En tur till shoppingcentret

När jag nu har fått min nya leksak - mobiltelefonen - måste jag ju så klart använda den. Så i går när vi var till stora shoppingcentret passade jag på att fotografera lite och även testa videofunktionen. Om ni tycker att himlen ser grå ut så stämmer det, det var nämligen kombinerad sandstorm och regn i går, den uppmärksamme ser regndropparna på rutan i videon. Tja, mycket mer än så blir det oftast inte, även om det nyligen var översvämningar längre söderut. Och om ni tycker att det inte är världens bästa video så stämmer det också, jag aspirerar inte på guldbaggar eller liknande, inte ens på att bli duktig amatörvideonisse. Det här är bara på kul och ögonblickets ingivelse.


PS. Det är inte jag som har så där mörk röst, det är Maken och hans indiske kollega som pratar på slutet.

Det får bli en bildberättelse i dag. Alla bilder är alltså tagna med mobilen, så de tål kanske inte uppförstoring så väl.

Märklig devis för ett shoppingcenter. Möjligen stämmer det om man menar att man
också kan spendera pengar på att äta och gå på bio och liknande, men att det
handlar om att spendera pengar kan vi väl alla vara överens om.
PS. Det är inte så mycket Mega över den här "mallen" än.

Jag passade på att lämna in min vinterrock på kemtvätt. Den kom ju till
användning nu när jag var i Stockholm. Vi kan skatta oss lyckliga som
har en så här bra kemtvätt i vårt lokala shoppingcenter, det är ganska billigt också.
Eller vad säger ni om 48 SEK för att tvätta en herr-vinterrock? (Jag använder min
pappas för den är perfekt i storlek och varmare rock får man leta efter.)

Man måste alltid passera "security" för att komma in till affärerna. Flickan
kikar ner i handväskan för att se så man inte har någon bomb eller pickadolla,
men jag vet inte om hon ser så mycket i det hastiga ögonkast hon ägnar åt kontrollen.
Innan man åker ner i garaget tittar ett par vakter i bagageluckan också, och jag har
faktiskt sett dem plocka ut ett par gastuber ur en bil, så någon nytta gör de nog.

Wow! Sån här rea gillar vi! Speciellt som de har Tommy Hilfigher i den här butiken
(mitt nya favvomärke). Sorgligt men sant har jag tydligen redan nappat åt mig
allt jag vill ha härifrån, för den här gången hittade jag ingenting.

Är det inte dags att plocka bort juldekorationerna nu?

När jag såg den här vagnen med smågodis första gången blev jag överlycklig och köpte
en stooor påse. Men det visade sig att det är totalt smaklöst, det bara SER gott ut.
Inte alls så som smågodis ska smaka. Snälla Karamellkungen, det finns en marknad
här, det enda som saknas är gott godis! Kom hit är du snäll, Karamellkungen!

Och så här ser det ut i bagageluckan när vi är klara att åka hem. Den blå
kartongen innehåller vattenflaskor. Pga a) Maken ensam hemma en vecka och b) allmän helgdag förra veckan har vi inte fått påfyllning av våra stora vattendunkar på ett tag.
De är nu helt tomma och då behövs annat dricksvatten tills de kommer och byter dunkarna
i morgon, måndag.

För övrigt skiner solen i dag och sanden verkar trött på att flyga runt, så det kanske lönar sig att försöka bli av med lite sandhögar på balkongerna? Jag ser att grannarnas städerskor ägnar sig åt den sysslan i dag.

Gäster i utlandet

Middagen är serverad.

Läste häromdagen i Magdalena Ribbings spalt om någon utlandssvenska som hade problem med vänner och bekanta som kom och hälsade på och betedde sig som om de bodde på värsta lyxhotellet. Med risk för att Petra redan har skrivit om det här ämnet* (eftersom hon ibland tar upp etikettfrågor från Ribbing), gör jag det i alla fall eftersom det här har snurrat lite i min skalle sedan jag läste det.

Själv har jag aldrig upplevt att någon av mina vänner eller bekanta har utnyttjat mig som hotell och betjänt, men jag har hört hiskeliga historier av andra.

För det första tycker jag att det är en enorm skillnad på om någon kommer och hälsar på oss och passar på att se Kairo samtidigt, eller om någon kommer till Kairo och passar på att bo hos oss. Våra vänner har alla kommit för att hälsa på oss. Då blir det naturligt att jag (Maken är ju tvungen att jobba som vanligt om han inte tar semester) följer med på olika utflykter, det är ju en del av att umgås och om man umgås vid pyramiderna eller över en kopp kaffe tycker inte jag spelar så stor roll, då är det självklart roligare att umgås vid pyramiderna för den som aldrig tidigare har sett dem. Men visst, det har hänt att jag har följt med till ett ställe och sedan väntat utanför om entréavgiften har varit hög och jag tycker att jag redan har sett det hela tillräckligt många gånger. Aya Sofya (den gamla katedralen/moskén i Istanbul) är ett sådant ställe. Ibland har våra besökare tyckt att de ska bjuda mig på entréavgifterna till ställen där jag redan har varit tusen gånger, och det är okej men inte nödvändigt tycker jag. För som sagt, om jag tycker att jag har sett ett ställe alldeles tillräckligt så kan jag gå och fika under tiden och jag tycker det är slöseri av pengar oavsett vem som betalar entrén. Och det finns många platser jag njuter av varje gång jag besöker dem, som Topkapi-palatset i Istanbul till exempel. Njuter. Och då ser jag inte att det skulle vara fel att jag betalar entrén själv, även om det är tusenelfte gången jag är där.

När det gäller städning så tycker inte jag att det finns anledning att mina gäster ska städa när de är här. Visst, hålla reda på sina prylar så att man inte drunknar i pinaler, men städningen, nej den sköter jag när de har åkt. Under tiden jag har gäster här tycker jag inte att lite damm och sand får störa, och det värsta på bänkar och bord kan man lätt svepa bort med en trasa när man går förbi.

Matlagningen (och disken mm) tycker jag har funkat bra med alla gäster vi har haft. Vi har hjälpts åt i stort sett och vi har så att säga bjudit varandra. Ärligt talat har jag ett omvänt dåligt samvete på den fronten, och det är när en av mina bästa kompisar är här – hon som kommer på lördag om en vecka – för det är alltid hon som lagar maten och jag hjälper till. Men så är hon också så himla, suveränt duktig på att laga mat! Det är den där skillnaden på konstnär och hantverkare, ni vet, hon är konstnären och jag är hantverkaren. Och Maken njuter när hon är här, för då är det så infernaliskt god mat varje dag. Har i alla fall sagt till mig själv att den här gången ska jag laga MINST en middag och då ska hon bara sitta i lugn och ro och sippa på ett glas vin.

Men en sak lärde jag mig i Istanbul där vi hade jättemånga besökare: Det måste gå minst en vecka mellan besöken, annars orkar man inte. Hur roligt det än är måste man få lite vardag mellan varven också.

Hur har ni det med besök till utlandet/sommarstugan och annat, har ni haft problem eller tycker ni att det funkar bra?


*Petra bloggar i Wordpress, och jag kommer som bekant inte in på Wordpress för närvarande.

Totalt händelselös dag

Tjorvan sover gott på sin röda sammetskudde.

Dagen har varit totalt händelselös, om man inte räknar städning och jobbning och matlagning och duschning och klappning av katter och tandborstning och kaffedrickning och allt sånt.

Har börjat jobba på nästa bok av Barbara Nadel (Dansa med döden), så nu går många timmar varje dag åt till skrivande. Och när kvällen kommer känner jag mig märkvärdigt tom på ord. Har man en beskärd del av ord per dag som kan ta slut, månntro?

Men nu är det helg så nu ska jag väl kunna ha lite fler ord kvar till förfogande under fredag och lördag, hoppas jag. Och vi hoppas att Tv-Muhammed kommer senast på lördag och fixar parabolen som har blåst ur läge, innan han kommer kan vi inte se SVT mer än på nätet. Och eftersom Tv-Muhammed även är Dator-Muhammed ska vi höra med honom om han kan fixa det där med att vi inte kommer in på vissa sidor, som Wordpress och Göteborgsposten* och CSN.

Attans mygga, den bet mig på handen! Får gå och ta på lite After Bite.

Märks det att jag är trött?

Ha en skön helg allihop!



*Inte för att jag som är stockholmare läster GP särskilt ofta, men nu var det en artikel om någon idiot som hade smugglat en kattunge i bagaget från Kairo till Landvetter som jag ville läsa. Det var Karlavagnen som tipsade om det.

En helt vanlig onsdag

Hela familjen på utflykt. Det skulle inte förvåna mig om byltet som kvinnan
håller mellan sig och sin make är en liten baby. Hjälmtvånget iakttas - men
lagen behöver kanske bättras på och även gälla passagerarna?

Fy vad det är kallt och hemskt här just nu! I dag tror jag inte det kom upp över 18°C ens en gång. Jag tycker jag fryser hela tiden, inomhus går jag till och med runt med morgonrocken över kläderna för att få upp lite värme. Haha, aldrig är man nöjd! I somras klagade jag över värmen och nu klagar jag över kylan. Samtidigt vet jag ju hur ruskigt det är där hemma i Sverige med snöstorm och trafikkaos. Så det kanske inte är så konstigt ändå att turisterna går omkring med tunna linnen och flipflops medan jag går med ylletröja och boots.

Maken är bortbjuden i kväll, han tittar på Sound and Light Show vid pyramiderna med middag efteråt. Själv har jag varit vansinnigt duktig och äntligen (nästan) gjort mig av med det enorma berg av stryktvätt som låg och väntade på mig. Jag hade inte strukit sedan innan jag åkte till Stockholm, så ni kan ju bara tänka er. Idkade ihärdig skjuta-upp-till-i-morgon-taktik för att se om högen skulle försvinna, men i dag gav jag upp och insåg att enda-sättet-att-få-det-gjort-är-att-göra-det-taktik var det enda som skulle hjälpa.

Mitt problem med Wordpress består, jag kommer inte in mer än någon enstaka gång och nu var det flera dagar sedan jag lyckades. Den gången till Matilda. Jag börjar undra om det har med datorn att göra, för den har börjat hänga sig mer och mer. Det vill säga mest hela tiden. Funderar på att åka in med den till Apple-verkstaden i stan och se om Apple-doktorn kan göra någonting åt saken. Det får i så fall bli veckan mellan 6 och 13 februari, för då kommer en av mina bästa kompisar på besök så då blir det ändå inte att hänga vid datorn särskilt mycket.

Nu ska jag i alla fall göra ett försök med en bloggläsarrunda och fortsätta med ikappläsningen.

Monsterstaden Kairo

Sopbergen i och utanför människors hem i sopbyn Moqattam.

I går tipsade Suzesan, via kommentarerna, om en dokumentärfilm - Monsterstaden Kairo - som hade visats på TV2. Jag såg den via SVT Play. Och om du är det minsta intresserad av hur det är i Kairo, eller hur sophanteringen kan gå till i fattigare länder, så rekommenderar jag att du ser filmen.

När du ser filmen, tänk på att 1 egyptiskt pund är vart cirka SEK 1,25.

Tänk också på att det är inte så här illa som det ser ut i filmen riktigt överallt, där jag bor gäller det gamla systemet och "sopfolket", zabaleen, kommer och hämtar soporna varje dag. Men på alltför många platser är det verkligen så här illa.

I slutet av filmen berättar de att myndigheterna lät slakta alla grisar i landet i samband med att svininfluensan spreds över världen. Tänk på det också när ni ser filmen. Grisarna finns inte längre och kan ta hand om det för dem ätbara avfallet.

När ni ser filmen förstår ni kanske varför jag sorterar soporna i en ren och en äcklig binge. Jag kan inte göra annat, även om jag vet att det ändå kommer att blandas ihop hemma hos någon.

Här skrev jag tidigare om Sopbyn Moqattam och projektet med bland annat papperstillverkning som de nämner i filmen.

Papperstillverkning i sopbyn Moqattam.

Och här skrev jag lite om grottkyrkan där paret i filmen gifter sig.

Grottkyrkan i Moqattam.

Försök att inte gråta för mycket när du ser filmen.

TACK Suzesan för att du tipsade om den här filmen!

Polisens dag

I dag är det helgdag igen här i Egypten, för i dag firar vi poliserna i landet. Polisens dag, med andra ord. Fast nu tycker jag att det har gått inflation i helgdagarna, jag menar det är väl trevligt att uppmärksamma polisen, men hade det inte räckt med en parad eller liknande? Måste man vara ledig från jobbet bara för det? Jag efterlyser vardagen med sitt vanliga lunk, nu tycker jag att det har varit helg på helg sedan långt före jul.

Dessutom är det så här i landet, att om en helgdag infaller på en fredag eller lördag när man ändå är ledig, då ska det kompenseras så att man får ledigt en annan dag i stället. Alltså om det hade varit polisens dag i lördags, då hade det varit ledigt kanske i dag i stället. För att inte missa någon ledighet.

Var det någon som sa någonting om att landets BNP behöver öka?

Vi ska i alla fall passa på att visa basarkvarteren Khan El-Khalili för besökarna som vi var på museet med i lördags. Men innan vi sticker ut behöver vi alla jobba lite.

Song around the world

Se och lyssna på det här videoklippet. Det är helt underbart. Om jag säger att det har visats över 17 miljoner gånger och fått över 19.000 kommentarer på YouTube, så förstår ni. Har inte läst dem, men att det bara är lovord tvivlar jag inte på.

Vi fick besök

I går hade vi en riktigt trevlig dag. Maken har bissniss-besökare här som kom en dag tidigare för att hinna se lite av Kairo, och vi tog mer än gärna med dem ut på stan efter att de själva hade tagit en tur till pyramiderna. De bor på hotellet som ligger alldeles bredvid pyramiderna, så de hade bara promenadavstånd dit.

Vi började med lunch på Sequoia, inte för den fantastiska matens skull utan för att det är så himla fint att sitta där.

Vattenpipsrökare på Sequoia.

Efter lunchen en tur till Egyptiska museet för att se Tuthankamons skatter. Tyvärr är det förbjudet att ha kamera med sig in, och jag vågade inte smygfotografera med mobilen, så jag kan inte visa några av de fantastiska föremålen. De kommer ändå inte till sin rätt på ett fotografi, så jag rekommenderar er att komma hit och se dem IRL i stället. Jag följer gärna med.

Egyptiska museets entré.

Middag åt vi på en ny liten restaurang, Egyptens första hälsorestaurang, enligt dem själva. Och nog var maten nyttig med nyttiga oljor i små mängder, mycket grönsaker och generellt sett ett nytänkande med egyptiska mått mätt. Det var gott också.

Väldigt trevligt besök, jag hoppas att de kommer åter ofta så att vi får möjlighet att visa mer än det lilla vi hann i går. Härligt med så öppna och lättpratade människor, alla fyra babblade vi på som om vi hade känt varandra i evigheter.

I dag ska jag fixa med en massa tråkiga men nödvändiga saker. Betala årsabonnemanget för SVT World, programmera årets återbetalningar av studielånet och annat upplyftande. Men först ska jag läsa ett par bloggar, har inte ens hunnit börja läsa ikapp mig hos er alla.

Sist men inte minst - på begäran en bild av en kamelsadel. Det var Saltis som undrade hur en sådan ser ut. Jag stal bilden från en auktionsfirma på nätet. Men min kamelsadel är mycket finare än den här även om färger och former stämmer. Min är inte så sliten och skadad, inga fula fläckar i skinnet och så har den runda kopparplattor på benen i stället för nitar.

Kamelsadel.

Stockholm tur och retur

Tiden bara springer iväg, och ännu fortare går det när man har roligt. Stockholmsresan kan sammanfattas med:

- Såg Julie and Julia på väg till München. Minns känslan av den första kommentaren på bloggen när Julie fick sin första kommentar i filmen. Minns ni?

- Landar i ett vackert och kallt Stockholm. Så mycket snö!

- Klarar mig med minsta förrådet på Shurgard. Önskar att jag kunde ta med kamelsadeln som mamma köpte när hon var i Kairo 1953. Blev färdig med allt på bara en dag. TACK G för all hjälp!

- Blir totalt ignorerad av katterna där jag bor men desto mer uppmärksammad av söta Sumi, en portugisisk vattenhund.

- Ack så mycket gott kaffebröd det finns på kaféerna i Sverige!

En bröddisk i Sverige.

- Ack så mycket god mat det finns i Sverige. Jag åt så magen stod i fyra hörn och dubbla luncher var helt okej för det var ju så himla gott.

- Köpte ny mobiltelefon. Det blev en Nokia N86. Efter mycket om och men kan jag nu surfa med mobilen, ta reda på vilken tunnelbaneuppgång jag ska gå för att komma rätt tack vare kartorna i mobilen (inte GPS utan kartor), fotografera*, sms:a lättare och en himla massa mer som jag inte har satt mig in i än. Ja visst ja, jag kan ringa också.

- Ack så mycket man kan fynda på NK:s rea! Det gäller att skärpa sig.

Blus från Shirt Factory Linnea Braun, 40% rabatt. Den blir

perfekt att slänga på sig över en t-shirt när man ska ut på stan i Kairo.

- Blir grön av avund och lycka genom en tur till Ica Kvantum vid nya Liljeholmstorget. Så mycket gott det finns i Sverige och så fint skyltat det är!

- Världens bästa och snällaste frissa heter Lasse och finns på Inside på Odengatan 100.

- Höll på att smälla av, svimma och dö när jag kom till Arlanda. Det visade sig att jag fick ha TVÅ RESVÄSKOR MED 23 KG I VARJE! Och jag hade kastat ut kaffe och sill, inte handlat salami och skinka och ansjovis och bacon och rökt fläsk och mer ost och ... för jag trodde att det som vanligt var 20 kg max. Ja men, ni fattar ... Jag kommer att gräma mig ända fram till min dödsbädd.

- Såg Michael Jackson This is it på väg från Frankfurt till Kairo. Se den!

- Landade i ett något varmare Kairo.

- Det blir dammigt på en vecka när Maken har varit ensam hemma. Nu är det inte dammigt längre.

* Fotona i det här inlägget är tagna med mobilkameran. Inte världens bästa kvalitet, men bättre än ingenting. Hann dock inte ta så många foton, för när man pratar, pratar, pratar så glöms sådana saker bort.

Packad och klar

Vinterkråka i Stockholm.

Nu ska jag berätta vad jag ska göra i morgon: I morgon ska jag åka till Stockholm.

Anledningen till att jag inte har berätta om det tidigare här på bloggen är att jag inte kommer att hinna träffa någon den här gången. Det blir bara ungarna och några av dem jag ska träffa som kommer att hinnas med, så jag ville inte få frågor om "ifall du ändå hinner" för det är så tråkigt att säga nej till att träffa trevliga människor.

Det ska bli jätteroligt att träffa dem jag ska träffa, speciellt (förutom ungarna då som är självklara) en gammal kompis (ja det är alltså inte hon som är gammal, utan vår vänskap) som jag inte har sett på ett tag. Men anledningen till resan är inte så särskilt upphetsande, för det handlar om att tömma ett förråd med de saker jag har kvar efter min mamma som gick bort 2001. Mycket måste jag kasta, och det som måste få finnas kvar blir att ställa in i ett sånt där hyresförråd på Shurgard. Svindyrt men i alla fall väldigt bra att det finns, och jag kan verkligen vara tacksam över att ha fått härbärgera grejorna gratis under så här lång tid.

Jag stannar bara en vecka, i stället för att stanna längre mitt i smällkalla vintern tänker jag åka tillbaka i vår och då kommer jag att vägra ha några viktiga saker att göra, det ska bli en ren nöjesresa utan en massa måsten. Har jag tänkt mig.

Så nu är jag packad och klar. Tror jag. Jag har flängt runt här hela dagen fram tills nu och på ett ovanligt ineffektivt sätt lyckats fylla en resväska och en kabinväska. Har jag glömt någonting får jag trösta mig med att det faktiskt finns affärer i Stockholm. Och så har jag lånat tre böcker från bibblan som jag har laddat ner i e-läsaren: Nattfåk av Johan Theorin, Hypnotisören av Lars Kepler (eller vad paret nu heter på riktigt) och Dödens pendel av Jonas Moström. Det ska väl räcka en vecka, eller vad tror ni? Perfekt i alla fall med e-läsaren, nu slipper jag ha typ tio sidor kvar i en bok när jag ska åka hem och antingen missa slutet eller släpa på en bok som jag i princip har läst.

Jag tar inte datorn med mig den här gången, jag vet ju att det ändå inte blir mycket tid att blogga och läsa bloggar när man är i Sverige. Så den vikten sparar jag in. Men nu tänker jag ägna mig åt bloggar ett par timmar tills jag måste fixa middagen. För i kväll av alla kvällar får vi naturligtvis bissnissgäst. Potatisgratäng, lammkotletter och sallad blir det. Och till dessert en chokladkräm som är helt ljuvlig. Men om ni gör receptet, så tro inte på att det räcker till 10-12 små glas som det står, krämen är alldeles för god för att det ska räcka med så lite. Jag tyckte det var alldeles perfekt mängd till tre personer plus en minimal smakportion till mig.

Vi ses igen om en vecka!

Hushållsnära tjänster

Husbåt på Nilen.

Det här är ett rätt gnälligt och kanske lite rörigt inlägg, men jag är tvungen att skriva av mig det här för att bli av med det inombords. Jag blir inte sur om du hoppar över och går till någon blogg med gladare tankar för dagen.

Ni kanske tycker att jag städar lite väl mycket för att bo i ett land som Egypten. Har hon ingen maid, människan? Det har jag haft, men nu har jag varit en ond människa igen och gjort mig av med den person som bistod mig med städningen. Och jag vill aldrig mer ha någon som kommer hem och städar hos mig.

En väldigt trevlig kille, flykting från Etiopien, har kommit tre dagar i veckan och städat. I början var han jätteduktig, han gjorde rent i alla skrymslen och vrår, lyfte ur fönstren ur ramarna för att städa ordentligt, etcetera. Pålitlig, var han sjuk så ringde han och sa det, och det var sällan. Skulle aldrig få för sig att stjäla någonting. Toppen helt enkelt.

Men så hände någonting, eller rättare sagt, plötsligt hände det ingenting längre, inte mer än att vissa golv och då framför allt sovrumsgolvet blev grundligt dammsugna, skurade och sedan torrtorkade tre dagar i veckan. Jag är inte den sortens människa som går runt med vita handskar och kontrollerar att folk gör vad de ska, jag litar på att man gör det man är anställd för. Att man själv tar ansvar för sina arbetsuppgifter. Jag är alldeles för mesig för att gå runt och peka och säga "titta här, här har du inte torkat" eller någonting liknande.

I och för sig började jag tycka att det kändes muggigt, att han la lite väl mycket tid på att "bistå hantverkarna" och jag höll på att gå i taket när han stod och slog telefonnumret åt rörmokaren som behövde ringa någonstans (och det var rörmokaren som kunde telefonnumret för han dikterade numret åt "min kille"). Rörmokaren är fullt kapabel att slå ett telefonnummer själv. Det var helt enkelt mycket roligare att leka elektriker/rörmokare/snickare eller vad som helst än att städa. Och det är det kanske. Det var strax innan semestern när Makens badrum blev ombyggt till hälften. Sista dagen innan han gick på semester hittade jag honom där han stod och gjorde rent inuti gasledningen till spisen. Spisen funkade alldeles utmärkt, däremot höll hela källarvåningen på att gro igen av damm, och då menar jag ett fullständigt täcke av damm. Jag lät det bero och tänkte att jag tar det när han är på semester.

Så gick han på fyra veckors semester (betald så klart), och jag upptäckte att jag hade spindelväv i trappan ner till källaren, att städningen av Makens badrum inte hade bestått av att torka bort byggdammet mer än från golv och handfat och badkar (inte ens hyllorna och inuti det skåp där det hade borrats bort vägg som mest), att mängder av ställen som man kanske inte direkt inspekterar varje dag var så genomskitiga att det inte liknade någonting. Och så vidare.

Blödig som jag är var min första reaktion inte att ge honom sparken. Jag tycker inte att man ska ge folk sparken till höger och vänster. Utan jag funderade på hur jag skulle lösa det här problemet utan att trampa honom på tårna - han är en mycket stolt man.

Eftersom han kom tre dagar i veckan tänkte jag att man löser det genom att han bara städar golv och så mycket han hinner av badrummen två dagar i veckan (utan att stressa). Ingenting annat. Och en dag i veckan struntar han i golven och torkar rent på andra ställen, så mycket som hinns med per dag, fortfarande utan att stressa. Så kan man liksom "gå runt" så och hålla rent överallt som i en cirkel. Jag diskuterade saken med honom när han kom tillbaka efter semestern, och det tyckte han lät bra.

Men han fortsatte med golven tre dagar i veckan, dammade lite lätt på utvalda ställen genom att fäkta med en dammvippa så att dammet flög runt i stället för att torka bort det, och insisterade på att använda diverse underliga medel. Jag försökte påminna honom lite fint, jag blev till och med irriterad och vräkte ur mig att "golv är där man sätter fötterna", men det hjälpte inte.

Och ni kanske kommer ihåg när jag höll på att sanera förrådet i källaren från giftigt pulver som var utstrött mot kackerlackor? Jo, det var han som bara hade hällt ut ett giftigt finkornigt pulver över hela golvet, trots att jag hade sagt att han inte fick använda pulver i huset eftersom vi har katter och det är farligt för dem.

Så där har det hålllit på. Och jag skämdes inför flyttfirman, för så himla dammigt och smutsigt som det var har jag aldrig varit med om maken till förut i hela mitt liv. Och härom veckan hällde han de sista dropparna i bägaren så att den rann över. När jag blir förbannad blir jag nämligen rätt ilsk av mig. Det hela slutade med att a) dammsugarslangen började läcka och då slet han loss den från fästet i stället för att täta eller höra med mig vad vi skulle göra åt saken. En Electrolux av bättre kvalitet som nu är obrukbar. b) Jag hade bett honom att göra rent gardinstängerna och fönstren i vardagsrummet på insidan så att de nya gardinerna inte skulle bli smutsiga när vi satte upp dem. Han petade och gnodde mest på utsidan av fönstren så att han inte hann med alla tre fönster under hela dagen. c) Han bestämde med hantverkarna att de skulle komma "på lördag" för att sätta upp köksfläkten, helt utan att kolla med mig om det passade. Även om vi inte har världens största vänkrets här i stan har vi ändå några kompisar, och vi kunde faktiskt ha bestämt någonting med någon. (De kom inte den lördagen, de kom i går.)

Och nu tycker jag att det är så skönt att slippa ha någon som kommer hem och är här hemma flera dagar i veckan, att jag får rå mig själv. Har jag ont i huvudet kan jag gå och lägga mig en stund, jag måste inte vara påklädd och ha ätit frukost kl 9 på morgonen om jag inte känner för det, jag behöver inte gömma den svenska osten längst bak i kylen ... Jag struntar i att jag snuvar någon på ett arbetstillfälle, och det tänker jag fortsätta strunta i. Jag städar mycket hellre själv, då vet jag vad som är gjort och inte gjort, var det är smutsigt och inte smutsigt. Till och med i går när jag fick städa samma rum två gånger var jag glad för att jag fick göra det själv, för hade han varit här och gjort det hade jag inte kunnat vara säker på att det var ordentligt gjort. Jag fick nämligen inte hjälpa till, och gå på det igen efter att han hade gått ... nej, det blir liksom inte av. Ska jag städa efter städaren?

Det kanske låter som om jag är pedant, men det är jag långt ifrån. Jag är ganska slarvig av mig och har ganska hög smutströskel. Men det finns gränser, även för mig.

Nu ska jag sluta gå och älta det här inombords, även om jag kommer att fortsätta ha dåligt samvete en lång tid framöver.

En riktig skitdag

Det illustrerar vi med en toalettransport.

Dagen började bra nog. Den började som de flesta dagar med kaffe och gos med katterna. Sedan stoppade jag in en laddning i tvättmaskinen, dammade och moppade golven. Städade med andra ord.

Planen var att sedan lägga upp gardinerna som vi hämtade i går.

Men då ringde Maken: "De kommer och sätter upp köksfläkten om en liten stund."

Tack. Tack så väldigt hemskt förbaskat mycket. Det är nämligen - efter Makens insisterande - en fläkt som kräver ett stort hål genom ytterväggen för utblåset. Cirka 15 cm i diamter. Hål. Genom ytterväggen. Vad innebär det? Jo, hantverkare med slagborr som ska borra sig genom ytterväggen, inte bara borra upp några skruvar för att hänga upp eländet, utan ett STORT hål genom ytterväggen.

Vad betydde det? Just det. Att det bara var att sätta igång med städningen igen när de var klara. Fast den här gången lite - nä, MYCKET - noggrannare. För nu var det ju inte bara lite damm från Sahara och lite katthår det handlade om, det handlade om grus och byggdamm. Som täckte allt. Precis allt. Och inte bara i köket, för vi har ju öppet kök i vardagsrummet, utan i hela vardagsrummet.

Då ringde Maken:

- Hur blev det?

- Mutter, mutter, mutter. Jag städar.

- Ja, men de sa att de städade efter sig.

Visst, det gjorde de. De sopade. Jätteduktigt för att vara hantverkare, så en stor eloge till dem. Men när i världshistorien blev det rent av att en hantverkare städade efter sig? När i världshistorien torkade hantverkarna bort allt damm från väggarna och kryddburkarna och cola-flaskorna och ...?

NU, klockan sju på kvällen, är jag klar. Jag är inte på gott humör. För enligt mig hade man inte behövt en sån här köksfläkt, enligt mig hade det räckt med en vanlig kolfilterfläkt. Okej, visst är det här effektivare. Och i vårt hus som vi ska köpa oss en vacker dag, där vill jag kanske ha en sån här fläkt (som monteras innan vi flyttar in), men i ett hus där vi bara ska bo max tre år??? Onödigt, enligt mig.

Ja, så jag är på ett riktigt uselt humör just nu. Hoppas ni är på bättre humör.

En tur på stan

Shatex, den utmärkta affären för hemtextil.

Jag förstår inte hur osynkad man kan vara! Sen vi flyttade har jag sprungit runt som en liten duracellkanin, haft massor av energi och vaknat före soluppgången, till och med före morgonbönen här i landet. Samtidigt har Maken varit ganska trött, vilket har varit helt förståeligt eftersom han har haft en rätt jobbig period på jobbet, så hans energinivåer har varit i botten. Och vad hände nu vid nyår? Mitt duracellbatteri tog slut och jag blev trött, sover länge på morgnarna (när inte katten Stina väcker mig) och orkar inte företa mig mycket mer än jag måste. Samtidigt har Maken vilat upp sig under helgerna och hoppar in i duschen redan i ottan och tycker att vi ska "göra nåt". Nå, nu börjar vardagen på riktigt igen så snart är nog Maken lika trött som jag igen.

I dag åkte vi och hämtade gardinerna vi hade beställt. De hade till och med satt krokar i, så det är bara att hänga upp dem. Eh, ja, och sedan ska de så klart fållas också ...

Efter utfört ärende tyckte vi det passade bra att åka och äta lunch. Och vad passar bättre när vädret är alldeles perfekt än att åka till ett ställe där man kan sitta ut och äta? Vi åkte till den stora ön Gezirah som ligger mitt i Nilen, och där på nordspetsen finns restaurang Sequoia. Jag var tveksam med tanke på mina erfarenheter första och enda gången jag hade varit där (då måste de ha tappat min kyckling på marken, för det knastrade vid varje tugga som om jag hade halva Sahara i munnen), men vi bestämde oss för det stället ändå. Och det är verkligen fint att sitta där, vackert inrett och fantastisk utsikt. Och maten är fin, de tappade den inte i marken den här gången, men det ÄR inte världens godaste. Om jag får säga vad jag tycker så tycker jag att det är ett utmärkt ställe att ta en fika eller en drink, sedan kan man äta någon annanstans.

Entrén till Sequoia.

Sequoia.

Utsikt norrut mot järnvägsbron.

Utsikt mot en jättebyggnad som vi tror ägs av ett av Egyptens största företag, Orascom.

En husbåt vid Nilens strand. Det finns ganska många, och alla lär vara bebodda. En svensk kvinna lär bo i en.

Jag drack färsk citronjuice med mynta. DEN var helt perfekt, lagom söt och lagom sur.

Maken inledde med löksoppa och fortsatte med sushi.

Jag tog meze. Fattoush i förgrunden, hummus till höger, ovan till vänster kikärtsbiffar, till höger sambo ... samboucha eller nåt, med ost. De var jättegoda.

Vid ett annat bord fick de in en fin fruktsallad på is.

Många röker shisha, vattenpipa. Här är vattenpipsservitören som fyller på kol.

Vågor på Nilen.

Trevlig helg allihop!

Moderna och Pippi-tofflor

Nu går även den här familjen in i 2000-talet, det blir himla modernt här hemma. För nu har vi köpt en platt-tv! Äntligen, så nu slipper vi ha två gamla tjocktvapparater stående bredvid varandra. Återstår problemet med att koppla ihop satellitmottagaren för SVT World med själva tv:n så att vi kan titta på svensk tv, just nu funkar det bara med mottagaren för Alla Kanaler (Show-tv heter det här i Egypten). Någonting som heter skartkabel med av-uttag ska visst till.

Nya tv:n är uppackad och igångsatt. Nästan i alla fall.

Jag sköter inställningar och kunskap om hur tvättmaskinen funkar,
detaljkunskaper om tv:n överlåter jag med varm hand åt Någon Annan.

Även jag fick en ny leksak. Så nu kan jag gå runt här hemma och känna mig som Pippi Långstrump IRL. Jag fick nämligen ett par nya tofflor, ett par mopptofflor. Äsch, jag fick dem inte, jag köpte dem själv. Vansinnigt praktiskt i det här dammiga landet, bara att ta på sig tofflorna och stegräknaren och gå några varv här hemma för att få bukt med dammråttorna!

Äkta Pippi-tofflor!

Pippi-tofflornas undersida. Mjuka och sköna att gå på.

Makens nya kollega från Indien följde med hem efter shoppingturen, så jag ska väl ställa mig vid spisen och fixa till någonting ätbart. Jag tror jag gör kyckling i grön curry, och spajsar till det hela lite extra. Men inte så hett så en indier tycker det är normalt, tror jag ...

Trött i dag

Herr och fru Get.

Fy bubblan vad jag har varit trött i dag. Jag gick till och med och lade mig igen efter frukost och sov till tolv på dagen. Inte någonting jag gör särskilt ofta. Vet inte varför, känner mig inte sjuk på något sätt.

Nå, tröttheten gav med sig något så jag ägnade eftermiddagen åt golvvård medan Maken åkte och letade efter arkivskåp till jobbet. Inte för att han hittade något, men han försökte i alla fall.

Och nu har vi varit nere på Bodegan på klubben och smörjt kråset med fondue. Gott kött och goda såser, och så lite broccoli till det, så nu är vi mätta och glada utan att anstränga oss. Jag avslutade dessutom med en crème brulée. Många restauranger här i landet är helt alkoholfria, men på klubben serverar de "starkt" om man vill ha det. Mig brukar det inte störa att gå på en alkoholfri krog, men ibland är det gott med en öl eller ett glas vin till maten och Maken tycker att det tillhör om man äter en bättre middag. Vinet här i landet brukar jag undvika, det är inte av högsta klass, om man säger så, och om man beställer importerat vin så kostar det därefter.

Nu ska jag tränga mig ner i soffan hos man och katter och titta på djurlivet i Yellowstone.

Ha en skön kväll!

God Jul!

Jaha, så var det julafton igen. Här i Egypten firar alltså de kristna kopterna jul nu, deras stora dag är i morgon på juldagen den 7 januari. Men afton är afton för oss svenskar, så vi tänker fira genom att dricka upp resten av glöggen i kväll. Sen får det vara bra för den här gången, och i morgon ska det här hemmet rensas på allt julpynt. Ovanligt lite i år, men det lilla som är framme ska bort.

Och så får ni skälla på mig. Jag tog inte med kameran i dag! HUR kan man vara så himla klantig, jag bara undrar? Om jag hade haft kameran med hade jag kunnat visa den här vackra domen på Qaitbay-moskén:

Domen på Qaitbay-moskén.

Nu får ni nöja er med ett foto stulet från nätet i stället. Och så hade jag kunnat visa den häftiga glashyttan min Trevliga f.d. Granne och jag besökte, där brann eldarna för fullt och glaset smälte så sakta i ugnarna. Det är en liten glashytta som återvinner glas och gör handblåsta dricksglas, vaser, skålar, lampor ... Jag hade tidigare bara varit inne i deras affär, den här gången fick jag se hyttan. Men jag lovar, jag ska tillbaks dit om inte alltför länge, och då LOVAR jag att ta med kameran. Den här gången köpte jag en vas, några dessertskålar, och ett par serveringsskålar.

Efter glashyttan åkte vi till First Mall inne i Giza där vi handlade Goda Brödet och passade på att äta lunch. Och hade jag haft kameran med mig hade jag kunnat visa en bra mycket bättre bild än den enda jag hittade på nätet:

Indigo.

Vi var på Restaurang Indigo som serverar spanskt, indonesiskt, kinesiskt och sushi. Himmelskt gott, jag åt Nasi Goreng med Chicken Satay. Min Trevliga f.d. Granne åt Kari Ayam (kyckling curry). Hela restaurangen var en upplevelse, inte minst toan som gick i futuristiskt svart och djurhud. Ja det blir kameran nästa gång och det ska inte dröja länge. Då måste jag nämligen äta dessert också, det är bara ett måste. Den som vill se fler bilder kan med fördel gå in här (det går inte att länka direkt och det går inte att kopiera bilderna) och klicka sig vidare på Dining och sedan Indigo. Gör det, så får ni se häftiga bilder.

Efter lunchen åkte vi vidare till stadsdelen Zamalek där vi besökte en bokhandel. Jag hittade flera böcker av min favoritförfattarinna Karen Armstrong som forskar och skriver om religionshistoria och religionspsykologi/filosofi. Så när jag har läst klart hennes bok om Jerusalem ska jag ge mig i kast med A History of God - the 4.000 Year Quest of Judaism, Christianity and Islam. Ja och när vi ändå var i närheten besökte vi badrumsaffären också, och passade på att köpa lite av den bästa olivtvålen i världen. Så nu har jag tvål så jag klarar mig ett tag.

Men nu börjar klockan gå mot kväll och jag måste börja fundera lite på middagsmaten innan Maken kommer hem.

Ha nu en skön trettondagskväll alla ni som firar den, och ni andra får ha en skön onsdagskväll.

En alldeles vanlig tisdag

Vad tycker ni om den nya skyskrapan i Dubai, Burj Dubai? Inte för att jag brukar ha så mycket åsikter om sånt där så länge det inte förstör stadsbilder och så vidare, men när jag ser bilder på det nya högsta huset i världen kan jag inte rå för att jag associerar till Isengard, ni vet den onda trollkarlens boning i Sagan om ringen.

Jag vill rekommendera ett tv-program, om ni inte redan har sett det. Det är Drottningen och jag, en dokumentärfilm av Nahid Persson Sarvestani som handlar om Farah Diba, den före detta drottningen av Iran. Varken Maken eller jag hade tänkt se den, men vi fastnade båda två framför tv:n. En mycket varm film om två kvinnor i exil från Iran, drottningen och filmaren, båda på grund av revolutionen men av två helt olika orsaker.

Ja som ni märker händer det inte så mycket här i dag, men i morgon ska kompisen och jag ut på stan, den sväng vi hade tänkt ta i går. Trött är jag också, mobiltelefonbolaget skickade två sms till Makens telefon vid femsnåret i morse, sen kunde ju inte jag somna om så klart. Det borde vara fängelsestraff för sånt ...

Avslutar med ett speciellt meddelande till er som bloggar på Wordpress: Jag har jättesvårt = det är just nu helt omöjligt för mig att komma in på era bloggar. Att jag inte syns till hos er beror alltså inte på ointresse, det beror på att jag inte kan. Har svårt med några andra sajter också, men det som är mest retande är bloggarna. Går det inte över får jag klaga hos internetleverantören igen.

Ändrade planer

Egentligen skulle kompisen och jag ha åkt in till stan i dag, men vi fick ändra planerna och åka till sjukan i stället. Inte med mig utan med henne. Det hela slutade lyckligt eftersom det inträffade inte var någonting farligt (nu blev jag kryptisk men det får ni stå ut med).

Jag hade så klart kameran med mig eftersom vi hade planerat att åka till en del roliga ställen. Den fick jag nu inte så stor användning för, men jag fick äntligen ta den där bilden av den där skylten vid sjukhuset som jag har velat ta ända sedan jag såg den första gången. Var så goda, här är den:

Only in Egypt.

Var också väldigt glad att jag hade kameran med mig när vi åkte förbi en stor rondell. Det är första gången jag har sett snö och granskog i Kairo!

Jepp, här är det snö på marken.

I stället för att åka till stan nöjde vi oss med vårt lokala shoppingcenter Dandy Mall. Där var det rea och vi gjorde faktiskt en hel del fynd, bland annat på Tommy Hifigher som har en del fina baskläder. I vanliga fall när vi åker till shoppingcentret blir det bara att storhandla inför veckan och sedan hem så fort som möjligt, men i dag tog vi tid på oss och botaniserade i alla affärer. De håller på att bygga ut och ganska många nya affärer hade öppnat. Min glädje visste inga gränser när jag upptäckte att min köttaffär Gourmet Egypt som ligger i andra änden av stan - cirka 1 till 1,5 timmes bilresa bort enkel väg - snart öppnar en filial i vårt shoppingcenter! Än så länge har de bara ett bås så att man kan beställa för hemtransport, men i april öppnar butiken!

Även på shoppingcentret var det julstämning:

Juldekorationer i Dandy Mall.

Åter till vardagen

Jaha, då så, då var helgerna slut för den här gången. Nästan i alla fall, för på torsdag 7 januari är det julafton igen här i Egypten. De ortodoxa i den här delen av världen firar inte förrän då eftersom de fortfarande följer den julianska kalendern i sitt kyrkoår.

Så julpyntet (det lilla vi tog fram) får väl stå tills julen är över ordentligt, även om jag just nu känner för att rensa bort det så att det blir som det ska här. För det är vad vi har pysslat mest med under nyårshelgen, att fixa och greja för att få klart med tavlor och annat. Men jag blev störtförbannad när vi packade upp tavlorna, för flyttfirman visste verkligen inte vad de höll på med när de packade just tavlorna. Inte för att vi har några dyra Picasson eller liknande, vi har inte ens minsta Zorn eller Rembrandt, men några av tavlorna är ändå väldigt värdefulla för mig och det gäller framför allt tavlan med brevet från min farfar som han skickade när jag var ett år gammal. Och gissa vilken tavla som hade krossat glas! Som tur var hade inte själva brevet skadats, men det var bara rena turen och inte ett dugg skicklig packningskonst. Ytterligare en annan tavla hade krossat glas och en stor tavla med sjökort över Bosporen hade fått nötskador på ramen eftersom de hade lagt en annan tavlas baksida mot Bosporens framsida utan att lägga någonting emellan. Hur jävla klantig får man vara???

Nå, så en tur till ramaffären blev det också, och de satte genast nytt glas på mina tavlor. Den stora får vi åka in med senare.

Ramaffären i Zamalek, de är riktigt duktiga.

Två tavlor som väntar på nytt glas. Det trasiga ligger i bakgrunden.

Skulle göra en grönsallad till lammkotletterna i går kväll, men av den blev det inte mycket. Den var hur fin som helst på utsidan, men när jag skar i den ramlade det ut fullt av feta maskar! Och jag överdriver inte, det bara kryllade av feta maskar i den. Hu vad äckligt det var, fick skura köksbänken och köksgolvet och springa ut med soporna direkt. Det var förklaringen till att salladen var så himla billig, tydligen. Vi ska aldrig mer köpa sallad till extrapris!

Jag kanske ska berätta lite om nyårsafton också. Jag hade spytråkigt. Vi tog med makens nya kollega så att han skulle slippa sitta ensam, hans familj har inte kommit hit till landet än. Och han är hur trevlig som helst, men jag har svårt att höra vad han säger eftersom han pratar engelska med indisk brytning. Då hjälper det inte att det står en blonderad karl två meter från örat och sjunger Sinatra, kan man lugnt påstå. Dessutom är vi ju i Egypten där kalasen inte börjar förrän framåt natten, vilket innebär att maten började serveras först vid elvatiden på kvällen. Då är jag för trött för att äta. Huvudrätten kom in två minuter i tolv. Maten var hemskt god, men jag kan inte äta vid den tiden på natten, har aldrig kunnat. Så kvart i ett ursäktade jag mig och skyllde på huvudvärk, traskade hem och satte på tv:n för att se Janne Malmsjö ringa in nyåret. DÅ först kändes det som nyårsafton. Maken kom hem inte långt därefter och berättade att det roligaste som hände efter att jag hade gått var att en äldre herre roade sig kungligt med en yngre blonderad dam från de forna sovjetstaterna. Om nu det är särskilt kul ...

Nehej, vardag var det, och det innebär att jag måste ta några varv med dammtrasan i skafferiet.