torsdag 8 november 2012

5 år - 1400 inlägg



Inte för att det är på dagen 5 år, det var den 19 augusti och då glömde jag bort det, men det här är mitt ettusenfyrahundrade inlägg. Fantastiskt att det har gått så lång tid, och att det har blivit så många inlägg. Hade jag inte haft några tysta perioder hade det kunnat vara ännu fler inlägg, men det är som det är med den saken.

Och förutom att jag inte längre har lika gott om tid eftersom man måste dra in pengar när man bor i Sverige, är det fortfarande lika roligt. Det är roligt att skriva, det är roligt att faktiskt använda foton till mer än att titta på och "minnas", det är roligt att läsa hos andra bloggare.

Men, det är tack vare ER - DIG, ja just DU som läser just NU, även om det är första gången du läser här - som den här bloggen lever och hålls levande. För det är NI som gör att det är så JÄTTEROLIGT att blogga. Alla kommentarer, att ha kommunikation genom bloggen, det är det roligaste. För det bloggen till syvende och sist har mynnat i, är alla nya vänner. Några har jag träffat, några har jag träffat ofta (fast det är nog främst Olgakatt) och några har jag inte träffat (än). Men oavsett om vi har fikat i riktiga livet, är det så himla mysigt att komma hem till era bloggar och "ta en fika" och när ni kommer hit och "tar en fika".

TACK alla ni, ni har verkligen berikat mitt liv!

20 kommentarer:

olgakatt sa...

Det var ingen dålig siffra!
Men hur vet man hur många inlägg man gjort?

Fö håller jag helt med om betydelsen av bloggandet och de vänner man får! Såklart, kompis!

Marianne sa...

Olgakatt: Det ser man när man har tryckt "publicera" och får upp listan på alla inlägg som man kan redigera och fixa med. Får inte du det?

Jag skulle ha ringt dig i dag! Men jag fastnade här i ett manus ...

Jag får ringa i morgon!

Ja, vilken TUR att jag kom på att jag skulle blogga. Tror förresten att det var Klas som tyckte att jag skulle göra det, för att vi skulle komma ihåg allt sedan. Bra tyckt av honom!

Kram!

Taina sa...

Nä men GRATTIS!!! Själv har jag ingen aning om hur många inlägg jag skrivit. Men några 1400 har jag INTE kommit upp i.

Visst är det kul med bloggar och alla man känner (tror sig känna i alla fall) och de man träffat just genom bloggvärlden. Men VI har ju inte träffats än. Men snart kanske?

Finne som jag är hoppar jag över "fikat" och skålar istället nu när jag hälsar på dig i blogosfären! Skål Marianne ;)

Kramar!!

Anne-Marie sa...

Grattis till så många inlägg! :) Jag "firade" nyligen 1000 inlägg - upptäckte det först i efterhand. Hoppas att vi kommer att ses i verkliga livet någon gång. Kramar!

ExPIAtriate sa...

Grattis!!! Visst ar bloggvarlden fantastisk! Alla nya bekantskaper man gjort!!!
Kram!!!

Anna, Fair and True sa...

Oj, jag tror inte jag är uppe i så många och jag har bloggar längre än så. Måste kolla. Visst är bloggvärlden helt underbar!

Victoria sa...

TACK själv för att ha låtit oss följa med på dina äventyr!

Många kramar och ha en trevlig helg!//Vic

Annika sa...

Jag skrev just mitt 2000!!!
PÅ 6 och ett halvt år, ungefär!!
GRATTIS bästaste Marianne!!!
Jag tycker så mkt om din blogg.
OCH visst är det kommentarer som ger bloggen liv. Utan feedback skulle jag ha lagt ner för länge sen.
Så absolut ,fram för ett levande kommentarsfält med kommunikation och dialog. SÅ viktigt!!
Att fotografera har ju också blivit mkt roligare, tack vare bloggen.
Länge leve bloggar!!!
Fortsätt nu att skriva ofta, ofta.
OCH så hoppas jag att VI ska träffas IRL one of these days!!

Monica P sa...

Jag bloggar via kalimera.se och har där den bästa läsekrets/vänkrets man kan drömma om, eftersom jag skriver om Grekland och alla som kollar där är greklandsfanatiker...! Faktum är att bloggandet betyder väldigt mycket för mig, som eljest har ganska begränsad räckvidd ( sköter sjuk släkting)och den respons man får är roande och intressant. Har inte lärt mig att lägga in foton än men ska börja vilket år som helst...

Tack Marianne för dina alltid intressanta inlägg!

Marianne sa...

Taina: Skål! Jag är ju inte ens halvfinne, men jag kan ju skåla ändå! : D Ja vi måste ses! Om inte förr blir det väl om några år på något maraton? Maran i Istanbul är i morgon. Målet är mitt i gamla stan, mellan Aya Sofia som är den gamla katedralen som började byggas på 400-talet och Sultan Ahmets moské från 1600-talet. Där är så vackert! Och man springer över en eller båda broarna över Bosporen. En av världens vackraste vyer.

Jag tror jag längtar hem ...

Kramar!


Anne-Marie: Ja, jag hoppas också att vi kommer att ses snart! Det svåra med er amerikaner är att ni har så korta semestrar, så ni är hemma så korta tider, och då har ni självklart fullt upp. Jag vet ju hur det var! Men någon gång ska vi ses!!!

Kramar!


Pia: Bloggvärlden är absolut fantastisk! Jag är så glad att jag kastade mig ut här på nätet då för dryga fem år sedan!

Kramar!

Marianne sa...

Anna: Jag fick syn på det av en händelse för några dagar sedan, och sedan fick jag kolla noga så att jag inte skulle glömma den exakta dagen för i alla fall antalet. : )

Bloggvärlden är helt underbar!

Kramar!


Vic: Tack sötis! Och tack för att vi får följa dig även på de lugna vattnen, där vill vi att du håller dig!

Kramar!


Annika: Tvåtusen! Otroligt! Ja du ligger ett drygt år före mig, och du var den första blogg jag hittade och gillade. Kände mig hemma, på något sätt. Och det är genom dig jag har fått de flesta bloggvännerna, tror jag.

Ja visst ÄR det så mycket roligare att fotografera när man har en anledning att fotografera. Annars hamnar de bara där i datorn och blir aldrig tittade på, knappt.

Just nu skulle jag vilja ha en dag när jag bara kunde ägna mig åt bloggarna, läsa hos ALLA som jag brukade göra. Men jag hinner inte med det längre, det blir ju så när man måste tjäna pengar också : (

Ja, jag ska verkligen försöka skriva varje dag. Kanske ha ledigt på lördagar eller liknande. Om inte annat så ett foto, när det är extra stressigt.

KRAMAR och JA vi måste ses! Tycker du ska hälsa på din kusin i Småland i sommar : D

Marianne sa...

Monica: Ja, bra att du påminde mig. Går det att länka nu till DIG? För jag vet att det var rätt krångligt att hitta dig, som det var då i alla fall. Ska försöka igen!

Du har helt rätt i att bloggandet blir extra viktigt när livet är lite begränsat. Som jag hade det i Kairo, där det inte alltid gick att ta sig ut för att jag inte hade något transportmedel. Då var det extra viktigt att få kommunicera via bloggen. Nu är det inte lika viktigt för mig på det sättet, nu är det viktigt för att jag vill ha kvar kontakten med alla er vänner.

Tack Monica!

Saltistjejen sa...

GRATTIS i efterskott!!
och Du Marianne visst är det underbart med bloggvärlden! Och JAG känner mig lyckligt lottad, GLAD och TACKSAM över att jag faktiskt fått träffa DIG även IRL! SÅ KUL!
Varm KRAM!!!!

Marianne sa...

Saltis: Tack, och jag är lika lycklig jag som har fått träffa dig och lilla E! Hon är ju som ens egen baby, jag menar, jag var ju nästan med när hon kom till världen! DET var nog min starkaste upplevelse här på bloggarna, det var när hon kom. Som jag har sagt tidigare, du är så bra på att förmedla känslor, så det är kanske inte så konstigt.

Stora kramar!

Suzesan sa...

Grattis på femårsdagen Marianne.

När jag läste hos dig första gången var det för att du rökte röd prince. Nu har du ju slutat röka DUKTIGT så haha innebär det att jag ska sluta läsa då??

Kram
/Susanne

Marianne sa...

Suzesan: Tack! Haha, ja det kommer jag ihåg! Men jag har just nu paus i slutandet. Blev hysterisk på röran här, så det var antingen flytta eller lugna nerverna. Men så snart det är ordning här ska jag sluta igen. Nu vet jag att jag kan. För jag rökte inte på ett helt år.

Men det betyder att det är friska fläktar här, så du behöver inte sluta läsa! : D

KRAMAR!

Melting Pot sa...

Grattis Marianne! Din blogg var den första som jag följde "på riktigt" och som jag hittade genom min kurs - om du minns?. Genom din fina blogg har jag ju dessutom hittat flera andra och tom träffat två av dem IRL. Inte dåligt:) Världen blir lite mindre med bloggar. KRAM

Marianne sa...

Lena: Tack! Ja visst kommer jag ihåg det! Kommer inte ihåg vad jag googlade på, men hittade din recension. Det var jättekul!

Vi träffar alla nya genom varandras bloggar, det är så härligt!

Nu har jag inte varit inne hos dig på länge, det finns inte tid att blogga på samma sätt när man jobbar : ( Men jag kommer snart!

KRAM!

Anonym sa...

Grattis, och framför allt: tack själv! Utan bloggandet hade jag aldrig fått chansen att springa på dig, och du är fantastisk, så det hade ju varit världens förlust =(

Keep up the good work och låt oss njuta av hur ert nya hem sakta kommer i ordning <3

Kramis, Mimmi

Marianne sa...

Mimmi: Tack sötnos! Ja det är ju tack vare att du också hade en trevlig blogg som våra vägar korsades! Så det är minsann inte bara min förtjänst!

Stora kramar!