"Nu ligger jag förhållandevis bekvämt i min softa slaf och tåget gungar västerut. Bara tre av fyra bäddar är ännu besatta, den tredje av en förtjusande ung man som ska av i morgon fm i Nanning. Han rådbråkar engelska så vi har en viss kommunikation och är så söt att tanterna kunde äta honom med sked.
Vi gick tillbaka till marknaden i dag och letade efter geten i sportskor, men den fanns inte där.
Mår ytterligare bättre.
Kram från Olgakatt!"
---
I dag ska jag visa ytterligare några bilder som jag inte har kunnat visa tidigare, men den här gången var det för att svärföräldrarna inte skulle bli oroligare än de redan var.
Trafiken är som bekant rätt hård i Kairo, trafikregler är inte till för att följas, de är bara en rekommendation. Och det är inte alla lastbilar som har fungerande bromsar. Det visade sig ha kunnat bli ödesdigert en dag när Maken satt i en taxi. Han satt i framsätet, och de plockade upp ett par unga killar vid vägkanten som satte sig i baksätet. Turligt nog var det bilköer, så det gick långsamt framåt. Framför taxin var en lastbil, och bakom taxin var ännu en lastbil - en vars bromsar inte var i toppskick. När lastbilen bakom skulle bromsa tog inte bromsarna utan den åkte rakt in i taxin och pressade upp den mot lastbilen som stod framför. Det här var resultatet:
Jag börjar fortfarande gråta när jag ser bilderna. Men ALLA klarade sig utan minsta skråma! Makens glasögon åkte av, det var allt. Kan ni fatta? Jag begriper inte hur de kunde klara sig, för taxin var helt ihoptryckt och taket nertryckt. Alla var så klart rätt skakade, och satte sig vid vägkanten. Någon hjälpte Maken att fiska upp glasögonen, för själv vågade han inte gå in i bilen igen.
Värst var det för taxiföraren, för den här sortens gamla taxibilar går inte att försäkra. De är för dåliga och risken är för hög. Så han blev av med sitt levebröd. Maken gav honom alla kontanter han hade på sig, men han var för chockad för att ta adress eller någonting för att kunna hjälpa honom mer. Jag hoppas han har hittat ett nytt sätt att försörja sig nu.
Tyvärr sker ett otal bilolyckor varje dag. En lastbil åkte rakt genom räcket på Ring Road och ramlade rakt på några som jobbade nedanför. Inte långt från oss krockade en personbil och en transportbil med 23 unga poliser, polisernas bil voltade över mittbarriären och alla dog. Det är väl de olyckorna som satte mest spår i mitt minne, men man såg alltid bilvrak som stod längs vägarna.
24 kommentarer:
Så otäck olycka med taxin, men ändå med så lycklig utgång, tack och lov.
Änglavakten fungerade:).
Kram!
Jösses... tur att du numera bor i lugna trygga Sverige och ännu lugnare Älmhult!
Karin: Ja det var verkligen tur att änglavakten fungerade! Först hade han tänkt att inte berätta vad som hade hänt, så att jag inte skulle bli rädd, men han var så chockad att han var tvungen. Och det var tur, för jag vill ju veta vad som händer. Fast man får se upp i Älmhult också, så man inte blir slarvig och ställer till med en olycka : )
Kram!
Brysselkakan: Ja det är verkligen skönt att slippa den trafiken. Jag tänkte alltid på att någon måste ta hand om katterna om det hände något. Nu slipper jag tänka så. Fast som jag skrev till Karin här ovan, man får allt se upp även i Älmhult så man inte blir slarvig och ställer till en olycka!
Kram!
Usch otäckt! Helt otroligt att alla klarade sig utan en enda skråma!
Lite lugnare i Älmhult kan jag tänka mig men ta det lugnt ändå!
ursäkta språket, men FY FÖR I HELVETE!!!
vilken sagolik tur Maken hade, ibland får man verkligen tacka försynen.
Åh, fy så otäckt! Otroligt att de klarade sig. Ibland tror jag att trafikregler bara är rekommendationer här i Sverige också...inte många blinkar och håller man hastigheten får man direkt någon bil "upp i häcken" som ligger och stressar.
Hoppas allt är bra med dig :-)
Kram!
Heeelt otroligt att killarna i den här taxin klarade sig!!!! Det känns verkligen som ett mirakel med tanke på hur den bilen ser ut. Den är ju helt mosad! Man blir ju chockad bara man ser dessa bilder. SKönt att ni klarat er bra under alla de åren som ni bodde där. Också i Alabama var det betydligt fler olyckor än här i Sverige. Man hade ju ingen besiktning på bilarna där så det var gott om bilar som inte ens borde vara på vägarna men ockå folk som körde som läste böcker och gjorde tusen andra saker än att köra bil. Vi var nära att krocka många gånger eller att få folk som körde in i oss snarare men är otroligt lyckliga som klarade oss på håret många gånger som sagt.
KRam och sköt om dig.
Vilken änglavakt de måste ha haft!!!!
Fy Faraaaao! Brrrr!!!
Klart att du gråter när du ser bilderna! Kraaaam !!! Så glad att alla klarade livhanken! Hälsa El Make.
Ofattbart att alla klarade sig så bra när man ser bilen. Skönt för er att åtminstone slippa trafiken i Kairo. Lite lugnare i Älmhult :-)!
När det gäller Olgakatt kan du vidarebefordra meddelandet att man ska köpa det man vill ha omedelbart. Nästa dag har det försvunnit - eller kostar det dubbelt så mycket! Men det kanske inte var aktuellt om det var en riktig get, haha!
Kramar!
Anna: Ja det är ofattbart att de klarade sig. Särskilt killarna i baksätet.
Kram!
Aasa: Svordomar är helt på sin plats i det här läget. Man fattar inte att någon kunde överleva den kraschen, men det var som sagt tur att det inte gick snabbt.
Lotta: ja polisen i Jönköping hade visst en rondellrazzia, för att ta folk som inte använder sin blinkers. Det är bra, jag tror folk kanske glömmer hur bra det är att följa trafikregler för att undvika olyckor.
Allt är bra här, men jag har rätt mycket jobb, så bloggarna har fått komma i skymundan. Nu håller jag på att läsa ikapp, så jag är snart hos dig också.
Kram!
Desirée: Ja man kan knappt fatta att man har klarat sig så bra. Glömmer aldrig en kille som skröt om att han inte hade varit med om någon olycka på två år. Både Klas och jag tänkte i våra stilla sinnen att vi ALDRIG hade varit med om det. Nu har Klas visserligen varit det, men just att den svenska standarden sträcker sig över lite längre tid än den egyptiska.
Det där tycker jag är märkligt med USA, att det land vi tror är så modernt inte kan bättre standard på olika företeelser. Att man inte har en besiktning och koll på vad man håller på med är ju inte klokt. Hur kan man tro att man kan köra bil och läsa samtidigt???
Tur att ni också klarade er!
Kram!
Malin: Ja, det kan man verkligen kalla änglavakt! Så hemskt det hade varit annars!
Karlavagnen: Ja jag är också glad att han lever. VAD hade jag annars tagit mig till? Jag ska hälsa honom när han kommer hem i morgon.
KRAM!
Musikanta: Ja i Älmhult är det MYCKET lugnare! Men det var kö härom dagen på huvudgatan. Det var 15 bilar på en gång! Kaos! : D
Haha, nej jag tror inte hon ska ha med sig en levande get hem : D
Men jag ska hälsa henne i alla fall, kan vara bra att veta.
Kram!
När man ser bilvraken kan man inte förstå att de som satt där klarade sig helt oskaddda!!! Helt ofattbart! Men vilken otrolig tur. Att taxichauffören blev av med sin inkomst är verkligen tragiskt. Jag hoppas liksom ni att han kunde få tag på ngt annat och att han kunde fortsätta försörja sig och ev anhöriga.
Hälsningen från Olgakatt får mig att skratta. Vi pratade om henne nyligen ikväll eftersom det var ett tag sedan vi face timade. Insåg att hon måste vara utan wireless på tågresan och därför är det tyst i makens iPhone. TUR man kan få nyheter här på din blogg ändå! :-D
Kramar!!
Vilken fantastisk tur de hade allesammans!! (Eller kanske hade någon högre hand sitt finger med i spelet?) Om jag skulle ha sett den bilen någonstans skulle jag inte ha trott att någon hade överlevt, så illa tilltygad ser den ut!
Kram!
Vad otäckt att vara med sånt. Och vilken tur. Men visst - man blir ju mycket medveten om hur snabbt allting kan ändra sig.
Kram!
Saltis: Haha, ja visst är det bra att Olgakatt sms:ar så vi får veta hur hon har det. Särskilt sedan hon var så sjuk. Jag är så glad att hon har en bättre slaf på den här resan, det borde de haft på utvägen också.
Jag hoppas att taxichauffören har fått lån och köpt sig en av de nya taxibilarna. Alla de där svarta gamla ska bort är det bestämt, och ny vita ska införas över hela linjen. För de nya får - måste - de ta försäkring också, och de får lån för att köpa dem.
KRAM!
Laura: Ja det var en otrolig tur! Eller änglavakt! Oavsett vilket är jag enormt tacksam för att Klas klarade sig utan en enda skråma. Mashallah!
Kramar!!!
Ela: Hej och välkommen hit! Ja det påminner en om att man inte ska ta någonting för givet, allt kan ta slut eller ändra sig fortare än man anar. Jag är evigt tacksam för att det gick bra den här gången, även om den stackars taxichauffören fick ekonomiska bekymmer. Han lever i alla fall, vilket är det viktigaste.
Kram!
Änglavakt! Vad annars kan det ha varit? USCH och fy!
Och jag förstår att tårarna kommer då du ser tittar på bilderna.
TUR att du numera bor i det luugna Älmhult...
PUST!!
OCH, skönt att höra att Olgakatt är på bättringsvägen!
KRAM!!
Otäcka bilder.
Har du någon aning om vad som händer med en lastbilsförare/-ägare, som inte har fungerande bromsar. Körkortet indraget?
Usch, vad otäckt. Otroligt att de klarade sig utan en skråma!
Kram!
Får en klump i magen när jag ser bilderna. Det är svårt att förstå att NÅGON kunde klara sig ur den olyckan. De måste ha haft änglavakt! Kram Kim
Jag blir nästan tårögd när jag ser bilderna. Ojojoj. Änglavakt glöm inte tacka dem!!;)
Ojojojoj. Ojojoj. Ojojoj. Ojojoj.
Kan förstå att du inte ville visa bilderna förut. Jag kan inte ta in dem. Det går inte att förstå att ingen av dem skadades och sån TUR!!
Kram
/Susanne
Annika: Ja det är riktigt skönt att inte ha den trafiken att tampas med längre. För att inte tala om luftföroreningarna. Här håller sig folk i alla fall någorlunda till trafikreglerna och tack och lov för bilbesiktningen, säger jag bara!
Ja nu måste väl Olgakatt vara tillbaka i civilisationen i Shanghai. Hoppas de har ett bekvämt hotell där, så att de kan vila ut riktigt ordentligt. Har inte hört någonting från henne i dag.
KRAM!
Bert: För det första är det ingen som kollar, så egentligen händer nog inte så mycket. Om det blir en olycka får de nog böter, men sånt går ju alltid att komma undan om man hjälper polisen lite med lite bidrag till middagsmaten. Vet inte om de tar körkortet, men det är nog samma sak där. Om du kliar mig på ryggen så kliar jag dig på ryggen, ungefär. Så, jag tror inte att det händer någonting alls.
Anna: Ja det var riktigt otäckt. Nu är det skönt att vara hemma och veta att bromsarna håller, åtminstone. Haha, förresten, där är man i alla fall säker på att folk inte är rattfulla eller bakis, de dricker ju inte!
Kram!
Kim: Ja det är ett under att alla klarade sig. Obegripligt att de gjorde det, men man måste inte begripa allt här i världen. Det räcker ibland att bara vara tacksam för saker och ting.
Kram!
Suzesan: Ja vi ville inte att svärföräldrarna skulle se de här bilderna. Då hade de gått och oroat sig dagarna i ända, och det hade ju varit onödigt. Vi berättade det inte ens för dem.
Kramar!
Skicka en kommentar