lördag 25 juli 2009

Svärfar värmlänningen

Min svärfar sitter gärna och pysslar med silversmide, han har bland annat gjort ett rävspel som titt som tätt får nya figurer.

I dag fyller min kära svärfar 85 år, och jag önskar att jag kunde ge honom en stor GRATTISKRAM alldeles på riktigt. Men jag får nöja mig med hälsningar per telefon och blogg.

Min svärfar kommer från Värmland, och som de flesta värmlänningar har han en stor portion humor. En mycket speciell sorts värmländsk humor är ljuginga, icke att förväxla med lögn utan är en målande sorts beskrivning av verkligheten, lite utbroderat, kan vi kalla det. Inte för att min svärfar ägnar sig så mycket åt ljuginga, men underfundig kan han allt vara och har alltid svar på tal.

Det måste vara någonting visst med de värmländska skogarna, för nog kommer många stora poeter därifrån - Geijer, Lagerlöf, Tegnér, Tunström, Ferlin, Fröding ... Och Fröding var det någonting alldeles speciellt med, för han lär ha varit kär i min svärfars faster. Min svärfar hör definitivt till denna illustra skara, för han har skrivit flera berättelser om troll och tomtar, tillverkat figurerna och sedan fotograferat dem för att illustrera vad som händer i boken. Tyvärr finns berättelsen bara i släkten, än så länge.

Värmland är ett landskap som ligger mig varmt om hjärtat, inte bara för att svärfar kommer därifrån, även min mor var nämligen värmlänning. Jag tillbringade många av min barndoms somrar hos min värmländska kusin och det var i Värmland jag lärde mig simma.

Den värmländska dialekten är speciell, precis som värmlänningarna själva. Ibland struntar de i konsonanterna och säger Å i åa ä e ö.

Eftersom jag själv inte kan sjunga för min svärfar på födelsedagen, låter jag Jussi Björling göra det. Njut av både sång och vackra värmlandsbilder.



Erik, har jag nämnt Värmland tillräckligt många gånger i det här inlägget, eller behöva jag säga Värmland några gånger till?

16 kommentarer:

Marianne sa...

Vad fint du skriver om din svärfar. Och, ja den värmländska dialekten är ju jättehärlig att lyssna på. Vår Östgötska dialekt är ju inte direkt fin, men den är jäkla populär i filmsammanhang. Jag tänker på bl.a. Lasse Åbergs Sällskapsresan. Där finns ju en familj från Mjölby, bara ett par mil härifrån. Och det är klockrent östgötadialekt de pratar. Kul att höra hur man låter när man pratar faktiskt, ha,ha.
Kramis..

Grekland nu sa...

Fin beskrivning av värmlänningar! Även min pappa var värmlänning och det satt djupt även om han som vuxen bodde på andra håll i landet.

Suzesan sa...

Bättre sent än aldrig.Här kommer mitt grattis. Gillar att gratulera på födelsedagar.

Grattis på födelsedagen Erik (hoppas jag skrev rätt) svärfar'en till Marianne. Hurra hurra hurra hurra.


Den är så fin Ack värmland du sköna och jussi ja han är ju bäst. jag gillar att höra den med Arne Lamberth när han spelar den på trumpet.

Åhh så fint du skrev och så fina figurer. Jag gillar att spela rävspel.
Det gjorde vi alltid förr mycket. Längesen nu. Oj jag har tilloch med glömt alla kortspel med. Vi spelade mycket kort. Helst om ettöringar och femöringar med min moster.
Förlorade vi så köpte hon nåt gott åt oss för pengarna. Värmland är fint väldigt fint.

Kram
/Susanne

Marianne sa...

Marianne i Sverige: Jag kan inte riktigt höra den östgötska dialekten för mig, även om jag HAR varit där nedåt en hel del. Men jag förstår vad du menar, ibland hör man stockholmare som har flyttat till Skåne, som pratar den där underliga icke-dialekten som jag pratade när jag bodde där. Det låter inte klokt, men så lät jag utan att kunna hjälpa det : D

Kram!

Inga-Britt: Ja värmlänningen går nog aldrig ur. Svärfar bor ju numera i Västergötland, men han är inte västgöte, han är värmlänning! KUL att du också har släkt där!

Suzesan: Svärfar hälsar och tackar!

Vi spelade också mycket kort förr, men det har liksom glömts bort. När jag var liten spelade jag Mulle med min moster och morbror i Arvika, men nu kommer jag inte alls ihåg hur man gör.

Svärfar är jätteduktig både silversmed och fotograf och lite allkonstnär faktiskt.

Kram!

Jemayá sa...

Tog mig för en gångs skull tid att lyssna (brukar inte klicka på youtube-inlägg, har både långsam dator och sällan får jag se/höra till slutet..) - vilka underbara bilder, skön sång. Mycket i Sverige är ganska exotiskt för mig, har inte varit på så många andra ställen än i Stockholm :(, men sen finns ju också så mycket bekant. Fast alla kullarna saknas ju här (Österbotten kallas plattland av nylänningarna, dvs de i sydfinland) - det såg verkligen vackert ut. Sen undrar jag vad ett rävspel är? Fin hibiscus, vackra kattungar längre nere - och härligt broderi på olivburken! HOppas du fått tag på fler - de skulle ju vara perfekta presenter också. kramar!

Marianne sa...

Jemayá: Jag brukar sällan klicka på filmer, av samma orsak som du. Det är trist att sitta och titta på det där som snurrar i en kvart för en film som ska ta 1 minut. Men Jussi är det värt att vänta på : )

Det är nog med Sverige som det är med Finland för mig. Jag har bara sett Helsingfors. Den dag vi flyttar hem till Sverige igen blir det nog en bra plan att semestra genom att åka runt i våra grannländer för att uppleva och lära känna dem lite mer. Norge och Danmark har jag väl sett lite mer av än Finland, men det är ändå mycket som återstår.

Jag får fortsätta senare, ska till ögonläkaren hastigt och lustigt.

Kram!

Marianne sa...

Jemayá fortsättning: Eller nu förenklade jag, jag hoppade över ledet med ögonläkaren och åkte direkt till apoteket, kattungarna har nog smittat mig så jag har fått en ögoninfektion. Nu har jag skaffat ögondroppar till mig ...

Jag kommer ärligt talat inte riktigt ihåg hur man spelar rävspel, men det är en typ av brädspel, att man ska slå ut varandra genom att sätta sina gubbar x antal i rad.

Kram!

Anna, Fair and True sa...

Vad fint! Vad duktig han är!

Marianne sa...

Anna: Han är enormt duktig på mycket. Silver, foto, berättelser, trädgård, matlagning ... Hmm, undrar vart de där matlagningsgenerna tog vägen, inte var det till äldsta sonen i alla fall!

Kram!

Anonym sa...

Vilken duktig svärfar du har och så roligt att han är händig både när det gäller hantverk och skrift.
Min svärfar är också händig, men han syr istället och odlar fikon, äpplen, mandlar, oliver etc! Han är utbildad skräddare men syr tyvärr inte så mycket längre eftersom han har starr. Just nu går han och väntar på två operationer: på ögonen men han ska även få nya tänder! Jag upptäckte inte förrän i mars i år att svärfar är ju mer eller mindre tandlös!!! Han döljer det väl med andra ord ;-)
Värmland känner jag inte till särskilt väl, har varit en gång i Östersund (som jag alltid kallar Öresund, hi hi). Det är härligt med dialekter tycker jag!!

Anna, Fair and True sa...

Kommentar till Petchie - Östersund ligger ju ganska längre norrut än Värmland, närmare bestämt i Jämtland. Så antar att du inte känner till Jämtland så väl heller alltså! ;)

Marianne sa...

Petra: Men oj, är han alldeles tandlös? Stackarn, men helt otroligt att han har lyckats dölja det! Ja, det är bara att hoppas att han får sina operationer snart så att han kan äta ordentligt och se ordentligt.

Haha, ja jag får väl säga som Anna här nedanför - Östersund ligger i Jämtland. Det där som ligger norr om Skånes gräns innehåller alltså mer än Stockholm och Norrland : D Måste leta reda på min skånska Sverigekarta!

KRAM!

Anna: Ja du vet skåningar : D

Kram!

Anonym sa...

Ha ha, hoppsan!! Jaja, Värmland eller Jämtland - det är ju bara några bokstäver som skiljer ;-)
Svärfar har några tänder kvar men inga framtänder alls - fattar inte hur jag kunde missa det i 2 år!

Marianne sa...

Petra: Hahahaha, ja men säg inte det till en värmlänning eller jämtlänning : D

Stackars din svärfar, det där är lite av en skräck att bli av med framtänderna!

Kram!

Fröken Anki sa...

Jag kan säga VÄRMLAND en gång till!
Även fast jag inte bott där på länge så är det nära hjärtat på nåt vis. Och VÄrmlandsvisan är en av dom finaste sångerna. Så därför sjöng min syster den på mitt bröllop, den passar ju rätt bra till det. "... ifrån Värmeland jag tager mig en mö.."

Verkligen en duktig svärfar du har! Figurerna är jättefina. Och tänk att han skrivit en saga också. Den är alla bra den däringa ljuginga! Använder mig av den ibland jag också när jag jobbar med barn. Den kommer så lätt på nåt vis, kanske nåt som finns i luften om man växer upp i Värmland. Var bor din svärfar förresten? OCh din mamma var väl från Arvika va?

stor värmlandskram

Marianne sa...

Anki: Ja jag känner samma sak för Värmland, trots att jag aldrig har bott där mer än på somrarna. Fast det var i Fryken jag lärde mig simma, det var där jag pallade mina första äpplen och morötter, åkte moppe första gången ...

Jo, mamma var från Arvika, och där bodde min favoritmoster och favoritmorbror, en annan moster bodde i Karlstad och min kusin bodde i Tolita. Det var i Tolita jag var på somrarna. Min svärfar bor i Borås nu för tiden, men de brukar åka upp till Värmland någon gång varje år.

Jag har förresten släkt i Sunne också, mina tremänningar bor där, fast dem har jag inte mycket kontakt med.

Haha, ja visst är det bra att ha litta ljuginga i bakfickan : D

Stor varm värmlandskram tillbaka!