onsdag 24 mars 2010

Anfallen och gnäll

Trollslända.
Klicka på bilden för att se detaljer. Jag är lite stolt över
den här bilden, måste jag säga.

Det händer ibland, inte så ofta men ibland, att diskbråcken i nacken anfaller. Och det har de gjort i dag. Med besked. Så i dag har jag inte gjort någonting fysiskt, dammet får ligga där det ligger. Det lär ligga kvar, jag missar ändå ingenting. Katten Stina är väl den enda som uppskattar diskbråcken, för hon tycker det är så mysigt när jag vilar en stund på dagen. Då kommer hon och lägger sig och myser i min famn och så slumrar vi båda två en stund. Tjorvan tycker också att det är rätt gött, men hon föredrar att ligga på mina ben.

Grannarna har däremot jobbat på ordentligt, nu har de inrett partytältet med soffor och fåtöljer och bord, så jag tippar att det stora kalaset går av stapeln i morgon kväll. Hoppas att brudparet står lite fotovänligt en stund så att jag kan fånga dem på bild.

---

Nu kom jag att tänka på vad jag tänkte på härom dagen. Jag tänkte på gnäll och klagomål. Fråga mig inte varför, jag har inte haft något gäll eller några klagomål i min närhet på sista tiden, men ibland dyker saker och ting upp av sig själva i lilla huvudknoppen. Jag tänkte som så att gnällande faktiskt kan vara ett nödvändigt ont ibland. Om man känner att någonting är fel måste man först sätta fingret på problemet innan man kan lösa det. Och om problemet är lite mer av det svårfångade slaget, då måste man kanske gnälla och klaga först innan man kan definiera själva kärnfrågan. Först då kan man också hitta ett sätt att göra saker och ting bättre. Kontentan av det hela är att det bästa sättet att bemöta gnäll och klagotirader (till exempel på en arbetsplats) borde vara att ställa frågor som får den som gnäller att tänka ett steg till. Och ett steg till, i evighet amen tills personen i fråga själv har kommit fram till kärnan i problemet.

Ja, inga revolutionerande insikter, men jag hade en del resonemang med mig själv om saken. Och som så ofta när någonting har dykt upp en gång - ett ord, namn, tanke, vad som helst - så dyker det snart upp igen. Nu minns jag inte på rak arm vad det var för tv-program och jag har ingen aning om vem det var som pratade, men det var en kvinna som pratade om just precis det här. Och hon menade att om folk inte hade klagat och gnällt över t.ex. orättvisor mot kvinnor i början av seklet, då hade heller inte feministrörelsen vaknat.

Gnäll och klagomål är alltså inte enbart att förakta, det är ibland någonting att lyssna på och att tänka till över.

27 kommentarer:

Saltistjejen sa...

Å intressant!! jag tror att det är precis så! Man måste få klaga och gnälla. BARA det inte stannar därvid. Men självklart är det nödvändigt att ventilera. Både för att kunna få bättre grepp om situationen man klagar över samt att kunna få input utifrån (om man klagar till andra). jag tror det är jätteviktigt. Det som inte är bra är såklart om man bara sätter sig och gnäller och sedan aldrig följer upp det hela. Att bli en bitterklagotant vill man ju inte. Men så länge det hela handlar om en aktiv process (den behöver absolut inte alltid leda någonstans) men man ska känna att den UTFÖR ngt. Om inte annat att man själv ska få känna sig på bättre humör efteråt. Men att FASTNA i klagandet. DET tror jag kan vara farligt.
Kul att du tog upp detta för jag läste på en annan blogg idag om just klagan.
http://bloggfrossa.blogspot.com/2010/03/helt-i-min-smak.html
Förresten ska du vara otroligt stolt över din vackra bild!!! :-)
Hoppas nu att du snart blir bättre i ryggen. Men tills dess fortsätt mys med Stina!
Kramar!

carina@pocolococreativo sa...

Visst är det så, gnäll och klagan, men konstruktivt. Jag tror också att det finns gnäll och gnäll, d.v.s. man kan gnälla över en sak, en företeelse, något man tycker är fel och mer, men man kan också göra det till en livsfilosofi, en livsstil, och DET håller inte tror jag.

S w e F l o sa...

Hoppas på bättre rygg/nacke inom det snaraste! Fast det lät ju ganska härligt att ligga och mysa med katterna...

Otta sa...

Så rätt så!!!! Ibland tycker jag att jag klagar för mycket, men det kan också ha den effekten att annars stannar det kvar inom mig och då är det inte bra, bättre att få ut det. Jag är i grunden en positiv person, men det finns ju faktiskt mycket att klaga på, man skall inte hela tiden nöja sig. det gjorde inte Fredrika Bremer eller Emily Pankhurst! :-)

Jag tycker synd om dig, inte kul att ha problem med ryggen! Även och kissarna är glada för det. Krya på dig! Kan du inte få hjälp?

Och vilken fin bild...jag klickade!
Många kramar

Nathalie sa...

Jag blev så sugen på att baka efter ditt inlägg, så för 5 minuter sedan plockade jag ut mitt nybakade morots- och pumpabröd. Det luktar så gott här! Min man sa precis oroligt: det ska väl inte vara visning på lägenheten nu? (Vi ska inte flytta)
Så nu ska vi hugga in och se vad vi tycker om dessa. Tack för tipset!
//Nathalie

ab sa...

Usch, hoppas du blir bra snart.

Fantastiskt vacker bild!

olgakatt sa...

Konstruktiva klagomål, ja,tack!
Ältgnäll, nej,tack!
Sen kan man få ha egna små gnällmöten och avreagera sig med en kompis, det tror jag är en bra ventil.

Du får STORT A på bilden - underbar!

Matildas fikarum sa...

Det fotot borde vinna något pris!

Katarina på Filippinerna sa...

Klaga, ja, det är väl mänskligt! Gnälla, ja till viss mån.

Gnällmöten, det önskar jag att jag kunde få ha ibland, speciellt när mitt tålamod tryter, som det kan göra då och nu, då man ska anpassa sig till allt nytt ibland, som blir tungt.

Som, varför går alla förbi mig i kön, jag köar fortf. som en svenska!

Varför undviker så många filippinare att ge mig service, jo, för de kan inte prata engelska.
Varför är allting dyrare för mig, jo, för att de tycker att jag ska betala mer. osv, osv.

Att få lyfta på ventilen, jo, det behöver man, det är mänskligt!

Vet du va.. Din bild är helt fantastiskt bra!

Får man smöra tro, utan att någon klagar?

Kram,, hoppas du kryar på dig!

Bert sa...

Snygg bild! Verkligen. Om jag vore i stugan hade jag kunnat tala om vad det är för slända också. Men den litteraturen har jag inte här i stan.

Sländor är riktigt fotogenique, när de väl ställer upp. Men det är just det att de inte är särskilt samarbetsvilliga till närkontakt. De ser alldeles för bra.

ab sa...

Ja, de har visst ögon i nacken? Undrar hur det känns?

Lotta sa...

Jättefin trollslända! Ett av naturens alla under.
Ja, gnälla behöver vi ju göra alla lite till mans. Själv gnäller jag på att tåget inte är i tid och att dotterns rum ser ut som ett bombnedslag. Dock är jag livrädd att bli som min älskade gamla mormor; bitter och besviken på det mesta, även på oförätter som har mer än 80 år på nacken. Nej, lite lagom är nog bäst och har man tur hittar man ju lösningarna bara genom att lufta sina åsikter.

Annika sa...

Fotot är så otroligt fint!!
Klaga och gnälla får man göra ibland, tycker jag. Det är helt mänskligt. Det som är jobbigt är folk som alltid klagar och gnäller och aldrig ser solglimtarna. men alla får gnälla ibland, med all rätt.
Diskbråck i nacken låter inte kul. TVI vale. OM man har det har man all rätt att gnälla och klaga...
FEEL BETTER!!!
KRAAM!!!

anna of sweden sa...

Wow! Otroligt läcker bild.

Hoppas att värken snart lugnar ner sig.
Har du provat kiropraktik? Jag är just nu under behandling för min ryggvärk och tycker att det känns bra. Har läst att de även kan lindra problem med diskbråck.

Kram!

anna of sweden sa...

PS Fast det gäller verkligen att hitta någon som man kan lite på. Kiropraktor alltså.

Millan sa...

Lite lustigt att du srkiver om det dar med att gnalla just idag for igar hade vi 'lonesamtal - utvecklingssamtal' med alla pa jobbet och under samtalens gang kom vi fram till just att vi alal maste bli battre pa att forsoka fa till en forandring istallet for att bara gnalla till varanda. For visst maste man fa gnalla av sig ibland.. och ibland ar ju det allt som behovs for att man ska 'kanna sig battre#' men om det ar nagot aterkommande problem sa ar det ju som sagt battre att se ett steg langre och forsoka fa till en forandring av nagot slag.
Konstruktivt gnallande kan ju faktiskt vara riktgit bra! :-)

Kram

Helly (Svensk tjej på sicilien) sa...

Stackare. Hoppas det känns bättre idag. Jag håller med att man måste få gnälla lite emellanåt och att det till och med kan vara bra. Fast jag tycker inte om när folk gnäller för gnällandets skull. På ett jobb jag hade för några är sedan inom värden så var det ett himla gnällande. När jag sedan försökte göra något åt saker och ting då var det ingen som stöttade mig och alla verkade tycka att det plötsligt inte var så farligt. Sluta gnäll då...!

Har lagt ut ett par recept på Limoncello och Citronlikör som jag precis fick av min kollega. Testa gärna det blir jättegott (om man tycker om likör förståss ;)

Desiree sa...

Aj låter inte bra med diskbråck. Hoppas det känns bättre idag. Tror du att du kan sova något om grannarna kör igång med sin stora bröllopsfest imorgon natt?
Nej håller med om att gnäll aldrig är kul och inte ger det så mycket heller. Det är bättre att försöka lösa problemet på något sätt och prata ut med den man har konflikter med.Hoppas det som sagt känns bättre idag.

Kram

Anna, Fair and True sa...

Rätt sagt angående feminismen!

Vacker bild!

Suzesan sa...

OTROLIGT vad fin bild. men vad trollsländoran gärna ställer upp som modeller för dig. Bra för de är verkligen inte lätta att fånga på bild.

KRYA på dig usch för att ha ont. Jag har haft så ont i min arm så jag vet hur jobbigt det är att ha ont. OCH allt runt ryggen är ju värre för att inte tala om nacken.

Kram
/Susanne

Marianne sa...

Saltis: Nej det är livsfarligt att fastna i gnäll, tror jag. Det måste absolut vara en process i gnällandet som leder framåt till en lösning. Plus ibland när man är maktlös att bara få det ur sig för att sedan kunna bita ihop igen tills man kan förändra. Problemet på gnälliga arbetsplatser tror jag är att det är anställda som inte är vana att tänka analytiskt, då blir de frustrerade och enda sättet för dem är att gnälla. Om de fick rätt lyssnare som kan leda dem vidare ur gnället hade nog problemen kunnat lösas.

Tack för länken! Den ska jag kolla upp!

KRAMAR!

Carina: Nej hu för att ha gnället som livsstil! Däremot gnälla och klaga för att hitta pudelns kärna, det är ju inte alltid man vet exakt vad det är som gör att det känns fel. Och då gäller det att ha bra kompisar som ger en själv lite motstånd, som inte bara stryker medhårs och tycker synd om en!

SweFlo: Tack! Jo, det är mycket bättre nu, är bara lite försiktig ett tag till och bär inte för mycket, och dammsuga kan jag inte : D

Marianne sa...

Otta: Om man har en stor blinkande skylt i hjärnan som talar om för en att man ska hitta problemet och sedan lösningen genom att gnälla, då kanske det kan bli konstruktivt? Men som du säger, ibland måste det bara ut, när man känner sig maktlös som jag gissar att du gör i en viss fråga. Hur går det? Har ni hört någonting mer? Har de sagt när ni får besked?

Nej, vad ska en doktor göra? Och det är inte jättefarligt, det är inte ofta det blir så här. Kanske någon gång om året bara. Jag blir ju inte helt däckad av det heller, hade jag haft ett jobb hade jag gått till jobbet. Värre med ländryggen tror jag, då kan ju folk knappt gå.

Kram!

Nathalie: Hej och välkommen hit! Vad roligt att du bakade bröden? Blev de goda? Jag tycker de är toppen och man blir riktigt mätt av dem. Men nu är de snart slut, så jag får nog baka fler i morgon. Jag ska kika in till dig också!

ab: Tack, jo då, jag är mycket bättre nu.

Marianne sa...

Olgakatt: Fast jag tror att man ibland behöver ältgnälla innan man kommer fram till det konstruktiva. Det får självklart inte bli för mycket, men det kan ibland ha den karaktären innan det går upp ett ljus och man kan komma vidare. Då behöver man också goda kompisar som inte bara tycker synd om en utan som ger lite motstånd och får en att tänka nytt.

Matilda: Nå ja, men för att vara glad amatör kan jag var stolt : )

Katarina: Men det kanske är en bra idé när man hamnar i en totalt främmande kultur där man ännu inte förstår allt - att ha gnällmöten, alltså schemalagt och då gnäller man av sig och sedan gnäller man inte mer förrän nästa möte. För ibland är det ju så också, att visst, jag vet att man inte köar på svenska i det här landet och jag måste lära mig att köa som dem, de ska inte lära sig att köa som jag har lärt mig i Sverige, osv, men det kan ändå kännas jobbigt ibland när man känner att man inte riktigt orkar. För det är mycket ibland och man blir himla trött ibland - även fast man veeet ...

Smöra på du, här gillar vi smör : D

Kram!

Marianne sa...

Bert: Du har redan talat om vad det är för trollslända, det gjorde du för länge sedan. Det är en gulfläckad ängstrollslända. : )

Jaså, så de ser bra? Ja det är klart, med de ögonen! Fast jag har haft tur med två olika, en i trädgården och den här i Al-Azharparken.

ab: Haha, ja det skulle man ha ibland!

Lotta: O nej, bitter vill man inte bli! Det måste vara hemskt för dem som är det. När de känner som om livet försvann och är skyldigt dem någonting - och så tar de inte emot det när de får utan sitter och är arga och bittra och märker inte hur bra de kan ha det nu i stället om de bara tillät sig.

Men det är kanske därför man måste gnälla lite i situationen så att man kan hitta en lösning. För de flesta av oss kan förändra sin situation om vi inte har det bra. Det tror jag de flesta kan.

Och man MÅSTE gnälla på döttrar som inte städar sina rum, annars lär de sig aldrig : D

Marianne sa...

Annika: Ja det kan definitivt bli för mycket gnäll ibland. Det får det inte bli. Det värsta är nog svenskar som flyttar till andra länder som expats och bara gnäller HELA tiden om hur dåligt allt är. Då undrar man ju varför de flyttade och varför de bor kvar. Några sådana har man ju stött på. Men ibland får alla gnälla!

Diskbråcket är inte så farligt, första gången det hände var värst för då visste jag ju inte vad det var. Nu vet jag och vet att det inte är så farligt. Jag dör inte av det : )

KRAMAR!

Anna: Jag vet inte om jag vågar gå till en kiropraktor. En naprapat kanske som masserar. Men det finns nog inte här. Och sen är det som sagt det där med att hitta en som man litar på ... Har du blivit bättre? Hur ofta går du?

Kram!

Millan: Tänk vad lustigt att jag skrev om det här just nu när du var mitt inne i en sån diskussion! Ja, då har ni ju verkligen kommit någon vart med ert gnäll, nu kan ni fundera igenom, kanske punktvis, vad som är fel och vad som behöver göras åt det. LYCKA TILL!

Kram!

Marianne sa...

Helly: Ja så får det absolut inte vara som du hade det på det där jobbet! Fy så jobbigt att bli motarbetat när man försöker hjälpa folk att få som de har påstått sig vilja ha det!

Å, Limoncello som jag älskar! Och jag köpte citroner i dag, jag måste testa att göra det!

Kram!

Desirée: Festen kan du läsa om i nästa inlägg! Det blev verkligen inte så farligt som jag trodde!

Det är alltid bäst att prata ut med den man har otalt med, men jag tror att folk ibland inte riktigt vet vad som är fel egentligen, och vad de ska göra åt det. Och då blir det gnäll. Det är i den situationen man måste vara kreativ själv och leda gnället till ett konstruktivt gnäll så att det inte går i cirkel utan kan räta ut sig och ge svar.

Tack, det är mycket bättre nu!

Kram!

Anna: Jag tror feminismen är en typisk sådan sak som nästan måste börja med gnäll. För jag tror inte det finns någon som bara PANG kan se att det och det och det är fel och då gör vi så här och så här och så här för att fixa det. Felen måste samlas ihop och sedan måste lösningen växa fram.

Kram!

Suzesan: Ja jag har verkligen haft tur med två trollsländor. Nu vill jag att härfågeln ska sprida ut sin tofs så där fint och låta sig fångas när den sjunger, eller nåt : D

Tack, jag är mycket bättre nu. Det värsta är alltid när man inte vet vad det är, som första gången det hände. Nu vet jag ju, så då behöver jag inte oroa mig.

Hoppas att DU är bättre i armen!

Kramar!

Marianne sa...

Saltis: TACK! Ja, men det var ju precis det programmet och den författaren! Då hörde han och jag precis samma sak. Och hon sa det jag hade tänkt på några dagar tidigare.

Kram!