måndag 11 januari 2010

Hushållsnära tjänster

Husbåt på Nilen.

Det här är ett rätt gnälligt och kanske lite rörigt inlägg, men jag är tvungen att skriva av mig det här för att bli av med det inombords. Jag blir inte sur om du hoppar över och går till någon blogg med gladare tankar för dagen.

Ni kanske tycker att jag städar lite väl mycket för att bo i ett land som Egypten. Har hon ingen maid, människan? Det har jag haft, men nu har jag varit en ond människa igen och gjort mig av med den person som bistod mig med städningen. Och jag vill aldrig mer ha någon som kommer hem och städar hos mig.

En väldigt trevlig kille, flykting från Etiopien, har kommit tre dagar i veckan och städat. I början var han jätteduktig, han gjorde rent i alla skrymslen och vrår, lyfte ur fönstren ur ramarna för att städa ordentligt, etcetera. Pålitlig, var han sjuk så ringde han och sa det, och det var sällan. Skulle aldrig få för sig att stjäla någonting. Toppen helt enkelt.

Men så hände någonting, eller rättare sagt, plötsligt hände det ingenting längre, inte mer än att vissa golv och då framför allt sovrumsgolvet blev grundligt dammsugna, skurade och sedan torrtorkade tre dagar i veckan. Jag är inte den sortens människa som går runt med vita handskar och kontrollerar att folk gör vad de ska, jag litar på att man gör det man är anställd för. Att man själv tar ansvar för sina arbetsuppgifter. Jag är alldeles för mesig för att gå runt och peka och säga "titta här, här har du inte torkat" eller någonting liknande.

I och för sig började jag tycka att det kändes muggigt, att han la lite väl mycket tid på att "bistå hantverkarna" och jag höll på att gå i taket när han stod och slog telefonnumret åt rörmokaren som behövde ringa någonstans (och det var rörmokaren som kunde telefonnumret för han dikterade numret åt "min kille"). Rörmokaren är fullt kapabel att slå ett telefonnummer själv. Det var helt enkelt mycket roligare att leka elektriker/rörmokare/snickare eller vad som helst än att städa. Och det är det kanske. Det var strax innan semestern när Makens badrum blev ombyggt till hälften. Sista dagen innan han gick på semester hittade jag honom där han stod och gjorde rent inuti gasledningen till spisen. Spisen funkade alldeles utmärkt, däremot höll hela källarvåningen på att gro igen av damm, och då menar jag ett fullständigt täcke av damm. Jag lät det bero och tänkte att jag tar det när han är på semester.

Så gick han på fyra veckors semester (betald så klart), och jag upptäckte att jag hade spindelväv i trappan ner till källaren, att städningen av Makens badrum inte hade bestått av att torka bort byggdammet mer än från golv och handfat och badkar (inte ens hyllorna och inuti det skåp där det hade borrats bort vägg som mest), att mängder av ställen som man kanske inte direkt inspekterar varje dag var så genomskitiga att det inte liknade någonting. Och så vidare.

Blödig som jag är var min första reaktion inte att ge honom sparken. Jag tycker inte att man ska ge folk sparken till höger och vänster. Utan jag funderade på hur jag skulle lösa det här problemet utan att trampa honom på tårna - han är en mycket stolt man.

Eftersom han kom tre dagar i veckan tänkte jag att man löser det genom att han bara städar golv och så mycket han hinner av badrummen två dagar i veckan (utan att stressa). Ingenting annat. Och en dag i veckan struntar han i golven och torkar rent på andra ställen, så mycket som hinns med per dag, fortfarande utan att stressa. Så kan man liksom "gå runt" så och hålla rent överallt som i en cirkel. Jag diskuterade saken med honom när han kom tillbaka efter semestern, och det tyckte han lät bra.

Men han fortsatte med golven tre dagar i veckan, dammade lite lätt på utvalda ställen genom att fäkta med en dammvippa så att dammet flög runt i stället för att torka bort det, och insisterade på att använda diverse underliga medel. Jag försökte påminna honom lite fint, jag blev till och med irriterad och vräkte ur mig att "golv är där man sätter fötterna", men det hjälpte inte.

Och ni kanske kommer ihåg när jag höll på att sanera förrådet i källaren från giftigt pulver som var utstrött mot kackerlackor? Jo, det var han som bara hade hällt ut ett giftigt finkornigt pulver över hela golvet, trots att jag hade sagt att han inte fick använda pulver i huset eftersom vi har katter och det är farligt för dem.

Så där har det hålllit på. Och jag skämdes inför flyttfirman, för så himla dammigt och smutsigt som det var har jag aldrig varit med om maken till förut i hela mitt liv. Och härom veckan hällde han de sista dropparna i bägaren så att den rann över. När jag blir förbannad blir jag nämligen rätt ilsk av mig. Det hela slutade med att a) dammsugarslangen började läcka och då slet han loss den från fästet i stället för att täta eller höra med mig vad vi skulle göra åt saken. En Electrolux av bättre kvalitet som nu är obrukbar. b) Jag hade bett honom att göra rent gardinstängerna och fönstren i vardagsrummet på insidan så att de nya gardinerna inte skulle bli smutsiga när vi satte upp dem. Han petade och gnodde mest på utsidan av fönstren så att han inte hann med alla tre fönster under hela dagen. c) Han bestämde med hantverkarna att de skulle komma "på lördag" för att sätta upp köksfläkten, helt utan att kolla med mig om det passade. Även om vi inte har världens största vänkrets här i stan har vi ändå några kompisar, och vi kunde faktiskt ha bestämt någonting med någon. (De kom inte den lördagen, de kom i går.)

Och nu tycker jag att det är så skönt att slippa ha någon som kommer hem och är här hemma flera dagar i veckan, att jag får rå mig själv. Har jag ont i huvudet kan jag gå och lägga mig en stund, jag måste inte vara påklädd och ha ätit frukost kl 9 på morgonen om jag inte känner för det, jag behöver inte gömma den svenska osten längst bak i kylen ... Jag struntar i att jag snuvar någon på ett arbetstillfälle, och det tänker jag fortsätta strunta i. Jag städar mycket hellre själv, då vet jag vad som är gjort och inte gjort, var det är smutsigt och inte smutsigt. Till och med i går när jag fick städa samma rum två gånger var jag glad för att jag fick göra det själv, för hade han varit här och gjort det hade jag inte kunnat vara säker på att det var ordentligt gjort. Jag fick nämligen inte hjälpa till, och gå på det igen efter att han hade gått ... nej, det blir liksom inte av. Ska jag städa efter städaren?

Det kanske låter som om jag är pedant, men det är jag långt ifrån. Jag är ganska slarvig av mig och har ganska hög smutströskel. Men det finns gränser, även för mig.

Nu ska jag sluta gå och älta det här inombords, även om jag kommer att fortsätta ha dåligt samvete en lång tid framöver.

18 kommentarer:

Otta sa...

Kära Marianne! Du skall inte ha dåligt samvete. Han vet mycket väl själv att hans jobb inte var så bra gjort som i början, då kan han inte räkna med att få behålla sitt jobb, om det så är Sverige eller Egypten!!! Jag förstår att du får dåligt samvete, men det skall du inte ha!
Kram
Otta med make :-)

Desiree sa...

Åh Marianne jag känner så väl igen det du tar upp. Vi bodde under mina sena tonår i Nicaragua och där hade vi städhjälp och vi råkade ut för en hel del som jag känner igen att du tar upp här. Var det inte så att de inte gjorde jobbet ordentligt så var det problem med att de stal eller att saker försvann. Det var inte lätt att hitta någon som var pålitlig och som iallfall gjorde jobbet någorlunda. Nu var detta inte mitt stora problem egentligen eftersom det var min mamma som fick sköta allt detta men jag vet vad hon fick gå igenom. Det var en hel del personal som fick gå under dessa år. Jag tror att du gör helt rätt i som gjorde dig av med honom och som sköter städningen själv numer. Du kan iallfall prova att köra själv utan städhjälp ett tag och se hur du tycker att det funkar och om du orkar med det. Jag kommer ihåg att mamma alltid fick låsa in saker precis som du säger att du får gömma osten osv. Det blir liksom ett heltidsjobb att hålla rätt på städhjälpen som ska underlätta livet för en men som istället blir en belastning och stort jobb i sig liksom.

Marianne sa...

Otta: Han fick rätt rejält avgångsvederlag, så han hinner säkert hitta ett nytt jobb innan de pengarna tar slut. Och jag vet att han har i alla fall två jobb till, redan nu. Så helt blottställd är han inte. Men jag får ändå dåligt samvete.

Så ROLIGT att du har Nour hos dig! Vad tycker han om Sverige och all snö? Vad tycker han om maten? Fryser han?

Kram till er båda!

Desirée: Ja exakt, det blir ett heltidsjobb att ha städhjälp, och då är det ju ingen hjälp längre! Jag har städat i hela mitt liv själv, utom de sista nio åren, så det ska jag väl kunna göra igen. Man får ta ett par timmar om dagen, så slipper man ett jättejobb en dag i veckan. Jag är ju trots allt hemma och jobbar inte utanför hemmet, så det är klart att det måste gå.

Ett tag funderade jag på om det är mig det är fel på, men det funkade jättebra med Snesha som jag hade i Bulgarien och med Gönül i Istanbul, så jag tror inte det. Det är bara här det inte har funkat. Jag saknar min Gönül alldeles enormt, vi blev riktigt goda vänner och hon var den enda jag kunde prata om allt med på turkiska. Hon väntade tills jag hade slagit upp ordet, och använde själv ord som hon visste att jag förstod. Vi kunde prata om allt mellan himmel och jord. Vi brukade äta frukost och lunch tillsammans och så fikade vi på eftermiddagen. Ändå hann hon med allt och kom bara en dag i veckan! Hon var bra hon! Nästan sju år jobbade hon hos mig. Ja, ja. Sånt är livet.

Själv är bäste dräng!
Kram!

KARLAVAGNEN sa...

Du, jag hajar precis.

Otta sa...

Nour tycker att det är kallt...men så har det varit ner till ca -29 där vi varit! :-) Vi har varit i Sälen och det har snöat både där och i Skåne. Jag fryser också! Han är dock utrustad med långkalsonger och annat varmt!

Annars tror jag han tycker att det är bra här. Alla vänner tycker han om! Lutfisk har han provat, på skånskt vis med senapssås och det gick ner. Vi har precis kommit hem från en vecka på resande fot så idag slappar och tvättar vi.
Kram

Mia sa...

Klart att du inte ska ha dåligt samvete! Om du inte är nöjd med en tjänst du beställt så ska du inte behöva betala för att han går och gör en massa konstiga saker! Men jag hade haft lika svårt som du för att klaga och säga ifrån. Heja dig! Kram!

Saltistjejen sa...

Jag föstår dig. Jag gillar inte att städa. Eller rättare sagt jag gillar andra saker MER än att städa. Så städningen är nte allitd högsta prio och jag kan dra mig för det. MEN jag tror jag skulle ha svårt för att ha ngn annan person komma och städa och pilla bland mina grejer. Inte för att jag ahr varken fina, exklusiva eller värdefullsa saker. Mend et känns bara kosntigt. Och absolut inte flera ggr i veckan! MÖJLIGEN en gång i månaden så kunde man själv städa resten. Men att amn sedan som du har haft problem med just de som städar gör ju än mer att det inte känns som ett alternativ. At själv ändå behöva städa EFTRÅT är ju hur knasigt som ehlst! Bortkastade pengar och intrång i ens privatliv helt i onödan.
Hoppas nu du komer fortsätta trivas med din egen städning och din egen tid!!! :-)
KRAM!

olgakatt sa...

Jösses!Att betala till för att för en sån stress - nä, då hade jag gjort precis likadant!
Jag har trevligt med mina glada damer och vi fikar också ibland! och dom gör precis som jag vill!!

Suzesan sa...

Att behöva städa efter nån som skall städa och får betalt för det hade fått mig att flippa ut och absolut efter att ha strött GIFT på hela ert golv och era grejor. Jag gillar inte att städa men hade aldrig, tror jag, fixat att nån går och pillar bland det som är mitt. SPECIELLT inte om de är så slarviga. Jag hade gärna haft det tipp topp nästan så att man faktiskt hade kunnat gå med vita handskar efter och se att det är rent...om jag betalar för det. Inte sjutton går man och köper halvdana varor eller andra tjänster där de bara gör hälften av jobbet.
Exempelvis bygger ett halvt hus eller glömmer sätta dit ytterdörren och sen får fullt betalt. Nope! Du har gjort rätt Marianne. Jag skrattade åt att du skrev ut hela ordet etcetera. Haha. Vet inte varför jag tyckte det var kul.

Du gjorde rätt. Tänk inte på det nu:)

Kram
/Susanne

Anna, Fair and True sa...

Såklart att du inte ska ha dåligt samvete! Du vet ju vad du vill ha och endast du bestämmer om du är nöjd eller inte. Och det lät inte som om du hade orimliga krav.

Ett tips är kanske att anlita en person/firma bara då och då för storstäd så att säga.

carina@pocolococreativo sa...

Jag kan bara säga tre ord, JAG KÄNNER IGEN.
Därför städar jag själv,plockar och dammar och tvättar.
Jag vill aldrig ha någon städhjälp mer, jag har haft det och jag står inte ut.
Det blir så som du beskriver, det blev så för mig också.

Lena i Bangalore sa...

Fullt förståligt med din irritation!
Vår maid städar jättebra, men hon kan tex. aldrig lära sig att det alltid skall finnas toalettpapper på toaletterna (här har man små duschar vid varje toalett och det tycker hon tydligen räcker). Handdukar att torka händerna på lägger hon gärna i tvätten, men ersätter aldrig. Spelar ingen roll hur många gånger jag säger till. Jag kan tycka att det kan vara lite påfrestande att ha någon här i huset varje dag. Särskilt nu när jag är hemma lite mer, men det är ju vad som väntas. Någon annan skall leva av vår närvaro här, men givetvis måste det fungera. Jag får heller inte göra ett handtag för henne och det har jag också lite svårt för när jag är van att fixa allt själv. Man känner sig lite idiotförklarad.
Bra att du agerade och sa upp. Ha inte dåligt samvete! Kram på dig.

Taina sa...

Jag hade säkert reagerat som du, men jag blir SKOGStokig när det inte blir gjort som man har tänkt sig. Tycker du hade ett enormt tålamod. Men funkar det inte med den anställde så funkar det inte. Det är vuxna människor och ska kunna ta ansvar för ett jobb. Annars ska man inte ha jobb.

Kramen!!!

Annika sa...

Helt rätt.
Inte kan man betala för ngt man inte är nöjd med...
Aldrig.
Och han skötte sig så uppenbart dåligt.
en städfirma ja? kan det vara ngt?
Ngra som kommer in en ggn i veckan eller varannan vecka?
Kan ju vara skönt kanske, eller?
Tre dagar i veckan med städ låter mkt i mina öron, och ännu värre om karln inte gjorde ngt. SUCK!
jag hade blivit rabiat!
Låter som om ditt liv är klart lugnare nu!
Kram!

Marianne sa...

Karlavagnen: Jag antar att du har samma erfarenheter.

Otta: Jag tycker han är en riktig hjälte som klarar av den kyla som har varit. Jag menar det är väl en 50-60 graders skillnad från Sharm till Malmö och Sälen!

Kram!

Mia: Men dåligt samvete får man ändå, för jag vet ju att han och många andra behöver inkomsten. Nå, jag får skänka pengar i stället.

Kram!

Marianne sa...

Saltis: Ja det är precis så det är, intrång i ens privatliv. Jag tror jag hade haft lättare för det om jag hade jobbat utanför hemmet, då hade det nog varit skönt att åtminstone få golven skurade. Men när man går hemma i det hela blir det bara jobbigt. Mycket hellre lite skit i hörnen än ett ändå skitigt helvete! Skulle kunna tänka mig att någon kommer lite då och då och putsar fönstren, för de är jättestora och jag vet inte hur tusan man ska komma åt dem på utsidan.

Kram!

Olgakatt: Jag tror det är lättare i Sverige där alla så att säga vet vad som förväntas och så vidare. Man har samma referensramar på ett annat sätt. Och jag tror att om man har det som du och kan jobba sida vid sida, då är det mycket bättre. Men jag fick ju inte göra någonting samtidigt som det inte blev gjort.

Suzesan: Ja det där med giftet var helt otroligt. Hur kan man ens komma på tanken att kasta ut gift över ett helt golv på det sättet? Visst, effektivt var det, men risken är ju att det är effektivt på både katter och människor också. Jag har nog inte så svårt med att han pillade på mina saker, det som var jobbigt var att han inte lyssnade. "Du behöver aldrig städa mitt skrivbord, det gör jag själv." I nästa minut är han på skrivbordet ... Nej, det funkade inte.

Kram!

Marianne sa...

Anna: Ja det hade varit bättre att ta in någon för fönsterputs lite då och då. Resten ska jag klara själv, man får putsa lite varje dag så blir det inte så jobbigt.

Kram!

Carina: Skönt att jag inte är ensam om att känna så här. Speciellt att du gör likadant, jag vet ju att du har enorm förståelse för fattigdom och vill hjälpa till. Men vissa saker går bara inte, då är det bättre att skänka bort de pengarna.

Lena: Visst är det jobbigt! Man räknar med att det finns en handduk därför att det fanns det när man sist gick därifrån, och så står man där och famlar i tomma luften nästa gång man behöver den för den är borttagen eller flyttad på.

Och det ÄR jobbigt att ha någon hemma hos sig, därför att det är en så konstig relation. Personen tillhör inte familjen så att man kan slappna av helt och hållet, den är heller inte en gäst som man ska umgås och sitta och prata med. Det blir så konstigt. Och som du säger, när man är hemma mycket blir det än mer påtagligt. Hade man kunnat fly till jobbet varje gång hade det varit enklare. Och det är just det där med att ge en person en inkomst, att dela med sig av sitt förhållandevis stora överflöd.

Lycka till med din maid!
Kram!

Marianne sa...

Taina: Ja när det inte blir gjort ordentligt är det bättre att göra det själv. Jag är fortfarande skitsur för dammsugaren, jag fick köra rejäl övertalningskampanj när vi köpte den, att det var bättre att ha en rejäl sak än en billig. Men nu är den helt förstörd. Man kan säkert köpa en ny slang med nytt fäste i Sverige, men sen ska den släpas hit också i en packning som får vara max 20 kg ...

Kram!

Annika: Från början ville jag bara ha två dagar max, men eftersom han behövde få ihop till heltid ... Två dagar behövs nästan i det här landet, särskilt när man har katter ovanpå alltihopa, men tre dagar, nä. Dessutom kunde han inte komma på söndagar eftersom han var kristen, så den tredje dagen var lördagar, mitt i helgen. Urkass. Och i veckan kom han tisdag och onsdag. Värdelöst. Men det var bara för att vara bussig, som sagt. Jo, en städfirma som tar fönstren ibland kan jag tänka mig, men jag vet inte om jag tänker besvära mig med det här. Då ska ändå nya människor in här ... Nä, det får vara.

Kram!