tisdag 2 mars 2010

Lästips


Jag har läst en mycket intressant bok av Marguerite van Geldermalsen: Married to a Bedouin. Den finns även på svenska och heter då Gift med en beduin.

Marguerite är född och uppväxt i Nya Zeeland. Under en resa 1978 i Jordanien träffade hon Mohammad, en beduin som levde i en grotta i den berömda ruinstaden Petra. Hon blev kär och gifte sig med sin Mohammad och levde sedan tillsammans med beduinerna ända tills hennes man dog 2002.

I boken berättar hon om hur det var att komma in i en så främmande kultur som beduinlivet är, hur det var att sakta men säkert känna tillhörighet med sina nya släktingar och vänner och hur det var att leva så nära naturen och långt från alla moderna bekvämligheter. En tuff tjej som klarade av att leva ett ganska hårt liv och att anpassa sig till de förhållanden som råder i öknen och en by bestående av grottor och beduintält. Hon hämtade vatten från en källa med hjälp av en åsna, hon lagade mat över öppen eld och hon fick gå långa sträckor för att försöka hitta transport till staden och sjukhuset när hon skulle föda sitt första barn.

I dag bor Marguerite i Australien. Hon avslutar boken med de här orden som träffsäkert beskriver det vi utlandsbloggare så ofta brukar säga, att det inte är bättre eller sämre på något ställe, bara annorlunda:
"Some things are better in Jordan - some things are better in Australia, and there will be somewhere else where other things are better. It's best to look at the good things of where you are at the time, and to do what feels right in the circumstances."
Boken är stundom lite svårläst eftersom hon faktiskt måste använda de arabiska/beduinska orden för olika saker och företeelser, helt enkelt därför att det förmodligen inte finns några engelska ord. Språket är också lite styltigt ibland, upplever jag det som, och det är synd att redaktören för boken inte har hjälpt till att få texten att flyta på bättre. Men det är helt klart värt att ta sig igenom de här ganska små hindren (det finns en ordlista längst bak), för det är en upplevelse att få följa med i hennes liv i Petra och få en inblick i en livsstil på utdöende.

---

Jag vill också tipsa om ett resereportage i DN, Megamyller i Kairo. En kärleksförklaring till "min" stad och många praktiska tips och råd för ett besök här i staden som redan har besökts av alla genom årtusendena och där nästan hela världshistorien finns samlad.

Det jag skulle vilja tillägga är att Salah ad-Din som nämns är den vi kanske känner bättre som Saladin och som figurerar i boken/filmen Arn. I artikeln står att han var seljukernas ledare, men det stämmer inte, han var kurd från Tikrit i nuvarande Irak.

Sedan skulle jag kanske inte uppmuntra det där med att åka minibuss. Förutom att de oftast är knökfulla är de också till största delen av en standard som skulle få Svensk bilprovning att svimma och brista ut i gråt av blotta förskräckelsen. Då rekommenderar jag hellre den nya sortens vita taxibilar, de är inte dyrare än att man som svensk har råd att åka taxi.

Välkomna till Kairo!

18 kommentarer:

Petchie75 sa...

Jag har sett den boken om Petra flera gånger, bl.a när jag var just i Petra men det har aldrig blivit att jag köpt den. Kul att höra att den är så intressant! Jag återkommer ofta i mina kommentarer på din blogg till mina få veckor i Jerusalem och få dagar i Jordanien, så jag borde nog skriva några inlägg om mina upplevelser på den egna bloggen...
Saladin har jag hört talas om, men har inte läst / sett Arn, så det måste vara i någon annan film.
Kram!

Saltistjejen sa...

Vad roligt med boktipset! jag har fått den av min mamma men har inte läst den än. Men u måste jag börja! Har just läst ut en bok så det är dags att ta tag i en ny! :-)
Kram!

Anne sa...

Vilket intressant boktips. Citatet du skriver därifrån är ju verkligen träffsäkert och precis som du säger något vi utlandsboende kan relatera till. Låter som en väldigt bra bok, lite trist dock om den är skriven på ett mer styltigt sätt och inte har det där så viktiga flytet. Men som du säger, är boken bra i övrigt kan man stå ut med det.
Kram!

Freedomtravel sa...

Låter som en intressant bok! Jag älskar att läsa om människor som lever i andra länder och kulturer, särskilt när vi reser... Det ger nya perspektiv och berikar många gånger resorna och hjälper en att resa "bakom kulisserna". Ska kika efter den där boken.

Anna, Fair and True sa...

Det var någon annan som pratade om den boken härom dagen så den måste vara populär!

Desiree sa...

Låter verkligen som både en interessant bok och ett väldigt spännande levandsöde som denna kvinna delar med sig av. Otroligt stor och radikal förändring av livet. Sådana personer som klarar sådana stora omställningar är verkligen personer som jag benundrar. Jag såg artikeln i DN om Kairo men har ännu inte hunnit läsa den. Extra kul för dig att få läsa om vad de skriver om "din stad". Jag ska ta och läsa den.

Jenny sa...

Vilket bra boktips, jag ska definitivt hålla utkik efter den! Framför allt för att det inte känns som om det kommer så många böcker från just kvinnor som bott i en sådan helt annorlunda kultur -och som är POSITIVA! Roligt! Kram!

Annika sa...

Citatet där kan man ju skriva under på.
Det är ngt man inte fattar förrän man verkligen har bott i utlandet under några år; varken sämre eller bättre, bara annorlunda.
Annorlunda är ett SÅ bra ord, tycker jag.
Boken verkar rätt intressant. Det kan kanske vara ngt för bokklubben?
Precis som Jenny säger är det ju ovanligt med postiva böcker skrivna av västerländska kvinnor från den delen av världen. Stort plus för det!!
Kram!!

Taina sa...

Tack för alla tips, Marianne! Boken verkar intressant, men synd som du säger att inte de hjälpt till med "flytet". Kan inte ens föreställa mig hur man "träffar" en beduin om man nu inte råkat gå vilse, lagt sig i en grotta under natten och plötsligt upptäckt att det finns någon som håller värmen åt en...blink, blink ;)


Kramar!!!

Marianne sa...

Petra: Ja, det vore jättekul att få höra mer om dina upplevelser i Jordanien och Jerusalem! Det var mycket med tanke på dig som jag ville skriva om den här boken, för jag vet ju att du har varit där. Det är en resa jag har kvar att göra, och den ligger på prioritetslistan. Jag har varit nyfiken på Jordanien ända sedan jag läste drottning Nours självbiografi.

Saladin tror jag att man läste om när man läste historia och/eller religion i skolan. Han slog tillbaka det tredje korståget och räddade Jerusalem från ytterligare förstörelse. Så det måste inte ha varit en film du har sett.

Kram!

Saltis: Vad kul att du har den! Ska bli roligt att höra vad du tycker.

Kram!

Anne: Ja, det hon säger är ju exakt det vi har sagt så många gånger här på bloggarna, att vissa saker är bra på ett ställe och andra på ett annat ställe. För så är det ju. Och det kändes så bra att läsa det i en bok.

Eftersom boken är en självbiografi och man läser den på ett annat sätt än man läser en roman så är det styltiga språket (som inte är styltigt rakt igenom, bara på sina ställen) ändå rätt överkomligt. Hon har ju så mycket att berätta.

Kram!

Marianne sa...

Freedomtravel: Ja, det har du så rätt i! För det är ju bakom kulisserna, bortom turiststråken, som det intressanta finns. Och det är ofta svårt att komma åt det, så böcker är ett bra sätt att kika in.

Har ni bilat i Mellanöstern? Hm, det kanske inte är att rekommendera. Jag vet ett par som körde från Turkiet via Syrien och Israel till Egypten, och det var tydligen rätt jobbigt. Turkiet rekommenderar jag däremot varmt!

Anna: Vad kul! Jag hade aldrig hört talas om den förrän jag ramlade över den i bokaffären.

Kram!

Desirée: Ja, jag kan ju säga att jag är alldeles för mesig, jag hade inte klarat av att bo och leva som hon gjorde. Hon var i och för sig ung och kär, men ändå.

Å andra sidan är det jättepoppis att köpa grottor i Kappadokien i Turkiet. Massor av utlänningar som vill köpa sig en grotta där. Fast då är de också moderniserade och har både el och vatten och avlopp.

Det har varit rätt mycket om Kairo och Egypten på sistone i både tv och tidningar. Det är alltid kul att läsa om ens "hemtrakter". Och nu läser jag om dina hemtrakter i En röd liten fågel i juletid. Men jag har bara precis börjat, så jag vet ingenting än utom att boken verkar bra!

Kram!

Musikanta sa...

Jag skulle nog vara mycket skeptisk till den här kvinnan som bara så där på stubinen blir kär i en beduin. Blev han också störtförälskad eller tackade han bara och tog emot? De kostar väl pengar annars, kvinnorna i de kulturerna.

Det måste i alla fall varit en enorm fysisk attraktion från hennes sida eftersom hon förmodligen inte heller talade språket. Ska se om jag kan få tag i boken och få svar på mina frågor...

Läser själv just nu en biografi om Michelle Obama - mycket intressant i sig men erbarmligt översatt! Vad sägs om t.ex. "det var inte hennes kopp te"?

Den ingick i svensk översättning i bokklubben jag är med i, men jag måste försöka få tag i den på engelska så att jag kan reda ut en del begrepp.
Kram!

Marianne sa...

Jenny: Det har du rätt i! Tänkte faktiskt inte på det, men så är det nog. De flesta böcker som skrivs om annorlunda förhållanden är ofta om konflikter, jag tänker på Inte utan min dotter och liknande böcker. Men den här är verkligen positiv.

Kram!

Annika: Så är det, man måste ge sig själv några år innan man kan upptäcka den biten, att det inte är bättre/sämre utan annorlunda. I början är man himlastormande förälskad i sitt nya land, sedan kommer hemlängtan och äter upp en - det är först efter den fasen man kan börja se nyktert på saker och ting. Tror jag.

Jo, den boken kan nog vara någonting för bokklubben. Jag såg att den finns på Amazon.

KRAM!

Taina: Haha, nä, jag har också lite svårt att sätta mig in i den situationen. Men hon räddade någon aussie (eller om det var kiwi) när hon bodde där, just någon som hade gått vilse i mörkret! Han fick sova i deras grotta över natten. Haha, men han fick nog hålla värmen själv : )

Kram!

Marianne sa...

Musikanta: Han pratade engelska, så de kunde kommunicera redan från början. Och det var inte från första ögonkastet, hon och hennes kompis fick husrum hos honom, sedan stack de därifrån. Men så åkte han efter och bjöd dem till ett beduinbröllop, och då lärde de känna varandra mer. Han var inte gift sedan tidigare, och han gifte sig inte men någon mer än henne : ) Fattigt och eländigt var det, men jag tror att de hade det riktigt bra tillsammans.

Boken borde finnas på bibblan!

Men det är ju för bedrövligt! HUR kan man släppa ifrån sig en text som är så erbarmlig??? Jag hade skämts som översättare! Hur kommer det sig att de får jobb av förlagen??? Inte för att jag är någon superexpert, men det där är ju en grov anglicism!

Håller med, skaffa den på engelska!!!

KRAM!

Musikanta sa...

Den är t.o.m. utgiven på Norstedts förlag! Han översätter också "college" med universitet hela tiden, så det är svårt att hänga med i svängarna, när hon först går på ett universitet och sen på ett annat...

Bibehåller man inte "college" som begrepp, eftersom det är ett mellanting mellan gymnasium och just universitet?
Kram!

Marianne sa...

Musikanta: Visst är det bättre att behålla "college", för det är så pass välkänt i dag vad det är. Det hela utspelar sig ju i Amerika. Dessutom får man mer lokalfärg genom att behålla en del liknande ord.

Den jag håller på att läsa nu har jag ungefär samma problem med. Eller, själva översättningen är kanske inte helt fel, men varför bearbetar man inte texten bättre? Alla dessa småord, "som" hit och dit, "så", "en", "för" och jag vet inte allt vad. Om man rensar och använder sig av svensk kommatering och syntax blir allt mycket bättre.

Läste en recension i DN om en annan bok, den översättaren fick det hett om öronen! Recensenten efterlyste också redaktör och korrekturläsare, precis som jag brukar göra.

Det jag inte begriper är att de översättarna får jobb! Är de kompisar med ägarna, eller vad är det frågan om? Respektlöst mot läsarna, tycker jag.

Jo, så den där En röd liten fågel i juletid, läs den på engelska!!! Jag ska skriva om det när jag har kämpat mig igenom boken. Den är inte så tjock som tur är!

Kramar!

Grekland nu sa...

Ännu en bok på min lista över böcker jag vill läsa, verkar det som. Det där citatet är ungefär vad jag försökt lära mina barn - att de inte måste välja mellan sina båda länder, att det finns bra och dåliga saker på båda håll och att man gör bäst i att ta till sej de positiva sakerna på varje ställe.

Marianne sa...

Ingabritt: Ja, jag tror du vill läsa den boken!

Helt rätt, barn ska inte välja mellan sina två länder, det är som att behöva välja en av sina föräldrar. Det ska man inte.