräckligt med engelska för att koppla mig till rätt person och om b) rätt person kunde tillräckligt mycket engelska för att instruera mig i någonting jag trodde var krångligt och c) om jag skulle begripa alla datorord.

Nu visade det sig som sagt vara så enkelt att jag bara behöver trycka OK utan att skriva in något eller ändra något i någon grundinställning långt bak i säkerhet och nyckelring och ..., men i alla fall. Säkra före det osäkra och jag fick mig en liten tur in till stan.

På vägen in såg vi en personbil som hade lyckats med konststycket att köra upp och fastna på mittbarriären av betong som är cirka, drygt 30 cm hög. Inte vet jag hur de hade burit sig åt, men det stod en massa människor där och ingen verkade skadad. Dessutom var det alldeles i närheten av en trafikpoliskur, så de fick hjälp.

Nu är det onsdag, och det var evigheter sedan jag delade med mig av ett onsdagsrecept. Dessutom vet jag att jag har lovat att lägga ut diverse recept som jag nu har glömt vilka recept det var. Snälla, om jag har lovat dig något specifikt recept, vill du vara snäll och påminna mig?

I dag ska ni i alla fall få recept på en riktigt god kyckling som jag hittade på Tasteline men tydligen är skapat av SvD.

Djävulskyckling 4 personer

1 kyckling ca 1,5 kg (eller kycklingdelar, det brukar jag använda)

1 dl olivolja

0,5 dl pressad citronsaft

3 vitlöksklyftor, hackade

1 röd chilifrukt, (urkärnad) och hackad

2 charlottenlökar (jag använder alltid vanlig lök)

3 msk persilja, hackad

50 g rumsvarmt smör

flingsalt

nymald svartpeppar

1. Dela kycklingen längs bröstbenet så det blir två halvor. Lägg dem i en form.

2. Blanda olivolja, pressad citron, vitlök och chili med 2 tsk flingsalt och generöst med nymald svartpeppar. Häll marinaden över kycklingen och gnid in den. Täck över med plastfolie. Låt marinera i kylen minst en timme eller helst över natten. Vänd då och då.

3. Blanda hackad lök och persilja med smöret och en nypa salt.

4. Sätt ugnen på 250°C grill och ställ in kycklingen under grillelementet med skinnsidan upp. Grilla tills skinnet fått lite färg och blivit krispigt. Vänd och grilla undersidan lika länge. (Jag har ingen grill i min ugn och det går lika bra utan det här momentet även om det säkert blir godare och snyggare med.)

5. Sänk värmen till 175°C. Gnid in det smaksatta smöret runt kycklingen, salta och peppra och placera den mitt i ugnen. Stek ca 50 minuter tills klar vätska rinner ut när du skär ett snitt i lårets tjockaste del. Innertemperaturen ska vara 82°C.

Främmande kryddor

Jag känner mig lite hängig i dag - igen - så i dag bjuder jag bara på lite kryddor som kanske kan pigga upp.

Knippena längst fram ser nästan ut som torkade dillkronor, fast de är mycket större och grövre.

De här svarta bullarna ska visst vara torkad lime. Lär vara väldigt gott, så jag får väl prova.

JULKLAPPAR!

Jag har fått julklappar! Ni kanske minns att vi hade julklappsbyte bland de bloggare som ville vara med? Jag tyckte det lät jätteroligt och skickade en julklapp till Älmhult. Till mig var det Lia som skickade julklapp, men eftersom postgången är minst sagt osäker till Egypten skickade hon till mina svärföräldrars adress i Sverige. NU först har Maken varit och besökt sina föräldrar så att de kunde överlämna julklappen till mig, och när han kom hem i går fick jag den.

TACK, Lia!!!

Jag fick ett jättefint nagellack, och det finns en väldigt fin tanke (eller ett minne) bakom gåvan som Lia berättar om i det fina brevet hon skickade med paketet. Jag ska inte berätta om minnet eftersom det är privat, om Lia vill berätta så får hon själv välja att göra det. Men det är ett väldigt fint och vackert minne, så mycket kan jag säga.

Jag har egentligen väldigt bra naglar, starka och lätta att forma, bryter dem nästan aldrig. Men på senare tid har jag låtit dem förfalla och klipper bara ner dem emellanåt. NU ska det bli andra bullar och jag ska sköta om dem så att jag får tillbaka mina vackra naglar igen och kan använda det fina nagellacket. För färgen är exakt rätt för min smak, pärlemoskimrande och lite ljuvt. Klassiskt och diskret men ändå vackert. Perfekt!

Pärlemorskimrande nagellack.

Men inte nog med det, svärmor skickade också med en julklapp till mig! Jag fick En röd liten fågel i juletid av Fannie Flagg, författaren till Stekta gröna tomater! Svärmor har läst den här boken och tyckte att den var så underbar, och nu vill hon att jag också ska få njuta av det här underbara.

TACK, Gun!!!

Boken utspelar sig i den lilla staden Lost River, Alabama. Och vet ni, i slutet av boken finns ett flertal recept, jag antar att det är recept till den mat som finns med i boken. Så himla roligt, för ibland kan man bli riktigt sugen på mat som beskrivs så ingående att det vattnas i munnen, och så vet man inte hur man ska laga det. Den här gången blir det inga problem.

Jag ser verkligen fram emot att läsa den här boken. Vem minns inte Stekta gröna tomater, den här boken ska vara lika mycket feelgood. Och feelgood kan man verkligen inte få för mycket av!

Originalets titel: A Redbird Christmas.

Foto lånat från Bokia.

Här bor vi! - Del 2

För svärisarnas skull! Hej Gun och Erik!

Här kommer en liten videosnutt för att visa hur vi bor - inne i huset den här gången. Vattnet kom tillbaka, så jag kunde torka av golvet.

Här bor vi!

Egentligen hade jag tänkt ta panoramabilder och visa hur det ser ut här hemma, men för att göra det måste jag faktiskt få torka av golvet först. Låter kanske fjantigt, men ni anar inte hur det ser ut på ett golv som ska vara blankt och som är fullt av sand efter att inte ha skurats på en vecka. Jaha, säger ni, men varför skurar hon inte då, människan? För att människan inte har något vatten i kranarna! Suck. Ibland längtar jag faktiskt hem till Sverige där det alltid finns vatten i kranen och el i ledningarna. Och inga sandstormar.

Men eftersom jag nu äntligen har lärt mig att ta skärmdumpar (jag vet, alla andra har kunnat det i åratal, alla utom jag), gick jag i stället in på Google kartor och letade upp området där vi bor så att ni kan få lite satellitbilder:

I det här "nyckelhålet" bor vi. De gula strecken till vänster är Alexandria Desert Road,

uppåt i bilden är mot Alexandria. Vårt hus ligger i nedre delen av den runda ringen med

poolen i mitten. Ser ni att det är två hus som ligger närmare varandra än de andra

husen? Vårt hus är det vänstra av de två.

Uppe vänstra hörnet av bilden ser ni en massa konstiga streck och en stor pool.

Det är hotell Oasis.

Här syns vårt hus i den runda ringen. Till höger om den lilla vägen ligger Klubben. Den översta poolen är för barnfamiljer, och poolen längst ner i högra hörnet är bara för vuxna. Ni fattar vad nära vi har det till Klubben!

I nedre högra hörnet vårt område där vi bor i dag. I övre vänstra hörnet ser ni ett

mer rektangulärt område, också det med två pooler. Det var där vi bodde förut.

Alexandria Desert Road är de gula strecken mellan de två områdena.

I gamla området bodde vi i mitten av rektangeln, kan man säga.

Längre än så flyttade vi inte.

Ovanför vårt gamla område syns en stor grå blobba, det är palatset som transportministerns bror (enligt ryktena) håller på att bygga.

I mitten av bilden i underkant ser ni tre markeringar, A B och C, det är pyramiderna i Giza.

Vi bor till höger om det gula strecket (Alexandria Desert Road) i övre vänstra hörnet.

Och här är de tre pyramiderna i Giza.

Ha en skön helg allihop!

Kryddor

Kryddor från Nomu.

Nu ska jag göra lite reklam, men inte för fabrikantens skull utan för er skull så att ni får tips och hittar lite ny inspiration i köket. Så även om Nomu inte säljer kryddor i det land där just du bor, kanske du kan få lite inspiration av recepten.

Nomu är en ny (för mig ny) serie kryddor från Sydafrika. Det tycker jag är rätt spännande, för annars tycker jag att man alltid bara rör sig i samma gamla matländer hela tiden. Det är Italien, Grekland, Thailand, Indien, USA, Sverige, Libanon ... Afrika tycker jag känns nytt och fräscht i matsammanhang.

Jag hade den stora turen att hitta den här kryddserien i min braiga köttaffär. Blev nyfiken och köpte Lamb Rub och African Heat. Och jag lovar, jag ska köpa fler kryddor i serien. Dessutom finns choklad som ska vara väldigt bra att baka på, så det ska jag så klart också prova. African Heat kommer med en inbyggd kvarn som dessutom går att justera storleken på. Just nu är jag helt tokig i African Heat och maler en skvätt över det mesta. Leverpastejmacka med African Heat är Da Shit, kan jag tala om. Starkt och o så gott!

Nomu har en hemsida med recept och olika tips och man kan prenumerera på recept som kommer hem i brevlådan (den elektroniska brevlådan). Och då är det så himla bra så att långt ifrån alla recept innehåller kryddblandningar från Nomu, utan det är bara helt vanliga kryddor som finns i alla (?) länder. Inget köptvång och man behöver inte misströsta om man inte hittar Nomu där man bor.

Nu blev jag sugen på en leverpastejmacka, bara för det.

Dörröppnare

Hu vilken hemsk förkylning det här är! Någon sorts supermonstervirus, och det verkar svepa över hela jorden för jag hör talas om folk både i Indien och USA som är lika uschliga som jag. I dag känns inte hjärnan som en enda stor kokande snorbobba i alla fall, det får man väl vara tacksam för.

Ringer det ofta på dörren hos er? Jag menar så där helt plötsligt och utan att ni väntar att någon ska komma? Här ringer det på dörren mest varenda dag tycker jag, det var likadant på gamla stället. En hantverkare som undrar om allt är bra eller en hjälpsam mr Kamel som vill tala om att vattnet har kommit och hjälpa till att bära upp det, en elräkningsman som vill lämna elräkningen eller en vakt som kommer med någon förvirrad bilhämtare och söker mr Ahmed. - No mr Ahmed henna. Mumkin (pekar). (Ingen herr Ahmed här. Kanske där.) I morse - okej då, förmiddags - när det ringde på dörren och jag satt här i febersvettigt nattlinne, tog jag mig för ovanlighetens skull friheten att inte öppna. Oklädd, genomförkyld kvinna har rätt att strunta i att öppna, tänkte jag. Och fick genast dåligt samvete och tänkte vidare att jag kanske stod i duschen och inte hörde, jag kanske sov djupt och inte hörde, jag kanske satt på toa och kunde inte komma ifrån ... Händer det er att ni inte besvarar ringsignaler? Får ni dåligt samvete då? Det borde man väl inte behöva ha?

Här kommer lite bilder från affärsidkarna i Downtown:

Innan någon får spader och börjar rya om att tvinga småflickor att dölja sig för män, så betänk att den absoluta majoriteten av kvinnor har sjal på huvudet här i landet, även om de är läckert sminkade och iklädda tajta jeans och en tajt t-shirt. Det här är ett traditionellt klädesätt hos folk som bor i en öken. Jag har inte heller sett några småflickor som täcker huvudena, även om deras mödrar klär sig i niquab och döljer ansiktet. Jo, kanske någon enstaka, men verkligen enstaka. Och små flickor vill ofta klä sig som stora flickor. Jag lägger alltså inte så stor vikt vid det här och det är en av de få galabejor (som tunikan heter) med sjal jag har sett. Jag reagerar ärligt talat mer när småflickor går runt och ser ut som om de är redo att ställa upp i Fibban (finns den fortfarande?).

Sjalar utgör en stor handelsvara här i landet. Och man kan ju inte låta bli

när de bara kostar en 25 SEK styck.

Man är ändå inte prydare än att man kan handla sina undisar på gatan av en man.

Men jag vet i tusan var man ska prova bh:arna.

Varudemo. Finn fem (okej ett) fel på dockan.

Någon som vet vad det här är för frukt? Ser ut som äpplen och doftar som äpplen,

men de är ungefär stora som körsbär. Glömde provsmaka innan de hade blivit lite övermogna. Otta, vet du?

Ja, som ni ser säljs det mest "vanliga" barnkläder.

En fika är bra mitt i shoppingen. Här kan man köpa en puff också.

Döm om vår förvåning när vi fann en spritbutik. De enda spritbutiker jag kände

till var Drinkies och Taxfree. Men det finns tydligen en Orphanides också. Här kan man

köpa den berömda drycken VAT 20.

Kan ju inte låta bli att avsluta med ett par katter.

Skräddare och bloggpris

Först av allt ska jag tacka Fröken Anki och Musikanta för det fina bloggpris jag har fått av dem. Att jag inte har skrivit om det tidigare beror inte på att jag inte blev glad - för jag blev jätteglad och hedrad - utan på att jag är en riktig virrhjärna. Tyvärr vet jag inte vad jag gör för fel när jag försöker kopiera in bilden, jag lyckas inte. Och efter mycket funderande fram och tillbaka har jag bestämt mig för att jag ska härma Annika och inte skicka priset vidare, av den enkla orsak att jag verkligen GILLAR alla de bloggar jag läser. ALLA ni är värda det här bloggpriset, inte bara sju stycken av er. Och så får det bli i fortsättningen också, för vidareskickningen är en riktig vånda.

En annan regel för det här bloggpriset är att man ska berätta sju saker om sig själv, och det gör jag gärna:

1. Jag är Coca-cola-oman. Kan lätt dricka ur en stor flaska på en dag. Inte bra för tänderna, jag vet, men det är gott, uppfriskande och lagom sött. Det ska dock vara fetvarianten med socker, inte någon dietsort för det tycker jag smakar apa.

2. Jag måste ligga på höger sida när jag ska somna. Och så måste jag läsa mig sömnig, annars är det stört omöjligt, John Blund hittar mig inte om jag inte läser.

3. Jag är väldigt bra på att organisera saker och ting. Det har jag ärvt efter mamma. När jag hör talas om krångliga och hopplösa arrangemang inom företag och dylikt får jag rysningar.

4. Mitt skrivbord är just nu både smutsigt, stökigt och smuligt. Tack och lov har jag inte sett skymten av några minimyror här, så det blir inte invasion så fort en liten nanomikrosmula glöms bort, som det blev på gamla stället.

5. Jag kan för mitt liv inte lära mig mitt egyptiska mobiltelefonnummer utantill. Nu har jag lagt mig själv som en kontakt i mobilen så att jag lätt hittar det när jag ska ge det till någon.

6. Jag är fullständigt beroende av handkräm. Får jag inte smörja in händerna med jämna mellanrum torkar de ut och blir som papper och jag ryser när jag måste ta i något. Är jag ute på stan och inte har någon handkräm får ceratet duga som stand-in. Men det går inte med vilken handkräm som helst, den måste vara fet på rätt sätt och sugas upp ordentligt av huden med en gång, annars känns det som om händerna kvävs.

7. Jag är sjal-oman. Älskar sjalar och har en uppsjö i olika färger och mönster. Men det beror enbart på att jag har bott i Istanbul och nu bor i Kairo, för här kan man hitta riktigt fina sjalar för en spottstyver. Visserligen är de inte äkta pashmina (även om de gärna försöker påstå det), men det stör inte mig för de är av fin bomullskvalitet och håller bra i tvätten.

---

Städer som Kairo är praktiska att bo i, allt finns när man behöver det. Härom dagen när kompisen och jag var ute, gick min lilla väska sönder direkt när vi klev ur bilen - remmen fastnade i säkerhetsbältet och slets loss från fästet. Himla krångligt sånt där, ska man bära runt på väskan i handen resten av dagen, ska man köpa en ny att lägga den gamla i, eller hur ska man bära sig åt?

En av mina små väskor som jag har i stället för stor handväska. Den kan man

inte lasta full av tunga saker och spar därmed ryggen. Dessutom är den inte i

vägen när man ska fotografera, utan hänger så bra där den hänger.

Men vips, vad skådar inte mitt norra öga, om inte en skräddare som sitter på gatan och lagar kläder! Det var alltså bara att gå fram till honom och fråga om han hade tid och möjlighet att hjälpa mig, och det hade han. För 7.50 SEK fäste han axelremmen igen, och jag lovar, han gjorde ett riktigt bra jobb.

Skräddaren på Brazil Street i Zamalek. Det måste vara rätt mysigt att

sitta och jobba så där direkt vid gatan, man ser allt som händer och kan prata

med sina grannar lite då och då. Foto: CW

PS. Nu har jag äntligen svarat på alla kommentarer som har släpat efter en vecka drygt. Sorry för det, men nu har ni som sagt äntligen fått svar!

Inte nu igen!

Man tycker det borde vara lagstiftat om max antal förkylningar man kan drabbas av per år. För det är INGET KUL att vara förkyld. Näsan rinner för fullt och febern gör sig påmind. Och jag som skulle gå och äta lunch med min Trevliga f.d. Granne i dag. Men det får vi skjuta på så att jag inte smittar henne. Det lär vara många som är förkylda och ligger hemma och snörvlar här i Kairo just nu. Tur i oturen att Maken är i Sverige, så förhoppningsvis klarar han sig.

Katten Stina är desto piggare, hon har suttit i fönstret hela förmiddagen och hackat tänder åt alla fåglar som virrar omkring här utanför.

Själv tror jag att jag ska koka mig ännu en kopp te och gå och lägga mig med en bok. Jag bjuder på lite fler foton så länge:

Det går åt mycket bröd i den här staden.

Varma fina täcken till salu.

Egyptisk bomull.

Bakade sötpotatisar kan köpas från vagnen.

Finfina mandariner.

Och så en liten katt. Den var rolig den här, när jag försökte locka

på den för att den skulle titta upp reagerade den inte alls. När

kompisen lockade reagerade den blixtsnabbt och sprang efter henne.

Annars brukar det vara tvärtom.

Innanför stadsmuren

I måndags tog vi oss en tur till en gammal stadsdel alldeles bakom de kända basarkvarteren Khan el-Khalili, området heter Gamaliyyah och är enligt mitt tycke mycket roligare att gå i än själva basaren som är fylld av plastpyramider och byster av Neftertiti. För att inte tala om turister och försäljare som gör allt de kan för att locka in turisterna i just deras butik. Då föredrar jag de här gamla hantverkskvarteren där verkstäder och butiker ligger blandat och dit bara de modiga turisterna hittar. Dessutom har de renoverat stora delar av de här kvarteren, särskilt huvudgatan Shari al-Mu'izz Li-Din Allah som i dag är belagd med gatsten i stället för sand, moskéer och gamla skolor har rustats upp och man håller framför allt rent. Inga sopor som ligger i högar!

Klicka gärna på bilderna för att se detaljer.

Den gamla stadsporten Bab al-Futuh. Här gick vi in.

Stadsmuren. Alldeles innanför porten på bilden ovanför har de anlagt

en liten plantering där man kan sitta på bänkar och vila sig och titta på folk.

En butik som säljer metallvaror.

En butik säljer färgglad plast. Det blåste rätt ordentligt när

vi var där, så hela familjen inklusive den lilla flickan hjälptes

åt att hålla ordning på grejorna. Lillstumpan verkade tycka

att det var jättekul när någonting blåste iväg så hon kunde springa efter.

Skruvar och muttrar.

Vattenpips-serverings-ställ.

Diverse gamla grejor och några nya.

Bröd.

Handslagna rep.

Verkstaden där vår lampa är tillverkad. Här passade min kompis på

att köpa en egen lampa eftersom hon har velat ha en sedan hon såg vår

första gången. Här kostar den cirka 900 SEK, i Sverige tar de 8.000 SEK!

Kattungar finns överallt.

Puss och kram

Nu för tiden firas Alla hjärtans dag i hela världen, skulle jag tro. Utom kanske i något enstaka land som Afghanistan och liknande där det anses som en styggelse. Här i Egypten tar affärsmännen tillfället i akt och vill gärna sälja så mycket rött och hjärtformat det bara är möjligt.

Blomsteraffärären har klätt trädstammen i rött papper så

att man inte ska missa att här finns röda blommor en masse.

Rosorna har fått en glitterdusch för att bli extra fina.

En röd, hjärtformad kudde kanske?

Eller en hjärtballong så att det syns att man har blivit uppvaktad?

Själv är jag tacksam över att Maken inte tror att jag tycker liknande saker är fina. Vi har kommit överens om att en påse smågodis från Sverige nästa vecka slår bra mycket högre.

Nu har min kompis åkt, och många av er vet precis hur det känns - tomt och tyst och konstigt. Men det brukar gå över efter någon dag och så är man snart tillbaka i de dagliga rutinerna. Själv strävar jag för att återgå till vardagsrutinerna genom att tvätta och städa lite i dag.

Bilder från veckans äventyr kommer lite undan för undan. Vi har varit runt i stan på olika ställen och kameran har fått hänga med de flesta dagarna så det är några stycken.

Och bara för att vara lite äcklig kan jag meddela att det just nu är 31°C här i Kairo. Jag njuter!