lördag 21 augusti 2010

Små tankar en lördag

I dag var en perfekt dag att åka och handla, folk var hemma och vårdade sin hunger i stället för att handla mat och ladda upp inför kvällens Iftar (brytande av fastan för dagen). Det som var mindre bra var grönsaksdisken, det fanns nästan inga grönsaker alls. Inte ens morötter. Nu överdriver jag lite, visst fanns det en hel hög skruttiga tomater och jättemånga paprikor och lite annat, men salladen var inte att tänka på och morötterna var helt slut. Rödbetor fick jag i alla fall och några champinjoner. Gott om frukt fanns i alla fall, så det blev fruktsallad efter maten i dag i stället för grönsallad till maten. Grönsaksdiskarna på vår lokala stormarknad är sannerligen någonting jag inte kommer att sakna.

Men jag tänkte på en sak som jag verkligen kommer att sakna när vi har flyttat. Och det är att jag känner mig så trygg här. Jag är aldrig rädd för att någon ska stjäla någonting för mig, aldrig rädd för att någon ska hoppa på mig och vilja slåss bara för att de har tråkigt, aldrig rädd för att bli rånad eller annat. Inga problem att lämna shoppingvagnen full med varor utanför apoteket när man går in där, till exempel. Det kan man knappast göra i Sverige. Visst förekommer det inbrott och mord och rån och allt möjligt här också, men min allmänna känsla är att det är mycket mindre förekommande här än i Sverige. Och fyllon behöver man aldrig vara rädd att stöta på på gator och torg som hemma i Sverige. Inte för att jag brukar gå runt och vara rädd, men här känner jag mig mer trygg än i Sverige.

Nu under Ramadan dekorerar man med färgglada lyktor överallt. Här kommer ett par smakprov. Bilderna är tagna med mobilkameran.

När man fotograferar Ramadan-lyktan som hänger ovanför kassorna på Stormarknaden ...

... kan man passa på att zooma ut och fotografera lite av Stormarknaden själv, som man aldrig får göra annars.

Här en grupp Ramadan-lyktor. De heter någonting speciellt, men jag har glömt vad. Otta, kanske du vet? Här syns även de typiska tyger man dekorerar med under Ramadan.

Uppdatering: Tänk så fel man kan ha. Här skriver jag om den låga brottsligheten i Kairo, samtidigt som någon snor en van Gogh-tavla från ett museum här i stan. Nå, det var inte min tavla ...

18 kommentarer:

KARLAVAGNEN sa...

Har du också Carrefour!? Vi har flera Carrefour runt om Madrid. Jag undviker det eftersom det är för stort i regel, men toppen om man ska ha en shoppingräd och massor av olika saker.

Anonym sa...

Verkligen intressant att lära mer om Kairo. Vi fick väldigt ensidig information i skolan, nu var det massor med år sen, men ända till min nuvarande ålder blir jag ideligen glatt överraskad över att få veta mer om olika ställen på jorden. Så bra att du känner dig trygg! Det gör jag här på Kalymnos också. Tanter bemöts med avsevärd respekt. Brottsligheten är låg. TVÅ väskryckningar har jag hört om, och båda fallen kom med i lokal-TV. Kanske sker det otrevliga saker i dunklet, men inte på de ställen jag är. Mopparna är nog det farligaste på den här ön...
Monica P

Desiree sa...

Vackra lyckor. Underbart att du aldrig behöver känna dig rädd och kan vara helt trygg. Tyvärr kommer det ju inte att vara lika tryggt i Sverige men ändå tillräckligt. Hur kommer det sig att brottsligheten är så låg, är det mycket stränga straff för stöld?
Gott med fruktsallad men hoppas att det blir lite mer grönskaker i disken framöver. Äter inte folk så mycket grönsaker eller är det bara just nu som det är dåligt eller brukar det vara dåligt med grönsaker?
Ha en fortsatt bra helg.
KRam!

Kim M Kimselius sa...

Vet inte om jag ska tycka att lyktorna är vackra eller pråliga... Men färgglada är dem sannerligen. Mycket roligt att läsa dina inlägg! Kram Kim

Marianne sa...

Karlavagnen: Jo, Carrefour. Tror det finns 2-3 stycken här i stan. Och det är det som ligger närmast oss. Det finns en till som heter HyperOne, men där är alltid, alltid så himla packat med folk så där är så jobbigt att handla även om det är aningen bättre än Carrefour. Däremot har vi inga av de mindre affärerna inom någorlunda räckhåll, så det blir Carrefour.


Monica: Skönt att ni har det lugnt på din ö! När det sker en väskryckning mot en utlänning här, blir det förstasidesnyheter. Har jag hört från pålitlig källa. Jag tror det är den sociala kontrollen i den här typen av samhällen som gör att brottsligheten hålls nere, trots fattigdom.

Marianne sa...

Desirée: Jag tror det är den sociala kontrollen i den här typen av samhällen, tillsammans med stränga straff. Här får släkten skämmas om någon gör någonting, inte som i Sverige att man får ta eget ansvar. Alla tar på sig skammen om en släkting gör något här. Sen är straffen hårda och fängelserna otäcka. Sen är det väl också det att det inte bara är föräldrarna som är ansvariga för barnens uppfostran, det är släktens och kvarterets ansvar nästan lika mycket.

Folk äter mycket grönsaker här också, en del är pga fattigdom mer eller mindre vegetarianer. Men nu under Ramadan är det kött som gäller. Kött, kött, kött i långa banor så man nästan mår illa. Jag har funderat på det där med hur det kan saknas varor i butiken. Kattmat är en sån sak. Ibland finns Friskies, ibland Whiskas. Men det finns aldrig pålitlig tillgång till båda eller ena. Är det tullen eller taskig planering i inköp? Jag har ingen aning. Jobbigt är det i alla fall.

Kram!


Kim: Jag tycker de är vackra HÄR i landet. Däremot kanske de inte hade passat i en svensk villa hos en svensk familj. Det är ju så med en del saker, de är fina där de finns men mår bäst av att stanna hemma : )

Kram!

Lotta sa...

Så fina lyktor och tyger! Ja, här i Hbg får man ju tyvärr en helt annan bild av Ramadan. Man fokuserar på att tjejerna i skolan inte orkar vara med på gympan tex.

Trygghet är intressant. Jag känner mig oftast helt trygg där jag bor men min granne som är 75 år skulle aldrig drömma om att gå ut efter nio på kvällarna. Och så tänker jag på alla RIKTIGT gamla som var ute och gick om kvällarna i Italien...kanske inte riktigt jämförbart, men ändå.

Otta sa...

Det är "bevisat" att brottsligheten i Egypten är mycket låg. Det som det finns problem med är de som skriker och tafsar på kvinnor och det verkar vara en ny företelse att det sker så frekvent.

Jo, jag vet vad de heter...men har glömt det! Nour har berättat mycket om dem och att man som barn går runt med dem på gatorna. Skall fråga honom igen! :-)

Kramar

Marianne sa...

Lotta: Jag tror det hade varit bättre att fokusera på att om man visar respekt för tjejernas önskan att fasta, så kommer de i sin tur att vara mycket mer positiva till det svenska sättet att se saker och ting. Om man gör fastan till ett problem så gör man dem till "konstiga" och så vänder de taggarna utåt. Några gympalektioner under en månad kan ju inte vara hela världen?

Jag tror att man när man blir gammal kanske är mer rädd för hur samhället har förändrats och man själv inte hänger med, än för den faktiska risksituationen. Man kan kanske inte riktigt bedöma den och blir rädd när man "hör" hur det "har blivit"?

Kram!


Otta: Ja jag har också hört att det är väldigt illa med kvinnofriden här. Vet till och med en tjej som blev utsatt, en kille kom bara rakt fram till henne och satte händerna på hennes bröst! Men jag har inte råkat ut för någonting sådant. Haha, nu är jag inte lika vacker som hon, men ändå.

Ja, fråga Nour! Kan inte han skriva en liten berättelse om lyktorna så kan jag publicera den här?

KRAMAR!

Otta sa...

Fanoush, fanoush! Han har mycket målande berättat för mig hur han som liten pojke gick runt på gatorna i kvarteret med tänd lykta. Alla barn har varsin (se dagens kommentar). Jag kan fråga honom!

Det är absolut inget försvar (!!!), men jag har förstått att det ökat och jag tror att en del män/pojkar som inte ens tagit en kvinna i handen innan blir knäppa och bär sig illa åt när de ser kvinnor som är lite mer frigjorda och klär sig som de vill, går ensamma osv. Likaså blir det på turistorterna, där jag tror att det var 95% av alla utländska kvinnor har blivit utsatta - det inkluderar alltså de skrik och rop som vi alla varit utsatta för, det är ju vanligare än tafsandet. Det är hemskt att det skall vara så, men stränga straff (som en man fick i Kairo förra året)kan vara verksamt för att man skall förstå att det inte är ok.

Kramar

Marianne sa...

Otta: Haha, ja det är väl fördelen med att vara så tankspridd som jag är, jag märker inte om de skriker efter mig. Och så fattar jag ju inte vad de säger : ) Men generellt sett så tycker jag att jag möter respekt här, har inga problem.

Visst var det bra med tjejen som tog fast karln och kallade på polisen! Fler såna tuffa tjejer!

Kramar!

Otta sa...

Mycket bra gjort av henne!

Absolut, jag upplever också att man möts med respekt. Rådet jag fick innan jag åkte till Egypten första gången var just att man skall uppföra sig lika värdigt som en egyptisk kvinna, då skulle man inte få några problem. I värdigheten ligger nog också att man inte svarar på några tilltal och rop, men det var lite jobbigt i början när man som ensam kvinna gick gatan fram (inga otrevliga eller påträngande rop). Vi har väl fått lära oss här att säger någon hej till oss svarar vi...:-) det skall man inte göra...

Kramar

Melting Pot sa...

Samma här. Hemma håller jag mycket hårdare i handväskan än här. Verkar sällsynt med ficktjuvar och ändå är ju behovet av pengar så stort för så många här. Det som försvinner här försvinner i posttullen. Kram

Marianne sa...

Otta: Fast jag gör nog tvärtom. Jag ser folk i ögonen och "ser" dem. Låtsas inte att jag inte ser dem eller hör dem. Och jag tycker att jag i princip bara får vänliga, ärliga blickar och leenden tillbaka.

Kram!


Lena: Ja det är märkligt, i de här länderna finns faktiskt folk som svälter på riktigt, men ändå är man tryggare med sina grejor.

Kram!

Anonym sa...

Det där är tankar jag också tänker inför en eventuel kommande flytt (även om våld mot "oskyldiga" och stölder börjar bli allt vanligare - normalt har det bara varit något mellan folk som känner varandra, men nu hör man mer och mer om överfall osv). Sedan tillkommer ju det med sonens utseende; grönländare är i alla fall inte speciellt populära i Danmark, men... Det kan ju också gå hur bra som helst. Svårt att veta.

Marianne sa...

Isflaket: Vad jobbigt att våldet får större och större fäste på din ö. Man tycker annars att när befolkningen är så liten borde man kunna hålla sams på ett bättre sätt. Men, så funkar det ju inte.

Knasigt det där att vissa folkslag har det svårare i vissa länder, som Danmark i ditt fall. Men ni kanske skulle kunna bo i Skåne? Därifrån är det ju nära till både Danmark och din familj, och där har ju inte folk problem med grönländare. Jag menar om din man vill jobba i Danmark så kan han, om ni bor i Skåne, men ni slipper just det där negativa för sonens skull. En tanke, kanske?

Kram!

Anonym sa...

Det heter Fanous och små barn brukar gå runt med sina egna varje Ramadan och sjunga "Hallo ya Hallo Ramadan Kareem ya Hallo..." då får man pengar eller något litet av dom vuxna. Lite som i USA när barn plingar på dörren och sjunger jullåtar, bara det att i Egypten går man runt på gatan ;-)

Jag känner mig också väldigt trygg i Egypten, men då det syns att jag inte bor i Egypten eftersom jag bryter på arabiska och inte klär mig som dom, så vågar jag aldrig gå ensam någonstans när vi hälsar på släkten där nere. Måste alltid ha med mig någon eftersom alla killar flörtar.

Marianne sa...

Anonym: Hej och välkommen hit! Ja, så heter det ju, och så är det ju! Tänk att vi har så lika traditioner runt om på jorden, fastän vi tror att vi är så olika!

Det är så klart skillnad när man är ung och vacker, då flirtar killarna, det gör de inte med mig längre : )