Hushållsnära tjänster

Husbåt på Nilen.

Det här är ett rätt gnälligt och kanske lite rörigt inlägg, men jag är tvungen att skriva av mig det här för att bli av med det inombords. Jag blir inte sur om du hoppar över och går till någon blogg med gladare tankar för dagen.

Ni kanske tycker att jag städar lite väl mycket för att bo i ett land som Egypten. Har hon ingen maid, människan? Det har jag haft, men nu har jag varit en ond människa igen och gjort mig av med den person som bistod mig med städningen. Och jag vill aldrig mer ha någon som kommer hem och städar hos mig.

En väldigt trevlig kille, flykting från Etiopien, har kommit tre dagar i veckan och städat. I början var han jätteduktig, han gjorde rent i alla skrymslen och vrår, lyfte ur fönstren ur ramarna för att städa ordentligt, etcetera. Pålitlig, var han sjuk så ringde han och sa det, och det var sällan. Skulle aldrig få för sig att stjäla någonting. Toppen helt enkelt.

Men så hände någonting, eller rättare sagt, plötsligt hände det ingenting längre, inte mer än att vissa golv och då framför allt sovrumsgolvet blev grundligt dammsugna, skurade och sedan torrtorkade tre dagar i veckan. Jag är inte den sortens människa som går runt med vita handskar och kontrollerar att folk gör vad de ska, jag litar på att man gör det man är anställd för. Att man själv tar ansvar för sina arbetsuppgifter. Jag är alldeles för mesig för att gå runt och peka och säga "titta här, här har du inte torkat" eller någonting liknande.

I och för sig började jag tycka att det kändes muggigt, att han la lite väl mycket tid på att "bistå hantverkarna" och jag höll på att gå i taket när han stod och slog telefonnumret åt rörmokaren som behövde ringa någonstans (och det var rörmokaren som kunde telefonnumret för han dikterade numret åt "min kille"). Rörmokaren är fullt kapabel att slå ett telefonnummer själv. Det var helt enkelt mycket roligare att leka elektriker/rörmokare/snickare eller vad som helst än att städa. Och det är det kanske. Det var strax innan semestern när Makens badrum blev ombyggt till hälften. Sista dagen innan han gick på semester hittade jag honom där han stod och gjorde rent inuti gasledningen till spisen. Spisen funkade alldeles utmärkt, däremot höll hela källarvåningen på att gro igen av damm, och då menar jag ett fullständigt täcke av damm. Jag lät det bero och tänkte att jag tar det när han är på semester.

Så gick han på fyra veckors semester (betald så klart), och jag upptäckte att jag hade spindelväv i trappan ner till källaren, att städningen av Makens badrum inte hade bestått av att torka bort byggdammet mer än från golv och handfat och badkar (inte ens hyllorna och inuti det skåp där det hade borrats bort vägg som mest), att mängder av ställen som man kanske inte direkt inspekterar varje dag var så genomskitiga att det inte liknade någonting. Och så vidare.

Blödig som jag är var min första reaktion inte att ge honom sparken. Jag tycker inte att man ska ge folk sparken till höger och vänster. Utan jag funderade på hur jag skulle lösa det här problemet utan att trampa honom på tårna - han är en mycket stolt man.

Eftersom han kom tre dagar i veckan tänkte jag att man löser det genom att han bara städar golv och så mycket han hinner av badrummen två dagar i veckan (utan att stressa). Ingenting annat. Och en dag i veckan struntar han i golven och torkar rent på andra ställen, så mycket som hinns med per dag, fortfarande utan att stressa. Så kan man liksom "gå runt" så och hålla rent överallt som i en cirkel. Jag diskuterade saken med honom när han kom tillbaka efter semestern, och det tyckte han lät bra.

Men han fortsatte med golven tre dagar i veckan, dammade lite lätt på utvalda ställen genom att fäkta med en dammvippa så att dammet flög runt i stället för att torka bort det, och insisterade på att använda diverse underliga medel. Jag försökte påminna honom lite fint, jag blev till och med irriterad och vräkte ur mig att "golv är där man sätter fötterna", men det hjälpte inte.

Och ni kanske kommer ihåg när jag höll på att sanera förrådet i källaren från giftigt pulver som var utstrött mot kackerlackor? Jo, det var han som bara hade hällt ut ett giftigt finkornigt pulver över hela golvet, trots att jag hade sagt att han inte fick använda pulver i huset eftersom vi har katter och det är farligt för dem.

Så där har det hålllit på. Och jag skämdes inför flyttfirman, för så himla dammigt och smutsigt som det var har jag aldrig varit med om maken till förut i hela mitt liv. Och härom veckan hällde han de sista dropparna i bägaren så att den rann över. När jag blir förbannad blir jag nämligen rätt ilsk av mig. Det hela slutade med att a) dammsugarslangen började läcka och då slet han loss den från fästet i stället för att täta eller höra med mig vad vi skulle göra åt saken. En Electrolux av bättre kvalitet som nu är obrukbar. b) Jag hade bett honom att göra rent gardinstängerna och fönstren i vardagsrummet på insidan så att de nya gardinerna inte skulle bli smutsiga när vi satte upp dem. Han petade och gnodde mest på utsidan av fönstren så att han inte hann med alla tre fönster under hela dagen. c) Han bestämde med hantverkarna att de skulle komma "på lördag" för att sätta upp köksfläkten, helt utan att kolla med mig om det passade. Även om vi inte har världens största vänkrets här i stan har vi ändå några kompisar, och vi kunde faktiskt ha bestämt någonting med någon. (De kom inte den lördagen, de kom i går.)

Och nu tycker jag att det är så skönt att slippa ha någon som kommer hem och är här hemma flera dagar i veckan, att jag får rå mig själv. Har jag ont i huvudet kan jag gå och lägga mig en stund, jag måste inte vara påklädd och ha ätit frukost kl 9 på morgonen om jag inte känner för det, jag behöver inte gömma den svenska osten längst bak i kylen ... Jag struntar i att jag snuvar någon på ett arbetstillfälle, och det tänker jag fortsätta strunta i. Jag städar mycket hellre själv, då vet jag vad som är gjort och inte gjort, var det är smutsigt och inte smutsigt. Till och med i går när jag fick städa samma rum två gånger var jag glad för att jag fick göra det själv, för hade han varit här och gjort det hade jag inte kunnat vara säker på att det var ordentligt gjort. Jag fick nämligen inte hjälpa till, och gå på det igen efter att han hade gått ... nej, det blir liksom inte av. Ska jag städa efter städaren?

Det kanske låter som om jag är pedant, men det är jag långt ifrån. Jag är ganska slarvig av mig och har ganska hög smutströskel. Men det finns gränser, även för mig.

Nu ska jag sluta gå och älta det här inombords, även om jag kommer att fortsätta ha dåligt samvete en lång tid framöver.