Minne från Bulgarien

Karta över Bulgarien, lånad från bulgarienguiden.se

Jag kom på att jag i princip aldrig har skrivit om Bulgarien. Och i går när Annika skrev om restauranger i Washington DC kom jag att tänka på den (på den tiden i alla fall) enda bra restaurang som fanns i Sofia. Så trots att jag inte har ett enda foto därifrån och inte heller hittar något på nätet, så tänkte jag berätta om Opera Café i Sofia, Bulgarien.

Det fanns en svensk kille som bodde i Sofia, han jobbade med helt andra saker än mat och restaurang, men han var ungkarl och vansinnigt trött på restaurangmaten. Han tyckte inte att det fanns en enda riktigt bra krog i hela stan, och vi höll med*. Så han och en kompis till honom bestämde sig för att öppna eget, och det blev Opera Café.

Inredningen var fantastisk, välkomnande och lyxig och man blev glad av att bara komma in i lokalen. Maten var otroligt god – tack vare den svenske kock som flyttade ner och ledde köksarbetet. Enda restaurangen i hela stan där man visste att maten man beställde skulle vara god. Dessutom tog han konceptet från Wallmans salonger, så de flesta i serveringspersonalen var elever från musikakademien i Sofia.

Mitt när man satt och åt slocknade ljuset och servitörerna var som bortblåsta. Att elen försvann med jämna mellanrum och att servitörer hade annat för sig än att servera mat var vi ju alla vana vid, så det var ingenting konstigt med det. Men så kom en kille i bygghjälm bärande på en stege, klättrade upp till en lampett och började sjunga That’s Amore. Servitörerna kom in, men inte med mat utan i scenkläder och sjungande, och så satte showen igång. En riktigt, riktigt bra show som var både vacker, medryckande och rolig på samma gång. Jag lovar, alla gäster var verkligen MED och i sista numret ryckte de upp flera stycken på scenen som fick dansa med i finalen. Artisterna var fantastiskt duktiga, och det skulle inte förvåna mig om flera av dem jobbar runt om i världen i dag. Så roligt det var, jag kommer aldrig att glömma hur roligt vi hade på Opera Café i Sofia!

Nå, det blev sommar och restaurangen stängde för semester. I slutet av sommaren började det droppa in inbjudningar till säsongspremiären och vi gladde oss alla åt ännu ett år med god mat och en ny bra show. Men så hände någonting. Jag vet inte mer än ryktena som gick, men så här sades det:

Killarna som ägde Opera Café vägrade att släppa in den bulgariska maffian i affärerna. De ville inte ha maffiabossar som kompanjoner. Så en dag strax innan säsongspremiären ringde försäkringsbolaget och sa upp försäkringen. Samma natt var det någon som tömde hela restaurangen, allt från fina tyska spisar och ljudanläggningar till minsta askfat. Allt forslades bort, och detta mitt inne i centrum i Sofia. Dessutom fick killarna ett telefonsamtal som sa att det nog var bäst för dem att de stack från landet, för polisen hade fått ”tips” om att det fanns knark hemma hos dem och att de skulle göra en lyckad razzia nästa dag.

Vad som är sant i allt det här vet jag inte, men jag vet att lokalen var helt tom för det såg jag med egna ögon någon vecka senare. Och jag vet att någon annan försökte öppna och driva krogen, men stämningen var inte alls på topp och festlig, det var snarare en bulgarisk kommunistanda som låg över lokalen. Vi provade aldrig maten, men jag är övertygad om att den inte var lika god.

* Jag kan berätta både roliga och skräckinjagande historier om den saken, men det får bli någon annan gång.