måndag 12 oktober 2009

Jehan Sadat

Madam Jehan Sadat.
Bilden lånad från Wikipedia Commons.

I dag har jag varit och lyssnat på ett föredrag av Madam Dr. Jehan Sadat, änka efter Egyptens förre president Anwar Sadat. Mycket intressant att lyssna på en kvinna som har stått nära centrum i samband med många historiska händelser, som har ätit middag i Vita huset och som faller för allt smicker i breven från barnbarnen som vill att mormor ska ta med sig GameBoy, LifeSavers, Jello och annat roligt när hon kommer hem till Kairo från USA där hon bor i dag.

Anwar Sadat var president 1970 – 6 oktober 1981 då han mördades under en militärparad.

Sadat kom från en enkel bondefamilj i Nildeltat. Han tillhörde den första kullen som antogs vid militärakademien utan att tillhöra adeln. Han deltog i statskuppen mot kung Farouk 1952 och hamnade i de revolutionäras toppskikt tillsammans med sina militärkollegor. När han tillträdde som president efter Nasser rensade han ut alla sovjetiska rådgivare och öppnade Egypten för västerländsk kultur och ekonomi, han övergav också panarabismen som Nasser hade förespråkat. Den egyptiska ekonomin blomstrade under Sadats tid.

Den 6 oktober 1973 anföll Egypten och Syrien Israel under ledning av Sadat, det så kallade Oktoberkriget. Krigsförklaringen ledde till att de oljeproducerande arabländerna utlyste exportstopp till alla länder som stödde Israel, vilket ledde till den stora oljekrisen. I kriget återtog Egypten en del av Sinai som hade varit ockuperat av Israel sedan Sexdagarskriget 1967.

1977 tog Anwar Sadat initiativ till en fredsprocess med Israel. Han var den förste ledaren i arabvärlden som förhandlade med Israels regering och höll ett tal i Knesset där han krävde att palestinierna skulle få ett eget land och att Jerusalem skulle bli en frizon. Ansträngningarna ledde till Camp David-avtalet och goda förhållanden med västvärlden, men han skaffade sig samtidigt många fiender i arabvärlden.

Anwar Sadat fick tillsammans med Menachem Begin Nobels fredspris 1978.

Mordet på Anwar Sadat föregicks av en hel del religiösa kravaller och förvecklingar som jag ärligt talat inte begriper mig på och går därför inte in på det här. Han blev i alla fall mördad den 6 oktober 1978 av fem skott under hederstribunen vid en militärparad i Kairo. Elva personer dog vid attentatet och FN:s generalsekreterare Boutros Boutros-Ghali skadades.

Naturligtvis finns även många kritiska röster mot Anwar Sadat, men jag tar inte upp det här eftersom det blir alldeles för långt och eftersom jag inte är insatt i alla frågor.

Som Egyptens första dam blev Jehan Sadat en förebild för miljontals egyptiska kvinnor och hon hjälpte till att förändra västvärldens syn på arabiska kvinnor. Hon var, och är fortfarande, engagerad i fredsarbetet och kvinnors rättigheter. Hon berättade att hon alltid tjatade på sin make om att förbättra kvinnors rättigheter i Egypten, och en uppsättning civilrättsliga lagar som ger kvinnor grundläggande rättigheter – såsom rätten till vårdnaden om barnen i händelse av skilsmässa – kallas Jehans lagar.

Hon har spelat en avgörande roll vid grundandet och upprättandet av en rad välgörenhetsorganisationer, bland annat kooperativ i Nildeltat som hjälper kvinnor att bli självförsörjande, ett rehabiliteringscenter för krigsveteraner som i dag är ett center för synskadade barn, Egyptens blodbank och SOS Barnbyar i Egypten.

Jehan Sadat grundade också Arab-African Women’s League och är fortfarande aktiv inom alla frågor som rör fredsarbete och kvinnors och barns rättigheter.

Jehan Sadat är i dag docent vid University of Maryland. Hon har skrivit Kvinna i Egypten och den nyutkomna boken My Hope for Peace som jag fick signerad i dag. Hennes hemsida hittar ni här.


Informationen hämtad från Wikipedia.

PS. Jag svarar på era kommentarer i morgon när jag är pigg igen.

14 kommentarer:

Lena sa...

Intressant läsning! Har aldrig hört talas om fru Sadat förut! Hon verkar vara en bra människa.

Carina sa...

Intressant. Tack för att du skrev.

Taina sa...

Tusen tack för en mycket intressant läsning! Det måste ha varit häftigt att lyssna Jehan. Ett stort grattis till den signerade boken.

Kram

Ebba sa...

Tack för att du berättade så intressant om Jehan Sadat....Ebba

Saltistjejen sa...

Å jag känner så väl igen namnet Sadat eftersom min pappa arbetade lite i arabvärlden när jag var liten. Minns att han pratade om Sadat då men minns inte alls vad han sa.... ;-)
Jätteintresant läsning. Gissar att föreälsningen måste varit otroligt intressant! jag beundrar verkligen de som arbetar för en positiv förändring av samhället. Som kan se problemen och försöka lösa dem.
Hoppas du piggnar till senare!
Kram!!!

petchie sa...

Vilken intressant text och vad roligt att du fått träffa denna fascinerande kvinna och fått lyssna på henne. Jag har inte läst någon av hennes böcker men läste ju Shirin Ebadis självbiografi för några månader sedan och det är verkligen fascinernade att läsa om dessa kvinnor som lyckats ha en karriär och kämpa för kvinnors rättigheter i de muslimska länderna. Ska lägga Jehan Sadats namn och böcker på minnet.
Stor kram!

Otta sa...

Precis som du skriver gjorde Sadat många bra saker och det var ju mycket annorlunda att bo i Egypten på 70-talet. Tyvärr gjorde ha en sak radikalt fel - han släppte det Muslimska Brödrarskapet fritt och det har gjort att Egypten som var så framåt under 70-talet har tagit många steg tillbaka sedan dess. Hade han fått leva hade säkert han kunnat strama åt deras inflytande senare, men tyvärr blev inte så fallet.

Om Jehan har jag hört av från Nour, men du lockar mig till att läsa hennes böcker! Tack!

Hoppas att du mår bättre!
Kram

Anna, Fair and True sa...

Tack för historielektionen! Historia har alltid varit ett av mina favoritämnen, tillsammans med samhällsvetenskapen, och dessa två är ju givetvis kopplade.

Kanske någon som Jehan Sadat som borde vunnit fredspriset...

Annika sa...

Det var intressant att läsa vad du skrivit om Jehan.
Jag hade ingen aning alls om detta. Tack vare din blogg har jag återigen lärt mig ngt nytt. Som vanligt en stark kvinna som hamnat i skuggan av sin man (suck), och nu bor hon nära mig, ser jag. Lite kul :-)
Kram!

Marianne sa...

Lena: Ärligt talat hade inte jag heller hört talas om henne tidigare. Men det är väl ofta så att man hör talas om vad karlarna åstadkommer för stordåd medan fruarna hamnar i skymundan.

Carina: Tack!

Taina: Ja det är lite häftigt att ha hennes signatur, ska jag erkänna. Nu har jag hennes, Fay Weldons och Astrid Lindgrens. Astrids är nog ändå störst!

Kram!

Marianne sa...

Ebba: Tack!

Saltis: Men vad spännande, det har du aldrig berättat att din pappa jobbade i den här delen av världen. Följde ni med hela familjen, eller åkte han på tjänsteresor fram och tillbaka? Var han här i Egypten? Får man fråga vad han gjorde?

Jo nog hörde man talas om Sadat, men jag tror inte jag lyssnade så mycket på den tiden. Det var för långt bort i världen för en självupptagen tonåring : )

Jag beundrar också personer som har förmågan att ena och komma med hållbara lösningar på problemen. Jehan Sadat är tydligen en stor person här i landet, något jag inte visste tidigare.

Men jag var alltså inte dålig i går kväll, det var bara att jag var normalt trött efter en lång och innehållsrik dag!

Kram!

Petra: Ja på något sätt känns det som om kvinnorättskämpar i de här länderna utför ännu större stordåd än de som kämpade i västvärlden. Men i väst var ju utgångspunkten mycket densamma, att kvinnan var mannens egendom och skulle lyda. Det kanske är hijaben som gör att det för oss känns ännu svårare här? Jag måste också läsa Ebadis biografi!

Stora kramar!

Marianne sa...

Otta: Jag mådde inte dåligt, jag var bara trött efter en lång och innehållsrik dag!

Ja det var nog stor skillnad på Egypten under Sadat och som det är nu. Samtidigt som man kan säga att det var fel att släppa fram Brödraskapet, är det ju på demokratiska grunder rätt sak att göra. Svårt det där!

Jehan verkar vara en mycket stor person här i landet, så fort jag nämner för någon att jag var och lyssnade på henne blir de alldeles lyriska!

Hoppas allt är bra med Nour!

Kram!

Anna: Kul att du gillade inlägget! Historia ÄR verkligen intressant, det blir lättare att förstå dagens situation när man vet hur den har byggts upp.

Vem vet, det kanske är många kvinnor som borde ha fått sin makes pris?

Kram!

Annika: Man kan verkligen lära sig mycket här i bloggvärlden! För det är ju inte så att man orkar sitta och gå igenom uppslagsverken från A till Ö : ) Kul att du gillade inlägget!

Vad är det man säger, bakom varje framgångsrik man står en ??? kvinna. Jag kan inte hitta vad man brukar säga!

Ja nu är ni nästan grannar!

Kramar!

Otta sa...

Nour mår lite bättre, den här tredje advokaten verkar lite bättre, men jag är fortfarande mycket frustrerad! Han har i varje fall förnuft nog att be om Nours födelseattest!

Det är svårt om de skall "släppas fram" eller inte, men med tanke på att de inte är en demokratisk organisation, väljer jag att tycka att de inte skall ha en chans...:-)
Kram

Marianne sa...

Otta: Jag förstår precis vad du menar, jag har samma känslor om SD och olika nazi-företeelser i Sverige. De borde förbjudas samtidigt som demokrati och yttrandefrihet säger att de är tillåtna. Väldigt dubbelt. Jag tror att man får bäst bukt med dem genom andra sociala åtgärder så att folk inte dras till dem. Ge folk utbildning och hälsovård och tak över huvudet så dras de inte till organisationer som lovar guld och gröna skogar (okej, gröna oaser). Och med utbildning kan de själva läsa och får andra informationskällor än bara imamen om fredagarna.

Svåra problem!

Kram!