tisdag 16 mars 2010

Projekt

Jaha, det kan vara farligt att lämna Frugan ensam hemma ibland. Man vet aldrig vad hon ska hitta på.

Vi har ett skåp som Maken har ärvt efter sin mormor (tror jag det var). Men den har en hopplös färg, någon sorts grön färg som skär sig mot alla andra färger. Helt hopplöst, med andra ord och vi har under alla år gömt det i ett eller annat gästrum. Okej, i ett torp på landet kanske färgen hade blivit fin, men vi har inget torp på landet. Jag har länge pratat om att ta mig an det där skåpet och försöka måla om det, men det är ju rätt mycket jobb med ett sånt projekt så det har bara blivit tomt prat. Men i dag fick jag äntligen ett sånt där tokryck och gick rätt ner i gästrummet, rotade fram varmluftspickadollan och satte igång att skrapa bort gammal färg.

Tadam! Ena sidan är befriad från färg.

Det tricksiga blir äpplena på skåpet som Svärfar har målat så fint. Det kan jag inte göra om, så det gäller att inte skrapa bort dem eller låta varmluften från pickadollan komma för nära.

När man håller på med måleriprojekt blir man rätt sugen på godis, så när jag var klar kastade jag mig över datorn och letade upp ett bra recept på smulpaj. Jordgubbar, hallon och blåbär plockades fram ur frysen och sedan hade jag en smarrig paj. Jag har redan glufsat i mig halva.

Smarrig smulpaj.

Annars är det lugnt på östfronten. Vädret har vänt igen, det har blivit lite svalare så jag fick till och med ta på mig strumpor i dag. Men det är okej, det dröjer nog inte länge förrän jag klagar på värmen och solen igen.

I går såg jag ett jättefint barnprogram (ja tv:n får stå på och mala ibland när jag är ensam hemma) som handlade om en liten flicka i Egypten. Jag vill också gå i skolan, hette programmet, och som man förstår av titeln ville den lilla flickan Fatima så gärna gå i skolan, precis som hennes bröder fick göra. Men det tyckte hennes far var onödigt, hon behövdes på gården för att skörda majs och okra och mata djuren. Till slut lyckades hon i alla fall övertala fadern. Stoltare och lyckligare liten tjej när hon kunde skriva på svarta tavlan, det får man nog leta efter. Jag önskar att alla svenska barn verkligen såg den lilla filmen så att de kunde förstå vilken otrolig tur de har som får gå i skolan i så många år och få så mycket kunskap som man trots allt får även i den svenska skolan. Tyvärr hittar jag ingen länk till filmen på nätet.

20 kommentarer:

Saltistjejen sa...

Å vilket projekt!! Men det är roligt med sådana projekt när man har inspiration och energi och lust tycker jag!!! Hoppas det går bra. Vad tänker du dig för färg på skåpet sedan??
Och vad GOTT det lät med smulpaj. Jag har varit såååå sötsugen flera kvällar i rad och beklagat mig för M att vi inte har ngt gott hemma. Idag ska jag nog köpa lite godis eller så med mig hem så det finns ikväll...?!?
Choklad tror jag. Mmmm....
KRAM!!

olgakatt sa...

Vilket projekt! Men det blir nog fint, ditt skåp.

Om du kan sånt här med att ta bort färg, vet du hur man gör en stor kopparbalja fin? Den är VÄLDIGT anlupen och har stått ute åravis. Vi har förgäves letat efter nån som kan åta sig att fixa till den.

Vad roligt med fågeln som fick sällskap!

anna of sweden sa...

Oj, vilket projekt. Ska bli kul att se hur det ser ut när du är klar. För du visar väl?

Jahapp. Så blev man sugen på smulpaj då ...

Otta sa...

Vilket fint skåp! Jag tänkte på Antikrundan när jag såg att du börjat ta bort färgen..."får" man det? :-) Det kommer att bli mycket fint när färgen är borta, men det är väl lite slit - det fixar du!

Jag försökte att inte bli sugen på din paj...men det var svårt!

Är programmet gammalt? Nu är det ju obligatoriskt med skolgång i Egypten! Inte som på Nours mammas tid då hon själv deklarerade att hon inte ville gå i skolan och trots att hennes föräldrar försökte övertyga henne om det och kanske tom tvinga henne blev det ingen skolgång. Nu är det ju synd om henne som inte kan läsa eller skriva.

Nour var på ambassaden idag och det verkar ha gått bra, framför allt var hon som intervjudade honom trevlig. Hon tog intervjun på arabiska! Imponerande med tanke på att hon är svensk. En del frågor var rätt otroliga, när hon vill att Nour skulle berätta om varje ställe vi bott på de senaste 5 åren vid varje tillfälle som jag varit där - om det räckte med det, nej vid varje tillfälle var han tvungen att berätta hur många rum som respektive boende hade. Lite väl att ta i! Och att fråga hur lång tid det tog innan vi hade sex kanske också var lite väl mycket. Naturligtvis slutade med att de vill ha ytterligare papper som är svårt för honom att fixa. Om några veckor ringer jag för att kolla att papperna är på väg till Sverige! Efter det kan jag börja ringa och höra hur det går och när han kan komma.

Igår började jag med den nya Ikmen-deckaren! Ingen större hemlighet när du skall börja läsa den, för det händer direkt i de första sidorna - Ikmen blir utsatt för en självmordsbombare och hamnar på sjukhus. Resten lovar jag att inte berätta!
Kram kram

Desiree sa...

Skåpet ser jättefint ut men jag förstår precis vad du menar med färgen. Jag hade nog valt att göra likadant och måla om det i någon annan färg som passar bätte in eller lättare in med resten. Vad duktig du är som fixar det galant med värmepistolen. Fotot på smulpajen fick mig verkligen att suckta ska du veta. Gick in på länken och hittade ju en massa gott där! Nu kanske det blir smulpaj till helgen efter denna goda bild. Lycka till med resten av skåpet.

Suzesan sa...

Smulpaj är ju bara så gott. jag gjorde en på äpple häromdan och ingen vill veta ?vad? som är kvar:)

Fint skåp och klok idé att måla om. Duktig du är.Bra att du har sysselsättning och den där Varmluftspistolen har jag aldrig vetat om. Bra ju'e.

kram
/Susanne

Katarina på Filippinerna sa...

Oj, vilket härligt och kreativt projekt!

Ett roligt jobb du har framför dig, jag ser fram emot förvandlingen..Lycka till!

Lena sa...

Det kan jag sakna lite här att vara kreativ. Finns inget att skrapa på eller fixa direkt. Hemma finns det alltid något pyssel. Jag får ta igen det till sommaren. Lycka till med skåpet!

Kram
Lena

Helly (Svensk tjej på sicilien) sa...

Jag håller på att bearbeta min L för jag skulle gärna vilja måla om hans farfars bruna möbler i vitt, men men det är en lång process ;)

Jag brukar gå in på samma sida och göra en smulpaj på äpple och kanel. Den är riktigt mumsig :) Här finns det inte sirap, så jag använder honung istället. Mumsigt blir det :)

Marianne sa...

Saltis: Jag tror det får bli någon sorts vitt, eller kanske ljust pärlgrått eller liknande. Jag tror det måste bli ganska neutralt för att man ska kunna möblera med det.

Blev det något godis köpt?

Kram!

Olgakatt: Tyvärr, jag kan ingenting om koppar. Inte mer än att det nog var bra när de gamla kittelflickarna reste omkring och tog hand om sånt där. Du kanske kan höra i någon antikaffär som säljer koppar? Vi har också en stor tvättbalja i koppar, den är full av ved som vi har släpat med oss ända från Bulgarien. Finfin bokved, den är torr som fnöske vid det här laget! Jag måste också göra någonting med vår snart, förmodligen är det någon som har lackat den (!!!) för den höll i många år, men nu börjar den svartna i stället. Suck, så jag måste alltså först få bort lacket innan man kan putsa upp den.

Anna: När skåpet väl är klart kommer jag att vara så stolt att ni inte slipper se det : D Fick du någon smulpaj?

Marianne sa...

Otta: Det är definitivt inte originalfärgen, det satt en gulvit färg under. Och det är inte heller något riktigt allmogeskåp eller liknande, så jag tror inte det har något direkt värde mer än själva affektionsvärdet.

Jag vet inte hur gammalt det programmet var, men det var gjort i Egypten, för eftertexterna var på arabiska. Och du vet hur det är, det må vara hur obligatoriskt det vill att alla ska gå i skolan, alla gör inte det i alla fall. Mat på bordet går alltid först. Och tyvärr finns ju inga svenska sociala säkerhetsnät här. Trist att Nours mamma lyckades vägra gå i skolan. Lite ovanligt, det är första gången jag hör talas om ett barn i ett fattigare land som inte vill gå i skolan.

Skönt att det verkade gå bra på intervjun, nu får vi hålla tummarna för att allt går undan.

Jaha, så Ikmen hamnar på sjukhus. Stackarn, hur ska det gå, han gillar ju inte sjukhus och så får han inte röka : )

Kram!

Desirée: Ja den där färgen är totalt hopplös. Egentligen tycker jag att hela skåpet är rätt hopplöst, men det är bara att gilla läget.

Visst fanns det en massa gott på den länken! Den var helt ny för mig, men jag kommer definitivt att gå tillbaka rätt ofta.

Kramar!

Suzesan: Pajen är slut, med andra ord? : D Inte mycket kvar av den här heller, jag får göra en ny till Klas i helgen. Vanlijsåsen blev riktigt bra också på det recept jag hittade där, fast jag fick spä ut den med rätt mycket grädde : D

Bra att jag har sysselsättning? Jag har alldeles för mycket att göra egentligen!

Kramar!

Marianne sa...

Katarina: Det kan vara bra att använda händerna ibland, till mer än att knappa på tangentbordet!

Lena: Du kan ju gå runt med silikonsprutan och täta alla springor : D

Kram!

Helly: Det ÄR en lång process att få tillstånd att göra om arvegods. Och det kan man ju förstå, även om de själva ser hur hopplösa sakerna är i sitt nuvarande tillstånd. Lycka till med ditt projekt!

Så du kände till pajsidan? Visst är det bra recept! Där kommer jag att gå in ofta.

Kram!

Lotta sa...

Oj, förmodligen skulle Knut Knutsson och de andra i Antikrundan slita sina hår! Enligt dem får man ju inte göra något alls :-/ Det ska bli kul att se resultatet sen!
Min dotter och hennes kompisar skulle behöva se den här filmen. Kanske, kanske skulle klagomåen gällande skolan, lärarna och skolmaten minska lite då? Jag tror inte de förstår hur bra de har det.

Lotta sa...

Oj, förmodligen skulle Knut Knutsson och de andra i Antikrundan slita sina hår! Enligt dem får man ju inte göra något alls :-/ Det ska bli kul att se resultatet sen!
Min dotter och hennes kompisar skulle behöva se den här filmen. Kanske, kanske skulle klagomåen gällande skolan, lärarna och skolmaten minska lite då? Jag tror inte de förstår hur bra de har det.

Matildas fikarum sa...

Jag tänker direkt på Österbotten när jag ser den där färgen. Jag minns att den var vanlig som möbelfärg där åtminstone på 60- och 70-talet. Själva skåpet ser dessutom ut att vara en exakt kopia av min mormors köksskåp där hon förvarade brickor, kaffebröd och sockerbitar. Till och med handtagen är desamma.

Anna, Fair and True sa...

Kul med ett projekt! Jag tyckte dock skåpet såg mer blått än grönt ut? Men strunt samma, ska bli intressant att se det när det är färdigt!

Marianne sa...

Lotta: Knut Knutsson ska inte leva med det här skåpet, så han får göra sig flintskallig vad mig anbelangar : D

Nej, barnen vet inte hur bra de har det, och det är det som är felet tror jag. Lite skolresor till fattigare länder för att träffa barn i byarna hade nog varit ganska nyttigt.

Matilda: Jaså, Österbotten? Och vad roligt att din mormor hade ett likadant skåp! Men visst är färgen förfärlig?

Anna: Nej, det är sjukhusgrönt, eller vad man ska kalla det. Jag tänker på såna där gröna väggar som jag inbillar mig att de hade på mentalsjukhusen ...

Jemayá sa...

Hej! längesen sist :) - har inte haft tid att läsa bloggar just alls, eller själv skriva. Kanske det blir mera ork nu med tilltagande ljus här i högan nord....Känner igen dendär färgen på skåpet :), vi har också sådana. Sen någon gång som pensionär ska jag också börja rusta upp möbler, det skulle vara jättekul! Fina tippor har du också här på bloggen - nu har det börjat kvittra runt knutarna här hos oss också! kram!

Emmama sa...

Utbildning och kunnande är grunden till SÅ mycket så jag önskar också alla kunde se filmen och önskar också att svenska barn riktigt kunde uppskatta skolsystemet och suga åt sig så mycket kunskap som möjligt. Samtidigt lever ju många familjer på ett sätt som gör att de måste hjälpas åt med hemmasysslorna, det är ett jätteproblem.. Du tar ofta upp så viktiga saker, gillar det! Kram!

Marianne sa...

Jemayá: Jag vet precis hur det är, när man har för mycket omkring sig blir bloggandet lidande. Men det är väl så det ska vara. Jag har varit väldigt dålig med att läsa på sistone.

Visst är det härligt när det börjar kvittra i snåren! Då känns det att våren är på väg, även om det fortfarande är snö och kallt.

KRAM!

Emma: Jag tror att det bara är bra om barnen får hjälpa till med hemmasysslorna, det är ju så man lär sig. Men det får så klart inte göra skolarbetet lidande, det är ju deras huvudsakliga arbete. Ett stort problem för fattiga familjer!

Om svenska barn ändå visste hur bra de har det! De lider när de inte har råd med senaste jeansmärket och en ny iPod om året, jag tror det skulle vara nyttigt för barnen om de kunde åka och hälsa på fattiga barn, kanske bo hos en fattig familj en natt och se hur verkligheten ser ut för många. Då kanske de skulle uppskatta allt de har och får.

KRAMAR!