söndag 9 augusti 2009

Stackars Maken och En bekännelse

En gata i Kairo.

Alltså stackars min man, bara för att jag är så himla klantig börjar jag se ut som om han är dum mot mig, men det är han inte. Jag gick verkligen in i en dörr i går kväll, eller kökslucka till och med, rakt på det vassa hörnet och slog upp ett sår mitt i hårfästet så blodet bara forsade. Till slut fick jag stopp på det med hjälp av lite isvatten - det är alltså bra att ha till mer än att svalka sig med. Och som om inte det vore nog har jag ett jätteblåmärke på armen, men jag vet inte var jag har fått det ifrån. Har säkert donkat i någonstans. Ja, sen har jag väl inte fler blessyrer för ögonblicket.

Sen ska jag erkänna att jag just nu lider av hemlängtan. Inte bara att åka hem till Sverige några veckor och njuta, utan just nu känns det som om jag skulle vilja flytta hem igen. Tänk att kunna bestämma vad man ska ha till middag och gå ut och köpa just de ingredienser man har tänkt sig, i stället för att åka till affären och se vad de råkar ha hemma och sedan komponera en middag av det. Tänk att kunna gå ut ur sitt hem och bara gå en promenad utan att först behöva bli skjutsad någonstans där det lämpar sig att promenera. Tänk att inte behöva hitta en kackerlacka och bli tvungen att ta hem kackerlacksmannen för att få ny pasta i hörn och avlopp. Tänk att kunna sitta ute i solen och njuta i stället för att bli stekt, grillad och kokt på en och samma gång. Tänk att kunna prenumerera på en dagstidning som man kan prassla med och ligga i sängen och läsa utan att hålla på och fippla med en massa sladdar först. Tänk att kunna gå till kiosken och köpa lite smågodis. Tänk att kunna blanda sig ett glas saft. Tänk att slippa myrinvasion på skrivbordet bara för att man glömmer en servett som man torkade sig med om munnen efter att ha ätit choklad. Tänk att kunna förstå vad folk säger runt omkring en.

Och då har jag inte ens nämnt alla människor jag längtar efter.

Äsch, men det går snart över. Jag skulle bergis bli tokig på att grönsakerna inte smakar någonting. Galen för att folk inte kan improvisera i trafiken. Frysa ihjäl i regn och snålblåst. Bli förfärad över de hutlösa priserna. Sakna alla vildkatter. Inte veta vad klockan är för det är ingen som kallar till bön fem gånger om dagen. Bli väldigt trött på småsintheten och egoismen som verkar frodas, i alla fall tyder Magdalena Ribbings spalt i DN på det när man läser kommentarerna.

Jag har det faktiskt rätt bra. Inte bara rätt bra, mycket bra till och med.

24 kommentarer:

KARLAVAGNEN sa...

Kraaaam! och se nu upp med ev symptom på hjärnskakning! Huvudvärk, dubbelt seende, illamående etc.

Ebba Christina sa...

Ja tänk precis så är det. Men visst är det bra att tala om det för sig själv ibland. Ta det lugnt i värmen och undvik skåpluckorna i fortsättninten...../C

Taina sa...

AJ! Det där lät ont.

Hemlängtan, hm, det får jag också ibland. Men jag vet inte riktigt vad det är, eftersom vi inte har något hus kvar i Sverige. Visst saknar jag allt det du nämner, men jag ser vårt boende här som ett äventyr samtidigt som det är mitt hem. Just nu i alla fall.

När jag var i Sverige i somras, gick jag och retade mig på vissa saker och plötsligt var allt SÅ bra här i USA. Hur man är egentligen.

När jag tränar tänker jag ofta på hur bra jag har det. Vilken erfarenhet detta är för barnen. Vad många nya människor jag lärt känna. Vad mycket jag får se och uppleva. Trots saknaden efter släkt och vänner så är det värt det.

Jag säger som du, Marianne " Jag har det mycket bra"!

Kramen

Grekland nu sa...

Aj, aj, aj...hoppas dina blåmärken går över fort! Angående hemlängtan så är det nog så att den drabbar oss alla ibland och då kan man längta efter precis vad som helst, som t ex ett glas saft. Eller lite lakrits. Men jag brukar tänka att man ska vara glad för sin hemlängtan för det betyder att man har goda minnen från sitt hemland.

ab sa...

Men kommer ni inte hem på semester då?

Kina sa...

Aj då, det är inte kul att banga i en kökslucka. Hoppas det känns bättre snart. Förstår din hemlängtan, den dyker över mig då och då oxå. Hur länge är det tänkt att ni ska stanna i Kairo och hur länge har ni bott där?

Marianne sa...

Karlavagnen: Nej, så farligt var det inte, det bara bloade en massa som det gör av sår i huvudknoppen.

KRAM!

Ebba: Jag vet ju att du har läst här tidigare, men jag får säga välkommen i alla fall! Ja, man måste ofta påminna sig om hur bra man har det, komma ihåg att njuta av allt det som är bra och fantastiskt för det är alla de där småsakerna i vardagen. Viktigt att inte glömma det.

Jag ska svara på ditt mejl också, har bara inte hunnit i dag men det kommer i morgon!

Taina: Vi har inte heller någonting kvar i Sverige. Jo, jag har ett par tofflor hos min kompis som jag brukar bo hos, men mer är det inte. Jag fick bara en sån där plötslig akut hemlängtan i dag, och det är inte så där hemskt ofta jag får det. Annars tycker jag också att livet är ett äventyr så här ute i stora världen, men efter tio år med äventyr kommer ibland längtan till det välkända och knackar på dörren. Jag får nog se till att åka hem på lite semester så fort den här boken är klar så att jag också får se hur mycket dumt det finns där hemma i Svedala!

KRAM!

Marianne sa...

Inga-Britt: Ja, det har du så rätt i! Vad bra, det har jag inte tänkt på tidigare, att hemlängtan betyder bra minnen! Hädanefter ska jag vårda min hemlängtan!

Kram!

ab: Jo, jag får se till att pallra mig hem så snart den här boken är klar, dvs slutet av september, cirka. Klas har redan varit hemma på semester och åker IGEN om en vecka. Fast då är det jobb och så passar han på att gå på en kräftskiva också. Fika då?

Kina: Vi har bott här i två år nu och ska stanna tre år till om inget oförutsett händer. Innan dess var det drygt sex år i Istanbul och två år i Sofia. Så vi har varit ute i tio år nu. Brytpunkten för när det blir svårare att flytta hem sägs det. Men det går nog bra den dagen det kommer, det blir vad man gör det till lite grann också. Men som Inga-Britt skriver, hemlängtan är bra för det betyder goda minnen. Det får vi komma ihåg när vi drabbas!

Suzesan sa...

Åhh stackare. Fy vad det gör ont när man slår i huvudet.

Men ännu mer åhhh så hemskt när du får sån tokhemlängtan. Bra tänk det där att då har man bra minnen.

Åk hem till Sverige en sväng så fort du får tid. Absolut.

Ha det så bra och slarva inte mer nu så du slår dig nåt mer. På tal om det har de fått fixat poolen ännu?!

Idag (nyss) lade jag in färska bilder på mitt barnbarn Amélie MerveilleSockergrynet.

Kram
/Susanne

Marianne sa...

Suzesan: Å så söt hon är lilla grynet! Var ju självklart tvungen att kasta mig in och se henne!

Jo, jag ska åka när boken är klar, direkt, och stanna ett par veckor tror jag. Poolen ... eh ... Jo, det är lite renare runt omkring. Och så har de målat några pelare. Men sen har det inte hänt mycket mer så jag kan inte bada. Tyvärr. Tycker det är värdelöst när man faktiskt betalar hyra för pool också.

KRAM!

Suzesan sa...

Haha visst är hon en pärla ett sockergryn och en kopia av min dotter när hon varliten med vissa undantag. Små.

Riktigt dåligt att de inte fixat poolen. Hade det varit jag som älskar att bada så hade jag sagt jalla jalla.Skynda! Gör iordning pronto!Smart att stanna några veckor hemma i Sverige så du får mättat dig på längta-hem-känslan. Hyr en stuga. Så får du nåt eget.

Kram
/Susanne

Saltistjejen sa...

Vännen! Hemlängtan är väl den stora stoda nackdelen med att ha lämnat Sverige. Men den brukar gå över. Iallafall den här fomren av hemlängtan som du skriver om här. Den "totala hemlängtan".
Och som du säger så tror jag att den dagen man ev flyttar tilllbaks till Sverige (om det nu sker) så kommer man att drabbas av precis samma längtan fast åt andra hållet....
Att ha flera "hemländer" än ett är både otorligt jobbigt och berikande på samma gång.
Och du vad hemskt med din olycka. Hoppas verkligen du blir bättre snart och att din stackars make inte blir påhoppad för att folk tror att han orsakat detta....!
KRAAAAAM!

Matildas fikarum sa...

Jag tycker man kan få längta hem hur mycket man vill trots att man har det bra på alla sätt och vis i sitt nya land. Det är ju det där med att vara för evigt splittrad. Jag har inte heller något kvar därhemma, förutom några familjemedlemmar förstås, och det finns inget barndomshem att längta till heller eftersom alla bor i lägenhet. Ändå kan jag få något smärtsamt över bröstkorgen när jag ser bilder på granskog. Det är nog mest naturen jag längtra till. Svala sjöar, mossa och nyutslagna barrträd. Till och med att klafsa runt i snöslasket kan jag längta till bara för att få känna lukten av snö blandat med gatdamm.

Marianne sa...

Suzesan: Jag vet inte, jag har nog gett upp det där med poolen. Orkar liksom inte tjata. Och runt omkring händer en del faktiskt, så jag vet inte om det är på G eller om det anses bra nu. Fast hade jag varit badbrud som du, då hade jag nog varit lätt hysterisk nu : )

Kram!

Saltis: Visst är det knäppt med det där med hemlängtan! Jag längtar ju hem till både Turkiet och Sverige nu! Bulgarien längtar jag inte hem till faktiskt, även om jag trivdes där också, men vi bodde nog för kort tid. I dag känns det i alla fall bättre, de där attackerna brukar ju gå över ganska fort som tur är!

Hehe, tur att det inte blev stor blåtira i alla fall, det här syns inte så mycket.

KRAMAR!

Matilda: Visst får man längta hem ibland, och det kommer väl små attacker lite då och då, men det brukar mest vara lust att åka hem på semester en kort stund. Det är sällan jag får såna där längta-efter-att-flytta-hem-attacker. Men det är nog bra att man får såna också ibland, för samtidigt fäster man då blicken på allt det som är bra runtomkring en. Förutom människorna man självklart längtar efter är det ju just småsaker, som ett glas saft eller granskog eller snöslask som kommer för en när man längtar. Okej, snöslask är nog att ta i för min del, men snö.

Susanna sa...

Förstår din hemlängtan PRECIS!!

Jag är ju hemma i Sverige nu och har bestämt mig för att förlänga min vistelse här med 3 veckor. Känns väldigt skönt!

Kram!

Ann Ljungberg sa...

Vi har precis lämnat Sverige efter 2 månader där - det längsta besöket "hemma" på 7 år, och liiiiite rädd var jag att vi hux flux skulle bestämma oss för att stanna. Men så blev det inte, och det känns fortfarande bra att vara på resande fot. Men ändå kan jag instämma i dina tankar, Marianne - förstår frustrationen med att inte kunna bestämma över sin tillvaro. I mitt fall brukar det vara "tänk att få stanna några dagar till och inte behöva dra till nästa hamn för vädrets skull!"

Kram! Hoppas maken pussar snällt på bulan!

Anne sa...

De här attackerna kan ju komma över en ibland, jag tycker de ofta är som en vindpust som plötsligt drar över en för att några minuter senare ha blåst bort igen. Jag har förstått att då det gäller mig själv så är de här skoven inte "farliga", de betyder inte att jag inte trivs med mitt liv och tillvaro i "det nya landet" och de betyder inte att jag är missnöjd och vill flytta hem. Tvärtom.

Jag har märkt att om man säger till nån som inte själv flyttat och för tillfället lever utomlands, om man pratar med en boende i Sverige så kan man ibland få kommentaren att "men flytta hem då om du inte trivs där borta i utlandet, stackars dig som har hemlängtan ibland". Men det är ju inte det som är grejen!!! Jag tror man kan älska sitt utlandsliv, ha det mycket bra och stortrivas med sin vardag, sitt liv och inte vilja ha det på nåt annat sätt - men ändå ibland få längtansil "hem". Ja, du förstår precis vad jag menar.

För mig är längtan (sånt där kan ju ändras, om 5 år kanske den betyder nåt annat) ingen jag-vill-flytta-hem-längtan utan en hemlängtan är mer ett behov av att nu vill ju jag åka hem för att tanka på Svererigekontot lite. Eller så kanske jag inte ens vill/behöver åka hem på besök utan skovet av hemlängtan är bara en trygg och skön känsla att ha ibland...

Just nu t.ex. så längtar jag massor efter min stundande resa, ser väldigt mycket framemot det och tänker på det mycket. Men det handlar om en längtan efter att få se, uppleva och vara med om det jag kan sakna här ibland. Inte att flytta och leva med det igen.
För att sen efter en vistelse vara rätt mätt och belåten på det.
Mina Sverigebesök har alltid gett mig det, jag har alltid då det varit dags åka iväg igen känt mig rätt "klar" och mätt. Visst, ledsamt på ett sätt att säga alla dessa hejdå för man vet det dröjer. En tomhet kan också finnas. Men överlag har jag alltid känt mig rätt "klar" som sagt. Nöjd och belåten över att åka hem hit igen.

Sverigebesök har gett mig den där vissheten också, att jag gjort rätt som flyttat och just nu lever utomlands. För mig kommer det många aha-upplevelser då jag åker hem, kanske man kan behöva åka hem ibland också för att se sitt nuvarande utlandsliv på ett annat sätt, med andra ögon. Jag tror det är när man åker hem som man också "ser" och inser mer hur mycket man förändras av x-antal år utomlands. Det är lätt man romantiserar upp allting där hemma, minns det annorlunda än det är osv osv. Så hembesök är bra också för att liksom komma ner på jorden igen och verkligen se hur mycket man uppskattar sitt utlandsliv.

Bra också det där som nån skrev att hemlängtan betyder man har bra minnen, det var klokt sagt.
Hoppas du kan åka hem och tanka på Sverigekontot senare i höst då boken är klar!!! Kram!

Marianne sa...

Susanna: Så du stannar ett tag till, det gör du rätt i eftersom det är så in i norden dyrt att åka och väldigt långt också! Ha det jätteskönt de här tre veckorna!

Kram!

Ann: Ja när jag riktigt tänker igenom allt vill jag nog inte flytta hem än, det var bara ett anfall som kom. För er del är det ju hur idealiskt som helst, att ni bara kan resa vidare när ni tycker er ha fått nog av en plats, eller åka tillbaka om ni känner för det.

Hehe, han får inte röra min bula : )

Segla nu försiktigt!
Kram!

Ebba: Det blir jätteroligt! Vi ses!

Marianne sa...

Anne: Precis! Det är inte så att man inte trivs, att saker och ting är fel eller så, utan det bara kommer en längtan. Egentligen är det nog samma längtan som man kan få efter att kanske åka till den där härliga stranden där man var på semester, eller det där fina torpet man var en sommar, eller skidbackarna någonstans där man hade så roligt. Fast när man får hemlängtan är det efter någonting som sitter i ens rötter, så det blir starkare. Och så är det ofta just nostalgi. Man längtar tillbaka till en situation som har varit, men som inte längre är. Romantiserar som du säger. Anfallen är ju också ofta just efter ett glas saft och liknande, någonting man inte kan få där man är.

Jag har sällan haft flytta-hem-längtan, det brukar vara längtan efter att åka hem några veckor och träffa alla och tanka lite Sverige, men den här gången blev det flytt-längtan. Tror det har mycket med huset att göra, att det är så mycket som inte funkar och måste lagas hela tiden. Om vi hade bott i vårt eget hus hade vi grejat till alla de där småsakerna ordentligt en gång för alla och gjort det snyggt. Nu blir det meningslöst och vi finner oss i halvmessyrerna som hyresvärden anser räcka. Och så läser man om olika hus folk har byggt, lägenheter som är inredda på olika fina sätt, och då kan jag längta efter någonting eget och permanent. Nu vet vi ju att vi ska flytta om tre år, oundvikligen.

Förstår att du ser fram emot din resa! Jag måste också se till att ta en sväng hem till Sverige och tanka, ska verkligen göra det när boken är klar. Och då ska jag nog stanna ett par veckor och inte planera så himla många måsten, utan verkligen få tid att bara vara i vardagen. Sist jag var hemma var det ju mest jobb, och lite nerver inför jobbet. Det var en massa saker jag inte hann med, som att promenera och fotografera och bara vara.

Nu har den där attacken gått över i alla fall, skönt att de är korta!

KRAMAR!

Emmama sa...

Jag forsokte sammanfatta min kansla i min blogg nu sist nar vi kom tillbaka till Skottland efter en semester i Sverige, att jag saknar alla fina manniskor men jag forsoker tanka pa att allt det finns kvar ocksa, plus att jag har min fina vardag har.. For jag ser att du ocksa kanner som jag, att du trivs dar du ar, men anda langtar "hem", till det andra hemma.. Kanner igen det sa val! Tur att man har nagot att langta till, det betyder att man har massa karlek dar ocksa! :)

Kram!

Anonym sa...

Åh Marianne, jag läste det här inlägget för några dagar sedan men hade inte tid att kommentera då. Sedan såg jag en jättebra film "Julia & Julie" (måste du se, om matlagning och bloggning!!) och fick EXAKT samma hemlängtan! Varför då? Jo, för halva filmen utspelar sig i Paris (andra halvan i NYC) och de äter goda ostar, handlar grönsaker och annat gott på marknader och jag fick akut Europalängtan där man kan GÅ till nästan allt, HANDLA fräsch (och billigare) mat i VANLIGA mataffärer och ÄTA god mat på restaurang utan att behöva lägga till 7 + 15% (moms + dricks).
Japp, jag är nog ganska redo att flytta tillbaka till Bryssel ;-)
Stor kram och hoppas att du får tillfälle att se denna urmysiga film snart!

Marianne sa...

Emma: Helt rätt! TUR att man har någonting och några att längta efter där hemma i Sverige, det betyder kärlek! Helt rätt!

Kram!

Petra: Det är inte långt kvar nu tills ni flyttar! Det är ju bara cirka fyra månader! Å vad roligt för er! Och jag måste säga att nästa flytt vill jag helst ska bli till ett västerländskt land där man på något sätt ändå förstår någon slags grund i kultur och sociala koder. Bara en sån sak som att kunna klä sig i en lite kortare kjol och ändå gå ut bland folk! Efter det kan det få bli Asien eller vad som helst, men först skulle jag gärna vila ut lite i ett mer "hemlikt" land.

Julia & Julie, den måste jag se! Mat och bloggande, det är ju bra ämnen! Har inte löst det där med filmanskaffning än, böcker är ju löst nu i och med min underbara e-reader, men filmer kan vi inte ladda hem i datorn, det är för tungt och segt.

Kram!

Anna, Fair and True sa...

Haha, ja, du får väl göra ett litet besök nu under hösten så kommer du ju få uppleva kyligt regn och vips vill du vara hem till Egypten igen! När ska du åka till Sverige nästa gång förresten? Vore kul att ses igen!

Marianne sa...

Anna: Ingenting bestämt än. Först måste boken bli klar, sedan kan jag börja fundera. Känner för en långhelg vid havet också, funderar på att bryta mina vanor och åka till Hurghada och blanda mig med alla charterresenärer. Var aldrig i Alanya/Antalya eller sydkusten på Turkiet överhuvudtaget, så det kanske vore läge att göra ett sånt besök här i Egypten. Men hem till Stockholm måste det bli också. Och då vore det jätteroligt att ses igen! Absolut!!!

Kram!