lördag 16 oktober 2010

Inte glömma

Man får inte glömma att dricka mycket när det är så här varmt! De två senaste dagarna har jag hållit på här som en liten Duracell-kanin och fnattat runt med moppar och trasor, utan att tänka på att vätskebalansen behöver sitt. I dag är det än så länge bara 36°C, men i går toppade vi på 38°C, och då är det varmt, då behöver man dricka mycket, särskilt om man är fysiskt aktiv. Min glömska straffade sig och jag vaknade med en illande huvudvärk som trots Treo och mängder av te, juice och vatten inte riktigt vill ge med sig. Nu mår jag i alla fall inte illa längre, som jag gjorde i morse, och det är ju ett framsteg.

Har jag mentalt redan flyttat till svala Svedala, månntro?

Tänk, i Sverige är till och med stenarna gröna!
(Taget med mobilen.)

Vacker höstskog i Vallentuna.
(Taget med mobilen.)

För att inte uppmuntra huvudvärken tar jag det lite lugnt i dag. Inga moppar och inga trasor, trots att jag hade tänkt sätta igång med att damma ur bokhyllorna. Det får vänta. I stället har jag börjat gå igenom mina pryttlar för att se vad jag måste ta med i resväskorna till Sverige. Det gäller att inte glömma någonting sådant som mojängen som ger koder för att komma in på Internetbanken, alla originalbetyg (vad gör man om de sjunker i Medelhavet???) och andra viktiga papper. Dessutom pappas klocka och andra lite mer värdefulla smycken, dem kan man inte gärna överlåta till flyttgubbarna.

Och så mitt bevis på att jag är svensk medborgare, det vill jag inte bli av med! Jo, för jag har faktiskt ett sådant, eftersom jag inte blev svensk förrän jag var tre år gammal - jag är äkta utlänning! På den tiden jag föddes, alltså i forntiden, blev man inte automatiskt svensk bara för att ens mamma var det. Då blev man bara medborgare i det land ens far kom ifrån, så jag föddes som indones, trots att jag föddes på S:t Eriks allmänna BB i Stockholm av en svensk mor. Så mamma fick ansöka om medborgarskap för mig, vilket beviljades av Kunglig maj:t i augusti 1960.

Mitt största problem med packningen är nog ändå vinterkläderna. VAD ska jag ta med? Blir det vargavinter eller blir det en mild vinter? Måste vara beredd på båda delarna, ändå måste jag hålla packningen rimligt begränsad med tanke på vad som får plats i resväskan och hur mycket väskan får väga. Har bara börjat kika på det, tror jag gör klart med de andra pryttlarna först. Får inte glömma mina gosiga fårskinnstofflor, eller laddor som min västgötska svärmor säger.

I kväll kommer Maken hem, vilket ska bli väldigt trevligt eftersom vi inte har setts på drygt tre veckor! Jag åkte till Sverige den 23 september, dagen innan jag kom tillbaka därifrån åkte han till Älmhult, och nu är det redan den 16 oktober. Gissa om jag längtar till i kväll!

22 kommentarer:

Kim M. Kimselius sa...

Förstår att du längtar efter din man! Det sägs att det kommer att bli en oerhört sträng vinter i år, vilket jag inte hoppas, för senaste vintern var inte kul! Blev nostalgisk av dina bilder från Vallentuna! Har ju bott där i 16 år. Kram Kim

Pettas sa...

Fin kväll önskas!

Kram!

KARLAVAGNEN sa...

Från soligt med plus tio grader i Madrid. Du är så klok!

Önskar er båda en riktigt trevlig kväll!
Kram!

Saltistjejen sa...

Å jag förstår verkligen att du längtar till kvällen när du och maken får ses! Tänk vad länge ni varit från varandra nu! och jag inser även att det är massor med förberedelser inför den kommande flytten. Oj!
Bilderna från höst-Sverige var otroligt vackra! Särskilt skogsbilden tycker jag. Den talad direkt till mitt hjärta. Jag kan sakna höstskogen!
Kramar!!!!

Malin sa...

Lätt att glömma bort att dricka när man har mycket runt sig!
Vackert med höstbilder!
Kul att få träffa maken igen!
Kram

Marianne sa...

Kim: Hu ja, jag tror jag tar en del av det varmaste jag har. Man vill ju inte bli tvungen att köpa för mycket nytt när man redan har, det är ju så dyrt i Sverige också. Fast det är klart, man kanske kan åka till Ullared från Älmhult?

Ja det var rätt fint där ute i Vallentuna. Väldigt långt att åka, bara. Och vad slitna tågen var, jag trodde nästan att jag satt på ett lokaltåg i Kairo!

Kram!


Karin: Tack det samma!

Kram!


Karlavagnen: Du har det rätt svalt nu, med andra ord! Nå, jag klagar inte på värmen just nu, jag vet ju att jag snart får det ... kallt om öronen!

Du har nog fått någonting om bakfoten nu, jag är INTE RIKTIGT klok, menar du väl? : )

Nu landar han om en timme!
Kram!

Marianne sa...

Saltis: Ja det blev väldigt länge, den här gången. Skönt att jag var borta mesta tiden i alla fall, för omväxlings skull. Annars är det ju jag som brukar gå här och sega och Klas som är ute och reser.

Det är massor att göra inför flytten, trots att jag inte ens får packa själv. Jag vet inte hur lång tid det tar innan vi har alla grejor i Sverige, men sedan ska det ju dessutom magasineras, så det gäller att inte glömma någonting viktigt som man behöver och inte kan ersätta. Nu tror jag i alla fall att jag har gått igenom det mesta, bara kläder, badrum och lite småprylar på skrivbordet kvar att gå igenom.

Att ni inte åker upp till Vermont eller Upstate NY under hösten och njuter av höstskogarna! Det är otroligt vackert där.

KRAM!


Malin: Alldeles för lätt att glömma bort att dricka. Men nu har jag småsippat vatten, juice och te hela dagen, så jag hoppas jag är pigg i morgon. Tror jag ska proppa i mig de sista fyra salta grodorna också : )

En timme kvar tills han landar!

Kram!

Trillingnöten sa...

Ja, det är härligt att längta ibland! Nu är det bara 4 veckor till min make kommer hem och neräkningen kan börja :) Och snart är du i Sverige igen...jag tror nog att du faktiskt mentalt redan är här. Det brukar fungera så. Kanske för att man ska klara av stora omställningar :) Kram!

Tina sa...

Åh, vilken vacker höstbild från mitt gamla Vallentuna!!!

lurigopalia sa...

Du har en utmärkelse att hämta hos mig

Desiree sa...

Ja du här behöver du inte tänka på hetta eller att återställa vätskebalansen alls på samma sätt. Vad gäller packningen så skulle jag råda dig att packa varma kläder. Det är redan svinkallt nu tycker jag och kallare lär det bli. Det är minusgrader nu på kvällarna. Just nu är det redan minus tre grader vid 22. Du som är van vid hetta kommer nog att tycka att det är extra kallt så mitt råd är nog att packa med de riktigt varma kläderna du har. Sedan kan du ju alltid köpa mer om det behövs här på plats.
Trevligt att du och maken får lite tid till umgänge nu sista tiden. Kommer han fortsätta resa mycket då ni flyttat hem eller kommer ni att få chansen att ses mer då ni flyttat?
KRam!

Anonym sa...

Oj roligt att läsa din blogg igen!
Betr. vintern gäller vindtätt och lager på lager allt efter temperaturen. Här uppe i södra lapplandsfjällen har vintern så smått börjat med snö och hård vind bara för vi skall förstå vad som är på gång.
Inga

Mia sa...

Hittar hit från Hertas blogg och upptäcker att du har en kanonfin och intressant blogg. Maken åker till Älmhult - jag misstänker han är IKEA-anställd!

Bloggblad sa...

Vilken märklig uppbrottskänsla du måste ha. Kommer säkert att kännas ännu märkligare när du är här igen, och livet i Kairo blir ett minne som sakta drar sig bakåt i tiden från att ha varit ett så långt "nu". (Jag brukar inte vara så filosofisk före frukost....)

Lotta sa...

Härligt med hemkommande make! Jag kan fortfarande inte riktigt smälta att du snart kommer befinna dig i lilla Älmhult! Det ska bli SÅÅÅÅÅ spännande att höra om alla kulturkrockar, som jag är säker på att du kommer bli varse.

Har du hört något om dina katter?
Kram!

Marianne sa...

Trillingnöten: Men, är din älskling borta så länge??? Jag har inte hunnit läsa några bloggar de senaste veckorna, så jag hänger inte riktigt med just nu. Började läsa ikapp i går, så jag är på väg till dig.

Jag tror också att jag är i Sverige mentalt, i dag gick jag omkring och fantiserade om hur skönt det är att få myggfritt ända till nästa sommar. Här är det aldrig mygg- och insektsfritt.

Kramar!


Tina: Ja visst är det vackert i skogarna! Synd bara att de ska bygga ett nytt villaområde där mitt ute i skogen, det hade varit bättre att det fick vara ostört. Men, det blir ju skönt för dem som ska bo där.


Lurigopalia: Oj, tack! Jag kommer och hämtar. Är på gång att läsa ikapp hos alla, så jag är på väg till dig också.

Marianne sa...

Desirée: Tack för tipset, du har nog rätt. Bäst att koncentrera sig på det riktigt varma, det är ju de kläderna som är de dyra också. Halvvarma kan man ju i så fall skaffa nya om det skulle behövas. Tror i alla fall att jag har lyckats begränsa prylpackningen till ett minimum, så det ger utrymme för fler kläder.

Jag vet inte hur mycket resande det blir för honom i framtiden, en del blir det men jag tror inte att det blir överdrivet mycket. Han kommer i alla fall inte att resa runt hela världen, som jag trodde först. Kommer inte riktigt ihåg vad han sa, men jag tror det blir en del i Sverige, och sedan i baltstaterna. Han slipper ju åka till Älmhult nu i alla fall : )

Kram!


Inga: Hej och välkommen tillbaka! Du har rätt i det där med lager på lager. Ska nog ta dels mina varmaste kläder, men också mycket sånt som man kan i olika lager. Min vindtäta Barbour-jacka får följa med, den har jag dessutom foder till så den blir ganska varm också. Sen har jag en riktigt vinterrock, men den får jag "ha på mig", dvs över armen när jag åker, för den är för tung att stoppa i en väska.

Redan snö. För mig ska det bli roligt med snö igen. Kanske man kan åka skidor i skogarna i Småland? Längd, alltså.


Mia: Hej och välkommen hit! Jo, det stämmer, han är Ikea-anställd sedan ett drygt decennium, och det är därför vi har bott utomlands. Nu bär det av till Älmhult, ett alldeles nytt äventyr. Där har vi inte bott tidigare, så det ska bli spännande.

Jag ska kika in till dig också.

Marianne sa...

Bloggblad: Hihi, ja det var avancerade tankar för att vara tidigt på morgonen : ) Men helt riktiga tankar, det är faktiskt ett lika stort uppbrott nu som när vi flyttade utomlands en gång för 12 år sedan. Flyttarna mellan olika länder har så klart varit stora de också, men från och nu till Sverige är ännu mycket större, rent känslomässigt. Ja tänk, snart är den här skrivhörnan ett minne blott. Tur att den finns förevigad någonstans här på bloggen.


Lotta: Ja nu är det bara 12 dagar kvar! Hjälp vad fort tiden går. Och på måndag nästa vecka börjar det stora Kaoset.

Katterna mår bra, jag har inte hört någonting den här veckan, men jag ska skriva och höra tänkte jag. Jag fick ju träffa dem innan jag åkte från Stockholm, och då mådde de bara bra.

Kram!

Annika sa...

Det där vargavinterryktet har jag också hört, Marianne.
SO, BE prepared!!
ja, jag säger som Bloggblad, så märkligt det måste kännas för dig nu.
Uppbrottstämning hela tiden.
KRAM!!

Marianne sa...

Annika: I dag har jag packat kläder att ta med, och jag har bara lagt ner det varmaste. Ska jag på någon intervju får de ursäkta att jag inte har någon tjusig kavaj, inte mer med det.

Ja det är uppbrott nu, och det är så skönt att katterna redan är i Sverige. Bara en sån sak som att dörrarna måste stå öppna när flyttgubbarna kommer, nu kan de göra det utan att jag måste stå på vakt. Eller måste stänga in katterna och oroa mig för att någon ska öppna den dörren. Så skönt!

KRAMAR!

Anna, Fair and True sa...

Oj, tre veckor är länge!

Så du måste alltid ha det beviset? Det finns liksom inte i din "file" på Skatteverket?

Du har väl hört om de polska/ryska meterologerna att det ska bli kallaste vintern på tusen år?! Nä, vi får hoppas att det inte blir så!

Marianne sa...

Anna: Jo, det finns nog på Skatteverket, men det känns ändå för viktigt för att riskera. Vad skulle hända då, bli statslös? Hu!

Jag hoppas att de där meterologerna har fel! Kallast på TUSEN år! Då får jag köpa fler täcken!