onsdag 14 maj 2008

En kort betraktelse över religionerna i Egypten

De äldsta religionerna i Egypten är naturligtvis de som fanns i det antika Egypten. Eftersom jag lever i dagens samhälle är jag dock mer intresserad av nutiden och den mer närliggande historien, så jag tänker inte ta upp antikens historia just nu. Det kanske kommer senare.

Det egyptiska samhället är ett samhälle präglat av religionen. Majoriteten av befolkningen är muslimer (ca 79%). Den kristna befolkningen (ca 20%) kallas kopter och anses vara ättlingar till de gamla faraonernas folk. Cirka 1% av befolkningen tillhör övriga trossamfund, men jag har inte lyckats hitta någon uttömmande information i den begränsade sökning jag gjorde nu. Mer om det när jag hittar det.

En av tusentals minareter

Oavsett vilken religion man tillhör, är religionen en stor och viktig del av varje människas liv. I alla sammanhang. Man strävar efter att leva enligt Guds bud i sina dagliga gärningar, och försöker vara en god människa. Visst finns det ett litet fåtal som avsäger sig alla religioner och kallar sig ateister, men de är försvinnande få. Och visst finns det fanatiker, här som överallt i världen, men jag ignorerar dem i det här inlägget. Här avser jag vanliga, hederliga människor som vill leva ett vanligt liv och försörja sig och sin familj.

Man kan alltså inte, som i många länder i Västvärlden, avfärda eller ignorera religionen. Den genomsyrar hela samhället, och naturligtvis är det islam som märks mest. Moskéerna är många och ligger tätt. Jag vet inte exakt hur många, men det verkar finnas minst en i varje bostadsområde. Vi har en alldeles egen liten moské här där vi bor, alldeles utanför ytterdörren. Nästa ligger nere vid stora vägen.

Det finns många kyrkor också, mängder, och det är inte några små hukande, förskrämda byggnader. Nej, kyrkorna är stora, stolta skapelser, gärna med fler spiror än bara en. Jag har inga siffror här heller i skrivande stund.

Majoriteten av kvinnorna här i Egypten bär huvudduk. De visar alltså hela ansiktet och klär sig i övrigt normalt - både västerländskt och österländskt i vida klänningar kallade gallabeya - men täcker huvud och hals. Axlar och knän bör till vardags vara täckta men det är fritt fram med tajta kläder, smink och annan utsmyckning. Nåja, det beror kanske på, men det är inte alls ovanligt. Ett fåtal täcker sig helt à la burka och visar bara ögonen för yttervärlden. De har också ofta svarta handskar när de är ute bland folk för att inte visa för mycket. Burkan kan dock vara färgglad och måste inte vara svart.

Kristna kvinnor använder inte, om jag har förstått saken rätt, huvudduk. Mer än i öknen och på fälten där man måste skydda sig mot solen.

Ett annat område där religionen märks tydligt är språket. Man åkallar ofta Gud i olika standardfraser som inshallah - om Gud vill, eller elhamdulillah - tack gode Gud. Några exempel:

- Vi ses i morgon.
- Inshallah.

- Vi levererar den i morgon, inshallah.

- Hur mår du?
- Elhamdulillah!

Man hör på tonen i frasen hur starkt troende personen är. Stark betoning och inlevelse: väldigt religiös person. Slät ton utan inlevelse: inte särskilt religiös. Men de flesta är som sagt utövande troende och mycket religiösa, så man menar verkligen vad man säger. "Jag tackar verkligen Gud för att jag är frisk." "Ja, vi ses i morgon, om nu inte Gud har andra planer för oss."

Att använda ordet inshallah är dock inte detsamma som att avbörda sig allt ansvar och lägga allt i Guds händer, även om det för oss västerlänningar lätt kan uppfattas så. Det är snarare en bön till Gud att det verkligen ska bli så som man vill, att Gud inte har andra planer för en.

Ett mycket påtagligt tecken på religionens betydelse här i Egypten är närvaron vid bönestunder och gudstjänster. Man brottas alltså inte alls med de problem Svenska kyrkan har.

Utanför sopbyn Moqattam finns en grottkyrka insprängd i berget, den är uppbyggd som en amfiteater och rymmer tusentals människor. Jag ber om ursäkt här, men jag har glömt den faktiska siffran och har inte riktigt tid just nu att leta mer på nätet. Men om jag säger 10.000 tror jag att jag snarast underdriver antalet. Hur som helst, kyrkan är fullpackad varje torsdagskväll, och det är även andra kyrkor.

Bara hälften av grottkyrkan syns här på bilden, bakom mig finns ännu fler sittplatser.

Böneutropen från moskéernas minareter fem gånger om dagen uppmanar människorna att det är dags att be. Antingen går man då till moskén eller till arbetsplatsernas bönerum. Det händer att man kommer in i någon liten butik just som någon står/bugar på sin bönematta i bakgrunden. Är man väldigt upptagen precis vid bönestunden går det bra att gå iväg en stund senare. Alla arbetsplatser har ett rum eller till och med en egen moské för de anställda, beroende på företagets storlek. Har man kvinnor anställda finns ett eget bönerum för dem.

Maten är också den till viss del präglad av religionen. Griskött finns säkerligen att få tag i eftersom det finns ett stort antal kristna, men det säljs inte i stormarknader eller i vanliga butiker. De flesta muslimer i Egypten skulle aldrig kunna tänka sig att äta griskött, inte ens om man bryter mot alkoholförbudet och tar sig en öl ibland. Allt kött är halal-slaktat, dvs slaktat enligt muslimska föreskrifter, och märkt med en etikett. Även importerat kött.

Alkohol finns i landet. Om man vill handla öl, vin och starksprit med sig hem kan man göra det i spritbutiken DRINKIS (det finns en tre-fyra stycken i stan), på tax-free vid ankomst till landet eller i tax-freebutiker som finns på ett par ställen, inom 48 timmar efter inresan. Och naturligtvis finns alkoholhaltiga drycker att köpa på turisthotellen, på restauranger och i barer. Men inte i alla, bara de av lite finare snitt och de som frekventeras av turister. På turistorter finns naturligtvis ett otal barer.

Alkohol anses så förbjudet att en del inte ens kan röra vid en flaska. En lite dråplig situation inträffade när vi var här och letade hus för ett år sedan. En chaufför kom och hämtade mig på hotellet för att köra mig till kontoret, och i en kasse hade jag några flaskor som jag skulle ge till en svensk där. Artig som han var bar han in kassen på kontoret åt mig när vi var framme, och när han ställde ner den på golvet såg han vad som fanns i. Alkohol! Ve och fasa! Han hade burit en kasse med alkohol! Jag var naturligtvis helt okunnig om att det var så illa, och han accepterade mina ursäkter.

De religiösa högtiderna är viktiga, och här vet man vad som firas och varför. I Sverige vet vi inte längre riktigt varför vi har skärtorsdag, pingst och allt vad det är, det har mest blivit trevliga traditioner. Icke så här, här firar man verkligen Profetens födelsedag, att fastan är slut, att Abraham slaktade en get i stället för sin son i Guds ära osv.

Fastan är väl den religiösa tradition som märks mest för oss utlänningar. Vuxna, friska muslimer fastar under den heliga månaden Ramadan mellan soluppgång och solnedgång, och det innebär att de inte får äta, dricka, röka eller ha sex. Den här totala avhållsamheten tillsammans med ett enda långt festande under dygnets mörka timmar i ett väldigt varmt land påverkar naturligtvis produktionen, som sjunker drastiskt. Människor kommer senare till jobbet, de jobbar inte lika effektivt som vanligt och de går hem långt innan arbetstiden är slut.

Även koptiskt kristna fastar runt ett antal helger och på bestämda dagar varje vecka så att de totalt fastar mer än hälften av årets alla dagar. De får då inte äta någonting som kommer från ett djur med en levande själ, t.ex. kött, kyckling, ägg, mjölk, smör, ost.

Ja, det var lite egna iakttagelser om religionernas roll i det egyptiska samhället. Inte på något sätt vetenskapligt och uttömmande, bara en utlännings intryck i sitt nya land. Jag kommer att beskriva olika inslag lite mer detaljerat i senare inlägg, om ni är intresserade.

8 kommentarer:

Annika sa...

Så intressant att läsa, Marianne. Och så kopiöst annorlunda än vad det är här där religionen (nästan) inte märks. Och märks den så är det ngra fundamentalt kristna som utmärker sig.
Jag vet ju inte heller varför man firar vissa kristna helger som pingst eller just Skärtorsdagen mfl.
Ramadan här man ju talas om här också eftersom det bor relativt gott om muslimer i städerna.
Lite kul det där med chaffisen som bar dina vinflaskor, haha!!

Marianne sa...

Annika: Tack! Det är just för att det märks så mycket och är så annorlunda som jag har börjat fundera mycket på hur och varför när det gäller religioner. I Turkiet märktes det bara lite, de sjöng visserligen från minareterna, men folk var inte särskilt religiösa i Istanbul. På så sätt inte särskilt stor skillnad mot väst. Men här, som sagt, märks det på alla sätt.

Desiree sa...

Vilket bra skrivet och interessant inlägg du har gjort om religonen här. Jag förstår att den har stor betydlese i vardagen och i samhället. Jag kan nog säga att det är så här i södern också fast här är ju inte folk muslimer utan kristna. De flesta är Baptister och religionen påverkar även vardagen till stor del här med. Det finns kyrkor överallt. Till och med minsta by har sin kyrka. Folk går i kyrkan både söndag och onsdag.

Den där grottkyrkan du visade var häftig. Läckert byggd verkligen. Jag insåg för första gången problematiken med muslimer och alkhol då vi var på Maldiverna. Vi bodde på ett resort där och alla som var anställda var kristna just för att de skulle kunna jobba och ta i sprit. Majoriteten är annars muslimer av befolkningen på Maldiverna. detta var jättebra och interessant inlägg. Kul att få lära sig mer om andra kulturer.

Marianne sa...

Desirée: Tack! Religionen i samhället blir nog mer påtaglig när den är främmande, man tänker inte riktigt lika mycket på den när seder och bruk ändå påminner om det man är van vid.

Ingår dina delar av Södern i Bibelbältet? Jag har förstått att religionen spelar en mycket större roll i amerikanskt liv än i svenskt, att folk verkligen går till kyrkan och inte minst hör man ju alla presidenter be till Gud och tacka Gud i varannan mening.

Jag ska försöka göra en liten sammanställning snart över de olika kyrkorna vi såg när vi besökte sopbyn Moqattam, nu när jag äntligen skulle göra det blev det något helt annat i stället! Så kan det gå.

Tack än en gång, jag blir jätteglad!

Fröken Anki sa...

Verkligen intressant att få läsa dina iakttagelser. Vet ju att kristna och muslimer lever mer sida vid sida i Egypten än i andra länder där islam är den dominerande. Men kul att få höra om det från en person som inte är uppvuxen med det.
Den där grottkyrkan verkar speciell. Ska komma ihåg det om vi åker till Egypten nån gång.

Kul att få läsa om nutidens religion i landet och jag ser fram emot kommande inlägg på detta ämne!
Ha en fortsatt härlig vecka!

Marianne sa...

Anki: Tack! Det har funnits och finns konflikter mellan de två grupperna, naturligtvis, men det märks inte så mycket att jag ser det. Här kan man inte gå förbi en kyrka utan att missa den, i Istanbul kunde man passera en kyrka hundratals gånger innan man upptäckte vad det var. Inte för att de var förtryckta, men de hade en tendens att ändå huka sig, bygga in sig för att smälta in och inte utmärka sig. Här är det stora stolta saker.

Jag ska skriva ett inlägg om grottkyrkorna i Moqattam, det var flera stycken och jag har fler foton som jag ska lägga ut. Det finns också en koptisk stadsdel, men jag har inte varit där än.

Vore kul om ni kom hit medan vi bor här! Ha en bra vecka du också!

Lullun sa...

Ja, här finns det deffinitivt intresse för att läsa mer. Garanterat! Väldigt intressant. Jag har faktiskt inte gissat att andelen kristna var så stor. Jag visste de fantes, men inte 20%. Men där ser man. Jätteintressant som sagt. Skriv mer! :-)

Marianne sa...

Lullun: Tack! Jag lovar att det kommer mer i olika ämnen.