AVBRYT ALLA DIPLOMATISKA OCH EKONOMISKA FÖRBINDELSER MED ISRAEL!

Bilden lånad från Latuffe.

I dag på morgonen har minst tio aktivister på skeppen Ship to Gaza mördats av israelisk militär. Vissa säger att det är ännu fler, upp emot nitton personer. Utöver det har mellan 30 och 60 personer skadats svårt. Allt detta skedde på internationellt vatten. För detaljer om händelsen, se DN, SvD, Aftonbladet, Haaretz, Al-Jazeera, CNN, BBC och andra medier.

ÄVEN om det stämmer att aktivister hade yxor och knivar (som Israel säger), är det en baggis för en vältränad kommandosoldat – för att inte tala om en hel grupp – i skyddskläder att avväpna människor med den typen av vapen, varför det är övervåld att skjuta ihjäl någon. Dessutom menar turkiska myndigheter att de skepp som lade ut från turkiska hamnar, dvs de skepp där dödsskjutningarna ägde rum, granskades minutiöst innan avgång just för att kontrollera så att inga vapen fanns ombord.

Bra att Carl Bildt har fördömt Israels agerande, om än i milda ordalag, och bra att Sverige har kallat upp Israels ambassadör till UD för klargörande av situationen. Bra också att EU verkar samla sina krafter. Låt oss nu hoppas att alla diplomatiska relationer med Israel bryts och att världen inleder en gemensam handelsbojkott mot Israel tills dess ett fritt Palestina existerar. Dra ditt strå till stacken och kontrollera noggrant varifrån produkterna du tänker köpa är importerade. Speciellt i svenska affärer brukar alltid finnas alternativ.

Nu transporterar den israeliska militären alla överlevande till Israel för att fängsla aktivisterna. Det kommer förmodligen att bli särskilt svårt för Dror Feiler, eftersom han är av judisk börd och redan har retat upp den israeliska regeringen genom sitt konstverk Snövit och sanningens vansinne som 2004 åstadkom en diplomatisk kris mellan Sverige och Israel.

När jag skrev om Ship to Gaza för en vecka sedan, var det ett par kommentatorer som menade att Israel är det enda landet som levererar varor till Gaza och att det är mer än nog, att Israel är ”storsinta” och ser till så att befolkningen i Gaza får de förnödenheter de behöver. Jag ska här citera en del ur FN-organet OCHA:s (Office for the Coordination of Humanitarian Affairs) rapport Special Focus May 2010 – Impeding Assistance: Challenges to Meeting the Humanitarian Needs of Palestinians. Jag har här pga utrymmesbrist helt utelämnat det som står i rapporten om Västbanken. För fullständiga uppgifter, läs rapporten genom att klicka på länken.

- Som ockupationsmakt är Israel förpliktigat att tillgodose behoven hos den ockuperade befolkning. Men, på grund av den betydande nivån av icke tillgodosedda humanitära behov i de Ockuperade Palestinska Territorierna (oPt), har FN-organ och nationella och internationella NGO:er gått in för att avhjälpa bristerna. I det här sammanhanget är Israel skyldigt enligt internationell rätt att säkerställa fri passage för den humanitära nödhjälpen och rörelsefrihet för hjälporganisationernas personal.

- Medan säkerheten för personalen förblir relativt hög, möter humanitära organisationer ökande hinder för personalens rörelsefrihet och sin dagliga verksamhet, vilket hämmar tillhandahållandet av humanitär hjälp och underminerar effektiviteten i assistansen till nödställda palestinier.

- Restriktionerna för import av cement gör det omöjligt att återuppbygga cirka 12.000 palestinska hem som har förstörts av israeliska militäroperationer de senaste åren, lika väl som [byggandet av] ytterligare 20.000 hem som behövs för att hysa den naturliga befolkningstillväxten i Gazaremsan. UNRWA behöver dessutom bygga 100 skolor i Gaza.

- Det humanitära samfundet möts ständigt av komplexa procedurer och godkännandeprocesser inför transporter av de begränsade godstyper som är godkända av israeliska myndigheter. Detta uttrycks främst genom bristande tydlighet och godtycklighet i godkännandeprocesserna, likaväl som israeliska myndigheters underlåtenhet att till humanitära organisationer kommunicera vilka föremål som inte är tillåtna att föra in i Gaza.

- En ny studie om fattigdom utförd av UNRWA visade att antalet palestinska flyktingar som är helt oförmögna att skaffa föda och som saknar medel att köpa ens de mest grundläggande förnödenheterna såsom tvål, skolmaterial och rent dricksvatten, har tredubblats sedan införandet av blockaden i juni 2007.

- Sedan början av 2010 har övergången i Kerem Shalom blivit den enda övergången för transport av varor till Gazaremsan. Det enda undantaget är ett enkelspårigt transportband vid Karni-övergången som används för att importera spannmål i bulk, och som Israel driver två dagar i veckan.

- Det trestegs ompackningssysten som kräver att alla varor måste lastas om tre gånger under införseln av varor till Gazaremsan, innebär höga extrakostnader. Under 2009 rapporterade UNRWA ökade verksamhetskostnader på 3.61 miljoner USD, plus cirka 1.5 miljoner USD i ytterligare transportkostnader per år på grund av restriktionerna.

Det står mycket mer i rapporten, och förutom att jag inte har citerat någonting om Västbanken här ovan, har jag inte heller tagit med någonting om alla problem hjälporganisationernas personal ställs inför med visumtrassel, passersedelstrassel, kontrollpunkter etc.

Även Hamas gör sitt bästa för att krångla till situationen i Gaza genom raider, konfiskeringar, indragna tillstånd etc. Jag stödjer inte Hamas som vissa kommentatorer vill hävda, men jag anser ändå att Hamas är en produkt av Israels politik och ockupationstaktik under många årtionden, inte tvärtom som pro-Israeler påstår.

Och ja, det stämmer att Egypten är med och blockerar Gaza, vilket jag tycker är fel. MEN, det är inte Egypten som är den ursprungliga orsaken till konflikten, det är Israel.

Otidiga kommentarer kommer att raderas.

Mellon

En vattenpipmakare som förmodligen är lyckligt ovetande om Mellon.

Nu ska jag säga vad jag tycker om nutidens Melodifestival utan att gå in på rätt och fel låtar och den och den artisten: Om nutidens Melodifestival tycker jag inte.

Ärligt talat, om vi börjar med det officiella namnet Eurovision Song Contest, så begriper jag inte varför en uppsjö länder från icke-europeiska länder är med. Då är det väl bättre att byta namn och öppna upp för alla som vill vara med. De lär ju vara intresserade ända långt bort i Australien, då tycker jag att de också ska vara välkomna i tävlingen.

Sedan det där med att det är olika länder som skickar sin bästa låt för året. Men hallå, rika som fattiga länder lägger ner miljontals kronor på att skaffa internationell, i år tydligen väldigt mycket svensk, hjälp. Om låtskrivare, artist, koreograf och jag vet inte vad är t.ex. svenska, så är det väl inte längre en t.ex. armenisk låt? Jag tycker att man ska reglera så att det är människor från de olika länderna själva (t.ex. genom krav om medborgarskap) som tar fram och producerar bidraget.

Och så tycker jag att samma regler ska gälla för alla länder. Nu röstar vissa länder fram låt och artist genom att folket får ringa in och rösta och i andra länder är det en styrgrupp som helt och hållet bestämmer. Nä, det ska vara lika för alla.

Apropå lika för alla, det är vissa länder, jag tror Frankrike och Tyskland eller liknande, som inte behöver vara med i kvalfinalen utan alltid självklart får vara med i finalen. Varför? Jag menar, allvarligt talat, varför?

Sedan förstår jag inte varför man måste suga ut sista droppen ur det hela. Har SVT inte hört ordspråket som säger att man ska sluta medan det är som roligast? Nu har vi först femhudraelva deltävlingar fram till den svenska finalen, och inte nog med att det först är deltävlingar och andra chansar, det är dessutom delröstningar inom varje deltävling. Efter det tar inför-programmen vid, när en klubb för inbördes beundran ska hissa eller dissa varje lands bidrag, vecka efter vecka. Och så slutar det med en kvalfinal och en final. Men då kan man ju ha ett för-program före den internationella finalen, där klubben för inbördes beundran sitter och trallar lite halvfalskt på gamla schlagerlåtar ... Enligt mitt tycke blir det lite tjatigt.

Så, nu har surtanten talat : )

Svammel

Flamboyant. Det första jag ser när jag drar från gardinerna på morgnarna.

I dag har vi inte poolat en enda minut, vi har bara ägnat oss åt hus och hem och städat och fejat hela dagen. Dessutom tvättat och strukit, för man måste antingen torka golvet innan man stryker, eller passa på att stryka när man har torkat golvet, annars blir grejorna smutsiga igen om de råkar svepa ner på golvet.

Så nu är jag rätt mör, kan jag meddela. Trött så jag nästan svimmar. Får väl plåga mig genom en stund av Mellon, men hela blir det icke. Jag hejar på Turkiet om någon undrar.

Maken är Formel 1-fan, och i dag har det varit TRÄNING inför loppet i Istanbul i morgon. Det innebär att vår tv-apparat bara har haft bilar och bilprogram i dag. Och den enda kanalen som visar just de där billoppen är en kanal från Abu Dhabi. Det jag vill komma fram till är att jag har hört de två kommentatorerna, som jag utan att veta antar kommer från något land i Emiraten, prata hela dagen. Och i mina öron låter det som om arabiskan i Emiraten uttalas myyycket längre ner i halsen än här i Egypten. Det låter lite som om de ska klökas hela tiden. Testa själva, stäng för så mycket ni kan så långt ner i halsen ni kan med tungan och försök sedan göra ljud. Ungefär så låter det. Här i Egypten harklar de sig en hel del, och en del h-ljud verkar komma ända nerifrån magen (det gäller att inte ha dålig andedräkt), men de låter inte som om de ska spy hela tiden.

Okej, nu överdrev jag lite, det låter inte som om de ska spy hela tiden, bara nästan.

Jag är alldeles för trött (som ni kanske märker på det här svamlet) för att kunna svara vettigt på era fina kommentarer, så jag ber att få återkomma i morgon för det.

Ha en skön helg allihop!

Så bra man kan ha det ...

... när man går ner till klubben och lägger sig vid poolen.

Vid den här poolen får barn vara, sedan det finns en till som bara är för vuxna.

Jag har faktiskt lyckats få lite färg på benen!

Bar finns det också så att man kan få lunch, kaffe, vatten, öl, drinkar, glass ...

Men jag måste säga att jag tycker att en del människor är konstiga. Det var en fransktalande familj där, mamma, pappa, liten dotter och pappans kompis. Karlarna såg ut att vara i sena 50-åren, stora och starka. De hade också en barnflicka med sig, hon syns på de två översta bilderna, personen allra längst till vänster. Hon var från Filippinerna eller Indonesien, vilket är det finaste att ha. De filippinska barnflickorna är dyrast, de indonesiska kostar ca 600 USD i månaden, och som tredje finast är visst nubiska barnflickor från södra Egypten eller norra Sudan. Hur som helst, den här stackars flickan var liksom en icke-person för familjen. Hon var bara till för att vara praktiskt bihang till den lilla flickan. De talade inte med henne, hon fick ingen mat medan de andra åt för kung och fosterland, allt hon fick var lite vatten. Enda gången jag såg dem tilltala henne var när pappan sa till henne att gå och hämta två stolar till honom och hans kompis! Stora, starka karlar som hade kunnat bära de där tunga stolarna själva lätt som en plätt, men det var de tydligen för fina för, det skulle den lilla tjejen göra, och för henne var det ingen lätt sak.

Nej, jag lade mig inte i, även om jag satt och kokade inombords. För jag vet att det inte hade hjälpt om jag hade börjat vräka ur mig en massa otidigheter*.

Det fanns en barnflicka till, men hon var som en del av familjen även om hon inte badade utan mest passade barnen. Hon fick mat och dryck och det såg i alla fall ut som om de pratade med henne mer än att bara ge order. Det var en egyptisk familj. Hon såg också ut att ha en helt annan relation till barnen, som verkade älska henne.

Oavsett vad man har för yrke är man väl människa? Kan man verkligen inte behandla andra människor med värdighet bara för att de är barnflickor/städerskor/chaufförer/trädgårdsmästare eller vad det kan vara?

*Jag hakar här på ab:s lilla undersökning. Vet ni som är unga vad ordet otidigheter betyder? Använder ni det ordet?

Dags för lite kyltips

En flaska fruset vatten, tack.

Nu tycker jag att det har blivit så där varmt igen, som det var förra sommaren. Inte för att graderna är så vansinnigt höga i dag, bara cirka 30°C, men det känns kvalmigt och mina händer svullnar. Ringarna är undanpackade tills det blir svalare igen, sätter jag på dem får jag aldrig av dem igen. Fötterna har jag inga större problem med, det är just händerna som känns svullna och klibbiga. Om man bara är ledig och sitter och slöar är det inte hela världen, men när man ska jobba tycker jag att det är lite ... eh, jobbigt.

Jag vet att det är många med mig som behöver alla tips som finns att få för att finna lite svalka i hettan, så här kommer mina:

- Kom ihåg att sätta på AC:n redan innan det har hunnit bli för varmt.

- Skölj händer och underarmar i kallt vatten. Fast det kan jag knappt göra, för mina vattenledningar ligger så ytligt så det kommer hett vatten ur kallvattenkranen innan det första har runnit bort. Man bränner sig nästan, inte riktigt, men nästan.

- Ta en hink med kallt vatten och ställ under skrivbordet, doppa ner fötterna lite då och då.

- Frys vattenflaskor och använd som kylelement runt omkring dig. Drick varefter det smälter. Dem kan man också ta på ibland och hålla handlederna mot eller lägga dem mot halsen. Det är jätteskönt.

- Frys vattenflaskor att ta med när du går ut. Då håller det sig riktigt kallt i flera timmar i stället för att bli fisljummet efter bara en kort stund.

Det var mina husmorsknep. Har du några andra bra tips att dela med dig av?

Blommor och Make

Blommor från Otta.

Se en så fin bukett blommor jag fick av Otta (som ni har träffat i kommentarerna) och hennes man! TACK OTTA OCH N! De står här på matbordet och förgyller min dag, vad kan man bli annat än glad när man ser en sån prakt?

I natt, eller rättare sagt i morse eftersom klockan var 05.30, kom Maken hem igen. Äntligen, för han har varit borta ovanligt länge den här gången. Med sig hade han sirap, pumpafrön, Bregott, ost, dubbelnougat, smågodis och lite annat smått och gott. Inte minst Mjau kattmat med havskräftor och abborre, vilket katterna tackar särskilt för.

Själv har jag varit hysteriskt trött hela dagen, för AC:n i sovrummet har fått för sig att den ska stänga av sig med jämna mellanrum. Varje gång har jag vaknat och fått sätta igång den igen. Inte direkt någon sammanhängande sömn, med andra ord. Får ringa efter AC-mannen i morgon, i dag orkade jag inte för när jag hade jobbat klart för dagen stupade jag i säng och sov ett par timmar. Nu känns det bättre så att jag orkar vara vaken när Maken kommer hem från jobbet, vilket jag hoppas är snart.

Att kommentera eller inte kommentera

Som alla redan vet stack jag ut hakan i förrgår och skrev om en så kallat känslig fråga. Jag gör det inte särskilt ofta, men det händer då och då. En annan sak som alla redan vet är att jag fick en hel del kommentarer, av både positiva och negativa slag.

Det som bekymrar mig i det hela, är att jag fick indikationer på att en del av er kände er som om ni borde skriva en kommentar, att det var lite jobbigt att skriva en kommentar men borde göra det ändå. DET FINNS INGET SOM HELST TVÅNG ATT SKRIVA EN KOMMENTAR OM MAN INTE VILL ELLER KÄNNER FÖR DET. Det finns hundra miljoner orsaker till att inte vilja kommentera i en fråga som leder till en massa känslor och diskussioner, ja även när det gäller helt neutrala saker också, för den delen. En del av de orsaker jag spontant kommer att tänka på är:

- Att man vill behålla sina politiska/religiösa/vad som helst åsikter för sig själv.

- Att man tycker att ämnet är så komplext att en kort kommentar inte räcker och man har ingen lust att skriva en uppsats just då.

- Att man inte håller med men inte har lust att sätta igång en diskussion.

- Att man inte vill dra till sig en massa "knäppskallar" till sin egen blogg.

- Att man inte har någon åsikt i just den frågan därför att man inte är insatt i problematiken. (Alla kan faktiskt inte vara insatta i allt, även om man gärna vill.)

- Att man inte har tid just då.

Sedan finns det mängder av fler orsaker. Alla är fullt acceptabla enligt min mening.

Så hur roligt jag än tycker att det är att få kommentarer - det är ju kommentarerna och dialogen som gör det roligt att blogga - så känn dig aldrig någonsin tvungen att kommentera, oavsett om du håller med om det jag säger eller inte.

Och apropå det där med att ha olika åsikter: Man FÅR ha olika åsikter. Det är BRA att ha olika åsikter, det är den ärliga diskussionen som gör att vi utvecklas som människor och kan skapa ett bättre samhälle. Att inte ha samma åsikt som en annan person är INTE detsamma som att man hatar den personen. Det går alldeles utmärkt att älska en person men ha olika åsikter i olika frågor.

Det första jag ser på morgonen när jag drar ifrån gardinerna.

Kan man bli annat än på gott humör?

Nu blommar Flamboyanterna för fullt.

Snart står trädet till vänster i full blom det också. Då blir jag omringad av skönhet.

Katter och CSN

De stora basarkvarteren här i Kairo befolkas inte bara av försäljare, hantverkare och turister, där bor också mängder av katter. Och de har det nog ganska bra där, för affärsinnehavarna och andra som arbetar där verkar tycka om dem och tar hand om dem. Lite här och där kan man se att det står skålar med vatten till katterna, och de brukar dela med sig av sin mat till de små. En del av katterna skulle kanske skulle må bra av ett litet besök hos veterinären, men man kan inte begära att människor som kanske inte själva har råd att gå till doktorn, ska se till att katter blir avmaskade, får vaccin och annan vård.

En söt liten katt i Khan El-Khalili.

När vi bodde på det förra stället matade jag utekatterna, som den trogna läsaren redan vet. Här har jag inte gjort det, dels för att jag inte har kontakt med dem på samma sätt, dels för att jag inte vill ha en ny barnkammare. Men det är andra som matar dem upptäckte jag i morse, även om det just då inte var någon katt i närheten så att fåglarna kunde passa på att kalasa.

Kanske inte jättenyttig kattmat, men dock mat. Fåglarna gillar det i alla fall.

Jag hörde på nyheterna i dag att Studiemedelsnämnden ska sätta åt dem som bor i utlandet och struntar i att betala sin skuld. Bra säger jag, för det är flera miljarder det handlar om och det är pengar som skulle kunna komma hela Sverige till godo. Själv har jag betalat troget varje år och har inte för avsikt att smita från det som är kvar.

Ship to Gaza

Alla människor måste ha mat, kläder och någonstans att bo.

Som alla säkert vet lider människorna i Gaza av den orättfärdiga och inhumana blockad som Israel vidmakthåller efter att totalt ha bombat sönder en stor del av de byggnader och vägar som fanns. Snart seglar svenska, grekiska, turkiska och irländska skepp iväg med byggnadsmaterial, medicin och andra förnödenheter till Gazas invånare, skepp som Israel hotar att stoppa med alla medel. Tyvärr har Israel för vana att verkligen inte sky några medel, inte heller dödande medel.

På det svenska skeppet kommer bland annat Henning Mankell (författare), Mehmet Kaplan (miljöpartiet) och Bo Forsberg (Diakonia) att vara passagerare. De tillsammans med besättningsmännen och andra aktivister riskerar alltså sina liv för att stödja Gazas befolkning och försöka hjälpa dem att bygga upp sina hem, skolor och sjukhus igen.

Var med du också och stöd Gazas befolkning och de som aktivt arbetar för att göra det. Gå in på Ship to Gazas hemsida och se så lätt det är att hjälpa dem!

Egyptiska ordspråk

Lustigt färgad åsna med vacker sadel.

Jag hittade en fin liten bok med egyptiska ordspråk, och jag kan bara inte låta bli att dela med mig av ett litet axplock:

- Det som står skrivet i pannan måste ögat se. – Det som skall ske, skall ske.

- I morgon är aprikoserna mogna – Det kommer aldrig att ske.
- Lammungen lär sin mor att dia – Nöden är uppfinningarnas moder.
- När lejonen är borta leker hyenorna – När katten är borta dansar råttorna på bordet.
- Vänd upp och ner på pottan, flickan kommer ändå att likna sin mor – Sådan herre sådan hund.
- Han åt kamelen och allt den bar på – Att äta någon ur hus och hem.
- Han gifte sig med en apa för pengarna, pengarna försvann men apan förblev apa – Som man bäddar får man ligga.
- Barberaren öppnade för dagen och hans första kund var flintskallig – Att vakna på fel sida.
- Vi släppte in honom och han tog med sin åsna – Ge lillfingret och han tar hela handen.

Den som vill läsa mer kan kika i Apricots Tomorrow av Primrose Arnander och Ashkhain Skipwith.

Hängfredag

Offergåvor. En relief i en av gravarna runt Saqqarapyramiden. Cirka 4-4.500 år gammal.

Hängig i dag. Jag tror det är en spottkörtel som bråkar, den har varit irriterad ett tag, men nu har det börjat värka riktigt illa och det känns som om lymfan reagerar också för det värker neråt på halsen och är ömt som tusan. Går det inte över får jag väl gå till doktorn, men jag väntar tills på söndag i så fall när det är vardag här igen.

Jag tyckte det var dags att tvätta handduken som katten Stina brukar ligga på vid fönstret i badrummet, men det gillade hon inte. Hon tittade surt på mig, hon tittade på den nya handduken jag hade lagt där, och sedan gick hon. Nu har den vanliga torkat och jag har lagt tillbaka den, så nu är hon nöjd och glad igen.

Snart får vi besök igen, även den här gången från Istanbul. Det är vår vän A som kommer en vecka, vilket är jättekul. Oftast är det annars mina tjejkompisar som lyckas leta sig hem till oss, så det ska bli roligt med en killkompis för en gångs skull.

Men kvällen ska jag nu ägna åt att läsa ikapp bland alla mina bloggvänner!

PS. Jag tror att jag har svarat på alla kommentarer nu, men om jag har missat någon är det ett misstag och inte personligt!

Trötter

Jisses vad jag var trött i dag! Jag har faktiskt sovit länge på morgonen, sovit middag och sedan sovit eftermiddag. Nu ska jag försöka hålla mig vaken tills det är dags att gå och lägga sig. Men det är tröttande att vara i full gång i den värme som har rått här under veckan. Och man blir trött av alla intryck, alla människor, alla lukter och ljud, för att inte tala om trafiken. Går man dessutom och lägger sig sent och går upp tidigt i en hel vecka, så är det kanske inte så konstigt att man har lite sömn att ta igen.

Som om det inte räckte med folkmängden i den här 20-25 miljonerstaden,

är det alltid horder av turister överallt. Här vid Saqqarapyramiden.

Apropå trafiken tog det oss hela en och en halv timme att köra cirka en kilometer i tisdags kväll när vi skulle hem efter att ha kalasat på sushi. Det var sexton bilar som hade krockat och vägen var helt avstängd. Här kan man då inte vända bilen och ta en annan väg, för det är en hög mittbarriär på alla större vägar för att bilarna inte ska kunna köra mot trafiken, man kan inte ens göra vänstersvängar på större vägar, allt bygger på u-svängar. Så vi satt vackert där vi satt medan de röjde upp. Inte fick vi gå hem heller, för det var helt stängt. När trafiken väl släpptes på igen så sakteliga fanns inga människor kvar, så jag vet inte hur det gick för dem som satt i bilarna.

I dag har det varit alldeles perfekt väder, bara 27°C och svala vindar som har fläktat emellanåt. I natt kunde jag till och med sova utan AC, jätteskönt.

Måste också berätta om kråkan som kom och knackade på i går morse. Jag har gardiner fördragna framför skrivbordet eftersom ljuset är så skarpt, så jag ser inte alltid fåglarna som kommer och sätter sig på fönsterblecket. Men i går morse hörde jag ett konstigt ljud och särade lite på gardinerna. Där satt en kråka och knackade på fönstret! När han fick syn på mig satt han kvar en stund och glodde, som om han granskade mig, sedan flög han iväg.

Ensam hemma och rovfågel

Nu är jag ensam hemma igen. Min väninna M åkte hem till Istanbul i dag och alla ni som bor utomlands vet hur tomt och trist det känns efter att en kär vän har åkt. När ska man ses nästa gång? Men vi har haft en riktig toppenvecka med sightseeing, shopping och salta bad - förutom att vi naturligtvis har pratat, pratat, pratat och pratat. Nu saknar jag både henne och Maken som befinner sig i Danmark för ögonblicket. Som tur är vet jag att det tomma vakuumet går över efter ett par dagar.

En av de för mig mest fantastiska synerna under veckan var nog rovfågeln som satt på gräsmattan vid stranden i Ain El-Soukna. Jag skulle få massage klockan 17 och M en halvtimme senare, så jag traskade upp till hotellet i lagom tid. Och på gräsmattan satt en av de rovfåglar vi tidigare hade sett cirkla runt i luften ovanför stranden. Jag slet självklart fram kameran, och den stilige herren poserade snällt innan den flög iväg igen. Jag tror att det är en ung slagfalk, en Falco biarmicus, men jag är absolut inte säker. Är det någon av er som vet? Bert till exempel? Jag har skickat bilden till Sveriges Ornitologiska Förening och frågat, de har varit jättebussiga förr och svarat, så vi får nog svar förr eller senare.

En stilig herre poserar. © Marianne Alstermark

Kallt vatten

Den här mannen fyller vatten i sina tre "ollas", vattenkaraffer

av keramik som faktiskt kyler vattnet och ger det en god smak.

Sedan står de på gatan så att det finns vatten för alla som vill ha

sig en lite slurk. Jag bara måste hitta sådana, jag vill ha en alldeles egen!

I dag ska vi till Egyptiska museet, för man får bara inte missa Tutankhamuns skatter när man är här i Kairo. Sedan blir det lite promenad på stan, lunch och lite annat.

En dag vid havet

Vi hade en helt underbar dag i går vid Röda havet. Eftersom det var vardag, var det väldigt lite människor på stranden, så det var lugnt och tyst och skönt. Men det var varmt. Jag vet inte exakt hur varmt det verkligen var, men det skulle bli 41°C enligt prognosen. I vattnet var det faktiskt svalt och skönt trots det, så det blev ganska mycket badande. Men att ligga i solen var inte att tänka på, man fick snällt hålla sig i skuggan hela tiden. Och det räcker, man blir ordentligt brun och fin i skuggan också, utan att bränna sig.

Dessutom var det stor filminspelning på gång vid den lilla strandrestaurangen, med riktiga egyptiska filmstjärnor och allt. Men det får ni se en annan dag.

Vi avslutade med varsin massage, och gissa om det var skönt! Hon var fantastisk, massösen, hon visste exakt var både jag och M hade ont och fick bort alla knutor och annat otäckt ur våra ryggar.

I dag blir det lite shopping i stadsdelen Zamalek på ön mitt i Nilen. Och hämtande av lampor i hantverksdelen av basarkvarteren Khan El-Khalili.

Havet.

Playan.

Vår plats.

Ain El-Soukhna

I dag sticker vi hit.

Fast vi kommer hem i kväll igen.

Hundar vid Saqqarapyramiden

Runt Saqqarapyramiden (trappstegspyramiden) är det bara sand och sten. Rena öknen alltså. Inte ett grässtrå, inte en vattenpuss, ingen kanal, ingenting mer än sand och sten. Och där bor ett litet gäng hundar. Jag har undrat hur de kan överleva, men i förrgår när vi var där fick vi svaret. Vår chaufför, mr W, hade med sig bröd och vatten för att mata hundarna, och det är flera av de chaufförer som ofta åker dit som har med mat och vatten till dem!

Jag tyckte väldigt bra om mr W redan innan, nu steg han hundra pinnhål i mina ögon! Hundar anses nämligen som orena djur i islam, och de flesta verkar tycka att hundar är rätt äckliga. Men mr W och andra chaufförer med stort hjärta struntar i det och förbarmar sig över de stackars djuren, som tur är.

Gott med bröd.

Vatten är livet.

Den lille valpen tog mod till sig och drack vatten han också.

Maken kom hem i går kväll, i dag har han tagit med min väninna M ut och jag är hemma och tvättar och stryker så att Maken ska kunna packa i kväll igen för att åka till Tyskland och Danmark och Sverige.

Och i kväll ska vi få turkisk middag!

Love

Kärlek.

Den här mannen och hans kamel kunde verkligen kommunicera med varandra. När han lockade på kamelen för att den skulle komma och pussa mannen, grymtade den lite nöjt och travade glatt fram. Sedan poserade de så glatt framför kameran. Mannen kunde naturligtvis säga "hej", dessutom hade han en svensk 20-sedel som han behövde få växlat. Han hade säkert fått den i dricks av någon svensk som inte hade annat att ge. Jag gav honom 30 egyptiska pund, vilket är lite för mycket, men vad gör det?

I dag blir det den gamla basaren Khan El-Khalili och lite fler inköp av lampor.

Duvslag

Duvslag. Ser ni fågeln strax under taket?

Hämtade min kompis M från flyget i går, det är så roligt att ha henne här! Det blev lite sent i säng, för vi hade en del att prata om!

Nu är det snart dags för frukost, sedan iväg till pryamiderna i Saqqara och Giza.

Citroner

Små citroner gula.

Här i Egypten finns två sorters citroner, stora vanliga som vi svenskar är vana vid, och små. De små är lite surare i min smak. Jag har försökt ta reda på lite mer om de här små citronerna, men jag hittar ingenting om dem på Internet. De liknar lite en sort som heter Meyer, men Meyer ska vara sötare än vanliga citroner, och det tycker jag inte stämmer på de här. De kanske är en korsning mellan citron och lime.

Nu ska jag göra mig i ordning, dricka en kopp kaffe, och sedan åka och hämta min kompis på flygplatsen!

Jag klagar inte

En sådan ljuvlig dag, alldeles lagom varmt med bara 29°C, solsken och klarblå himmel. Och när man öppnar fönster och balkongdörrar så att man får korsdrag letar sig en sval och skön vind in genom lägenheten. Men nu framåt eftermiddagen blev det ändå lite varmt i min skrivbordshörna, så för att få lite friska fläktar gick jag ut och satte mig i solen på balkongen med en bok och en iskall Cola.

Min plats i solen.

Is i glaset svalkar gott.

Men nu måste jag nog ta tjuren vid hornen, eller rättare dammsugarslangen i händerna, och ta den värsta sanden så att det är lite fint i morgon när min kompis M kommer från Istanbul. Hon ska köpa med sig en påse Tutku till mig - världens godaste småkakor från Turkiet med en ljuvlig chokladkräm i. Tutku betyder passion på turkiska, ett utmärkt namnval för de kakorna. Och enligt reklamen kan man till och med bygga vänskapsrelationer mellan de gamla fienderna Grekland och Turkiet. Då förstår ni hur goda de är!

Efter det ska jag se vad mina bloggvänner har haft för sig sedan sist om bara Internetgudarna är med mig.

Bara en bananklase

Har jobbat hela dagen och nu måste jag korrekturläsa det jag har översatt, så det blir bara en bananklase i dag.

Välkommen på miljövänlig bastueftermiddag!

Det kanske kunde vara trevligt att bada lite bastu? Varför inte passa på när man kan göra det utan att släppa ut någon som helst CO2 i luften? Vi går helt enkelt ut och sätter oss på balkongen, för i solen måste det nog vara bastuvärme dugande för en äkta finne vid det här laget eftersom det just nu är 43°C i skuggan. Enligt datorn, vilket alltid betyder ytterligare några extra grader IRL.

Uppdatering: Fortfarande 42°C klockan 20.30!

Jag håller mig inomhus i dag med alla fönster och dörrar ordentligt stängda. Strategin har ända sedan morgonen varit att köra alla AC jag har här på ovanvåningen för att kyla ner så mycket det går, för om elen lägger av har jag då i alla fall så mycket svalka som möjligt här inne. Prisa gudarna för AC, säger jag bara!

Jo förresten, lite har jag varit ute i dag. Jag var ute på balkongen och skurade bort lite sand, och blev nästan knockad av värmen.

Som tur är ska det bli lite mer normal värme när min kompis M kommer på onsdag.

Jag blev utmanad av Helly på Sicilien att visa det tionde fotot i fotomappen i datorn. Här kommer det:

Katterna har upptäckt en duva som sitter på fönsterblecket i Istanbul. Från vänster till höger Skrållan, Tjorvan, Stina och Mamma-Lisa. Varför Mamma-Lisa tittar in i väggen när det finns fåglar att titta på kan jag inte förklara. Mattan användes inte som duk, den låg bara på vädring just den dagen. Och här ser ni också delar av vår utsikt, åt vänster såg vi fler hus, bland annat ett vackert torn på ett gammalt osmanskt trähus där en av de sista prinsessorna från det osmanska sultanatet har bott. Och bakom det såg vi Marmarasjön.

Jag utmanar alla som vill att hänga på fotoutmaningen!

Och så måste jag självklart visa ett egyptiskt elskåp eftersom Carina i Dominikanska visade ett dominikanskt elskåp i går. Det är inte vårt, vårt ser lite mer normalt ut.

Elskåp.

Nu är det lite varmt

Den här helgen har vi det lite varmt. I dag var det 37°C, nu i skrivande stund när klockan är halv nio på kvällen är det fortfarande 35°C, så AC:n jobbar för fullt både i sovrummet och här i vardagsrummet. I morgon får jag förmodligen köra alla som finns i huset, för då ska det enligt prognosen bli 41°C, vilket brukar betyda ytterligare några grader i verkligheten.

Pratade med Maken i dag, det lyllot satt tillsammans med vår kompis A och åt fisk vid Bosporen i en stadsdel som heter Arnavutköy i Istanbul. God mat, trevligt sällskap och en underbar utsikt i en av världens vackraste städer, inte konstigt att man blir lite avis. Själv fick jag hålla till godo med de sista resterna av köttfärsåsen från i onsdags, sällskap av tv på Internet och utsikt över trädgårdarna. Nå, inte illa det heller.

Hoppas ni har en skön helg allihop!

Tre kompisar.

Tuppen låter alla veta vem som är herre i huset!

Groteska huset - del 2

I dag tog jag kameran och gav mig av till Groteska huset för att försöka få lite foton från framsidan, dvs från den sida som vetter mot Alexandria Desert Road. Det är lite för långt avstånd för att få riktigt bra bilder, men lite blev det i alla fall. Tills mr Mohammed och mr Said kom springande och sa att jag inte fick fotografera. De glömde i alla fall be mig radera de bilder jag redan hade tagit, eller, rättare sagt: De hade inte den blekaste aning om hur de skulle be mig göra en sådan sak - på engelska. Ibland är det praktiskt att folk inte kan kommunicera fullt ut med varandra! Det enda de kunde säga var "What your name?" "My name Mohammed."

Här kan du se de tidigare bilderna från Groteska huset, inklusive närbilder på kedjefången på tornet. Det visar sig förresten att det är en kedjefånge i varje väderstreck, fyra kedjefångar med andra ord.

Groteska huset sett från Alexandria Desert Road.

Tornet med kedjefångarna.

Är det Rapunsel som sitter här och väntar?

Den här skylten sitter på muren, om någon kan tyda vad det står kanske vi kan lösa mysteriet med Groteska huset?

Hästen och nakna karlen sedd från framsidan.

Hoppsan, det var visst ingen naken karl, det var visst en naken dam!

Hästtemat kan ha sin förklaring i att det är / har varit en hästgård. Det här är misstänkt likt en paddock med ankgungor framför.

En raserad hästtavla i byggskräpet som låg vid vägen.

Och diverse hästskulpturer lite här och var. Är det här en häst för en karusell, månne?

Jaha ...

Kamel.

... så var man gräsänka igen. I dag skickade jag iväg Maken på en lite längre turné, först till Istanbul och sedan till Thessaloniki. Efter det kommer han hem på en snabbvisit nästa fredag, för att ge sig av till Tyskland och Danmark och Sverige redan söndagen i samma veckoslut. Som tur är kommer min kompis M från Istanbul på onsdag och stannar en vecka, annars hade det allt blivit bra trist att vara ensam så länge. Och tur att jag har katterna, jag kan alltid skylla på att jag pratar med dem i stället för att prata med mig själv.

Tack för alla hejarop för korrekturläsningen. Det gick bra och jag skickade jobbet sent i går kväll. I dag fortsatte jag med nästa jobb och har skickat det, så nu är jag faktiskt ledig i kväll. Har en svag aning om att jag kommer att stupa rätt tidigt.

Måste förresten berätta vad jag hittade i frysen i dag. Ett stort dricksglas med en hård frusen klump av någon obestämd substans. Jag lät det hela tina och det visade sig vara ett glas öl! Gissar att Maken hade för avsikt att kyla en redan upphälld öl och glömde bort det ... som vanligt. Ett glas exploderar i alla fall inte som en burk, så jag är evigt tacksam för att det var ett glas den här gången. Och nej, jag drack inte upp det, jag hällde ut det!

Massa måsten

Vit kamel.

Kära vänner, jag måste bli färdig med en korrekturläsning i kväll, så det blir bara en kamel från den här delen av världen i kväll.

Trött

Nöjd kamelförsäljare.

Jag har varit så himla trött hela veckan. Eh, okej, veckan har inte varit så lång än, men i alla fall hela så lång den har varit. Och undrat över orsaken. Maken har varit likadan. Men allt har ju självklart sin naturliga förklaring: Vi ställde om till sommartid nu i helgen som gick. Så enkelt var det. Själv begriper jag inte vitsen med den där sommartidsomställningsidiotin (nu fick jag till ett långt och bra ord, va?), speciellt inte i Sverige där kvällarna ändå är långa och ljusa under sommarhalvåret och speciellt inte i Egypten som kommer att ändra tillbaka till vintertid redan i början av augusti när Ramadan börjar.

Jag har hakat upp mig på två ord: Pist och role model. Mig veterligt finns alldeles utmärkta svenska ord för båda företeelserna.

Pist = skidspår eller skidbacke, slalombacke, störtloppsbacke.

Role model = förebild.

Med det här menar jag INTE att klaga på utlandssvenskar som lever sina liv på engelska, jag har full förståelse för att man blandar ihop saker och ting i det läget, det gör jag också. Däremot menar jag att journalister och diverse representanter för olika myndigheter etc bör använda svenska ord i skriverier och uttalanden på tv. Och så är det kul att gnälla lite när man är trött : )

I grannhuset bor en ungdom som håller på att lära sig spela trummor. Eftersom han (antar jag att det är, sexistiskt nog) bor i grannhuset är det bara trevligt, och jag tackar gudarna att han inte bor i samma hus som vi.

Kvinnor

När jag var liten sa mamma att man skulle gå runt med böcker på huvudet för att få bra hållning. Men det var ju jättesvårt, för de gled bara av. Tricket är att man ska ha en liten tygring högst upp på hjässan så att det blir en planare yta för det man ska balansera och så att det blir mjukt för lilla huvudknoppen.

Här i Egypten verkar alla kvinnor veta hur man ska göra. I alla fall alla fattigare kvinnor, de rika har tjänstefolk som bär åt dem. Och när jag tänker efter har jag nog aldrig sett män som bär sina bördor på huvudet. Är det så att de har kvinnor som bär åt dem?