Vilken tur!

Jag har gått här ett tag nu och undrat var mina indonesiska trästatyetter fanns. Började misstänka att flyttfirman hade glömt just den kartongen någonstans, att den hade ramlat ur bilen, att den hade mosats och de inte vågade tala om det. Ville inte heller ringa och fråga, för det skulle låta som en anklagelse kändes det som, och det ville jag ju inte. Så i förmiddags blev jag lite desperat och började slita upp paketen med tavlor - och DÄR fanns de! De var förpackade som om de var en del av tavlorna. Vilken tur!

Jag tror - men är inte säker på - att de föreställer ett javanesiskt par. Och jag tror - men är inte säker på det heller - att mamma fick dem av min farmor och farfar som bröllopspresent. Ett par statyetter som med andra ord har funnits i hela mitt liv och som är ett av endast två föremål som finns kvar av min farmor och farfar, så dem är jag lite rädd om. De är väldigt fina, klicka gärna på bilden för att förstora och se detaljer.

Mina indonesiska trästatyetter.

I går var det sandstorm, så förmiddagen har jag ägnat åt att få bort det tunna lagret sand som täckte alla ytor här inne. Läste hos Suzesan att hon tycker att hon bor i en dammig stad - nästa gång du tycker det är dammigt, tänk på mig och sandstormarna så kan du känna dig nöjd och glad med ditt damm!

I går skrev jag om min fina spis och vilken bra ugn jag har. Det är den också, den är jättebra. Men jag lovar att rostbiffarna blir bra mycket bättre om man kommer ihåg att passa dem och ta ut dem när de har nått 60°C i innertemperatur i stället för att glömma bort dem och springa runt och fotografera i stället. Så kan det gå när inte haspen är på - eller när man glömmer att kolla termometern rättare sagt. Så det får väl bli pyttipanna och liknande av hela rasket. Nå, det är ju gott det också.

Klä på er ordentligt i vinterkylan, både ni som bor i Sverige och ni som åker hem över jul! Och se till att inte halka och bryta sönder er, gå och kör försiktigt!