Long time no blog

Mr Muhammad som hjälpte till hos Agenten i Kairo inför Kattresan. Han tog hela tiden genvägen in på kontoret, och det var den här vägen katterna bars ut när jag såg dem sista gången.

Nu har det gått en hel vecka sedan jag skrev någonting! Det är alldeles förfärligt vad fort tiden går här i Sverige. Några dagar har jag ärligt talat i princip sovit bort, sedan har jag uträttat en massa ärenden och träffat barnbarnen.

Vädret är alldeles ljuvligt här i Stockholm, strålande sol och förvånansvärt varmt. Det var nästan så att man kunde gå utan jacka i dag.

Jag har haft min dator inlämnad på service. Jag lämnade den i lördags och kunde hämta den redan i dag. Problemet var att batteriet hade SVULLNAT! Jag skojar inte! Och det svullna batteriet hade skadat någonting annat så att det inte gick att skriva på datorn. Allt det här hade kunnat bli riktigt dyrt eftersom garantin var utgången för länge sedan. Men de är så otroligt schyssta på Apple, så de stod för alla kostnader! Det tycker jag är helt fantastiskt, för det var inte ens så att jag bad om det, de föreslog det själva! Jag har tyckt att Apple är bra ända sedan jag köpte min MacBook, men nu tycker jag att de är fantastiskt bra.

Nu är det bara 113 dagar kvar tills vi får hem katterna.

Jag har inte svarat på en enda kommentar, men jag ska försöka göra det endera dagen. Några undrade hur länge jag stannar i Stockholm; jag åker tillbaka till Kairo den 11 oktober. Måste så klart besöka katterna innan jag åker.

Den stora kattresan

Vilken resa det var! Klockan åtta i onsdags kväll åkte vi hemifrån, först till veterinären som kollade att de var friska så att de skulle klara resan, sedan vidare till agenten. Där var det ytterligare en miljon papper som skulle fyllas i - och ytterligare en veterinär som besiktigade dem. Alltså hade vi inte behövt åka till den första veterinären! Klockan ett på natten var vi färdiga med alla formaliteter och jag åkte till flygplatsterminalen för att vänta på flyget. Det var lite segt. Satt en stund på Burger King och drack kaffe, promenerade runt några varv i sakta mak tills incheckningen öppnade. När jag väl var innanför passkontroll och allt fanns i alla fall gratis Internet, så att jag kunde uppdatera bloggen. Enda flygplatsen av de tre jag passerade - Kairo, Frankfurt och Arlanda - som hade fritt Internet var Kairo!

Till slut bev klockan i alla fall fem på morgonen och det blev äntligen dags att gå till gaten. Gissa vad det första jag gjorde var. Jepp, dyka på en stackars kille som fick ta reda på om katterna var lastade ordentligt. Och när jag kom ombord fick flygvärdinnan prata med kaptenen för att ta reda på att de verkligen fanns ombord, att alla dokument fanns med och att temperaturen var reglerad i lastrummet. Allt var okej och jag kunde koppla av lite grann för stunden. Utom att jag var rädd för att de skulle vara rädda ... De hade förresten sällskap av två andra katter, fick jag veta. De skulle visst till Johannesburg.

På flighten Kairo - Frankfurt såg jag en film som ni absolut måste se! Oceans, hette den och den visar mängder av olika varelser som lever i våra hav. Det är äkta drama och väldigt vackert fotograferat.

Framme i Frankfurt kastade jag mig över en kille i informationsdisken och bad honom kolla så att katterna hade anlänt ordentligt till Animal Lounge och om allt var betalt och i ordning eller om jag behövde göra någonting. Och allt var bra med både katter och betalning. Och då gick jag ut från flygplatsen och in på hotellet (Sheraton) som låg tvärs över gatan. Där tog jag ett rum så att jag kunde lägga mig några timmar. Inte för att jag kunde sova, men jag kunde i alla fall domna bort emellanåt, och så kunde jag ta mig en minst sagt välbehövlig dusch.

Halv fem på eftermiddagen var det så dags att lyfta mot Stockholm - och det var enda gången jag stötte på en som var totalt ointresserad av att hjälpa till. Tanten vid gaten. Hon sa bara att hon inte kunde se något i datorn eftersom de skickades som cargo, att prata med någon var tydligen helt omöjligt för henne. Nå, när jag kom ombord var flygvärdinnan dessto hjälpsammare, så hon pratade med kaptenen och jag fick veta att allt var okej.

Väl framme på Arlanda kunde jag se genom fönstret att de lastade av katterna - två tyska herrar engagerade sig också - och när jag kom ut från tullen möttes jag av tjejen från karantänen så attt jag kunde lämna över väskan med filten, matskålen, borsten och lite annat smått och gott. Sedan väntade jag på Arlanda tills alla procedurer var klara med tullen och vad det nu var, ifall det var några problem. Och när katterna sedan var i bilen ringde E som hämtade dem och talade om att allt var bra med dem. DÅ kunde jag åka hem till min kompis C där jag bor.

Ett helt dygns resande är jobbigt i normala fall, och med all oro jag har haft blev det minst sagt utmattande. Först nu börjar jag hämta mig så smått.

Dagen efter

TACK alla ni underbara vänner för att ni tänkte så mycket på mina små sötnosar! Nu har de det bra i karantänen, så nu behöver jag inte oroa mig för dem mer. Själv är jag däremot helt slut, mitt huvud håller på att sprängas och i morse fick jag inte ens behålla vattnet jag drack. Nu är i alla fall magen bättre, har fått i mig både smörgås och te.

Stockholm visar upp sig i sin vackraste höstskrud, solen strålar och det är ganska varm med dryga 20 grader.

Men jag måste lägga mig en stund till, jag får berätta om resan lite senare.

Stora kramar till er alla!

Framme

Katterna mår bra och är.nu i karantänen! Skriver mer i morgon.

Kram till er alla!

På flygplatsen

Katterna var rätt lugna hela tiden. De har blivit besiktigade av ytterligare en veterinär och fått även statligt ok. Nu väntar de på sitt håll och jag är incheckad. Ska leta reda på en kopp kaffe, det behövs så här halv fyra på morgonen när det är två timmar kvar tills vi lyfter mot Frankfurt.

Tänk på oss!

I kväll åker vi.

Klockan 20 åker vi hemifrån till veterinären för en sista kontroll.

Klockan 22 ska vi vara hos Agenten på flygplatsen.

Klockan 05:35 i morgon bitti lyfter planet mot Frankfurt. Där landar vi 08:55.

Klockan 16:25 i morgon eftermiddag lyfter planet mot Stockholm Arlanda. Där landar vi 18:25 torsdag kväll.

Vi har ett skräckdygn framför oss, och för mig har det redan börjat. Jag kan inte sluta gråta.

Stina.

Tjorvan.

Snälla, tänk på mina små katter så att allt går bra för dem!

Dan innan dan

Rinkebyhäst. Tänk, snart är jag i den här staden!

Tack för alla fina hälsningar! I dag är jag betydligt bättre och febern har gått ner. Och tur är det, för i morgon kväll bär det av oavsett om jag är frisk eller inte. Jag tror att sängläge, hibiskuste med citron och honung, slemlösande hostmedicin och nässpray har gjort susen.

I dag har jag inte bara orkat tänka på att packa min egen väska, jag har faktiskt packat den också. Nu är det bara det där allra sista kvar som necessären, iPaden och liknande som återstår, men det finns uppskrivet på Listan.

Och jag tror att katterna börjar känna på sig att någonting är på gång. Tjorvan gick i dag in och la sig och somnade i sin bur. Burarna har stått framme nu i några månader så att de ska vara välbekanta med dem, och de har gått in och nosat flera gånger. Men de har inte sovit i dem tidigare. Nu har Tjorvan gjort det. Kanske hon kommer ihåg hur det var när vi skulle åka från Bulgarien? Hon rymde nämligen i allra sista minuten, precis när vi skulle stoppa in dem i burarna och lasta in dem i bilen. Då stack hon ut i trädgården och hoppade iväg bland buskarna. Som tur var kände hon på sig att det nog ändå var bäst att komma tillbaka, för hon kom efter en tio minuter. Annars hade vi fått stanna tills hon hade behagat återvända ...

Apropå flytten från Bulgarien: Det är ju som så att det krävs en hel del även för att ta UT katter ur ett land. Den gången skulle vi köra bil till vårt nya hem i Istanbul eftersom det bara tar en sex timmar mellan Sofia och Istanbul. Så det behövdes inga flygförberedelser. Men vi skulle ju ha alla papper klara. Vi tog hjälp till det eftersom bulgariska myndigheter kan vara rätt snåriga. Allt gick bra ända till den där sista stämpeln som krävdes. Den Myndigheten ville inte sätta sin Rektangulära stämpel eftersom den Andra myndigheten hade satt sin Runda stämpel först. Och det som krävdes var den Rektangulära stämpeln. Vi var minst sagt villrådiga, men allt gjordes om för att papperet skulle stämplas av den Första myndigheten först och den andra sedan, omvänd ordning, alltså. Men si det gick inte, för ... ja för någonting. Rörigt? Gissa vad vi tyckte. Då kom hyresvärden till vår undsättning, han var advokat och kände rätt folk. Jippiii! Men han kom tillbaka och sa exakt samma sak! Kunde inte få den Rektangulära stämpeln eftersom den Runda redan satt där och den Rektangulära är finare än den Runda ... Till slut bestämde vi oss för att bara åka i alla fall och se vad som skulle hända, det var ju faktiskt inte värre än att vi fick vända om ifall vi blev stoppade vid gränsen. Med en hel del pengar dolda i händerna när vi lämnade över papperen, så kanske det skulle funka ändå? Vi åkte. Vi kom fram till gränsen. Vi lämnade över alla papper och fick alla stämplar i passen och allt och sedan sa vi: "Vi har fyra katter här också." Då tittade de in genom bilfönstret och log och sa "Vad fina!" "Men, vill ni inte se deras papper också?" En viftning med handen och "Nej, det behövs inte." Exakt samma sak upprepades på den turkiska sidan av gränsen. Utan överlämnande av pengar på någon sida av gränsen. Till saken hör att katterna och jag stannade en månad extra i Bulgarien för att alla papper skulle ordnas medan Maken redan befann sig i Istanbul!

Så kan det gå!

Sjukt

Jag stödjer en kampanj i Aftonbladet.

Genomförkyld, feber, ett enda stort sår i halsen och kan inte prata. Dessutom urdeppig för att SD nu sitter i riksdagen - måste komma ihåg att 95% av svenska folket INTE röstade på SD. Jag går och lägger mig.

FY FAN

Mer kan jag inte säga just nu.

Nu måste vi kämpa mot rasismen.

Valet

Hur bra jag än tycker att jag planerar en packning, kommer jag alltid på någonting mer efter en stund. Alltid, alltid. Men nu har jag blivit så gammal att jag har lärt mig att jag måste packa några dagar innan jag ska åka, så att jag hinner med att komma på det där sista också. I dag kom jag på att jag skulle ta några extra kopior av alla dokument, ifall den egyptiska tullen vill behålla någonting, så att de inte behåller originalen som måste följa med hela vägen till Sverige.

Nästan alla dokument som ska med. En uppsättning original, en uppsättning med två kopior att kunna ge bort, en uppsättning kopior till mig, en uppsättning med alla andra dokument som har samlats under förberedelserna och som jag tar med mig ifall, ifall.

Katternas resväska med filt som jag har sovit på för att "lukta in", matskål, leksaker och lapp med påminnelse om det sista av torrfodret och borsten.

Burarna med ytterligare en uppsättning kopior av alla dokument, adresslappar, 24-timmars telefonnummer, id-lappar, "Live Animals"-lappar, "This Way Up"-lappar och en påse torrfoder.

Nu är det spännande med valet tycker jag. Självklart hoppas jag att det gäng jag har röstat på ska vinna, men vi får se. Jag har i alla fall förberett valvakan med en smulpaj, någonting gott måste man ju ha att smaska på medan man sitter här och håller tummarna. Det jag allra MEST håller tummarna för är att SD INTE ska komma in i riksdagen. Jag kommer att bli nöjd vilket block som än kommer in, bara INTE SD kommer in.

Min rädsla för SD är inte bara PK, det är personligt också. Eftersom jag är halvindones tillhör jag de icke önskvärda, enligt dem. Men jag är född och uppvuxen i Sverige, Sverige är mitt land också. (Nu höll jag på att skriva att jag aldrig har bott någon annanstans, men det har jag ju ...) Dessutom räknas jag som muslim eftersom min pappa var muslim, vilket gör mig ännu mindre önskvärd. Nu är jag ju kvinna, så jag tillhör kanske inte förtryckarna, men jag är ju förtryckt. Och det kan jag enligt dem åka och vara någon annanstans. Förmodligen är jag även terrorist, så ni förstår själva hur farlig jag är.

Nå, jag ska inte raljera om saken och jag tror väl inte att jag blir utkastad ur Sverige så länge de inte har absolut majoritet, men jag tror allvarligt att klimatet kommer att hårdna om de kommer in i riksdagen. Gamla fantasier och amsagor från medeltiden lever och frodas. I dag är det inte främst judar som anklagas för diverse fantasier, även om de fortfarande får sig en släng av sleven emellanåt, i dag är det främst muslimer som får stå måltavla för dessa medeltida - och helt felaktiga - spökhistorier. Problemet är att ju mer vi västerlänningar hittar på om och misstror andra människor i världen, desto mer försvarar de sig och sluter sig i sina egna led. Glöm aldrig att det var korsriddarna som uppfann det heliga kriget, det var INTE muslimerna. Jihad var från början ett inre heligt krig, ett krig med sig själv, men har tack vare européernas härjningar med tidens gång ändrats till att bli försvarskrig och till och med angreppskrig. Det är någonting som ingen människa önskar ska trappas upp, och det är därför det i förlängningen är så farligt när partier som SD växer sig starka. Tänk själv, om någon kommer och talar om för dig att du och din familj är dumma i huvudet, hur reagerar du då?

Vi måste lära oss att leva tillsammans, inte bygga ytterligare murar mellan oss.

JAG KOMMER INTE ATT DISKUTERA DET HÄR. JAG KOMMER INTE ATT ÄNDRA MIN UPPFATTNING OM DET HÄR. ALLA RASISTISKA OCH OTIDIGA KOMMENTARER KOMMER ATT RADERAS.

Och så blev det lördag

Stickande farbror utanför Blå moskén, Istanbul.

TACK alla söta ni för era fina kommentarer och era lyckönskningar om att kattresan ska gå bra! Jag tar med tacksamhet emot alla hållna tummar, tassar och klor jag får!

Nu är allt som kan förberedas för katterna förberett. Det är bara det där allra sista som en termos med isbitar (häller man vatten i skålarna skvimpar det bara ut) och liknande som ska ordnas, men det kan jag inte göra förrän i sista minuten. Burarna är nu fullklistrade av adresslappar och 24-timmars telefonnummer och id-lappar. Återstår "Live Animals", "This Way Up" och AWB-lappar, men det får jag på flygplatsen, det har jag redan förhört mig om.

Som tur är får jag ha två väskor i mitt eget bagage, så jag kommer att ha en extra väska med katternas stora filt (som jag har sovit på för att den ska lukta av mig också), matskålar, leksaker och deras vanliga torrfoder i den för att ge till tjejen från karantänen. Vi ska ses som hastigast på Arlanda så att jag kan ge det till henne. I burarna kan de bara ha en liten handduk var som luktar av dem själva och som de känner igen. Dessutom har Maken lagt in jättebra dörrmattor med gummibotten som liksom suger fast i botten så att de inte kan flyga omkring utan ligger stilla, golvet i buren är annars hårt och halkigt, och det kan ju inte vara så bekvämt. Plus att mattorna är absorberande ifall olyckan skulle vara framme.

Nu är ni väl trötta på kattresan, kan jag tro, men tyvärr blir det väl lite tjat till om den innan allt är över. Trösten är att den som tycker det är tråkigt slipper läsa : )

I dag passade vi på att smörja kråset med lite sushi när vi ändå var på Shoppingcentret. Jag tror förresten vi slog rekord i att handla LITE i dag. Vi kunde till och med gå till snabbkassan där man får ha max tio varor. Det har aldrig hänt förr!

I morgon är det VAL och jag hoppas att ALLA som kan går och röstar! Vi vill INTE ha de där främlingsfientliga galningarna i riksdagen, de är skadliga för hela Sverige.

Jag måste säga att jag beundrar våra politiker på ett sätt, allihop. Att de orkar! De blir ständigt påpassade, granskade i sömmarna, utfrågade, utskällda, ifrågasatta och måste hela tiden svara på samma frågor i olika former om och om igen. Och så måste de samtidigt se superfräscha och pigga ut. Jag hade aldrig klarat av att vara politiker.

Glöm som sagt inte att rösta i morgon!

Reseförberedelser

MuusiKOmposition.

Pust, nu är i det närmaste allt förberett för kattresan. Alla dokument är kopierade och sorterade i tre buntar, en väska är packad med filt, matskål och lite leksaker, försäkring är ordnad och träder i kraft när de kommer hem, kontanter är hämtade ... Återstår att klistra på lite adresslappar på burarna, fler kontanter ska hämtas i morgon och Makens arbetstillstånd måste hämtas och kopieras.

Nu återstår min packning. Vilket inte blir det lättaste med tanke på att det är lite svalare i Sverige än här. Men nu kan jag börja tänka på den i alla fall. Och det blir bara iPaden som får följa med den här gången, inte datorn. I stället ska jag ta kameran för jag VILL traska runt i Stockholm och fotografera. Haha, ni ska se att det kommer att regna och ruska hela tiden så att det inte går att fotografera. Nå, jag vill ha den med i alla fall.

Ja ni hör, jag har inte så mycket roligt att berätta just nu. I stället önskar jag alla en trevlig helg!

Farbror doktorn

Stina och Tjorvan i sina burar. De råkade få fel dörrar i hastigheten. Även Tjorvan kommer dock att få en vattenskål på dörren när det blir dags att åka till Sverige.

Nu har vi varit hos veterinären igen. Inom tio dagar före avresa ska katterna avmaskas, så det har vi ordnat i dag. Tjorvan var jättesur på mig när hon tvingades svälja tabletten, den blicken vill jag helst aldrig få igen. Katterna har även fått de dokument de behöver för att resa ut ur Egypten, de har blivit avlusade (inte för att de hade några loppor, men ändå) och de har fått trippelvaccin. Dessutom har vi diskuterat burarna åter igen. Det är jag som är osäker och föreslog att jag skulle köpa burar av veterinären i stället för dem vi redan har, men han tyckte, precis som Lufthansa och Agenten, att de här är alldeles utmärkta. Jag har också frågat honom om tusen andra olika sorters vaccinationer som jag har läst om på Internet, men han tyckte att det räckte så här. Stackarn, jag hade en hel A4-sida full av olika knasiga frågor, men han svarade så snällt på allt.

Onsdag i nästa vecka måste vi dit igen, innan vi ger oss av, eftersom katterna måste undersökas av veterinär inom 24 timmar före avresa. Det är för att se så att de är friska och klarar av flygresan, och så att de inte misstänks ha några smittsamma sjukdomar.

Hjälp hörrni, kattresan börjar närma sig med stormsteg! Sent på onsdag kväll åker vi till flygplatsen, och planet lyfter inte förrän 05.35 på morgonen. Ännu längre dröjer det innan vi landar i Stockholm, där är vi inte förrän 18.25 på torsdag kväll. Att det tar så lång tid beror på att alla tullare och gränskontrollörer ska ha sitt att säga till om. Hemskt! Trösten är att katterna får vila sig lite på Animal Lounge i Frankfurt. Den loungen verkar väldigt bra, de kan ta emot alla sorters djur, från isbjörnar och elefanter till sällsynta fåglar och tropiska fiskar.

Usch, jag har så ont i magen för det här!

Myrkrig och onsdagsrecept: Lammgryta i långkok

Här där vi bor nu har vi varit förskonade från diverse insekter. Okej, en och annan myra, en och annan spindel, men det kan jag leva med. Det jag inte kan leva med är myrinvasion. Och myrinvasion hade vi i morse när jag vaknade. Mitt fel, jag skulle inte ha kastat de överblivna lammbenen i soporna så där hur som helst, jag skulle ha paketerat in dem ordentligt så att de inte lockade katterna att välta hela sopkorgen och släpa runt på benen. Tur i oturen har jag i alla fall lärt mig hur man krigar bäst mot myror - i alla fall när man har katter så att man inte kan spraya runt med en massa gift. Man använder diskmedel. Dels kan man ringa in ett större gäng myror med diskmedel så att de stannar på plats och inte smiter iväg, dels kan man dutta diskmedel direkt på dem så att de inte kommer loss ur kletet. Att bara samla ihop dem med fuktigt hushållspapper går inte, de sprattlar bara iväg. Men med diskmedel kommer de ingenstans. Nackdelen är att det är lite jobbigt att få bort allt diskmedel från golven sedan, men hellre det än en massa myror som klättrar överallt.

Så här såg det ut på mina golv i morse, fast runt om i halva lägenheten.

Lammbenen ja, de var från lammgrytan jag gjorde i går. Jag blev så inspirerad av Annika som skrev om sin slow cooker härom veckan, så jag plockade fram min. Annikas är elektrisk, men min stoppar man in i ugnen, sätter på en låg temperatur och låter grytan stå där den står tills man vill äta. Helst en 6-8 timmar, och om det blir några timmar extra gör det inte så mycket eftersom köttet bara blir mörare och mörare ju längre det står.

Min "slow cooker" från Bulgarien.

Egentligen kan man bara ta det man tycker är gott och stoppa i grytan, men här är ändå ett grundrecept som du sedan kan ändra efter behag. Måtten är ungefärliga, men jag tror att det var så mycket jag hade i.

Lammgryta

Lammlägg, drygt ett ben per person - annat kött går också bra

2 lökar delade i cirka fyra klyftor per lök

2 morötter delade i lite större bitar

4-5 klyftor vitlök, hela eller bara delade

8-10 oliver

3 msk soja

1/2 dl olivolja

1 msk honung

1 msk lammkrydda - eller rosmarin och lite andra örtkryddor

salt

3-4 dl vatten

Stoppa allt i grytan. Sätt in i ugnen på 120°C och låt stå 6-8 timmar tills du har lust att äta.

Om man vill kan man sedan reda av skyn med lite grädde, det blir jättegott. Men om man ska vara rädd om kolesterolen kan man använda skyn som den är.

Fem intressanta saker om Egypten

Lunchrast.

För en tid sedan var det någon som sökte på "fem intressanta saker om Egypten", och hamnade hos mig. Tyvärr hade jag ingen sådan lista just då, men jag tänkte att jag skulle kunna ordna en. Så här kommer den:

1. Cirka 250.000 svenskar besöker Egypten varje år, främst som turister.

2. Egyptens enda permanenta färskvattenkälla är Nilen.

3. Egypten är världens 16:e folkrikaste land med 78.866.635 invånare (juli 2010).

4. Endast 2,92% av Egyptens markyta är odlingsbar.

5. Egyptens lägsta punkt är Qattara-sänkan i Libyska öknen, den ligger -133 m under havsnivån. Qattara-sänkan är också världens största försänkning med en yta av 44.000 kvadratmeter. Egyptens högsta punkt är Katarinaberget i Sinai som är 2.629 m ö.h., mest känt för sitt kloster.

Att bli gammal

Jag och Margareta Krook för några år sedan.

Jag är väl kanske inte direkt gammal än, förutom om man frågar en tonåring, förstås, men jag känner helt klart av att jag har kommit till en punkt där min kropp har börjat åldras. Och det är faktiskt lite jobbigt, ska jag erkänna. Klimakteriet, menopausen, tantåldern … Visst, en fördel är helt klart att den Röde djävulen inte hälsar på så ofta längre, det är bara positivt. Billigare blir det också. Men allt annat hade jag gott kunnat vara utan. Den som har läst här ett tag kanske minns att jag gick ner 7 kg förra sommaren – vilket visade sig bero på klimakteriesvettningar! Jag svettades bort 7 kg! Och när man som jag snarast har för få än för många kilon att börja med, ja då är det rena katastrofen. Det avhjälptes med hormontabletter, eller Hormone Replacement Therapy, som det heter, så nu väger jag normalt igen. Hade hoppats på några extra kilon, men icke. Och svettningarna är färre nu, men de är inte helt borta, det ska ingen tro. Jag menar, när man står i ett rum som är i det närmaste kyligt och Maken tycker att det är dags att stänga av AC:n, medan man själv håller på att koka ihjäl, då beror det i alla fall inte på att det är en lång het sommar.

Huden är helt knäpp. Jag har alltid haft i det närmaste fet hy, har alltid varit tvungen att ha fuktkrämer som bara är fukt men inget fett, de allra lättaste av lotioner och annat vad det nu är vi kvinnor smetar in i ansiktet. På vintrarna har jag alltid blivit torr om smalbenen och höfterna, förmodligen för att jag alltid har varit så ordentligt påpälsad, men om somrarna har jag i princip aldrig behövt smörja in några kroppsdelar. Nu? Jag har en riktigt fet kräm i ansiktet och ändå känns det som om hyn ska spricka av torrhet. Jag får kleta in hela mig med en riktigt oljig hudkräm varje dag och ändå har jag torrklåda på sina ställen – särskilt då ryggen som jag så klart inte når att klia på. Och det här tror jag inte går över, som svettningarna kommer att gå över en vacker dag, torrkärring kommer jag nog alltid att förbli.

Håret är min stora sorg. Jag har alltid haft tunt hår, tunt och bebisaktigt fjun som aldrig riktigt har velat låta sig friseras och ligga i fina frisyrer. Men jag har i alla fall kunnat sätta upp det i hästsvans och små knutar i nacken för att få det att se någorlunda vettigt ut. Det går inte längre för jag har nästan inget hår kvar. Det har blivit torrt och sprött och jag tappar mängder varje dag. Det är alltså inte bara sand och katthår jag får städa undan här, det är även mina egna hårstrån. Samtidigt har det blivit alldeles konstigt, så om jag har styrt undan håret åt ett håll känns det som om det har stelnat åt det hållet och har svårt att styra åt ett annat håll. Det känns som om jag har reumatism i håret, ungefär. För att inte tala om hur irriterad jag är i hårbottnen. Nu har jag köpt ett ”moisturizing scalp care” schampo, och det känns i alla fall lite bättre, vi får se om det kan normalisera så att jag inte går runt och känner av hårbottnen hela tiden. Inte tror jag att jag kommer att få tillbaka håret heller, mamma var rätt tunnhårig mot slutet så det ligger säkert i generna. Men så fort jag kommer till Sverige ska jag konsultera min frissa, hoppas han har något knep för att förbättra det hela.

Naglarna då? Nej men dem är det inget fel på! Naglarna som jag faktiskt inte bryr mig om särskilt mycket utan håller kortklippta för att kunna skriva ordentligt på tangentbordet, de är starka som pansarplåt och växer så det knakar. Bergis, jag tror mina naglar hade funkat utmärkt att bygga stridsvagnar av, så hårda är de. Varför kan inte den kraften sitta i håret i stället?

Tack och lov tror jag inte att det är något fel inuti skallen än i alla fall. Visst, har inte lika lätt för att lära mig nya saker som när jag var tjugo, vilket jag särskilt märker på att det är svårare att lära sig nya språk, och minnet är kanske inte heller lika på topp, men jag tror inte att jag har börjat få Alzheimers eller någonting liknande. Alltid en tröst. Och att jag känner mig lika pigg/trött som jag alltid har gjort är också en tröst.
Jag äter verkligen varierat och håller inte på med någon sorts diet, det har jag aldrig gjort. Dessutom ”proppar” jag nu i mig b-vitamin för håret, multivitamin för hela mig och ginko biloba för att inte bli dement. Några andra bra tips?

Hoppas att alla ni ska slippa allt sånt här och allt det andra också!

Bara en ko

Rauschenbergko.

Kommer ni ihåg koparaden i Stockholm? En av mina bästa kompisar, C, och jag tog oss runt hela Stan och fotograferade alla kossor. Här är en.

Återkommer i morgon när det är vardag igen.

Älvskorstenar och kameler

När jag var och rotade i gamla foton hittade jag några från Kappadokien i Turkiet, som jag skrev om tidigare och som ni kan läsa om här. Jag vet inte om det var den gamla, allra första, digitalkameran vi hade som var dålig, eller om fotona har förändrats när de har legat på en cd-skiva, men de ser lite antika ut i färgerna.

Dam med åsna. Byxorna hon har på sig är klassiska s.k. shalwar, vida byxor i grenen och avsmalnande nere vid anklarna.

Älvskorstenar. Här har någon bott kan man se på trappan och fönsteröppningarna som är uthuggna i stenen. Skorstensformationen och hatten är sådana som naturen har skapat dem. (Det är inte jag som går där, jag vet inte vem det är.)

Kamel framför älvskorstenar.

I dag har jag jobbat hela dagen och Maken har kollat på kvalificeringen till Formel 1-tävlingen som går i morgon. Så vi har båda roat oss på var sitt vis.

Kunde inte låta bli ...

Bilden lånad från Amazon.

... att köpa den här kokboken, och det är jag glad för! En helt underbar, och tjock, kokbok av en tjej som heter Tessa Kiros och som har en finsk mamma, grek-cypriotisk pappa, född i London, uppväxt i Sydafrika, gift i Italien och med en peruansk hemhjälp. Vad mer kan man begära av en kokboksförfattare? Falling Cloudberries - a world of family recipes, heter den. Bara namnet ... Och så berättar hon om sin familj, om matminnen från när hon var liten, och visar fantastiska foton.

Jag hittade boken på Google Books, och därifrån kan man alltså länka in hela boken. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om saken, hon har lagt ner en massa jobb och förlaget har lagt ut en massa pengar för att trycka den. Men här finns den alltså helt gratis på nätet. Vad tycker ni, ska den ligga ute så här eller ska jag ta bort den?

Själv ska jag laga fläskfilé i dag, Maken hade köpt en i Sverige och det vore ju synd om den får ligga och mögla.

Vi har förresten fått sommartid nu igen. Vet inte, men det är väl bara några veckor kvar tills vi ändrar till vintertid igen. Nå, nu stämmer klockan i datorn igen, det är alltid trevligt.

Klotter

För ett bra tag sedan lovade jag någon, det kan ha varit Kim, att jag skulle visa en speciell bild. Men hur jag än letade hittade jag inte bilden. Nu, när jag letade efter någonting helt annat, dök den plötsligt upp!

Vi svenskar har ju varit ute och sett oss om i världen ganska länge nu, det började väl med vikingarna som tog sig ända till Miklagård* - nuvarande Istanbul - där de bland annat tjänstgjorde som kejsarens livgarde. Tecken på det finns i Aya Sofya, vars historia du kan läsa lite mer om här (läs under rubriken Dag 1).

Aya Sofya.

Här i Aya Sofya, på balustraden i övre galleriet bredvid kvinnornas avdelning**, finns klotter från 800-talet inristat. Man kan tänka sig att vikingarna hade det lite tråkigt under de säkerligen väldigt långa gudstjänsterna, de var väl inte ens kristnade. Och som det står på skylten, det är oläsligt förutom namnet, Halvdan. Kanske det står Halvdan var här?

Halvdan var här.

I dag är sista dagen av Ramadan för i år. Jag ska vara ärlig och säga att jag tycker att det är skönt, från och med i morgon kan man äta och dricka offentligt utan att skämmas. Och nu börjar den största högtiden inom islam, Eid al-Fitr (Şeker Bayram på turkiska). Festligheterna varar i dagarna tre då man besöker alla och äter och dricker gott. Laura har skrivit väldigt bra om hur man firar i Turkiet, och här i Egypten går det till på ungefär samma sätt. Nu önskar jag alla Eid Mabruk och Mutlu Bayramlar!

*Mikla, mykil = "mycken", "stor", "handelsplats", "den stora staden". Särkland var benämningen på Mellanöstern och Arabien.

**I det kristna Bysantinska riket hölls män och kvinnor separata, det finns till och med en teori som menar att seden att täcka kvinnors ansikten, som smög sig in i islam först en tre-fyra generationer efter profeten Muhammed, kom från Konstantinopel där det länge hade varit sed.

En lista

Meny från en liten krog i Çanakkale, Turkiet. Det blir rätt fint när man kör fonetisk stavning, utan att egentligen ha riktig koll på hur orden uttalas.

Ja det är onsdag i dag, så egentligen skulle jag vilja bjuda på ett onsdagsrecept. Men jag är så fruktansvärt oinspirerad när det gäller mat just nu, så jag hoppar över det i dag. Det blir bara en liten meny. Vad sägs, får det vara lite Mit Baals, Lam Caps, Mac Girl eller kanske lite Mix Girl?

I stället gör jag en liten lista som jag fick av Anna i går. Häng på du också, om du har lust!

10 FAVORITER

Färg: Gammelrosa.
Mat: Lammkotletter och krämig potatisgratäng.
Band: Tarkan. Ok, han här inget band, men i alla fall …
Film: Kärlek het som chili.
Bok: What came before he shot her av Elizabeth George.
Sport: NEJ! Och som de håller på att tjata om denna Slattan på tv just nu! Jag tror jag blir tokig. Och så kommer rikdagsledamöter och vill sänka skatten för fotbollsspelare!!! Värden är SJUK!
Säsong: Våren. Maj och juni är allra bäst när allt är skirt och ljusgrönt och spirande.
Veckodag: Jag tycker knasigt nog om alla dagar.
Glass: Allt med fruktsmak.
Tid på dagen: Morgonen. Jag tycker det är mysigt att vakna, tassa upp och mata katterna, koka en kopp kaffe och lägga mig i gästrummet med kaffet.

9 JUST NU
Humör: Lite irriterad och trött.
Äter: Ska snart steka mig en pytt på lax och ris.
Kläder: En blå kortärmad klänning typ lång tenniströja. Sandaler.
Bakgrund: Tv:n.
Nagellack: Nej, inte just nu.
Time: 13.30.
Omgivning: Hem ljuva hem.
Källa till irritation: Tv:n. VARFÖR ska de sända ett finskt program om ett gäng som vallfärdar till Santiago de Compostéla varje dag i en veckas tid? Så himla intressant är det inte. Dessutom är det en tjej som har en knarr-gnällig röst som är hemskt irriterande.

6 HAR DU NÅGONSIN …
Blivit ”ihop” med någon av dina vänner: Nu talar vi forntid. Haha, men nej, det har jag inte.
Brutit mot lagen: Jag är från Stockholm. Det innebär att jag aldrig stannar och väntar på grön gubbe när jag ska över gatan.
Blivit tagen av polisen: Nix, jag är en snäll flicka.
Nakenbadat: Jo, men det var nog ett tag sedan. Det passar sig ju inte riktigt var som helst.
Varit med på tv: Ja, en gång när jag var cirka 10. Ellinor Taube hade vernissage och jag var där.
Kysst någon du inte känner: Tror jag härmar Anna här: I like Nilla's answer; "you don't know each other that well in the beginning..."

3 PERSONER
Du kan berätta allt för: Klas och mina allra bästa kompisar.
Du tycker om: Härmar Anna här också eftersom det är sant: My blogging friends.
Du inte tycker om: En turk på Kontoret som tror han är kung och äger Företaget. Ingen gillar honom.

2 VAL
Kaffe eller te: Kaffe. Jag skulle inte kunna leva utan mitt morgonkaffe. Resten av dagen går an, men morgonkaffet vill jag inte vara utan.
Vår eller höst: Vår.

1 ÖNSKAN
Att katterna inte ska lida av flygresan hem till Sverige.

Lite lösryckta tankar

Först måste jag förtydliga en sak, märker jag i kommentarerna: Katterna ska sitta i karantän i fyra (4) månader, eller 120 dagar närmare bestämt. Efter det ska de sitta i 60 dagars hemkarantän när de inte får träffa andra djur. Däremot får jag besöka dem efter två veckor i karantänen. Fast bara en timme, och inte oftare än var fjortonde dag. Så Nisse i Madrid får vänta ända till slutet av mars innan han kan få en dejt.

Tur att det inte är en kamel jag ska transportera till Sverige.

Matleverans på kamelmarknaden.

Karavan.

• I går lagade jag nog årtiondets mest misslyckade middag. Wasabilax i ugn. Det var inte gott. Så om ni hittar ett recept på lax med wasabi i gräddsås på nätet, laga någonting annat.

• Nattens knäppaste dröm var att jag rabblade måtten på katternas burar så att jag skulle kunna redovisa det i tullen.

• Katternas burar är okej, nu har jag mätt Tjorvan som är störst fem gånger ... Dessutom har veterinären, Lufthansa och Agenten undersökt dem och alla har godkänt dem. Dessutom har vi väskremmar som vi ska binda om så att de inte kan råka öppnas.

• Senaste smeknamnet på Tjorvan: Gulligumpa (tänk signaturmelodin till barnprogrammen Bollibompa ...). Är det bara jag som är knäpp? Har ni också knäppa och ständigt nya smeknamn på era husdjur?

• Min orkidé har fått en stängel med blomknoppar! Nu hoppas jag bara att Stina låter bli att äta upp knopparna den här gången.

• Tips till matvaruaffärerna i Sverige: Lägg in sista förbrukningsdatum i streckkoderna så att vi utlandssvenskar slipper få möglig leverpastej. Vi kan nämligen inte gå och byta. Och vi blir väldigt besvikna, för vi var så sugna på leverpastej.

Sist men inte minst: Sjökapten Ole på Åland undrar över ett par ord han ofta hörde i arabiska hamnar, nämligen "fira" och "maina". Han undrar om de här orden är arabiska. Jag har gjort vad jag har kunnat för att efterforska saken, men mina kontakter är varken sjömän eller lingvister, så nu undrar jag om någon annan vet besked? Några av er har kompisar som talar arabiska, vet jag, kanske de vet besked eller kan ta reda på saken? Kika in hos Ole och läs inlägget för mer kött på benen om frågan i fråga.

Fint besök och lite mer om kattresan

Titta så fint besök jag fick nu på förmiddagen! Det kommer ofta härfåglar och sätter sig på just det här stället, och Tjorvan älskar att ligga och hacka tänder och vifta på svansen åt dem. Men det är inte så ofta man hinner få fram kameran och fånga dem just när de sitter och gör sig fina.

Härfågeln Ville gör morgongymnastik.

Var é brudarna?

Se så fina han är, härfågeln Ville.

Jag ska tillägga till gårdagens inlägg också, att Cargo City här i Kairo inte är välordnat och fint som det kanske är i Stockholm eller i Washington. Här är Cargo City stort, dammigt, rörigt och utspritt över ett jätteområde mitt i öknen bredvid flygplatsen (som alltså ligger mitt i öknen). Det enda som saknas är väl kamelerna, annars är det ganska likt sinnebilden av en medeltida marknadsplats i öknen.

Jag är evigt tacksam för att jag har Mr. W som hjälper mig genom hela den här snårskogen. Om någon är gudasänd, så är det han!

Någon kanske undrar hur det kommer sig att jag väntar så länge som till 23 september med att ta katterna till Sverige. Orsaken är att Ramadan tar slut den här veckan, sista dagen är närmare bestämt på torsdag. Sedan infaller den största helgen inom islam, Eid al-Fitr som varar i dagarna tre. Först därefter kommer det normala livet igång igen. Och det är en hel del som ska göras innan katterna kan åka, bland annat ska de till veterinären två gånger för diverse avmaskning och hälsokontroller, så det är viktigt att alla berörda finns på plats och jobbar som de ska redan innan avfärd.

Jag har fått frågan några gånger om jag sedan följer med katterna till karantänen. Det kan jag inte, för det får jag inte enligt Jordbruksverkets bestämmelser. Katterna hämtas på Arlanda av karantänspersonalen som sköter all införtullning i Sverige och tar dem till karantänen. När jag har lämnat dem ifrån mig på kvällen den 22 september får jag inte träffa dem förrän efter två veckors karantän.

Förresten drömde jag i natt att någon från Jordbruksverket kommenterade här på bloggen och tyckte det var trevligt att jag skrev om dem, och att det tyvärr stämde att straffet för att smuggla in djur i Sverige var avrättning.

Vilken dag!

En av bröderna Beyaz.

I dag har jag tillbringat i stort sett hela dagen i Cargo City för att fixa med katternas hemresa till Sverige. Cargo City är ett jätteområde vid flygplatsen där allt som handlar om flygtransporter sköts av dels bolagen själva och dels av ett antal "agenter". Allra först pratade jag med folk på Turkish Airlines och Lufthansas biljettkontor, varvid Turkish Airlines faktiskt föll bort rätt rejält eftersom engagemanget var ungefär lika med noll. Mycket bättre på Lufthansa som fattade vad det handlade om och skickade mig till Lufthansa Cargo i Cargo City.

Sagt och gjort, iväg till Cargo City. Och när man ska köra in på ett sådant område är det alltid en grind man ska igenom. Vid dessa grindar står alltid en massa människor, och en av dessa var en ung kille som visste var Lufthansa Cargo låg, så han skulle kunna visa oss. Han visade oss till en "agent" som, turligt nog, var klok nog och skickade oss vidare till Lufthansa. Då tog killen med oss till en annan "agent", som turligt nog, var klok nog att skicka oss vidare till Lufthansa. You get the picture! Efter dessa två agenter åkte vi i alla fall till Lufthansa, som planen ju ursprungligen var.

Och på Lufthansa blev vi väl mottagna av en mycket trevlig och kunnig kille som dels hade varit i Frankfurt och sett Animal Lounge och dels hade jobbat tre veckor på Lufthansa Cargo i Stockholm. Men han menade att vi aldrig skulle klara av den egyptiska tullen själva, det måste en agent sköta. Så han skickade oss till den agent han tyckte var bäst. När jag med darrande röst berättade att Mammakatten försvann tack vare en klantig agent, berättade han att den här agenten hade varit med om det själv en gång för femton år sedan, och det vill han aldrig mer vara med om. (Den katten hittades.)

Jaha, så vidare till en agent, alltså. Där tog en bra tjej hand om oss och fixade allt. Så, nu är katterna bokade att åka den 23 september. Vi betalar allt till den här agenten och så fixar de nu så att allt med tull och Animal Lounge i Frankfurt med mera funkar och blir betalt. Det är väl bara en sak jag själv vill kolla upp nu, och det är att EU-tullen i Frankfurt (jo det finns en sån också) verkligen funkar på det sättet och godtar betalning via agenten.

Puh, och som alla förmodligen känner till vid det här laget är det Ramadan just nu, dvs troende muslimer fastar från soluppgång till solnedgång. Ingen mat och inget vatten med andra ord. Och jag är ju väluppfostrad vilket innebär att jag inte ställer mig mitt bland en massa fastande människor och klunkar i mig någon svalkande dryck. Så man skulle kunna påstå att jag har fastat i dag jag också. Med lite fusk så klart eftersom jag åt frukost efter soluppgången och klunkade i mig ett antal glas vatten så fort jag kom hem.

Och på väg hem stannade jag till vid ambassaden och fullgjorde min medborgerliga plikt. Nu har jag röstat. Det funkade jättebra trots att jag inte hade fått mitt röstkort, det var bara att visa fram passet så kunde de printa röstkortet!

Skördetid

Nu börjar det bli dags att skörda dadlarna här i Egypten. De har inte satt igång för fullt än, men något träd här och var töms på sina skatter.

Mr. Ramadan har klättrat upp i trädet, barfota som de alltid är när de klättrar upp i palmerna.

En klase är redo att firas ner.

Här står några dadelklasar och väntar på att bli plockade.

Rött guld.

Här finns även gula dadlar.

Nu sitter jag och väntar på att Maken ska komma hem igen. Äntligen. Men han landar inte förrän vid halv åtta, så jag får vänta en stund till.

Pyramiderna i Giza

Alla begravningsmonument från det antika Egypten ligger på västra sidan av Nilen, och på den tiden fanns alla bosättningar på östra sidan. Orsaken till det var att människorna bodde där livet fanns, i det väderstreck där solen steg upp på himlen, och sedan begravdes man i det väderstreck där livet på jorden tog slut, där solen gick ner.

Pyramiderna i Giza här utanför Kairo är de mest berömda pyramiderna i Egypten. Det finns dock tecken som tyder på att begravningsplatsen i Giza har använts ända sedan den första dynastin (cirka 3.000 f.Kr). Utgrävningar pågår ständigt.

De tre stora pyramiderna i Giza byggdes under fjärde dynastin, som jag skrev i går tror man att den största pyramiden, farao Khufus pyramid, byggdes för cirka 4.500 år sedan. De två andra pyramiderna byggdes av farao Khufus son, farao Khefren, och sonson, farao Menkaure.

De tre stora pyramiderna i Giza: Khufus, Khefrens och Menkaures. Det är farao Khufus till vänster som är störst, även om den i mitten ser större ut - det är en synvilla eftersom den är byggd aningen högre än Khufus.

Staden kryper allt närmare pyramiderna. För inte alls många år sedan var här bara öken. Ser ni den lilla hunden vid foten av pyramiden? Nästan längst till höger.

En turistpolis vid farao Khufus pyramid.

Man tror att Sfinxen har farao Khefrens huvud på en lejonkropp. Där han ligger tittar han mot den uppgående solen. Sfinxen är gjord av mjuk sandsten, och hade den inte legat begravd under sanden i flera tusen år hade den varit söndervittrad i våra dagar. Men faran är långt ifrån över, vinden och luftföroreningarna från Kairo gör att Sfinxen smulas sönder i snabb takt så man arbetar oavbrutet med att försöka rädda den åt framtiden.

Sfinxen i Giza.

Drottningarnas pyramider är mycket mindre än faraonernas.

Unga ryttare.

Farao Khufus (Cheops) solbåt

Har hela dagen funderat på vilka av alla fantastiska äventyr här i min otroligt spännande vardag i utlandet jag ska skriva om i dag. Ska jag skriva om städ och disk? Eller kanske tvätt? Matlagning då? Att bära ut sopor är väl spännande? Inte det, nehej.

Till sist hittade jag i alla fall några gamla bilder från båtmuseet vid pyramiderna i Giza.

Man vet inte mycket om farao Khufu (mer känd som Cheops) eftersom hans grav, den största pyramiden i Giza, plundrades långt innan någon arkeolog undersökte den. Man tror i alla fall att pyramiden byggdes cirka 2589-2566 f.Kr., så han själv bör ha levt ungefär vid den tiden.

Det man har hittat låg begravt utanför pyramiden, båtar begravda i sanden. Det finns sju sådana båtgravar, och en av dem kan man se i det museum som nu är byggt bakom pyramiden.

Båten är gjord av cederträ från Libanon och en del akaciaträ. Den är 43,3 meter lång och 5,9 meter bred. De lärde tvistar ännu om betydelsen av båtarna och varför de är begravda vid pyramiden, någon menar att det finns en båt för varje väderstreck för farao att resa i, andra tror att det är solbåtar som ska föra farao över det himmelska havet när han följer solguden Ra.

Den som vill läsa mer om båtarna kan göra det här. Där kan man också se en bild som är väldigt lik en av bilderna som jag visar här, men den jag visar har jag tagit själv. Jag lovar och svär, på heder och samvete.

Båtmuseet bakom farao Khufus pyramid i Giza.

Man måste ta på sig lånetossor när man går in i museet.

Farao Khufus solbåt.

Hytten.

En åra.

Bevarat rep.

Avancerade knopar.

En bra sajt med information om Egypten är Tour Egypt, som jag tyvärr inte har hittat förrän nu. Här finns information om allt från att skicka vykort till farao Khufus solbåt.

Onsdagsrecept: Yakiniku

Korvmoj på egyptiska.

I dag är det onsdag och nu ska jag skärpa mig och återuppliva den trevliga traditionen med onsdagsrecept, som Petra initierade för kanske ett år sedan. Nya recept behövs alltid för att liva upp vardagsmiddagarna, även om man inte följer recept slaviskt. Tyvärr har jag inget foto på dagens rätt, i stället bjuder jag på en egyptisk korvmoj. Inte för att de serverar korv från vagnen, jag är ärligt talat osäker på exakt vad för mat de säljer. Med min i grunden svenska mage törs jag inte riktigt konfrontera den egyptiska bakteriefloran när den är på topp, vilket är risken i dylika matvagnar.

Yakiniku betyder egentligen "grillat kött" och i Japan finns speciella yakniku-restauranger där man beställer in sitt färdigmarinerade kött och grillar det själv vid bordet. Min variant är säkerligen försvenskat, och väldigt enkelt att göra. Man bör kunna använda nästan vilket kött man vill, och grönsaker kan man självklart tillsätta efter smak. Jag är osäker på var jag hittade receptet, men det var säkert på nätet någonstans.

Yakiniku (4 port.)

600 g tunt skivad entrecote eller lövbiff, strimlad

5 msk soja

4 msk socker

4 msk finskuren purjolök

1 msk finhackad vitlök

1 msk rostade sesamfrön

1/2 msk färsk, riven ingefära

1/2 rivet päron

1 nypa svartpeppar

1 msk sesamolja

Blanda alla ingredienser utom sesamoljan och låt köttet marinera minst 30 minuter.

Stek köttet hastigt i sesamoljan och servera med marinaden som sås, tillsammans med ris.