Var skåpet ska stå

Här är det inte lönt att komma och tro att man kan bestämma, i alla fall inte om man är katt. För här är det Stina och Tjorvan som bestämmer, och det talade de om i klartext i dag.

Jag hörde hur några katter började sjunga, men innan jag ens hade hunnit slita åt mig kameran och rusa ner hörde jag sedan hur det började fräsas och skrikas. Det var en snabb fajt, Stina kom in och Ruben drog sig ut mot gatan. Med Tjorvan efter sig som fräste och morrade som den värsta argbigga. Och hon fick honom att dra sig längre och längre bort, tills han lommade iväg bort mot cykelvägen.

Jag är mycket stolt över mina små tjejer, de vet minsann att det här är deras revir, att det är här vi bor. Och de vaktade så duktigt åt varandra, åt mig och huset.

"Stick med dig, sa jag! Kom inte här och bråka med min syrra! Det är MIN syrra!"

"Ja, men jag vill bestämma!"

"Nähä, det är väl bäst att jag går hem i stället då."

"Hrmph, komma här och komma, vem tror han att han är?"

Tja, var det någon som trodde att det var tråkigt att bo på landet?