Paradiset

Jag håller på att läsa Jerusalem – One City, Three Faiths av Karen Armstrong. En väldigt intressant bok om Jerusalems historia, skriven av en före detta nunna som enligt min mening har en mycket öppen och positiv syn på de olika religionerna utan att vara vare sig alltför entusiastisk eller alltför kritisk. Naturligtvis är hon inte fullständigt objektiv, det är nog ingen som kan vara det eftersom vi alla har våra kulturella och religiösa glasögon på oss, men hon försöker i alla fall och har en positiv och nyfiken infallsvinkel. Jag kan varmt rekommendera alla hennes böcker till den som är intresserad av religionshistoria.

Jag ska inte gå in på några detaljer, men jag känner att jag vill dela med mig av en tanke som slår mig någonstans halvvägs in i boken som handlar om alla de tre stora religionerna judendomen, kristendomen och islam. Det verkar nämligen som om ALLA tre religioner har ett och samma mål - att Domedagen ska komma och att Gud då ska återupprätta Paradiset eller Edens lustgård och att de rättfärdiga ska få leva där i all evinnerlighet. Samma mål alltså, Paradiset.

Och för detta har man alltså krigat och krigar fortfarande om olika saker, själva Jerusalem bland annat. Man river varandras byggnader och man hånar dem som inte är av den rätta tron. För att inte tala om att man utesluter ”dem” och tycker att ”vi” är bäst. Det gäller ALLA de tre religionerna judendom, kristendom och islam. Alla är lika goda kålsupare och alla anser att de har mest rätt, av olika anledningar.

MEN, jag tror att alla har fel.

Jag tror att OM nu Gud finns och den stora planen är Domedag med efterföljande Paradis, så kommer Gud inte att ge oss Paradiset förrän vi människor är värda att leva i Paradiset. Och vi är inte värda att leva i Paradiset förrän vi slutar kriga och skada varandra på olika sätt, förrän det inte finns svältande barn samtidigt som andra sitter och sprutar champagne på kompisarna för att det är kul, förrän vi alla här på jorden gör vårt bästa för att ta hand om oss själva och varandra.

Och OM nu Gud inte finns, ja men då kan vi bara komma till Paradiset på ett enda sätt, och det är att själva skapa Paradiset här på jorden. På precis samma sätt som om Gud finns.

Detta är min fasta tro och övertygelse, även om jag inte kan diskutera sakfrågor och detaljer hit och dit, för jag är absolut inte kunnig nog för att gå in på detaljer när det gäller olika turer med olika religioner och historien bakom.

Och naturligtvis gäller detta även mig själv, jag är inte Guds bästa barn jag heller, allt jag kan göra är det samma som vi alla kan göra: Försöka se till att sluta gnabbas om trams och börja försöka leva tillsammans här på jorden och att fördela resurserna någorlunda lika. Respektera och acceptera varandra och att vi är lite olika, den ena vill ha minareter och den andra kyrktorn, medan den tredje inte vill ha någonting som spretar upp i himlen överhuvudtaget. Är det så himla svårt?