måndag 8 december 2008

Eid Al-Adha, Kurban Bayram, Offerhelgen

Jag passar på att skriva det här nu direkt på morgonen, annars blir det inte gjort, för när jag har suttit 10-12 timmar med översättningen finns inga ord kvar i min lilla skalle.

Djurtransport.

I dag börjar den andra av de två största högtiderna inom islam: Eid al-Adha, eller Kurban Bayram på turkiska. Offerhelgen på svenska, om man översätter från turkiska (jag kan inte översätta från arabiska – än). Högtiden infaller alltid den tionde dagen i den tolfte månaden, räknat med den islamska kalendern som följer månens cykler och som alltså förskjuts cirka elva dagar varje år jämfört med den västerländska kalendern.

Vad är det då man firar? Man firar profeten Abrahams offer till Gud (1:a Mosebok, 22:1-14). Gud sa till Abraham att offra sin son Isak genom att ta ut sonen i öknen och göra honom till brännoffer. Men i sista stund innan Abraham skulle slakta sonen ropade Gud till honom att skona pojken, eftersom Abraham nu hade bevisat att han fruktade Gud och inte hade vägrat honom sin ende son med hustrun Sara. När Abraham såg upp fick han syn på en bagge att offra till Gud i stället för sonen.

Abraham räknas som yttersta stamfar till folken i Mellanöstern. Isak blev israeliternas stamfar medan Abrahams son med tjänsteflickan Hagar, Ismael, blev stamfar till araberna.

Hur firar man? Man firar genom att slakta ett djur (ko, får, get, kamel …) till Abrahams och Guds ära. Köttet delas sedan ut till fattiga som själva inte har möjlighet att slakta ett djur så att även de kan delta i festligheterna. Och så tillagar man naturligtvis en festmåltid till familjen.

Jag vaknade halv sju i morse av ett underligt ljud som jag inte är van vid. Det var inte kallelsen till bön, det var inte en åsna som skriade, det var inte katterna som hade fått kattfnatt – det var en ko som råmade. Den stod bunden bakom moskén här tvärsöver gatan och väntade på att bönen och predikan skulle bli färdig för att sedan gå sitt öde till mötes. Den lät inte särskilt orolig, det lät mest som om den undrade var den befann sig. Inga ångestskrin med andra ord. Det hela gick ganska fort, när jag hade druckit kaffe och duschat bara en timme senare var det hela över och nu håller de på att stycka köttet.

Så blodet flyter just nu på gårdsplanen bakom den lilla moskén, och jag inbillar mig säkert bara, men jag tycker att det luktar blod ända hit. Ömtålig, modern stadsbo från Väst som jag är känner jag mig lite tudelad inför de här ritualerna. Det är ju faktiskt inte värre än när julgrisen slaktades på gårdarna runt om i Sverige för bara ett halvt sekel sedan. Inte bara julgrisen förresten, man måste ha slaktat mer än så på den svenska landsbygden. Men det känns lätt omysigt när blodet flyter och man vet vad de håller på med. Skenhelig skulle jag vilja kalla mig själv, för jag är ju inte vegetarian och alla de goda biffar jag äter kommer ju faktiskt från djur som har slaktats. Och jag tror ärligt talat att den här kon led mindre inför och under slakten än de flesta djur som skickas i överfulla och mörka transporter, från land till land, och sedan leds in i slakterifabrikerna där hemma i Väst.

Jag vet inte hur det ser ut runt om i Kairo i dag, men jag kan tänka mig att det är som det var i Istanbul för knappt tio år sedan: Blodet flyter från balkonger, på gatorna, i garagen … I dag har man förbjudit allmän slakt i städerna i Turkiet, där måste man utföra slakten på särskilda, härför avsedda områden. Så tror jag inte att det är här.

Men jag har inte för avsikt att ta reda på hur det är i stan i dag. Förra året höll vi oss också hemma för att skona våra känsliga, västerländska sinnen. Jag tror dessutom att det blir kikärtsbiffar till middag.


Utsikten från arbetsrummet i dag: Slakt och styckning av offerdjuret, en ko.

12 kommentarer:

aussiekicki sa...

Jag skulle göra precis likadant som du gör. Jag är rätt harig när det gäller djur och slakt på samma gång som jag gärna äter kött.
Hoppas kikärtsbiffarna smakar!
Kram!!

Anonym sa...

Jag äter kött och tycker det är gott. Men samtidigt tycker jag inte om när det ska slaktas djur. Skulle aldrig kunna titta på. Kan inte ens se när en jägare skjuter en älg på TV. Kan inte se när en sparvhök tar en ekorre heller så...

Att döda djur för att ge köttet till dom fattiga är ju faktiskt en "bra" idé. Djuren kommer till nytta iaf och dödas inte i onödan.

Skulle jag se ett djur som står där och väntar på sitt öde så skulle jag börja gråta. Vet att djur måste dödas för att vi ska ha något att äta, men vill helst inte tänka på det.

KARLAVAGNEN sa...

Jag förstår dig! Det var säkert blodet som luktade. Men å andra sidan, det som pågår i slakthusen runt omkring är ju inte speciellt mycket bättre heller. Så görs det bara av utbildat folk och inte av kreti och pleti så får man nog bara gilla läget.

Att ge köket till fattiga är ju faktiskt bra.

Suzesan sa...

Bra idé att ge köket/slaktet till de fattiga. Hoppas de gör det också. Ja slakt är nog obarmhärtigt hur man än gör. Jag älskar kött och skulle inte vara utan det. Bara man slipper se det. Jag är också skenhelig då.
Jag råkade se en gång när de slaktade en gris ute på landet. Det var inte meningen. Jag var skräckslagen för jag var liten. Det var hemskast för de skriker så värst. Men det går fort att få dem ur livet. Jag vet inte om grisar förstår.
Jag drömde mardrömmar.
Men det är nog när de fraktas och hamnar på slakthus som de mår som sämst. Man får bara inte tänka på det.
Men jag har inte blivit antikött iallafall. Djuren skulle göra likadant med oss om de behövde och var hungriga. Titta på lejon och såna djur. Där är det "äta bör man annars dör man".
Det är säkert blodlukt du känt för det luktar.
Kon på bilden ser höjdrädd ut. Precis som om den vill hoppa men inte vågar. Om man ska se det ur bibliskt perspektiv . Bättre offra en ko än pojkar. Hua mig.
Jag vill äta men vill inte se när de dör.
Tack för en intressant berättelse om din dag. Visste inte om den dan.
Kram
Susanne

Saltistjejen sa...

Hm , ja detta med slakt av djur är ju itne ngt man är särskilt van att se eller uppleva som väasterlänning. Jag skulle nog tycka det vore rätt jobbigt att se även om jag gladeligen äter kött. Kanske är det väldig dubbelmoral...?
Hoppas att kikärterna blir goda iallafall! ;-)
kram!

Grekland nu sa...

Jag skulle nog också reagerat som du. Vill helst slippa se - och höra! - djur som slaktas, men en grillad kotlett är inte dumt...

Fröken L sa...

Eftersom jag arbetar på en skola med ca 70% av elever med annat ursprung än svenskt, och av dem en stor andel som är muslimer, så påverkas skolan av bland annat de muslimska högtiderna. Många elever är lediga och likaså idag. Jag skulle aldrig klara av att se ett djur slaktats, stor djurvän som jag är. Kikärtsbiffar låter perfekt för en dag som denna.

Kram Dila

Petchie75 sa...

Tack för ett intressant inlägg om en muslimsk tradition.
Visst är det tudelat med så offentlig slakt och helst vill man inte se det... En fd pojkvän till mig (som heter som din din Klas, hi hi) extrajobbade som styckare under en sommar när vi pluggade (eller rättare sagt inte pluggade, vi hade ju sommarlov), och han luktade INTE gott när han kom hem från jobbet. Det var blod och grisfett som satte sig i håren på armarna... hu, jag kommer fortfarande ihåg hur det luktade.
Stor kram och kikärtsbiffar låter mums!

Anonym sa...

Man är lite fånig när det gäller djur! Äter gärna en blodig biff, men vill helst inte veta att den kommer från ett djur! Eller att det goda baconet/fläsket kommer från en gullig? gris. Hade nog ätit pannkakor idag! Lena

Marianne sa...

Kicki: Jag tror de flesta är likadana, man äter gärna men vill inte tänka på var det kommer ifrån. Kikärtsbiffarna blev jättegoda, vet inte varför jag inte gör det oftare för det är ganska enkelt.

Kram!

Truddelutt: Nej, det är inte så kul att tänka på, även om det hör till naturens gång. Och det ingår som en regel, att man ska dela med sig av köttet till fattiga. Det är en av de goda gärningar man måste göra för att uppfylla islams pelare, som det kallas. Och det är ju bra!

Karlavagnen: Jo, det var nog blodet som luktade. Katterna var lite oroliga också hela förmiddagen. Jag tror i och för sig inte att det är proffs som sköter slakten, utan att det görs av "vem som helst". Men å andra sidan är det nog som på de svenska gårdarna förr i tiden, man lär sig av sin far och han är med när man gör det själv de första gångerna, och så går kunskapen i arv. Så jag tror att det görs på ett rätt bra sätt. Det var förresten en artikel i SvD i dag om hur djuren får stå en hel natt i svenska slakterier och vänta på att dö ... Då är det här mycket bättre!

Suzesan: Jo, man ger verkligen hjälp till fattiga under högtiderna. Gubbsen här ute fick till exempel kon av en av hyresgästerna här, och under Ramadan är det en hyresgäst som köper all mat till dem osv. Själv glömde jag bort det den här gången, men under Ramadan skänkte jag en slant just till fattiga. Ska göra det nu igen, mat behövs ju alltid, även om det inte är helg.

Kram!

Saltis: Visst är det så, man vill inte tänka på det och vill inte se. Men gott är det! Önskar lite att jag kunde vara vegetarian, men det "kan" jag inte. Kikärtsbiffarna blev jättegoda, ska försöka göra det lite oftare.

Kram!

Ingabritt: Nej, jag slapp höra i år, för jag stod i duschen just då. Och råmandena innan lät mer som om kossan ropade för att se om hon hade några kompisar i närheten. Mmm, grillad kotlett ...

Dila: Vad intressant! Hur fungerar det egentligen i det svenska skolväsendet med de muslimska högtiderna? Planerar man för det med lågintensiv undervisning under den perioden, eller kommer det som en överraskning varje år att många elever begär ledigt? Borde man kanske ta bort höstlovet och använda den tiden till de muslimska högtiderna så att inte dyrbar undervisningstid går förlorad? Har inte tänkt på det, hur firar man i Sverige där man inte kan slakta ett får eller en ko hur som helst? Nöjer man sig med att gå till affären?

Kram!

Petra: Hu! Och lukten gick inte bort i duschen? Grodde den in så? Tur att det bara var sommarjobb! Jag hade ihop det med en kille som sommarjobbade som sopgubbe, men han luktade aldrig (mer en vanlig svett ibland). Kikärtsbiffar är jättegott, måste göra det lite oftare.

Kram!

Lena: Nej, så är det, man vill inte veta och inte se och höra. Det är ju så gott så jag har lite svårt att bli vegetarian. Tänk att inte få köttbullar till jul och inte grilla en biff på sommaren ... I går blev det kikärtsbiffar och i dag blev det tonfisk. I morgon kanske vi klarar kött igen : )

Musikanta sa...

MM är vegetarian som jag berättat många gånger tror jag. Därför skulle jag gärna vilja ha ditt recept på kikärtsbiffar!

Jag har svårt för att se blod i samband med djur. Andra gången jag var på tjurfäktning svimmade jag så fort picadorerna kom in med sina spjut som de satte i ryggen på tjuren.

Första gången var det så mycket annat som distraherade i tjurfäktningsarenan antar jag...

Men jag äter gärna en biff!

Marianne sa...

Musikanta: Nu har jag lagt ut recept på kikärtsbiffarna, det passade ju jättebra att det råkade vara onsdag i dag!

Jag har bara varit på tjurfäktning en gång, eller snarare en bråkdelsgång, för jag gick när de satte igång. Stod inte ut att se när de medvetet plågade den stackars tjuren.