I Egypten kunde man höra ljud av hantverkare och människor som pratade utanför. Till exempel trädgårdsgubbsen när de skördade dadlar eller vattnade gräsmattor eller vad de pysslade med. Det mest maskinella var väl gräsklipparen som de drog igång ibland. Här i Älmhult är man mycket mer förtjusta i maskiner för att underlätta arbetet. Här går en karl runt med en lövblåsare, till exempel. "Iiiiiiiiii, iiiiiiii, iiiiiiiii", låter den hela dagarna. Man har också stora lastbilar som brummar och slamrar när soporna hämtas från Miljöhuset. Fast det är bara en gång i veckan på tisdagar. I Egypten var sopbilarna vanliga små lastbilar som inte hördes så mycket.
I Egypten kunde man höra lastbilarna som tutade och brölade med olika glada melodier när de for förbi ute på Alexandria Desert Road. Här i Älmhult susar det förbi någon bil kanske en gång i halvtimmen på sin höjd.
Det som är lika i både Egypten och Sverige är att glada barn är ute och leker och sparkar fotboll.
Även utsikten är annorlunda här i Älmhult. Så här ser det ut när jag tittar rakt fram från balkongen.
Om jag tittar till höger ser jag Älmhults vattentorn. Och en bil som far förbi.
Och till vänster ser det ut så här. Vi bor i ett likadant hus som de som syns på bilderna.
23 kommentarer:
Oj, snacka om tvära kast och förändringar. Men du verkar ta det bra och du vet ju att detta bara är en transition phase... För avsaknad av ett bättre ord på svenska.
Trevlig helg!
Du är fantastisk! Oberoende om du finns i Kairo med all den färgsprakande omgivningen som finns där eller i ett novembergrått Älmhult så lyckas du fånga det stora i det lilla.
kram!
Förlåt Marianne, men jag fick mig ett gott skratt. Jag kan inte förstå annat än att du ser mycket ironiskt på det hela. Det hela utstrålar ju en TRÅKIGHET som inte är av denna världen, jämfört med ditt tidigare liv i Kairo...
Solen, ljuset, färgerna, människorna, ingenting är sig likt. Inte ens ljuden som du skriver.
Jag hade lite av samma upplevelse när jag första gången kom hem efter att ha bott i Peking en sommar. Från flygplatsen och hem en fredagskväll såg vi inte en människa och bara några få bilar, trots att det var en varm sommarkväll i augusti...
Men man vänjer sig ganska snabbt. Men inte är det ett särskilt roligt land vi bor i! Hoppas du har några gamla kontakter kvar så att du kommer hemifrån ibland!
Många kramar från Ingrid
Inte så värst exotiskt här kanske, men rent och städat ser det ut att vara i Älmhult. Tyvärr har vi inga pyramider att skåda. Men lövsugare finns det destomer. Vi har en granne som börjar lö eller sö kväll. Fy fanken, det låter massor över sjön. Jag räfsar alla löv för hand fortare än de får bort dom. Och dessutom får jag motion.Gratis.
Hoppas du hittar ditt drömställe snart. Jag tror säkert det finns där nånstans.
Kram
Karlavagnen: Ja det är verkligen annorlunda. Förutom de där maskinerna som viner här i Sverige så tycker jag inte att det är sämre, rätt skönt med tystnaden och framför allt att luften är mycket renare. MYCKET renare. När vi väl får ett eget hem blir allt perfekt. Nu har vi visst blivit med bil i alla fall. Ett steg i rätt riktning.
Kram och trevlig helg till dig med!
Karin: Tack, men livet är ju stort och fantastiskt, var man än befinner sig. Och så här i början märker man skillnaderna så tydligt, det kommer säkert att suddas ut ganska snart. Ingenting är dock bättre eller sämre i sin helhet, bara annorlunda. Förutom att jag tycker det är lite tjatigt med de där vinande maskinerna : )
Kram!
Musikanta: Haha, nej men jag tycker nog inte att det är tråkigt, jag tycker att det är rätt skönt med tystnaden och att det är så rent. Framförallt att luften är så ren. Okej, det är inte tyst när de håller på att blåsa löv, men det är inga lastbilar som brölar här nätterna igenom. Man måste inte ha en AC på för att dölja lastbilarnas tutande : )
Vi bor ju inte i centrum av Älmhult, utan lite utanför. Men om man går in till centrum så finns det gott om människor och butiker och annat trevligt. Det här är en trevlig by!
Men visst är kontrasterna stora! Och det är det som är så härligt, att det inte är likadant överallt här på jorden.
Kram!
Marianne: Haha, men det gör ingenting att det inte finns några pyramider. Det finns Linnés Råshult, det finns Ikea, det finns skog och sjöar och feta kossor. Däremot tycker jag att det borde vara effektivare med någon maskin typ gräsklippare fast som räfsade, för det ligger ju hur mycket löv som helst kvar när de har blåst färdigt. Och det viner hemskt om de där manickerna. Din granne håller väl inte på varje helg?
Kram!
Haha Marianne jag älskar dina inlägg!! :-) Visst är det stor skillnad på plats och plats. Kan knappast tänka mig en större kontrast än Kairo- Älmhult...! ;-)
Kramar!!!
Just ljud är något som jag reagerar på när jag reser och sen när jag kommer hem. Språk man hör, maskiner, trafik, ja, till och med naturen kan ha olika slags ljud...Det tar ett tag att vänja sig vi det nya :)
Det är så typiskt att man alltid måste vänja sig vid ljuden på alla platser. Så är jag med. Jag vet när jag jobbade på båten så tog det en dag innan man "lyssnat" in sig. Både hemma när man gått i land för att vara ledig och när man gick ombord. Det är även så när jag reser bort och bor hos nån annan. Sånt ljud är så jobbigt med sån där lövblås/sugmaskin. Liväl som de som klipper kanterna på gräs sån trimmer och betongborr. Det är det värsta ljud jag vet. Just betongborrning:)Tänk öen om du varit i Sverige lite då och då så har du nog många ljud att lyssna in och vänja dig vid. Lyhört är det allra värsta att bo i. Tröttande. Att hela tiden höra grannarna.
Kram
/Susanne
Jag gillar att lyssna till olika ljud där jag sitter på min grekiska balkong, vare sig det är med ett glas vin sent en natt eller med morgonkaffet en tidig morgon.- Vi bor i ett lugnt område dit det är skönt att komma efter den kaotiska trafiken och oväsendet nere på stan. Just kontrasterna är fina.
JAG ÖNSKAR DIG LYCKA TILL PÅ DEN NYA HEMORTEN OCH LÄSER MED FÖRTJUSNING DINA REFLEXIONER.
Monica P
Hej!
Kattälskar som jag är så undrar jag hur dina katter mår?
Blir det att åka och hälsa på nu när ni blivit med bil?
Visst är det skönt med lugnet och renligheten, men man undrar ju ibland i Sverige: var i hela friden ÄR alla människor och bilar?? Efter 16 år i Grekland så tycker jag numera det är lite FÖR dött på såna platser...Fast man vänjer sej kanske.
Ja det där med ljud är verkligen annorlunda från plats till plats. Det är för mig också helt annorlunda ljud här jämfört med Birmingham, Alabama där man nästan alltid kunde höra tågen vissla någonstanns. Också dofter är annorlunda. Älmhult ser ut så som man tänker sig en typisk svensk småstad. Lugnt och fridfullt även om du hör av grannarna lite så gör det ju inte något så länge det inte stör eller är störande.
KRam!
För några timmar sedan var jag väldigt nära dig! Passerade Älmhult på vår väg hemåt! Undrar om vi någonsin kommer vara så nära varandra igen ;-)
Ja, man kan nog säga att det är rätt annorlunda mot du har vant dig vid de senaste åren. Hur känns den här förändringen? Kall? Enformig? Frustrerande? Eller enbart spännande? Kram Kim
Saltis: Haha, ja det hade väl varit om vi hade flyttat upp på något kalfjäll : D Nä, men visst är det kontraster! Hälsade i alla fall på grannen här under i dag, och han pratar ett språk som klingar välbekant i våra öron. Det kändes lite tryggt att höra "Inshallah" (Om Gud vill) igen!
KRAM!
Trillingnöten: Det stämmer, alla platser har sina ljud och dofter. Naturens ljud har vi nog saknat de senaste åren, för vi har ju bott i så stora städer. Upptäckte förresten att man kan se stjärnhimlen här i Älmhult, den har vi inte sett på många år!
Kram!
Suzesan: Jag brukar nog inte tänka på det där med ljud så mycket när jag reser, men vid en flytt är det en stor bit. Måste komma ihåg att kolla upp sånt där när vi tittar på hus. Måste nog skriva en lista över sånt innan vi börjar titta på allvar.
Håller med, maskiner som viner och bullrar är nog det värsta. Grannarna är inte så farliga, vi hör inte när de går på toa i alla fall : D
Kram!
Monica: TACK! Jag är övertygad om att det här kommer att bli jättebra, bara vi hittar vårt eget hem så att vi kan installera oss på riktigt.
Jag tror man kanske behöver kontrasterna för att kunna uppskatta det man har runt omkring sig. Om man alltid har det lugnt och tyst kanske det blir tråkigt, om man alltid har ljud och liv kanske det blir stökigt. Man behöver både ock för att kunna glädjas åt det fina i båda.
Haha, vi sitter inte på balkongen just nu, även om vi har en : )
Sandberg: Tack, katterna mår bara bra. Nu har det gått drygt en månad av karantänen, så det går framåt. Jag hoppas bara att vi har hittat ett hus och kunnat flytta in ordentligt tills de kommer hem, så att de kan känna sig hemma från början och slipper vara med om mer stök.
Jag vet inte om jag hinner upp till Stockholm förrän den 10 december när jag ska upp och lyssna på min sondotter som ska sjunga i Adolf Fredriks kyrka. Men då har jag tänkt hälsa på katterna också.
Ingabritt: Just i dag tror jag att alla är i Huseby på julmarknad. ; ) Vi hade tänkt åka dit, men jag har feber och Klas har huvudvärk, så vi tog det lite lugnt i stället och körde bara runt och tittade. Några folksamlingar kan jag inte påstå att jag såg : D Men vi får se, man lär sig nog att hitta till de ställen där folk samlas, så småningom. Jag får väl åka till Istanbul när jag känner att jag behöver trängas lite.
Desirée: Ja dofterna i Kairo saknar jag nog inte, definitivt inte doften av sand. En varm, lite bränd doft, som blev lite för påträngande mot slutet. Jo, förresten, jag saknar doften av de rosa träden som växte där. Speciellt på vägen bakom vårt område var det som att promenera i ett doftparadis.
Här kan man höra tåget om man går ut på balkongen. Det går inte speciellt nära, men jag antar att ljudet bär, på något sätt.
KRAM!
Brysselkakan: Åh, men passerade du nyss! Jag kände väl på mig att det var någonting speciellt : ) Men du ni kommer väl hem snart igen, och då kanske du kör förbi igen?
Kim: Jag tycker nog att det känns lugnt och bra. Lugnt och bra och spännande. Visst är det kallt, men än så länge är det rätt exotiskt för mig. Och jag har inte varit här tillräckligt länge än för att ha hunnit komma till stadiet när jag blir frustrerad och uttråkad. Jag tror säkert att det kommer det också, men än så länge är det smekmånad med Sverige. Och jag uppskattar verkligen att det är rent och fint här, blir jättesur när jag ser någon kasta skräp omkring sig.
Kram!
Jodå! Troligtvis passerar vi någon gång kring jul igen!
Brysselkakan: Hoppas ni behöver en kaffepaus då!
Oh shot vilken skillnad...
Oj, vet inte vad jag ska säga riktigt...
men jag håller alla tummarna för att drömhuset dyker upp fortare än kvickt...
KRAAAAM!!!
Annika: Haha, ja men det är väl en erfarenhet att bo i miljonprogram ett tag. Det här är ju verkligen snällvarianten av miljonprogram, dessutom. Tror inte det förekommer något bus här, och jag har inte sett minsta klotter.
KRAMAR!!!!
Kul att se hur ni bor! Ja, på utsidan i alla fall. Antar att inomhusbilder kommer :)
Anna: Ja jag måste ta foton av lägenheten, det är bara det att den är så liten att den är totalstökig. Men det får nog bli stökiga bilder, Petra kunde ju så då kan väl jag också : )
Kram!
Skicka en kommentar