tisdag 25 maj 2010

Att kommentera eller inte kommentera

Som alla redan vet stack jag ut hakan i förrgår och skrev om en så kallat känslig fråga. Jag gör det inte särskilt ofta, men det händer då och då. En annan sak som alla redan vet är att jag fick en hel del kommentarer, av både positiva och negativa slag.

Det som bekymrar mig i det hela, är att jag fick indikationer på att en del av er kände er som om ni borde skriva en kommentar, att det var lite jobbigt att skriva en kommentar men borde göra det ändå. DET FINNS INGET SOM HELST TVÅNG ATT SKRIVA EN KOMMENTAR OM MAN INTE VILL ELLER KÄNNER FÖR DET. Det finns hundra miljoner orsaker till att inte vilja kommentera i en fråga som leder till en massa känslor och diskussioner, ja även när det gäller helt neutrala saker också, för den delen. En del av de orsaker jag spontant kommer att tänka på är:

- Att man vill behålla sina politiska/religiösa/vad som helst åsikter för sig själv.
- Att man tycker att ämnet är så komplext att en kort kommentar inte räcker och man har ingen lust att skriva en uppsats just då.
- Att man inte håller med men inte har lust att sätta igång en diskussion.
- Att man inte vill dra till sig en massa "knäppskallar" till sin egen blogg.
- Att man inte har någon åsikt i just den frågan därför att man inte är insatt i problematiken. (Alla kan faktiskt inte vara insatta i allt, även om man gärna vill.)
- Att man inte har tid just då.

Sedan finns det mängder av fler orsaker. Alla är fullt acceptabla enligt min mening.

Så hur roligt jag än tycker att det är att få kommentarer - det är ju kommentarerna och dialogen som gör det roligt att blogga - så känn dig aldrig någonsin tvungen att kommentera, oavsett om du håller med om det jag säger eller inte.

Och apropå det där med att ha olika åsikter: Man FÅR ha olika åsikter. Det är BRA att ha olika åsikter, det är den ärliga diskussionen som gör att vi utvecklas som människor och kan skapa ett bättre samhälle. Att inte ha samma åsikt som en annan person är INTE detsamma som att man hatar den personen. Det går alldeles utmärkt att älska en person men ha olika åsikter i olika frågor.

Det första jag ser på morgonen när jag drar ifrån gardinerna.
Kan man bli annat än på gott humör?

Nu blommar Flamboyanterna för fullt.

Snart står trädet till vänster i full blom det också. Då blir jag omringad av skönhet.

26 kommentarer:

Pettas sa...

Du har rätt! Man måste inte kommentera bara för kommenterandets skull; det kan bli krystat och helt onödigt. Och det är skönt med folk som har sina åsikter och står för dem, fastän man inte är av samma åsikt. Det är tjusningen med olikheterna.
Ljuvlig morgonutsikt...

Millan sa...

Det ar klart att man inte maste kommentera. Fast jag kan ibland kanna att om nagon av ni andra tagit er tid att skriva om nagot som ni tycker ar viktigt sa vill jag kommentera for att visa att jag 'bryr mig'. Fast dessvarre ar tiden en knappvara just och darfor blir det inte kommenterat sa mycket som jag skulle onska.

Men jag ar lite forvirrad... for jag hittat inget inlagg dar du skrivit om nagon kanslig fraga??
Kram

Katarina på Filippinerna sa...

Marianne, jättebra skrivet! För egen del känner jag inte pressen på att alltid kommentera på mina bloggvänners sidor.

Kryddorna i bloggandet är att få lära sig mycket av andra, dela med sig till andra. Jag gillar verkligen att vi är så många som har olika åsikter och erfarenheter. Mångfalden ger i djup i livet!

Ibland orkar man inte, vill inte eller kan inte, kommentera, av olika skäl..

Kram

Marianne sa...

Karin: Ja, särskilt om det är en känslig fråga är det viktigt att känna att man inte måste, att det är tillåtet att vara tyst.

Jag blir lika förvånad och glad varje gång jag drar undan gardinerna!

Millan: Förlåt, i förrgår ska det stå, jag ska ändra det. Det var det där jag skrev om Gaza.

Och jag kan också känna så, att jag vill visa att jag bryr mig, och förstår att man känner så. Samtidigt kände jag att det var viktigt att säga att det är helt okej att vara tyst, även om man bryr sig, speciellt när det gäller just känsliga frågor.

Kram!

Katarina: Ja mångfalden är viktig, på många sätt, inte bara i blommor och olika sorters mat, utan även i åsikter. Samtidigt kände jag att det är viktigt att tala om att jag respekterar fullt ut om man av olika skäl inte kommenterar - jag fick indikationer från flera håll om vilja men svårigheter att kommentera på inlägget om Gaza.

Kram!

Annika sa...

Visst är det så, Marianne...
Idag har jag skrivit om knugahuset och förväntar mig mothugg...
och förväntar mig också att folk inte kommenterar.
Så är det, ibland måste man få sticka ut hakan lite. Vädra sin åsikt. Tycker du visade stort mod!!
OCH, vi behöver inte alltid tycka lika på bloggarna. Inte alls, hur trist vore inte det?
Vi gillar ju alla varandra även om vi inte håller med varandra om varenda liten grej...
Power till det.
Och power till MOD!!
Kramar i massor!!

Marianne sa...

Annika: Hahaha, bara för det var jag inne hos dig nu och sa emot : D

Ja oftast är vi ju väldigt oskyldiga och neutrala på bloggarna, och det är skönt för jag orkar inte argumentera och diskutera hela dagarna i ända, men ibland har man någonting på hjärtat som behöver vädras. Ibland kan en tanke dyka upp hos mig som jag gärna vill pröva på andra, just för att jag är osäker på om jag tänker "rätt eller fel", vill diskutera frågan för att pröva var jag själv står och vilka möjligheter som finns, men det vågar jag inte riktigt på bloggen just för att det kan missuppfattas om det är kontroversiellt.

Vet du, jag tror att det är ett tecken på inre mognad och balans att kunna vara vänner men tycka olika. Och jag upplever att mina favvobloggare är kloka och balanserade människor.

JÄTTEBAMSEKRAMAR!!!

Suzesan sa...

Marianne det där var så bra skrivet. Så bra. Precis så är det. Ibland är jag med i diskussionerna för jag tycker det är roligt och ibland för att jag inte vill att bloggägaren(DU då)ska behöva var ensam i såna lägen. MEN jag skriver bara om jag vet nåt själv sen om det är rätt eller fel det får gå. HÅLLER MED OM ALLT och så blir jag lite sjuk av att se dina fina bilder. Jag sa högt "Åhhhhhh Så fint." Att ni inte köper den som semestervåning:)Jag skulle behöva semester nu till nåt varmt land. Kanske Spanien. LÄNGE!Hmmm eller Egypten;)

Kram
/Susanne

Helly på Sicilien sa...

Själv har jag ju så svårt att hålla tyst så kommentera måste jag ju ;)

Men annars håller jag med er andra. Ska absolut inte vara något tvång. Själv så skriver jag när jag hinner annars gör jag det inte. Så enkelt är det.

Kram!

Desiree sa...

Helt rätt angående kommenteringen. Jag kände att jag inte var så insatt i ämnet och därför inte hade så mycket att skriva så därför blev det bara en väldigt kort kommentar. Flamboyanten var superfin. Det vackra trädet såg vi i Puerto Rico då vi hälsade på Petra.
Ha en bra dag.
Kram

Taina sa...

Det här med kommentarer håller jag fullständigt med dig om! Ibland "hinner" man inte kommentera eller så har man inget att tillägga. Och ALLA får ju ha åsikter. Jag har ju fått lite knäppa kommentarer också och det har faktiskt hänt att jag tagit bort en del "skumma" som jag fattat noll av.

Nä njut av de där flamtanterna eller vad de nu hette...

KRAMISAR till en av världens bästa bloggare!!!

carina@pocolococreativo sa...

Visst är det så Marianne! Det är kommunikationen i sig som är det intressanta, man kan tycka olika och det är ibland även nyttigt.

Flamboyanterna står i blom här också!

Saltistjejen sa...

Absolut!!!!
Att ha olika åsikter OCh RESPEKTERA andras åsikter trots att de är annorlunda är väl A och O i vår egen utveckling. Tyvärr fins alltför många som anser att "tycker du inte som jag är du antingen dum i huvudet eller så är du min fiende". Lite hårddraget då...
;-)
Fram för diskussioner!!!
Sedan håller jag med dig om att man inte alls behöver kommentera! Det är ju helt och hållet upp till varje person och tillfälle.
KRAM!

Anne sa...

Bra skrivet! Håller helt med dig i allt du skriver. Vad gäller kommentarer så är min uppfattning att det är de läsare som inte själva skriver blogg som är mer osäkra på vad som förväntas av dem som läsare, är det ok inte skriva, måste jag alltid skriva, vad får jag skriva. Ibland tror jag man kan vara lite rädd att skriva en kommentar och tycka att alla som kommenterar verkar känna varann (olika bloggare som kommenterar varann) och känna att man kanske inte hör hemma, tro att det är en klubb för inbördes beundran.
Sen finns det så klart massor av människor som inte vill kommentera, som vill vara anonyma, passiva läsare men som med glädje och nöje läser regelbundet men som inte vill lämna avtryck.
I samband med att jag införde lösenord fick jag många mail från anonyma, tysta läsare jag aldrig hört talas om eller visste att läste min blogg. Då var det flera som lite ursäktande undrade om det var ok för dem att få lösenord även om de är tysta, passiva läsare som inte kommenterar och om man får fortsätta läsa som tyst läsare.
Självklart är min respons och den tror jag vi alla som bloggar skriver under på. Visst är det härligt samspel med kommentarer och dialog den vägen, men alla som bara läser och tycker om det du skriver är det viktigaste och roligaste.
Jag läser själv flera bloggar som jag aldrig kommenterat, där jag är en tyst anonym läsare och det känns rätt bra det med...
Apropå kommentarer....tack för dina kloka kommentarer på mina senaste inlägg. Jag var sen med att svara men nu har jag gjort det..
KRAMAR

Marianne sa...

Suzesan: Du är så gullig, men det var lite just det som jag ville att ingen skulle behöva känna, att någon skulle känna sig tvungen att visa sitt stöd. Jag blev jätteglad för allt stöd jag fick, inte tu tal om det, men det ska verkligen inte kännas som ett tvång. Tvång är kanske fel att säga, man kanske gärna vill men det känns av olika orsaker jobbigt att ge sig in i diskussionen. Och då ska man inte göra det, och man ska inte ha dåligt samvete för det. Det tycker jag är jätteviktigt.

Haha, jag kan också bli så om jag blir anti, då kan jag säga emot bara för att säga emot tills jag står där och säger emot mig själv - och ger mig inte : D

Snart har du väl semester? Bara några veckor till sa min dotterdotter när jag pratade med henne i går. Nu börjar det bli för varmt här, jag kan inte riktigt rekommendera en resa hit förrän i höst. Men du är hjärtligt välkommen om du bestämmer dig för Egypten!

Kram!

Helly: Jag kan också ha lite svårt att hålla tyst, men ibland kan man känna att debatten är för het eller vad som helst. Som den blev i förrförra inlägget : )

Jag håller på att läsa ikapp, men det tar tid. Jag är på väg till dig också!

Kram!

Desirée: Man kan ju verkligen inte vara insatt i allt! Det kanske gick någon gång i början av 1900-talet, men inte nu längre. Och även om man är insatt kanske man inte har lust av olika anledningar.

Visst är det ett vackert träd! Helt otroligt att vakna till den synen.

Kram!

Marianne sa...

Taina: Jag måste ändå säga att jag har haft tur med knäppkommentarer, vissa har varit rätt aggressiva när jag har stuckit ut hakan, men i övrigt har alla bara varit snälla. Tror jag bara har tagit bort någon enstaka kommentar som har gått över gränsen.

Hahaha, flamtanterna! Bra namn, mycket enklare.

KRAMAR och TACK DETSAMMA!!!

Carina: Ja absolut roligast är det ju med många kommentarer, och det är jättekul med diskussioner, men man ska samtidigt inte känna sig tvungen. Jag kan ibland känna att jag borde säga någonting intellektuellt och då kommer ingenting : D

Träden heter numera flamtanter, Taina har döpt om dem! : D Härligt att vi ser samma vackra blomster.

Saltis: Ja det är nog det viktigaste i en diskussion, att respektera varandra och varandras åsikter. Måste väl erkänna att jag blev lite aggressiv jag också i den där debatten i förrförra inlägget, reagerade väl med reptilhjärnan : )

Jag fick indikationer från flera håll att "jag borde säga något, men ..." och då kände jag att det var viktigt att tala om tydligt att ingen ska ha dåligt samvete för att inte kommentera. Jätteviktigt att inte få det.

KRAMAR!!!

Marianne sa...

Anne: Ja den absoluta majoriteten är tysta läsare, det syns ju på statistiken. Även om det är väldigt många kommentarer på ett inlägg är det aldrig lika många som de återkommande besökarna i statistiken, då nya helt borträknade vilka är ännu fler. Och vill man inte kommentera så måste man verkligen inte, även om det hade varit roligt om de gjorde det, så klart.

Det jag tänkte mest på när jag skrev det här inlägget var dock alla de som brukar kommentera. För inlägget jag gjorde i förrgår om Gaza medförde en så himla het debatt, och jag fick indikationer från flera håll att man ville visa sitt stöd, men att det kändes jobbigt av olika anledningar. Och då kände jag att det var viktigt att tala om att man inte måste kommentera bara för att man brukar göra det, att man absolut inte ska ha dåligt samvete för det.

Det måste vara roligt att veta lite mer om vilka som läser din blogg nu när du fick kontakt via lösenordet! Även om man bara vet typ kvinna 37 i Sverige, barnmorska i USA, eller vad det kan vara, hade det varit rätt roligt.

Jag läser nog inte någon blogg anonymt, av den enkla orsaken att de bloggar jag har kontakt med är så många att jag inte hinner fler. Sedan kommenterar jag nog mer hos en del och lite mindre hos andra. I början, innan jag hade så många bloggare jag kommunicerade med, läste jag några anonymt. Men dem läser jag inte längre.

Jag kommer och läser dina svar! Och jag har inte svarat på ditt mejl än! Jag tänker på det ofta, och så har det ännu inte blivit av. Men det kommer!

KRAMAR!!!

susanne sa...

Nu har jag återkommit från bloggpausen.
jag gillar kommentarer oavsätt om de avviker från min åsikt eller ej. Hellre bestämt emot än mesigt nja..
kram och ha det så gott!

Marianne sa...

Susanne: KUL att du är tillbaka! Jo, jag gillar också kommentarer, det här var för att ingen ska känna sig tvungen i en ganska aggressiv diskussion : ) Och jag håller med om att man kan ha olika åsikter, absolut, och tycka om varandra ändå.

Kram!!!

Emmama sa...

Olikheter är bra och ofarliga! Ibland tar vi alla i för mycket och det ska man vara ödmjuk inför. Det behöver inte leda till att man aldrig mer pratar med varandra. Jag känner ofta att jag vill ventilera åsikter och försöker göra det också... :) Det är viktigt att kunna och FÅ säga vad man tycker. Kram!

Marianne sa...

Ja tänk om vi alla tyckte lika. Så himla tråkigt det skulle bli. Och inte skulle vi som kanske inte kan eller vill kommentera ha nåt intressant att läsa heller. Jag följer dina inlägg med stort intresse och ser gärna fram mot fler debatter.
Och nu kom den där avundsjukan fram igen. Din utsikt är helt magnifik. Själv har jag `bara´ sjön att titta på.
Kram kram

Lotta sa...

Det här var ett mycket tänkvärt inlägg! Det finns ju vissa frågor man brinner för och jag kan ha mycket starka åsikter gällande vissa ämnen. Ibland önskar jag att jag vågade skriva om ett sådant ämne men det har hittills aldrig hänt. Jag tror jag är rädd för att bli alltför personlig, alltför utlämnad. Å andra sidan tycker jag att bloggvärlden (den jag finns och verkar i, inte stackars Linda Rosing-bloggar där kommentarerna är fruktansvärt elaka och kränkande) är väldigt förstående och respektfull. Även om man har olika åsikter är kommentarerna i regel respektfulla och på en bra nivå. Dessutom tycker jag det är oerhört intressant att läsa bloggar där människor har en åsikt! Hmmm...jag kanske ska tänka om och skriva något om vad jag anser om exempelvis kulturpolitiken här i stan eller om hur utsatta tonåringar är på nätet? Vi får se.

Att kommentera eller inte kommentera. Ja, jag läser många intressanta bloggar och ibland vill jag bara visa att jag varit där och tagit del av innehållet. Då brukar jag bara skriva en liten rad. Ibland vill jag skriva längre och då gör jag det och ibland kommenterar jag inte alls, vilket inte behöver betyda att ämnet är ointressant. Och jag håller med dig, man MÅSTE inte kommentera för kommenterandets skull!

Marianne sa...

Emma: Håller med dig, olikheter är bara av godo. Men ibland kunde man önska att folk sansar sig lite när det är någonting de starkt ogillar : ) Det blir så himla hetsigt annars och då går det lätt fel i stället.

Kram!

Marianne: Ja det blir lite intressantare om det hettar till ibland, fast det behöver ju inte gå överstyr : )

Men du, vad är väl "flamtanter" mot en svensk insjö? Någonting mer rofyllt får man leta efter.

Kram!

Lotta: Grejen när man skriver om ett så infekterat ämne som jag gjorde, är att det hittas på Knuff och andra ställen som söker efter vissa nyckelord på bloggarna. Ja även mindre infekterade, men aktuella ämnen. Och då kommer även sådana som inte normalt läser ens blogg och är det tillräckligt irriterande för dem så kommer elaka kommentarer. Det ska man veta om och vara beredd på.

Och samtidigt kan det vara svårt och känsligt för ens vanliga bloggvänner att lägga sig i debatten, av olika skäl. Är det så infekterat som det var härom dagen kan ens vänner plötsligt känna sig tvungna, och det är ju inte meningen alls!

Annars är det självklart absolut roligast när läsarna hör av sig, om det så bara är med en lite smiley. Vissa inlägg finns ju faktiskt inte så mycket att orda om.

Melting Pot sa...

Välskrivet och så sant så!

Kram

Marianne sa...

Lena: Tack!

Kram!

Anna, Fair and True sa...

Bra sagt! Jag har väl för det mesta någon åsikt men ibland avstår jag att kommentera på vissa inlägg.

Marianne sa...

Anna: Ja, och även om man har en åsikt så måste man känna att det är helt okej att inte kommentera. Jag gör så ibland också, för att inte dra igång en debatt eller vad som helst. Ibland är debatten också så invecklad så man hade behövt en kopp kaffe och sitta så man ser varandra, det funkar inte riktigt i kommentarerna att dra igång vissa debatter, kan jag känna.