Lästips

Jag har läst en mycket intressant bok av Marguerite van Geldermalsen: Married to a Bedouin. Den finns även på svenska och heter då Gift med en beduin.

Marguerite är född och uppväxt i Nya Zeeland. Under en resa 1978 i Jordanien träffade hon Mohammad, en beduin som levde i en grotta i den berömda ruinstaden Petra. Hon blev kär och gifte sig med sin Mohammad och levde sedan tillsammans med beduinerna ända tills hennes man dog 2002.

I boken berättar hon om hur det var att komma in i en så främmande kultur som beduinlivet är, hur det var att sakta men säkert känna tillhörighet med sina nya släktingar och vänner och hur det var att leva så nära naturen och långt från alla moderna bekvämligheter. En tuff tjej som klarade av att leva ett ganska hårt liv och att anpassa sig till de förhållanden som råder i öknen och en by bestående av grottor och beduintält. Hon hämtade vatten från en källa med hjälp av en åsna, hon lagade mat över öppen eld och hon fick gå långa sträckor för att försöka hitta transport till staden och sjukhuset när hon skulle föda sitt första barn.

I dag bor Marguerite i Australien. Hon avslutar boken med de här orden som träffsäkert beskriver det vi utlandsbloggare så ofta brukar säga, att det inte är bättre eller sämre på något ställe, bara annorlunda:

"Some things are better in Jordan - some things are better in Australia, and there will be somewhere else where other things are better. It's best to look at the good things of where you are at the time, and to do what feels right in the circumstances."

Boken är stundom lite svårläst eftersom hon faktiskt måste använda de arabiska/beduinska orden för olika saker och företeelser, helt enkelt därför att det förmodligen inte finns några engelska ord. Språket är också lite styltigt ibland, upplever jag det som, och det är synd att redaktören för boken inte har hjälpt till att få texten att flyta på bättre. Men det är helt klart värt att ta sig igenom de här ganska små hindren (det finns en ordlista längst bak), för det är en upplevelse att få följa med i hennes liv i Petra och få en inblick i en livsstil på utdöende.

---

Jag vill också tipsa om ett resereportage i DN, Megamyller i Kairo. En kärleksförklaring till "min" stad och många praktiska tips och råd för ett besök här i staden som redan har besökts av alla genom årtusendena och där nästan hela världshistorien finns samlad.

Det jag skulle vilja tillägga är att Salah ad-Din som nämns är den vi kanske känner bättre som Saladin och som figurerar i boken/filmen Arn. I artikeln står att han var seljukernas ledare, men det stämmer inte, han var kurd från Tikrit i nuvarande Irak.

Sedan skulle jag kanske inte uppmuntra det där med att åka minibuss. Förutom att de oftast är knökfulla är de också till största delen av en standard som skulle få Svensk bilprovning att svimma och brista ut i gråt av blotta förskräckelsen. Då rekommenderar jag hellre den nya sortens vita taxibilar, de är inte dyrare än att man som svensk har råd att åka taxi.

Välkomna till Kairo!