Jag: Jag ska vara hos tandläkaren halv sex.
El-Make: Okej, A (en av killarna på kontoret) kommer halv fyra, vi måste gå igenom en grej.
Jag: Men vi måste åka hemifrån vid fyra - halv fem, du vet hur trafiken är och vi hittar inte riktigt.
El-Make: Det ordnar sig, A och jag behöver inte så lång tid.
Jag suckar och himlar med ögonen.
Klockan halv fem.
Jag: Ursäkta mig killar, men vi måste åka nu.
El-Make: Ja, men vi är klara nu. Vi hinner, inga problem.
Klockan kvart i fem åker vi. Kom inte och säg att det bara är tjejer som ska en massa bara innan man kan åka. Vi har tre kvart på oss att åka genom halva Kairo, över Nilen och leta oss fram i Downtown som består av en miljard enkelriktade små gator överfulla av folk och bilar, enstaka åsnor och inga trafikljus.
Vi kör som biltjuvar och jag brukar inte vara rädd, men den här gången var jag det. Snälla A kör före och hjälper till att hitta rätt, han kan ju fråga sig fram vilket inte är så lätt när man inte fattar vad folk svarar. Utan honom vet i sjutton om vi någonsin hade hittat tandläkaren.
A: Bara ring om ni får problem med någonting, jag är alldeles i närheten och kan komma direkt.
Jättesnällt, men han skulle till Nasr City som ligger, tja jag vet inte exakt, men jag skulle tippa någon mil bort och med Kairos trafikstockningar blir det knappast nästgårds enligt svenska mått mätt.
Fem över halv sex kliver jag in hos tandläkaren. Och bereder mig på att vänta, för det sitter massor av folk i väntrummet och det vet man ju att man alltid får vänta när man går till doktorn. Speciellt här. Jag får vänta cirka tre minuter innan det är min tur! Han är jätteduktig, har världens modernaste utrustning och är lätt på handen, snäll är han också. Så en timme senare kan jag gå därifrån med en alldeles ny provisorisk tand i väntan på en krona.
Då har det hunnit bli mörkt och vi ska först leta reda på parkeringsgaraget, och sedan ska vi leta oss hem. Efter tio år i olika länder är jag inte längre rädd för att åka vilse med El-Make, han har ett osvikligt lokalsinne och lyckas alltid leta sig åt rätt håll trots att man har snurrat runt några varv bland enkelriktade små gator som inte går ett dugg rakt och fyrkantigt. Och tur är väl det för gudarna vet var vi befann oss, men vi lyckades hitta Nilen och sedan var det inga problem.
Nu sover maken som ska upp 00:45 för att åka Bucharest-Thessaloniki-Aten- Thessaloniki innan han kan komma hem igen om en vecka.
15 kommentarer:
Jag upplevde det som om resan var mycket mycket värre än tandläkarbesöket*fniss* Kanske bra ändårå så hann du inte bli nervös för det:)Nu fick du lägga det på att få igång din El-make haha:)
Tur att du får en ny fin tand.
Jag önskar El-maken en bra resa.(roligt namn på din man
SovGott
Kram
Susanne
Fråga El-Maken om han inte vill be Don-Maken!
Gott att det gick bra hos tandläkaren - där väcker du mitt dåliga samvete!
Vad skönt att det gick bra hos tandis!!!!! Sådnt kan ju annars vara stressframkallande om något!
Och att köra "vilse" är inte kul i en främmande stad där man dessutom inte kan språket.Tur att ni hade "tolk" med... ;-)
Hoppas nu att du inte får fler tandbesvär. Gissar att du ska tillbaks senare igen till tandläkaren och gra klart tanden, men då kasnke ni hittar dig??
ha det nu gott när maken är borta.
KRAM!
Skönt att det ordnade sig och att du kom i tid. Fast det är jobbigt att behöva tjata och vara orolig över att man ska komma försent. Aj för att tanden din som gick av. Toppen att du kunde få den fixad relativt snabbt iallfall. Sköt om dig.
Både stress och tandläkaren. Ingen bra kombination.
Men grattis till att ha hittat en bra tandläkare. Inte det lättaste.
Usch, det är snart dags för mig att börja leta här borta ...
Suzesan: Du har helt rätt, resan var en skräckupplevelse, i alla fall på ditvägen. Att kryssa genom trafiken i hög fart med ett gäng totalt opålitliga förare i alla de andra bilarna - och så dessutom ha en oberäknelig sådan vid sin sida ... Hemvägen var inga problem när vi väl hade hittat Nilen.
Jätteskönt med en ny tand så nu kan jag äta fast föda igen. Som tur är!
Och tack, jag ska hälsa honom.
Kram!
Karlavagnen: Hihi, ska höra med honom. Och du måste gå till tandläkaren, det blir bara värre annars. Om jag hade gått innan jul med den andra tanden som är av på andra sidan så hade jag ändå kunnat äta i helgen. Nå, nu blir allt fixat i alla fall. Har du hittat någon bra tandläkare i Madrid? Hör med ambassaden annars?
Saltis: Det är inte så farligt att köra vilse så länge det är Klas som kör, han hittar alltid rätt till slut, men när man har en tid att passa är det inte vidare roligt. Det är en av orsakerna till att jag inte kör här, för jag hittar INTE rätt till slut, jag hade kommit bort. Många vägskyltar är på engelska, men de flesta är ändå på arabiska.
Jo, jag ska tillbaka den 8 april, har fått en lååång tid så att han ska fixa allt. Men då får en av chaufförerna köra. Vi hade kunnat be en av dem i går också, men eftersom det var profeten Muhammeds födelsedag ville vi inte störa i deras kalasande.
Kramar!
När jag läser ditt inlägg är jag ganska glad att jag bor i Mogata och inte i Kairo.
Här vet jag att det tar exakt 25 minuter att åka till stan och sedan 10 minuter för att parkera och ta sig till tandläkaren.
Då har jag ändå minst 10 minuter på mig att läsa Se och Hör innan jag ska in till henne.
Ska iväg nästa tisdag för att operera och ta bort en tandrot ovanför en krona. Inte kul...
Kramar/M
Desirée: Ja vi har lite olika uppfattning om när det är dags att åka hemifrån osv, jag vill gärna vara ute i god tid och slippa stressa, men han väntar gärna till sista minuten. Och visst brukar han vara i tid ändå, men som sagt, jag gillar att ta det lugnt och VETA ...
Ja det var verkligen bussigt av honom att stoppa in mig i en lucka, nu ska jag låta honom fixa det som behövs. Har varit lite skraj för att gå till en egyptisk tandläkare, men den här är verkligen bra.
Kram!
Anna of Sweden: Nej, mina fördomar sa mig att "i Egypten skulle jag ALDRIG ..." men det var ju skönt att det var en fördom. Jag har dock kvar fördomen om att "ska jag operera mig vill jag göra det i Sverige eller Turkiet". Den fördomen tänker jag behålla : )
Börja redan nu att höra dig för så att du vet var du ska gå om det händer något!
Musikanta: Nu var vi allt här samtidigt! Vad skönt det är att kunna beräkna tiden exakt! Men jag har ju haft några år på mig att vänja mig vid att det kan ta allt mellan 25 minuter till 2 timmar, trafiken var lika tjock i Istanbul.
Här fanns ingen sorts svensk damtidning som jag missade, men i Sverige ser jag också till att ha tio minuter - en kvart på mig att gå igenom det senaste skvallret innan jag ska in : )
FY STACKARE som ska ta bort en tandrot! Jag har gjort det en gång och det var inte kul. Inte för att det gjorde ont, det tror jag inte eftersom han bedövade ordentligt, men det var jobbigt, otäck känsla. Hoppas nu att det går bra och att du kommer undan med blotta förskräckelsen!
Kram!
Det tar alltid mycket längre tid att köra någonstans än man tror. Jag är också tidsoptimist och tror jag ska hinna i tid överallt, vilket jag aldrig gör.
Harligt att du har fatt lite tandishjalp nu da! Min kare Ben ar likadan for ovirgt... valdigt positiv i sitt tidtankande och tror alltid att vi ska hinna. Men det gor vi nastan aldrig. Till skillnad fran din make har han namligen ett uruselt lokalsinne :-). kram
Tack för uppmuntrande tillrop. Det känns bra!
Kram
Matilda: Själv är jag tidspessimist och tar hellre med mig en bok och sätter mig och fikar medan jag väntar på att det är dags att träffa någon eller vad det kan vara. Släpade nästan jämt på en bok och har fikat på hur många ställen som helst i Istanbul : )
Millan: Jag tar ofta till knepet att säga att det är en halvtimme tidigare än det egentligen är, vet inte varför jag inte sa att jag skulle vara där fem i går. Sedan när vi väl är på väg brukar jag avslöja den verkliga tiden så att vi kan ta det lugnt : )
Kram!
Musikanta: Det kommer att gå bra!
Kram!
El-make... Det var kul :-D! "Min" Claes är likadan med sitt lokalsinne - han hittar alltid rätt, och kan på rak arm alltid svara på om vi står i sydöstra hörnet eller nordvästra, när man tex kommer upp från tunnelbana etc. Själv är jag så hopplös så det inte ens är roligt ;-). Kram!
Jenny: Visst är det skönt att veta att Han alltid hittar rätt! Då kan man själv slappna av. När vi var i Istanbul allra första gången på vår "look-and-see-trip" hade jag inte riktigt hunnit lära mig att han var sån, så jag var ganska nervös i den jättestaden där få pratade engelska och vi inte visste var vi var. Nu är jag inte ett dugg nervös trots att Kairo är så mycket labyrint en stad kan bli. Och jag har helt slutat lägga mig i åt vilket håll vi ska köra, står endast till tjänst med att läsa de skyltar jag kan läsa : )
Kram!
Skicka en kommentar