Var skåpet ska stå

Här är det inte lönt att komma och tro att man kan bestämma, i alla fall inte om man är katt. För här är det Stina och Tjorvan som bestämmer, och det talade de om i klartext i dag.

Jag hörde hur några katter började sjunga, men innan jag ens hade hunnit slita åt mig kameran och rusa ner hörde jag sedan hur det började fräsas och skrikas. Det var en snabb fajt, Stina kom in och Ruben drog sig ut mot gatan. Med Tjorvan efter sig som fräste och morrade som den värsta argbigga. Och hon fick honom att dra sig längre och längre bort, tills han lommade iväg bort mot cykelvägen.

Jag är mycket stolt över mina små tjejer, de vet minsann att det här är deras revir, att det är här vi bor. Och de vaktade så duktigt åt varandra, åt mig och huset.

"Stick med dig, sa jag! Kom inte här och bråka med min syrra! Det är MIN syrra!"

"Ja, men jag vill bestämma!"

"Nähä, det är väl bäst att jag går hem i stället då."

"Hrmph, komma här och komma, vem tror han att han är?"

Tja, var det någon som trodde att det var tråkigt att bo på landet?

Underbar dag

I dag har varit en helt underbar dag på alla sätt. Vädret hjälpte till, helt klart, med strålande sol och sommarvärme. Lite kyliga vindar på förmiddagen, men de byttes ut till ljumma dito efter lunch.

Och så har jag haft trevligt besök i dag! "Otta" kom och hälsade på! Vi har träffats tidigare, i Kairo och Stockholm, och så har vi haft massor av kontakt däremellan, men nu hade hon äntligen tid att hälsa på här i Älmhult. Så vi har ätit lunch i solskenet, promenerat runt Näset - som är så vackert så man nästan gråter (och fråga inte mig varför jag inte hade kameran med mig) - och pratat, pratat, pratat och pratat lite till. Nu har hon åkt hem igen, men jag hoppas vi ses snart igen. TACK för en toppendag!

Fina presenter hade hon med sig också! Bland annat världens finaste cykelväska! Kolla bara så fin:

Min nya fina cykelväska som jag har fått av Otta. Den kan man hänga antingen fram på cykelkorgen eller bak på pakethållaren. Stadig och bra med flera fack så att man kan ha den som vanlig väska också. Jag är nu tjusigast i Älmhult när jag susar fram på min röda springare!

Otta hade presenter till katterna också. Både godis och leksaker. Men nu på kvällen var de alldeles för trötta för att leka, de har ju varit ute och lekt precis hela dagen.

En trött katt lägger sig så klart på bästa stället - i det här fallet i var sin fåtölj. Med påföljd att Maken tog en inte lika bekväm stol för att läsa tidningen.

Måste också berätta att jag har fått besked om att jag nu är godkänd för ett mobilabonnemang på Telia efter att ha visat upp lagfart på huset. Håll tummarna för att jag verkligen får det och att vår fasta telefon börjar fungera snart. Kontraktet är påskrivet och inskickat i alla fall. Lite märkligt att de vill ge mig fast abonnemang men inte mobilabonnemang, och att den fasta telefonen finns på adress A men att alla papper skickas till adress B. Ja, ja, fråga inte mig, men datorer är kanske inte alltid perfekta.

Coppelia

WOW! Jag vet inte vad mer jag kan säga. WOW!

Coppelia med Bolsjoj-baletten, vad mer kan man begära? Skulle vara Nurejev och Dame Fonteyn i så fall, men det är ju sånt man bara kan minnas eller drömma om. Natalia Osipova som Swanhilda och Vyacheslav Lopatin som Franz, det är inte illa det! Detta avnjöt jag tillsammans med Olgakatt i dag.

Här är några klipp från You Tube, den som vill se mer söker på Natalia Osipova.

TACK Bio-Borgen i Osby för att ni sände den här baletten! Vi trogna fans hoppas att ni sänder alla baletter från Bolsjoj i höst, och vi hoppas att Operan Stockholm och Dramaten i Stockholm hakar på och delar med sig av sina produktioner till oss här ute på landet!

Ni som bor på andra orter än storstäderna: Kolla upp vad era Folkets hus ger, det är nästan lika bra som live, och ibland bättre än live eftersom man kommer nära.

PS. Här är man snäll och försöker visa Maken hur fint de dansade, och så säger han: "Jag tror du får träna lite till." Jag förstår inte detta ...

Byfåne

Klockhyacint som jag har fått av Olgakatt.

Ibland känner man sig som byfånen, i alla fall när man går runt med vattenslangen trots att det regnar. Men det regnade inte tillräckligt mycket, för jag hade strött ut gödsel över gräsmattan, och det måste försvinna ner i jorden innan katterna hänger på låset igen och vill ut och skutta. Nu är det okej på framsidan, och har det inte regnat undan på baksidan till i morgon bitti får jag ta en vända med slangen där innan vi släpper ut bebisarna. Då behöver de inte vänta fullt lika länge i alla fall.

Vad är det för blomma?

Okej, det är lite lättare att sittta inne och jobba när det inte är strålande sommarväder, men någon måtta får det väl ändå vara? Det kommer riktiga regnattacker här, så man är nästan rädd att det ska slå hål på taket, så hårt regnar det.

I går tog jag min andra TBE-spruta, och jag känner visst av den här också. För vid halv fem-tiden blev jag så trött att jag inte hade något val, jag var bara tvungen att gå och lägga mig. Sedan sov jag ända till strax innan åtta, och jag är nästan lika trött fortfarande! Nå, det går över, får man TBE finns risk att det inte går över, så hellre lite kass av en spruta än att få TBE.

Vi har tre bestånd av fantastiskt vackra blommor i trädgården, blommor som fanns här sedan tidigare. De tre bestånden står på framsidan, alldeles vid gatan, och nu har flera blommor slagit ut.

Tänk vad vackert det blir när alla har slagit ut! Det ser ut som om varje stängel kommer att ge två blommor.

Okänd skönhet.

Men jag har ingen aning om vad det är för blommor. Är det någon som vet?

Jag hade tänkt ha en trädgård som går i färgerna rosa-lila-vitt, men jag kanske får tänka om och ha framsidan i blått. Eller så får det vara blått på försommaren, och sedan rosa-lila-vitt på högsommaren, och orange på sensommaren. Om det går att göra så. Jag får se vad det är för färg på klematisen innan jag bestämmer mig.

Och så vart det onsdag

Rönnbärsblommor.

En sån trevlig lunch jag har haft i dag! Jag träffade (äntligen fick vi ihop det) söta S som tidigare jobbade och bodde i Istanbul. Vi mumsade i oss thaimat och pratade om allt mellan himmel och jord.

Passade på att göra en miniraid på Ikea, det blev bland annat en jättesmart sak att hänga sjalar i. En massa ringar på en hängare, 28 stycken, så nu får jag lite bättre överblick över sjalarna. Men de finaste får ligga i sina bomullspåsar.

Oftast är det Stina som ger sig ut på äventyr och försvinner gud vet vart. Men i dag har det varit Tjorvan, två gånger har hon varit puts väck. Och hur jag än ropar på henne, förblir hon borta. Sen plötsligt bara sitter hon där och tittar på mig. Men nu i kväll verkade hon lite upprörd när hon kom hem, och hon var full av kvistar och elände i pälsen. Det kanske var en stor farlig hund som gick förbi så att hon inte vågade sig hem. Vem vet.

Men hörrni, vart tog sommaren vägen? Det är ju svinkallt! Visserligen har solen varit närvarande hela dagen, men det var bara 0°C när jag vaknade och sedan har det blåst isvindar hela dagen. Fy! Nu vill jag ha värme!

Bilist

Vinbärsbebisar.

Just nu bara susar det i huvudet på mig. Vi har varit i Kristianstad och köpt en bil - en lite skruttig variant med god lastkapacitet och dragkrok. Vilket innebar att jag var tvungen att köra den ena bilen (jaggan) från Kristianstad och hem. Sex komma fyra mil. Sex komma fyra mil längre än jag har kört bil på tio år. Men det gick bra, även om jag hade en svans av bilar efter mig under delar av vägen, de var nog lite irriterade, men jag vägrar köra fortare än jag känner känns bra. Vi kom båda hem välbehållna, men det susar i lilla huvudknoppen på mig nu.

På söndag ska jag i alla fall ta den ena bilen och köra ner till Osby. För då ska Olgakatt och jag se Coppelia med Bolsjojbaletten från Moskva!

Är det här effektiva Sverige?

Syren.

När man bor i vissa länder såsom Turkiet och Egypten, säger många svenskar att ingenting fungerar där, att man får vänta på allt och att allt är så krångligt. I Sverige, där däremot, fungerar allt som det ska och alla håller tiden och man kan verkligen lita på att det ska bli som planerat. Sägs det.

Men jag undrar jag. Vi har nämligen lite bekymmer med vår telefon. När vi köpte huset beställde vi också telefon via Telia. Vi ville ha allt samlat hos Telia: telefon, mobiler, tv och bredband. Bredbandet kom igång och fungar (ta i trä) som det ska. Mobilerna fick vi avslag på - eftersom vi inte hade bott i Sverige de senaste 8 månaderna. Tv:n kan vi inte ha via Telia eftersom vi bor för långt från sändaren, så vi får ha en annan box. Och så var det den fasta telefonen. Den skulle komma igång den 21 april. Nu är det den 24 maj och telefonen har inte funkat en enda gång, trots både telefonsamtal (man får vänta ca 1 timme i luren innan man kommer fram) och mejl (med svar att jodå, den fungerar visst). Det går varken att ringa hit eller härifrån med den fasta telefonen.

Och i dag fick jag ett brev med posten. Där stod att vårt abonnemang har stängts av. Ursäkta? Stängts av? Men det har ju aldrig varit PÅ! Droppen rann över och jag tog mig tiden att ringa 90 200 och vänta en dryg timme innan jag kom fram till en person. Då visade det sig att de har fel adress i sin dator - fast bredbandet funkar på den HÄR adressen. Och förmodligen har kontraktet skickats till gamla adressen, varmed jag aldrig har fått det och inte kunnat skicka tillbaks det. Nu ska de skicka det igen, till rätt adress den här gången eftersom han fixade det manuellt medan jag var kvar i luren.

Så, jag kan ta abonnemang på fast telefon och bredband. Men jag är fortfarande inte kreditvärdig för mobilabonnemang! Det blir jag inte förrän den 29 juni när jag har bott i Sverige i 8 månader. Alternativt kan jag nu gå till en Telia-butik och visa upp lagfart på huset, då kan man göra ett UNDANTAG. Ni fattar? Är jag i Sverige eller är jag i ... ja inte vet jag, i Egypten fick jag abonnemang när vi hade uppehållstillstånd. Likadant i Turkiet. Och om jag inte tar helt fel har jag mer än uppehållstillstånd i Sverige eftersom jag är svensk medborgare.

En sak är i alla fall tur, och det är att människorna man talar med på Telia, när man väl får tala med någon, är väldigt trevliga och faktiskt gör allt som står i deras makt för att försöka hjälpa en. De är tyvärr bara lite för små myror i det stora Systemet.

Det som göms i ... drivbänkar

Maken gjorde ett jättejobb i helgen som var. Han gav sig nämligen i kast med drivbänken som fanns på baksidan, alldeles vid altanen. Den var säkert tänkt för vackra blommor, men har ägnat sina år som soptipp, snarare än fägnad för ögat. Medelst slägga, kofot och spade finns nu drivbänken icke mer.

Vi ställer oss faktiskt frågande till hur man ens kan komma på att gräva ner en massa saker i en drivbänk. I alla fall den här typen av saker. Så här såg det ut:

Framkanten av drivbänken är borttagen. Men inte är det någon skön blomster som tittar upp, inte.

Inte direkt den här vyn man vill ha när man tillbringar lata sommarkvällar på altanen.

Maken i grävartagen.

En resår från en säng har vuxit fast i ett f.d. träd, numera stubbe.

Det här var resultatet: En trehjuling, ett element, några plaststolar med metallskelett, en sax, en spade, en handduk och en annan moj i metall.

Undrar vilket årtionde den här trehjulingen var blänkande ny. Den ser nästan lite 50-tal ut. Synd att den är förstörd nu.

Grannens lilla E, 3 år, har lärt sig att öppna fönstret i hallen. Så när jag vattnar på framsidan sitter hon där och pratar med mig. Hon är så söt. Hon öppnar och ropar "Hej, Majijann!" Sedan säger hon en massa saker som jag inte riktigt uppfattar, och sedan säger hon "Hejdå, Majijann". Och så stänger hon fönstret. Sedan öppnar hon och ropar "Hej, Majijann" och så håller vi på så tills vi vinkar och säger godnatt, dvs när jag går in.

Och bara för att klargöra en sak: Det blir inga kattungar här i huset. Både Stina och Tjorvan är steriliserade och saknar livmoder sedan cirka 10 år. Synd kanske med tanke på att ungarna med Kurre säkert hade blivit väldigt fina, men så är det med den saken.

Stina är kär

I morse fick Stina fint besök igen. Han passade då på att tala om för mig att han heter inte alls Red One, han heter Kırmızı - röd på turkiska - men det går bra att kalla honom Kurre. Och jag tror Stina är lite kär i honom. När jag kom rantande med kameran drog sig Kurre undan. Men Stina följde efter och talade tydligt om för honom att hon inte var arg på honom. Så här såg det ut:

"Äh, nu kommer den där människan med kamera igen. Jag drar", sa Kurre.

"Men du behöver väl inte gå. Hon är lite knäpp, men bry dig inte om henne. Jag är ju här", sa Stina.

"Titta vad söt jag är!"

"Heeej, kommer du ofta hit?"

"Kolla, kolla vad fin jag är!"

"I rule."

Solen

Maskrosor i full blom.

Solen skiner äntligen över oss igen, det har den gjort de senaste dagarna. Det är så skönt. De små solarna i gräsmattan har också lyst med full kraft, men jag insåg att när de slocknar börjar de fröa, och då blir inte grannarna glada om de ska behöva rensa extra mycket ogräs bara för att vi inte har gjort det. Så jag har ägnat dagen åt att försöka rota upp så många av dem som möjligt. På en del ställen är jorden så porös att det bara har varit att dra upp dem, med rot och allt. På andra ställen får man kämpa lite mer. Och så är jag alldeles sönderriven på armarna igen efter att ha rensat ris från en stor buske. Busken ser i alla fall mycket gladare ut nu eftersom solen och ljuset kommer in utan att bli hejdade av ris. Skönt.

Snart måste jag hitta på någonting annat att skriva om än bara min trädgård, ni börjar väl tröttna.

Jag ska inte klaga

Nej, jag ska faktiskt inte klaga, för alla mina fotografier, alla filer, allt arbete - allt sådant finns kvar i datorn. I dag fick jag den äntligen tillbaka. Men alla inställningar, alla bokmärken, och det värsta - hela adressboken, är borta. Nu har jag äntligen fått igång mejlen igen så att jag kan ta emot och skicka brev, men det tog en god stund och jag var tvungen att få hjälp från supporten.

En del adresser har jag i MacBooken, en del hittar jag på nätet och respektive bloggar, och några har jag i de allra färskaste mejlen. Men många är alltså helt borta. Samma sak med bokmärken. Tack och lov har jag länkar till de flesta bloggarna på min egen blogg, och ni andra har andra i era, men sedan är det en massa annat, som bra ordböcker på nätet och liknande. Puts väck och när jag behöver dem får jag alltså googla, googla och googla för att förhoppningsvis hitta tillbaka. För inte kommer jag ihåg vad allt heter.

Jag ska inte klaga, men det känns lite tungt, faktiskt.

---

Vi hade full dramatik här i dag igen. Valpen Messi kom springande och ville leka med katterna. En jättefin liten kille som inte vill en fluga förnär. Men katterna blev livrädda. Tjorvan smet snabbt in i huset och jag lyckades få ut hunden, men Stina sprang runt huset med Messi efter. Rätt in i buskarna där Stina var skyddad av grenar och annat som hundar inte kan ta sig igenom, och sedan kom husse springande och vi fick fatt i den lille krabaten. Stina hann under tiden skutta iväg och gömma sig inomhus hon också. Sedan satt båda två inne och tryckte ganska länge innan de vågade sig ut igen. Rätt bra att det hände tycker jag, för då blir de kanske inte övermodiga utan håller sig mer omkring tomten bara.

Måste också visa att pionen har tagit sig. Och den har SJU knoppar! Okej, pyttesmå, men dock. Jag vattnar som attan, i dag fick den vatten tre gånger så att den inte skulle bli ledsen. Det syns direkt på den när den börjar bli törstig.

Pionen.

Pionknopp.

Dramatik i villakvarteren

Ibland är det riktigt spännande här bland buskar och snår i villakvarteren. Och då är det tur att man har ett par katter som håller ordning och reda på saker och ting. Eller hur var det nu? Tyvärr missade jag värsta stirrmatchen, för det var då jag sprang iväg efter kameran. Och Stina vann den matchen ganska snabbt. Grannbarnen M&M hjälpte mig att övervaka det hela.

"Bara så att du vet, det är jag som bestämmer här", sa Stina.

"Ja, ja, jag går väl då", sa Red One.

"Brudar asså. Men här ser hon mig nog inte, så kan jag spana in tjejerna i alla fall."

"Var blev han av, tro? Han försöker väl inte något lurt?"

"Sablar också, hon hittade mig!"

"Och jag som är så snäll!"

"Här kan jag i alla fall ligga. Det kan hon inte säga något om. Så kan hon få se hur snygg jag är."

"Hmm, han är ju rätt snygg ändå ..."

"Sätter mig här bakom syrran ett tag. Hon morrar så läskigt, så här vågar han nog inte ta mig."

Snipp, snapp, snut, så var häcken ... mindre i alla fall

Det Skånska Energiknippet har varit här och hälsat på i dag, alias Olgakatt. Det resulterade i att ännu en vildvuxen buske fick vad den tålde. Den här gången var det en Pyracantha - Eldtorn på svenska - som blev rejält tuktad. Glömde så klart ta en före-bild, men på bilden här nedan är det spretbusken längst till höger. Så såg den ut innan vi satte igång med våra klippverktyg.

Pyracanthan före.

Så här ser den ut nu. Den är inte helt färdigklippt, tofsen där uppe måste sågas av och det bestämde vi var karlgöra, så vi sparade det till Maken. Men det är så skönt att vara av med det värsta spretet, nu ser jag över den och de taggiga grenarna är inte i vägen överallt. Längst ner till vänster en liten krusbärsbuske. Det kommer att bli många krusbärspajer framåt sommaren!

Tittut, en Olgakatt kikar fram.

Olgakatt hade också med sig en pion som vi planterade i närheten av syrenen.

Och på den smala grässträngen vid garaget får klockhyacinterna stå.

Jag höll nyss på att skratta ihjäl mig. Det var ett program om katternas ursprung på tv2, och där försöker de fånga katter i Kairo för att ta dna-prov. De höll på där med håvar och olika tricks och gick på spaning efter katter. Meh! Det hade väl bara varit att åka och prata med alla våra utekatter! Eller bosätta sig någonstans och mata katterna! Ja, ja, det visade sig till slut att det var i det antika Egypten katten blev domesticerad, eftersom de egyptiska katternas dna finns i alla jordens katter. Så Stina och Tjorvan har alltså bott i sitt hemland, och min lilla Skrållan ligger begravd där.

Jag har inte strukit på flera veckor. Gissa vad som ligger och tittar på mig från strykbrädan ...

Jag är så lyyycklig!

I dag fick jag meddelande från Apple: Det var ingen kraschad hårddisk, det var mjukvarufel! Har mejlat och frågat vad i himmelens namn det var för fel och vad man ska göra för att det inte ska hända igen, för så ska det ju inte vara. Hur som helst, alla filer finns kvar, så jag slipper göra om allt det jobb jag har ägnat de senaste två veckorna åt! Det är så SKÖNT! På torsdag får jag min dator igen. Får hålla tillgodo med MacBooken så länge.

Nu hoppas jag att de håller vad de lovar på SMHI, för nu vill vi ha vackert väder igen. Det börjar ju hända saker och ting i trädgården! Här ska ni få se:

När man står och vattnar sådana här pinnar känner man sig lite som kusinen från stan som har gått på världens största dum-i-huvudet-test.

Men så plötsligt händer någoting! Små blad tittar fram och man känner sig plötsligt som trädgårdsmästare - det ska bli en klematis!

Det kommer att bli massor av smultron i trädgården, för nu står de i full blom.

Jag hade gett upp om potatisen, men det skulle jag inte göra, för här kommer början på sillmiddagen till midsommar.

Middagen är serverad till herr Humla.

Syrenen den ljuvliga börjar blomma.

Storviltsjägaren Stina på jakt.

Fredag den 13:e

Krusbärsbebisar.

Det är verkligen fredag den 13:e för mig i dag. Megamycket.

1. Något eller några av diskbråcken i nacken tycker att livet är stenkul och gör livet surt för mig.

2. Jag har fått NIO kommentarer på mitt förra inlägg enligt mejlen, men det är bara TVÅ som syns i bloggen! Är det fler som har strul med kommentarer just nu? Jag ska se om jag kan kopiera in kommentarerna från mejlen.

3. MIN DATOR HAR KRASCHAT! Jag är så deprimerad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. TVÅ VECKORS JOBB, och inte bara åtta timmar om dagen, rätt ner i datoravloppet. Supporten på Apple har gjort allt de kan via telefon, vi har väl pratat en 5-6 timmar med varandra, men det är kört. Tack och lov har jag Apple Care Protection Plan så på måndag kommer de och hämtar datorn för att se om en skicklig tekniker kanske kan rädda åtminstone den filen. Men jag har inte stort hopp om saken. Och jag var nästan klar med just det jobbet ...

4. En tand har gått sönder.

Behöver jag säga mer? Jag går och lägger mig nu och gör slut på den här hemska dagen.

Sopor och vatten och ... äsch, det blir punkter

Vinbär i bebisstadiet.

• I Istanbul hämtades soporna varje kväll av en sopbil som ser ut ungefär som sopbilar i Sverige. I Kairo hämtades soporna tidigt varje morgon av en liten lastbil där killarna som tömde soptunnorna åkte med soporna på flaket. Här i Älmhult hämtas soporna mitt på dagen varannan vecka! Okej, det är inte så himla hett här i Sverige, så saker och ting tar lite längre tid på sig innan de ruttnar och börjar stinka, men är det inte lite väl snålt tilltaget? Borde inte sopor hämtas varje vecka? Det gäller att planera fredagsmyset under sommaren om man tänker sig att äta räkor därtill, så att man inte sitter där med en hög räkskal som måste ligga i tunnan i två veckor innan man blir av med stanken.

• Vi har haft ett ganska stort problem med huset, och det är vattnet. Vi har haft dåligt tryck i ledningarna ända sedan vi flyttade in, och i början tänkte vi att det kanske är så här i hela området och att kommunen i så fall får fixa det. Men efter att ha pratat om saken med grannarna förstod vi att det bara var vi som var drabbade. I dag kom rörmokaren och kikade. Han kunde inte hitta felet, hur han än letade i gatan och överallt. Till slut öppnade han något rör bredvid vattenmätaren, hittade inget där heller, men när han satte tillbaka röret blev trycket bra! Så nu har vi normaltryck i duschen så att det kanske blir skönt att duscha igen. Skönt!

• Jag har köpt Vår trädgårdsbok av Christel Kvant och Inger Palmstierna. Åh så bra den är! Jag har inte kommit så långt än, just nu håller jag på att läsa om doftande buskar. Jag har bestämt mig för att jag vill ha vita blommor i skuggan på baksidan och rosa/purpur/vita blommor i solen. Och så vill jag ha en doftande buskpion vid syrenen bakom brevlådan så att det blir som en häck. Måste rita upp trädgården och planera den ordentligt så att det inte bara blir hipp som happ, utan harmoniskt. Bättre att vänta ett år extra på äppelmoset än att det inte blir bra.

• I dag låg katterna inne och sov halva dagen, trots att dörren stod öppen så att de kunde gå in och ut som de ville. Skönt att de har lugnat sig så att jag också kan lugna mig och inte bli för orolig när de är ute. Hade apropå katterna en riktigt otäck dröm i natt. Makens f.d. chef hade bestämt att vi inte fick ha katter för Maken blev distraherad. Så jag fick använda list och knep för att få veterinären att ge ut en fatwa om att de skulle leva och att de skulle vara hos oss. Ni förstår att jag vaknade och var genomsvett!

• Jag vet att det finns en avstängningsknapp, men guuuuuud vad trist den där Melodifestivalen är! Enda undantaget är väl det finska bidraget, killen är lite Ted Gärdestadsk och jag tyckte faktiskt om hans låt. Det är nog första gången någonsin som jag har tyckt om en mello-låt. När fan blir gammal ...