lördag 30 januari 2010

Gäster i utlandet

Middagen är serverad.

Läste häromdagen i Magdalena Ribbings spalt om någon utlandssvenska som hade problem med vänner och bekanta som kom och hälsade på och betedde sig som om de bodde på värsta lyxhotellet. Med risk för att Petra redan har skrivit om det här ämnet* (eftersom hon ibland tar upp etikettfrågor från Ribbing), gör jag det i alla fall eftersom det här har snurrat lite i min skalle sedan jag läste det.

Själv har jag aldrig upplevt att någon av mina vänner eller bekanta har utnyttjat mig som hotell och betjänt, men jag har hört hiskeliga historier av andra.

För det första tycker jag att det är en enorm skillnad på om någon kommer och hälsar på oss och passar på att se Kairo samtidigt, eller om någon kommer till Kairo och passar på att bo hos oss. Våra vänner har alla kommit för att hälsa på oss. Då blir det naturligt att jag (Maken är ju tvungen att jobba som vanligt om han inte tar semester) följer med på olika utflykter, det är ju en del av att umgås och om man umgås vid pyramiderna eller över en kopp kaffe tycker inte jag spelar så stor roll, då är det självklart roligare att umgås vid pyramiderna för den som aldrig tidigare har sett dem. Men visst, det har hänt att jag har följt med till ett ställe och sedan väntat utanför om entréavgiften har varit hög och jag tycker att jag redan har sett det hela tillräckligt många gånger. Aya Sofya (den gamla katedralen/moskén i Istanbul) är ett sådant ställe. Ibland har våra besökare tyckt att de ska bjuda mig på entréavgifterna till ställen där jag redan har varit tusen gånger, och det är okej men inte nödvändigt tycker jag. För som sagt, om jag tycker att jag har sett ett ställe alldeles tillräckligt så kan jag gå och fika under tiden och jag tycker det är slöseri av pengar oavsett vem som betalar entrén. Och det finns många platser jag njuter av varje gång jag besöker dem, som Topkapi-palatset i Istanbul till exempel. Njuter. Och då ser jag inte att det skulle vara fel att jag betalar entrén själv, även om det är tusenelfte gången jag är där.

När det gäller städning så tycker inte jag att det finns anledning att mina gäster ska städa när de är här. Visst, hålla reda på sina prylar så att man inte drunknar i pinaler, men städningen, nej den sköter jag när de har åkt. Under tiden jag har gäster här tycker jag inte att lite damm och sand får störa, och det värsta på bänkar och bord kan man lätt svepa bort med en trasa när man går förbi.

Matlagningen (och disken mm) tycker jag har funkat bra med alla gäster vi har haft. Vi har hjälpts åt i stort sett och vi har så att säga bjudit varandra. Ärligt talat har jag ett omvänt dåligt samvete på den fronten, och det är när en av mina bästa kompisar är här – hon som kommer på lördag om en vecka – för det är alltid hon som lagar maten och jag hjälper till. Men så är hon också så himla, suveränt duktig på att laga mat! Det är den där skillnaden på konstnär och hantverkare, ni vet, hon är konstnären och jag är hantverkaren. Och Maken njuter när hon är här, för då är det så infernaliskt god mat varje dag. Har i alla fall sagt till mig själv att den här gången ska jag laga MINST en middag och då ska hon bara sitta i lugn och ro och sippa på ett glas vin.

Men en sak lärde jag mig i Istanbul där vi hade jättemånga besökare: Det måste gå minst en vecka mellan besöken, annars orkar man inte. Hur roligt det än är måste man få lite vardag mellan varven också.

Hur har ni det med besök till utlandet/sommarstugan och annat, har ni haft problem eller tycker ni att det funkar bra?


*Petra bloggar i Wordpress, och jag kommer som bekant inte in på Wordpress för närvarande.

18 kommentarer:

Grekland nu sa...

Ja du milde tid, att det verkligen finns såna människor som i Ribbings artikel! Vi har också haft en hel del gäster under de år vi bott här (men hade vi bott på nån ö eller vid havet så hade vi nog haft FULLT UPP tror jag...), och det brukar funka jättebra, trots att vi bor väldigt trångt och gästerna får bo i vårt sovrum och vi på en soffa. Jag tycker också det är roligt att visa runt och guida och så - men det har hänt att även jag avstått från att gå in på nåt museum för sjuttioelfte gången, för visst kostar det att ha gäster. Men de flesta som kommit till oss hjälper till med disk och sånt och är rätt självgående så det brukar vara väldigt trevligt. Men jag håller med dej, det får gärna gå nån vecka eller två mellan besöken för man kan bli rätt trött.

S w e F l o sa...

Många gäster har vi haft! Men jag har lite av tvärt om: jag VILL skämma bort mina gäster så mycket som möjligt, från att servera mat de gillar till att förse dem med ett schema med intressanta saker att se och göra skräddarsytt efter deras tycke och smak. Jag ser till att de har det bra och bunkrar upp. De får oftast tvinga mig att ialla fall få hjälpa til lmed disken, jag älskar att laga mat! Men min familj är väldigt rättvis, varannan gång vi är ute använder vi mitt betalkort för bensinen tex, och varannan gästens. Har funkat bra! Gästerna har dessutom varit generösa att hjälpa till att betala maten i mataffären, och vi har turats om att bjuda på mat ute, etc. Sedan har vi ju de underbara och oerhört uppskattade presenterna och godis/matvarorna de tar med sig från Sverige! Jag har aldrig kännt mig besviken eller utnyttjad efter ett besök. Är det någon som vill hälsa på är de hjärtligt välkomna!

KARLAVAGNEN sa...

Kan inte komma på några problem med gäster eller besök, vare sig hemma eller i stugan. Inga som helst och hoppas att jag anses vara en bra besökare/gäst också.

Emmama sa...

Jag brukar också ta upp saker från Ribbings spalt och märker att det ju finns människor till ALLT! :) Här har vi bara haft besök av familj och släkt än så länge (inte minst för att vi kan åka "hem" så ofta som vi gör) och det har alltid funkat problemfritt. Mina föräldrar kan inte bli uppassade på så de hjälper till massor men vill att jag ska vila när jag är hos dom.. Typiskt snälla föräldrar.. :) Men det naturliga är att man hjälper till så mycke man kan. Ska kolla in artikeln nu. Kram och trevlig helg!

Taina sa...

Jag har också tänkt skriva lite kring det här men mer åt det andra hållet, dvs att åka hem för de flesta förväntar sig att det är alltid VI som ska offra vår semester och åka "hem". Men nu har jag börjat protestera och vill faktiskt vara här under semestern och vara mera med min familj.

Vi har haft en del besök här och det har gått bra. Speciellt när pappa var här med sin "särbo". Gud så fint det var här då. Hon städade, lagade mat och pappa tog hand om hunden och barnen. Själv fick jag så mycket tid över!!! De får gärna komma fler ggr. Hahahaha!

Kramar på dig igen då rå!

Bloggblad sa...

Jag har bara råkat ut för det en gång, när vi för många år sen hyrde en sommarstuga med gäststuga. En familj stannade och stannade... tyckte väl att de ju bodde i egen stuga, och kvinnan hjälpte mig med maten, men det blev måååånga dagar.

Sen åkte vi hem för att gå på områdets kräftskiva... tänkte att det var en liten hint om att det var dags... men de följde med och stannade ytterligare ett dygn.

Sen var vi rätt trötta på att umgås kan jag lova!

Saltistjejen sa...

Oj det här med besöksetikett kan ju som sagt vara lite svårt. Måna har helt olika synsätt. Själv tycker jag att de besök vi haft nästan alltid varit enbart roliga och positiva. Detta trots att vi ju bor trångt och man "sitter på varandra" mest hela tiden haha! Vi följer också gärna med på saker i staden som vi inte sett/gjort förr eller om det är ställen vi vill se och uppleva igen. Men är det andra saker som vi inte alls är intresserade av eller som vi sett/gjort tusen ggr så skippar vi det.
Sådant brukar aldrig vara några problem faktiskt.
Mycket handlar nog om exakt det du beskriver: kommer folk för att hälsa på oss, eller bara för att ha en gratis boplats när de ändå besöker NYC. Och om det är det förstablir det inga problem. Är det det andra så kan självklart en viss frustration komma. Men turligt nog har det i stort sett aldrig skett.
Kram!

Petra H sa...

Ha ha, jag har inte tagit upp det än, men tänkte skriva om det nästa onsdag ;-)
Vi har ju haft otroligt många gäster här i PR (och även i Bryssel innan flytten) och nja, två gånger har vi känt oss ganska utnyttjade och inte så glada. MEN, med de allra flesta gästerna har det funkat JÄTTEBRA - folk hjälper till med matlagning, diskning etc, erbjuder att betala viss del av matinköpen, bjudit på restaurang och ja, överhuvudtaget uppskattat vad vi har planerat och gjort för dem.
Samma sak när jag har haft besök i vår sommarstuga i Skåne - ingen som har förväntat sig att komma till dukat bord etc. Kan det vara en generationsfråga? Mina föräldrar är mycket mer för att säga "nej, nej, sitt ner och ta det lugnt medan vi fixar allt" och då är det klart att man kan bli lite trött på sina gäster till slut ;-)
Men man behöver ha andrum mellan varven, det är helt klart!
Kram!

Fröken Anki sa...

Vi har inte heller haft några problem med detta. De som kommer hit gör ju det för att träffa oss, och passa på att se lite av USA. Och mat och disk hjälps man åt med. Turas om med betalning av maten också. Så vi har väl också haft tur. När vi pluggade i Stockholm och hade lägenhet på Gärdet, så var det flera i familjen som lånade lägenheten på sommaren, när vi ändå inte var där. Så det blev ju mer som att dom passade den åt oss. :D

Besök är alltid kul, och det är kul att göra saker tillsammans med gästerna. Men visst är det skönt när de kan ta vara på sig själv och kanske hellre lånar bilen för att ta sig ut på egen hand. För när man haft ett antal gäster så börjar ju turistgrejerna bli lite tjatiga. Och dessutom jobbar ju vi nu så de måste klara sig själv om de kommer utanför vår semester.

Mycket tråkigt att en del människor utnyttjar sina vänner som hotell tycker jag. Jag menar - skulle de vilja att vännerna gjorde likadant mot dom?

Så det var en liten kommentar från mig. Hoppas att du har en bra helg.

kram

Melting Pot sa...

Vi har inte haft så många besök ännu, men hittills har det fungerat utmärkt. I julas var det samarbete som gällde i tre veckor och det var helt självklart. De handlade flera gånger sådant som behövdes och betalade bensin mm. Jag orkade inte följa med på alla utflykter (till ställen med 1200 trappsteg och liknande) men det helt OK för dem att åka själva och de tog med våra barn. De gäster som kommit själva har varit här enbart under några dagar, men alla har erbjudit sig att att hjälpa till då det har behövts. Kram.

Marianne sa...

ALLA: Jag får plötsligt möjlighet att åka till köttaffären Gourmet Egypt (vilket jag måste inför stundande besök) så jag får svara på era kommentarer när jag kommer hem igen. Bara så ni inte undrar.

Kramar till er!

Suzesan sa...

Jag är en urusel värdinna om jag skulle ha besök. Fixa mat och så kan jag göra men inte följa med på olika utflykter. Tråkigt tycker jag. Det får gästerna göra själva men asså jag kan ge råd och förklara vägen men mer än så blir det inte.

Det är bökigt att ha besök för länge tycker jag, men asså lite får jag ju ställa upp.
Har inte läst artikeln men skall göra det.
kram
/Susanne

Marianne sa...

Ingabritt: Ja visst är det roligt att få besök, även om det är lite bökigt och man råkar få se samma sak om igen. Men som både du och jag gör, man kan ju vänta utanför eller skicka dit sina gäster själva om det är någonting man absolut inte vill se igen.

Skillnaden är dock enorm på var man bor, men det tror jag också har med biljettpriset att göra, inte bara hur attraktivt själva platsen är. Hit till Kairo är det bra mycket dyrare att flyga än till Istanbul, så trots att Kairo är intressant har vi haft mycket färre besök här.

SweFlo: Visst är det härligt när det funkar så där att man hjälps åt och turas om! Så brukar det vara här också. Jag kan dock bli lite stressad över maten. Först ska man vara ute en hel dag och sedan kasta sig över matlagning när man kommer hem. Men får jag då hjälp i köket brukar det gå bra, i alla fall sällskap i köket. Och det får jag garanterat nu i mitt nya kök eftersom det ligger öppet i vardagsrummet!

Karlavagnen: Det är så skönt att höra att de flesta inte har problem med gäster. Jag fick höra en skräckhistoria nu när jag var hemma i Stockholm, ungefär som den i Ribbings spalt fast värre. Har som sagt själv aldrig upplevt några problem utan tycker bara det är roligt.

Marianne sa...

Emma: Ja det brukar ju bli rena semestern när föräldrar kommer, tyvärr finns inte min mamma kvar och kan komma och stryka hos mig längre. Hon gillade att stryka och jag klagade knappast på den saken : )

Förresten såg jag att adoptionen av Karlavagnen gick igenom, jag blev lite avis där måste jag säga. Jag vill också vara barn till dina föräldrar : D

Kram!

Taina: Ja det där med att det ska vara så himla självklart att man ska till Sverige (Finland) på semestern kan bli lite påfrestande ibland. Man VILL ju, men samtidigt blir det då att man inte åker någon annanstans. Jag har inte varit utomlands (ja men du fattar) knappt någonting sedan jag flyttade utomlands. En gång i Prag, det tror jag är allt! Sen kan ju inte jag åka hem på samma sätt härifrån Kairo pga katterna. I Istanbul hade vi perfekt kattvakt, men här finns nästan ingen. Våra trevliga f.d. grannar, men de är ju själva hemma på somrarna, och nu i sommar flyttar de till och med hem. Det stör mig dock inte särskilt att Klas åker hem själv till föräldrarna på somrarna.

Kram igen på dig också då rå!

Bloggblad: Ja om det är lång tid är det viktigt att man får sina egna stunder emellanåt. Man måste liksom få sjunka in i sina egna tankar eller inte tänka alls ibland, mer än på toa och när man sover. Glo rakt fram och vara otrevlig, helt enkelt. För sådana stunder är man ju van att ha i vardagen, och i alla fall jag kan inte vara utan dem alltför lång tid i sträck. Det ligger väl någonting i det där med gäster och fiskar?

Marianne sa...

Saltis: Det mesta brukar gå problemfritt om man inte gör det till problem, tror jag. Och så får ju gästerna ta det lite som man har det, som de i Ribbings spalt verkade kräva att värdinnan skulle ta hand om dem före barnen, och det verkar ju inte klokt. Men jag tror inte jag känner någon som har ett sånt synsätt, så även om jag inte har just barn, så skulle problemen aldrig dyka upp. Skönt det! Jag vet ju att ni till och med fick barnvakt när Olgakatt var och hälsade på, då är det verkligen givande och tagande!

Kram!

Petra: Då får jag göra ett försök via mobilen igen. Fast jisses vad bökigt det var, allt blir ju så smått. Och att kommentera är lika bökigt som att skriva sms, vilket jag INTE är bra på. Det tar sån tid.

Hur som helst, trist att ni har blivit utnyttjade så mycket som två gånger. Hoppas de gästerna aldrig kommer tillbaka utan att ni bara får de bra gästerna i fortsättningen. För bra gäster som ger och tar är bara roligt.

Men det måste gå en vecka mellan, det upptäckte jag när vi hade några gånger med gäster som till och med överlappade varandra i Istanbul. Det var inte kul och jag var helt slut efteråt. Tyvärr också blir man ju inte lika rolig för gäst nummer två eftersom man har lagt så mycket energi på gäst nummer ett, och det känns inte kul, i alla fall inte för mig även om gäst nummer två inte ens märker det.

Det KAN vara en generationsfråga. Äldre generationer är nog mer uppfostrade med att man som värd ska bjuda och fixa med allt, medan yngre generationer är mer vana vid att man hjälps åt. I min generation hjälps vi i alla fall åt, som tur är.

Kram!

Anki: Ja så ska det vara, ge och ta och hjälpas åt. Hihi, här lånas inga bilar ut till gäster, trafiken i Kairo tillåter inte riktigt den saken : D Men jag tycker bara att det är roligt att följa med på utflykter, så även om jag har sett pyramiderna några gånger nu, så tycker jag det är rätt roligt ändå varje gång. För det blir delvis nya upplevelser när det är någon som ser dem första gången. Olika människor ser olika saker, samtalen blir annorlunda och jag ser också nya saker. Ja, så är det nog, det är nog därför jag sällan tröttnar på en viss plats, även om jag har sett den många gånger.

Kram!

Marianne sa...

Lena: Oj, vad länge, tre veckor! Men om de skötte sig själva mycket och åkte på utflykter själva så fick du ju ändå egen tid, och då funkar det nog. Själv hade jag nog inte orkat umgås 100% i tre veckor. Men så är det ju också, om man bor längre bort känns det nödvändigt att stanna längre, för resan är dyr och lång och det finns kanske inte möjlighet att komma och hälsa på lika ofta som om man hade bott i norra Europa.

Det är väl dags snart för dig?

Kram!

Suzesan: Nä då, jag tror att du är en bra värdinna. God mat kan du ju svänga ihop på nolltid, och jag tror att det är riktigt mysigt att sitta och fika eller promenera med dig. Och om man som gäst hjälper till och inte låter dig slava ensam så skulle nog du också tycka det vore roligt. Det tror jag. Men du har rätt i att det inte får bli för länge, man ska alltid sluta när det är som roligast!

Kram!

Anonym sa...

Ja, sannsynligvis sa det er

Marianne sa...

Hej Anonym, välkommen hit! Det verkar som om du också har goda erfarenheter av besökare, skönt. För då är det roligt att få besök!