Julblommor

Åh, vilken trevlig kväll jag hade i går tillsammans med Olgakatt! Hon mötte mig vid tåget i Hässleholm, och sedan tog hon med mig till en av hennes årliga jultraditioner - att tillsammans med ett gäng damer i Zonta göra egna julgrupper och andra dekorationer. TACK Olgakatt för att jag fick följa med!

Först fick vi glögg att värma oss med, sedan lite mat i magarna, och sedan fick vi en liten demonstration med tips om vad man kan göra. Duktiga I visade:

Man kan bygga upp på höjden med hjälp av kvistar, sedan binder man med garn så att det får formen av en julgran. Och så fyller man upp med kottar och äpplen och mossa och blommor, eller vad man nu vill ha.

En vinflaska är alltid roligt att både ge och få, och om den är så här vackert dekorerad blir det desto roligare.

Vi höll till i en blomsteraffär, och där kunde vi fritt välja bland alla växter och alla prylar för att komponera våra julgrupper. Det var helt underbart att kunna gå flera varv och pilla på allt man var nyfiken på, det kan man inte göra om man är vanlig kund - då hade de väl trott att man var prillig. Till slut lyckades jag bestämma mig för både kruka, växter och dekorationer. Så här blev det:

En novemberkaktus, en vit miniamaryllis (eller kolibriamaryllis), två vita miniblommor och två små hängväxter. Att jag inte frågade Olgakatt vad växterna heter! Nå, jag kanske kan fråga så här?

I sista minuten blev det även en hyacint multiflora. Det ska bli spännande att se hur den ser ut.

Jag hade tur med tågen också, tåget till Hässleholm var bara några minuter sent, och tåget hem till Älmhult var punktligt på minuten. Så jag frös inte till en istapp!

Juldekorationer

Frusna bär.

Hinner inte blogga i dag, ska iväg nu för att göra juldekorationer tillsammans med Olgakatt! Åh, vad det ska bli roligt! Hoppas nu bara att tågen går som de ska i snövädret. Det är redan -7,3°C, så håll tummarna för att jag inte fryser till is på vägen.

Återkommer i morgon!

Första advent

I dag är det första advent och julskyltningssöndag här i Älmhult. Det betyder att butikerna inte har julpyntat förrän till i dag, stan har inte pyntat och kört på med julen förrän i dag, och julen har inte startat någonstans förrän i dag. Det tycker jag är BRA! Fyra veckor före jul kör julen igång, och det är alldeles lagom så att man inte ska tröttna, vilket man gör om affärerna börjar redan någon gång i september - oktober.

Och i dag är det verkligen julstämning här i Älmhult, rena rama adventskalendern, om ni frågar mig. När vi var ute och tittade på granen och lyssnade på tomtenissarna som sjöng, kände vi oss precis som om vi var mitt i adventskalendern. Helt underbart, och så vackert överallt med all den vita snön.

Jag hade tänkt ta med kameran ut på stan i dag, men det snöade så mycket så det gick bara inte. Jag vill inte riskera att kameran kolar vippen. I stället fick det bli mobilkameran som gjorde tjänst, men alla stora snöflingor gjorde det lite svårt, det blev långa streck i bilderna! Det kom en dryg decimeter bara på den stunden vi var ute.

Restaurang Hörnan bjussade på glögg. Den var god!

Stora fina julgranen mitt på torget.

Jag hoppas att ni alla har en riktigt trevlig första advent!

Lördag i Älmhult

Skira istappar så här i början av vintern.

Det blir bara bättre och bättre här i Älmhult. Ikea har för sina anställda någonting som kallas Aktivitetshuset, men inte bara för de anställda, familjerna får också använda huset. Faktum är att grundtanken med Aktivitetshuset är att medföljande familjer ska ha någonting att göra här i Älmhult. Där finns ett kafé, ett lekrum, ett gym, bubbelpool och bastu. Dessutom ordnar de olika kurser och andra aktiviteter, en stående programpunkt är After Work en torsdagkväll i månaden. Och gissa vem som ska sajna upp sig på fotokursen som börjar efter jul! Nu har jag fått ett familjekort så att jag kan gå dit när andan faller på. Enda nackdelen är nu att jag inte har någonting att skylla på för att slippa gå på gym ... Foton kommer när jag har tagit dem.

I dag blev det att veckohandla, vi har till och med gjort en veckomatsedel eftersom jag har mycket jobb kommande vecka, så jag hinner dåligt med att både fundera ut vad vi ska äta, handla maten och laga den. Då kan det vara praktiskt att bara behöva komplettera lite och sedan laga till det hela. Förutom mat köpte vi ett nytt strykjärn, för det som finns här i lägenheten är alldeles knasigt och dessutom har förra (eller förrförrförra?) hyresgästen strukit något syntetiskt plagg på för hög värme, så halva tyget har klibbat fast på strykjärnet.

Nu ska vi tjuvsmaka på glöggen. Dufvenkrooks vinglögg. Undrar om Dufvenkrook var en gammal major eller om det var en gammal faster.

Jag önskar alla en riktigt fin första advent i morgon!

Vi går vidare runt Älmhult

Här fortsätter det att snöa och det är riktigt kallt, så jag tvivlar inte ett dugg på att vi får en vit advent full av julkänsla. Att måla rouge på kinderna innan man går ut är en ren överloppsgärning, för man får rejäla rosor på kinderna av kylan. Just nu är det -6,1°C utanför oss, och kallare lär det bli under helgen.

Kom så ska jag visa hur det ser ut om man går från Stora Torget här i Älmhult:

Stora torget i vinterskrud. Butiken på hörnet bakom den gula bilen heter Presenten och är en alldeles utmärkt affär om man är ute efter köksprylar av bättre kvalitet. De säljer även lite olika teer och inte minst hemgjord honung från butiksinnehaverskans egen gård. Jag har självklart köpt en burk!

Bakom tågstationen kikar Stora varuhuset fram.

Här vid torget finns vår alldeles egna Tattoo, så om ni blir sugna på en liten tattis när ni är här, så vet ni vart ni ska gå.

Asiatisk mat köper man här i den lilla butiken vid torget. De har bara öppet på eftermiddagen, men det räcker för mig.

Jag blev så lycklig när jag fick syn på Veterinärkliniken! Nu vet jag vart vi ska ta vägen med kisseflickorna om de blir sjuka. Förresten har nu halva karantänstiden gått!

Ikea har konkurrens. Här på Sthlm View kan man köpa många fina saker till hemmet. Dyrt men fint. Jag har faktiskt redan köpt en filt som var nedsatt från 600:- till 100:-. Lite solblekt, men jag har tänkt använda den, inte visa upp den.

Sushiplejset är helt nyöppnat, men det är redan svårt att få bord. Det låter bra, då får vi förhoppningsvis behålla dem länge.

Bästa klädaffären heter Lejonhuset. Här kan man köpa Odd Molly och en massa andra märken. De har även skor. En trevlig tjej som har affären också, vilket aldrig skadar.

Förutom att vara hälsokost har hälsokosten (det finns en till förresten, så älmhultingar verkar vara hälsomedvetna) en massa trevliga och ekologiska sminkprodukter, schampon och annat, och fotvänliga skor.

Om man går genom Köpmantunneln kommer man till andra sidan järnvägen.

Kömantunneln är så här fint dekorerad.

På andra sidan Köpmantunneln finns en annan bra klädaffär, Modehuset.

Här finns också stans bästa pizza, enligt de som vet. Själv har jag ännu inte provat, för när vi var där högg vi helgmenyn i stället. Och den var god. Jättetrevlig kille som har krogen som är känd bland alla som jobbar på Ikea. Speciellt bland de som kommer resande från hela världen och inte har egna kök här i Sverige att laga mat i. Jag har hört talas om den här pizzerian i ungefär 12 år nu.

Undrar vad det här kan vara. Någon som vet?

Häng med på vinterpromenad i Älmhult!

I dag skriver jag inte så mycket, ni får hänga med på en uppfriskande vinterpromenad i Älmhult i stället. Kom så går vi!

Gungorna har fått sig en rejäl snöhätta. Det är väl två decimeter vid det här laget, och det bara fortsätter snöa.

Lilla bilen är alldeles insnöad!

Här har vi rejäla snöplogar.

Här är min promenadväg när jag ska in till stan.

Det här är vad jag kallar blek vintersol.

Så var vi då på Esplanaden.

Kinaplejset. Ännu oprövat, men det är säkert gott och de ska snart få sig ett besök.

Här handlar vi inte på Drinkis, som vi gjorde i Kairo. Här handlar vi på Bolaget.

Smålandsposten har så klart ett lokalkontor på bästa adress. Bredvid en mäklare som har fått besök av oss.

Här på Lindex inhandlade jag ett styck flanellpyjamas, välbehövligt just nu. Varför jag inte stoppade ner den flanellpyjamas jag redan hade i resväskan vet jag inte. Men den är väl i Malmö hamn nu.

Älmhult har ganska många affärer, men vi ska få fler. Här ska Galleria Olivia byggas.

Grafitti har vi också.

Resten av promenaden får ni följa med på i morgon, det blir lite för många bilder annars.

Vinterland

Oj vilken vinter det blev! Nu är det inte slaskigt och blött längre, några minusgrader tog hand om den saken, så nu är det bara härligt vintervitt i stället. Och det bara fortsätter snöa. Jag kunde inte låta bli att vara ganska barnslig när jag var ute, kunde bara inte låta bli att gå lite på kanten av den plogade trottoaren och pulsa i nysnön. Så här ser det ut just nu:

Jag tror det har kommit en decimeter snö. Undrar hur en egyptier skulle reagera på det här, alltså en som inte är van att resa runt i världen.

På fönsterkarmen ligger snön exakt som den ska när det lackar mot första advent.

Snökanonerna har åkt fram, jag tror det är fler än barnen som tycker det är rätt roligt med snö.

Snön får mig att tänka på hur det var i Istanbul när det snöade. Jag vet så klart inte hur det är i hela Turkiet, men i de kvarter där vi bodde var det i alla fall ingen som hade en snöskovel. Ingen mer än vår portvakt, för vi gav honom den skovel vi hade. Den var han mäkta stolt över och skyfflade snö för glatta livet så fort han fick chansen. De andra portvakterna använde plywoodskivor som de hade spikat på en pinne, eller gamla olivburkar av det större formatet som de hade fäst på en pinne och andra uppfinningar. Men snöskovlar hade de inte.

Det är rätt bra att vi får bo här i miljonprojektet ett tag innan vi hittar ett eget hem. Här bor ju folk från hela världen, och många av dem är muslimer. Så ibland kan jag höra någons radio/tv/iPod eller vad det kan vara med Koranuppläsning. Det hörde jag ju rätt ofta i Kairo, och när man har vant sig är det rätt skönt att höra. Jag begriper inte ett ord, så klart, stämman är ganska entonig fast inte mässande som när en präst mässar utan mer sjungande, jag tycker att man blir lite lugn av att höra det. Så jag känner mig som hemma.

I dag funkar Internet som det ska igen, jag vet inte vad Maken gjorde för att få igång det hela. Det vet inte han heller, men någonting gjorde han.

Plaskeby

Så här ser det inte ut just nu på torget i Älmhult, nu är det alldeles vitt och blött.

Ja nu är det vintrigt vill jag lova! Men tyvärr är det lite för varmt för att snön ska ligga kvar, jag skulle snarast vilja beskriva läget som att marken är täckt av 5 cm höga drivor av vatten. För det är för varmt för att snön ska vara härlig snö, och för kallt för att snön ska smälta och rinna bort helt. I stället ligger det kvar som drivor av vatten - inte pölar, utan just drivor för de går uppåt, inte neråt. Turligt nog hade Ica Maxi en stor binge full av vinterfodrade gummistövlar till salu, så jag kunde köpa mig ett gosigt par med fårskinn inuti och plaska mig torrskodd hem från affären. Det kanske inte är så tjusiga med blommor och rosa, men det är riktiga stövlar, sådana som förmodligen kommer att hålla resten av mitt liv.

Det verkar som om jag har mutat in tisdag eftermiddag mellan 11.30-16 som min högst privata tvättid. Det var ju praktiskt, då vet man vad man gör på tisdagarna. Men jag längtar fortfarande efter min alldeles egna tvättmaskin i min alldeles egna tvättstuga.

Vi har fått besked om att våra pryttlar ankommer till Malmö hamn i morgon, onsdag. Synd att vi inte har ett hus att köra dem direkt till, men man kan ju alltid hoppas att vi snart får napp och en adress att ge flyttfirman.

Och för att bekräfta lagen om alltings jävlighet: När man har en hel dag full av jobb som kräver Internetuppkoppling, vad händer då? Jepp, modemet lägger av. Så det blev att traska iväg och köpa sig mobilt bredband på kontantkort innan jag kunde sätta igång. Men det är då man säger "Prisa tekniken" för vad hade jag gjort om det inte fanns mobilt bredband att köpa i matbutiken?

Spridda tankar

Jag vet, jag vet, det är inte första advent än så jag borde inte visa de här tomtarna än. Men jag kan inte låta bli, för de är så söta. De ska få stå i adventsstaken, har jag tänkt.

- I morgon-tv i morse pratade de om att göra egen glögg, att det var så mycket godare och mer spännande än att köpa färdig glögg. Och det kanske det är, men som nyinflyttad svensk i Sverige är det bra mycket roligare med köpeglögg. Hemgjord glögg är ju det vi har haft under alla år i utlandet, så den egna glöggen får allt vänta tills nyhetens behag med att kunna gå och handla glögg har gått över.

- Jag hör som en kråka, eller möjligen som en före detta egyptier. De pratade nämligen om julsmakerna vanilj och kaMel på tv.

- Ibland förundras jag över hur lite research som tycks ligga bakom en nyhetsuppläsning i tv, och hur lite koordination det finns på ett och samma kontor. På lokalnyheterna, Smålandsnytt, pratade de så klart om tavlan som någon smålänning ville ha 3.000 SEK för på en auktion, men som inbringade 1,6 miljoner. Orsaken, sa de, var att det var en turkisk nationalkonstnär vid namn Pascha. Pascha är en titel. Pascha är inte ett namn, även om man visst det kan döpa sin hund eller katt till Pascha. Så här skriver Nationalencyklopedin om Pascha:

"Pascha (turkiska paşa), pasha, hög ämbetstitel i Osmanska riket, även använd av andra turkiska stammar i Anatolien. Titeln, som är belagd från 1200-talet, fanns i olika grader. Den var personlig men ej ärftlig och användes om militära och civila ämbetsmän (t.ex. vesirer och ståthållare), ej religiösa. Titeln avskaffades i Turkiet 1934 men kvarlevde i Egypten till 1952."

Konstnären hette Şeker Ahmet Ali Pasha (Söte Ahmet), titeln står sist på turkiska. Och okej, det kan vara förvillande, men man kan ju ta reda på saken eller säga hela namnet. Smålandsnytt på nätet skrev ut hela namnet med titel i artikeln, vilket så klart är det smartaste att göra om man är osäker.

- Här i Älmhult känner alla alla, eller nästan i alla fall. Utanför ena banken (observera att det finns flera stycken) stod en barnvagn, och när jag gick förbi hörde jag hur en liten baby grät under alla skyddande lager. Så jag gick in till mamman som stod i kö på banken, och hon verkade medveten om saken. Men jag kunde ju inte bara gå förbi och strunta i ungen, så jag stannade och vickade på vagnen för att trösta bebisen lite utan att bli för närgången. Då kom en kvinna gående som både kände igen vagnen och hörde hur bebisen skrek. Så vi pratade om det och eftersom hon kände mamman tog hon över. Så skönt med små samhällen!

- Jag har nu införskaffat en styck amaryllis och tre styck vita hyacinter. Längtar efter doften av hyacinter. Tror vi avstår julros i år, det har varit den enda blomma vi har kunnat få tag i under 12 år, så den sorten kan få vila i år. I Turkiet heter julros förresten "Atatürks blomma" efter landsfadern Atatürk.

Kina 10 och 11 samt Tomtar på loftet och Turkiet

I går kväll fick jag hälsning nummer 10 från Olgakatt, så den börjar vi med i dag:

"Hej!
Kondisen är borta men annars är det full fart igen nu. I går tog vi oss med lokalbussen till en liten kanalstad i Yangtseflodens delta som heter Zhouzhuang och som uttalas som "JoeJohn" pa engelska. Där är väldigt vackert men tyvärr också överkommersialiserat med massor med turist-tingeltangel. C återsåg en gubbe som hon ville handla av igen till senaste barnbarnet. Nu var det betydligt dyrare och gubbens tant var där och stoppade all kommers och prutande. En stund senare köpte hon samma grej för sitt eget föreslagna pris hos en annan betydligt trevligare man.
Vi avstod från lokaldelikatessen, stekt glaserad fläsklägg som dom ville ha 88 yuan för, vi är numera vana att äta för max 20 per skalle.

Vi klarade lokalbussen tack vare lapp från vårt vandrarhem och hjälpsamma kinesflickor som ville öva engelska. På hemvägen var det fullt och då kom små rosa plastpallar fram till dem som annars fått stå två och en halv timma när bussen halsbrytande for fram på motorvägarna utanför Shanghai. Killen i receptionen på vårt vandrarhem var märkbart lättad när tanterna framåt aftonen kom hem. "O, you are back! Did you manage to go to "joejohn"? I have worried about you!" Men de här vikingatanterna klarade det. Han ville vi skulle ta den speciella utflyktsbussen for 500 yuan, men vi betalde 59.

Nu ska vi ut på stan igen och leta upp en tygmarknad. Får se om vi lyckas!

Kram Olgakatt"

Och i dag fick jag hälsning nummer 11, så vi fortsätter med den:

"Hej!
Lagom till att man ska åka hem börjar man vänja sig vid hur trafiken fungerar i detta land. Den amerikansk-kinesiska damen vi träffade i Lijiang sa att trafiksignaler här uppfattas som en rekommendation, inte ett obligatorium. När det blir grön gubbe måste man passa på för alla fordon som svänger trots att det är rött för dom. Dessutom stannar inte cyklister alls för ljus, inte heller alla "vespor" eller vad det ska kallas, alla eldrivna så att dom kommer som onda andar ljudlöst om dom inte tutade hela tiden. Det gör dessutom alla, inklusive bilarna så att effekten ändå uteblir eftersom det tutar överallt på en gång. Fotgängare har INTE företräde!

Shanghais tunnelbanesystem har byggts ut enormt inför Expon och är fantastiskt fint och modernt, synnerligen lättnavigerat med alla stationer utskrivna även på engelska, och t o m utropade på engelska när man väl lärt sig uppfatta det. C säger att hon minns 8 linjer från sitt besök för två år sen, nu är här 13! Supermodernt, många stationer har helt dolda spår, tågen stannar vid dörrar. Samma såg jag dock redan 1975 i dåvarande Leningrad, numera st Petersburg.

I morgon flyttar vi till ett hostel närmare flyplatsen där vi måste vara kl 8 på tisdag morgon.

Nu ska jag gå upp och lägga mig!
Olgakatt"

---

Här är tomten som jag blev kär i så fort jag såg honom i butiken i går:

Visst är han fin, min tomte!

Än har jag inte gjort i ordning adventsljusstaken, den får anstå tills det är dags att fira första advent. Måste också skaffa mossa till den, och kanske lite röda frukter.

I dag har vi promenerat runt här i Älmhult trots duggregnet, och vi har sett tre hus. Nu har vi totalt tre stycken vi kan tänka oss, och några som vi i och för sig kan tänka oss men som av olika anledningar inte står högst på listan. Nu börjar det bli dags att bestämma sig och lägga bud! Håll tummarna!

Förresten är det kanske inte så konstigt att jag kände mig så hemma i Istanbul och att jag alltid påstår att jag måste ha varit turk i "ett tidigare liv". För i DN i dag kan man läsa att vi svenskar egentligen är turkar. De första svenska bönderna var turkar, och det tycker jag inte är särskilt anmärkningsvärt eftersom "allt" kommer från Turkiet. Tomten och vin är bara två ytterligare exempel. Fler exempel kan jag inte ge just nu, för jag har de uppgifterna i en tidning som just nu guppar på havets vågor, kanske i Engelska kanalen?

Istanbulluyuz (Vi är Istanbulbor)

Stadsdelen Bebek i Istanbul, sedd från en båt på Bosporen.

Efter en hel dag i Växjö för att hämta min mobil som har varit på lagning - okej då, och shoppa lite - blev det att kasta sig direkt från tåget hem till K som bjöd på middag. Och K är inte vem som helst, han är vår kompis från Istanbul som nu bor i Älmhult! Dessutom kom F som också är vår vän från Istanbul och som också bor här nu. Dessutom pratade vi om alla absent friends från Istanbul som även de bor i Älmhult nu för tiden. Vi fick ihop en hel del. Vi är hela ELVA personer från Istanbul som nu bor i Älmhult! Några svenskar, några turkar, en polska och en rumän. Helt otroligt. Vad är det som är tråkigt i Älmhult? Jag har inte lyckats hitta det än.

Vi hade en mycket trevlig kväll med mycket god turkisk mat, lahmacun, man skulle kunna kalla det en turkisk variant av pizza. Vissa av oss tyckte det var väldigt gott med raki, anisbrännvinet som är detsamma som grekiska ouzo, och sover nu.

Apropå det där falska ryktet om att det inte finns någonting i Älmhult: Vi fick ett eget sushihak i veckan, och det ska vara riktigt, riktigt bra där, sägs det. Dessutom har vi ett eget tatoo parlour, om man skulle bli sugen. En liten asiatisk mataffär finns, även om den bara är öppen på eftermiddagarna, men det räcker för mig. Ska dock erkänna att jag saknar en stooooor bokhandel. Men det finns i Växjö.

Nu tror jag det är bäst att jag också ser till att få min skönhetssömn, annars vet man aldrig vad som kan hända : )

Kina 9 och Lite shopping

Hoppsan, jag glömde visst skriva en rubrik. Nu är det gjort!

Ja men varför bryta rutinerna? Vi gör som vanligt och börjar med hälsningen från Olgakatt:

"Hej!

Nu har vi kommit till Shanghai igen där vi ska sova 4 nätter, den sista på ett hotell närmare flygplatsen än vi är nu. Vi bor på ett hostel i en skum gränd men här är rent och fint och mer folk än vi sett på nåt annat ställe. I morgon åker vi en dagsutflykt till Zhouzhang, en liten kanalstad på Yangtsefloden 8 mil norrut, hem igen på eftermiddagen. Den stan ligger på reservlistan för världsarv och C har varit där två ggr och vill visa mig.

Vi hade det bra i vår förstaklasskupé alla 288 milen hit och det gick bra att sova. Första natten hade vi sällskap av en söt liten kille i 25-årsåldern som rådbråkade engelska och försökte umgås med tanterna med ett rart leende. Han klev av i Nanning i Guangxi. Hela dagen åkte vi genom det vackra landskapet med sockertoppsberg och tåget t o m stannade i Guilin där jag var för två år sen och åkte flodbåt på Lifloden.
Mitt i natten kom en passagerare till i kupén, en pytteliten ung kinesiska som uppträdde i rosarutig pyjamas tills hon steg av några stationer före Shanghai. Hon undvek att möta blicken och svarade knappt på tilltal, kunde uppenbarligen inte ett ord engelska. Hon var en syn i sin lilla pyjamas och paljettförsedda superhöga klackar. Men till slut bjöd hon oss på var två små clementiner i alla fall. Och sa adjö när hon steg av.

Hit anlände vi vid 12 i dag och tog en taxi till vårt vandrarhem eftersom jag vägrade åka tunnelbana med ryggsäcken. Tunnelbanan här är annars mycket fin och modern. Jag mår mycket bättre även om jag hostar och fräser ut massor ännu. Är så klart inte så stark som jag borde varit men det går bra om jag slipper härja för mycket.

Vi hittade en poppis lunchrestaurang på gatan här men måste ha käk en gång till i dag.
När vi mejlat klart ska vi ta metron in till centrum och promenera längs den historiska gatan Bund utmed floden i nattbelysning.

Kinesiska hälsningar till alla bloggvänner!

Kram

Olgakatt"

---

Här i Älmhult har vi lite närmare till allt, slipper åka tåg för att komma någonstans. Jag promenerade i sakta mak till Ikea för att köpa krukor till mina färska örter, kikade in på Skatteverket för att få en skattsedel, utforskade en inredningsaffär som heter Sthlm View och köpte en filt på rea (bara 100:- i stället för 600:-), Sia-butiken och köpte en fin ljuskrans att ha i fönstret, Systemet där jag köpte glögg (både årets saffranglögg från Blossa och en som heter Dufvenkrooks vinglögg), hämtade ritningar på ett hus hos mäklaren och till sist slog jag mig lös på Konsum. Tänk vad man hinner på bara några timmar när allt ligger så nära. Det är underbart.

Lite härligt är det allt när det snöar så mycket som det har gjort i dag. Fast jag undrade i mitt stilla sinne varför jag stod och fönade håret i morse. Ganska onödigt, kan jag meddela.

Så här ser det ut här i Älmhult just nu:

Det har snöat massor. Hoppas det får ligga kvar!

Den här dåren sladdade fram, medvetet.

Vår fina nya ljuskrans att ha i fönstret. Den är julig samtidigt som den är vintrig, så man måste inte ta ner den när julen är slut, den kan hänga uppe hela vintern, tycker jag.

HA EN JÄTTESKÖN HELG, ALLIHOP!

Hurra för Internet

Jag tänkte på hur mycket Internet har ändrat världen och det sätt vi lever. Som utlandssvensk för bara 10-15 år sedan var man mer eller mindre avklippt från det svenska samhället, man kunde bara prata med sin familj och sina vänner lite då och då beroende på hur stora telefonräkningar man hade råd att betala, och man kunde skriva brev. Lyckan var att sätta sig på ett SAS-plan på väg hem till Sverige och få en svensk tidning i handen och få reda på vad som hände där hemma.

I dag behöver man inte vara avklippt från det svenska samhället och man kan prata med sina vänner och sin familj så ofta och länge man vill. Allt tack vare Internet. Man kan läsa svenska tidningar dygnet runt, lyssna på svensk radio och titta på svensk tv. Man vet precis vad som händer hemma i fosterlandet, att posten är nedlagd och att man får se upp med vilket apotek man går till. Man vet vem som är stadsminister och socialminister, man känner till den senaste snackisen och vad alla kändisar hittar på.

I dag kan man ringa till dem där hemma helt gratis eller till en låg kostnad och prata hur länge som helst, tack vare olika smarta telefonfunktioner på Internet. Jag tänker då främst på Skype, så klart, även om det finns annat. Inte nog med det, man kan dessutom "fejstajma" och se varandra medan man pratar, barnen får möjlighet att visa sina teckningar för mormor och farmor, och man kan visa den nya soffan direkt medan man pratar.

Och som landsortsbo - vilket jag ju numera är - har jag ändå tillgång till alla möjliga varor och tjänster utan att behöva sätta mig på tåget och åka till en större stad. Det är bara att gå in på nätet, leta upp den produkt man är ute efter, och beställa den. Så kommer den med posten efter ett par dagar. Jag hämtade ut min hårgelé på postservicen på Ica i dag, Small Talk från Tigi, något som inte finns hos särskilt många frissor här i Älmhult. Ett par böcker är på gång, de kommer nog om ett par dagar de också. Helt otroligt bra, tycker jag.

Sist men inte minst, tack vare Internet kan vi blogga. Och tack vare bloggarna har vi kunnat lära känna många nya fantastiska människor, vilket jag inte skulle vilja vara utan.

TACK Internets uppfinnare, det gjorde du bra!

---

Här har de börjat tvätta balkonger med högtryckstvätt. Och det behövs nog, för när jag tittade efter så växer det faktiskt mossa på balkongen! De har inte varit här än, antar att de kommer endera dagen. Så här såg det ut i dag:

Smart liten lyftkran.

Balkongtvättare in action.

Kina 8 och Taxiolycka

Ja som vanligt börjar vi med en hälsning från Olgakatt:

"Nu ligger jag förhållandevis bekvämt i min softa slaf och tåget gungar västerut. Bara tre av fyra bäddar är ännu besatta, den tredje av en förtjusande ung man som ska av i morgon fm i Nanning. Han rådbråkar engelska så vi har en viss kommunikation och är så söt att tanterna kunde äta honom med sked.

Vi gick tillbaka till marknaden i dag och letade efter geten i sportskor, men den fanns inte där.

Mår ytterligare bättre.

Kram från Olgakatt!"

---

I dag ska jag visa ytterligare några bilder som jag inte har kunnat visa tidigare, men den här gången var det för att svärföräldrarna inte skulle bli oroligare än de redan var.

Trafiken är som bekant rätt hård i Kairo, trafikregler är inte till för att följas, de är bara en rekommendation. Och det är inte alla lastbilar som har fungerande bromsar. Det visade sig ha kunnat bli ödesdigert en dag när Maken satt i en taxi. Han satt i framsätet, och de plockade upp ett par unga killar vid vägkanten som satte sig i baksätet. Turligt nog var det bilköer, så det gick långsamt framåt. Framför taxin var en lastbil, och bakom taxin var ännu en lastbil - en vars bromsar inte var i toppskick. När lastbilen bakom skulle bromsa tog inte bromsarna utan den åkte rakt in i taxin och pressade upp den mot lastbilen som stod framför. Det här var resultatet:

Jag börjar fortfarande gråta när jag ser bilderna. Men ALLA klarade sig utan minsta skråma! Makens glasögon åkte av, det var allt. Kan ni fatta? Jag begriper inte hur de kunde klara sig, för taxin var helt ihoptryckt och taket nertryckt. Alla var så klart rätt skakade, och satte sig vid vägkanten. Någon hjälpte Maken att fiska upp glasögonen, för själv vågade han inte gå in i bilen igen.

Värst var det för taxiföraren, för den här sortens gamla taxibilar går inte att försäkra. De är för dåliga och risken är för hög. Så han blev av med sitt levebröd. Maken gav honom alla kontanter han hade på sig, men han var för chockad för att ta adress eller någonting för att kunna hjälpa honom mer. Jag hoppas han har hittat ett nytt sätt att försörja sig nu.

Tyvärr sker ett otal bilolyckor varje dag. En lastbil åkte rakt genom räcket på Ring Road och ramlade rakt på några som jobbade nedanför. Inte långt från oss krockade en personbil och en transportbil med 23 unga poliser, polisernas bil voltade över mittbarriären och alla dog. Det är väl de olyckorna som satte mest spår i mitt minne, men man såg alltid bilvrak som stod längs vägarna.