Älmhult

Älmhult är en tätort i södra Småland, nästan på gränsen till Skåne. I Älmhult bor drygt 8.500 invånare. På medeltiden fanns här en bondgård, och på 1600-talet byggdes ett gästgiveri eftersom platsen låg vid en gammal förbindelseled mellan Sverige och Danmark. När järnvägen kom till bygden 1862 började samhället växa och under 1900-talet etablerades flera betydelsefulla företag såsom AB Gotthard Nilsson, Elme Glasbruk, Lillsjö AB och Älmhults Bruk.

Järnvägsstationen i Älmhult ligger vid Södra stambanan.

Bilden lånad från Wikipedia Commons.

Den 30 mars 1926 föddes i Pjätteryd, en ort i Älmhults kommun, en liten grabb som döptes till Ingvar Feodor Kamprad. Han var entreprenör ut i fingerspetsarna och 1953 hade hans lilla företag vuxit så mycket att han köpte sig en snickerifabrik i Älmhult och byggde om den till en utställningslokal för de möbler han hade till salu. Ikea, alltså.

Ikea-varuhuset i Älmhult.

Bilden lånad från Wikimedia Commons.

Och tack vare Ikea ska vi nu flytta till Älmhult. Ja, det är ju också tack vare Ikea som vi har äventyrat i utlandet under 12 år. Hur ska det bli, kan man fråga sig, att flytta från miljonstäder som Istanbul och Kairo till en tätort med 8.500 invånare? Rätt spännande, tycker jag, för jag har aldrig bott i en tätort förut. Jag tror man får närma sig livet i den småländska tätorten på samma sätt som när man flyttar till ett alldeles nytt land som Egypten, man måste vara lika nyfiken och sugen på upptäckter i Älmhult som i Kairo. Och det ska ärligt talat bli rätt skönt på många sätt. Luften måste vara bra mycket renare, och jag tippar att det är trafikkaos om fler än tre bilar kör på en väg samtidigt. Det är nog väldigt grönt och skönt och man kan gå ut i skogen om hösten och plocka svamp och lingon. Man kan bada i sjön Möckeln och jag är bergsäker på att det finns mängder med lokala ord man måste lära sig, även om man har svenska som modersmål. Dessutom är det faktiskt en väldigt internationell tätort, tack vare Ikea. Där finns till och med en internationell skola med IB-program. Det ni!

Sedan vet jag faktiskt inte mycket mer eftersom jag inte har varit där än. Men det dröjer inte länge tills jag befinner mig mitt i byn, det gör jag om exakt 16 dagar! Den 28 oktober ska huset vara tömt och städat, och den 29 oktober vinkar vi farväl till alla cirka 20 miljoner invånare i Kairo. Till en början får vi låna en möblerad lägenhet, vi har fått adressen och den ligger bara några kvarter från järnvägsstationen (i och för sig verkar alla hus i Älmhult ligga bara några kvarter från järnvägsstationen, men i alla fall). Den ska vara på 63 kvadratmeter, men om det är en tvåa eller en trea vet jag inte, och jag vet inte om det finns någon balkong. Vi ska ändå bara bo där tills vi har hittat någonting eget, så det är inte så viktigt. Skönt är i alla fall att den är möblerad så att vi kan magasinera alla våra saker och slipper packa upp allt för att sedan packa och packa upp igen när vi har blivit med hus.

Det är så SKÖNT att äntligen ha fått en riktning på livet, nu känns det som om framtiden börjar igen. Underbart skönt är det, faktiskt. Men det blir hektiska sexton dagar jag har framför mig. Först och främst måste jag hamstra på mig en del saker från Kairo, så som gardintyg, lakan, handdukar, oliver, olivolja och lite annat smått och gott. Sedan måste jag försöka se pyramiden i Darshur som jag skam till sägandes ännu inte har sett. Och så måste jag packa vinterkläder och lite andra prylar som vi behöver direkt och ska bära med oss. Dessutom vill jag gärna damma ur bokhyllorna så att vi slipper få med oss halva Sahara hem. Och ovanpå det ska jag jobba en del också. TUR att jag inte får packa själv, det gör flyttfirman. Städa får jag göra själv, däremot, men det går ju rätt snabbt och enkelt när allt väl är tomt.

Nu har jag spännande tider framför mig!