En trötter dag

Entrén till lilla moskén mitt emot oss.

Maken åkte till Grekland klockan halv två på natten.

Vaknade igen klockan tre av världens mest makabra mardröm.

Aldrig annars mörkrädd men den där mardrömmen fick mig att hämta brevkniven.

Somnade till slut om vid femsnåret.

Och in emellan alltihop värker nacke och rygg så jag aldrig får sova riktigt ordentligt.

Jag försöker att inte klaga över nacken och ryggen här i bloggen, min ryggfria zon. Men just nu håller jag på att bli tokig av värken. Jag tror jag förlyfte mig på tunga, stora blomkrukor när jag bar in dem i duschen härom dagen. Lovar att aldrig mer duscha de där växterna när jag är ensam hemma!

Tack, nu fick jag gnälla av mig lite, nu går jag och lägger mig igen. Lika bra det för i natt kommer Maken hem igen vid fyrasnåret. Jag vet att det inte är jag som drar tyngsta lasset med de där nattflygningarna eftersom jag är den som får stanna hemma, men jag tycker att det är jobbigt med kommandet och gåendet mitt i natten.

Från Sverige

Se en så fin sköldpadda Svärfar har gjort till mig!

Äntligen är Maken hemma igen efter två veckor i Sverige! Halv fem i morse kom han. Dumt med de där nattflygningarna, men han står ut.

Min kära svärfar sysslar inte bara med silversmide, han tillverkar gärna saker av sten också. Så maken hade en brosch i form av blomma och den fina lilla sköldpadda med till mig. Han borde få bo i en blomkruka, men jag har ingen som passar, så jag får hitta på ett annat ställe så länge.

Jag fick en sak till av min svärfar: Han hade varit ute i skogen och plockat blåbär till mig! Svenska, vilda blåbär! Finns det någonting godare? Nu ligger de fint i frysen tills vi ska vara lyxiga nog att äta upp dem. En hel liter!

TACK Erik!

En annan sak som jag inte är lika glad för är Svenska skrivregler. Jag hade bett Maken köpa den NYA upplagan som kom ut 2008. Den gamla från 2000 har jag redan. Det kanske var dumt av mig att inte instruera noggrannare, men jag utgick från att bokhandlarna inte säljer gamla upplagor (det är sånt man köper på antikvariat), så jag förklarade bara varför jag ville ha den. Vilken upplaga kom han hem med? Just det, den från 2000 som jag redan har. Jag tycker att det är USELT av bokhandeln, i det här fallet Bokia i Borås, att sälja gamla upplagor av en så pass viktig skrift! Hur gör jag nu? Kilar ner till bokhandeln på hörnet och byter? Nej, just det, det är inte alla som kan göra det (inte i Sverige heller för det finns de som har 20-30 mil till närmsta bokhandel)! Och när jag ändå är igång kan jag ge en känga till Akademibokhandeln i Borås - de säljer inte ens Svenska skrivregler! Vad är det för akademiskt med en bokhandel som inte har rekommendationerna för att skriva och utforma det svenska språket i sitt lager? Jag bara undrar.

Nå, mest är jag glad för nu är Maken hemma igen. Nästan i alla fall, just nu är han på kontoret och förbereder resan till Thessaloniki dit han åker i natt.

Tiden flyger

GRATTIS älskade Daniel på 13-årsdagen!

Kan ni fatta att den här lille grabben fyller 13 år i dag? Det var ju alldeles nyss han lärde sig cykla med stödhjul - tycker farmor. Nu cyklar han freestyle och flyger över gupp, vänder sig i luften och jag vet inte allt vad. Back flip kan han också göra, det är när man gör en bakåtkullerbytta i luften med cykeln.

Tänk, tretton år. Tonåring. Snart gör väl han som de flesta andra tonårspojkar och slutar säga hela meningar. Snart blir det bara ameh, näe, ute, bra, mäh, tjatan'te ... Men förmågan att tala hela meningar brukar återkomma, det får omgivningen trösta sig med.

Sådana här dagar är det tufft att bo på en exotisk plats någonstans ute i vida världen, sådana här dagar önskar man att man var hemma och fick vara med och äta tårta, krama om födelsedagsbarnet och se glädjen stråla i ögonen på den numera stora grabben. Tänk, tretton år. Tonåring. Farmors lilla pojke!

Grattis min söta älskade Daniel!

Kvinnor kan

see more Political Pictures

Vanlig hibiskus till Bert

En vanlig hibiskus.

Den växer på buskar i häcken i trädgården.

Själv mår jag lite halvrisigt, tror att kattungarna i barnkammaren utanför köksfönstret har smittat mig när jag har försökt behandla dem. Har känt mig lätt irriterad i ögonen ett par dagar och i morse när jag vaknade såg jag alldeles suddigt på ena ögat. Eftersom jag vet att en läkare skulle skriva ut ögondroppar med kloramfenikol, dvs bredspektrumantibiotika, så hoppade jag över det onödiga ledet och åkte direkt till apoteket. Eller direkt och direkt, först till ett apotek där de inte hade några mediciner (ehh ...), sedan till ett apotek där de inte hade öppnat än för farmaceuterna hade inte kommit än, men tredje gången gillt så gick det bra. Ser faktiskt redan lite bättre på högerögat. Och hjälper inte det här, ja då får jag väl bita i det sura äpplet och konsultera en ögonläkare.

Jag vet, jag vet, man ska inte självbehandla med antibiotika, men om man nu är sjuksyrra, sitter i Egypten och de inte svarar i telefonen hos doktorn, så förstår var och en att det räcker att konsultera en mycket bra sajt på nätet och sedan åka till apoteket utan det där onödiga mellanledet som heter doktor.

Nu ska jag gå och se så att allt är bra med mina Trevliga Grannars hus och mata deras Herr Fisk. Han är rolig, han ser när man kommer och då blir han alldeles till sig i trasorna. Piskar med stjärtfenan och öppnar och stänger munnen som om han vill säga "ge mig mat - nu". Får nog försöka ta ett foto av honom.

Uppdatering: Fler inlägg i hibiskusdebatten hittar du här hos Carina!

Hibiskus

Hibiskus.

Äntligen blommar hibiskusen vi köpte tidigare i våras och som står i en kruka på terrassen. Den har haft ett antal feta knoppar som sedan har torkat bort och ramlat av. Men i går slog en knopp ut och döm om min förvåning när jag såg att det var flera blommor i en! Alla hibiskusar jag har sett tidigare har haft en enkel blomma, men den här har alltså en fyra-fem blommor i ett. Helt fantastisk! Nu väntar jag på att nästa stora feta knopp ska slå ut, hoppas verkligen att inga fler knoppar dör.

Vi har ganska många hibiskusplantor i trädgården, de växer i häckarna runt gräsmattan, och ibland lyser det alldeles rött på sina ställen. Väldigt vackert. Synd att blommorna bara lever en enda dag.

Nu börjar jag bli hjärtligt trött på att vara gräsänka. Men jag får stå ut några dagar till, Maken kommer inte hem förrän natten mellan tisdag och onsdag. Och sedan får jag stå ut lite till, för natten mellan onsdag och torsdag åker han till Thessaloniki. Inte förrän natten mellan torsdag och fredag kommer han hem på riktigt. Jag ser fram emot nästa helg som ni kanske förstår.

Svärfar värmlänningen

Min svärfar sitter gärna och pysslar med silversmide, han har bland annat gjort ett rävspel som titt som tätt får nya figurer.

I dag fyller min kära svärfar 85 år, och jag önskar att jag kunde ge honom en stor GRATTISKRAM alldeles på riktigt. Men jag får nöja mig med hälsningar per telefon och blogg.

Min svärfar kommer från Värmland, och som de flesta värmlänningar har han en stor portion humor. En mycket speciell sorts värmländsk humor är ljuginga, icke att förväxla med lögn utan är en målande sorts beskrivning av verkligheten, lite utbroderat, kan vi kalla det. Inte för att min svärfar ägnar sig så mycket åt ljuginga, men underfundig kan han allt vara och har alltid svar på tal.

Det måste vara någonting visst med de värmländska skogarna, för nog kommer många stora poeter därifrån - Geijer, Lagerlöf, Tegnér, Tunström, Ferlin, Fröding ... Och Fröding var det någonting alldeles speciellt med, för han lär ha varit kär i min svärfars faster. Min svärfar hör definitivt till denna illustra skara, för han har skrivit flera berättelser om troll och tomtar, tillverkat figurerna och sedan fotograferat dem för att illustrera vad som händer i boken. Tyvärr finns berättelsen bara i släkten, än så länge.

Värmland är ett landskap som ligger mig varmt om hjärtat, inte bara för att svärfar kommer därifrån, även min mor var nämligen värmlänning. Jag tillbringade många av min barndoms somrar hos min värmländska kusin och det var i Värmland jag lärde mig simma.

Den värmländska dialekten är speciell, precis som värmlänningarna själva. Ibland struntar de i konsonanterna och säger Å i åa ä e ö.

Eftersom jag själv inte kan sjunga för min svärfar på födelsedagen, låter jag Jussi Björling göra det. Njut av både sång och vackra värmlandsbilder.

Erik, har jag nämnt Värmland tillräckligt många gånger i det här inlägget, eller behöva jag säga Värmland några gånger till?

Rapport från barnkammaren

På höger sida om vår grind ligger barnkammaren. Där växer dadelpalmen och det lilla trädet flamboyant som blommade så vackert på försommaren. Och det är där alla kattungar växer upp. Jag vet inte varför mammorna tar dem dit och inte till trädgården på baksidan av huset där det finns en mjuk gräsmatta och växter som skuggar. Köksfönstret syns inte här, men det sitter bakom pelaren med den lilla kaktusen.

Tänkte jag måste berätta hur det går med alla kattungar som håller till här hos mig. Cous-Cous, Mums-Mums och Muffins har växt upp till riktigt fina tonåringar, de är faktiskt ovanligt fina i kroppen för att vara vildkatter. Jag skulle tro att det beror på att mamman fick ordentlig mat när hon ammade och att de sedan har fått bra mat från början. Nu ser jag dem inte varje dag, de är ute och leker och är så fina att de säkert får mat någon annanstans - också. För ibland dyker de upp, en i taget eller alla tre, och då hoppar de upp i köksfönstret och vill äta.

Lilla Lull och Lilla Gull är fortfarande små, de ger sig inte ut på några längre äventyr än. Lilla Lulls ögon har jag fått någorlunda ordning på, men Lilla Gulls ögon är fortfarande väldigt fula. Hon sprattlar så mycket att jag inte riktigt lyckas varken tvätta eller droppa dem ordentligt. Tyvärr, jag vet inte hur det ska gå med henne. De är pigga båda två i alla fall och hoppar och lekar som bara den. De tyckte det var väääldigt spännande och väääldigt läskigt i morse när jag skurade på framsidan av huset. Massor av vatten och lödder och det är man ju tvungen att spana in, men fy så läbbigt.

Välkommen Påven!

När det är en sådan kändis får man ju hälsa lite extra. För Påven har varit och hälsat på hos mig. Vet inte hur man gör en skärmdump, men så här stod det:

1 0.20% Holy See (vatican City State)

Och du Påven, nu när vi ändå har ett förtroligt snack: Var snäll och sluta med alla dumheter som att Gud hellre ser en fattig familj ha arton barn än använda kondomer. Om Gud finns så är han snäll, inte alls någon sån elak typ som du målar upp honom till. Det är jag säker på. Och se till att sluta bannlysa små flickor som blir våldtagna och gör abort, det är inte deras fel att det finns slemgubbar, om du nu ska bannlysa någon så bannlys äckelpellarna i stället.

Dessutom tycker jag det är bra när folk älskar varandra, det är mycket bättre än när de krigar och slåss. Så jag tycker det är alldeles utmärkt om folk får gifta sig i kyrkan eller vart som helst, oavsett vilket kön kärleksparet har, det viktiga är ju att det handlar om kärlek. Har för mig att det var huvudbudskapet i Nya testamentet, eller har jag fel där?

Välkommen tillbaka Påven, så kan vi prata mer en annan dag.

Olivträd och elräkning

Det här vackra trädet är handbroderat på en liten duk, lagom stor att täcka locket på en syltburk med. Och det var så jag fick det, duken satt på locket till en burk ekologiska oliver inlagda i örter från Siwaoasen. Jag tycker att det är så fint, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra med det. Funderar på att rama in det och hänga på väggen som en liten tavla. Är det någon som har någon annan bra idé?

Oliverna var för övrigt vansinnigt goda, jag måste åka tillbaka till den butiken och köpa fler burkar ganska snart, för på bara ett par dagar har jag slukat halva burken - och då är inte ens Maken hemma och hjälper till.

Om olivburken var dyr? Det tycker jag inte, jag betalade 25 pund för den, det blir cirka 37 SEK.

Här i landet skickar man inte elräkningen med posten, man skickar den med en liten man som går runt och delar ut räkningen och tar emot pengar. Bra för att öka antal arbetstillfällen, kanske någonting för Sverige att ta efter? Han var lite törstig i dag, så han bad om en flaska vatten vilket han naturligtvis fick.

Varmt och trött

Mish-Mish och Mish-Mish, två söta kattungar som bor i en kryddbod i Khan el-Khalili.

Här är hemskt varmt just nu, kanske inte så förfärligt många grader, men 35°C och 70% luftfuktighet är inte roligt, kan jag tala om. Tack snälla Newton för att du hittade elektriciteten så att vi nu på tvåtusentalet har AC och frysboxar och därmed isvatten!

Vissa dagar är det lite segt att jobba. I dag var en sådan dag. Det kan i och för sig bero på att jag vaknade redan halv sex i morse av att katten Stina låg och kurrade nos mot nos med mig. Gulligt så det förslår, men jag hade gärna sovit någon timme till.

En berättelse om tröst och förtvivlan har följt mig i dag. Det är Carina i Puerto Plata, Dominikanska republiken, som berättar, läs den här. Det är det mest gripande jag har läst på länge.

Lyxliv

Kan man påstå att man lever annat än lyxliv när man får svensk lagrad cheddarost på frukostmackan? Och har ytte-pytte-lite Bregott kvar att bre mackan med? Blir sugen på en macka till och kan lägga riktig ungersk picksalami på den? Plus proppa munnen full med Karamellkungen när man tycker att man behöver behöver en energikick? Nej, bättre lyx finns inte - stekarna som partajar med skumpa och stora båtar i Visby vet helt enkelt inte vad äkta lyx är.

Och som om inte det var nog så omgav jag mig med pärlor i går. Tänk er en hel butik full av bara pärlor, väggarna fulla av pärlor.

Röda pärlor.

Ett helt fat fullt av pärlor, bara att välja. Får det lov att vara en påse småpärlor?

I Egypten blir man ofta serverad te i småbutiker där man handlar.

Alltid med en kvist färsk mynta att sätta smak med.

För övrigt kan jag meddela kattklubben att Lilla Lull och Lilla Gull äter som vargar. De håller på att äta mig ur huset! Men det är bra, de växer och hoppar omkring och leker hela dagarna. I morse hörde jag ett förfärligt pipande där utanför, och mammagenerna kickade snabbt in. Så jag blev ju tvungen att gå ner och titta vad som var på färde. Det var Lilla Lull som hade lyckats klättra upp till köksfönstret, men sedan kom hon ju inte ner igen. Jag fick snabbt rädda henne och lyfta ner henne till mamma igen. Och i går kväll fick jag sitta alldeles bredvid när de fick kvällsdi av sin mamma - LYX!

Bloggträff i Kairo

I dag har jag träffat Otta! Ni vet Otta som brukar kommentera här hos mig. Hon är på semester i Egypten och i dag träffades vi strax utanför den stora basaren Khan el-Khalili här i Kairo. En SÅ TREVLIG träff så ni anar inte! Först strosade vi runt lite i basarkvarteren och kikade lite. Sedan gick vi till affären där hon brukar handla stenar som hon sedan gör smycken av. Bland annat så här fina smycken:

Jag fick två jättefina halsband av Otta som hon hade gjort till mig! TACK söta Otta!

I stenaffären blev vi bjudna på te och över en kopp te är det alltid lätt att prata, så vi höll nästan på att förvandla affären till tesalong, för vi bara pratade och pratade och pratade. Ja vi hade mycket att prata om som ni förstår, och med en lättsam och trevlig person som Otta kan man prata på utan att märka att man kanske sitter lite i vägen. Till slut var vi ändå tvungna att gå så att de andra kunderna fick plats. Vi strosade vidare och tog oss till stadsdelen Zamalek där vi besökte fina affären Mounaya Galleri som jag har skrivit om hundra gånger innan, lilla butiken Nefertari som säljer en riktigt bra ekologisk hudvårdsserie, bland annat världens bästa fotkräm, och lilla butiken som säljer fina ekologiska produkter från Siwas-oasen.

Lunch på en liten italiensk restaurang som jag hade fått rekommenderad och som visade sig vara precis så bra och trevlig som jag hade hört. Jättegod mat med andra ord. Över lunchen fortsatte vi så klart prata, om nu någon trodde någonting annat.

Som allt trevligt tog även den här dagen slut och nu är jag hemma igen. Ska väl försöka jobba lite i kväll, men det kanske inte blir så svårt eftersom jag nu, tack vare Otta, kan stoppa munnen full med fisk, svamp, rabarber och lakritsrot. Ja alltså salta fiskar, rosa skumsvampar, rabarberstänger och salmiakbalkar. Kolla, kolla, så mycket godis Otta hade med sig till mig:

En JÄTTESKÅL med godis!

TACK Otta för en fantastiskt trevlig dag!

Svammel

Istanbul.

Utsikt över norra sidan av Gyllene hornet från Topkapi-palatset. Galatatornet sticker upp över stadsdelen som förr hette Galata men i dag är omdöpt till Karaköy. Tornet byggdes 1348 som en del i det försvarssystem genuesarna konstruerade för att säkra sin koloni. Tornet hette på den tiden Kristustornet. I dag är tornet renoverat och högst upp finns ett kafé och en restaurang. Från tornet har man utsikt över hela staden.

I dag har jag varit på gym. Jag brukar variera vilket gym jag går på och i dag valde jag Makens badrum. Å böj och krama ur trasan, å sträck och skura väggen, å böj och krama ur trasan, å sträck ... Varför betala för någonting när man kan få det gratis och dessutom förena nytta med nöje?

I morgon ska jag väl få lite nya foton härifrån Kairo för i morgon ska jag på en rolig utflykt. Jag ska nämligen på bloggträff! Det är Otta som är i stan och vi ska ses vid Khan el-Khalili, de stora basarkvarteren. Där ska vi strosa runt och kika lite i affärer, ta en fika och sedan åka vidare till stadsdelen Zamalek där vi ska kika i fler affärer och äta lite lunch. Otta har visserligen ingen egen blogg, men det kan väl få räknas ändå?

Turkiet och EU

Här är en bra artikel om Turkiet i förhållande till EU som kan passa bra att läsa till morgonkaffet.

Vill bara inskjuta att brädspelet tavla är detsamma som backgammon.

Och att jag vill se Turkiet som medlem i EU.

Nu ska jag fortsätta med mitt morgonkaffe.

Skräp

Två mammor i köksfönstret.

Överst är Du Lilla, mamma till Lilla Lull och Lilla Gull.

Underst är Cleopatra, mamma till Cous-Cous, Mums-Mums och Muffins.

Vi måste köpa en ny soptunna, och den tror jag att jag ska kedja fast i staketet. För den soptunna vi har nu rymmer med jämna mellanrum. Sedan kommer den tillbaka efter en eller ett par dagar och ibland misstänker jag att den har varit vid Röda havet och badat, för då är den nyskurad och fin. Inte alltid, ibland tror jag den har varit och hälsat på i en lagård för den kan också komma hem och vara så mögig att jag aldrig har sett maken till skitig soptunna. Just nu har den varit på rymmen i två dagar och jag börjar undra om den tänker komma hem igen.

Soptunnor är ett viktigt kapitel när det finns många vildkatter i området. Eftersom jag matar katterna varje dag har jag inte dåligt samvete när jag sätter på locket ordentligt på soptunnan så att katterna inte kan ta sig in och rota runt och välta ut hälften av soporna på gatan. Det ser inte så trevligt ut när soptunnorna har haft besök, nämligen. Det blir lite skräpigt, om man säger så.

För övrigt har jag blivit mäkta irriterad på ett par saker när det gäller det svenska rättsväsendet i dag.

Det är inte ofta jag läser några av kvällstidningarna (varför säger man fortfarande så, de kommer ju ut på morgonen nu?), men i dag läste jag i Aftonbladet att en kille som redan är dömd för grov misshandel/mordförsök på en annan kille som han och två andra till slut lyckades mörda kräver att få Leif Silbersky som advokat, annars tänker han inte ge sig till känna. Jaha, det är väl vanligt att kriminella håller sig undan lagens långa arm, så det kanske inte är så märkvärdigt. Det som gör mig förbannad är att nämnde stjärnadvokat ERBJUDER SIG ATT TA SIG AN FALLET och rättssystemet GÅR MED PÅ ARRANGEMANGET! Vad är det för jävla sätt?!?! Ska de kriminella få styra och ställa och sätta villkor för hur samhället ska agera? Jag har länge retat mig på att riktiga slempellar som Englas mördare, Umeå-mannen, tyskan som mördade de två barnen i Arboga och liknande alltid tycks få de allra bästa och DYRASTE advokaterna. Jag tycker att det är FEL, jag tycker att de ska hålla till godo med vanliga advokater och inte kunna kräva att hårt arbetande skattebetalare ska bekosta de dyraste advokater som finns i Sverige. För inte tusan betalar de någonting själva inte.

Det andra jag retar mig på i dag är att det överhuvudtaget finns preskriptionstider för brott och brottslingar, och då i synnerhet när det gäller grova brott. Nyligen preskriberades mordet på Catrin Costas. Styckmördarna går alltså fria för att vi nu efter tjugofem år anser att inget brott har begåtts? Jag anser att det är fel och jag hoppas att utredningen som tydligen är på gång kommer fram till att det inte ska finnas någon som helst preskriptionstid. Ett brott är ett brott. Och i dag läste jag att dömda brottslingar som lyckas rymma från sina straff får sina påföljder preskriberade om de bara lyckas hålla sig borta tillräckligt länge! VA?!? Se här ett citat ur SvD:

"Ett exempel från Malmö återgavs av Sydsvenskan tidigare i år: 1991 knivhöggs en 43-årig kvinna i en lägenhet. En 44-årig man dömdes till sex års fängelse för dråpförsök. I januari 1992 placerades han på Kirsebergsanstalten. I oktober samma år rymde han därifrån. Han höll sig undan kriminalvården och polisen i femton år. 2008 preskriberades hans fängelsestraff, trots att han bara avtjänat nio månader av ett straff på sex år."

Då kan man kanske tycka att det inte är så roligt att inte kunna åka hem på femton år eller vad det kan vara, men de vet att de till slut KAN komma hem igen. Broarna är inte brända. Och det är det jag tycker att det ska leda till, broarna ska brännas så att de aldrig mer kan komma hem utan att ta sitt straff. För det måste vara mycket värre att sitta under palmerna i Thailand och veta att man aldrig, aldrig mer får äta svenska jordgubbar än att räkna ner tiden tills man kan göra det igen. Det må verka glassigt att sitta där under en palm, men alla som bor eller har bott utomlands vet hur det är att längta hem. Då är det inte så glassigt i själen kan jag tala om, även om man kan hoppa på ett plan när som helst och åka hem till den svenska myllan.

Jag tycker faktiskt att lagarna ska ändras så att det inte längre är de kriminella som dikterar rättsväsendet!

Skräp är vad det är.

Mystiskt

Dansande dervischer som virvlar runt för att förena sig med Gud och universum.

Fotot är från Istanbul där dervischerna uppträder med sina ritualer.

TACK för alla bra tips om hur jag ska får ordning på det här med kabbalan. Jag tror som sagt att jag har rett ut det mesta, men behöver få en del detaljer bekräftade och höra efter så att jag har begripit saker och ting på rätt sätt.

Det räcker ju liksom inte att bara översätta ord rätt upp och ner, ibland använder man helt olika ord för att uttrycka samma sak i två språk. Det där med "raining cats and dogs" är ett bra exempel, vi säger ju inte att det regnar katter och hundar på svenska. På svenska "ösregnar" det, eller "spöregnar" eller liknande, men katter och hundar kommer inte nerdimpande från himlen när det regnar. Så det är viktigt att förstå det man översätter, sedan må det vara rent språkligt eller ett ämne.

I dag har jag inte bara snurrat runt i kabbalans värld, varför hålla sig till en mystisk filosofi om man kan dra in fler? I dag har jag även nosat lite på sufismen, den islamska mysticism som de dansande dervischerna ägnar sig åt. Men det är lite enklare för mig eftersom jag redan innan har läst en del om det, precis som jag har läst en del om det mesta i Turkiet, även om nu sufismen inte är begränsad bara inom de turkiska gränserna utan finns över hela dem muslimska världen precis som kabbalan finns i hela den judiska världen. Tack och lov är den kristna motsvarigheten, gnosticismen, inte omnämnd i den här boken. Man får vara tacksam även för små smulor!

Efterlysning

Galatatornet sticker upp bakom husen. När man står

på balkongen har man en fantastisk vy över hela stan.

Jag befinner jag mig mentalt sett i Istanbul när

jag jobbar med den här boken, så jag tycker det passar

med en bild därifrån.

Jag jobbar bäst när jag sätter upp olika delmål, det brukar vara att jag ska klara av ett kapitel om dagen. Det betyder i den här boken cirka 5-10 A4-sidor per dag, och just nu har jag ett par dagar med långa kapitel. Det är därför det är lite tyst på den här kanten. Orden tar liksom slut när jag har jobbat intensivt och jag kan bara knapphändigt formulera en hel mening.

Nu undrar jag om någon kan hjälpa mig med en sak, eller vet någon som kan. Mycket hittar jag på nätet (hur överlevde man utan Internet förr i tiden?), och jag tror att jag har klurat ut det mesta, men jag skulle vilja få några detaljer bekräftade. Så jag undrar därför om det finns någon som är kunnig i kabbala* och andra ockulta saker? Det måste vara en person som håller på med sådant här i Sverige, och som pratar om det på svenska. De engelska orden har jag redan.

Min mejladress är nyaaventyr /at/ gmail.com

*Kabbala är mysticismen/religionen som Madonna håller på med. Grundar sig på judisk mystik.

På östfronten inget nytt

Så här fint kan det vara i trappfönstret när ormbunken är fin.

Just nu är den tanig och ful. Jag vill ha en ny.

Jag kan inte påstå att jag har så mycket kul att skriva om i dag. Jag har inte ens ett nytaget fotografi att bjuda på, utan kastar in ett från arkivet. Kattungarna leker och hoppar och äter, de verkar frodas. Jag har jobbat och storstädat tvättstugan. Nu ska jag jobba lite till, hade jag tänkt mig.

Allt är ungefär som vanligt med andra ord.

Bättre och bättre, dag för dag

Du Lilla med sina barn Lilla Lull och Lilla Gull. Det är första gången jag ser att hon diar. Ungarna ser rätt stora ut på bilden, men mamman är alltså väldigt liten, det är därför de ser större ut än de är. Skulle tippa att ungarna är drygt tio centimeter från öron till gump.

Kattungarna verkar må bättre och bättre. De äter, leker och sover, precis som kattungar ska göra. Att se små sjukliga kattungar börja leka, det är en syn för gudarna vill jag lova. När de ynkliga varelserna som knappt orkade stå på benen plötsligt skuttar runt och jagar varandra och allt annat som råkar röra sig, då blir man riktigt lycklig.

Nu verkar varet i ögonen vara borta också, Lilla Lulls ögon var riktigt fina när jag droppade antibiotikadroppar i morse medan Lilla Gulls ögon fortfarande är lite irriterade, men nu inte längre det minsta igenklistrade. Inte för att de riktigt gillar att få ögondroppar, men då får man ta till de bestämda sjukskötersketakterna och helt enkelt bara göra det man ska, pipande gullnos eller ej!

Nu är jag gräsänka i två veckor framöver. Maken har åkt på semester hem till föräldrarna i deras sommarstuga. Eftersom vi inte har någon pålitlig kattvakt stannar jag hemma, och det passar rätt bra eftersom jag har mycket jobb att göra också.

Så nu är det semesterstängt hos de flesta, dock inte här, här ska flitens lampa lysa extra intensivt medan jag är ensam. Inleder dock med att besöka tandläkaren, åker om en stund. Wish me luck!

Vad ska jag göra?

Här ligger Lilla Lull (i bakgrunden) och Lilla Gull (längst fram)

och sover i skuggan utanför köksfönstret.

Nu har Lilla Lull klonats och fått en syster/bror. Så nu är de två. Jag trodde att det bara var en unge eftersom det inte dök upp några fler på två dagar. Men nu i morse har det alltså blivit tillökning. Bra på ett sätt, för jag tyckte synd om Lilla Lull som var så ensam. MEN Lill Gulls ögon är om möjligt värre än Lilla Lulls. Lilla Lull verkar rätt okej nu, jag tvättade ögonen i morse igen, men jag har också sett henne tvätta sig själv nu. Så varet verkar försvunnet. Jag tvättade också Lilla Gulls ögon, men då började hon blöda!

De har ätit lunch nu bägge två, och efter det verkar de faktiskt piggare. Och så ska Maken åka förbi ett apotek och köpa ögondroppar till dem, så jag får börja med det i kväll. TACK Christel för det tipset och lite förklaring om vad det kan vara - kattungeförkylning som sätter sig på ögonen.

Ja ni förstår att jag har mycket att stå i. Och jag blir alldeles nervös när jag hör att de skriker efter mamma och så kommer hon inte! Just nu vet jag inte alls var hon är.

Men nu ska jag försöka jobba lite!

Badrum och Lilla Lull

Makens badrum - efter.

Inte någon höjdare vad gäller inredningsdesign, men man kan inte få allt här i världen.

Så var det klart! Duktiga mr Fatih, rörmokaren, har nu dragit nya rör i Makens badrum, varit här i dag igen och fixat läckaget som uppstod i går efter att han hade gått, och målat rören i en matchande färg så att de inte ska vara så hiskeligt fula.

Jag slapp alltså få hela badrummet sönderslaget som jag befarade. Jag såg ju för min inre syn hur man var tvungen att slå upp hål i väggarna för att komma åt rören och hitta läckaget, torka väggarna med en eller flera byggfläktar i x antal veckor för att sedan bygga upp väggar och kakel på nytt. Men tack vare det torra och varma klimatet här i Egypten slapp jag alltså det, det lär ska torka i väggarna av sig själv på nolltid. Samma procedurer som i Svedala behövs alltså inte.

I stället kom mr Fatih i går vid halv tio, jobbade som en blådåre i hettan med att dra nya ledningar, och var klar halv tre. Att det sen i mitt tycker är lite mer tillkrånglat genom att dra rören till varmvattenberedaren som sitter i tvättstugan i stället för till den som sitter i själva badrummet, är en annan sak. Men det är inte vårt hus, Hyresvärdinnan får bestämma hur sånt ska vara.

Lilla Lull vill inte bli fotograferad mitt i maten. Hon har nu flyttat ner i samma grop nedanför köksfönstret där Cous-Cous, Mums-Mums och Muffins bodde när de var små.

Jag får ju rapportera lite om Lilla Lull också. I går eftermiddags var hennes/hans ögon alldeles igenklistrade av var, så jag har fått tvätta ögonen på henne några gånger. Något hon har funnit sig i utan att knota alltför mycket, faktiskt. Nu verkar det lite bättre i alla fall. Men hennes mamma verkar inte vara så mammig av sig, för ungen kan sitta och skrika ganska länge utan att Du Lilla bryr sig om det. Så i går satte jag en tallrik mat till Du Lilla alldeles bredvid ungen för att hon skulle gå dit. Då formligen kastade sig Lilla Lull över maten och boxade till och med till sin mamma ett par gånger när hon också ville äta! Jag vet inte om ungen kanske är undernärd och därför ser yngre ut än den är, eller om den bara är ett par veckor gammal. Hur som helst har den piggnat till sen jag började ge den mat, så det fortsätter jag med.

Man vet aldrig ...

... vad man kan hitta när man öppnar ytterdörren.

Lilla Lull.

En mycket liten, och väldigt lortig kattunge! Den ser ut som om den nyss har öppnat ögonen. Jaha, nu när de tre musketörerna Cous-Cous, Mums-Mums och Muffins har börjat bli riktigt stora får vi alltså nya bebisar. Jag skulle tro att det är Du Lillas barn eftersom de har samma teckning.

Obesvarade mejl och Wikipedia

Bilden lånad från Wikimedia.

Först vill jag be om ursäkt till alla er vars mejl jag inte har besvarat än! Det kommer, ingen är bortglömd, men just nu är det en massa andra måsten som jag är tvungen att prioritera och när dagens sysslor är slut är även mitt huvud slut.

Sedan vill jag ge ett tips som kan vara bra att känna till även om man inte jobbar med översättningar. Ibland är det ju så att man undrar vad en viss företeelse heter på ett annat språk, må det vara engelska eller urdu. För mig är det ofta så att jag behöver ta reda på hur man benämner någonting på svenska. "Metal music" kan vi ta som exempel, det satt jag med här under förmiddagen. Inte säger man väl "metallmusik"? I de här fallen duger inte något lexikon och mina kunskaper i området räcker definitivt inte till. Så även om jag under ett samtal säkerligen skulle "slarva" och bara säga "metal" eller "metall, sån där musik" eller liknande, så duger inte det i skrift.

Fantasin kan man ha till mycket, men den duger inte riktigt när man ska översätta en etablerad term, hur få människor det än är som känner till den riktiga benämningen, dvs det ord eller uttryck som används av dem som kan ämnet. Hur gör man då? Ringer till någon hårdrockare och frågar? Ja, det kan man också göra, men enklare är att gå in på Wikipedia.

De flesta känner säkert till Wikipedia, så jag ska inte göra någon utläggning om uppslagsverket som sådant, mer än inflika att ja, jag vet att man inte kan lite hundra procent på allt som står där. Men man kan få ledtrådar som man sedan kan verifiera på annat håll när det behövs.

Det jag vill berätta är hur enkelt det är att ta reda på olika termer på ett annat språk än ursprungsspråket. Vi går tillbaka till "metal music". Jag går in på den engelska versionen av Wikipedia, och så skriver jag in "metal music" i sökrutan. Vips får jag upp en artikel med rubriken "Heavy metal music". På engelska då, så klart. Och vad har jag nu för nytta av det? Jo, i vänstra spalten finns rubriken "languages". Under den hittar jag "svenska". Och när jag sedan klickar på "svenska" kommer motsvarande artikel upp på den svenska versionen av Wikipedia! Där kan jag sedan läsa allt om "Heavy metal" och kan tillgodogöra mig en hel del termer inom genren. Och som alltid är artikeln full av länkar om jag behöver fördjupa mig i någon detalj.

Lätt som en plätt!

Va? Hur översättningen blev? Ja se det får ni veta när ni läser Dödlig illusion av Barbara Nadel. Den kommer i höst.

Torsdagstant

Tant Marianne.

Hur tusan bär folk sig åt när de fotograferar "dagens outfit" på sig själva hela tiden? Det är ju ursvårt!

Nu har jag gått ett helt varv med dessa veckodagsallitterationer, så nu får det vara bra med det. Sista dagen i dag med den sortens rubrik.

Tant. Är det vad jag håller på att bli? Eller är? Eller blir man någonsin det om man inte vill? Är det fel att vara tant? Vad är det för fel på tanter? (För övrigt finns en stad strax norr om Kairo som heter Tanta.)

Ja, allt beror väl på vad man lägger i ordet. Jag minns en gång när jag var cirka 21-22 och var på någon fest med diverse människor varav många jag inte kände. Och där hörde jag två tonårstjejer viska till varandra: "Kolla vicken tant." Jag tittade på dem och insåg att de menade att jag var några år äldre än dem, och att de i övrigt var mycket tantigare än jag. I det läget lade i alla fall jag en negativ betydelse i att vara tant, att en tant är någon tråkig, präktig, skvallrig och tjatig människa som man helst ska undvika.

Tanthatt och tantkappa var det fulaste som fanns i hela världen. Och det är det väl kanske fortfarande i min smak, i alla fall de där beige poplinkapporna helt utan form med en tråkig beige hatt till. Margaret Thatcher såg ut som en äkta tant i sin klädstil, och drottning Elizabeth är väl kanske sinnebilden när det gäller tantkläder. Deras frisyrer har en hel del med saken att göra också. Så kommer jag nog aldrig att se ut, så där förlorar jag en hel del tantpoäng.

När jag var liten var alla mammas kompisar tanter. Tant Märta, tant Ellen, tant Siv, tant Kamma. Jag minns att jag gillade allihop, speciellt spännande var tant Kamma som bodde i Dragör utanför Köpenhamn. Att tant Ellen senare visade sig vara mammas kusin är en annan historia, där hittade jag en släktgren som jag hade känt i hela mitt liv men inte haft en aning om att vi hade blodsband tack vare att hon kallades tant Ellen. Kriteriet för att vara tant torde i detta fall ha grundat sig på att tanter var kvinnor i mammas ålder, alltså DÖÖÖGAMLA i trettio-fytioårsåldern.

Och så finns ju alla de där härliga, roliga och sanningssägande tanterna också. Tanter som inte tål en massa skit utan sätter ner foten på ett bra sätt så att det blir rätt här i världen. Tanter med varm famn som får en att känna att solen skiner och att det finns hopp för mänskligheten. Tanter med vassa och välslipade tungor som faktiskt har både kunskap och erfarenhet, för att inte tala om livsvisdom. Dem är det bra att lyssna till. En sån tant blir jag gärna.

Men jag har nog alltid blivit lite förnärmad när något barn har kommit fram och frågat: ”Vet tant vad klockan är?” Vad då tant? Jag är väl ingen tant heller? Vet hut unge!

Vadan alla dessa tanttankar? Hormoner. Nu har de tagit slut. Om inte alldeles så är de på god väg att ta slut. Det märks på ett otal sätt, inte minst på att kroppens termostat har lagt av. Visserligen bor jag i ett varmt land, visserligen är det lätt att bli lite svett (ja visst ja, förlåt, kvinnor svettas inte, det är bara karlar och hästar som svettas, kvinnor blir varma fick jag lära mig av tant Sonja) när det är uppåt en 40°C om dagarna, men att bli varm när man sitter still i ett rum som är nedkylt med hjälp av AC? När man vaknar i sitt AC-svala sovrum och håller på att brinna upp fyrtio gånger per natt medan il-Make ligger invirad i sitt täcke som en fjärilspuppa i sin kokong? Trösten är att det i det här landet inte märks någon skillnad på om någon är varm på grund av sol och temperatur eller på grund av hormonbrist. Det enda som hjälper riktigt ordentligt är i alla fall mina isvattenflaskor som jag har runt omkring mig hela tiden och som jag sörplar ur med frekventa mellanrum. Det hjälper faktiskt inte ens att ta en kall dusch, för vattnet i duschen är inte särskilt kallt, snarare fesljummet.

Så nu vet ni varför jag tjatar om isvatten hela tiden!

Onsdagsord

Om jag tittar snett åt vänster från arbetsrummet ser jag det här huset i kvällssol.

I dag hoppar jag över onsdagsreceptet och ordar bara lite i stället. För egen del blev det rester eftersom il-Make befinner sig i Thessaloniki. Jag hoppas han köper med sig kaffe och lite goda fläskkotletter därifrån, och det gör han säkert för han tog stora resväskan för bara två dagars vistelse. Han slapp för övrigt fiskmåsar i planets propellrar den här gången. Skönt det!

Vädret är väl inte så mycket att orda om, sol och varmt i dag, sol och varmt förutspås även för morgondagen, och sol och varmt blir det förmodligen ett tag framöver.

Ord är annars det jag har sysslat med i dag. Vilket ord uttrycker bäst just det författaren och figuren i boken vill förmedla? I vilken ordning ska orden komma? Ska det vara kommatecken efter det ordet eller det, eller kanske inget alls? Ibland kan jag sitta och kämpa med ett enda ord eller uttryck i evigheter (känns det som), och när jag väl har hittat rätt är det så självklart att man bara smäller av.

Jag hoppas att ni alla har en trevlig onsdag!

Tisdagstokig

Två av våra Benjaminfikusar har fått knoppar!

Det blev ett sent inlägg, det här. Men jag kände att jag var tvungen att klara av dagens jobb innan jag fick roa mig. Och eftersom jag i dag blev smått tokig på de snälla raringarna som ska fixa il-Makes badrum, gick ett antal timmar till spillo. Jag försöker tala om att jag behöver inte veta om de nya rören är galvaniserade eller i plast eller vad det nu kan vara frågan om. Jag vill inte veta om det är fem millimeter mellan två olika saker eller fem centimeter. För mig totalt onödig information. Det enda jag vill veta är när de ska sätta igång, och när de beräknar bli klara. Men jag uttalar det säkert konstigt - I do not want to know - för det är ingen som begriper vad jag säger, så jag får veta allt i alla fall. Nå, till slut skickade jag upp dem till Maken, så fick han ta hand om material och metod och millimetrar.

Det kommer nu att dras nya rör utanpå väggen och så struntar man i dem som ligger inuti. Tack vare det torra och varma klimatet kan man tydligen göra så, för det torkar upp så snabbt inuti väggarna av sig själv. Nå, det är Hyresvärdinnan som har avgjort den saken och eftersom det är hennes hus får hon bestämma. Jag blir ändå bara glad att slippa sitta här i mer byggdamm än nödvändigt.

En sak jag i alla fall har sluppit att bli tokig på är strömavbrotten. Detta tack vare att jag har en laptop och inte en stationär dator. Så när strömmen går kickar bara batteriet in i stället och inga av mina ändringar i texten går förlorad. DET kan jag tala om är en gudagåva när man har suttit och letat efter ett ord eller uttryck en bra stund och till slut äntligen hittat tråden och lyckats nysta upp den. Det hade blivit katastrof och ilsket utbrott annars, det kan jag lova. Och jo, jag är ändå rätt duktig på att spara ofta.

Just nu ligger Stina här bredvid mig och spinner som en tok. Bäst jag gosar lite med henne nu.

Måndagsmos

Stina måndagsmyser på il-Makes skrivbordsstol.

Varför är man alltid lika mosig i huvudet på måndagar? Jag menar, här är ju måndag inte måndag eftersom det är söndag som är första dagen i arbetsveckan, så när man bor här borde man ju redan vara inne i lunken som man är på tisdagar i vanliga fall. Men icke.

Jag har dessutom börjat bearbeta texten till nästa bok - Dödlig illusion av Barbara Nadel - och det är som alltid segdraget att hitta rätt rytm och stil när man börjar med första kapitlet. Första kapitlet är dessutom väldigt viktigt, det är ju på de första sidorna läsaren ska bli sugen att fortsätta bläddra. Om första kapitlet känns träigt, ja då lägger i alla fall jag ifrån mig boken.

Hantverkarna jag väntar på, de som ska slå sönder il-Makes badrum och laga vattenläckan, har ännu inte dykt upp. De verkar också vara lite mosiga i dag. Nu ska tilläggas att jag bara har fått besked om att de ska komma den här veckan, så de är inte sena på något sätt. Jag hade dock hoppats på att de skulle ha satt igång redan i går för att förhoppningsvis vara klara till på torsdag (drömma kan man alltid). Men den utsikten krymper allt mer.

Nehej, gott folk, åter till texten och Mehmet Suleyman som sitter tillsammans med sin före detta fru på hotell Pera Palas i Istanbul. Fast nu kan jag ju inte hålla mig utan måste också berätta att Pera Palas är det hotell där resenärerna på Orientexpressen bodde under sitt besök i Konstantinopel, som Istanbul hette på den tiden. Har man tur kan man få bo i det rum där Agatha Christie skrev Mordet på Orientexpressen!

Nej nu får jag nog göra som Pippi Långstrump - säga till mig själv på skarpen: Se nu till att jobba, Marianne!

Söndagssysslor

Före.

Och varför i herrans namn visar människan en bild på ett tomt badrum med texten "före" kan man ju undra. Jo, jag kan berätta att det är därför att det här badrummet någon gång den här veckan kommer att se helt annorlunda ut. Jag väntar nämligen på HANTVERKARE igen (surprise, surprise). Den här gången är det en jättestor vattenläcka och efter många om och men är det nu konstaterat att den har sitt ursprung i il-Makes badrum. Rören som går från varmvattenberedaren, den sitter till höger vid foten av badkaret men syns inte i bild, och fram till duschen, de läcker - någonstans. Och det på ett sådant sätt att det droppar på den lilla innergården som är mellan vårt och grannarnas hus men som man inte kan ta sig in på. Varför det finns en sådan innergård? Ja, det undrar jag också. Summa summarum, i princip måste hela badrummet slås sönder för att Röris ska kunna ta sig in till rören och fixa läckan. Hur mycket av väggen som dessutom är förstörd och måste rivas helt är nästa fråga och den vill jag inte ens tänka på eftersom väggen bakom badkaret vetter mot arbetsrummet.

Och ja vi har var sitt badrum eftersom det finns två här på övervåningen, och det vore ju synd om ett ska stå tomt mesta tiden. Dessutom är il-Make på så sätt fri att stänga toalocket eller inte, allt efter behag.

Strykhög 1.

Strykhög 2.

Kan någon förklara för mig varför choklad och smågodis tar slut och förblir slut, medan strykhögarna bara ligger där och pöser som om de vore några slags paschor från artonhundratalet och väntar på att man ska passa upp dem? De tar minsann aldrig slut. Nå, jag ska ägna resten av den här dagen till att i alla fall försöka minimera dem. Jag börjar alltid med skjortorna och slutar med kökshanddukarna, för de är lättast. Här kan jag ju passa på att göra ett litet upprop: Kan någon vara snäll och uppfinna ett litet ångstrykjärn, lagom stort till barnkläder och mina kläder? Det är nämligen inte lätt att stryka mina små blusar med bystveck och inskärningar och allt vad det är, för strykjärnet är för stort. Herrskjortor är ju rena barnleken i jämförelse.

Måla mur - men det behöver jag inte hjälpa till med.

Sakta men säkert håller vårt lilla område på att piffas till. Muren som går runt alla hus håller nu på att bli vackert gul, en färg jag tycker passar väldigt bra här. Den är glad och varm, men tål sanden och dammet lite bättre än vitt. Dessutom blir man inte bländad av att titta på muren när den har den här färgen. Alltför kritvita väggar kan faktiskt vara lätt bländande när solen är som starkast. Det blir nog fint om alla hus också målas om så att de passar ihop med muren, för nu är husen lätt rosa. Inte så jättepiffigt ihop måste jag säga.

Den observante lägger märke till att det nu sitter lågenergilampor i gatlyktorna på bilden. Det är inte bara i Sverige man är miljömedveten. Att jag sedan inte begriper varför de där lamporna måste vara så in i bänken fula är en annan sak.

Dadlar i en maffig klase.

Dags för en liten rapport om hur dadlarna utvecklar sig också, så därför avslutar jag med en bild av dadelpalmen som växer rakt utanför fönstret till mitt arbetsrum.

Kan förresten berätta också att jag nu använder isvattenflaskorna även som kylelement. Jag har en flaska på var sida i stolen om mig när jag sitter framför datorn och jobbar. Fungerar som varmvattenflaskor fast tvärtom, och det är jätteskönt. Lite blött av kondensen, men man kan ju inte få allt här i världen.

Ha en skön söndag!

Lördagslunk

Det här är Jussi. Han är döpt efter Jussi Björling, för han sjunger när han äter.

Lördag i dag och vi har varit och handlat på shoppingcentret. Verkligen storhandlat. Framför allt har vi handlat kattmat, flera tusen ton känns det som. Det går liksom åt en del till tre mammor, tre ungar och våra två egna Stina och Tjorvan. Plus torrfoder till alla de andra utekatterna, bland andra Jussi som ni ser på bilden.

Glad blir man när man hittar Kavlis Räkost!

När vi fikade lade jag märke till att det minsann inte bara är tonåringar som sitter och pillar med sina mobiltelefoner hela tiden. Vid ett annat bord satt tre damer och en herre i 60-70-årsåldern, och de satt hela tiden och pillade med telefonerna. Jodå, de pratade med varandra också, det gjorde de.

Hade tänkt göra Imamen svimmade till middag för jag hittade så fina auberginer, men jag ångrade mig, det blir moussaka i stället. Så nu har jag förberett genom att salta aubergineskivor som ska stå och safta ur sig en timme, enligt receptet.

Fredagsfrid

Muffins, Cous-Cous och Mums-Mums gillar mat och kommer snabbt springande så fort jag öppnar köksfönstret. För då är det ju så klart en tallrik mat på gång i matbespisningen, aka mitt köksfönster.

Jaha, ni börjar väl snart tröttna på alla kattbilder och någon tror säkert att det här är en speciell kattblogg, men det är det inte och ska inte heller bli. Har bara ingen roligare bild att visa just i dag.

I går när jag skulle till tandläkaren var jag lite tidig, så jag passade på att kika runt lite i affärerna som låg närmast. Downtown är ett område med mängder av affärer av den lite billigare varianten, alltså ingen risk för märkeskläder och dyra priser, samtidigt inte bottenkvalitet utan man kan faktiskt göra en del fynd. Jag köpte mig en tunika (100 SEK) som blir bra till vintern och en liten svart spetsjacka med pärlbroderier (100 SEK) som kanske passar till en röd långklänning jag har. Dessutom fick jag tre par herrstrumpor för det facila priset av 15 SEK. Dem behåller jag inte själv, utan har gett till il-Make.

Är fortfarande alldeles öm i halva munnen efter gårdagens tandläkarbesök, och jag blir alltid ganska hängig dagen efter när jag har fått en stor bedövning. Så jag tror jag ska lägga mig och läsa en stund i stället för att fortsätta plåga er med en massa ointressant bladder.

Ha en skön fredag!

Aj!

Här har jag suttit i dag. Bilden lånad från tandläkarens hemsida.

Jag har varit hos tandläkaren.

Han gav mig en jättebedövning - efter att ha konstaterat att nerven verkligen levde genom att det gjorde ONT.

Han höll på i en och en halv timme.

Nu håller bedövningen på att släppa.

Jag kan inte prata, knappt öppna munnen.

Ska nog sova ett par timmar.

Svarar på era kommentarer senare eller i morgon.

För andra egyptensvenskar kan det vara bra att veta att doktor Sami Barsoum är bra. Klicka på hans namn så kommer ni till hemsidan. Kliniken ligger i Downtown.

Onsdagsrecept: Hallonglass

Hallonglass. Fotot lånat från www.fotoakuten.se

Jag lovade att dela med mig av receptet på hallonglassen som jag gjorde i fredags. Det här receptet förutsätter glassmaskin, men man kanske kan göra det genom att gå och röra runt i smeten med jämna mellanrum när den står i frysen också, det vet jag inte. En glassmaskin är i alla fall väl investerade pengar om man äter mycket glass, för det är så pass enkelt att göra och det blir ju så mycket godare än "köpeglass".

Receptet är hämtat ur receptboken som följde med glassmaskinen, och heter Recept - Glass & Sorbet från Philips

Hallonglass

250 g hallon, färska eller osockrade frysta

1,5 dl strösocker

2 äggulor

2 msk citronsaft

2 dl mjölk

1,5 dl vispgrädde

Rensa de färska bären eller låt de djupfrysta tina. Mosa dem väl i en matberedare eller mixer om du vill ha dem finfördelade, annars går det bra att göra det för hand.

2 äggulor vispas med sockret (äggulorna kan uteslutas, men det ger en krämigare glass - gå i så fall direkt vidare till nästa steg).

Blanda alla ingredienser till en slät, luftig smet. Starta glassmaskinen och häll i blandningen.

Hur själva glassmaskinen fungerar går jag inte in på här, om du redan har en så vet du, och om du går och köper en så följer instruktioner med i köpet.

Hoppas det blir gott!

PS. jag har även lovat recept på pannacotta, men jag väntar med det tills Petra är tillbaka i bloggvärlden igen efter semestern, eftersom det är hon som har frågat efter det.

Världens första kvinnliga islamska vigselförrättare och injudan till etiopiskt bröllop

Inbjudan till bröllop.

Jag är bjuden på etiopiskt bröllop! Den 25 juli ska jag till Sankta Marias kyrka här i Kairo och få vara med på ett (modernt) traditionellt etiopiskt bröllop! Jättespännande. Jag har mycket att ta reda på: Hur ska jag vara klädd, vad för typ av present ska jag ha med, hur beter man sig, ska man göra någonting speciellt och någonting man inte ska göra, får jag fotografera? Om jag får fotografera lovar jag att ta med kameran och föreviga ceremonin.

Klicka gärna på bilden om ni vill se hur man skriver på det etiopiska språket amhariska, vilket om jag har förstått saken rätt är det officiella språket i Etiopien.

Egypten är ibland ett föregångsland. Tack till Otta som skickade en länk till Sydsvenskan med en artikel om världens första kvinnliga islamska vigselförrättare! Mycket intressant intervju med mrs Amal Soliman som i september 2008 fick en tjänst som vigselförrättare - eller ma'zoun - i staden Qiniyat strax norr om Kairo. Det nästan allra bästa med det hela är att hon inte fick tjänsten därför att hon var kvinna, eller att hon fick tjänsten trots att hon är kvinna, nej, hon fick tjänsten därför att hon var bäst meriterad! Det är så det ska vara!

Läs gärna också den lilla faktarutan längst ner i artikeln.

Nu kom jag på att jag har lovat både hallonglass och pannacotta som onsdagsrecept. Höll nästan på att glömma bort det. Men det kommer i eftermiddag!