On my way

Kommer jag att få lika vacker utsikt från flyget den här gången?

Nu åker jag snart, om en timme blir jag hämtad för att åka till flygplatsen! Iiiii vad roligt det ska bli! Att träffa alla, inte minst ungarna, och att få traska omkring i kära Stockholm. Kameran är nerpackad i sin väska och får följa med, så jag räknar med att kunna visa lite Stockholmsbilder här vad det lider. Häpp! En sån tur, nu kom jag på att jag skulle packa ner batteriladdaren och sladden för överföring av bilder till datorn. 

Och vad roligt det ska bli att vara med på lanseringen av Fay Weldons bok En styvmors dagbok. Det kommer att bli en hel del intervjuer med henne, bland annat i Efter tio med Malou von Sivers och i Babel. Jag vet inte när sändningsdatumen blir, men så fort jag vet kommer jag självklart tala om det här. Själv hoppas jag slippa allt vad strålkastare heter och det tror jag nog jag slipper eftersom översättare aldrig uppmärksammas. Just nu känns det väldigt betryggande. 

Jag fick just tips om att det finns en fin intervju med Fay Weldon i tidskriften Vi Läser.

Allt är nerpackat och det jag har glömt får jag helt enkelt köpa i Stockholm. Jag vet inte hur mycket tid jag får för datorn, men jag ska försöka mig på någon sorts liten snabb uppdatering varje dag.

Ha det gott alla, en del av er ser jag snart!!!

REGN

Det regnar!

Nä, nu har det slutat regna.

Men även så lite regn räknas. Det var sjätte gången sedan augusti 2008.

Hemlöshet har fler dimensioner än en

Fattigkvarter i Kairo

Häromdagen fick jag en ny kommentar till mitt inlägg om kronprinsessans bröllop. Eftersom jag tycker att frågan om hemlösheten i Sverige är enormt viktig har jag bestämt mig för att publicera den kommentaren som ett gästinlägg här på bloggen. Rolf Nilsson och jag är kanske inte eniga om allt, men det tycker jag är av mindre vikt, det viktiga är att om möjligt lösa det enorma problem som hemlöshet innebär för många människor. En början är att inte blunda för problemet.

Den blomstrande “hemlösaindustri” vi har i Sverige idag, är ett praktexempel på kapitalismens och dess underhuggares girighet. 
Där tjänar människor sina pengar i sin meningslösa karriär och i den blir det viktigare att hålla människor kvar i ”utanförskapet” än att hjälpa dem in. För skulle alla människor få komma in skulle karriären inte bara vara meningslös, utan även värdelös.

Den viljelösa debatt som pågår om våra hemlösa medborgare, handlar om “vård” istället för om det primära problemet för hemlösa (avsaknaden av ett tryggt hem att gå till). Där det som idag kallas ”vård” och ”hjälp” skulle göra någon skillnad. De allra allra flesta hjälpare verkar i sin egen trygga lilla värld glömt bort den bostadsbrist som råder på billiga hyresrätter. Bostäder som skulle göra att människor inte dagligen vräks av de höga och ständigt stigande boendekostnaderna.

Det våra politiker, tjänstemän och frivilligorganisationer hellre gör, är att sitta tysta i knä med nappen i mun på kapitalet. Och på detta sätt hålla de monetära systemen uppbyggda runt våra hem/bostadslösa igång för sin egen överlevnads och karriärs skull.

Ett urholkat argument för att hemlösheten är svårlöst, är att den är så komplex. Det komplexa i denna fråga är att regeringen, kommunen, olika myndigheter och frivilligorganisationerna har olika definitioner på vad en hemlös är, utifrån hur bidragen för att ”hjälpa” hemlösa fördelas mellan dem.

Om vi använder oss av Socialstyrelsens definition, de som får i uppdrag av regeringen att sammanställa hur många hemlösa människor vi har i vårt land. Den definitionen borde då i rimlighetens namn vara gällande över lag. Men Socialstyrelsen räknar bara de bostads/hemlösa som haft kontakt med en myndighet eller någon organisation relaterad till hemlöshetsfrågan under en mätvecka, där den senaste siffran visade på 17 800 hemlösa i vårt land.

Använder vi oss av forskning som finns på området under samma definition som socialstyrelsen använder sig utav, då visar det sig att bland annat drygt 400 000 unga i Sverige saknar en egen bostad. Bland dem är småbarnsföräldrarna en växande andel, där totalt 46 000 unga föräldrar saknar ett eget boende enligt bostadsforskare Sven Bergenstråle.

Vidare säger Bergenstråle: Att det är en anmärkningsvärd utveckling och ett allvarligt samhällsproblem. Åtta av tio unga vill ha en egen bostad, men allt färre lyckas få det. Det är brist på hyresrätter i storstäderna och många har inte råd att köpa ett eget boende.

Hur kan vi som har ett tryggt hem att gå till, tillåta oss att vara medlöpare till att hyrorna ideligen kan höjas och att våra nybyggen inte är att tänka på för allt fler människor i vårt samhälle. Detta på grund av de orimligt höga inkomstkrav vår gemensamma allmännytta kräver för att vara aktuell för ett kontrakt. 
Detta kan bara fortgå på så länge vi har politiker och tjänstemän som inte följer vår grundlag, där det står inskrivet att bostadsbeståndet ska tillgodose varje medborgares “rätt till bostad”.

För det kan väl ändå inte vara meningen att vår regeringsform inte ska gälla för våra mindre bemedlade människor. Ska denna författning heller inte åtlydas för de människor som har det svårt med tilliten till samhället, är sjuk och inte själva förmår att klara av samhällets allt hårdare krav på oss som individer? Ska denna ständigt ökande i antal individer slängas ännu längre ut ur det?

Och nu när det dagligen vräks människor till hemlöshet och redan finns hemlösa individer, är det då meningen att självgoda människor ska förtjäna dessa smutsiga pengar i sina för etablerade människors sysselsättningsbaserade verksamheter, för att vi fortsätter att kasta ut ny föda åt dem?

Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa

Egyptisk sadelmakare

Hos sadelmakaren.

Sadelmakarens assistent håller stolt upp remtyg som används för att dekorera hästarna med.

Lätt hysterisk men glad

see more Lolcats and funny pictures

Så här kommer jag att bete mig i morgon när jag ska börja packa. Och det trots att jag i princip har ordning på mina grejor. Men jag avskyr att packa och blir lätt hysterisk på kuppen. Tror det är enda gången jag blir hysterisk. Nä förresten, det blir jag när jag ska deklarera också. I allvarliga situationer har jag snarast en tendens att bli iskall, och det ska man kanske vara tacksam för.

Dagens förmiddag undantaget, möjligen, eftersom jag i sista minuten blev tvungen att lägga om nästan hela pusslet för Stockholmsveckorna. Jag hoppas att jag har fått ihop det nu. Och förutom det självklara i att jag verkligen längtar efter att träffa "ungarna" och mina kompisar, ser jag enormt mycket fram emot alla bloggträffar! Helt fantastiskt att vi samtidigt är så pass många i Stockholm så här off season! Den första träffen blir med Saltis och Kicki, den andra blir med Simone på Fritt ur hjärtat och den tredje med Sanne på Zephyren. Helt otroligt roligt ska det bli att träffa alla er IRL! Ingen idé att tugga på "om inte om hade varit", men det ÄR synd att ha missat Annika, Petra och Ingabritt med bara ett par veckor. Nå väl, sånt är livet och vi får hoppas att det går fler tåg.

Och inte en enda blogg har jag hunnit läsa i dag. Sorgligt men sant.

Hoppas ni alla har en bra helg!

Fredagstema Show and Tell: Paus - och lite småprat

Ibland får jag knappt plats i sängen, för det är tre kattflickor som gärna vill sova där jag sover.

I dag är det dags för fredagstema, men jag känner att jag inte hinner med just nu - varken att koncentrera mig på att skriva eller läsa alla härliga inlägg - så jag tar en paus ett tag framåt. Just nu har jag resfeber inför Stockholmsresan, sedan är det Stockholm i två veckor, men därefter hoppas jag ha fått lugn i kroppen igen så att jag kan vara med. Du som vill läsa fredagsteman, gå in till Annika, hon brukar alltid ha en uppdaterad lista med deltagare.

Tidigare i dag åkte vi in till stan för att gå till en speciell butik som har lampor, kranar, beslag, handtag, gångjärn och andra bra-att-ha-saker. Vi letade efter lampor att hänga vid spegeln i gästtoan, men allt vi fick tag i var knoppar till en gardinstång. Intressant att se hur personalkrävande det kan vara att köpa ett par gardinstångsknoppar: En person tar emot beställningen och skriver upp den på en ordersedel, sedan lämnar han den till en person som registrerar beställningen i datorn. Efter det springer en tredje person iväg och hämtar ordern. Och så går man och betalar hos ytterligare en fjärde person i kassan som ligger i innersta hörnet av butiken. Och hela tiden sitter chefen (antar jag) vid sitt stora skrivbord i ett litet rum och tittar på. Chefen verkar i det här fallet helt klart ha det tråkigaste jobbet och är också den som ser tröttast ut. Många har jobb i alla fall och det är ju bra.

Nyss var jag ute och hötte åt ett par ungar som åkte mycket högljudd fyrhjulingsmotorcykel fram och tillbaka, fram och tillbaka här i området. Det dånade minst sagt i huset och till slut tröttnade jag. Trodde att det var en vuxen som hade plockat fram sin HD för sommaren, men det var alltså ett par killar i tolv-trettonårsåldern.

Resfeber ja. Almanackan börjar bli fulltecknad för de två veckorna i Stockholm. Jag begriper inte att man alltid är där alldeles för kort tid! Men nu har jag tid hos världens bästa frissa också och det behövs kan jag tala om. Det tunna rufset uppe på min huvudknopp har inte klippts och färgats sedan jag var hos honom sist, och det är snart ett år sedan! Rena katastrofen och allt jag kan göra med striporna just nu är att sätta upp dem i någon ful liten knut. Det ska bli så skönt att få lite ordning högst där uppe igen.

Nu ska jag gå och se om panna cottan är sval nog att sätta in i kylen.

Ha en jätteskön helg alla!

En lista

Operan i Kairo, det vita huset i mitten.

I dag passar en liten lista. För det roligaste som händer i dag är att jag ska ställa mig och stryka om en liten stund, och det vet ni ju själva hur kul det är så det behöver jag inte beskriva.

Den här listan hittade jag hos Truddelutt.

Höger- eller vänsterhänt: Högerhänt.
Humör just nu: Normalt glad, lite resfeber inför Stockholmsresan, lite dåligt samvete för att jag gör allt jag kan för att göra någonting annat än stryka, som att skriva den här listan …
Är det nåt du absolut inte äter: Haggis, njure och skalbaggar.
Kläder just nu: Fårskinnstofflor som jag har fått av svärmor, blå stretchbrallor, grå långärmad t-shirt och blå sjal.
Musik just nu: Vet faktiskt inte vad det är som spelas i gubbsens radio här ute, men någonting orientaliskt är det. Rätt fint, lite glatt och får en att försöka skaka på axlarna så där som magdansöser kan.
Vad sa du senast: Shukran gidden. Det betyder tack så mycket och det var till rörmokaren mr Fatih och hyresvärdens handgångne man mr Gamel som var här och tittade på toatanken som behöver bytas ut.
Om du var tvungen att leva i en annan tidsepok, vilken skulle du välja då: Haha, ingen aning. Hm, men då tror jag att jag skulle vilja vara Valide sultan, dvs sultanens moder i gamla Istanbul. Det var mäktiga damer det : )
Längd och vikt: 162,5 och väger alldeles för lite. Men det har jag efter pappa och beror inte på ätstörningar.
Hur många kuddar sover du med: En.
Favoritväder: Vaaarmt!
Om du var fast på en öde ö, 3 saker att ta med: El-make, smågodis och böcker.
Spelar du nåt instrument: Nej. Men jag spelade gitarr när jag var liten.
Morgon- eller nattmänniska: Beror på hur man ser på saken. Icke talbar på morgonen innan jag har fått kaffe men vaknar gärna rätt tidigt. Mer talbar hela kvällen men rätt kvällstrött.
Spara eller slösa: Anser själv att jag nu för tiden är rätt duktig, men om du frågar El-make så kommer han bara att himla med ögonen och säga ”hopplös”.
Vem är viktigast för dig: Min familj så klart.
Bästa film: Vet inte, finns många bra.
Tror på liv på andra planeter: Borde det finnas, någonstans, även om det bara är lysmaskar eller om det inte finns kvar längre.
Kommer du ihåg din första kärlek: Ja.
Har du några homosexuella vänner: Ja. Konstig fråga. Eftersom jag inte är inblandad har jag inte med att göra vad folk gör i sängen.
Tror du på att det är möjligt att vara trogen för alltid: Ja.
Hur många barn har du/vill du ha: En son.
Bio eller promenad: Promenad till bion? Varför måste man välja?
Snarkar du? Kan jag väl aldrig tänka mig?
Rädd för insekter? Ja, såna jag inte vet vilka de är och vad de vill mig.
Äckligaste insekten: Alla. Nä förresten, kackerlackor är äckligast.
Bästa bok? Det går inte att kora en enda bästaste.
Vad vill du jobba som? Prima ballerina. Next life kanske …
Pizza eller hamburgare? Pizza ena dagen och hamburgare nästa.
Stökigt eller välstädat? Välstädat, åff kåårs.
Gungar du på stolen? Nej.
Skulle du någonsin få för dig att hoppa bungy-jump? Never ever. Vissa saker är bara så totalt onödiga.
Hur många syskon har du? Inga. Men har alltid velat ha en tvillingsyrra som är exakt som jag. Haha, det är jag ensam om : )
Vad är du mest rädd för? Att det blir katastrofer som gör att vi blir utan hus och hem och mat och kläder.
Är du rädd för blod? Eh? Som i ”blodet droppar”?
Saltar du på maten? Ja
Gillar du att sjunga? Jag går alltid runt och trallar när jag är ensam hemma. Just nu är det Take a chanse on me med ABBA.
Vilket gymnasieprogram går/gick du och varför? Humanist för språken.
Anser du att du är stark? Starka Adolfina, det är jag det. Jag är faktiskt starkare än jag ser ut, men slipper jag bära så är jag bara glad för det.
Brukar du sola? Nej, inte nu längre. Har inte riktigt tålamod till det.
Vad gör du om du får hicka? Säger som Truddelutt: Hickar förstås.
Röker du? Ja.
Snusar du? Nej.
Kaffe, te eller inget? Båda. Varför måste man alltid välja när det är listor?

Onsdag i Kairo

I dag var det meningen att jag skulle åka med min Trevliga Granne till tygmarknaden, men hennes chaufför tyckte att det nog var bäst om han tog reda på var den där speciella affären låg innan vi gav oss in i DE kvarteren. Det var ett jeanstyg vi var ute efter. Så i stället för att plåga den stackarn (som visst hade suttit på sjukhus hos någon sjuk släkting halva natten) åkte vi till Opera Square i Downtown där det ska finnas en massa tygaffärer.

Det finns en massa tygaffärer vid Opera Square, men i princip endast för herrkostymer. Inte riktigt det vi var ute efter, men tro't eller ej, vi sprang på en liten tygbutik som faktiskt hade ett riktigt bra tyg i denim för bara 28 pund metern! Översatt blir det cirka 40 SEK metern. Som hittat.

Sedan åkte vi till den urtjusiga butiken Nagada i stadsdelen Dokki, en butik som tydligen även finns i Belgien, Paris, Rom, Venedig, Chicago och Tokyo. Mycket vackra kläder och hemtextilier, även en del keramik från Fayoum Pottery School. Asieninspirerad fusion skulle man kunna kalla stilen. Jag köpte bara en liten väska att hänga över axeln som man kan ha pengar och nycklar i för att vara säker på att inte lägga den ifrån sig och glömma. Måste fundera lite på de andra prylarna, för de var inte så billiga. Mycket vackra saker i alla fall och nu vet jag var den ligger.

Mat måste vi alla ha, och i dag lyxade vi oss med lunchmenyn på Four Seasons italienska restaurang. Det blev fem olika antipaston och sedan panna cotta till efterrätt. Mmm så gott det var.

Och nu är klockan redan så mycket att det är dags att förbereda middagen. Eftersom El-Make hade med sig fantastiskt fina fläskkotletter från Grekland (de har nog världens finaste kotletter) blir det en riktig festmiddag i dag: Fläskkotletter med kokt potatis, gräddsås, lingon och sallad.

Om någon behöver lite nytt hår vet jag en supermarket för peruker.

Ringo. Passande namn på en telefonkiosk.

Och så vill jag meddela att skylten vid Midan El-Tahrir nu är rättvänd!

Inte bara Norgeskämt!

Jag lyckas inte lägga ut videon i Nettavisen, så jag får länka i stället. Titta på den! Det var bland det roligaste jag har sett på länge!

Den norska politiska reportern, Pia, intervjuar Anders Wijkman och Teresa Küchler.

Uppdatering: Jo, jag lyckades visst i alla fall. Ja då kan du ju välja var du vill se den.

Packat och klart - måste se

I kväll måste jag och alla som är intresserade av Kairo titta på tv klockan 21:00 svensk tid. Kanal 1 för er som är i Sverige och SVT World (fd Europa) för oss som har den svenska utlandskanalen. Och den som inte har vare sig det ena eller andra kan titta på SVT Play på nätet.

Som grädde på moset är det ett reportage från skidorten Bansko i Bulgarien. Två av mina länder i ett och samma program, med andra ord. Inte illa, inte illa!

Om jag så här utan att veta vad som har hänt i Bansko under de senaste åtta åren ändå skulle rekommendera en skidort i Bulgarien, skulle det dock bli Pamporovo. Där finns backar för alla skicklighetsgrader, till och med en lååång nybörjarbacke ända från toppen så att det känns lite roligt fastän man knappt kan stå på laggen.

Så här står det om kvällens program i SVT:s programtablå:

21:00 Packat & klart
Del 2 av 8. Lydia Antivalidis åker till Kairo och känner svetten och pulsen i Afrikas största stad, innan hon gör den ofrånkomliga utflykten till pyramiderna. De är imponerande, men det är svårt att värja sig mot den flodvåg av kommersialisering som sköljer över alla besökare. Lydia drar västerut, till den mäktiga Vita öknen. Där står fortfarande märkliga formationer upp som vita kalkstenssvampar, ett minne från tiden då området var havsbotten. Vi lever i finanskrisens dagar, men det hindrar inte lusten att uppleva pudersnö under skidorna. Vad gör man när lyx-Alperna slår för hårt mot bankkontot för att vara aktuellt? Den bulgariska skidorten Bansko hör till Europas billigaste, och kan vara ett alternativ och Julia Messelt åker dit.

* Även i SVT1 17/3, SVT24 18/3, SVT1 19/3 och SVT1 22/3. Sänds även i SVT HD

Längst ner på programmets hemsida kan man tydligen läsa reportage av reportrarna. Det ska jag göra nu.

Uppdaterad länklista

Bönor till salu.

Nu har jag uppdaterat mina länklistor här i högerspalten. Det finns så många fantastiskt bra bloggar, men tyvärr hinner jag inte läsa alla varje dag. Jag vill ändå dela med mig av de här adresserna så att ni andra kan hitta dit och knyta nya kontakter.

Jag har sedan tidigare delat upp dem i svenska bloggar i utlandet och svenska bloggar i Sverige. Nu har jag också lagt till en "lista" med bloggar på andra språk, den enda blogg jag har listat är visserligen på polska (som jag inte begriper ett ord av), men min väninna Ania tar så fantastiskt fina foton runt om i Kairo och Egypten som hon delar med sig av, och jag tänkte att ni kanske också vill se dem.

Om någon jag har länkat till inte vill vara länkad, hojta bara till så tar jag bort länken.

Söndagsblues

I stället för barnvagn.

Jag fryser.

Det är tråkigt att vara gräsänka.

Fel låt vann.

Jag vet inte vad jag ska skriva.

Filidutterna är slut.

From Egypt with love ...

Vid Midan Tahrir.

Eller Finn Ett Fel.

Den här skylten återfinns vid ett av de största torgen (det största?) i Kairo, Tahrir Square. Väldigt centralt och synligt alltså.

Fredagstema Show and Tell: Min drömdag

I dag är ingen drömdag för mig för jag har en sprängande huvudvärk. Man skulle kunna tro att jag var ute på nattklubb och festade hela natten, men riktigt så roligt hade jag inte utan sov i stället gott på min lilla kudde med tre katter på fötterna. Så jag hittar inte riktigt rätt inspiration för att skriva fredagstemat som Erica har hittat på för dagen, Min drömdag. I stället tror jag att jag ska gå och lägga mig och se om jag kan drömma bort huvudvärken.

Men innan dess ska jag på "allmän begäran" visa vad Kapten Krok ska få i pris för bästa fiskrecept som jag skrev om i går (inlägget nedanför, så jag länkar inte). Det blir ett handgjort metallfat från den fina affären Mounaya Gallery här i Kairo, cirka 20 cm långt och fint att ha värmeljus, pennor eller kanske lite godis på, helt enligt tycke och smak. Jag hoppas att Kaptenen ska tycka om det.

Om du vill läsa bloggar med fredagstema Show and Tell kan du göra det här: Annika, Desirée, Saltis, Anne, Petra, Millan, Victoria, Anki, Cecilia, Nilla, Simone, Anna, Lia, Leopardia, Marina, Ingabritt, Strandmamman, Jemayá, Mia D, Lena, Mais oui, Erica, Mia, Jennie, Marie, Moster Mjölgumpa, Taina, Christel, Sparkling, Sara, Under ytan, Marskatten, Västmanländskan, Lena W, Emma, Musikanta, Norrsken och stjärnfall.

Ny fredagsbloggare: Victoria V.

Har jag missat någon så säg till så rättar jag till i listan.

Jag önskar er alla en skön fredag!

Prisutdelning för bästa recept och dadelvård

För arton evigheter sedan, närmare bestämt den 8 oktober 2008, utlyste jag en tävling här på bloggen om vem som hade bäst recept på fisk i paket. Sedan har tiden gått och jag har dels glömt och dels inte hunnit. Men nu äntligen har jag tittat närmare på de tävlingsbidrag som kom in, och har som enväldig domare (det går inte att överklaga till Konsumentverket) korat en vinnare:

Kapten Krok vinner första pris med följande motivering: Hon visade helhjärtat engagemang genom flera olika förslag på hur en vit fiskfilé tillagas bäst, samt var först med insikten om att SMÖR lockar fram smaken i de kryddor och grönsaker som används.

Uppdatering eftersom det vinnande receptet efterfrågades (och det skulle jag så klart ha tänkt på från början): Jag fick egentligen inte något "helt" recept av någon, men Kapten Krok föreslog att man lägger en vit fiskfilé, purjo, champinjoner och smör i folie. Salta. Vik ihop till ett paket och in i ugnen 225°C i ca tio minuter. Potatis till, gärna mjölig, men inte i paketet som det stod i det äckliga receptet som förorsakade tävlingen. Ett paket per person.

Jag ser fram emot att överlämna priset till Kroken under mitt besök i Stockholm! Jag visar inget foto på priset, för då blir det ju ingen överraskning för Kapten Krok.

Tilläggas bör att en hel del tankar kring tillagningen av fisken simmade in, TACK alla ni som delade med er av olika tips!

I dag började det plötsligt prassla lite ovanligt mycket i dadelpalmen utanför arbetsrummet, och när jag kikade ut mötte mig följande syn:

Det måste göra ont i hans bara fötter mot palmens hårda bark! Det enda redskap han har använt för att klättra upp är ett rep, ingen stege alltså. Och nej, jag tänker inte ens försöka.

Det var tydligen dags att binda upp dadelstängerna. Jag antar att det ska hindra att de enstaka stänglarna bryts av under tyngden när dadlarna börjar växa. 

En dag på stan i Kairo

Det visade sig att Museum of Islamic Art trots allt inte hade öppnat än efter renoveringen, det dröjer visst ytterligare fyra månader. Cirka. Att det står på deras hemsida att det nu är öppet har ingenting med saken att göra. Så kan det gå. Då får man gå någon annanstans.

Vi gick i stället upp i de gamla kvarteren en bit bakom basarkvarteren Khan El-Khalili. Ingenting för nybörjare kan jag ju säga, det är bra att vänja sig lite vid Kairo först innan man ger sig in i de här gränderna. Stökigt och bökigt och dammigt och trångt, och enligt västerländska mått mätt ingen ordning på någonting. Men jag har en känsla av att butiksägarna och de som bor här har stenhård koll på det mesta. Man får passa sig så att man inte blir överkörd av hästkärror och små lastbilar, för ljudnivån är så hög överallt att man helt enkelt inte hör när de kommer - i alla fall när man inte är van.

Jag vet i sjutton hur jag bar mig åt med kameran i dag, men alla bilder blev mörka och trista. Här kommer i alla fall ett axplock:

Bomullsbalar. Mjukt och skönt som lenaste ull.

En nästan folktom gata!

Vacker dammvippa.

En minaret sticker upp över hustaken.

Mitt namn i kalligrafi.

Helst hade han nog velat sälja en av gobelängerna gjorda i lapptäckesteknik (heter det så?), men det blev inget av med det. Var lite sugen på en stor med fåglar, ska fundera på saken.

Pippi till salu.

Vad är det här för sorts fågel? För liten för kalkon men ändå med lite kalkonstuk över näbben?

Uppdatering: Tack vare SweFlo vet jag nu att det här är en myskanka, arten i Egypten är en sudanesisk myskanka.

Damerna här i landet ser tydligen ut så här under sina långa kaftaner, eller galabeyor som det heter här. Sorry, El-Make, tror inte riktigt att det är min stil!

Bagarmästaren eller kanske hans lärling packar bröd framför bageriet.

Folk, varor, kärror ...

Vi hade världens tur på hemvägen, för någon sorts höjdare skulle samma väg som vi. Det betydde att det stod massor av poliser längs vägen och vinkade fram trafiken så att man inte skulle söla och stoppa upp flytet, och alla påfarter var stängda för inkommande bilar. En väg som vid den tiden lätt hade kunnat ta en och en halv timme tog oss nu bara cirka en kvart att köra. Väldans praktiskt och tur att vi kom åkande på själva leden och inte skulle köra upp på den just där höjdaren kom farande. Inte så konstigt att trafiken är som den är här, de som bestämmer om den märker ju aldrig av några bilköer!

Va? Vad sa ni? Om jag köpte någonting? Eh ... jo, jag erkänner. Det blev några sjalar. Jag upptäckte nämligen att jag inte hade någon i jeansblått. Så kan man ju inte ha det! Till mitt försvar köpte jag några att ge till mina vänner i Sverige, så alla var inte till mig. Dessutom kostade de bara 25 SEK styck, så jag blev inte ruinerad.

En alldeles vanlig dag

Dadelknoppar utanför arbetsrummet.

Jag upptäckte alldeles nyss att dadlarna har börjat knoppas. Bilden ovan är tagen den 3 april 2008, så den är nästan ett år gammal. Om det inte hade varit lite för mörkt redan hade jag kunnat ta en ny som ser nästan likadan ut, knippena är bara lite mindre.

I natt blev jag gräsänka. Jag måste säga att jag avskyr de där nattflygen. El-Make åkte hemifrån kvart över ett på natten, och innan dess har jag alltid svårt att sova. Dessutom tycker jag synd om honom som måste ge sig av så där i mörkret, så jag brukar gå upp och koka en kopp kaffe till honom. Jag misstänker att jag kommer att sova extra länge i natt.

Utekatterna fick sig en festmåltid i dag, de fick dela på en kattmatsburk med fisk i stället för det gamla vanliga torrfodret vi brukar ge dem. Vildkatter behöver ju också lite variation i kosten så ibland skämmer jag bort dem. Inte för ofta, men ibland.

I morgon ska jag ut på roligheter, ska besöka Museum of Islamic Art med en kompis. Det är visst nyöppnat efter att ha varit stängt för renovering i flera år. Jag hoppas att man får fotografera där inne, men det är inte alls säkert. Jag tar med kameran och håller tummarna. I värsta fall är det som på Koptiska museet, där fick man inte ens ta med kameran in utan fick lämna den i receptionen - någonting jag vägrade och det slutade med att jag lämnade batteriet. Jag litar knappt på El-Make när det gäller min kära kamera, hur skulle jag då kunna lämna den till några i en reception?

Och nu har jag äntligen bokat biljetter till Sverigeresan. Åker den 24 mars och returen blir den 5 april. Jag drömmer redan om nyponsoppa, filidutter, saltlakrits, lingongrova, en fläskkotlett, semla, rabarberstänger, rosa skumsvampar, hallonsaft ...

Tidsuppfattning, avstånd och lokalsinne

Jag: Jag ska vara hos tandläkaren halv sex.

El-Make: Okej, A (en av killarna på kontoret) kommer halv fyra, vi måste gå igenom en grej.

Jag: Men vi måste åka hemifrån vid fyra - halv fem, du vet hur trafiken är och vi hittar inte riktigt.

El-Make: Det ordnar sig, A och jag behöver inte så lång tid.

Jag suckar och himlar med ögonen.

Klockan halv fem.

Jag: Ursäkta mig killar, men vi måste åka nu.

El-Make: Ja, men vi är klara nu. Vi hinner, inga problem.

Klockan kvart i fem åker vi. Kom inte och säg att det bara är tjejer som ska en massa bara innan man kan åka. Vi har tre kvart på oss att åka genom halva Kairo, över Nilen och leta oss fram i Downtown som består av en miljard enkelriktade små gator överfulla av folk och bilar, enstaka åsnor och inga trafikljus. 

Vi kör som biltjuvar och jag brukar inte vara rädd, men den här gången var jag det. Snälla A kör före och hjälper till att hitta rätt, han kan ju fråga sig fram vilket inte är så lätt när man inte fattar vad folk svarar. Utan honom vet i sjutton om vi någonsin hade hittat tandläkaren.

A: Bara ring om ni får problem med någonting, jag är alldeles i närheten och kan komma direkt.

Jättesnällt, men han skulle till Nasr City som ligger, tja jag vet inte exakt, men jag skulle tippa någon mil bort och med Kairos trafikstockningar blir det knappast nästgårds enligt svenska mått mätt.

Fem över halv sex kliver jag in hos tandläkaren. Och bereder mig på att vänta, för det sitter massor av folk i väntrummet och det vet man ju att man alltid får vänta när man går till doktorn. Speciellt här. Jag får vänta cirka tre minuter innan det är min tur! Han är jätteduktig, har världens modernaste utrustning och är lätt på handen, snäll är han också. Så en timme senare kan jag gå därifrån med en alldeles ny provisorisk tand i väntan på en krona.

Då har det hunnit bli mörkt och vi ska först leta reda på parkeringsgaraget, och sedan ska vi leta oss hem. Efter tio år i olika länder är jag inte längre rädd för att åka vilse med El-Make, han har ett osvikligt lokalsinne och lyckas alltid leta sig åt rätt håll trots att man har snurrat runt några varv bland enkelriktade små gator som inte går ett dugg rakt och fyrkantigt. Och tur är väl det för gudarna vet var vi befann oss, men vi lyckades hitta Nilen och sedan var det inga problem.

Nu sover maken som ska upp 00:45 för att åka Bucharest-Thessaloniki-Aten- Thessaloniki innan han kan komma hem igen om en vecka.

Nu kan det bara bli bättre?

På grönbete.

Ingen höjdardag:

- En tand gick av när jag borstade tänderna i morse.

- Tandläkaren jobbar inte på söndagar.

- Var tvungen att stryka så att käre Maken har några kläder att packa inför resan.

- Var tvungen att få undan de värsta sandhögarna (inomhus alltså) efter sandstormen.

- Kan bara äta typ gröt och äggröra.

- Sport på tv när jag skulle stryka så jag fick titta på turkiska såpor dubbade till arabiska.

- Har inte hunnit läsa en enda blogg.

Ja, ni fattar. Jag ska lägga mig tidigt och hoppas att jag får komma till tandläkaren redan på förmiddagen i morgon.

Bortbyting och sandstorm

Som de flesta kanske redan har förstått är jag inte någon större entusiast när det handlar om sport på tv. Tycker det är bland det tråkigaste som finns. Maken är turligt nog måttligt intresserad. Så i går kväll när Sportnytt började hade vi väl tänkt stänga av tv:n. Men det kunde vi ju inte gärna göra eftersom katten Stina direkt hoppade upp på soffbordet och satte sig att STIRRA på allt som hände. Hon brydde sig inte om att vi försökte prata med henne, att det kom ett plötsligt ljud, att vi klappade henne. Hon var upptagen med att titta på skidåkare, handbollare och olika sorters tabeller.

Hon måste vara en liten bortbyting! No child of mine, och så vidare ...

Stina tittar på Sportnytt.

I dag är det full sandstorm och jag är så lyckligt lottad att det här är det värsta jag har sett. Jag har alltså inte varit ute i det där värsta när man inte ser vart man kör och inte kan andas utomhus.

Himlen är alldeles grå, och man ser tydligt att det inte är moln, utan sand. Ibland blåser det till riktigt kraftigt, riktiga stormbyar. Så det blir inte någon trevlig utflykt i dag, vi håller oss hemma i stället. Jag försökte fånga sandstormen på bild, men det är inte det lättaste. Det mesta hamnade väl på kameran i stället för på "filmen".

Sandstorm.

Sanden letar sig in överallt, inte så konstigt med tanke på hur illa det är tätat.

Här ligger redan sand i fönsterramen.

Fredagstema Show and Tell: Min bloggplats

Nu har vi varit och veckohandlat och vi hann gott och väl innan det blev stor rusch i affären. Den här helgen ska alla bunkra upp inför festen på måndag då man firar profeten Muhammeds födelsedag. Och då gäller det att vara klar i butiken före fredagsbönen, för sedan blir det verkligen fullproppat med folk. Jag har tidigare skrivit att jag gillar folkmyller, och det stämmer med ett undantag: mataffären. När det är för trångt där blir jag skogstokig och vill bara därifrån så fort det går.

Visserligen står det "clear" i min vädersticker här på bloggen, men jag kan tala om att det blåser ganska ordentligt och att sanden yr. Små sandstormar lite överallt och när en vindby med sand träffar bilen låter det som en hagelskur.

I dag är det som sagt fredag, och då är det dags för fredagstema. I dag är ämnet Min bloggplats och kommer från Erica, som håller i dirigentpinnen under mars månad.

Här är min bloggplats:

Jag sitter nästan uteslutande här vid skrivbordet när jag både skriver och läser bloggar. Det händer att jag tar med datorn och sätter mig i soffan, men inte ofta. Jag tycker det blir så obekvämt att ha datorn i knäet när man ska hoppa upp och ner hela tiden, som jag gör. Ner och hämta kaffe, katterna vill ha mat, badrummet kallar ... Så, jag brukar mest sitta vid mitt stökiga skrivbord.

Handkräm och cerat står på armslängds avstånd, vitaminerna har jag här så att jag ska komma ihåg att ta dem, en flaska Cola nu på vintern och en flaska vatten på sommaren (be mig inte förklara det fenomenet, men så är det), små lappar, högar av papper (ovanligt lite på bilden), och så boken jag jobbar med för stunden. Nu har jag börjat med Barbara Nadels Deadly Web, jag vet inte vad den kommer att heta på svenska. Längst ner i vänster hörna syns Arabesk, också den av Barbara Nadel, vilken var den allra första boken jag översatte i hela mitt liv.

Lilla tavlan längst upp till höger, vid sidan av hyllan, är jag när jag var cirka fyra år. Mamma envisades med att jag skulle ha kort hår, fast jag ville ha långt. Under den en silhuett av mig, jag tror den gjordes i Barcelona om jag minns rätt.

På stolen har jag en filt för att täcka sitsen som katterna har kloat sönder. Men jag vill inte ha en ny stol för den jag har är så skön. Den kan jag till och med krypa upp i och sitta med benen i skräddarställning om jag vill.

När jag tittar ut genom fönstret som jag har direkt till vänster om skrivbordet ser jag "gubbsens" lilla samlingsplats, dvs trädgårdsmästarna, vakterna och allt vad det är som jobbar här i området. Där samlas de flera gånger om dagen för att fika, reparera någon grunka och prata strunt. Jag kanske skulle ha visat en bild på det också, men jag vet att de flesta har sett det tidigare. Det är riktigt mysigt att ha dem där tycker jag, för utan dem hade det varit alldeles för tyst och dött här. Men de ger liv till stället när de skrattar, pladdrar, lyssnar på radion, smågrälar, testar nya ringsignaler i mobilerna, svetsar ...

Till höger om mitt skrivbord har Maken sitt skrivbord, men det fungerar mest som uppsamlingsplats för papper. Själv föredrar han att ligga i soffan och surfa på sin bärbara.

Ja nu vet ni var jag sitter när jag hälsar på hos er!

HÄR hittar du fler fredagsbloggare: Annika, Desirée, Saltis, Anne, Petra, Millan, Victoria, Anki, Cecilia, Nilla, Simone, Anna, Lia, Leopardia, Marina, Ingabritt, Strandmamman, Jemayá, Mia D, Lena, Mais oui, Erica, Mia, Jennie, Marie, Moster Mjölgumpa, Taina, Christel, Sparkling, Sara, Under ytan, Marskatten, Västmanländskan, Lena W, Emma, Musikanta.

Ny fredagsbloggare: Norrsken och stjärnfall.

Har jag missat ditt namn? Säg till så rättar jag.

Vill du också vara med på fredagstemat? KUL, häng på! Säg bara till hos någon/några av oss så att vi alla hittar till dig!

Skattepengar till kronprinsessans bröllop

Nu yrar folk och är upprörda för att kronprinsessans bröllop eventuellt behöver bidrag av skattepengar. Eventuellt, det vet vi inte än.

Då undrar jag, som INTE är intresserad av fotboll, tennis och liknande stora sportevenemang som hålls år efter år och flera gånger om året, som kostar skattebetalarna stora pengar i polisbevakning (se nu bara på den fåniga tennismatchen i Malmö som kräver cirka 1000 poliser från hela landet och ger tjyvarna fritt spelrum), städning, byggandet av nya arenor och allt vad det kan vara - VARFÖR är det ingen som protesterar mot det?

Alla som är sportintresserade får sitt lystmäte tillfredsställt med jämna mellanrum - och täta enligt min åsikt. Skulle man nu kunna tänka sig att vi som gärna ser kronprinsessan lyckligt gift kan få lite roligt för pengarna vi också? Att man liksom kan fördela pengarna på lite olika intressen, eller är det bara sportfånarna som ska få ha roligt?

Vackert och ekologiskt - konst och recension

I dag på förmiddagen har jag lekt The crazy camera lady. Det vill säga jag har sprungit runt i trädgården och på balkongen och fotograferat grejor jag handlade i går. Undrar vad grannarna tror, inte nog med att jag är The crazy cat lady här i området, jag ska dessutom plåta allt hela tiden också.

Ja, ja, grannarna får tycka vad de vill, när man nu inte kan träffa kompisarna över en fika och visa alla vackra saker man har fyndat får man väl göra det via Internet. För visst tar vi allt som oftast med oss lite fika när vi sätter oss och läser hos varandra? Vi bloggare tillhör ju IT-societeten enligt en undersökning som Telia har gjort, en stil man måste upprätthålla när man nu äntligen fick bli societetsdam!

Grrr, nu publicerades det här innan det var klart! Ursäkta om du fick läsa ett väldans halvdant inlägg!

Jag är glad i dag, för Kristianstadbladet har skrivit en lysande recension om Barbara Nadels bok Förstenad. Och jag tar åt mig massor, för Barbara Nadel kan inte skriva "utmärkt, engagerat och initierat men samtidigt lättläst" på svenska. Grunden är naturligtvis hennes, men jag har tydligen lyckats förmedla det på ett bra sätt vilket inte alltid är det lättaste. Dessutom är det jag och inte författaren som står för extramaterialet om Istanbul och det är jag som ser till att det inte finns några korrekturfel. Nu skröt jag, men jag sa till mig själv att jag fick vara stolt för det jag har gjort. Roligt också att recensenten såg kopplingen mellan bokens handling och det enligt mig avskyvärda konstprojekt som Anna Odell, eleven på Konstfack, utförde när hon spelade psykiskt sjuk och stal resurser från människor i äkta nöd. Barbara Nadel hann dock före med att ifrågasätta gränsen för konsten.

Nu ska jag visa vad jag köpte i går:

En liten handväska i bakgrunden av tvålkoppen. Det är inte silver, jag vet inte vilken sort, men vi kan väl kalla det "metall"? Väskan övergick min fotograferingsförmåga med den svarta sammeten, så ni får nöja er med att se några detaljer som det glansiga tyget, sammeten och några pärlor. Nu måste jag ju gå på någon fest så att jag kan använda den också!

Några presenter och den egentliga orsaken till varför jag var tvungen att shoppa lite. Visst är de vackert inslagna? Hade passat utmärkt under granen.

Ekologisk apelsindressing från Siwa-oasen kan man ju bara inte motstå! Gratis bärkasse i form av en liten bomullspåse av ekologisk bomull från samma oas gör att känslan av lyx når oanade höjder.

Det bara är så, sjalar kan man aldrig få för många och det är viktigt att ha sjalar i alla möjliga olika färger. Vad Maken än har för åsikter om det. Och när man hittar en så här vacker sjal i brunt och turkos, ja då inser man att man faktiskt BEHÖVER den. Konstigare än så är det inte.

Närbild av sjalen. Jag upptäckte att min telefon (designervarianten från Nokia för några år sedan) passar alldeles perfekt i färgställningen. Den är brun med brunt skinn på baksidan och knappar i turkos. Kan det bli bättre? Nu behöver jag inte längre matchande skor och handväska och handskar, nu har jag matchande sjal och telefon.

Shopping

Skuggande grenverk

I dag har jag varit inne i Kairo och shoppat och lunchat med min Trevliga Granne och en trevlig Nästangranne, tre tjejer på stan alltså. Det blev en hel del presenter köpta inför Sverigeresan senare i mars, och så en del annat som jag bara BEHÖVDE. Jag orkar inte fotografera just nu och jag måste nog försöka åstadkomma någon sorts middagsmat åt min käre Make, så jag får ägna mig åt det i morgon i stället.

Det finns många bra affärer här i Kairo, men de är ganska svåra att hitta, man måste liksom veta att in på baksidan av det där huset och in i porten och uppför trappan - där finns en affär med fina saker. Det är alltså inte riktigt bara att ge sig ut och se vad man hittar. Och man måste se sig om i många affärer, glömma det överdådiga och se var sak för sig. Men man hittar också en hel del affärer som specialiserar sig på hantverk av ekologiskt odlad bomull och livsmedel av ekologiskt odlade produkter, plötsligt ligger de där rakt framför en. En sådan affär hittade vi i dag.

God lunch fick vi också på en liten restaurang en trappa upp i ett hus. Jag tog kycklingsallad med äpple och mango. Svårt att beskriva hur gott det var, men om jag säger lätt kryddigt och smakrikt med en aning söt brytning. Väldigt gott alltså.

Men man blir trött av en dag inne i Kairo, mycket folk, tät trafik, dofter och ljud. Jag kommer nog somna ovaggad i kväll.

Återkommer

Tjorvan funderar.

Lite körigt här i dag, så jag får återkomma efter min lilla tjejutflykt in till stan i morgon med lunch och shopping.

Hoppas ni alla får en bra vecka och att ni kan njuta av livet!

Klumpedumpa

Blommande kaktus i trädgården på SEKEM.

Rättelse: Det är naturligtvis UT-blommade kaktusar. Tack Bert!

Jag är alldeles mörbultad i dag. Drinkies (motsvarigheten till Systembolaget, fast privat) kom med öl till Maken i går. Toppen med hemkört så slipper man själv kuska iväg till andra sidan stan och kånka och släpa. Men så var jag tvungen att springa upp och hämta pengar för att kunna betala, och sprang ner för trappan för att skynda mig så han skulle slippa vänta. Av någon underlig anledning missade jag att det var ett par trappsteg kvar och flög ner sista biten. Landade på sidan på marmorgolvet i hallen - marmorgolv rekommenderas inte till klumpiga, de är hårda.

I dag är jag alldeles mörbultad, känner mig som om jag var på gym hela dagen i går. Stel så jag knappt kan skriva på tangentbordet och rätt ont i hela vänster sida. Bröt ingenting i alla fall, det får man vara tacksam för. Och jag slog mig inte i huvudet, fast man skulle kunna tro att jag gjorde det strax innan, för hur kan man vara så klumpig?

Och jag lovar, jag hade inte ens tittat på någonting innehållande alkohol! I så fall hade det kanske inte varit så konstigt.

Jag GÅR nu stilla och försiktigt i trappan.

Fick torktumlaren utbytt i dag. Jippi! Den som har katt eller hund förstår precis vad jag menar, för rackarns vad allt blir hårigt när man har tre katter. Det enda som hjälper är en torktumlare för att få bort rufset på kläder och sängkläder.