tisdag 9 mars 2010

Utsvävningar och röda små fåglar

Tog en tur till shoppingcentret tillsammans med min Trevliga f.d. Granne. Vi strosade runt lite i affärerna och jag var på jakt efter långbyxor, ett nästan omöjligt uppdrag för mig. Man ska vara drygt 1,70 lång, ha en rumpa som syns och en midja som inte syns. Då kan man hitta jättefina långbyxor. Men när man inte uppfyller de kraven är det inte lätt. Jeans går alltid att köpa, de finns i mindre storlekar eftersom barn och ungdomar använder jeans. Men ett par snygga byxor för småvuxna? Det händer då och då att jag hittar ett par, men inte den här gången. Två par jeans blev det till slut, jeans som nästan kan passera för icke-jeans. Och dem hade jag i alla fall tur med, för de var på rea så det blev bara 400 SEK för två par. Som hittat!

Nej, jag har ingen lust att handla kläder på barnavdelningen.

Ibland måste man ta sig friheten till vissa utsvävningar också. Och så länge utsvävningarna inte kostar mer än 30 SEK tycker jag att det är mer än okej! Ett par söta rosa flip-flopar blev det. De är så söta så jag kanske skulle ta och prova på lite lack på tånaglarna till och med. Men någon måtta får det vara i så fall, det får bli genomskinligt så att det bara glänser.

Rosa flip-flopar med hibikus.

Och som utlovat ska jag nu tala om vad jag tyckte om En röd liten fågel i juletid av Fannie Flagg. Det är en bedårande liten historia som jag hoppas blir film, en historia man blir glad av. Men utan att sätta mig på alltför höga hästar rekommenderar jag alla som kan att läsa den på engelska. Det är kanske bara jag som är yrkesskadad, och översättningen var väl inte direkt dålig, men språkbehandlingen var vissen och platt. Jag vet mycket väl att man blir hemmablind och inte ser briser när man sitter och översätter, men det är därför det finns en redaktör (eller vem det nu är) på förlaget som ska redigera texten! Det är också därför det finns någonting som heter korrekturläsning.

Det heter inte halvsju. Det heter halv sju på svenska.

Småord som "som", "så", "för" osv kan med fördel rensas bort när de inte fyller en funktion. Texten blir lättare att läsa utan en massa småskräp.

Anglosaxisk kommatering gör sig inte i svensk text.

Anglosaxisk syntax är inte heller vidare charmig i svensk text.

Jag vill inte påstå att boken svämmar över av alltför blatant slöhet i redigering och språkbehandling. Men det är tillräckligt mycket för att störa helheten, vilket är fruktansvärt synd på en så här fin historia. Allvarligt talat tycker jag att det är respektlöst mot kunden, dvs läsaren, att inte bry sig mer om en text som ska publiceras.

Det är dock en mycket fin historia, så jag tycker absolut att du ska läsa den. Helst på originalspråket engelska.

---

För säkerhets skull vill jag också tillägga att det är en himla skillnad på bloggtexter etc av vanliga dödliga och en professionellt publicerad text. Det man som privatperson skriver behöver inte vara felfritt, det är mycket bättre att skriva lite fel och hipp som happ än att inte skriva alls. Ovanstående åsikter gäller alltså enbart proffs som tjänar pengar på texten. Så gå nu inte och få komplex för ditt sätt att skriva, jag gillar att läsa hos just DIG. Alla mina texter här på bloggen är inte heller prickfria, för jag har ledigt när jag skriver här, precis som SweFlo skrev för några dagar sedan.

28 kommentarer:

Desiree sa...

Flipp flopsen var ursöta! Dina två par med jeans för 400 var ju verkligen också ett kap. Alltid kul när man hittar det man beöver och söker på rea. Det lät däremot trixigt med byxor. Jag är själv ganska kort så när det gäller byxor så får jag alltid lägga upp.
Nej texter på bloggar tycker jag inte behöver vara felfria. Jag vet att jag förmodligen har massor med småfel här och där (jag kan vara lite lätt ordblind ibland och ibland är man lite snabb och dubbelkollar inte alls). Kul att du gillar boken. Jag försöker alltid att läsa böcker på orginalspråket om det är möjligt. Jag tycker för det mesta att det ger mer. Det finns alltid små nyanser i språkeket som går förlorade i en översättning hur bra den än är. Ha en skön dag i de fina rosa flip flopsarna.

Helly (Svensk tjej på sicilien) sa...

Jag vågade knappt börja blogga på svenska först för jag har knappt skrivit på svenska de senaste 14 åren, men man känner att det kommer tillbaka. Fast ibland blir det väldigt konstigt ;) Tur att du har förståelse.

Jättesöta flip-flops. Jag har ett par liknande från billabong som är mina favvisar på sommaren...

Petra H sa...

Jättefina flipflops! Och du verkar vara som jag när det gäller målade tånaglar ;-)
Jag kan bara hålla med, det kan vara så jobbigt med dåligt översatta böcker och det kan verkligen förstöra läsupplevelsen. Jag försöker att alltid läsa böcker på originalspråket - OM jag kan språket, så klart :D O läste den första Wallander-boken på spanska och tyckte att språket var riktigt dåligt, så synd!
Kram från en som inte alls är bra på att skriva på svenska...

Otta sa...

Supersöta flip-flops! Det finns så många söta och jag skulle vilja kunna ha dem alla, men jag får lite ont i tårna av att ha plast mellan tårna!

Ja, det där med kläder en historia för sig, jag tror faktiskt att de flesta har problem med att hitta kläder, då alla inte passar in i affärernas modell. Jag är ju definitivt trött på att handla i specialbutiker. Jag kan aldrig finna kläder i vilken affär som helst. Och aldrig ngt i Egypten!:-(

Kram

Dubbelörn sa...

Du har helt rätt, bloggen är en sak men en bok el en skrift ska ha det bästa språket. Blir också galen av dålig svenska i översättningar, kommatering o uttryck. Hakar upp mig helt o hållet på detta o kan inte komma in i historien alls :D.

Sommarhärliga flip-flops!

Marianne sa...

Desirée: Ja att lägga upp byxor räknar jag med, det är bara när jag hittar byxor som SKA VARA korta som jag ibland kan slippa. Men det är himla trist när linningen är alldeles rak som om man inte ska ha någon midja, för det blir inte snyggt även om de sitter bra för övrigt. Har provat, men det blir inte bra i längden.

Nej, bloggar och brev etc behöver verkligen inte vara felfria, hu så trist om det vore så. Då skulle ju alla få skrivkramp och inte ett ord skulle bli bytt. Man kan ju ha massor av vettiga tankar (eller bara småtrevliga eller vad som helst) att dela med sig av även om man är ordblind!

Jag är som sagt inte helt prickfri själv!

En del nyanser försvinner i en översättning och det är alltid bättre att läsa på originalspråket. Men många nyanser kommer också fram om det är en bra översättning. Och som med allt, man blir bättre ju längre man håller på.

Flip-flopparna är ursköna!

Kram!

Helly: Jag tycker inte att du skriver konstigt. Lite konstigt skriver vi alla ibland, det gör jag också. BRA att du vågade blogga på svenska till slut, jag tror det är bra för att upprätthålla modersmålet. Matilda i Australien bloggar på svenska av just den anledningen. Matildas fikarum i länkspalten. Och som jag skrev till Desirée, fy så trist det hade blivit om man inte vågade skriva bara för att det kanske inte var korrekt.

Kram!

Petra: Och det är förlagets jobb att se till att det blir bra. Jag menar, första boken jag översatte var verkligen inte bra när jag skickade den. Men ett riktigt proffs som redigerade och pekade på var det behövdes mer jobb gjorde att boken blev okej och att jag lärde mig massor. Jag skulle vilja skrika till alla redaktörer FRAM MED RÖDPENNAN, för det är inte översättarens känslor man ska vara rädd om, det är läsarens (och författarens).

Så himla synd att O fick en felaktig ingång till Wallander-böckerna! Haha, jag försökte läsa en på engelska en gång, men jag kom bara till att han (i sitt sovrum) kastade täcket "on the ground". Va, kastade han ut det genom fönstret? Jag har i alla fall aldrig hört att man säger "ground" om golv på engelska.

Nu kommer Klas hem.

Kram!

Marianne sa...

Tack o lov för att man inte måste vara ett proffs på hur man skriver. Då skulle det vara dags att lägga ned bloggen direkt. Och jag har faktiskt funderat på det.
Just nu känns det tungt. Men vi får se, kanske inspirationen kommer tillbaka när både våren och solen visar sig så småningom.

KARLAVAGNEN sa...

Ytterligare ett skäl att bo i Madrid!!! Våga ljusrosa till flip flops:en!

Apropå svenskan, har jag en mamma som ligger på mig om att förbättra den och jag vet med mig att jag slarvar...

Marianne sa...

Otta: Det är en träningssak att ha flip-flops. I alla fall för mig. Förr kunde jag inte ha dem, men jag började med en timme hemma, sedan lite mer och lite mer och utökade tiden tills jag nu kan ha dem hela dagen. Fast jag går i princip inte ut i dem, jag har dem bara som tofflor här hemma när det är sommar och varmt.

Det ÄR svårt att köpa kläder om man inte har den där perfekta kroppen. Och vem har det? Inte ens fotomodellerna i dag, de är ju anorektiker hela högen.

Kram!

Dubbelörn: Egentligen är det skandal att förlagen kommer undan med att släppa en massa slarv. För det är ju det det är. Slarv. Och lika mycket skandal är det att tidningarna har så otroligt många fel i sina texter, alla sådana skrifter borde vara väl genomarbetade. Det är ju från dem man lär sig och formar sitt eget skriftspråk.

Bloggar, brev, dagböcker, vad som helst som inte är professionellt framställt och för kommersiellt bruk, där är det viktigaste lusten att skriva och det man vill förmedla. Och den lusten får inte dödas av perfektionism.

Marianne sa...

Marianne: Trist att du känner att det är tungt, det ska det inte vara. Men vila dig lite från bloggen så kommer lusten kanske igen. Jag har inte varit inne hos dig på länge, men jag kommer snart!

För det är, som jag skrev till Dubbelörn här ovan, lusten att skriva som är det viktiga i bloggarna, inte att kommatecknen sitter på rätt ställe!

Kramar!

Karlavagnen: Bra idé, jag ska leta fram min ljusrosa t-shirt, den blir fin till flip-flopsen!

Jag tycker att det är bättre att slarva lite i såna texter, det viktiga är att skriva och forma tankarna runt det man skriver. Det är utvecklande och den utvecklingen skulle inte finnas annars. Sen är det ofta så att ju mer man håller på med någonting dess bättre blir man, så det är bara att skriva på.

Haha, du vet ju hur mammor är, de vill att barnen ska utnyttja sin fulla potential och man vet ju att ens eget barn är ett riktigt underbarn fast det inte har fattat det själv. : D

Jenny sa...

Du får komma till USA och köpa kläder (Eller på nätet för all del, men det är ju alltid roligare att resa :-)), för här finns många märken med både vanlig byxlängd och så PETITE - dvs samma modell etc, bara med kortare mått! Hur bra som helst och passar mig perfekt, som är kort. Däremot kan jag aldrig köpa byxor i Sverige, för även om man kan lägga upp, så slutar det ofta med att benen ser så konsigta ut, då man liksom kapat av dem där de inte borde vara av, eller hur man ska säga.
Appopå översättningar så håller jag helt med dig, inte bara är det nonchalant mot läsaren och den som köpt boken, men också mot författaren! Om jag skrev en bok på svenska, så skulle jag ju inte vilja att alla tyskar tyckte att den var urkass och trög att läsa, pga en dålig översättning! Kram!!

Musikanta sa...

Jag tog inte åt mig det minsta, haha! Det ska ju vara skillnad på proffs och amatörer. Men visst blir man ledsen när översättningen är så dålig att man MÄRKER vad det skulle ha stått på engelska hela tiden...

Mirrmaken brukar säga (om han har hittat på det själv vet jag inte) att läsa en engelsk bok i svensk översättning är som att äta mat som en annan har tuggat. Det ligger något i det i alla fall.

Nej, jag förstår att det inte är lätt att få handla kläder när man är finlemmad som du. Man ska ju helst vara medellång, medelsmal eller medeltjock för att passa in i storlekarna...
Kramar!

Katarina på Filippinerna sa...

Söta flipp floppisar,, Men jag har svårt att njuta av dem,, för trångt mellan tårna kanske,, he he. Alla filippinare går i dessa universala flipp flopp,, men så spretar deras tår utåt,, he he..

Kul att du fann ett jeanskap! När det väl är gjort och fyndet finns där i påsen, ja då är man nöjd!

carina@pocolococreativo sa...

Fina flippisar! Och bara blanka naglar.

Visst är det så med texter, finns det översättare, redaktör och korrekturläsare, alt. en redaktör som korrläser så måste de ju göra sitt jobb. Det handlar ju om det i slutändan.
Inte vill man köpa halvmald köttfärs eller skor som nästan har sula?
Samma gäller för en bok som är översatt till annat språk.

Saltistjejen sa...

Härligt somriga och fina var de dina flipflops!! MEN du det där med text ja. Det är svårt. Hu! Jag vt ungefär vad jag är dålig på när det kommer till mitt eget skrivande. Jag försöker tänka på det men det går som sagt "lite fort" ibland. Och här på bloggen är det ju mer en dagboksform nästan så här håller jag med om att det inte gör så mycket om det inte lbir helt hundra. Men jag kan också störa mig på böcker som har ett fattigt språk. Sedan kan historierna i sig vara hur bra som helst, men om inte språket kommer till sin rätt så går mycket förlorat. Tyvärr. Konstigt att inte förlaget hade mer åsikter om översättninge på boken? Fast det kanske inte förlagen har? Jag kan ju inget om hur sådant där går till.
Kramar!

Matildas fikarum sa...

Jag börjar få allt svårare att hålla isär svensk och engelsk kommatering, men det finns en liten hittepå-regel jag följer:
I svenskan används komman mer frekevent, därför kallar vi det kommatering.
I engelskan används man hellre punkt, därför kallas det punctuation på engelska.

Marianne sa...

Jenny: Ja just det! Petit-storlekar finns hos er, det är himla bra. Fattar inte varför det inte kan finnas i resten av världen, det finns massor av peitite-människor. Stora storlekar brukar finnas en avdelning för, till och med HM har ju det, men inte för petite.

Vi har länge varit sugna på en rejäl USA-resa, problemet är kattvakt. Men det ska bli av, förr eller senare.

Visst är det nonchalant även mot författaren! Tänk om de visste i vilket skick en del böcker är efter översättning. Det är ju ett grupparbete likaväl som allt annat, även om översättaren jobbar mest. Det får mig att tänka på den turkiske nobelpristagaren Orhan Pamuk. Han är med och översätter till engelska. Han granskar varenda ord och har tydligen väldigt mycket synpunkter på hur det ska vara. Önskar han kunde ha det även på de svenska upplagorna ...

Kram!

Musikanta: Det är absolut skillnad på proffs och amatörer, och så ska det vara. Vad ska vi annars betala proffsen för? Då hade jag lika väl kunnat sätta mig och klinka på orgeln under gudstjänsterna : D

Fast Mirrmaken har inte helt rätt. Alla översättningar är inte dåliga. Jag är övertygad om att just den här översättningen hade kunnat bli alldeles utmärkt om texten hade bearbetats bättre, till exempel. Jag har läst många översättningar där jag helt har glömt att originalspråket är ett annat. Så nej, jag tycker inte att han har rätt, även om det så klart alltid är bäst att läsa originalet om man kan.

Det är förresten likadant med många nytolkningar av gamla klassiska låtar. Det blir liksom inte alls bra alla gånger och de musikerna hade tjänat på att hitta på någonting eget i stället. Sedan finns det musiker som gör briljanta tolkningar av "gamla godingar".

Kram!

Katarina: Ja inte är det särskilt snyggt inte att springa runt på stan i flip-flopar. Jag hasar bara runt i mina här hemma. Men så har jag också fått träna upp "mellantårna" för att kunna ha dem. Jag har arbetat hårt på det : D

Kram!

Marianne sa...

Carina: Visst är det trist när folk inte gör sitt jobb ordentligt! Antingen gör man någonting och då gör man det ordentligt, annars är det bättre att göra någonting annat. Retar mig alltid på halvdana jobb, vad det än vara månde. Och man kan ju tycka att Bonniers har råd att ha kvalificerat folk?

Saltis: Det är inte bara översättare som behöver en redaktör med ordentligt rödpenna, det behöver författare också, med vissa undantag. För som du säger kan en lysande historia falla ihop helt bara för att språket är torftigt, och det är ju synd. Det är därför det finns författarcoacher, lektörer, redaktörer, korrekturläsare. Det kanske finns ännu fler inblandade, jag vet inte för jag har bara jobbat med enmansförlag.

Nä, bloggar etc behöver inte vara perfekta. Jag läser mycket hellre om hur alla har det med lite icke-perfekt svenska än att inte få läsa. Alla gånger!

Kram!

Matilda: Fast det där är en sanning med modifikation. En del brittiska författare har hur många bisatser som helst i en mening, med komma, komma, komma, komma ... Och det funkar inte i svenskan. Jag kan inte komma på något exempel just nu, men Barbara Nadel som jag jobbar med använder så mycket bisatser och kommatecken att man ibland blir alldeles snurrig : )

Matildas fikarum sa...

Det har du rätt i. Jag läser så lite brittisk litteratur att jag glömmer det. Den amerikanska håller sig till kortare meningar. Varför det är så vet jag inte, men jag minns att vi på universitetet i Stockholm var glada när vi fick amerikansk studentlitteratur för att den var lättare att ta sig igenom.

Annika sa...

Så intressant...
Jag försöker alltid att läsa engelska böcker på engelska. Eller förresten, jag läser ALLTID engelska böcker på engelska.
Då vi läste Stieg Larsson i bokklubben tyckte amrisarna att översättningen från svenska var bedrövlig. Märkligt, kan jag tycka, eftersom boken ändå är en en dundersucce här, eller böckerna, ska jag säga (där blev det många bisatser).
Minns att det var samma sak då vi läste Anna Gavalda, översatt från franskan. Men den läste jag på svenska, och förundrade mig inte alls över språket.
Översättning är en KONST, som du ju vet mer än väl. Mer än vi kan andra ana.
Fannie Flaggs böcker är inte heller svårlästa så jag tror inte det skulle vara så svårt att läsa dem även för en person som inte är jättevan att läsa på engelska.
KRAMIS!!!

Marianne sa...

Matilda: Ja, så är det nog, att det är skillnad på den brittiska och amerikanska engelskan när det gäller bisatser. Ändå låter inte amerikanskan simpel i mina öron, så varför britterna ska krångla till det så kan man undra : )

Annika: Ja du ser, en del översättningar är riktigt bra och man känner inte alls att man tappar hälften. Som sagt, jag ska inte sätta mig på några höga hästar, men speciellt stora förlag borde verkligen se till att de säljer genomarbetade produkter, kan man tycka. Mycket konstigt att man släpper en halvbra Larsson!

Du har nog rätt, Fannie Flagg är nog en bra "nybörjarbok" för att vänja sig vid att läsa engelska. Det ska jag komma ihåg, för det händer ibland att man får frågor om just vilken bok som är bra när man inte är van.

KRAMAR!

Suzesan sa...

VAD FINA FlipFlops. Guuu' så snygga. Jag gillar såna mycket.

Men till dem går det väl så bra med blankmålade naglar på tårna. Mina är alltid röda i olika nyanser. Vet knappt hur de ser ut utan. Fula förmodligen;)

Håller med översätter man böcker skall man skriva rätt och korrekt. OCH bloggar man kan man skriva så som det faller en in.

Jag slarvar medvetet när jag skriver på min blogg, för att bryta sönder min egen korrekthet i språket. Krossa den lixom. För annars är jag petnoga.

Jag gör ibland särskrivningar för det är kul och så retas jag och drar ihop ord och sånt ...börjar meningar med "OCH" och så. Roligt. Plus alla svordomar hihihi. Roligt.

Kram
/Susanne

Marianne sa...

Suzesan: Att du har tålamod att måla tånaglarna röda hela tiden! Man måste ju sitta stilla och spreta med dem så länge, och är det rött syns minsta lilla mista. Det skulle jag aldrig orka : )

Man FÅR börja meningar med och. Man får en massa saker i språket, det beror på stilnivån i texten. Fast särskrivningar gillar jag inte, kan jag säga. Inte ihopskrivningar heller, när de är fel : D

Kram!

Suzesan sa...

NÄäee förromtiden var det förbjudet att börja meningar med "och"...röda streck under hihihi. FÖRR!

Javisst särskrivningar är jättefult. Man borde se dem för det hör ju till ordkunskap och delar man på ordet så blir det ju såååkonstigt.

Men sen när man läser bloggar skall man tänka på att många har läs-och skrivsvårigheter.

Kram
/Susanne

Anna, Fair and True sa...

Blir mer och mer sugen på att läsa boken! På engelska! :)

Marianne sa...

Suzesan: Oavsett om man har läs- och skrivsvårigheter eller ej så är det bättre att skriva än att inte skriva, hur mycket fel det än blir i en blogg eller ett brev och dylikt. Det är när man ska sälja sin produkt som den ska vara välgjord och genomarbetad. Precis som en maträtt på en restaurang eller kjol i en butik. När kjolen saknar knappar eller har andra defekter köper vi den inte, egentligen borde man reklamera böcker också när det är för obearbetat.

Kram!

Anna: Gör det, det är en väldigt fin och hjärtevärmande historia.

Kram!

Bloggblad sa...

Den boken ligger just nu och väntar på mig. På svenska. Men du kan vara säker på att jag hittar saker att reta mig på i översättningen...

Ditt tillägg längst ner är bra. För det är en himla stor skillnad på att skriva privat på skoj och officiellt på allvar. Jag vill inte kalla mig språkpolis även om jag kan reta mig på en del - men jag retar mig sällan på slarvfel, mer på rena kunskapsfel eller att man anammar ett uttryck som man inte behärskar.

"Ett spel för gallerian" t.ex.... som jag sett ofta, eller när "genre" som blivit ett riktigt modeord, böjs till sjangers, eller sjangrar. Hur man stavar dessa avarter vet jag inte ens.

Marianne sa...

Bloggblad: Du kan inte byta till engelska? Det är en fin bok och värd att läsas på bästa möjliga språk.

Visst är det skillnad på privata skriverier och officiella som ska publiceras i kommersiellt syfte! Och som sagt, det är bättre att skriva lite fel än att inte skriva alls, tänk så mycket vi skulle gå miste om annars.

Hahaha, spel för gallerian har jag aldrig hört tidigare! Det kanske är de där nybakade idolerna som åker runt och spelar i galleriorna? : D

Och stavfel borde man inte behöva göra, det finns ju stavningsprogram i datorn, förutom alla eminenta ordböcker som finns alldeles gratis på Internet. Men, men. Halvsju ...