Tidningarna och
tidningarna är redan fulla av artiklar om vad kvällens Uppdrag granskning ska handla om – Ikea. Jag förstår bara inte riktigt vari skandalen ligger.
Det påstås att Ingvar Kamprad och hans familj har full kontroll över företaget, men vad är det kontroversiella i den saken? Ingvar Kamprad byggde upp ett företag och lyckades exceptionellt bra med den saken. Det är väl inte så konstigt om han både juridiskt och praktiskt faktiskt har någonting att säga till om? Hade jag varit i hans skor hade jag också tyckt att mina åsikter ska gälla. För naturligtvis är det väl så att en stol blir blå om han säger att den ska vara blå. Eller att företaget ska följa den eller den strategin. Och konstigt vore det väl annars?
Ikea är ett privat företag, det är varken statligt, kommunalt eller aktieägt. Är man tvungen att redovisa för allmänheten hur man bygger upp sitt privata företag? Så länge allt går lagligt till – vilket det naturligtvis alltid ska göra på alla plan – måste jag väl få bestämma över mitt eget företag, och det måste väl Kamprad också få göra? Jag kan inte se att han är skyldig att redovisa eventuella bolag i Lichtenstein eller Hotahejti för mig.
Vad man inte talar om i det här sammanhanget är att Ikea är ett starkt och stabilt företag TACK VARE att Ikea inte har sålts på börsen. TACK VARE att Kamprad har någonting att säga till om! Ikea handlar inte med luft som alla börsnoterade bolag tvingas göra (eftersom det är förväntningarna som räknas, inte realiteten), utan med konkreta värden. Det är de konkreta värdena som gör att de som arbetar för Ikea och de som har affärer med Ikea kan känna sig förhållandevis trygga. Ikea måste inte – som t.ex. Ericsson – säga upp tusentals anställda bara för att vinsten ”bara blev x miljarder i stället för xx miljarder som marknaden förväntade”.
Men Ikea är ett affärsdrivande företag, inte en välgörenhetsinrättning, och som alla affärsdrivande företag vill företaget och dess ägare så klart gå med så bra vinst som möjligt. Det måste jag säga att jag med mitt lilla nykläckta företag också vill göra. Ska jag skämmas för det och schavottera i Uppdrag granskning? En väg till att gå med vinst är att ha koll på finanserna, både inkomster och utgifter. Skatter är en av de utgifter ett företag har. ALLA företag som går med vinst har koll på skatter och vad man kan göra för att kanske behålla några slantar i stället för att betala skatt med dem. Är det företagens fel eller är det det politiska systemet och lagstiftningen? Vad är det som ska granskas, egentligen?
Även om Ikea inte är juridiskt svenskt, som man skriver om i tidningarna, så är Ikea svenskt på alla andra tänkbara sätt. Det är SVERIGE som har gott renommé via Ikea, det är SVENSK mat och design och kultur som är känt världen över genom Ikea, inte Lichtensteinsk eller Schweizisk eller Hotahejtisk. Det är alltså SVERIGE som marknadsförs och får hög status, och att svenska ministrar då närvarar vid invigningar och vad det kan vara i andra länder är väl bara bra för SVERIGE?
Jag ska också säga att det naturligtvis finns en massa saker som är mindre bra med Ikea. Det finns både bra och dåliga chefer, ibland verkar saker och ting vara onödigt krångliga i mina ögon, lingonsylten är för rinnig … Men hallå, ge mig ETT företag där allt är perfekt och där det bara jobbar supermänniskor som aldrig kan göra mänskliga fel och misstag, om ni kan.
Det finns så klart mycket mer att säga, men jag är inte ens anställd och har inte minsta insyn i företaget, så det här är bara mina reflektioner. Jag kan naturligtvis ha fel i en hel del. Men så här tänker jag kring Ikea. Vi får väl se om Josefsson har något ess i rockärmen, ska han lyckas chocka svenska folket? Tillåt mig tvivla.
Breaking news: Ingvar Kamprad äger Ikea! Jag är i djup chock! (Tar mig för pannan och gäspar.)
Uppdatering: Det mesta av avslöjandena i UG har visst gått att läsa ganska länge på
Wikipedia. Tänk vilka duktiga journalister som jobbar på UG, de kan läsa på Internet!
