söndag 30 augusti 2009

Man ska vara frisk om man ska klara av att vara sjuk!

TACK alla söta, rara, underbara, fantastiska bloggare och bloggläsare! Jag blir verkligen glad för era fina ord och uppmuntrande kommentarer. Det är en sann källa att hämta styrka från när man är så trött att man undrar hur man ska orka släpa sig ner i köket för att hämta mer att äta och när vågen bara står och stampar och till och med går neråt ibland.

I går, lördag, var jag äntligen till en riktig läkare. Men jag ska börja från början, och jag önskar att jag hade haft kameran med mig för det var det värsta jag någonsin har sett.

Försäkringsbolaget, som har kontor på Cypern, har i sin tur en agent som de samarbetar med här i Egypten. Agenten sitter i Hurghada, cirka 7-8 timmars bilresa från Kairo. De rekommenderade ett sjukhus vid namn St. Peters International Hospital och bokade en tid åt mig i onsdags. Jag tyckte det var lite märkligt att skicka mig till andra sidan stan när det finns ett sjukhus inte långt härifrån, men vad visste jag, det kanske var ett bättre sjukhus? Redan ute på gatan bestämde jag mig för att jag visserligen kan prata med doktorn, och han kan få göra en lätt undersökning, men han får inte göra någonting som kräver sterila förhållanden. Aldrig i livet. Det var det skitigaste ställe jag har sett, och då har jag ändå bott i Kairo i två år. Till och med doktorn bad att få byta undersökningsrum eftersom det luktade så illa i det första …

Och doktorn hade av någon anledning bestämt sig redan innan han såg mig att det var klimakteriebesvär jag lider av, så han hade med sig en liten påse med piller. Nå, pillren är det inget fel på, de finns i Sverige också och jag hade redan tänkt att jag ville sätta igång med hormonersättningsbehandling för att få bukt med svettningarna och humöret etc. So far so good. Han tittade mig i halsen, klämde lite på magen, tog puls och blodtryck och sedan var det klart. Som tur var med tanke på förhållandena på sjukhuset. Men ändå.

Så jag kontaktade försäkringsbolaget igen och sa som det var: Dit går jag aldrig tillbaks. Vilda hästar kan inte dra mig till det sjukhuset igen. Dessutom tycker jag det är märkligt att inte ens förorda ett blodsocker, Hb och några andra liknande elementära prov. För att inte tala om sköldkörtelprover eftersom min far hade så kallad giftstruma och det är ärftligt …

Så i går, lördag, fick jag komma till en duktig kvinnlig läkare på sjukhuset som heter Dar Al Fouad Hospital, det sjukhus som ligger närmast oss och som tydligen är det enda ackrediterade sjukhuset i Egypten. Det kändes bra. Hon undersökte mig lite närmare och beordrade diverse blodprover och så ska jag tillbaks till henne om en vecka när provsvaren är klara. Plus att jag ska tillbaks dit i dag och ta ett blodsockerprov två timmar efter måltid.

Jag vet alltså inte än vad det är för fel, men man kan ju alltid hoppas att den första doktorn hade rätt och att jag bara har svettats bort alla kilon.

Blodprovstagningen förtjänar sin egen historia. Jag vet inte varför, men det sista jag åt innan jag åkte till doktorn i går var klockan elva. Och när läkaren sa att jag var tvungen att ha fastat i åtta timmar innan jag tog blodproverna insåg jag att drygt halva tiden redan hade gått. När jag sedan frågade i receptionen vilken tid jag skulle komma för att ta proverna och fick höra ”anytime, we open 24 hours”, ja men då var ju saken biff! Varför tvinga stackars Maken att kliva upp extra tidigt för att åka till sjukan på morgonen och ta blodprov, när man kan avhålla sig från mat bara några timmar till och sedan på morgonen kunna ta sitt morgonkaffe i lugn och ro? Så vi åkte glada i hågen tillbaka till sjukan på kvällen. Optimister som vi är. Visserligen är sjukhuset öppet ”24 hours”, men precis som i Sverige gäller det ju självklart inte öppenvårdsmottagningarna! Men de var så snälla och tog hand om de knäppa utlänningarna. Vi fick visserligen vänta en stund, och betala i kassan på akutmottagningen och sedan ta själva proverna inne i analyslabbet, men det blev gjort. Allt som krävdes var lite god vilja och det hade alla i överflöd! Gulle dem! Så hade man bergis aldrig kunnat göra i Sverige …

Summa summarum för er som bor i Kairo eller som blir sjuka i Kairo:
- Gå INTE till St. Peters International Hospital.
- Dar Al Fouad Hospital i 6th of October City är helt okej och de är mycket vänliga. Dem fick jag förtroende för, även om vissa lokaler kanske har lite övrigt att önska om man jämför med svenska förhållanden. Läkarna verkar i alla fall veta vad de håller på med och det är det allra viktigaste.

42 kommentarer:

Suzesan sa...

Varsågod Marianne det VAR SÅ LITE SÅ*fniss* Det minsta man kan göra.
Jag blev glad när du skrivit så sa jag högt "Jaaaa ett livstecken"

Ughhh vilket sjukhus.

Har försäkringbolagen inte koll på sjukhusen eller. Det borde de ha. Hoppas nu det är ett riktigt litet problem och det är så att du kanske svettats ut kilona.
Struma finns det medicin till. I Sverige. Min väninna hade det och är bättre nu.
Samla kraft nu och bli bättre. Ett friskhetstecken att bli lite upprörd.. men vila nu och så ska du se att du blir bättre. Du kommer bli pigg som en lärka snart. Fy om man blir akut sjuk och hamnar på ett sånt sjukhus. Blä!

Ger dig mina tankar varje dag.

Kramar
/Susanne

KARLAVAGNEN sa...

Heja, heja! Ler stort när jag läser detta. Påminner mig om NL och deras husläkarsystem. Sjukhusen där brukar iofs vara bra, man ska bara överleva så länge och orka slåss med en NLsk husläkare att man får remiss till stora sjukhuset. Här i Spanien är allt annorlunda, här är det piller och remisser och koll för minsta lilla. Eller nästan i alla fall. 6th october City, ok det är tre dagar efter 3 October (så man får något att hänga upp det på i hjärnvrån).

Animo, my dear, Animo! Pa delante!

Bloggblad sa...

Så skönt att du kommit igång i sökandet efter en orsak. Själv fick jag tag i min husläkare efter 15 min i telefonkö i fredags. Det är värsta Fort Knox att komma fram till vårdcentralen... Förmodligen har jag också en släng av klimakteriebesvär... fast mina visar sig verkligen inte i viktminskning. Några kilo bort hade inte skadat.
Jag hoppas att de hittar en enkel orsak som nåt litet piller kan bota. Min mamma fick i min ålder (58)perniciös anemi (tror det stavas så) Hon verkade tyna bort sakta och tappade all kraft och vi var himla rädda innan hon hittade en läkare som brydde sig, sen fick hon B-vitamin i sprutform och jäklar anåda vilken fart det blev på henne.

Kina sa...

Usch, låter inget vidare med det sjukhuset. Skönt ändå att du börjat få kollat upp vad det kan vara. Håller tummmarna att det "bara" är som du svettats bort dom. Sköt om dig! Kram!

Annika sa...

Vilket sjukhus, vilken mardröm...
Bra att du varnade här på bloggen.
NU ska vi hoppas och tro att det "bara" är klimakteriebesvär. Jättebra att du tagit proverna så du snart får veta mer!!!
Jag har verkligen tänkt på dig dessa dagar, ska du veta.
Jättestora och varma kramar från mig!!

Petra H sa...

Åh, vad skönt att höra ett livstecken från dig!! Så klart att vi alla tänker på dig, du är ju vår bästa vän i Kairo ;-)
Kan det varit för att agenten sitter i andra ändan av Egypten som han inte visste något om sjukhuset? Men om det inte var ackrediterat, varför skicka dig dit??
Tur att du stod på dig och fick tag på en bra läkare och ett bättre sjukhus.
Jag har varit lite i kontakt med sjukvården här och det verkar helt ok - j-ligt kallt men annars rent och fräscht. Som tur var bor vi på gångavstånd (ett kvarter) till det bästa sjukhuset på ön, det känns tryggt.
Vi håller tummarna över hela världen för dig att du ska få hjälp och bli bättre nu.
Stora kramar!

Kersti sa...

Så bra att du fick träffa en läkare du fick förtroende för och som också tog en del prover. Nu får vi hoppas att de snart kommer fram till vad som fattas dig och som man enkelt kan åtgärda.

Lullun sa...

Skönt att höra ifrån dig och skönt att du tillslut kom till ett "riktigt" sjukhus. Bara ett enda ackrediterat sjukhus, låter ju inte för mycket. Men bra att de verkar bra, och så får vi hoppas de hittar fram till orsakerna till dina besvär och att det är något lättbehandlat så att du snabbt är på fötterna igen. Stor kram!

Marianne sa...

Åh, vad skönt att höra från dig. Jag har tänkt och tänkt på dig hela tiden. Du om någon har ju brytt dig om oss bloggare. Nu när du har problem med hälsan så är vi ju förståss oroliga allihopa.
Hoppas nu att du får bra hjälp och att de hittar rätt piller för att du ska bli bra.
Här kommer stora bamsekramar och många tänker på dig hälsningar.
Från Marianne i Sverige.

Laura sa...

Vad skönt att läsa att du lever och mår bra (med tanke på omständigheterna iaf)!

Usch, det där första sjukhuset låter verkligen som en mardröm, vad bra att du tog tag i det hela och krävde att få besöka ett annat sjukhus!

Hoppas du blir bra och att de hittar "felet" på dig! :)

Kram!

jenny_dahlstrand sa...

Vad skönt med ett livstecken, jag började bli riktigt orolig här :-(. Men HUUUUU för det första sjukhuset... Finns det någonstans i världen där man vill att det ska vara fräsht och rent, så är det väl sjukhus och om man redan vid ingången känner att det tar emot -No thanks! Och vilken knepig doktor sedan. Nog för att det kan vara bra med hormoner, men hallå! Vad sägs om lite koll!?? Fast skönt att det fanns ett sjukhus till, och att det verkade bättre. Nu håller vi alla tummar och tår för att alla prover kommer tillbaka ok!! Kramar i massor!!

Anna, Fair and True sa...

Oj, jag har missat att du är sjuk! Jag hoppas att det inte är något allvarligt utan pga klimakteriebesvär! Hoppas du får besked från läkaren på alla prover snart!

Usch, det där första sjukhuset lät inte kul! Konstigt att försäkringsbolaget hänvisade dig dit??

Tänker på dig!

Kram
Anna

Saltistjejen sa...

Hemskt att bli behandlad så dåligt på sjukhus!!!
usch!
Tur att du orkade ta dig till annat nställe. och BRA att de nu undersöker dig ordentligt!
Tänker på dig!
KRAAAM!

Bert sa...

Hälsningar från norr. Tummen upp för dig.

Otta sa...

Vad skönt att höra från dig Marianne! Sände ett sms i fredags, men det kom kanske inte fram??? Jag hoppas att du får lösningen till ditt problem efter att provsvaren kommit.

Jag minns ju verkligen hur det var för några veckor sedan, man känner sig så liten och vill helst hem till Sverige för att fixa allt. Där finns så många sjukhus i Kairo, Amerikanska, Tyska, Franska osv, att det skulle vara så svårt att hitta ett bra sjukhus till dig!

Jag håller tummarna för dig och att du snart blir bra! Har saknat dig..
Många kramar

Carina sa...

Låter lite som om du varit här i Puerto Plata på sjukhuset!

HOPPAS att du får visshet i VAD som sker, och att du kan få hjälp så du blir världens friskaste, piggaste och gladaste igen.

underytanjag sa...

Oj. Något av det tuffaste som utlandssvensk måste vara just det att bli sjuk.. hoppas verkligen du får rätt hjälp nu och mår bättre snart!

Desiree sa...

Skönt att höra att du har fått komma iväg till läkare och ta lite prover som förhoppningsvis kommer att kunna ge något svar. Det är ju urjobbigt att inte veta och att gå omkring och oroa sig över vad det skulle kunna vara. Det där första sjukhuset verkade vara hur hemsk ställe som helst. Jag förstår verkligen att du inte vill sätta din fot där igen för det skulle jag inte heller göra. Bra att du fick komma till ett annat ställe. Jag hoppas som sagt att du snart känner dig både bättre och piggare och får en ordentlig diagnos och behandling.

Kram jag tänker på dig.

Lia sa...

Ja men det är väl självklart Marianne, att vi finns här och tänker på dig! Jag är så glad över att höra att alla prover nu är tagna, och att du har ork nog att tjata dig till den vård som du absolut ska ha! Du har helt rätt; ibland behöver man vara frisk för att orka vara sjuk. Det känns mycket fel. Kramar, ta hand om dig!

Jemayá sa...

Blev jättelessen att höra att du inte mår bra! Höstrutinerna har småningom satt igång här och som vanligt är det tungt att bryta det slappa och sköna, så har inte läst så mycket bloggar den senaste tiden. Hoppas verkligen du snabbt får veta vad problemet är, kanske något som lätt går att lösa när man väl vet vad det är. stor kram!!

Emmama sa...

Harligt att du ar tillbaka, hoppas du snart far besked pa allt! Stor kram igen!

anna of sweden sa...

Håller tummarna för att allt är okej.

Men hu, vilka "äventyr" du är med om. Kan riktigt se det första sjukhuset framför mig ...

Stor kram!

Anne sa...

Oj, oj vilekn upplevelse med första sjukhuset. Vad rädd och liten man känner sig när nåt sånt där händer. Din rubrik är faktiskt rätt bra och något jag själv tänkt på många gånger, att man ska vara frisk om man ska orka vara sjuk....
Din erfarenhet från i lördags låter mycket mycket bra. Bra läkare, att du kände förtroende och överlag låter allting rätt och riktigt. Jag är så lättad att du nu varit iväg och fått prov gjorda på ett bra ställe.
Hoppas att du inte oroar dig så mycket nu utan kan koppla av lite i alla fall, i väntan på provsvaren som säkert komma visa allting är bara bra. Fortsätt ta hand om dem och ha maken att skämma bort dig lite extra :)
Massor med kramar!

Lena sa...

Hoppas att det händer något nu, så du mår bättre snart! Min mamma har haft giftstruma, hon vägde ca 42 kg då, till sina 175 cm. Och det är väldigt ärftligt, nästan alla av hennes 6 syskon har haft det. Jag hade "pubertetsstruma" när jag var i 12 års åldern.
Lycka till!
Kram

StrandMamman sa...

Jag hann inte med att kommentera på förra inlägget innan du lade ut det här nya, så mina krya-på-dig-hälsningar kommer här!! Hoppas verkligen att du snabbt får nåt besked om vad det kan vara och får den medicinska vård som behövs. Det första sjukhuset lät helt äckligt, tur att du hade det andra i närheten.

Kram till dig och dina kissekatter!!

ab sa...

Krya på dig, Marianne! Det låter som om du behövde en lugn och fin semester på ett ställe med utmärkt mat.

Tina sa...

Hoppas att allt går bra för dig! Och att du snart är tillbaka med nya krafter!

Annika sa...

How is it going, my friend?
Tänker på dig. Hoppas på att du känner dig friskare och starkare NU!!!
Massor, massor, massor, massor med kramar!!

nika sa...

hej du...halkade in på din blogg genom en annan blogg. Här var det massor att läsa. Kairo låter spännande.
Hoppas du snart får besked om vad som är galet. Kansk kan det vara struma som spökar? ta hand om dig

Musikanta sa...

Välkommen tillbaka till bloggen. Jag har saknat dig! Skönt att du fick en bra doktor till slut. Ta det nu lugnt och vila mycket tills du får svaren i nästa vecka!
Många kramar/M

Suzesan sa...

Yes jag såg dig hos Annika och det kändes roligt för då vet jag att du finns:)Tittut lixom.

Ja jag menar att så klart att du finns. Krya PÅ DIG MARIANNE. Tänker på dig så du ska bli bra och få bra och snabba besked på dina provsvar.
Ät ordentligt:)Glass mättar.Om inte annat.

Önskar dig en bra dag

Kram
/Susanne

Marianne sa...

ALLA: Söta ni, jag svarar här i morgon, nu måste jag gå och krama kudden!

Kram till er alla!

Marianne sa...

Suzesan: Det blev aldrig av att svara på kommentarerna i går, men bättre sent än aldrig!

TACK söta gulliga Suzesan! Jo, jag har smugit in på Annikas blogg ett par gånger, nu har jag börjat utvidga läsningen så sakteliga också, kommer snart tillbaks till dig också. Ska försöka svara på alla kommentarer nu först och främst.

Jo, jag tror de har någorlunda koll, men problemet med det bra sjukhuset är att de inte accepterar f-bolagets betalningsgarantier utan att jag måste betala själv och sedan få tillbaka pengarna. Inget stort problem så länge det inte rör sig om komplicerade operationer - och det blir det inte tal om här i alla fall! Så det var det de försökte fixa, ett ställe så jag skulle slippa betala alls. Det var gulligt menat av dem.

Ja i dag får jag svar på proverna, så får vi se. Men jag hoppas på att det är så enkelt som klimakteriet ... Andrahandsvalet (av det jag kan komma på) är sköldkörteln, för det är relativt enkelt fixat även om det inte är några roliga piller man måste äta till att börja med.

Stora kramar från mig!

Karlavagnen: Tack raring! Jo, 6th of October City heter så för att hylla Egyptens framgångar i Yom Kippur-kriget 1973. Vad händer den 3 oktober?

Jag föredrar det där med koll för det allra minsta lilla än att man ska behöva förblöda innan man får riktig läkarvård - som i Sverige och NL. Här beror det oftast på om man kan betala för sig eller inte ... Turkiet var bra också, vi gick bara till privatläkare men den statliga sjukvården lär faktiskt ha varit riktigt okej på sina ställen. Vet en engelsk tjej som opererade sig för hjärntumör ute på vischan i Turkiet och överlevde och blev helt frisk!

Kram!

Bloggblad: Hu, perniciös anemi låter inget kul när jag slår upp det. Men det visar sig nog på proverna i så fall eftersom de tog en stor blodstatus. Skönt att det är enkelt att åtgärda, fast jag har för mig att B-sprutor gör rätt ont? Eller det är järn-sprutor jag tänker på, kanske? Skönt att din mamma blev frisk igen i alla fall!

Hoppas du slipper svettas så som jag har gjort! Det har varit fullkomligt vidrigt. Men tabletterna har börjat hjälpa så nu är det bara ett par-tre gånger om dagen och någon enstaka gång om natten. DET kan jag leva med. Och en biverkning av dem är viktökning, vilket passar mig rätt bra!

Marianne sa...

Kina: Tack! Ja i dag får jag svar, hoppas jag. Om inte annat så kommer vi att kunna utesluta en hel massa av provsvaren, och bara det är ju skönt. Men tacka vet jag turkiska sjukhus! Om jag skulle behöva en större operation åker jag faktiskt helst till Istanbul och gör det, hellre än Sverige.

Kram!

Annika: Tack söta urgulliga Annika! Ja i dag får jag lite svar. Ska åka om en timme, för man ska hämta ut svaren själv och ta med dem till doktorn. Och östrogentabletterna hjälper verkligen, det tar tre veckor innan de börjar hjälpa står det, men de har redan börjat verka på mig. Tänk om jag blir helt och hållet som jag brukade vara, DET hade jag gillat. För då hade jag fått en massa energi igen.

Stora jättekramar från mig!

Petra: Tack söta rara Petra! Jag begriper inte heller varför den där agenten (han heter Hani - uttalas Honey : ) ) skickade mig dit. För det finns ju fler sjukhus här i stan och det bästa verkar vara det jag går till nu - dessutom närmast.

Bra att ni bor så nära! Det gjorde vi i Istanbul också, fem minuter från en jättebra poliklinik som hade sjukhus i europeiska delen. Hehe, jo man får ta en kofta med sig när man ska till sjukan i de här klimaten! I lördags såg jag en dam med fleece-jacka : )

Stora kramar från mig!

Marianne sa...

Kersti: Tack! Ja en läkare man kan lita på är verkligen A och O. Helst vill jag också prata med en svensk läkare så att jag vet att allt som ska testas blir testat och att det som hoppas över verkligen kan hoppas över. Men vi får se, ska dit om ett par timmar!

Lullun: Tack rara gulliga du! Nej, det är mycket konstigt att det bara skulle finnas ett ackrediterat sjukhus i den här mångmiljonstaden. Men det kanske inte stämmer, det kanske finns fler. Det finns ju mängder av amerikaner här, och de brukar vara väldigt petiga med sånt. Nu får jag snart svar på proverna, bara ett par timmar kvar.

Kramar!

Marianne i Sverige: Tack gulliga söta du! Jag mår i alla fall redan mycket bättre med östrogentabletterna, vilken enorm skillnad både i att slippa svettas och humöret. Har inte längre akuta behöv att slå någon, samtidigt som ingen var dum var alla dumma : ) Läste att Margot Wallström hade känt likadant, så skönt att man i alla fall inte är ensam om det! Nu börjar det i alla fall gå över, som sagt. Och svar på proverna får jag om ett par timmar.

Stora kramar!

Marianne sa...

Laura: Tack gullis! Ja du ska vara glad som bor i Istanbul, där finns ju mängder av bra sjukhus. Visserligen måste man antingen betala eller ha försäkring, men jag hoppas att du har försäkring! Det finaste jag har sett var Carousel i Bakirköy, min guddotter föddes där. Mamman fick en svit med ett sovrum och ett vardagsrum där släkten kunde sitta under besöken : )

Kramar!

Jenny: Tack rara gulliga du! Jag hoppas att jag ska kunna ge bra besked i eftermiddag! Ja det där sjukhuset var rena skräcken, då föredrar jag som det var i Bulgarien, när doktorn satt och läste tidningen och rökte vid ett skrivbord i mottagningsrummet, iklädd sin fina vita uniform : D Och visst måste man ta lite prover, även om man känner sig säker på vad felet är! Åtminstone ett litet Hb och blodsocker eller så? Nå, nu är det gjort och jag får som sagt svar på de proverna om ett par timmar.

Stora kramar!

Anna Fair and True: Tack gulliga Anna! Du har ju varit på skön semester, det är mycket bättre än att ha koll på min hälsa! Tycker i alla fall jag! Nu har jag inte läst knappt en blogg på evigheter, men jag hoppas på många bilder och berättelser från US hos dig framöver!

Jag får svaren om ett par timmar, hoppas kunna ge bra besked då!

Mängder med kramar!

Marianne sa...

Saltis: Tack goa Anna! Ja det värsta var det där sjukhuset, begriper inte att någon låter sig behandlas där, för jag tror det var privat och inte statligt, och då måste man ju betala. Hade man varit mitt ute i öknen, eller i djungeln, eller en bergstopp i Peru, men i en storstad ...

Jättekramar!

Bert: Tack gulliga Bert! (Nej, jag vet, man får inte kalla en karl gullig, men jag tror din manlighet klarar det.)

Otta: Tack raring! Ja nu har vi ju pratat i telefon mellan du skrev det här och jag svarar. Och nu har jag ett bra sjukhus och en bra doktor, känns det som.

Kramar!

Marianne sa...

Carina: Tack söta Carina! Har ni bara ett sjukhus i PP? Hoppas verkligen att det är bättre än det där St Peters i alla fall, för det var vidrigt. Okej, jag såg inget färskt blod och var, men vad det fanns i alla de där fläckarna på väggar och golv och möbler ... Det hoppas jag ni inte har!

Provsvar får jag om ett par timmar, hoppas det är en baggis!

Kramar!

Underytanjag: Tack! Ja det är tufft att bli sjuk när standarden på saker och ting är undermåliga. Men i de flesta länder tror jag det är bra sjukhus och bra läkare. I Turkiet är sjukvården till och med bättre än i Sverige, i alla fall på privatklinikerna och sjukhusen. Men det är ofta det som är problemet för befolkningarna i länderna, den bra vården är privat och för dyr för deras förhållanden.

Desirée: Tack söta Desirée! Ja det var lite jobbigt innan jag fick komma till en riktig doktor, för man behöver ju möta kompetens i det läget, annars blir man bara ännu räddare för vad det kan vara. Nu hoppas jag att det "bara" är klimakteriet, för det är åtminstone inte farligt, bara jobbigt.

Stora kramar!

Marianne sa...

Lia: Tack söta Lia! Vad roligt att höra av dig! Jag har tänkt mycket på dig och undrar hur det går. Hoppas du har skrivit någonting hos dig!

Tyvärr är det väl likadant i Sverige, såg det där programmet om stafettläkare och om hur Läkarförbundet vill hålla ner antalet utbildningsplatser för att det inte ska bli konkurrens bland läkare. Där om någonstans måste man vara pigg och kry för att klara av att få den behandling man behöver. Då är det i alla fall lite lättare när man själv eller ett försäkringsbolag betalar för prover och behandlingar.

Stora kramar!

Jemayá: Tack söta Jemayá! Ja tänk, nu är det redan höst igen. Det tänker man inte på när man sitter här nere i värmen, att det redan är september och faktiskt höst. Hoppas att det blir en bra höst för din del!

Nu dröjer det inte länge förrän jag får svar på de prover som togs. Hoppas som sagt att jag kan ge bra besked i eftermiddag.

Kramar!

Emma: Tack söta rara Emma! Jo, snart får jag besked, det ska bli skönt för det värsta är att inte veta någonting. Då målar man upp alla katastrofscener på väggen i stället.

Stora kramar!

Marianne sa...

Anna of Sweden: Tack söta Anna! Hihi, jo så här i efterhand är det äventyr att samla i minnets skattkista!

Kramar!

Anne: Tack gulliga rara Anne! Ja man känner sig genast bättre när man har fått prata med kompetenta personer, då kan man slappna av och liksom överlåta beslut. Innan dess känns det som om man ska veta allt själv och dessutom se till att det blir gjort. Men försäkringsbolaget har hjälpt mig mycket (efter det där första sjukhuset) och läkaren verkar som sagt bra. Nu får jag svaren om ett par timmar, ska snart gå och göra mig klar för att åka dit.

Stora kramar!

Lena: Tack söta Lena! Jo, min pappa hade giftstruma, så det är inte helt otroligt att det kan vara det. Då var nog din mamma lika mager som jag är nu, jag är bara 162,5 (obs den där halva centimetern : ) ) cm. Får svar om ett par timmar.

Kram!

Marianne sa...

StrandMamman: Tack söta du! Och jo, nu ska jag snart få någon slags besked i alla fall. Högst på önskelistan ligger klimakteriebesvären, för de är garanterat ofarliga även om de är jobbiga!

Kramar från mig och katterna!

ab: Tack, och detsamma hördu! Du hade visserligen nyss semester, men jag har en känsla av att du kanske behöver lite mer och lite längre ledigt. Jag börjar fundera på en långhelg vid havet.

Kram!

Tina: Tack söta Tina!

Kram!

Marianne sa...

Nika: Hej Nika och välkommen hit! Nu har det ju varit lite slött här på sista tiden, men jag kommer igång så smått igen.

Och tack! Det kan absolut vara struma, min pappa hade det och det är ju ärftligt. Nu får jag snart besked, ska faktiskt börja göra mig klar att åka snart.

Välkommen att halka in igen!

Musikanta: Tack gulliga Ingrid! Jag har ätit massor och vilar mig så mycket jag hinner för bokens skull, det är därför jag inte har bloggat så mycket. Och nu ska jag snart åka till doktorn och få besked!

Stora kramar!