fredag 6 augusti 2010

Jag vet inte vad jag vill!

Allvarligt talat, jag vet inte vad jag vill. Vill jag bo i en lägenhet i stan, eller i ett radhus med en liten täppa och närhet till stan, kanske en villa med en större täppa och närhet till stan eller vill jag bo i en villa på landet med stor täppa och möjlighet att odla midsommarpotatis?

I Kairo finns landsbygd och storstad på ett och samma ställe.

Jag är asfaltsblomma sedan barnsben, född och uppvuxen i stadsmiljö och har i princip alltid bott i stadsmiljö. Staden känner jag till. I staden är man ganska anonym och grannarna bryr sig inte så mycket om ifall det växer ogräs i krukorna på ens balkong eller om det ligger disk i ens diskho. Inte för att jag är extremt slarvig, men jag är inte extremt noggrann heller, ibland vill jag kunna vara slarvig. Har man insyn genom något fönster kan man alltid dra för där om man vill slasa runt i nattlinnet. Och man kan promenera hem till kompisarna för en fika, eller till puben för en bärsa eller till krogen för lite mat. Mataffärer finns alltid i någorlunda närhet så man måste inte köra bil för att få tag i en liter mjölk. Den miljön kan jag.

En katt som inte måste nöja sig med att titta ut genom fönstren.

Men visst vore det skoj att kunna gå ut i en liten täppa och sätta sig i vårsolen, att låta katterna skutta runt i gräset och jaga fjärilar och hacka tänder åt koltrastar! Fast hur är det att bo i ett radhusområde eller i ett villaområde? Hur är det att ha grannar som kan se rakt in i köket när man kommer uthasande i ett nattlinne som har fastnat i undisarna och håret står på ända? Kan jag gräva upp en kvadratmeter av gräsmattan och odla potatis där, eller kommer de att tro att jag har brutit upp parketten för att odla potatis i vardagsrummet också, till hälften utlänning som jag är?

Badhytter i İğneada, nordvästra Turkiet.*

Okej, nu överdriver jag, men allvarligt talat, hur mycket personlig frihet har man på sin uteplats/tomt i ett radhusområde/villaområde? Om jag nu inte tycker att brunt staket är snyggt, får jag måla det vitt fastän alla andra staket är bruna? Kommer grannarna att ställa till grannfejd och ringa Robert Aschberg om jag inte är petnoga med att rensa ogräset i rabatterna? Jag ser för mig att vi blir tvungna att göra något slags Fort Knox av tomten så att katterna inte tar sig in på någon grannes tomt, för de är säkert pälsdjursallergiker och blir tokiga om katterna pinkar i rabatten (okej, jag skulle inte heller vilja ha någon annans katt pinkandes i min rabatt). I ett villaområde är man väl inte ett dugg anonym, alla vet vem alla är, så det gäller att vara Medelsvensson om man inte ska bli driftkucku? Tänk om jag får världens plåster som grannar? Eller smygalkisar som ska bli bästa kompisar? Eller om grannskapets ungar bestämmer sig för att min hallonhäck är perfekt att palla alla hallon ifrån?

Klotter finns nog i hela världen. Lite olika stilar bara.

Jaha, men det låter som om det vore bättre att flytta ut på landet. Där kan katterna hoppa runt i sädesfälten eller skogsdungarna bäst de vill och komma hem med en åkersork eller två som presenter. Jag kanske kan få en gammal bonde till granne som på sin höjd klagar över att skörden blir dålig i år och som menar att det var bättre förr.

Hus i nubisk stil.

Tänk om jag kunde ha en lång hallonhäck och några äppelträn. En liten potatisåker och några drivbänkar för grönsaker. En örtagård, tänk en alldeles egen örtagård. Och blommor i mängd. Kanske med en sjö i närheten så att man kan ro ut i sin eka ibland.

En eka i Nilen.

Ett ställe där det är en happening när en bil kör förbi och alla invånarna i byn vet exakt vem det var som körde vart och när. Men tänk om jag får lappsjukan ute på landet? Tänk om jag kommer att känna mig lika uttråkad som jag gör här där jag måste ha bil för att åka och handla och måste ha bil för att komma in till stan. Tänk om värmekostnaden ränner iväg så att vi måste ha 18 grader i huset hela vintern och jag fryser ihjäl? Tänk om grannens getter äter upp katterna? TÄNK OM INTERNET INTE FUNGERAR!!!

Egyptiska getter. Ser de inte ut att le lite i mjugg?

Nu överdrev jag igen. Men allvarligt talat, jag har faktiskt funderingar i de här banorna och jag har aldrig bott i ett svenskt villaområde eller i en by på landet. Så nu skulle jag vilja veta hur NI trivs i stan/villaområdet/på landet! Vad är fördelarna och nackdelarna? Hur är det med grannarna? Hur stor frihet har man att fixa och dona med sin uteplats i ett radhus? Vad ska jag tänka på när jag försöker bestämma mig för hur jag vill bo?

Transportministerns brors palats. Det är fortfarande inte färdigt. Och här syns bara en fjärdedel.

Var ska vårt lilla palats ligga någonstans?



* Det framgår verkligen inte av den här bilden, men İğneada är faktiskt min bästa badort. Påminn mig att berätta om den badorten och att visa bilder!

37 kommentarer:

olgakatt sa...

Börja med att hyra ett hus, t ex. Känn efter. Radhus eller "villaåker" skulle inte jag vilja ha.
Där jag bor bryr sig ingen om hur grannen sköter sin trädgård, alla sorter finns. Vanskötta eller klippta med nagelsax. Om man inte måste bo precis intill en stad så är tomterna generösare i storlek och man kan undvika insyn.
Vi stortrivs och har ingen närmare kontakt med grannarna än att vi glatt hejar på varandra. Vi har knappt 3 km att gå genom skogen till byn och mataffären, en lagom motion.

Dubbelörn sa...

Jag är uppvuxen på landet o flyttade som 18-åring till Stockholm. Bott i lägenhet större delen av min tid i denna stad. Men hann även bo i ett antal år i idylliskt villaområde.

Kan konstatera att man är precis lika anonym i lägenhet som man är i villaområdet. Hade en viss pejling på vilka som var mina närmsta grannar, men inget mer. Samma förhållande som när jag hälsade på mina trappgrannar i lägenhet ;).

Lämnade storstan för ett liv på landet o har aldrig mått bättre. Mängder med nya vänner, tid för samtal i lilla köpingen. Men ändå helt anonyma om vi väljer det.

Lycka till med bostadsjakten!

Marianne sa...

Olgakatt: Det var ett bra uttryck! Villaåker! Det är EXAKT det jag är lite rädd för. Ett äldre villaområde med blandad befolkning och lite mer avgränsade tomter är jag inte lika rädd för, men just de där åkrarna med små grässträngar mellan husen ...

Jag googlade på "att hyra", men det är inte så lätt! Det finns inte särskilt mycket att hyra. Haha, om man inte räknar en herrgård där kallhyran är 19.000 i månaden, men jag trooor inte vi har råd med det : )

Jag har hittat helt underbara stadshus i Landskrona. Vanlig stadsgata med ett oansenligt litet hus, bakom döljer sig lummiga, kringbyggda trädgårdar. Helt otroligt, och vi har råd med en del av dem. Men skulle vi trivas i Landskrona, tro?

Just nu känner jag ändå mest för att hitta ett hus ute på landet i en by, men jag är inte helt säker, ändå.


Dubbelörn: Ja livet på landet lockar mig oerhört mycket! Jag tror också att man får mycket mer tid där än i stan. Samtidigt är jag rädd för att binda mig till någonting som jag inte vet om det verkligen funkar. Bäst hade så klart varit att hyra någonting, som Olgakatt skriver. Vi får se om vi hittar någonting.

Tack!

Petra H sa...

Ha ha, vilket underbart inlägg med en massa träffande funderingar (och fotoillustrationerna är fantastiska!)! Vi har ju bestämt oss för vissa kommuner i Bryssel som för vissa vänner (andra utlänningar) är såååå ocentralt och vi skulle lika bra kunna bosätta oss i djupaste, mörkaste Vallonien (du vet, där pedofiler och andra trevliga franskbelgare håller till). Andra - som oftast är BELGARE, tycker att varför betala dubbelt så mycket för hälften så mycket som man kan få i Flandern resp Vallonien (Vallonien är billigare och man behöver inte bevisa att man kan tala franska för att få bo där) utanför huvudstaden. Jag vill gärna bo så att vi kan ha en liten trädgård (50 m2 är litet men kan vara ok) men ändå antingen spårvagnshållplats eller metro på gångavstånd. Jag vill liksom ha både ock - kommunikationerna så att jag kan ta mig in till stan utan bil och så att vännerna känner att det är ok att komma och hälsa på, men jag kan inte tänka mig bo på belgiska "landsbygden". Kanske är det för att vi trots allt är utlänningar och kanske inte har ett jättestort intresse av att integreras helt i det belgiska samhället (tål att tänkas på när man kritiserar invandrare i Sverige)... Jag blir nästan lite rädd när jag tänker på hur det skulle vara att bo i ett belgiskt samhälle utan andra utlänningar. Men, NI är ju svenskar och flyttar till Sverige!! Det tål dock att tänkas på vem man vill umgås med och hur när man flyttar hem...
Kram och lycka till med funderingarna!

Petra H sa...

Ville bara påpeka att jag inte har något emot belgare, men jag älskar Bryssel för den heterogena blandning av olika nationaliteter, språk och kultur samtidigt som jag inte vill bosätta mig i de "invandrartäta" kommunerna som är ganska homogena på sitt sätt...

Petra H sa...

Landskrona, hm... Inte bästa ryktet i Skåne... (skulle inte heller bosätta mig i Klippan)

Marianne sa...

Petra: Haha, och du vet som gammal helsingborgare har jag vissa fördomar om var man kan och inte kan bo där! Man kan ju INTE bo på söder ... Så larvigt egentligen, men jag TITTAR inte ens på de lägenheterna. Måste göra det. Jag tror att det är likadant i alla städer, man får för sig att man kan bo i vissa områden och andra inte. Som i Stockholm, där skulle jag inte kunna bo i en förort, hur tjusig den än är, inte ens Lidingö eller Djursholm. Utom ute på Svartsjölandet, det är enda förorten jag kan tänka mig, och då är det riktig landsbygd! (Förbi Drottningholm och ut.)

Nej, Landskrona är väl inte det bästa stället att bo, men fina små stadshus har de. Jag har faktiskt helt förälskat mig i en by utanför Hässlehom! Nu har jag hittat TRE hus som jag mer än gärna skulle bo i. Och "billigt" är det också! Helsingborg är däremot svindyrt. Närapå Stockholmspriser!

Hoppas vi alla hittar våra framtida hem snart!

KRAM!

Lotta sa...

Jag undrar om inte Landskrona har den finaste stadskärnan i Skåne?? Alla gamla hus har bevarats, fin kyrka, fina torg och direkt vid havet. MEN, ryktet är inte det bästa. Jag tror tyvärr att SD har högt mandat här. Men jag vet också att man verkligen jobbar på att förbättra staden och dess rykte.

Själv skulle jag vilja bo i en fullt modern, gammal och genuin skånelänga mitt i stan, på landet nära havet på en höjd med fantastisk utsikt, nära till affären, med fina vandringsleder i närheten. En vacker trädgård där jag ska odla ekologiskt och ha några hönor hör också till. Kan man få allt detta??? ;-)

Nej, det är inte lätt. Jag är också stadsbarn men längtar alltid ut till landet (var nu det ligger någonstans) Den här längtan verkar bli starkare med åldern, har jag märkt. Runt Hbg finns fantastiska små samhällen och byar typ Härslöv och andra. Hur vore det att bo så med stan inte alls långt borta?

Hihi! Jag brukar också skrota omkring i nattkläder låååååååångt in på dagen.

Kram!!

Anonym sa...

Intressanta inlägg och fantastisk illustaration av din blogg...Om du utgår från katternas trevnad med möjlighet att vara ute, då får du nog akta dig för radhus, typ, för sandlådekissande leder till mycket grannbråk. Just därför hade vi inte katt när vi bodde i Sverige.
Det blir en riktig utmaning att få ihop alltpå önskelistan...Lycka till!
Monica P

ab sa...

It's a no brainer! Lägenhet i Stockholm nära park samt barn och barnbarn, och sommarhus på Gotland.

Då var det klart! :)

Kim M. Kimselius sa...

Det är bra att hyra något först, för att känna sig för. Personligen skulle jag vilja ha en lägenhet i Lund, men fortfarande ha min gård kvar i lägenhet. Bara en övernattningslägenhet i Lund, att krypa in i när jag har varit och föreläst och signerat. Istället för att sätta mig i bilen på halkiga vägar för att ta mig hem.
Men än så länge nöjer jag mig med att bo ute på landet, utan grannar. Det enda jag kan tänka mig att vi kan störas av är när grannen får för sig att slå säden på lördagkvällen när vi satt oss till bords på uteplatsen med våra gäster. Då går det inte att föra ett samtal när traktorn kör förbi just utanför vår stengärdsgård. Annars är det bra. Tyckte om anonymiteten i lägenhet, men blev nästan tokig på att jag inte kunde vara ute så mycket som jag ville. Har även bott i ett villaområde, där alla kände alla och vi hade jättefin grannsämja, hjälptes åt och hade kul tillsammans. Tror att var sak har sin tid. Du får känna efter vad som passar dig just nu. Men köp inget, hyr, så kan du flytta om du tycker du har hamnat fel! Kram Kim

Monika sa...

Vad jag skrattade åt ditt inlägg! men vad betyder driftkucku? Har aldrig hört det förr!

Du kommer garanterat att hitta ett ställe som platsar dig!

Kramar på dig!

Marianne sa...

Lotta: Hahaha, ja du, vi vill nog ungefär samma sak! Tyvärr kan jag konstatera att man kommer så nära den drömmen man kan i Landskrona med de där små fina husen mitt i stan som ser så himla oansenliga och pyttiga ut från gatan, och så döljer det sig ett hyfsat stort (ibland stort) hus med rätt ordentlig trädgård där bakom! Snudd på att man skulle kunna ha ett par hönor i en sån trädgård. Ett av dem har till och med en stor inomhuspool! Det vill inte vi ha, men ändå.

Ja det är så himla tråkigt att SD har sitt högsäte i Landskrona, man kan bara hoppas att de vettiga invånarna lyckas övermanna dem så att de kryper tillbaka in i sina hålor. Eller är det just därför man borde flytta dit, för att se till att öka antalet icke-SD-invånare?

Jag har tittat en del på byar som Kattarp, Påarp, Mörarp och liknande, för att inte tala om den där 1700-talsgården i Allerum. Tyvärr måste jag konstatera att någon som brinner för att fixa och måla och bygga ska ha den där fina gården, men i övrigt kan jag nog mycket väl tänka mig att bo i någon av de byarna. Suck, ja vi får se. Skulle vilja vara i Sverige nu och kunna åka och titta.

KRAM!


Monica: Ja om man ska bo i villaområde måste man absolut hägna in trädgården så att katterna kan gå ut och leka utan att grannarna blir sura. Man kan ju inte direkt uppfostra katter. Haha, tvärtom skulle de väl gå och kissa i sandlådan bara för att bevisa att de gör som de själva vill : ) Men frågan är om man får sätta upp staket som man vill i t.ex. ett radhusområde. Det ska ju vara så himla estetiskt och likriktat! Eller har jag fördomar nu?


ab: Haha, ja men det är ju det jag säger, jag vill bo vid Odenplan (alltså gatorna runt omkring, inte direkt vid Odenplan)! Fast vi har inte hälften av alla klöver som krävs för att få en lägenhet där, vi behöver en trea och vi skulle väl bara få en garderob för det vi har. När jag lägger in sökuppgifterna och skriver maxsumma får jag i alla fall inte upp ett enda sökresultat! Nä kolla! Nu sökte jag igen bara för det och jag måste ha gjort fel. Jag sökte på Stockholm stad förut, nu tryckte jag på kommun och då fick jag faktiskt upp någonting vettigt. Jag ska kolla vidare! Problemet är att det inte finns så mycket jobb för Klas där som i södra Sverige. Men, men, men jag VILL!

Marianne sa...

Kim: Ja det är väl så det är, att var sak har sin tid. Problemet är att det är ganska svårt att hyra någonting verkar det som. Men jag ska googla mer på det.

Ärligt talat är jag inte så förtjust i Lund mer än att göra besök där. Det är ju bara studenter och på sommaren är staden näst intill död i stället. Då tycker jag bättre om byarna utanför, på landet : )

Haha, ja det där med traktorer kan ju vara ett problem på landet : D Men slår han säd på kvällarna? Ja det måste man väl förstås, ta säden innan det börjar regna.

Kram!


Monika: Tack! Driftkucku betyder "person ofta utsätts för förlöjligande skämt". Mobboffer på modern svenska.

Ja, jag hoppas verkligen att vi hittar någonting bra, jag blir nog inte riktigt lugn förrän dess.

Kram!

ab sa...

Grejen med innerstan är förstås katterna. Mina katter var alltid ute på gården på kvällarna, men det var enkelt för mig, för de var lite folkskygga och höll sig undan människor, och de vågade sig aldrig ut på gatan. Dessutom kom de när jag visslade! Så trots att de var innerstadskatter, hade de tillgång till träd, buskar och gräsmattor.

En bra gård är alltså en tillgång när man har katt.

Pettas sa...

Härligt inlägg!
För min del skulle jag inte bo i radhusområde om jag också skulle få betalt för att göra det. Det skulle isåfall handla om miljoner.
Då skulle jag mycket hellre bo i en stad och odla potatis i en kruka, men katterna mår ju bäst på landet där de har en annan frihet. Ett hus så där lagom från andra grannar är toppen. Inte för nära, inte för långt ifrån.
Och så får det gärna vara nära till havet, förstås. Där kan du fiska god mat åt er och katterna.
Så skulle jag vilja ha det och så har jag det:D

Marianne sa...

ab: Jag vill absolut ha balkong om jag bor i stan, och då får man näta in den så att de inte kan ramla ner. Så har vi det ju här och hade i Istanbul. Då kan de i alla fall vara ute i "friska" luften obevakade och jag slipper ha hjärtat i halsgropen.

När vi bodde i Bulgarien var de ute och lekte i trädgården hela dagarna, och på kvällarna när det var dags att komma in gick vi bara ut och ropade så kom de hoppande och skuttande från träd och buskar i olika hörnor. Men jag tror att JAG måste växa upp med att katterna är ute och kan ströva hur de vill, annars blir jag ett nervvrak : )

Nu hittade jag en trea på Lilla Essingen!!! Där växte jag upp!!! Jag skulle kunna gå och gunga med Mathilda i mina gamla gungor!!! Suck! Jag önskar att vi åtminstone visste var vi ska leta, nu blir jag bara galen.


Karin: Det är så UNDERBART att du bor som du gör! Och att det är där du vill bo! Men tänk om man bodde i Stockholm, nog hade man väl kunnat skicka karlen till Strömmen för att fånga lite sill? : D Eller det kanske är nors man fångar där, har jag för mig ...

Kram!

Elisabeth sa...

Getterna är bara för söta! Tror inte att getter i allmänhet äter katter heller. ;) Nej, men allvarligt talat kan jag förstå att det är svårt att bestämma sig. Jag föredrar staden (dock är jag uppvuxen i en liten håla, och det gick liksom bra det också, även om jag ofta längtade därifrån, framförallt på högstadiet och i gymnasiet), helt klart. Radhusområden får mig att rysa. I ett sådant skulle jag ALDRIG vilja bo! Villaområden känns lite annorlunda. Nu har jag i och för sig bara bott i en villa (där jag växte upp), men vi umgicks aldrig med grannarna och ingen lade sig i hur det såg ut i trädgården. Vi lät också våra katter gå fritt. Grannarna brydde sig aldrig om dem direkt.

Suzesan sa...

Åhhhh Marianne det var så fint inlägg så jag började nästan gråta. Landa först kanske i en lägenhet och leta vidare sen.

Då är det lättare för er att se landskap och åka runt och titta och vänja er vid att bo i Sverige igen. Mitt råd. Är det. När tid är så hittar du ditt drömhus. Eller drömboende.

Öland är fint där skulle jag kunna tänka mig ha ett hus eller nåt. När jag bor vill jag nära till allt. Landet gröna områden och stan. Jag kan tänka mig att bo mitt i en stad men grannarna är jag noga med. Jag vill ha tyst. Hemma. Ja alltså min tystnad ..som jag väljer...inte andras buller som musik och skrik eller grannarnas privatliv. På tal om katter... andras katter gillar jag inte. PÅ så sätt att JAG vill välja när jag umgås med dem.

Jag vill inte ha dem i trappan eller gåendes på min bil eller i sandlådan..! Om jag inte har valt katt så ska jag inte behöva ha grannarnas.

Åhhh hoppas nu ni hittar nåt bra. Det nubiska huset såg ut så som vi byggde sandslott förr. Gulligt och fina bilder.

Kram
/Susanne

Pettas sa...

Marianne,
varför skicka karln när man kan gå själv för att fiska?:D
I Strömmen kan man få lax om man har tur. Jättehärligt nöje.

Kram!

KARLAVAGNEN sa...

Jag tror att det kommer att lösa sig alldeles naturligt. Skulle mot all förmodan Göteborg komma på tapeten så kan jag rekommendera Östra centrala Göteborg, så som Bö, Örgryte, Kålltorp, Björkekärr. Nära till stan och nära till naturen. I synnerhet från Bö och Kålltorp å så Björkekärr. Goda kommunala kommunikationer finns det också! Österlen eller Stockholm? Hmm, jag tror att flickorna skulle trivas bättre på Österlen. Stockholm kan man ju alltid åka till.

Kim M. Kimselius sa...

Nuförtiden kan de flesta bönder inte försörja sig på sitt arbete och jobbar därför heltid på ett annat jobb. Då har de bara kvällar och helger till att sköta gården... Tycker hemskt synd om dem, för de sliter totalt ut sig.

Håller med dig om att Lund är en lugn och lite död stad, men det är just det jag tycker om. Men så har du ju Malmö, med närheten till Köpenhamn, parkerna, fart och fläkt och mycket liv och rörelse! Kram Kim

KARLAVAGNEN sa...

Du, du har la kollat www.hemnet.se? Kram!

KARLAVAGNEN sa...

Å du den där badorten, när TÄNKER du berätta om deeeen? ;-)

Desiree sa...

Ja det är inte lätt att välja. Måste ni köpa något med en gång eller kommer ni att kunna hyra något några månader. Det bästa om du får möjlighet är ju att ta dig lite tid att kolla runt. Jag tror att det viktigaste är att man gillar området där man ska bo, att man gillar huset/radhuset/lägenheten och dess planlösning. Det finns ju för och nackdelar med allt. Jag tror att det kommer att ge sig då du är på plats och kan kolla runt och jämföra. Titta på olika både hus och radhus med eller utan täppa och gör sedan lite olika listor med för och nackdelar. Du ska se att det blir bra. Visst har man frihet även om man bor i radhus med vad man vill göra med sin tomt och färg på huset osv. Jag skulle säga att det är mer frihet med sådant i Sverige än vad det kan vara i många amerikanska områden som tex det villaområde vi bodde i här. Det var rätt stränga regler.
Kram!

Bloggblad sa...

Så härligt att ha alla möjligheter öppna! När man väl har valt är det rätt krångligt om man ångrar sig.

Vi hade lantdrömmar när vi var unga, och när barn nr 2 hade anlänt hyrde vi ett hus på landet. Redan efter ett par veckor började det krypa i mig... såg ju inte en människa om dagarna. Ingen att prata med i sandlådan, kunde inte ta en promenad och titta i affärer när maken kom hem och tog över passningen. Fy tusan. Tur att vi bara hyrde.

Radhuset flyttade vi in i samtidigt som alla de andra 9 familjerna, det var en del jämförande... sen flyttade vi till den här villan för 20 år sen. Ljuvligt. Uppvuxet, höga häckar, ingen som vill umgås men alla hälsar och man pratar några ord ibland. Husen och trädgårdarna är så olika så ingen jämför.

Nackdelen är att alla klipper gräs vid olika tidpunkter, har jag otur när jag ska ligga under äppelträdet kan jag höra bortåt 10 gräsklippare som avlöser varandra.

Anne sa...

Allra först, har med glädje läst dina "knarkarinlägg". Inte nog med att man ska hitta ett boende som passar plånbok, stad, plats osv. Dessutom ska man veta hur man "egentligen" vill bo också.
Jag kan känna precis som du, vad vill jag egentligen.... Vissa människor bara vet hur de vill bo, det är aldrig nåt tviel eller nån form av kamp mellan olika former utan de bara vet och så bor de så. Själv kan jag ena stunden ha en dragning till cityboende med allt vad det innebär, nästa dag till traditionellt villakvartersboende med allt vad det innebär.
Man ändras ju också, olika livsfaser osv. Du har dina katter nu, som det märks är en viktig ingrediens när du tänker på vilket sorts boende som skulle vara "bäst". Det är ju för-och nackdelar med allting förstås. Knepigt. Och inte lätt! Men det kommer bli bra, oavsett vad det blir. Det är jag säker på.
Helgkramar!

Marianne sa...

Elisabeth: Ja radhus skrämmer mig nog lite, speciellt de moderna där allt är designat, där får man nog inte ändra för mycket. Men ett uppvuxet, gammalt villaområde är nog annorlunda. Och för att jag ska få sinnesro tror jag ändå det är bäst att vi hägnar in vår trädgård så att jag inte behöver oroa mig för katterna. : )


Suzesan: Ja det bästa vore helt klart att hyra någonting i början. Nu har jag googlat lite mer och hittat några hyresvärdar i Helsingborg och anmält oss som sökande. Så får vi se.

Öland vet jag inte om jag skulle vilja bo på permanent, men hela Skåne känns som ett bra alternativ. Därifrån är det nära till allt.

Hehe, tycker du inte att det är gulligt när katterna ligger på bilen? : )

KRAM!


Karin: Haha, ja jag kanske ska pröva på att fiska själv. När jag jobbade natt på sjukhuset i Helsingborg en sommar, brukade jag ofta gå ner till hamnen och köpa färska flundror av fiskarna. Mmm vad det var gott!

Kramar!

Marianne sa...

Karlavagnen: NU har jag berättat om badorten! : )

Jag kollar på Booli.se, jag tycker den är bättre än Hemnet och Boliga. Man kommer direkt till objektet hos respektive mäklare, bara ett steg och det öppnar sig i nytt fönster så att man hela tiden är kvar på sökningen.

Klas söker ingenting i Göteborg, men han har visst sökt någonting i Borås. Fast i så fall vill jag nog bo på landet. Suck vad det är svårt. Skåne och Stockholm är definitivt ettor på min lista!

Kramar!


Kim: Det finns ganska många gårdar till salu, och priserna är mycket lägre än jag trodde. "Bara" några miljoner! Med åkrar och lador och allt. Det är synd att bönder inte kan försörja sig på odlingen, det är ju knappast någonting vi kan vara utan!

I Malmö finns fantastiska våningar! Och billigare än Helsingborg.

Kram!


Desirée: Ja jag hoppas att vi hittar någonting vi kan hyra till en början, nu har jag anmält oss till några hyresvärdar i Helsingborg. Stockholm är ju bara att glömma, där finns ingenting att hyra om man inte känner någon eller är beredd att betala ockerhyror. Fast jag vet inte om det kommer att funka i Helsingborg heller, det är också en populär stad. För det är helt klart bäst att vara på plats när man ska köpa någonting!

KRAM!

Marianne sa...

Bloggblad: Ja ett villaområde måste nog vara "gammalt" och uppvuxet för att det ska bli trevligt. De där villaåkrarna med platta trädgårdar ser så tråkiga ut. Och det tar ju tid innan det växer upp. Jag tror att om vi köper en villa ska det vara just ett området där husen är olika, inte likadana. Haha, jag skulle bergis inte hitta hem då!

Det är roligt att kunna fundera i de här banorna, att faktiskt kunna välja boendeform till viss mån. Men det tar ju så lång tid innan det faktiskt händer någonting. Jag börjar bli rätt frusterad vid det här laget, vill hem nu!


Anne: Ja, du har ju också skrivit om det där med hur man skulle vilja bo, och att man dras mellan de olika formerna. Staden känns trygg för mig, men det är ju trist för katterna. Skulle så gärna vilja att de kunde gå ut och leka. Å andra sidan kanske de faktiskt är väldigt nöjda med balkong! De är ju faktiskt inte där ute särskilt ofta ... Suck, ja, vi får se vad det blir. Skulle så gärna vilja ha en svensk adress och ett datum nu!

KRAMAR!

Otta sa...

Jag är inte rätt person att fråga! :-) Jag är uppvuxen i det lilla samhället Skälderviken utanför Ängelholm, precis vid havet. Har aldrigt trivts i små håler, så till den grad att jag redan liten sa att jag skulle flytta till den stora staden Helsingborg när jag blev stor!

På en teambuilding för några år sedan menade ledare/psykologen att jag inte kunde vara född på landet, jag var en riktigt storstadsbo - positivt eller negativt? Jag älskar närheten till kultur och puls, men kan nu samtidigt inse hur vackert det är i framförallt Skälderviken, men tror inte att jag klarar av att vara boende utanför en stad.

Ja, sedan kom Nour...som gärna skulle vilja bo i ett hus! Ve och fasa! Trots att han är född och uppvuxen i Kairo. Så fort vi åker till lite lugnare område än Möllan i Malmö, då säger han att här skulle han kunna tänka sig att bo och jag säger hela tiden att det är dött.

Det är inte lätt, men prova er fram. Köp inget utan känn efter!

Kramar

Karin på FOX sa...

På Svartsjölandet har vi ett hus ni kan hyra för att känna efter. Hillersjö.... eller Hilleshög namnen växlar. Bra om man har bil, men det går buss. Under vintern våren har min vän Shu bott där, men nu är han på resa hem till Kina och hoppas på att kunna stanna där ett par år. Min svärfarfar byggde huset på 20-talet(kanske?) Stort vardagsrum och 2 sovrum i markplan och gästrum, matkällare och verkstad mm i källaren. 5 min promenad till Mälaren. En dockmakare till granne, fruktträd och altan. Hur låter det?

Marianne sa...

Otta: Hahahaha, det kanske är just DÄRFÖR ATT han här född och uppvuxen i Kairo som han så gärna skulle vilja bo i ett hus nära havet, som Skälderviken : D Är det kanske därför jag fantiserar om rena bonnalandet? Bara lugnt och tyst och inga människor utan bara fågelkvitter och humlesurr? Och att det går att ta ett djupt andetag utan att dö av stendammslunga?

Men det är helt rätt, att hyra någonting i början är absolut det rätta, så att man vet vad och var man vill. Sen är det så klart inte bara jag som ska vilja : )

KRAM!


Karin: Men OJ! Vet du om att det är en gammal dröm jag när om att få bo ute på Svartsjölandet?!! Det låter som rena paradiset!!! När måste vi bestämma oss? Problemet är ju det där med jobb. Vi vet ännu inte om vi (Klas) kan få jobb i Stockholm eller i Skåne - eller i Norrland för den delen. Själv är jag ju flexibel och kan bo lite var stans eftersom jag jobbar frilans via nätet.

Jag förstår att du vill ha besked så snart som möjligt. Jag ska se om jag kan vaska fram din mejladress någonstans på din blogg eller din hemsida.

Anna, Fair and True sa...

Jag är verkligen stadsmänniska. Vill gärna bo i hus men kan inte tänka mig att bo längre bort än Enskede eller kanske Nacka. Känns som man får mer valuta för pengarna för ett hus än en lägenhet vad gäller kvadratmeter, i alla fall i Stockolm.

I stan är det viktigt för mig med balkong samt att ha nära till riktiga grönområden, inte bara en liten park. Därför lutar vi mot att stanna kvar på Östermalm/Gärdet för har vi riktiga fält inte bara parker. Idag var vi på Norrmalm/Vasastan och tänkte "å vad kul med alla affärer och fik!" men sedan när vi kom hemcyklandes på Ö-malm kände vi "å vad skönt med tyst och lugnt område!" :)

Marianne sa...

Anna: Jag tycker ni gör rätt som stannar på Ö-malm! Det är så nära ner till stan när man vill ha det, men det är lugnt och fint där man bor. Nacka och Enskede skulle vara helt fel håll för mig, skulle jag bo i hus i Stockholm skulle jag vilja ut på Svartsjölandet. Även om det är himla långt dit ut skulle jag trivas bättre där ute, tror jag. Men det har väl med att göra att jag bodde där ute på Munsö varenda sommarlov när jag var liten.

Stadsdelar skulle jag nog kunna tänka mig det mesta utom Söder, även om det är superinne att bo där. Och visst är det fint borta i Katarina och där, men Söder är inte hemma för mig!

isflaket sa...

Härligt inlägg, med många funderingar. Nu var det ju ett tag sedan det skrevs, så kanske har ni kommit längre i processen. Själv skule jag också har svårt för att välja om alla alternativ stod öppna. Jag har själv växt upp på landet, men har också bott i stora städer och trivs alla ställen. Gillar verkligen storstaden och alla möjligheter. Fast landsbygden är också fantastisk - avslappnande och härligt (och det är nog däråt det lutar med tanke på resten av familjen :-) ). Helt sant är det dock inte att man på landet mer kan göra som man vil - där går ju snacket fort och det är inte alltid helt utan att man får lite extra uppmärksamhet när man inte har en gammal faster som någonsin levt i närheten.. ;-) Fast det kan man ju bara ignorera och göra som man vill, och så kan det ju bara vara att grannarna skakar på huvudet och säger stadsmänniskor när de ser én göra saker som de inte hade gjort, som att locka in katten om kvällen eller nått. ;-)

Marianne sa...

Bejla: Hahaha, ja det är ju det knasigaste, att locka in katten på kvällen : D

Du har nog rätt, och det är lite det som skrämmer mig att man är mindre anonym när man har längre till grannarna. Ju tätare man bor dess mer anonom är man. Upp-och-ner-vända världen!

Vi vet inte mer än, men vi ska väl försöka hyra en lägenhet i Helsingborg till att börja med. Sedan beror det ju mycket på var Klas får jobb. Så tungt att inte veta mer än!

Kram!