Vinterland

Oj vilken vinter det blev! Nu är det inte slaskigt och blött längre, några minusgrader tog hand om den saken, så nu är det bara härligt vintervitt i stället. Och det bara fortsätter snöa. Jag kunde inte låta bli att vara ganska barnslig när jag var ute, kunde bara inte låta bli att gå lite på kanten av den plogade trottoaren och pulsa i nysnön. Så här ser det ut just nu:

Jag tror det har kommit en decimeter snö. Undrar hur en egyptier skulle reagera på det här, alltså en som inte är van att resa runt i världen.

På fönsterkarmen ligger snön exakt som den ska när det lackar mot första advent.

Snökanonerna har åkt fram, jag tror det är fler än barnen som tycker det är rätt roligt med snö.

Snön får mig att tänka på hur det var i Istanbul när det snöade. Jag vet så klart inte hur det är i hela Turkiet, men i de kvarter där vi bodde var det i alla fall ingen som hade en snöskovel. Ingen mer än vår portvakt, för vi gav honom den skovel vi hade. Den var han mäkta stolt över och skyfflade snö för glatta livet så fort han fick chansen. De andra portvakterna använde plywoodskivor som de hade spikat på en pinne, eller gamla olivburkar av det större formatet som de hade fäst på en pinne och andra uppfinningar. Men snöskovlar hade de inte.

Det är rätt bra att vi får bo här i miljonprojektet ett tag innan vi hittar ett eget hem. Här bor ju folk från hela världen, och många av dem är muslimer. Så ibland kan jag höra någons radio/tv/iPod eller vad det kan vara med Koranuppläsning. Det hörde jag ju rätt ofta i Kairo, och när man har vant sig är det rätt skönt att höra. Jag begriper inte ett ord, så klart, stämman är ganska entonig fast inte mässande som när en präst mässar utan mer sjungande, jag tycker att man blir lite lugn av att höra det. Så jag känner mig som hemma.

I dag funkar Internet som det ska igen, jag vet inte vad Maken gjorde för att få igång det hela. Det vet inte han heller, men någonting gjorde han.