Åter till vardagen

Jaha, då så, då var helgerna slut för den här gången. Nästan i alla fall, för på torsdag 7 januari är det julafton igen här i Egypten. De ortodoxa i den här delen av världen firar inte förrän då eftersom de fortfarande följer den julianska kalendern i sitt kyrkoår.

Så julpyntet (det lilla vi tog fram) får väl stå tills julen är över ordentligt, även om jag just nu känner för att rensa bort det så att det blir som det ska här. För det är vad vi har pysslat mest med under nyårshelgen, att fixa och greja för att få klart med tavlor och annat. Men jag blev störtförbannad när vi packade upp tavlorna, för flyttfirman visste verkligen inte vad de höll på med när de packade just tavlorna. Inte för att vi har några dyra Picasson eller liknande, vi har inte ens minsta Zorn eller Rembrandt, men några av tavlorna är ändå väldigt värdefulla för mig och det gäller framför allt tavlan med brevet från min farfar som han skickade när jag var ett år gammal. Och gissa vilken tavla som hade krossat glas! Som tur var hade inte själva brevet skadats, men det var bara rena turen och inte ett dugg skicklig packningskonst. Ytterligare en annan tavla hade krossat glas och en stor tavla med sjökort över Bosporen hade fått nötskador på ramen eftersom de hade lagt en annan tavlas baksida mot Bosporens framsida utan att lägga någonting emellan. Hur jävla klantig får man vara???

Nå, så en tur till ramaffären blev det också, och de satte genast nytt glas på mina tavlor. Den stora får vi åka in med senare.

Ramaffären i Zamalek, de är riktigt duktiga.

Två tavlor som väntar på nytt glas. Det trasiga ligger i bakgrunden.

Skulle göra en grönsallad till lammkotletterna i går kväll, men av den blev det inte mycket. Den var hur fin som helst på utsidan, men när jag skar i den ramlade det ut fullt av feta maskar! Och jag överdriver inte, det bara kryllade av feta maskar i den. Hu vad äckligt det var, fick skura köksbänken och köksgolvet och springa ut med soporna direkt. Det var förklaringen till att salladen var så himla billig, tydligen. Vi ska aldrig mer köpa sallad till extrapris!

Jag kanske ska berätta lite om nyårsafton också. Jag hade spytråkigt. Vi tog med makens nya kollega så att han skulle slippa sitta ensam, hans familj har inte kommit hit till landet än. Och han är hur trevlig som helst, men jag har svårt att höra vad han säger eftersom han pratar engelska med indisk brytning. Då hjälper det inte att det står en blonderad karl två meter från örat och sjunger Sinatra, kan man lugnt påstå. Dessutom är vi ju i Egypten där kalasen inte börjar förrän framåt natten, vilket innebär att maten började serveras först vid elvatiden på kvällen. Då är jag för trött för att äta. Huvudrätten kom in två minuter i tolv. Maten var hemskt god, men jag kan inte äta vid den tiden på natten, har aldrig kunnat. Så kvart i ett ursäktade jag mig och skyllde på huvudvärk, traskade hem och satte på tv:n för att se Janne Malmsjö ringa in nyåret. DÅ först kändes det som nyårsafton. Maken kom hem inte långt därefter och berättade att det roligaste som hände efter att jag hade gått var att en äldre herre roade sig kungligt med en yngre blonderad dam från de forna sovjetstaterna. Om nu det är särskilt kul ...

Nehej, vardag var det, och det innebär att jag måste ta några varv med dammtrasan i skafferiet.