Hett tips - eller i alla fall varmt och gosigt

Fryser du om fötterna och måste ha sockor på dig på nätterna? Det gör jag, i alla fall på vintern. Även här i Egypten.

Men nu läste jag i en veckotidning som jag fick låna av min Trevliga Granne om en dam som hade löst problemet genom att lägga en fårskinnsfäll under fötterna i sängen. Och eftersom vi hade en liggande i en påse i garderoben (för att inte katterna ska få tokspel och slita bort all ull) så tänkte jag att jag kan ju alltid prova.

Det är så skönt! Jag blir alldeles varm och go om fötterna och slipper ha tjocka kliande yllesockor på mig. Alldeles perfekt varm och inte för varm eller för kall. Lagom, alltså.

Dessutom skrev den här damen att fettet som finns naturligt i en fårskinnsfäll gör att fötterna blir extra lena och att man slipper smörja dem. Ett fenomen jag inte har hunnit dra nytta av än, men hoppas att det ska drabba även mig så småningom.

Fredagstema Show and Tell: Oumbärligt

I dag är det fredag och dags för Fredagstema show and tell. Dagens ämne är oumbärligt och kommer från Simone – hennes sista tema för månaden. Tack Simone för roliga ämnen under februari! I skrivande stund vet jag inte vem som tar över fredagstemat i mars, men så fort jag vet lägger jag ut länk och ämnen i spalten till höger.

För ett par veckor sedan var ämnet närmast hjärtat. Och oumbärliga är ju just de personer man har närmast hjärtat. Men jag tänkte inte upprepa mig här, utan titta lite mer på den materiella sidan av livet. För vad man än tycker, är det en materiell värld vi lever i, vi måste ju ha tak över huvudet och mat i magen. Vad det är för sorts värld vi hamnar i när vi blir änglar återstår att se, men jag är än så länge inte så nyfiken utan det kan få vänta för min del.

Oumbärligt förutom kläder, tak över huvudet och mat i magen är för min del:

Jag ska erkänna att jag är lite besatt av cerat, och måste alltid ha ett till hands.

Cerat. Det sägs att man kan bli beroende av cerat, och det kan mycket väl stämma. Jag började med smörja på läpparna redan när jag gick i mellanstadiet, på den tiden skulle man ha ett ganska tjockt lager av Nivea på läpparna så att det såg ut som vitt läppstift. Jag vet inte om Twiggy hade ett väldigt ljust läppstift, eller riktigt var det kom ifrån, men läppstift var uteslutet eftersom vi var barn, så det fick bli Nivea. Och sedan dess har jag inte kunnat vara utan någon sorts fet smörja på läpparna för att de inte ska torka ut och bli flagiga. Det mesta går bra: Lypsyl, ACO, Nivea lip care och allt vad det heter. Men min senaste favorit är utan tvekan Elizabeth Arden Eight Hour Cream Lip Protection Stick. Fet, lite glansig och tjänar sitt syfte väl. Det är väl mest plånboken som protesterar, för billigt är det inte.

Min kära dator. Skrivbordsbilden är min, och den är inte photoshoppad.

MacBook. Ja eller dator, men sedan jag gick över till Mac för drygt ett år sedan kan jag inte tänka mig att jobba på en pc igen. Mac hänger sig inte ständigt och jämt, mycket få virus är riktade mot Mac än så länge, allt är så enkelt att man ibland blir förvånad. Och hur skulle man kunna överleva utan dator i dag? Jag håller kontakt med vänner och bekanta, bloggar om nu ingen har märkt det, läser bloggar och har fått nya vänner genom bloggvärlden. Håller mig uppdaterad om vad som händer i både Sverige och världen genom att läsa svenska tidningar på nätet. Får skratta lite om jag klickar in mig på någon av alla humorsajter som finns. Kan titta på tv om jag har missat något program på SVT Europa. Kan göra all research när jag översätter böcker. Kan bläddra i hur många lexikon som helst bara genom några enkla knapptryckningar och slipper köpa en massa obskyra lexikon om till exempel slang i Storbritannien under andra världskriget … Jag skulle nog kunna fortsätta i evighet. Tror nog att många med mig är totalt beroende av sin dator och anser den som oumbärlig.

Högen av böcker som just nu ligger på mitt sängbord.

Den lilla flickan i brons är gjord av Astri Taube och dedicerad till min far.

Böcker. Utan en god bok kan jag inte somna. Eller god, den behöver inte vara så himla bra för att jag ska somna, tvärtom nästan. Om den är för bra somnar man ju inte. Men jag kan inte bara gå och lägga mig och släcka lampan och sedan somna. Det funkar inte. Jag måste fly bort i drömmarnas värld med hjälp av en bok. Helst pocket eftersom den är följsammare än en inbunden och passar bättre för att ligga på sidan och läsa.

Kaffe på morgonen, men det har vi ju redan haft uppe i förra veckans fredagstema.

Min kära kamera lyckades jag av naturliga orsaker inte fotografera, så jag lånade helt fräckt den här bilden från Canon. Om jag nu gör reklam för dem får de ställa upp med bild. Min kamera har några år på nacken nu, den senaste modellen heter 40D eller 45D, jag är lite osäker på vilket.

 

Kameran. Kameran har blivit oumbärlig för mig. Om jag inte har med kameran kan jag ju inte fotografera alla underbara motiv som dyker upp rakt framför näsan på mig här i Kairo. Det går ju inte för sig, så jag släpar alltid runt med kameran på axeln ready to shoot. Någon sa till mig att det kan jag ju inte göra, för då ser jag ut som en turist. Men det struntar jag högaktningsfullt i, om folk tror att jag är turist så får de väl göra det. Vad är det för fel på turister förresten? Är vi inte alla turister lite då och då?

Handkräm. Vad vore livet utan handkräm?

Handkräm. Jag inbillar mig att jag tvättade sönder händerna när jag jobbade på sjukhus, för då tvättade man ju händerna var tredje minut, ungefär. Sedan dess kan jag inte leva utan handkräm. Varje gång jag har händerna i vatten blir de torra. Om jag inte får smörja in dem i en bra handkräm känns det ungefär som det känns när man gnisslar med något mot svarta tavlan, ni vet så där så att man bara ryser. Då kan jag inte ta i någonting, speciellt inte trä, utan får förfärliga rysningar av allt jag måste röra. Bäst handkräm i världen är nog Clarins Hand and Nail Treatment Cream, men på god andra plats kommer Åhléns Oliv Naturell fotkräm (sic!) och St Ives Swiss Formula Aloe & Camomille. En bra handkräm absorberas snabbt och lägger sig inte som en fet, kvävande hinna om händerna. Mycket viktigt.

Myggornas fiende nummer 1.

Mygga. Ja alltså antimyggmedlet som man kan köpa på svenska apotek. Utan det skulle jag bli fullständigt uppäten av alla ilskna blodsugare i det här landet. Men Mygga funkar riktigt bra, bäst av alla olika sorter jag har provat. Och skulle jag ändå bli biten duttar jag snabbt som ögat på lite After Bite, ett medel med ammoniak som gör att myggbettet faktiskt försvinner och slutar klia och bränna efter en stund.

Jag tror att det sammanfattar mina oumbärliga ting ganska väl. Fast jag har säkerligen glömt en hel massa saker.

Fler fredagsteman hittar du här: Annika, Desirée, Saltis, Anne, Petra, Millan, Victoria, Anki, Cecilia, Nilla, Simone, Anna, Lia, Leopardia, Marina, Ingabritt, Strandmamman, Jemayá, Mia D, Lena, Mais oui, Erica, Mia, Jennie, Marie, Moster Mjölgumpa, Taina, Christel, Sparkling, Sara, Under ytan, Marskatten, Västmanländskan och Lena W.

Har jag missat ditt namn? Säg till så länkar jag. Emma och Musikanta så klart!

Häng på du också, fredagstemat är öppet för alla!

SEKEM

För några veckor sedan hade jag den stora förmånen att få följa med U och S (som var här på semester och som jag hade fått kontakt med via bloggen) till SEKEM, ett antroposofiskt center här utanför Kairo. TACK för att jag fick följa med!

Jag tänkte berätta lite om det här centret eftersom jag tycker att de gör ett så fantastiskt arbete och en så stor insats för människorna i området, men först ska jag försöka förklara lite vad antroposofi är. Inte så lätt eftersom jag inte vet så mycket, men jag försöker här göra ett kort sammandrag av det jag läser i ne.se:

Antroposofi är en livsåskådning som grundades 1912 av österrikaren Rudolf Steiner för att ge teosofiska idéer en mer västerländsk form, och för att överbrygga motsättningarna mellan naturvetenskap och andlighet. Man vill förstå människans natur och situation och menar att hon underordnas världsutvecklingen i stort. Man menar också att det finns en översinnlig verklighet och att människan har ett andligt ursprung.

Former och färger ger i konsten uttryck för andliga realiteter som också genomsyrar det dagliga livet och har gett upphov till en egen arkitektonisk form.

Speciell arkitektur. Här på den medicinska kliniken på SEKEM.

En särskilt pedagogik har utvecklats som kallas Waldorfpedagogik och som används på de egna skolorna, i Sverige är Kristofferskolan i Bromma utanför Stockholm den mest kända. I Waldorfpedagogiken anses känslolivets utveckling lika viktig som intellektets, och konstnärliga ämnen som målning, musik, eurytmi och dramatik har en central roll i skolarbetet. Man använder sig inte av färdiga läroböcker i särskilt hög grad utan eleverna får själva tillverka arbetshäften i de olika ämnena. Man har en tolvårig skolgång och man undervisar i främmande språk redan från årskurs ett. Ett trettiotal skolor finns i Sverige.

Eurytmi innebär att genom rytmiska kroppsrörelser uttrycka de rörelser som finns latenta i språkets ljud och musikens toner och används både pedagogiskt och terapeutiskt.

Antroposofer har utvecklat biodynamisk odling, vilket innebär att man inom jordbruket avstår från gifter och konstgödsel och i stället utnyttjar planeternas krafter. Många antroposofer är vegetarianer.

Antroposofi och religion innebär ingen motsättning, tvärtom kombinerar man gärna de antroposofiska idéerna med både kristendom och islam, vilket har bidragit till att antroposofin har blivit väl mottagen i Egypten.

Moskén på SEKEM.

I Sverige ligger antroposofernas centrum i Järna söder om Södertälje, där man bland annat driver ett lärarseminarium och ett sjukhus kallat Vidarkliniken. Här finns vårdplatser för inneliggande patienter, husläkarmottagning, barnavårdscentral och mödravårdscentral. Samtlig vårdpersonal har både traditionell utbildning och utbildning i antroposofisk medicin som bygger på naturläkemedel, medicinska bad och konstnärliga terapier. I Järna finns också Saltå kvarn som producerar mjöl och andra produkter av biodynamiskt odlad spannmål.

SEKEM är alltså ett antroposofiskt center strax utanför Kairo. Det grundades 1977 av doktor Ibrahim Abouleish som under sin tid i Tyskland kom i kontakt med den antroposofiska läran. Målet med SEKEM är att genom en holistisk syn på individen, samhället och miljön förbättra levnadsförhållandena i regionen. Medlen för att uppnå detta är biodynamisk odling, forskning och utveckling, utbildning och hälsovård.

Doktor Ibrahim Abouleish.

Tyvärr en något suddig bild på en mycket varm och vänlig man som jag hade förmånen att få hälsa på.

SEKEM är en translitteration av en hieroglyf som betyder vitalitet, och som står för förbättrade levnadsvillkor här på jorden.

Biodynamisk odling
I den biodynamiska odlingen tillämpar man självreglerande ekosystem, använder förnyelsebara resurser och ekologiska och biologiska processer utan kemiska bekämpningsmedel, konstgödsel eller andra ickenaturliga metoder. Ett påtagligt resultat är att genom samarbete med den egyptiska regeringen har flygbesprutning förbjudits och därmed har användningen av syntetiska bekämpningsmedel sjunkit med över 90% i Egypten samtidigt som bomullsproduktionen har ökat med nästan 30%.

Människan
SEKEM har i dag över 2000 anställda. Inom SEKEM anser man att mänsklig värdighet och allas lika värde är grundläggande mänskliga rättigheter, och man arbetar för att höja de anställdas medvetenhet i de här frågorna genom att uppmuntra kreativitet, initiativ och att fritt uttrycka tankar och idéer. Människor står i kö för att få arbeta här eftersom lönen är bra och villkoren humana.

Färgglada blommor på väg till lunch.

Utbildning

SEKEM driver skolor hela vägen från kindergarten upp till yrkesutbildning, och man planerar även att starta ett tekniskt universitet. Man följer den egyptiska läroplanen med vissa tillägg och all utbildning är godkänd av staten. Skolan är gratis för eleverna. Här tar man även hand om de barn i trakten som har speciella behov och inlärningssvårigheter. Även de barnen ges en yrkesutbildning anpassad efter deras individuella förmåga för att göra dem delaktiga i samhället.

Barn med speciella behov och svårigheter får delta i samhället.

Här tillverkas enkla träleksaker.

Treåriga yrkesskolor finns inom grenarna industriell mekanik, rörmokeri, textilproduktionsteknologi, snickeri, jordbruksmaskinsmekanik, administration, data och elektronik.

Yrkesskolans metallverkstad.

Alla verktyg eleverna behöver får de tillverka själva som en del av utbildningen. All utrustning som behövs på centret tillverkas här när så är möjligt.

Kamomillbarnen
Många familjer i Egypten är så fattiga att de är beroende av att även barnen arbetar för att kunna försörja familjen. De barnen får normalt ingen eller näst intill ingen skolutbildning. För att komma till rätta med problemet i trakten erbjuder SEKEM ett särskilt program där barnen förutom skola förses med fri mat, hälsovård och kläder. Efter skoltid får de sedan, för att kunna ta hem en inkomst till familjen, ett lättare arbete med att skörda kamomillblommor och andra örter som sedan används för naturläkemedel, te mm. När de fyller fjorton år erbjuds de en yrkesutbildning. SEKEM är emot barnarbete, men den krassa verkligheten gör att det här är en bra nödlösning på ett mycket allvarligt problem.

Vuxna analfabeter
För vuxna anställda som saknar utbildning avsätts 10% av arbetstiden till undervisning och personlig utveckling.

Hälsovård
På centret finns en klinik som förser traktens invånare (cirka 6000) med fri hälsovård. Här kan man få behandling av allmänläkare, gynekologer, tandläkare, ögonläkare med flera specialister, och man kan få mindre operationer utförda. Ett apotek finns också och ett fåtal sängplatser för inneliggande patienter. Man arbetar även genom uppsökande verksamhet, främst inom områden som familjeplanering, kvinnohälsa och hygien.

Klinikens innergård, tillika väntrum.

Forskning
Man bedriver även forskning inom områdena medicin, farmakologi, agrikultur och sociologi.

Finansiering
Hur finansieras då all den här verksamheten? SEKEM är en så kallad non-profit organization och är registrerad som NGO hos de egyptiska myndigheterna. Verksamheten finansieras genom tillverkning och försäljning av naturläkemedel; biodynamiskt odlade grönsaker; ekologiska mejeriprodukter; ekologiskt framställda livsmedel så som te, olja, honung mm; biodynamiskt odlad bomull och textilproduktion samt produktion av kläder, barnkläder, leksaker av textil mm; försäljning av biodynamiskt producerat utsäde och fröer; försäljning av biodynamiskt odlade och framställda kryddor och örter; och en del verksamhet inom dataprogrammering mm som jag ärligt talat inte begriper så mycket om när jag läser. En stor del av produktionen exporteras till den amerikanska och europeiska marknaden.

Stolt producent av babykläder i egyptisk, ekologiskt odlad bomull.

Leksakskaniner i ekologiskt odlad bomull.

Det här kanske inte låter så märkvärdigt i våra bortskämda västerländska öron, men när man åker genom Kairos fattiga kvarter där smuts, sopor och hungriga barn överväldigar, och sedan kommer ut till denna rena och grönskande oas med leende, rakryggade och välnärda människor – då blir man imponerad. Jag hoppas att SEKEM:s verksamhet ska sprida sig över hela Egypten så att fler människor kan få värdighet och välstånd i sina liv. Och jag hoppas få göra ett nytt besök på centret snart.

En blommande oas i öknen.

Med förbehåll för att jag kan ha missförstått något och att det finns mycket mer att säga om både antroposofi och SEKEM.

Svenska språket - på riktigt

Jag vet att det är många runt om i världen som tänker mycket på vårt svenska språk, och för oss som har flyttat utomlands kan det ibland bli lite tjorvigt med hur det ska vara eftersom vi lätt blandar ihop det med spanska, franska, engelska, mikronesiska eller vad det nu kan vara. Därför vill jag bara kort göra lite gratisreklam (haha, jag är inte bloggarnas Språkbella och får inte betalt) för tidningen Språk som också finns på nätet. Klicka här så kommer du till deras hemsida.

Nu ska jag dricka kaffe.

Onsdagsrecept: ?

Frukt och grönt framme på köksbänken.

Frukten ligger i en mortel av lavasten som kommer från Java, Indonesien.

Onsdag i dag och det är dags för ett onsdagsrecept. Men det står helt still i min skalle, jag kan inte komma på någonting roligt att dela med mig av just nu. Så det får väl bli lite allmänt matprat i stället.

I Istanbul hade jag alltid all frukt och alla grönsaker framme på en köksbänk. Dels fick det inte plats i kylen, dels var det vackert. Och där behövde jag aldrig bunkra frukt och grönt, det var bara att springa ner på hörnet till grönsakshandlaren - manav - och köpa det som behövdes. Men här kan jag inte ha mat framme eftersom jag är rädd att det ska locka diverse ovälkomna småkryp. Myror och kackerlackor till exempel. Så här får allt ligga i kylen, trots att det egentligen inte får plats. Här är jag dessutom tvungen att handla så att det räcker en vecka, och då slokar det rätt bra efter några dagar. Men jag saknar den vackra dekorationen.

Jag glömde ta fram någonting ur frysen i lagom tid för att tina i dag, så jag fick lite panik när jag plötsligt blev jättehungrig och behövde MAT NU. Men det löste sig på ett bra sätt. Jag tog fram en laxbit ur frysen, och så fick den sjuda, otinad, en liten stund. Sedan kunde jag blanda bitar av lax i riset som jag stekte upp med lite purjo, hackad vitlök och hackad ingefära. Min vanliga latmat som jag ofta gör när jag är gräsänka. Jag kokar en laddning ris (i riskokaren) så att det räcker i några dagar, och sedan steker jag bara upp det med olika tillbehör och olika kryddning.

Utekatterna fick dela på en burk Friskies i dag som omväxling till det vanliga torrfodret. Gissa om de blev lyckliga!

Det verkar vara poppis med snabbt och enkelt matbröd. Jag hittade ett recept i DN på en snabblimpa. Väldigt likt det recept jag fick av Cosmopolitan, det receptet hittar ni i kommentarerna till Latmanslimpan. Snabbt och enkelt men ändå gott och nyttigt verkar vara den senaste trenden inom matlagning, en väldigt bra trend tycker jag. Bra om vi lär oss använda fina råvaror på ett enkelt sätt så att vi orkar med att skippa alla hel- och halvfabrikat.

Nu ska jag kasta mig över de sista resterna av smågodiset jag hade med mig från Sverige: rabarberstänger, lakritsfudge och filidutter.

Svenska språket

see more puppies

En liten lista

Självporträtt.

Jag kan ju inte bara skriva om kronprinsessans förlovning i dag, så jag kastar inte en liten lista som jag hittade hos Nilla för hundra år sedan. 

1. Hur gammal är du om fem år? Hu, 57!
2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag? Eftersom jag är gräsänka är det bara kissekatterna och jag.
3. Hur lång är du? 162,5.
4. Vilken är den senaste filmen du sett? Mama Mia, here I go again, my my …
5. Vem ringde du senast? Min kära svärmor och talade om att vi inte var bombade.
6. Vem ringde dig senast? Min man.
7. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Ringa. Gillar inte sms.
8. Är dina föräldrar gifta eller skilda? De är änglar båda två.
9. När såg du senast din mamma? Sommaren 2001.
10. Vilken ögonfärg har du? Skiftar, brun-grön-gula.
11. När vaknade du i dag? Vid sextiden.
12. Vilken är din favoritjulsång? Björling när han sjunger Ave Maria och liknande.
13. Vilken är din favoritplats? Min balkong i Istanbul : (
14. Vilken plats föredrar du minst? Gångtunneln mellan T-centralen och Centralen, man blir alldeles yr i huvudet som folk rusar åt alla håll.
15. Var tror du att du befinner dig om tio år? Madrid : ) Nä, jag har ingen aning. Hoppas att vi fortfarande bor utomlands.
16. Vad skrämde dig om natten som barn? Ingen aning.
17. Vad fick dig verkligen att skratta senast? Skitskytte (jag är sååå barnslig).
18. Hur stor är din säng? Vår säng är 180x200 cm
19. Har du stationär eller bärbar dator? Bärbar Mac. Vill gärna ha den stora stationära Mac:en.
20. Sover du med eller utan kläder på dig? Med på vintern och utan på sommaren.
21. Hur många kuddar har du i sängen? En dunis när jag sover och två till när jag dricker kaffe.
22. Vilka länder har du besökt? Norge, Åland, Danmark, Tyskland, England, Schweiz, Grekland, USA, Turkiet, Bulgarien, Spanien, Portugal, Frankrike, Nederländerna, Irland, Finland, Egypten, Tjeckien, Italien, Kenya, Tanzania, Brasilien, Indonesien, Thailand, Cypern, Malta. That’s it tror jag.
23. Vilka städer/samhällen har du bott på? Stockholm, Helsingborg, Malmö, Sofia, Istanbul, Kairo, Kingston.
25. Är du social? Ibland, ibland inte.
26. Vilken är din favoritglass? Ben and Jerry.
27. Vilken är din favoritefterrätt? Pannacotta eller hallonkräm.
28. Tycker du om kinamat? Ja.
29. Tycker du om kaffe? Yes.
30. Vad dricker du till frukost? Kaffe.
31. Sover du på någon särskild sida? Höger.
32. Kan du spela poker? Nej, bara till husbehov. Fast det var ett tag sedan.
33. Tycker du om att mysa/kela? Vem gör inte det?
34. Är du en beroende människa? Ja.
35. Känner du någon med samma födelsedag som din? Nej.
36. Vill du ha barn? Tror inte det är så aktuellt.
37. Kan du några andra språk än svenska? Engelska, lite turkiska.
38. Har du någonsin åkt ambulans? Ja, när jag praktiserade till syrra.
39. Föredrar du havet eller en bassäng? Havet!
40. Vad spenderar du helst pengar på? Böcker.
41. Äger du dyrbara smycken? Ja, fast inte lika dyrbara som fina damer.
42. Vilka är dina favoritprogram på tv? På spåret, dokumentärer.
43. Kan du rulla med tungan? Rulla med tungan?
44. Vem är den roligaste människan du känner? Susanne.
45. Sover du med gosedjur? Ja, katterna ligger gärna nära och på mig.
46. Vad har du för ringsignal? En som följde med telefonen.
47. Har du kvar klädesplagg från då du var liten? Mina första skor.
48. Hund eller katt? Tre kattfröknar.
49. Flirtar du mycket? Nej det kan man nog inte påstå.
50. Kan du byta olja på bilen? Bilmekaniker ska väl leva de också.
51. Har du fått fortkörningsböter någon gång? Nix.
52. Vilken var den senaste boken du läste? Anna Jansson: Pojke försvunnen. Men den tyckte inte ja var någe bra.
53. Den bästa bok du läst? Men det är ju så många.
54. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej. Jo, fast det är inte vecko, tidningen Språk.
55. Dansar du i bilen? Okej, jag är ganska liten, men riktigt SÅ liten är jag inte.
56. Vilken radiostation lyssnade du till senast? Nile FM
57.Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Information om Panaghia-kyrkan i Istanbul, även kallad St. Mary of the Mongols eller Den blodiga kyrkan.
58. När var du i kyrkan senast? I fredags faktiskt, när jag var på besök i Wadi Natrun och besökte tre gamla kloster. Då var jag så klart inne i kyrkorna också.
59. Vem var din favoritlärare på högstadiet? Alltså, nu var ju det ett tag sedan. Ursäkta alla gamla magistrar och fröknar, men det minns inte jag.
60. Hur länge har du campat som längst i ett tält? En cykelsemester från Helsingborg till Aebeltoft, tror det blev ett par-tre nätter.

Grattis Victoria och Daniel

Vad är vackrare än två unga människor som älskar varandra?

Tycka vad man vill om monarki eller republik, men vår kronprinsessa är en fin och ödmjuk person, och jag önskar henne och hennes Daniel all lycka i världen.

Okej, jag tycker faktiskt om vårt svenska kungahus och jag vill gärna ha dem kvar. Även om det finns hundra miljoner argument för att det är bättre med republik. Och jag medger villigt att glädjetårarna har sprutat här i dag.

Allmänt pladder om allt och ingenting

I ett soligt hörn.

Jag har ägnat hela dagen åt att försöka läsa ikapp mig på alla bloggar. Ska fortsätta i kväll. Men typiskt nog ska nätet vara hur segt som helst i dag bara för det, och varje kommentar jag har skrivit har jag fått trixa och fixa med hur mycket som helst. Gå ut från sidan, gå in igen, gå ut, uppdatera, gå in ... 

Sandstorm nu igen. Det ligger redan högar av sand på balkongen.

Och jag är gräsänka till på torsdag. Maken har åkt till Rumänien och på onsdag ska han besöka en leverantör i Bulgarien som han jobbade med när vi bodde i Sofia. Det blir roligt för honom. Själv ser jag fram emot att han då ska passa på att köpa med sig en flaska av den bulgariska nationaldrycken Rakija. Ungefär som konjak fast lite annorlunda. Gott är det hur som helst.

Det smällde en bomb här i går, i basarkvarteren Khan El-Khalili. Trist att det finns galningar här i världen. Jag vet dock inte mer om det hela än vad som står i tidningarna. Men, jag är inte rädd, det är inte farligare här i Kairo än i Stockholm eller övriga Sverige. Dårar finns överallt och ärligt talat är mord- och misshandelsstatistiken ganska hög i gamla Svedala nu för tiden. I Stockholm riskerar man ju att någon ska "knacka kärringen" bara för att de har tråkigt. Sånt händer inte här. Vem vet, man kan få en blomkruka i skallen också. Nej, jag är inte rädd.

Jag skulle behöva stryka lite, men det är inget kul på tv och jag MÅSTE ha någonting som underhåller mig för att stryka. Annars är det för mördande trist. Sport och barnprogram räknas inte in i underhållning för min del. Debattprogram, en film, töntig dokusåpa - fine. Men inte sport, det går helt bort. Och det är nästan bara sport på tv just nu. Alldeles för mycket. Är folk verkligen så himla intresserade av skidskytte?

Ha en skön måndag alla bloggare och läsare!

Min reseguide för en långhelg i Istanbul

Färjor på Bosporen.

Jag har fått frågor från lite olika håll om vad det är man bör se när man åker till Istanbul över en långhelg, så jag tänkte leka guidebok här på bloggen i dag. Egentligen brukar jag rekommendera att man stannar åtminstone en vecka, men tre dagar är bättre än inga alls och man kan ju alltid åka tillbaka och se mer. När jag kommer igång om Istanbul, där jag lämnade mitt hjärta, då blir det långt. Känn dig nu inte tvungen att läsa allt, utan läs bara det som intresserar dig eller skippa helt.

Du som ännu inte har planerat en resa till Istanbul, GÖR det! Här finns allt, allt från gamla romerska lämningar till de häftigaste moderna nattklubbar man kan tänka sig. Vad du än har för intressen kan du hitta någonting som roar dig i Istanbul. Människorna är vänliga och måna om sina gäster och maten är fantastiskt god.

Först några allmänna tips.

Pengar
Den 1 januari 2005 tog man bort sex nollor från valutaräkningen varvid 1 miljon turkiska lira blev 1 turkisk lira. De sedlar och mynt som gavs ut hette då Yeni Türk Lirası (Nya turkiska lira). Från och med 1 januari 2009 har man tagit bort ordet Yeni (ny) från sedlar och mynt och valutan heter nu endast Türk Lirası. Det här kan eventuellt bli lite förvirrande för turister eftersom det finns både Yeni Türk Lirası och Türk Lirası i cirkulation. Båda är dock lika mycket värda och fullt giltiga. Motsvarigheten till öre heter kuruş.

Växelpengar
Alla affärer har alltid ont om växelpengar. Det gäller även taxiförare, ja överallt förresten. Jag har till och med varit med om att de inte hade några småpengar på en bank. Så när du växlar pengar, se gärna till att få mindre valörer. Om du betalar med en större sedel i en affär eller taxi och någon försvinner med dina pengar, oroa dig inte, de går bara för att växla någonstans. Gatuförsäljare kanske du inte ska lite på fullt lika mycket.

Taxi - Taksi
Alla taxibilar är gula i Istanbul, och de har registreringsnumret skrivet med stor text även på sidan. Det är alltså lätt att känna igen en taxi. Alla taxibilar ska köra på taxameter, inte i förväg uppgjorda summor. Särskilt turister ska kräva att bli körda på taxameter eftersom det kan vara svårt att avgöra hur långt det är dit man ska och hur mycket det ska kosta. Jag rekommenderar också att man inte tar taxi i stadsdelen Sultanahmet, alltså den del av Istanbul där de flesta av de gamla monumenten ligger, till exempel Aya Sofya, Blå moskén osv. Turistkvarter är turistkvarter över hela världen och det är där de ruttna äpplena samlas, om man säger så. Generellt sett är taxiförarna annars pålitliga. På dagtid ska taxametern emellanåt blinka fram ordet ”Gündüz” och på natten ”Gece” (nattaxa endast 24.00 – 06.00). Tänk på att det är passageraren som betalar broavgiften när man åker med taxi över de stora broarna över Bosporen.

Skor och kläder
Glöm inte att packa ner ett par väl ingångna promenadskor. Istanbul är en stor och härlig stad och man går långa sträckor. Skavsår är därför inte att rekommendera. I april är det INTE svensk sommarvärme i Istanbul. Det kan vara jätteskönt i vårsolen men så fort man kommer in i skuggan blir det isande kallt. Kvällarna är fortfarande kalla. Så packa inte bara sommarkläder, utan se till att få med en vindtät jacka, någon varm tröja eller kofta och gärna långbyxor. För kvinnor är det praktiskt att ta med en sjal som man kan ta på sig när man går in i en moské. Kvinnor ska respektera religionen och täcka huvud, armar, ben och den värsta urringningen i moskéer enligt min åsikt. I övrigt kan man klä sig precis som man vill i kort-kort, ärmlöst eller hur man nu brukar klä sig när man är i en stad. Det finns en del distrikt där befolkningen är väldigt religiös och det kanske är bekvämare och mer passande att klä sig lite mer modest, men dit kommer man vanligen inte som turist.

Priser och pruta
Istanbul är en dyr stad. Så räkna inte i första hand med budgetsemester när du åker hit. Visst kan man hitta billiga restauranger, kaféer och hotell även i Istanbul, men generellt sett är det inte särskilt billigt. De flesta affärer har fasta priser och man kan alltså inte pruta hej vilt överallt. Ser du prislappar är det fasta priser och man kan bara pruta i speciella fall, om man köper väldigt mycket och liknande. Om inga priser finns utsatta är det stenhård förhandling som gäller. Särskilt i Stora basaren – Grand bazaar – där jag vet att priserna sjunker med ungefär hälften om man kan prata turkiska. Både här i Kairo och i Istanbul brukar jag göra som så att jag själv funderar ut ett ungefärligt pris som jag är beredd att betala, oavsett vad som är ”rätt” pris. Jag är inte släkt med försäljaren eller affärsinnehavaren och kommer därmed aldrig att få ”rätt” pris. Jag köper alltså varan om jag anser mig villig att betala det som begärs och avstår om jag tycker att det känns för högt för min kassa/mitt habegär eller vad det kan vara.

Alkohol
Alkohol serveras på de flesta restauranger, dock inte på sådana ställen som ligger väldigt nära en moské. Turkiskt öl är gott, min favorit heter Efes. Importerad alkohol är väldigt dyr på grund av höga importtullar, men turkiska viner i mellanprisklassen och upp är riktigt goda. Kavaklidere och Doluca är två bra vingårdar, men undvik gärna de billigaste sorterna. Nationaldrycken heter rakı, anisbrännvin som smakar ungefär som grekisk ouzo. Dricks som måltidsdryck och blandas med vatten och is så att det blir en mjölkig vätska. Prova ett glas rakı tillsammans med vit ost (beyaz peynir) och melon. Mums. Det är ganska starkt, så tänk dig för innan du har druckit för mycket.

Guider
Auktoriserade guider har en id-bricka, vanligen hängande i ett snöre om halsen. I stadsdelen Sultanahmet finns det ganska gott om folk som gärna guidar en och det är alldeles ”gratis”. De hänger framförallt runt Blå moskén och kör ofta en teknik som går ut på att gå fram och börja berätta vad det är man ser, historia osv utan att först fråga om man vill bli guidad. Efteråt vill de att man ska följa med till ”farbroderns” mattaffär där man ”absolut inte behöver handla någonting, men farbrodern har en så fin affär och det vore så roligt att få berätta lite om hur det går till att väva mattor och tala om vad man ska se upp med när man köper mattor …” Och eftersom de då har lagt ner tid på en får man dåligt samvete och följer med. Sedan får man sitta en timme eller så och dricka te i någon mattaffär och titta på alla fina mattor. Det kan vara både trevligt och intressant, men då ska man helst vara förberedd på det och inte ”bli tagen på sängen”.

Turkiskt kaffe
Turkiskt kaffe är ungefär detsamma som grekiskt kaffe. Alltså starkt och serveras i små koppar. Tänk på att låta det stå en stund innan du dricker, sumpen måste få tid att sjunka till botten. Sötman på kaffet bestämmer man redan när man beställer eftersom finmalet kaffepulver och socker kokas tillsammans: sade – utan socker, az şekerli – lite socker, orta – medium, şekerli – mycket socker.

Maten
Man brukar säga att Italien, Frankrike och Turkiet har de bästa köken i världen. Behöver jag säga mer? Ät meze, små förrätter som du beställer in många olika och som hela sällskapet delar. Om du fortfarande är hungrig efter det kan du beställa in någon kebab, min favorit är patlıcan kebap – grillad köttfärs och aubergine på spett.

Vatten
Drick inte kranvattnet. Man kan gott och väl borsta tänderna i vattnet, dock.

Toaletter
Speciellt i äldre delar av staden står ofta en skylt inne på toaletten som säger ”kağıtlar atmayınız” eller liknande. Det betyder att du inte ska kasta toapapperet i toaletten, utan i den lilla sophinken som står bredvid. Försök komma ihåg att lyda uppmaningen eftersom avloppsrören är gamla och trånga och det lätt blir stopp när man kastar papper och annat i toan. De flesta toaletter är väldigt mycket fräschare och renare än offentliga toaletter oftast är i Sverige.

Apotek
Apotek heter Eczane på turkiska. Apotek finns i nästan varenda kvarter och där kan du få hjälp med det mesta, mäta blodtryck, lägga om ett sår, få råd om någon medicin om du är dålig i magen etc.

Försäkringar
Glöm inte kontrollera så att du har en reseförsäkring som täcker Turkiet. Du åker utanför EU och om du åker över Bosporen till den asiatiska sidan befinner du dig inte längre i Europa utan i Asien. Om du har ett tjurigt försäkringsbolag kan de neka skador som uppstår om du inte är fullt täckt.

Sjukvård
Turkiska läkare är duktiga och den turkiska sjukvården är ypperlig. Tyvärr pratar inte alla läkare engelska, men det brukar alltid ordna sig med någon som kan tolka. Om du blir allvarligt sjuk rekommenderar jag Acıbadem Carousel Hastanesi eller Amerikan Hastanesi, men även andra sjukhus är bra.

Skönlitteratur
Barbara Nadel har skrivit en trevlig deckarserie som utspelar sig i Istanbul. Belzazzars dotter, Kristallburen, Arabesk, Djupa vatten, Harem och Förstenad är de titlar som än så länge finns översatta till svenska (av mig). Böckerna är färgstarka och ger en god inblick i stadens liv under ytan. Rekommenderas, och det hade jag gjort även om jag inte hade översatt dem.


Det finns mycket att se i Istanbul, men vissa saker tycker jag nästan är ett måste: Aya Sofya, Blå moskén, de underjordiska cisternerna, Grand Bazaar och Bosporen. Platsbeskrivningarna har jag tagit från listorna längst bak i Barbara Nadels böcker, och jag skäms inte ett dugg för det är jag som har sammanställt listorna och skrivit texterna. Men det är mycket kortfattat, läs mer om varje plats genom att söka på nätet eller läsa i en guidebok.

Aya Sofya.

DAG 1

Aya Sofya (Haghia Sophia) – den Heliga Visheten
Den första kyrkan på platsen grundades år 360 e.Kr. av kejsar Konstantius (son till Konstantin den Store), men förstördes redan år 404 i en brand. Den andra kyrkan på platsen blev färdig 415 men brann även den ner. Nuvarande katedral invigdes av kejsar Justinianus den Store den 26 december år 537. Vissa ombyggnader och tillbyggnader har gjorts under åren, men i stort sett ser byggnaden likadan ut som den har gjort under 1500 år. En legend säger att de kejserliga portarna är tillverkade av trä från Noaks ark.
Under nästan 1000 år var katedralen centrum för det religiösa livet i det Bysantinska riket, och efter osmanernas intåg år 1453 omvandlades katedralen till att bli den främsta moskén i imperiet under namnet Aya Sofya Camii. Det var under denna tid de fyra minareterna tillkom. Efter republikens bildande 1923 omvandlades helgedomen slutligen till museum 1935, och i dag kan man därför se både kristna och muslimska symboler sida vid sida.
Graffiti är inte någon ny uppfinning, i Aya Sofya kan man än i dag se lämningarna efter uttråkade kyrkobesökare, och det kanske mest intressanta klottret för oss skandinaver är det som vikingen Halvdan karvade in i balustraden i ett av gallerierna. För att hitta Halvdans klotter gå till höger när du kommer upp till övre galleriet. Håll utkik efter en plexiglasplatta på ovansidan av balustraden, den sitter där för att skydda runskriften.

Blå moskén.

Blå moskén (Sultan Ahmet Camii)
Byggdes av sultan Ahmet I och stod klar 1616. Det sägs att sultan Ahmed var så ivrig inför moskébygget att han handgripligen hjälpte till själv för att skynda på det hela. Moskén har fått sitt smeknamn av det blåfärgade kakel från İznik som pryder väggarna på insidan. Sultan Ahmet ligger i dag begravd i sitt mausoleum i moskéns trädgård.
Turistingången ligger på baksidan. Turister får inte komma in under bönestunderna. Man måste ta av sig skorna när man går in här, så det kan vara bra att ha hela och rena strumpor på sig. Man får låna en kasse att bära skorna i. När man går ut hör det till god ton att donera en slant till moskén, det räcker med någon lira per person. Det sitter en farbror vid en liten disk alldeles utanför utgången som du ger pengarna till, och du får kvitto på donationen.

När du går från Blå moskén, gå inte rakt fram mot Aya Sofya, utan vik av till vänster. Du kommer då ut på

Hippodromen (At Meydanı)
Centrum i gamla Konstantinopel. Här hölls många slag med stridsvagn och häst, och här startade många uppror, det mest berömda är Nika-upproret år 532 när kejsar Justinianus general Belisarius fångade och slaktade 30.000 rebeller. Det sägs att rebellerna begravdes där de föll och att deras ben fortfarande ligger kvar under torget.
Hippodromen byggdes år 203 och kunde hysa upp till 100.000 sittande åskådare. Mittlinjen pryddes av obelisker och kolonner varav tre stycken står kvar än i dag: Den egyptiska obelisken från ca 1500 f.Kr. stod uppställd utanför Tebes och kom till Konstantinopel någon gång på 300-talet. Ormkolonnen med tre omslingrade ormar kommer från Apollos tempel i Delfi. Colossus, en stenpelare med osäkert ursprung som konstantinopelborna förr använde till att klättra i.

Souvenirshop
I muren mellan Blå moskén och Hippodromen finns en väldigt bra souvenirshop med fasta priser och bra priser (sist jag var där). Jag föredrar att handla där i stället för i Grand Bazaar där man måste pruta. Själv är jag väldigt förtjust i de turkiska kuddfodralen som finns i de flesta souveniraffärer. Bra också att stoppa i resväskan. Pashminasjalar är också ett bra köp, de är naturligtvis inte äkta, men det är bra priser och bra vardagskvalitet. Kul att ha många färger att variera med.

Yerebatan Sarayı

Yerebatan Sarayı – Det sjunkna palatset

Den vattencistern som under den bysantinska eran var känd som Basilikacisternen och som byggdes av kejsar Justinianus år 532. Cisternen användes för att lagra vatten till Stora Palatset och andra kejserliga byggnader. Efter turkarnas intåg glömdes cisternerna först bort, men upptäcktes igen 1545 när Petrus Gyllius märkte att folk fick vatten genom att sänka ner hinkar genom hål i sina källargolv, en del fångade till och med fisk på det sättet. Efter 1545 användes vattnet i cisternen till att bevattna Topkapıpalatsets trädgårdar. I dag är cisternen renoverad och öppen för allmänheten. Missa inte detta!

Nu är det dags för lite lunch och då passar det bra att äta på Pudding shop, som ligger på vägen till Grand Bazaar.

Pudding shop
Pudding shop på Divan Yolu Caddesi i Sultanahmet öppnade sina portar 1957 och blev snabbt en mötesplats för de få turister som fanns och för dem som var på väg längre österut, framför allt alla hippies på väg till Indien. Här kunde man hitta nya färdkamrater och få tips om det mesta. En anslagstavla fanns där man kunde lämna meddelanden och sätta upp annonser för att dela resekostnader och upplevelser.
Här serveras vällagad turkisk husmanskost till bra priser. Maten finns i en glasdisk, typ självservering, så det är bara att peka och beställa. Servitörerna hjälper gärna till och förklarar vad de olika rätterna innehåller.

Grand Bazaar

Grand Bazaar (Kapalı Çarşı) – den Täckta basaren
Byggdes av sultan Mehmet II ett par år efter erövringen av Konstantinopel (1455-1461) och är en av de mest fascinerande platserna i İstanbul. I centrum av den labyrintliknande byggnaden ligger den äldsta delen av basaren (old bedesten), och nu som då är det här de mest värdefulla varorna säljs. Affärer som säljer samma typ av varor är vanligtvis samlade i gator och kvarter som har fått sina namn efter det skrå som hade sin verksamhet på platsen, till exempel Guldgatan. I basaren finns inte bara affärer, här finns även hantverkstäder och en hel del restauranger och kaféer, moskéer och fontäner. Basaren är mycket större än man som turist vanligen ser, den är uppbyggd runt 60 gator och här finns cirka 5.000 affärer. Var beredd på att det är mycket folk och trångt, det kommer mellan 250.000 till 400.000 besökare varje dag. Öppet 09.00 – 19.00, stängt söndagar.

Var också beredd på att försäljarna gör allt för att få in dig i sin lilla butik, och sedan få dig att handla. ”Hello, welcome.” ”Are you American, Francais, Deutch …?” Det här är lite jobbigt när man inte är van, men försök att inte ta illa upp och bestäm själv när du vill och inte vill titta in i butiken. Det är ganska vanligt att man blir bjuden på te om man går in i butiken, ett bra knep för att behålla kunden och hinna visa fler varor, och det är riktigt skönt ibland att få sätta sig ner och låta sig bli förevisad det ena vackra föremålet efter det andra.

Efter Grand Bazaar orkar man nog inte mer den dagen.

DAG 2

Efter den fullspäckade första dagen kan det vara skönt att ta det lite lugnt med en båttur på Bosporen. Man kan åka en längre tur med båtar som utgår från kajen i Eminönü, men då hinner man ofta inte mer än så. Jag brukar rekommendera en tur på en timme med en båt som utgår från Ortaköy. Ta en taxi till Ortaköy Iskelesi, då blir ni avsläppta på gatan ovanför och går bara rakt ner till vattnet. Bilar får inte köra ända ner.

Ortaköy – Mellanbyn
Runt två små torg finns här i dag ett otal restauranger och kaféer, en populär mötesplats för dagens İstanbulbor. Små konstgallerier trängs på nedre botten av de gamla trähusen som kantar gatorna och vid vattnet står en vacker moské som byggdes 1854 av samma arkitekt som byggde Dolmabahçepalatset. På helgerna är det marknad här i Ortaköy.

Det finns två färjelägen i Ortaköy. Ska man ta den korta båtturen går man till det lilla torget som ligger till vänster om moskén. Färjeläget vid det lilla torget till höger om moskén är till för den vanliga färjan, men den går ganska sällan.

Efter båtturen kan det passa med lite lunch eller en fika. Här finns mycket att välja på. Om man vill ha lite mer internationell stämning och mat kan jag rekommendera Housekafe (om det finns kvar, hittar det inte på nätet). Om man känner för turkisk fiskrestaurang kan man med fördel gå till Çınaraltı, det är den restaurang vid torget till höger om moskén som har ett träd som sticker upp ur taket.

Ta sedan en taxi tillbaka till

Galatabron
Går över Gyllene Hornet och förbinder gamla Konstantinopel med det modernare Karaköy. Bron byggdes 1910, det är en klaffbro som öppnas varje morgon klockan 04.00 för att släppa igenom sjöfarten till och från de inre delarna av Gyllene Hornet. Tidigare fanns en vacker träbro som byggdes 1845 av Bezmialem Valide Sultan, mor till sultan Abdül Mecit (1839-1861).

Ta en promenad över bron, eller under den och ta en fika i någon av alla restauranger som ligger under bron. När ni sedan har kommit över och är tillbaka i Eminönü går ni och kikar i

Mısır Çarşı – den Egyptiska basaren
Även känd som Kryddbasaren, den näst största inomhusmarknaden i staden. Har fått sitt namn av att basaren tidigare erhöll skatter från Egypten. Färdigställdes 1660 och blev berömd för de orientaliska kryddor och medicinalörter som såldes här. Än i dag säljs kryddor och örter, men även andra varor finns till försäljning. Kryddor och örter är vanligtvis bra här, och man kan handla i lösvikt. Se upp med saffranet så att det är äkta saffran ni köper och inte det där som ser ut som saffran.

Ett alternativ till att åka till Ortaköy och ta en båttur är att åka över till den asiatiska delen av staden. Ta då en färja från

Eminönü till Kadıköy eller Üsküdar
Üsküdar känner jag inte till så väl, men det är egentligen bara att gå rakt upp från färjan och sedan ströva omkring och känna på folklivet. Kanske handla någonting i någon butik. I Kadıköy går man rakt upp på den stora gatan och sedan viker man in på någon av smågatorna till höger. Strosar runt, kikar i butikerna, njuter av att det är förhållandevis få turister. På en av sidogatorna finns mängder med fiskaffärer, jag älskar att promenera på den gatan och se på allt handlarna bjuder ut. Några kvarter in på den gatan finns en honungsaffär, där kan man köpa honung med vaxkakan kvar. Det finns olivaffärer och bagerier, kryddhandlare och grönsakshandlare …

Galatatornet

När du kommer tillbaka kanske det finns tid att gå upp i

Galatatornet
I Karaköy, gamla Galata, sticker ett gammalt torn upp över takåsarna. Tornet byggdes 1348 som en del i det försvarssystem som genuesarna byggde för att säkra sin koloni. Tornet hette på den tiden Kristustornet. I dag är tornet renoverat och högst upp finns ett kafé och en restaurang. Från tornet har man utsikt över hela staden. Jag har hört att restaurangen är en turistfälla och att det är bättre att äta någon annanstans.

Från Galatatornet kan man gå vidare upp till

İstiklal Caddesi – Självständighetens aveny
En gammal paradgata som leder från Taksim till Tünel, tidigare hette gatan Grand Rue de Pera. Längs gatan låg förr i tiden många utländska ambassader, nu omvandlade till konsulat eftersom ambassaderna har flyttat till Ankara. Sveriges Generalkonsulat finns i början av gatan nära Tünel, den bästa platsen under den osmanska tiden eftersom Sveriges ambassad låg förhållandevis nära sultanens palats. På İstiklal Caddesi finns mängder med affärer och kaféer. 

Marmarasjön och Prinsöarna.

Om man hellre vill komma bort från staden och åka dit Istanbulborna älskar att åka på helgerna kan man ta en färja från Eminönü till

Büyükada – Stora ön
Den största av Prinsöarna i Marmarasjön. Alla bilar utom strikt begränsad nyttotrafik är förbjuden, så besökare och invånare transporterar sig runt ön med hästdroska eller cykel. Sankt Görans kyrka och kloster från 500-talet ligger på öns högsta punkt. Dit kommer man med först hästdroska och sedan går man sista biten uppför en ganska brant backe. Be kusken vänta och köra er tillbaka. När Trotsky anklagades för antisovjetisk verksamhet och drevs ut ur Sovjet flydde han till Turkiet och bodde på Büyükada under fyra år.

DAG 3

Kanske dags att se något av alla de mäktiga palats som finns i Istanbul. Min favorit framför andra är Topkapı eftersom det är byggt i osmansk arkitektur. Trots alla turister brukar jag finna ett inre lugn när jag sitter i någon av trädgårdarna. Svårt att förklara, men jag älskar det palatset.

Topkapı
När sultan Mehmet Erövraren hade intagit Konstantinopel 1453 fann han att de gamla kejsarpalatsen var i stort sett obeboeliga, varför han byggde sig ett eget palats där Sulemaniyemoskén ligger i dag. Bara några år senare, 1459, bestämde han sig för att bygga ett nytt palats på udden där det gamla Bysans grundades, Seraljudden. Palatset som det ser ut i dag byggdes nästan helt av sultan Mehemt Erövraren mellan 1459 och 1465, haremet byggdes till senare av sultan Murat III mellan 1574-1595. Palatset var inte bara sultanens bostad, här fanns även den högsta exekutiva och juridiska makten i imperiet, tronen och riksrådet, och här fanns även Palatsskolan som utbildade byråkrater för statens behov.
För att se palatset som i dag är omvandlat till museum krävs många timmar, även för en snabb titt. Räkna med en heldag. Här finns magnifika samlingar av juveler, porslin, kalligrafi, vapen, kläder och tyger med mera som tillhörde sultanerna. Kolla vid entrén där man köper biljetter om det är där man köper biljetter även till Skattkammaren och Haremet, eller om man köper dem någon annanstans. Extra biljetter krävs nämligen för att se dem, och jag måste säga att man nog bör göra det.

Vill man se ett överdådigt palats i västerländsk stil rekommenderar jag

Dolmabahçe – den Fyllda trädgården
Det största av de gamla osmanska palatsen, ligger precis vid Bosporens strand. Parken grundades av sultan Ahmet I (1617-1618), med ett antal kiosker och paviljonger. Nuvarande palats stod färdigt 1854. Efter imperiets fall användes palatset som statsresidens och Atatürk bodde här när han besökte İstanbul, det var också här Atatürk dog den 10 november 1938. I dag har palatset gjorts om till museum.
Palatset sträcker sig 284 meter längs Bosporens strand och består totalt av 285 rum, 43 salonger, 6 balkonger och 6 hamam fördelat på 3 våningar.
Att notera är att här finns en tavla föreställande Stockholms slott, här finns 4.455 kvadratmeter handvävda mattor från Hereke, världens största kristallkrona hänger här, den väger 4,5 ton, och i sultanens hamam finns ett badkar av alabaster.

Har man lite tid över kan det vara roligt att kika in på tågstationen ovanför hamnen i Eminönü, Sirkeci station. Det var dit Orientexpressen anlände med sina förnäma passagerare. Och har man ännu mer tid kan det vara roligt att ta en fika på

Pera Palas hotell
Ett magnifikt gammalt hotell i Beyoğlu som byggdes 1876 för att ta emot resenärerna som kom med Orientexpressen. Här bodde många gamla storheter som Mata Hari, Hemingway och Agata Christie. Det sägs att Agata Christie skrev sin roman Mordet på Orientexpressen här på hotellet. Rum 101 är i dag museum, här bodde Atatürk när han vistades i İstanbul innan han flyttade till Dolmabahçepalatset. Vaktmästaren som visar en till Atatürks rum förväntar sig lite dricks. Maten är tyvärr rätt trist, så ät någon annanstans.

Restauranger

Ja det finns så många bra restauranger i Istanbul att jag inte vet var jag ska börja. Jag tror jag hoppar över det kapitlet och nämner endast till två speciella krogar, inte billiga men fantastiska båda två på sina egna sätt:

Feriye Lokantası
Här har man specialiserat sig på mat som den tillagades på sultanernas tid. Man kan sitta ute under sommaren och samtidigt njuta av utsikten över Bosporen. Fantastisk mat.

Mikla
Ägs av en svensk-finsk-turkisk kille, Mehmet Gürs, som är Istanbuls mesta kändiskock. Alltså ett väldigt populärt ställe och väldigt ”inne”, så boka gärna bord. Restaurangen ligger högst upp i Marmara Pera Hotel (granne med Hotell Pera Palas), och jag lovar, utsikten är helt fantastisk. Här ser man ut över hela Istanbul, så långt ögat når i alla fall. Och maten, ja maten är lika himmelsk den. Jag försöker komma på vad jag ska skriva om maten, men alla superlativer räcker inte riktigt. Jag får nöja mig med att säga att maten är GOD. Om man ska fira någonting speciellt så vet jag faktiskt inte något bättre ställe än Mikla eftersom alla sinnen får njuta här. Men smakar det så kostar det, det ska man vara beredd på.

Alla exakta adresser kan de hjälpa till med på hotellet.

Med reservation för att saker och ting har förändrats i Istanbul sedan jag flyttade hösten 2007.

Helg

Önskar er alla en trevlig helg!

Fredagstema Show and Tell: Kaffe

Just nu skulle jag verkligen behöva en stor kopp kaffe efter att ha varit på fotoutflykt sedan arla morgonstund till tre gamla koptiska kloster från 300-talet i öknen norr om Kairo. Men jag får nöja mig med ett stort glas Cola medan jag skriver dagens fredagstema som kommer från Fritt ur hjärtat: Kaffe.

Kaffe är ett livselixir för mig, något som jag inte kan vara utan. Det första jag gör varje morgon är att gå i sömnen ner till köket och sätta på en kopp kaffe. Sedan vinglar jag tillbaka till sängen med kaffet och så lägger jag mig och njuter och vaknar sakta, sakta med dagens första kopp. Utan den koppen, som jag absolut vill dricka i lugn och ro, vaknar jag inte ordentligt och funkar helt enkelt inte under dagen. Det är alltså dagens absolut viktigaste kopp.

Min kära kaffekopp som jag alltid dricker mitt morgonkaffe ur.

Till frukost vill jag ha ytterligare en kopp kaffe, men sedan klarar jag mig resten av dagen om jag måste. Gott är det dock med lite elvakaffe och lite trekaffe!

Förr i tiden kunde jag dricka kaffe ända in på nattkröken utan att få nattsömnen det minsta störd, men i dag får jag avsluta allt kaffesörplande senast vid tretiden på eftermiddagen, annars flyr John Blund. Så, nu när klockan är kvart i åtta på kvällen och jag skulle behöva en kopp java, får jag ändå avstå.

Kaffet behöver inte vara så himla starkt, men det ska vara smakrikt och fylligt. Jag föredrar Arvid Nordqvists Franskrostade eller Zoegas Skånerost. Gevalia Mellanbrygg ger jag däremot inte mycket för, det tycker jag mest smakar beskt.

Fikapaus med fotoklubben utanför ett koptiskt kloster.

I dag hade vi familj och gäster med oss också.

Fler fredagsbloggare hittar du här:

Nilla, Simone, Desiree, Annika, Anne, Petra , Millan, Anki, Victoria, Ingabritt, Cecilia, Leopardia, Strandmamman, Jemayá, MiaD, Lena, Erica, Marie, Saltis, Lia, Marina, Jennie, Anna, Moster Mjölgumpa, Sparkling, Taina, Christel, Musikanta, Sara, Under ytan, Marskatten, Emma

Nya deltagare:
Västmanländskan och Lena W

Har jag missat någon? Säg till så rättar jag till felet!

I fredagstemat får alla som vill vara med, the more the merrier. Men säg till så att vi kan länka till dig!

Lucnica - Slovakiska folkdansbaletten

I går kväll var jag på Operan här i Kairo tillsammans med min Trevliga Granne. Hon hade två biljetter till en folkdansföreställning från Slovakien, och bjöd med mig. TACK för att jag fick följa med!

Det blev en oförglömlig kväll med en fantastisk uppvisning. Sprakande färger, fantastiskt duktiga dansare, otrolig koreografi, sprittande musik och kostymer som inte bara fungerade i dansen utan som förhöjde och medverkade.

Se bara på den här polkan, Sarisska polka:

Här är en dans med pinnar, Carnival Stick Dance:

Det är inte bara samurajer som kan, eller hur!

Här är en lite lugnare dans, The Girls from Circ, som tjejerna framför, så otroligt vackert:

Avslutar med lite akrobatisk dans, Sheperd's Night:

Helt otroligt! Är det någon av er som kan hoppa med rumpmusklerna?

Jag behöver väl inte tillägga att det är hundra gånger bättre i verkliga livet, så om du får chansen, GÅ OCH SE DEM!

Onsdagsrecept: Latmanslimpa

Inte kunde jag motstå att köpa Nigella Lawsons kokbok Nigella Express när den låg där i affärens hylla. Det där med Express tycker jag är väldigt bra, god mat utan att behöva slita och släpa i köket. Gissa sedan hur glad jag blev när hon har med världens enklaste sätt att baka bröd - rör ihop, lägg i en form och sätt in i ugnen. Inget knådande, jäsande, passande.

Här i landet är det inte lätt att få tag i annat än vitt bröd. Det finns, men då måste man åka till något litet bageri på andra sidan stan, eller köpa ett formbröd som visserligen är lite mörkt men som fortfarande är lika skumgummiaktigt som det vita. Grovbröd med hela korn i är någonting vi längtar efter men som när man läser recepten ofta känns lite omständliga.

Men här är alltså ett recept på ett bröd som inte är svårare än att man häller ingredienserna i en bunke och rör om, smörar en form och häller i smeten och sedan sätter man formen i ugnen. Kan det bli lättare? Så även du som inte kan baka, som inte tycker om att baka, även du kan baka det här brödet, jag lovar!

Nigellas latmansbröd

200 g sockerfri havremüsli (det hade jag inte så klart, så jag tog havregryn, linfrön, rågkross och solrosfrön och blandade ihop i lite "lagom" mängder)

5,5 dl lantvetemjöl (det hade jag inte heller, men tog dinkelmjöl som jag köpte i Sverige. Vetemjöl går nog också bra.)

6 g (ett paket) torrjäst

2 tsk flingsalt eller 1 tsk vanligt salt

2,5 dl mellanmjölk (jag använde vanlig fetmjölk)

2,5 dl vatten

1. Blanda samman de torra ingredienserna i en bunke. Häll i mjölk och vatten och rör om. Det ser ut som en tjock gröt.

2. Häll degen i en smörad avlång bakform som rymmer 1,5 liter.

3. Ställ formen i kall ugn. Sätt ugnen på 110°C och låt den stå där i 45 minuter.

4. Efter 45 minuter höjer du värmen till 180°C och låter brödet grädda i ytterligare en timme. Vid det laget är brödet gyllene och genomgräddat.

5. Ta ut brödet ur formen. Trots att det är kompakt låter det ihåligt när du knackar i botten. Annars kan du ställa in brödet i ugnen utan form i några minuter till om du tycker det behövs.

6. Lägg brödet på ett galler och låt det svalna.

7. Ät och njut!