torsdag 17 december 2009

Vilken tur!

Jag har gått här ett tag nu och undrat var mina indonesiska trästatyetter fanns. Började misstänka att flyttfirman hade glömt just den kartongen någonstans, att den hade ramlat ur bilen, att den hade mosats och de inte vågade tala om det. Ville inte heller ringa och fråga, för det skulle låta som en anklagelse kändes det som, och det ville jag ju inte. Så i förmiddags blev jag lite desperat och började slita upp paketen med tavlor - och DÄR fanns de! De var förpackade som om de var en del av tavlorna. Vilken tur!

Jag tror - men är inte säker på - att de föreställer ett javanesiskt par. Och jag tror - men är inte säker på det heller - att mamma fick dem av min farmor och farfar som bröllopspresent. Ett par statyetter som med andra ord har funnits i hela mitt liv och som är ett av endast två föremål som finns kvar av min farmor och farfar, så dem är jag lite rädd om. De är väldigt fina, klicka gärna på bilden för att förstora och se detaljer.

Mina indonesiska trästatyetter.

I går var det sandstorm, så förmiddagen har jag ägnat åt att få bort det tunna lagret sand som täckte alla ytor här inne. Läste hos Suzesan att hon tycker att hon bor i en dammig stad - nästa gång du tycker det är dammigt, tänk på mig och sandstormarna så kan du känna dig nöjd och glad med ditt damm!

I går skrev jag om min fina spis och vilken bra ugn jag har. Det är den också, den är jättebra. Men jag lovar att rostbiffarna blir bra mycket bättre om man kommer ihåg att passa dem och ta ut dem när de har nått 60°C i innertemperatur i stället för att glömma bort dem och springa runt och fotografera i stället. Så kan det gå när inte haspen är på - eller när man glömmer att kolla termometern rättare sagt. Så det får väl bli pyttipanna och liknande av hela rasket. Nå, det är ju gott det också.

Klä på er ordentligt i vinterkylan, både ni som bor i Sverige och ni som åker hem över jul! Och se till att inte halka och bryta sönder er, gå och kör försiktigt!

23 kommentarer:

Anna, Fair and True sa...

Vilken tur att du hittade dem! Det har ju verkligen stort sentimemtalt värde!!

Sandstorm hos dig, snöstorm här! :)

Melting Pot sa...

Så vackra och speciella. Lena

ab sa...

Så graciösa och vackra. Men är det verkligen en man och en kvinna?

Marianne sa...

Förstår att du blev lite nervös där. De är ju så vackra, vilket hantverk för att inte tala om värdet att de har funnits kvar så länge.
Här är det snöstorm idag, dock inte inne :o)

Matildas fikarum sa...

Det känns som en livstid sedan jag hörde det uttrycket sist. Så kan det gå när inte haspen är på. :)

Annika sa...

Vad fina de är, marianne. Vilka klenoder att vårda ömt...
Sandstorm hos er, svinkallt i i DC och snöstorm dit jag åker ikväll...
Kramar!!!

Desiree sa...

Statyerna var verkligen jättefina så jag förstår att du inte ville att de skulle kommit bort på något sätt. Dessutom betyder de ju extra mycket för dig då det är en del av dina familjeband. Vilken tur att de kom fram och var välbehållna. Jag kan mycket väl tänka mig att du har mycket mer damm än någon av oss andra med sandstormar och sådant. Ha en bra dag.

Marianne sa...

Anna: Ja det var verkligen tur! Jag gjorde mig beredd att sörja dem, men det slapp jag! Det enda övriga jag har från farmor och farfar är ett brev som farfar skrev till min pappa när jag var 1 år gammal. Mina smycken jag fick av dem stals i ett inbrott på 70-talet.

Kram!

Lena: Ja de är verkligen speciella. Jag är så glad att jag hittade dem!

Kram!

ab: Ja, den till höger är en kvinna och den till vänster är en man. Han har en kort sarong och en typisk huvudbonad för en man.

Marianne sa...

Marianne: Ja det är inte det vanliga turistkramset, det här är gediget hantverk. Till och med naglarna och kringlorna i öronen finns.

Tur att du kan hålla snön utanför dörren! Hoppas du har det varmt och gott i stugan!

Kram!

Matilda: Vad bra att jag skrev så då!

Annika: Tack! Ja dem vill jag inte bli av med. I nästa flytt kanske jag ska ta dem som handbagage i stället. Fast de är rätt stora, så det är lite knepigt att göra det, för då blir det flyg.

Hoppas nu att snön ligger kvar och väntar på dig, och att det har slutat blåsa när du landar så att solen förgyller allt i stället och får hela landskapet att gnistra och glimma!

Kram!

Desirée: Tack, ja jag har ju aldrig sett min farmor och farfar, så jag får låtsas att det var så de såg ut
: )

Ja puh vad med sand. Jag dammade och dammsög i morse, men det kanske var dumt för nu är det ett tunt lager av sand igen. Mitt eget fel, jag skulle inte ha öppnat balkongdörren så här dagen efter sandstormen, för jag vet ju att det är sand i luften fortfarande. Nå ja, dammsuga får man ju ändå göra titt som tätt.

Kram!

Saltistjejen sa...

Otroligt vackra statyetter! Och så speciellt också att de har den "historia" de har i din familj. Det gör dem än mer särskilda!. Tur de inte kommit bort.
HAha, sedan det där med spisen... Kanske den är 99% optimal men den sista procenten som saknas kanske är en fototimer....haha! Så att man inte glömmer bort maten när man springer runt och fotar (eller gör andra saker)...
Kram!!

Marianne sa...

Saltis: Tack! Ja dem är jag rädd om.

Hihi, ja en sån klocka skulle man ha. Fast jag trodde nog att den nya elektroniska köttermometern skulle pipa när det var klart eftersom den var inställd på 60° ...

Kram!

marsipan sa...

Börjar väl bli skadad ... "fanns" och "någostans" i början på inlägget. Har skrivit rim till mina julkappar och det har blivit allt annat än poetiskt" *ASG*
Fint att dina statyetter kom tilrätta!
När vi flyttade från vårt hus till hit där vi bor så försvann två lampetter. Flyttfirman kändes så här i efterhand inte så seriös... jag är iaf säker på att lampetterna packades ner ordentligt.

Ha det så gott!
KRAMIS!

Suzesan sa...

Glöm inte heller de fyra graderna som är överstekningstemperatur. Jag tar ut min rostbiff vid som mest 55. Nej DET kan man inte glömma.


TUR du hittade de där vackra statyetterna. Så fina och en sån grej vill man verkligen INTE slarva bort. Vad är det för träslag??


För övrigt fick jag mig dagens skratt. Roliga Marianne.

Hahahahahaha Roligt. Bra!! jag kan faktiskt hoppa över att damma och så om nån säger nåt så säger jag "Det har varit sandstorm sklart det kan jag inte hjälpa". Guuu' jag skulle bli galen på sanden om jag bodde som du. Hahah så roligt det var.

JAG AVSKYR ATT DAMMA.

Kram
Susanne

olgakatt sa...

Otroligt fint arbete, de två statyetterna! Se t ex mannens vänstra fot!
Skulle inte bli förvånad om Antikrundefolket skulle gå i spinn över dem!
Hur stora är de? Akta dem för sanden, kan det inte skada den fina polerade ytan?
Pytt är inte fy skam men synd på rostbiff ändå... Kan du verkligen få inlagda rödbetor i Kairo - det är väl nödvändigt till pytt, eller?

Bert sa...

En liten stektermometer med larm borde väl egentligen vara en lämplig julklapp åt dig. Finns på Clas Ohlsson bl.a. (Pst! Tips till anhöriga i Sverige, som kan skicka ner en sådan till Marianne.)

Petchie75 sa...

Jag förstår att du drog en lättnadens suck när du hittade de fina statyetterna! Inte roligt att bli av med släktklenoder. Vad roligt att du trots allt har ett "minne" från dina farföräldrar, trots att du aldrig träffade dem och de bodde så långt borta.
Oj, sandstormar låter inte så kul. Totala motsatsen till här där det regnar in när vi har storm ;-)
Stor kram och hoppas att ni har en trevlig helg!

Bloggblad sa...

När man inte har så många saker från de gamla släktingarna, blir de få man har väldigt viktiga.

Sandstorm... jag är glad över att gårdagens snöstorm här inte kröp in och la ett lager snö över allting inomhus!

KARLAVAGNEN sa...

Jäääätteeeefina! Härligt att du hittade dem igen!!!

Otta sa...

Underbart vackra!
Kram från ett Malmö med massor av snö!

Anna, Fair and True sa...

Vad tråkigt att dina ärvesmycken stals :(

Marianne sa...

Marsipanen: Hihi, jag tror det är nyttigt att rimma lite ibland, då får man ett nytt sätt att tänka och det är säkert bara bra för de små grå!

Den här flyttfirman var nog seriös, men kanske inte så skicklig. I alla fall inte i jämförelse med den som tog hand om flytten i Istanbul. DE var riktiga proffs! Hoppas att det inte var några kära arvelampetter eller liknande som försvann för dig.

Kramar!

Suzesan: Överstekningstemperatur? Det har jag aldrig hört talas om! Men förra gången jag gjorde rostbiff blev den i alla fall så där helt perfekt, och då kom jag ihåg att ta ut den vid exakt 60°.

Jag vet inte vad det är för träslag, teak tror jag inte, va? Men det känns ganska hårt, så något exotiskt träd är det säkert.

Hahaha, ja du kan alltid säga att jag har varit och hälsat på och jag går ju omkring i ett stort sandmoln, så då blir det dammigt : D Det är i alla fall bättre i det här huset än i förra, där låg det nästan konstant ett dammlager över skrivbordet, det slipper jag här.

Kram!

Olgakatt: Ja det är verkligen ett fint arbete. Naglar, öronkringlor och allt. Kvinnan är cirka 50 cm hög, mannen något kortare. När jag funderar närmare på saken kanske de föreställer ett par från Sumatra från folkgruppen minangkabau som pappa var från. Orsaken att jag tänker så är just att kvinnan är lite större än mannen, och det traditionella samhället hos minangkabau var matriarkat. Kvinnorna ärvde av kvinnorna. Eftersom jag inte vet och det bergis inte kommer någon expert och talar om hur det ligger till så kan jag ju få tro det : )

Här får man lägga in rödbetorna själv. För rödbetor finns i alla fall. Jag är tyvärr inte så bra på det, eller så har jag inget bra recept, för de gånger jag har försökt har det inte blivit särskilt gott. Jag tar gärna lite mango chutney till i stället. I går gjorde jag biff Rydberg, och då behövs inga rödbetor.

Marianne sa...

Bert: Jag trodde ju att min fina nya elektroniska hade larm. Har för mig att den faktiskt har det, men jag glömde nog ställa in det ... Annars tack för att du tipsar folk! Kan du tipsa om att jag behöver värsta största iMacen? : D

Petra: Ja det är roligt att ha någonting efter dem, och brevet är fantastiskt. Hm, undrar om jag har visat det här någongång? Jo, jag tror när vi hade tema väggar? Det är otroligt vackert skrivet i alla fall, och så nämns ju jag i det också : )

Så det regnar in hos er? Det gjorde det i vårt förra hus också, genom takluckan. Här vet vi inte än. Jo en gång i Istanbul vaknade vi av ett konstigt ljud, det visade sig att det regnade och blåste så hårt så regnet kom liksom från sidan och forsade in mellan vägg och fönsterkarm i sovrummet.

Hoppas ni slipper regn i Spanien över jul, att det blir vitt och vackert även där!

Kram!

Bloggblad: Ja det är som ett band bakåt i tiden, till dem man önskar fanns kvar.

Ja då är nog sand bättre inomhus, det fryser man åtminstone inte av : )

Marianne sa...

Karlavagnen: Tack! Ja det var allt tur, annars hade jag blivit riktigt ledsen.

Otta: Tack! Hoppas att snön ligger kvar till den 29:e, minst ...

Kram!

Anna: Ja det är så trist. Inbrottstjuvar förstår inte vilka värden som går till spillo, de hade hellre kunnat få pengarna. Pengar är liksom bara värda pengar, men saker kan betyda så mycket även om det inte är guld och ädelstenar.

Kram!