Nu är jag tillbaka i Kairo. Landade i natt klockan 03.00, och kom inte i säng förrän fem i morse, så jag är lite trött i dag måste jag säga. Men då passar det ju bra att ägna sig åt sådant där trist och tråk som jag har gjort i dag, dvs vifta runt med dammtrasa, dammsugare och mopp - någonting som behövdes efter att Maken hade varit ensam hemma i två veckor och hantverkare hade varit här och härjat.
Veckorna i Stockholm har gått åt till att träffa familj, vänner, shoppa, sooova, och sist men inte minst, vänta på att få träffa katterna i karantänen. Det fick jag göra i fredags efter en tur med Roslagsbanan till Vallentuna och sedan en frisk promenad på tre kilometer rakt ut i bushen eftersom jag inte hade någon bil. Men det var riktigt skönt att gå rakt in i skogen, ett riktigt miljöombyte för min del. Jag njöt av alla färgsprakande träd och buskar, mossbevuxna stenar och fåglar som flaxade i träden.
Skylten som visade att jag hade gått rätt. Vilken tur.
Stina vid väggen som doftade allra mest.
Tjorvan slickar på den doftfyllda väggen.
I morgon ska jag berätta en stor NYHET! Och mer om mina upplevelser i Stockholm kommer lite pö om pö framöver. Nu är jag för trött för att alls tänka klart, jag lyckades bara sova en fyra timmar i natt.
27 kommentarer:
Härligt att få se att katterna har det bra :).
Men nu hänger man över din blogg i morgon bitti, för snacka om cliff hanger :D.
Kram
Vad bra att katterna har det bra! De ser så fina och välmående ut också. :)
Välkommen tillbaka!! Kram
Välkommen tillbaks till kairo igen! Vad SKÖNT att kissarna har det bra! Även om jag förstår att du måste längta ihjäl dig så är det en stor tröst att veta att de mår bra och har det gott. Att all oro inför deras resa är bakom er och att de kommer vara på samma ställe nu tills dess att du kan ta hem dem igen. Skönt också att du verkar fått bra kontakt med personalen i karantänen och att du känner att de verkar bra. Sådant betyder mycket.
Sov nu och sedan hoppas jag få reda på den stora nyheten imorgon! Jag är supernyfiken!
Kramar!!!
Välkommen tillbaks till kairo igen! Vad SKÖNT att kissarna har det bra! Även om jag förstår att du måste längta ihjäl dig så är det en stor tröst att veta att de mår bra och har det gott. Att all oro inför deras resa är bakom er och att de kommer vara på samma ställe nu tills dess att du kan ta hem dem igen. Skönt också att du verkar fått bra kontakt med personalen i karantänen och att du känner att de verkar bra. Sådant betyder mycket.
Sov nu och sedan hoppas jag få reda på den stora nyheten imorgon! Jag är supernyfiken!
Kramar!!!
Vad skönnt att katterna har det bra!! Kan tro att skogspromenaden skiljer sig åt den miljö du är van vid nuförtiden!
Nu är jag så nyfiken på ditt nästa inlägg!!!
Kramar
Det går som smort, snart träffas ni på riktigt igen; härligt att läsa.
Skönt också att du är tillbaka på bloggen. Kan nästan ana vad nyheten är, få se om jag har rätt....
Kram!!
Skönt att resan har gått bra och att du kommit fram ordentligt. Du har ju en hektisk tid framför dig nu. Men så kul att du fick chansen att träffa dina två älsklingar och att de verkade ha det bra och må bra även om de kanske var förvirrade över de nya miljöeerna. Det blir nog bättre snart men visst är det en mycket omtumlande tid ni har framför er. Nu får du vila upp dig.
KRam!
Har verkligen saknat dina inlägg och väntat på att få höra hur dina katter mår. Härligt att du känner på samma sätt som jag för karantänen i Vallentuna. Ska bli spännande att höra den stora nyheten imorgon! Välkommen tillbaka! Kram Kim
Välkommen tillbaka!!
OCH vad skönt att kissarna har det bra!
Dessutom blir jag så spänd på morgondagens inlägg!!
KRAMAR!!
Håller med alla tidigare blogginlägg!
Monica P
Skönt att ha sett med egna ögon att katterna har det bra. Nu blir det spännande att se vad för nyhet som kommer. Kanske om vart ni hamnar i Sverige?
Säger som de andra - varmt välkommen tillbaka!
En nyhet? Åh, vad spännande. Har det med ert framtida boende att göra tro? :)
Kram!
Låter som om du njöt av din Stockholmsvistelse - det var dig väl unnat efter den hektiska tiden med katthemresan! Det värsta med hemflytten är i alla fall avklarat!
Ingenting annat kan ge dig samma ångest och nu är missarna i goda händer tills du kommer till Sverige. Månaderna kommer att gå fort!
Kram!
Dubbelörn: Ja det är en lättnad, nu är all oro för dem borta. Eller, lite har jag så klart, för jag vill inte att de ska vara ledsna och tro att jag har övergivit dem ...
Snart kommer inlägget med nyheten : )
Kram!
Elisabeth: Ja de mår så bra och har blivit undersökta av veterinär. Det är så skönt att den biten är klar. Men det är tomt här utan dem!
Kram!
Trillingnöten: Tack!
Kram!
Saltis: Tack, ja det är skönt att vara tillbaka här och kunna ta nästa steg i flytten. Men det är så konstigt att katterna inte är här! Jag ser dem hela tiden i ögonvrån, liksom, men så är det bara en kudde i soffan eller liknande. 101 dagar kvar ...
Ja, gissa om jag sov gott i natt! Var så trött att golvet nästan gungade : )
Kramar!
Malin: Ja nu är jag lugn för kissarna! Det var verkligen en upplevelse att gå genom skogen, det var som ett helt nytt landskap. Ska bli mysigt att få tillbaka den biten i livet!
Kram!
Karin: Ja, "bara" 101 dagar kvar! Och de närmaste 16 kommer att försvinna i reafart, har jag en känsla av. Om en minut publiceras det inlägget, jag skrev det i går kväll och förpublicerade till klockan 8 : ) Tror nog att du har gissat rätt!
Kramar!
Desirée: Ja det kändes bra att träffa dem. Och det var ju därför jag var kvar i Stockholm två veckor, innan dess fick jag inte träffa dem. Orsaken är att de ska hinna vänja sig vid sin nya miljö innan man kommer och gör dem förvirrade igen. Men nu dröjer det nog lite innan jag kan träffa dem igen, tror inte jag kommer att hinna under november.
Men nu är det färdigvilat, nu måste jag sätta fart! Hur ska jag hinna?
Kramar!
Kim: Tack! Ja det verkar riktigt bra där i Vallentuna, inte minst med tanke på att de kan gå ut och in som de vill. Mer synd om hundar när de sitter i karantän, eftersom de inte får komma ut på promenader utan måste nöja sig att rastas i rastgården. Katterna har ju inte riktigt de behoven.
Kram!
Annika: Tack! Ja nu har de det bra, de små! De ska aldrig mer behöva flyga, när vi åker hem sedan ska de få åka bil så att de kan se mig hela tiden. Nu bör nyhets-inlägget vara publicerat!
KRAMAR!
Monica: Tack! Ja nu ska jag sätta fart här, nu är sötebrödsdagarna över!
Kram!
SweFlo: Ja det är så skönt att ha fått träffa dem, inte veta bara genom telefon att de lever och mår bra. Nu finns nyheten utlagd : )
Kram!
Anna: Tack! Jo, du har så rätt, det är om var vi ska bo! Nu finns det inlägget utlagt : )
Kram!
Olgakatt: Exakt, det värsta är avklarat och om bohaget sjunker i Medelhavet är det trist men inte hela världen, katterna är ju däremot hela världen. Nu känns det så lugnt och skönt när jag slipper oroa mig för dem! "Bara" 101 dagar kvar!
Och nu blir vi nästan grannar!
Kram!
Då har du varit i mina hemtrakter! :-D Innan Grekland bodde jag i Vallentuna...
Gott att se att allt gått bra med fröknarna Felin! De ser ut att vara i fin form och jag kan förstå att de undrar lite över vad det är som sker. Men snart får de komma hem... till Älmhult!
Tina: Det var rätt fint där ute, fast jag var förstås inte in i centrumet, såg bara ena sidan, ute i skogen : )
Karlavagnen: Ja det är verkligen en sten som har släppt från hjärtat nu när jag har sett med egna ögon att de mår bra. Det är bara så TOMT utan dem! Längtar till 24 januari när jag får hämta dem.
Kram!
Aha är det så det går till.
Herta: Ja, det är en enormt omständlig procedur med allt, jag har en hel pärm full av papper och instruktioner och ansökningar!
Vad skönt för dig att se att katterna har det bra! Kan tänka mig att de är lite förvirrade dock, "vad gör vi här?" :) Men de har ju en massa kompisar i alla fall!
Anna: O nej, de får inte träffa något av de andra djuren, då finns risken att de smittar varandra om det är någon som har någon sjukdom. Det är bara människorna de får träffa, och möjligen någon vilsekommen fluga.
Men det var skönt att få träffa dem och se med egna ögon att de mår bra!
Kram!
Men efter ett tag får de väl det? Fast kanske först mot slutet av karantänen? Har de då helt olika skötare? För annars kanske smitta kan flytta från djur till människa till djur?
Anna: Förlåt att det har dröjt med svaret, här är så stökigt nu så jag vet knappt vad jag heter.
De får inte träffa några andra djur på totalt 6 månader. Först 4 månader i karantän, och sedan 2 månaders hemisolering. Jag vet inte hur skötarna gör, men när jag besökte dem var jag tvungen att sätta på mig en overall och ta på mig besökstofflor. Och så var det ett speciellt besöksrum. Så jag antar att skötarna byter overall de också mellan djuren. Som en isolering på sjukhuset, där byter man ju också skyddsrock mellan rummen på infektionskliniker.
Skicka en kommentar