Onsdagspladder

I dag är det onsdag och jag borde dela med mig av något recept, dagen till ära. Men jag kommer inte på något bra just nu utan tänker mest på min misslyckade chokladmousse som jag gjorde i lördags. Så i stället för att ge er ett recept tänkte jag be er ge mig ert bästa recept på chokladmousse. Då vill jag också veta era knep och detaljer - ska chokladen till exempel svalna mycket eller lite eller inte alls innan man vispar i någonting, ska man vispa ner i chokladen eller hälla chokladen över någon annan ingrediens, exakt vilken sorts choklad använder ni, och så vidare och så vidare.

Och så kan jag passa på att presentera tillskottet i köksarsenalen: En batteridriven Peugeot pepparkvarn med fem inställningar på hur grovmalen pepparn ska vara och en lampa som lyser upp stället som ska peppras. Pepparkvarnarnas Rolls Royce med andra ord. Vi har faktiskt inte haft någon pepparkvarn på länge, och jag har tröttnat på pepparkvarnar som bara beckar ihop och inte fungerar av olika anledningar. Så när jag fick syn på den här i går, till cirka halva priset mot vad den kostar i Sverige, ja då slog jag till. Och nä, det är inte en fuskkopia, det kan jag sätta huvudet i pant på.

Peugeot pepparkvarn.

Jag fyndade inte bara pepparkvarn i går, jag fyndade bröd också. I vanliga butiken finns bara färdigskivad franska, låtsasgrahamsbröd och annat liknande fabriksbakat som inte är så där vansinnigt inspirerande. Men på de stora hotellen har de ofta finbagerier, så även på Four Seasons. Jag gillar normalt inte surdegsbröd så där jättemycket, men som omväxling och när det inte är för tungt, ja då är det helt underbart.

Gott bröd är aldrig fel.

Hittade en frissa i går också som jag faktiskt ska ta och besöka nästa vecka. Jag har tappat så himla mycket hår på sistone, så jag känner att jag behöver klippa av det rätt ordentligt. Tog faktiskt en sax för några veckor sedan och klippte rakt av för att bli av med det där nedersta fula trasslet, och det blev rätt okej, men det vore ju roligt att få det lite snyggt. Den frissa jag hittade säljer också välkända och mycket bra schampomärken (det som börjar på Ker och slutar på ase), de enda i Egypten, vilket känns betryggande. Dit ska jag gå.

Har knappt hunnit läsa bloggar de senaste dagarna, men NU ska jag ta en runda hos er, det har jag längtat efter.

Glöm nu inte att leta fram ditt bästa recept på chokladmousse.

Ni är helt fantastiska

Moln över Sahara.

Mina bloggvänner runt om i världen är bäst i hela universum! TACK! Ni skickade verkligen lite moln till mig! Riktiga moln, inte bara lite dis som det ofta är här, utan alldeles riktiga. Nu verkar det som om de egyptiska gudarna blev lite chockade och jobbar för att solen ska tränga fram igen, men även en tillfällig syn av ulliga, gulliga moln på näthinnan är underbar som omväxling.

Om bara luftfuktigheten hade kunnat gå ner till normala nivåer hade det varit riktigt behagligt i dag, men just nu är det 69%, så ni kanske förstår att det är svettigt trots att det bara är 25°C.

I dag ska jag faktiskt vara lyxhustru på riktigt. Min Trevliga Granne har nämligen fått för sig att hon ska bjuda mig på lunch på Four Seasons som tack för att jag passade deras hus under semestern. Så i dag ska vi äta riktig lyxlunch och passa på att shoppa lite också.

Hoppas nu att solen jag skickade till alla kalla och regniga och snöiga platser på jorden kom fram som den skulle.

En lista blir det i dag

Blyblomma (Plumbago auriculata).

Tack Olgakatt som visste vad det är för blomma!

Eftersom min hjärna är lika tom som ankans blir det en lista i dag. Den här listan raggade jag upp hos Anna.

1. Hur många resväskor äger du?

Två, plus en kabinväska. Skulle gärna vilja ha en ny superlättvikt.

2. Föredrar du att ta ett foto framför att vara med i ett foto?

Ja, alla gånger. Jag blir alltid så ful på foton.

3. Har du någonsin blivit kallad lat?

Många gånger. Jag är lat.

4. När stötte någon på dig sist?

För några månader sedan var det en kille på shoppingcentret som välkomnade mig till Egypten på ett ovanligt entusiastiskt sätt. Han var bergis närsynt.

5. Vad åt du till middag i går kväll?

Spagetti carbonara.

6. Använder du luvtröjor?
Nja, inte riktigt min stil, kanske. I'm not from the Hood, man.

7. Vem ringde till dig sist?

Min Trevliga Granne, hon ville höra om jag hade lust att ta en sväng på stan i morgon, och det hade jag. Så det ska vi göra.

8. Vilken är ditt favoritåk på tivoli?

Nu är jag ju rätt feg, så jag håller mig helst till snälla saker som vanliga karuseller och liknande.

9. Hur stort är dit närmaste shoppingcenter?

Dandy Mall är halvstort i dagsläget, men de jobbar som attan på att bygga ut. Bion blev klar för några månader sedan och fler och fler affärer öppnar efter hand. Inte långt därifrån har de nyss grävt ut för grunden till Mellanösterns största shoppingcenter. Det ska heta Mall of Arabia. Tvivlar på att det blir klart medan vi är kvar.

10. Hur många syskon har du?
Inga. Men jag vill fortfarande ha en tvillingsyster.

11. Hur många stolar har du vid köksbordet?
Två. Fast det bordet är inte ett matbord, mer ett avlastningsbord eftersom det var enda stället att ställa extraugnen. Vår ugn är nämligen så liten att jag inte fick plats med både en stek och en gratäng, och eftersom de fristående ugnarna var så billiga köpte vi en. Har jag använt den väldigt ofta? Host, host, kan vi gå till nästa fråga nu?

12. Har du stationär dator eller laptop?
Laptop.

13. Vill du tatuera dig eller göra en piercing?
Nix pix, inga tatueringar tack. Och det räcker med hål i öronen för min del.

14. Vad tar du med dig när du går på bio?

Pengar till biljetten och godiset.

15. Tycker du om att flyga?
Säger som Anna, jag föredrar att vara framme på resmålet. Det är så himla tråkigt att sitta som packade sillar och äta plastinpackad mat samtidigt som människan i sätet framför bestämmer sig för att han (för det är det oftast) behöver mer plats för magen och fäller ryggstödet så långt bak det bara går.

16. Bryr du dig om hur många kalorier det är i den mat du köper?
Har aldrig gjort det tidigare, men just nu är jag rätt mån om att det ska vara mycket kalorier. Jordnötssmör är till exempel väldigt bra. Jo förresten, jag har aldrig köpt light-produkter, det tycker jag är äckligt.

17. Hur mycket fyller du nästa gång?
53. Fattar inte riktigt det. Det fanns en tid när jag inte kunde föreställa mig att jag skulle bli äldre än 30, för det var ju svingammalt, ju.

18. Tycker du om att krama människor?
Ja, dem jag tycker om.

19. Har du några allergier?

Ja, mot myggor och andra insekter.

20. Tycker du om din bostad?

Så där. Men jag kommer att tycka mycket bättre om vår nya lägenhet som vi snart flyttar till. Suck, är det inte dags snart? Mitten eller slutet av november, så länge är jag tvungen att vänta!

Och apropå listor, nu måste jag göra färdigt listorna till boken! En ordlista som förklarar de turkiska orden, en lista över de personer som figurerar i handlingen, en lista med de turkiska namnen översatta så att en svensk läsare får någonting att hänga upp namnet på så att det ska bli lättare att komma ihåg personerna, en lista över platserna i boken av samma orsak som att namnen är översatta och till sist en lista som hjälp till uttal av de turkiska bokstäverna (fast den är klar).

Lyxhustru

Saker man roar sig med när man lever lyxliv.

Här i den glamourösa lyxvärlden i utlandet ligger jag självklart och äter praliner och sippar cocktails hela dagarna. Lunchar lite med väninnor och får ansiktsbehandlingar och massage av min stab som kommer hem till mig med all utrustning som behövs. Funderar på vad jag ska beordra kocken att servera till middag, kanske pilgrimsmusslor i champagnesås?

Skämt å sido, jag försöker vara duktig flicka i dag och få undan hela den växande högen med ren tvätt som väntar på att strykas. Tyvärr är det så infernaliskt tråkigt på tv, nyss var det dåliga Skavlan igen som lät Ankan lufta näbben, innan dess något danskt par som hade flyttat ihop igen efter en temporär skilsmässa, och nu är det någon norsk musikrecensents liv och leverne. Sätt på en film då, säger något ljushuvud. Visst, om hela maskineriet med dvd, tv och fjärrkontroller var logiskt utformat så att man begrep vilka knappar man ska trycka på, men här i huset är det bara Maken som efter ett par dagar med instruktionsböcker och fipplande lyckades med konststycket och alltså är den som är chef för filmpåsättandet.

Katten Stina sover så gott i skrivbordsstolen bakom rumpan på mig (nej, jag får knappt plats) att hon inte märkte att jag klippte klorna på henne. Praktiskt.

Kan någon skicka lite svala vindar och regn till Egypten? Vi behöver det nu. Även om snittemperaturen har gått ner till cirka 32°C om dagarna hade det varit skönt med lite omväxling.

Nähä, nu får jag göra som Pippi Långstrump igen - säga till mig att gå och stryka. "Marianne, gå och stryk med dig!"

Fredag igen

Pyramiderna i Giza.

Så är det fredag igen och därmed har veckoslutet inletts här i Egypten. Det är också dags för Fredagstema Show and Tell i bloggvärlden. Men jag har bestämt mig för att hoppa av. Jag hinner helt enkelt inte med det just nu och det är onödigt att jag står med i listorna när jag faktiskt inte är med. Jag kanske gör något enstaka "gästframträdande" och om jag får bättre tid senare kan jag ju alltid gå med igen. För det är roligt med temabloggarna.

Maken kom hem i natt, han var inte hemma förrän vid halv fem i morse så han sover gott nu. Och jag ska erkänna att jag gick och la mig på gästsängen efter frukost i dag och har sovit halva förmiddagen jag också. Det var jätteskönt att ligga där och snarka med boken i handen och katterna på magen.

Någonting bet mig i går kväll. Någonting av insektstyp. En mygga, eller kanske en spindel. Det är spindelår i år, så helt omöjligt är det inte. Min vänstra ankel svullnade upp i går och såg ut som en elefantfot när det var som värst (okej, okej, jag överdriver lite). I dag är det lite bättre och inte lika rött, men så har jag också haft foten i högläge hela natten och halva förmiddagen. Så fort jag står och går lite för mycket svullnar det igen. Det här är ingenting nytt, jag vet att jag är allergisk mot sydländska mygg och har alltid ett paket antihistamin hemma för att motverka de värsta bulorna och svullnaderna. När de biter på fingrarna är värst för då svullnar fingret och det kliar och värker i hela handen. Nix, ni får inga bildbevis för det ser äckligt ut.

Kommer inte att kunna låta bli att titta på Skavlan i kväll. Jag hoppas innerligt att han och Henrik Schyffert sätter fru Anka på plats.

Jag har plockat fram ett par tonfiskkotletter ur frysen och funderar som bäst på en lämplig marinad. Har tänkt mig potatismos till, för Maken älskar potatismos och han förtjänar lite favoritmat när han har jobbat och rest så mycket på sista tiden. Någon som har några bra tips?

Fernando

Läs om Fernando. Och tänk på att lära era barn ödmjukhet inför livet och andra människor.

Pladder

Är det detta som är ett drömjobb?

I dag har jag varit och diskuterat flyttdatum med vår snälle och hjälpsamme mr Sherif på Kontoret. Från början var det tänkt att vi skulle flytta 1 november, men eftersom vi har efterlängtade goda vänner som bara kan komma på besök under sista veckan i oktober (när barnen har ledigt från skolan), behöver vi skjuta på flytten några veckor. Han ska prata med hyresvärden, och folk här är rätt flexibla, så det ska nog gå bra. I värsta fall får vi ta dubbla hyror under en månad men vi hoppas slippa det.

Jag har tittat ganska mycket på tv via nätet den sista tiden och i morse såg jag tredje avsnittet av Den stora resan som går på SVT. Jag tycker det är lite roligt att se eftersom den ena familjen är på en ö inte långt från min pappas födelsestad Padang på Sumatra i Indonesien. Det som förundrade mig i det här avsnittet var hur pappan i familjen som är på Vanuatu i Melanesien gick och sjöng högt när han var med ute på jakt. Det fattar väl vem som helst att man måste vara tyst när man går på jakt? Har han aldrig lekt kurragömma ens en gång? För en ursprungsbefolkning är jakt inte någon fritissysselsättning, det är en fråga om att kunna äta. Då kan man väl inte gå och skråla Daggstänkta berg, fallera? Inte ens när de sa till honom att vara tyst fattade han riktigt, utan fortsatte med sina små utrop när han snavade på rötter och grenar. Jaha, det är vad jag har retat mig på i dag.

I natt kommer Maken hem från Grekland, han landar 01.45, så han är väl hemma vid tre - halv fyra i natt. Det tar lite tid att ta sig igenom alla procedurer vid ankomst eftersom alla måste ta tempen för att se så de inte har svinisen. Har man över 38°C i feber syr de in en på sjukhus i flera dagar.

Nu ska jag sluta pladdra.

Skrämselhicka

Sfinxen i Giza.

I dag fick jag en ordentlig skrämselhicka när jag skulle läsa tidningarna till morgonkaffet. Plötsligt klipptes allt bort och i stället visades en stor skylt som talade om att jag hade slösat bort varenda liten gigabajt som ingår i abonnemanget. Framför mig växte bilden av mig själv sittandes här utan bloggar, utan tidningar, utan tv - bortkopplad från resten av världen ända till månadsskiftet när de nya gigabajtarna kickar in. Men som tur var gick det på bara ett litet nafs att köpa nya gigabajtar så att jag kan fortsätta att vara uppkopplad.

De här nattflygningarna borde förbjudas i jordklotets grundlag. En FN-resolution, tack! Det är omänskligt att behöva ge sig av hemifrån klockan ett på natten. Nog för att jag har det bättre än Maken, jag slipper ju jobba i dag och har inte flugit halva natten och hela förmiddagen, men jag blir totalt slut ändå. Han går och lägger sig vid nittontiden för att gå upp vid midnatt. Men jag kan inte gå och lägga mig riktigt så tidigt. I stället sitter jag uppe och "väntar" på att få gå och lägga mig. Vilket jag visserligen kan göra i normal tid, men jag vill inte riskera att väcka honom bara för att jag ska prassla mig ner under täcket. Och sedan i min tur bli väckt när han går upp. Och inte kan jag sova på morgnarna heller, jag vaknar lika tidigt oavsett när jag går och lägger mig. Kanske kan jag ta mig en liten tupplur nu på eftermiddagen.

Kairo by night

Nu är långhelgen nästan slut här i Kairo. Ramadan är vederbörligen avfestad och alla är nog ganska nöjda med att få äta och dricka som vanligt igen. Det trista är väl möjligen att ledigheten är slut för den här gången och att det är vanlig arbetsdag i morgon igen.

Själv har vi väl inte festat så där vansinnigt mycket, men i går var vi hemma hos A och fick också träffa min kompis P som är här på besök. Väldigt gott med fondue och goda såser och sallad. Tyvärr orkade jag inte hela den himmelska chokladmoussen, men jag får trösta mig med att jag fick i mig mer av det nyttiga och mindre av det inte riktigt lika nyttiga. En väldigt trevlig kväll som tyvärr tog slut alldeles för fort.

A bor med en fantastisk vy, så jag passade på att få ett par bilder av Kairo by night. Inte världens bästa kvalitet precis, men man ser ju vad det föreställer i alla fall.

Det är lite otydligt, men längst ner i vänsterhörnet och precis i högra kanten

under de översta husen är ett par mörkare fält. Det är Nilen.

Hotell Hyatt i förgrunden, högst upp sticker den roterande restaurangen ut lite.

I bakgrunden Sofitel. Alla stora hotell finns representerade här i stan.

Tvärs över gatan till höger, mitt emot den lilla bron i bild, ligger det ena av

två Four Seasons (ej i bild). Nilens vatten syns under bron och vidare upp över udden.

Det är fortfarande varmt här i Kairo, dryga trettio grader om dagarna och ganska hög luftfuktighet. Så natten är egentligen den bästa tidpunkten om man vill vara utomhus. Och de bästa platserna är de höga broarna över Nilen, där det fläktar lite svalt på nätterna, en slutsats man kan dra av att det är ett omtyckt ställe att ha pick-nick! Mitt i natten dukar folk upp med små bord och stolar och sedan äter och dricker de (allt alkoholfritt) av hjärtats lust. Lite rolig syn för en svensk eftersom det är ganska mycket trafik just där.

I morgon är det som sagt vanlig arbetsdag igen, något som Maken känner av eftersom han åker till Grekland i natt igen. Su nu har han gått och lagt sig för att sova några timmar innan han ska upp igen vid midnatt och ta sig ut till flygplatsen och vidare mot Thessaloniki. Och jag blir gräsänka igen, med andra ord.

Eid Mabruk och İyi Bayramlar!

Minareter på moskén Al-Azhar.

(Klicka på bilden och se detaljer som till exempel den vackra blå mosaiken.)

Om jag nu har rätt för mig så är det nu sista dagen av Ramadan och därmed sista dagen för fastan. I kväll börjar alltså den stora festen Eid Al-Fitr (arabiska) eller Şeker Bayram (turkiska) som pågår i dagarna tre, lite att jämföra med västvärldens julfirande. En stor högtid med andra ord och jag vill önska alla som har fastat Eid Mabruk eller İyi Bayramlar!

I natt kom Maken hem igen efter en vecka i Rumänien, så nu är jag glad. Tanken är väl att vi ska planera lite runt flytten när han väl har vilat upp sig efter resa och jobb. Nu är han i alla fall ledig ända till och med tisdag på grund av högtiderna, så vi får lite tid innan han åker till Grekland nästa vecka. Fördelen med Greklandsresorna är att han kan köpa lite gott fläsk, den här gången tänker jag beställa revbensspjäll.

Till alla er som inte har fastat önskar jag en Trevlig Helg!

Anna Anka

Anna Anka.

Jag erkänner, jag har snott fotot på nätet.

Nu måste jag också skriva någonting om den fala damen som har blivit årets snackis.

Om Anna Anka vill sälja sin själ och sin kropp för att kunna visa upp ett glammigt yttre må det vara hänt, det är hennes liv och hennes val. Det som är stötande i sammanhanget är att hon propagerar för en livsstil som närmast för tanken till beslöjade kvinnor i Saudi och burkatäckta kvinnor i Afghanistan, möjligen med skillnaden att Anna Anka är den enda som visar upp sig och som har ett fritt val. Vilken kvinna vill år 2009 stå på tå för sin man, ställa upp på alla hans nycker och ha som främsta mål att tillfredsställa honom utan att någon hänsyn tas till hennes önskemål och behov? Hon säger själv i del 1 av programserien att hon måste följa med på sin makes alla resor, men att hon ibland önskar att hon hade kunnat stanna hemma. Och tyvärr kan hon inte det. Det är väl snällt av henne att hon följer med honom och organiserar allt på hans turnéer, men om äktenskapet hade byggt på ömsesidig kärlek och respekt - den form av äktenskap jag tror alla moderna människor önskar sig - så hade hon också kunnat stanna hemma ibland. Men Anna Anka propagerar alltså för att kvinnan ska stå på tå och att mannen ska bestämma allt.

Ett annat problem är att hon inte bara vill frånta kvinnor alla rättigheter till beslutanderätt om sitt eget liv i stort och smått, hon vill också frånta männen deras rätt till ett nära umgänge och en gemenskap med deras egna barn. "Om en amerikansk man är ensam med barnen längre än 20 minuter får han panik." Det skulle då vara definitionen av en riktig man, att han vägrar byta blöjor och umgås med sina barn. Han ska alltså inte själv åka på utflykt med sina barn till zoo eller badstranden, han ska inte själv gå på bio med dem eller hjälpa dem med deras läxor, han ska inte leka cowboys och indianer (eller vad leker man i dag, talibaner och amerikaner, kanske) och så vidare i all oändlighet. Det här är mycket allvarligt för både mäns och barns rättigheter.

Ett tredje problem är det människoförakt Anna Anka vill att världen ska anamma. Den som såg första avsnittet av programmen vet hur hon nedvärderar barnflickan och alla de människor som inte har lika mycket pengar som hennes man har. Vi andra är inte värda ett ruttet lingon enligt henne, och bara ute efter att ta det hon har. Detta i en tidsålder då vi så sakta börjar inse att alla människor faktiskt är lika mycket värda som människor, att vi bara har olika förutsättningar och intressen och möjligheter. I en tidsålder då vi börjar lära oss att städpersonalen på kontoret faktisk också utför ett riktigt arbete. Jag anser tvärtom att vi måste propagera för att bemöta alla andra människor med respekt oavsett yrke, ekonomiska tillgångar och kulturell bakgrund. Hur ska vi annars någonsin få fred här på jorden?

Ett fjärde problem är att diskussionen om hemmafruns varande eller icke varande har sjunkit till en bottennivå. Tyvärr blandas hemmafrun ihop med den lyxprostituerade eskortflickan, tack vara Anna Anka. Efter att hemmafrurollen i början av 1900-talet var ett påtvingat måste i den växande medelklassen och tabu under feminismens guldålder på 1970-talet, var den nu i början av det tjugoförsta seklet på väg att bli någonting som en del kvinnor (och ett fåtal män) själva väljer och debatten om förutsättningar och möjligheter tog fart. Det är en nödvändig debatt eftersom de negativa aspekterna av att välja bort yrkesarbete under ett antal år kan bli ödesdigra, om inte förr så när det är dags att gå i pension.

Jag skulle egentligen kunna fortsätta i evigheter, men jag slutar där.

Varför engagerar jag mig i denna avart till underhållningsprogram, kan man fråga sig. Jo, för det kanske största sammantagna problemet är att fru Anka nu vill engagera sig i svensk politik. Och det vore ödesdigert för det svenska samhället om hennes bakåtsträvande åsikter får seriös spridning.

PS. Hon är tydligen välkommen hos KD!

Alexandria Desert Road

Vi bor alltså precis vid Alexandria Desert Road, den väg som går genom öknen från Kairo till kuststaden Alexandria, döpt efter Alexander den Store och den stad där det berömda Biblioteket i Alexandria fanns, antikens största bibliotek. Det finns även en Alexandria Agricultural Road, den går genom det odlingsbara deltat från Kairo till Alexandria, men den vägen är längre och sämre så de flesta som ska till Alexandria, eller al-Iskandariyah på arabiska, väljer att åka Desert Road. Alexandria är en viktig stad, det är Egyptens näst största stad och den största hamnstaden, det är också en viktig industristad förutom att vara ett mål för alla som är sugna på att koppla av med ett bad i Medelhavet. Med andra ord är det många fordon som varje dag åker mellan Kairo och Alexandria, och de allra flesta passerar på den väg vi bor vid. Kairo har drygt 17 miljoner invånare, Alexandria har drygt 4 miljoner invånare*. Många som ska fram och tillbaka och som ska ha varor levererade, med andra ord.

Ni som har läst här ett tag och vet att vi ska flytta - egentligen inte längre än snett över vägen - och att jag ibland, särskilt de senaste veckorna och senast i går, med bara apostlahästarna tar mig till nya bostadsområdet och klubben som ligger där bakom, kanske undrar varför vi inte kan bo kvar och jag helt enkelt går dit lite ibland. Särskilt långt är det ju inte. Nej, det stämmer, det är inte särskilt långt. Men jag är lite feg i vissa situationer och Alexandria Desert Road skrämmer mig tack vare all trafik. Maken är inte rädd, han går gärna över vägen, min Trevliga Granne och hennes man går gärna över vägen, men jag spänner mig som en fiolsträng av bara tanken. Särskilt när det är mörkt eftersom jag har ganska dåligt mörkerseende. Och trots att poliserna som mitt i gatan står ibland bistår med att stoppa trafiken och se till så att man kommer över ordentligt.

Fånigt eller inte, jag vet inte. Så är det bara. Så här kan det se ut:

På vissa sträckor är "trottoarerna" riktigt fina och det är inga problem att gå

längs vägkanten. Här utanför Oasis hotell.

På vissa sträckor är det lite knöligare och man kommer i mitt tycke lite för nära trafiken.

Och visst, ibland är det alldeles bilfritt också.

I mitten av vägen syns den lilla polisstationen. Eller polishytten.

Men det bryr sig förarna inte om, de kör så fort de kan i alla fall och

poliserna verkar inte bry sig så mycket, de heller.

Trafiken kan vara ganska tung, det är många lastbilar som ska transportera alla

varor som tillverkas i Alexandria eller som importeras via Alexandria. Här går

vägen till resten av landet.

Trafiken är inte bara snabb och tung, den är ganska tät också. Vägen är egentligen

tvåfilig, men vad då, det finns ju plats för tre i bredd ...

Det kanske inte syns så tydligt, men om det på sina ställen finns plats för fyra

i bredd på den tvåfiliga vägen, så varför inte?

Det här är inte någon ovanlig syn längs vägen.

Många lastbilar har inte bromsar som fungerar som de ska.

Då kan det gå så här. Jag vet att alla de som satt i den här taxin överlevde och

faktiskt var oskadade. Det finns mirakel.

Alla foton är tagna vid tillfällen när trafiken har varit ganska lätt, jämförelsevis.

Lite om svininfluensan. I går fick jag höra att alla utländska skolor och universitet har fått stänga för att hindra smittspridningen. Och i dag bekräftas det i svenska tidningar. I DN står att skolorna ska hållas stängda till början av oktober, men det går också rykten om att de ska vara stängda ända till januari. Det här är ett enormt problem för vissa elever eftersom en del ska ta examen nu, och de får inte gå om och ta igen den undervisning de missar, utan kommer att bli tvungna att själva plugga in allt inför proven. Andra kommer att få gå sexdagarsveckor med fulla dagar, från 08-17 och läxläsning hela den lediga dagen. Jag är inte insatt i alla olika gymnasieutbildningar och deras förkortningar, så jag kan inte specificera mer än "vissa" och "andra". De egyptiska skolorna har inte startat än, det var tänkt att de skulle starta efter Ramadan, dvs i nästa vecka. Hur det går med det får vi se.

*Väldigt inexakta siffror, jag har tagit uppgifterna från Wikipedia. Jag har hört 20-22 miljoner i Kairo, men jag vet inte, jag har inte räknat. Undrar om någon vet den sanna siffran. Många är det i alla fall.

Rundtur på klubben

I dag tog min Trevliga Granne och jag oss en liten promenad ner till området där vi ska bo. Som tur var ramlade vi på mr Gamal som hade nyckeln till vår lägenhet på sig, så han öppnade så att jag fick visa. När vi hade konstaterat att lägenheten verkligen är bra mycket trevligare och bättre på alla sätt än huset där vi bor nu, gick vi vidare till "kantriklabben". Vad sjutton kallar man en Country Club på svenska? Finns det på svenska? Det går nog inte att jämföra med eleganta Country Clubs i US där det finns golfbanor och stall och jag vet inte allt vad*, det här är en ganska liten anläggning, men fullt tillräcklig för mig. Det är grönt och vackert och blommorna prunkar, emellanåt möts man till och med av blommande väldoft och han som gick runt med oss berättade att vid sextiden på kvällarna börjar det dofta extra gott för det finns en sorts blomma som bara doftar om kvällarna.

Där finns flera olika sorters serveringar, kaféer och restauranger, två ordentliga pooler med servering, flera tennisbanor, en fotbollsplan, ett område där man kan ordna bröllop och andra större fester, ett gym, en minimal spa-anläggning så man kan få massage och ansiktsbehandling, minigolf, gym och framför allt promenadvägar. Medlemsavgiften är dessutom inte alls särskilt hög, det kostar inte mer än att vara medlem i ett vanligt svenskt gym utan pool och trädgård.

Här är några foton, ni får inte se allt nu för då har jag ju ingenting att visa i framtiden!

Entrén.

Huvudbyggnaden med restaurang, bistro, kafé och bar med Internet-tillgång ifall nätet inte funkar där hemma.

Oriental nights kafé. Nu ligger det filtar över sofforna, men jag kan tänka mig att det är

mysigt att sitta här på kvällarna och dricka en kopp kaffe och röka en shisha (vattenpipa).

Minigolfbana. Inte så fantasifull kanske, men man kan nog ha kul ändå.

Jiggles Kids Club. Här har barnen en egen hörna bakom stora poolen. På somrarna har de

även ett "summer camp" med olika aktiviteter som att testa att skjuta pilbåge, karate,

maskeradbal och annat som barn tycker är roligt. Den avdelning vi kanske kommer att

använda minst tillsammans med fotbollsplanen.

Spindellilja. Tror jag den hette.

Nu under Ramadan var restaurangerna stängda dagtid, så vi gick i stället till hotellet som ligger bredvid och åt en god lunch. Och innan dess ringde vi på hos den holländska familjen som min Trevliga Granne känner och som kommer att bli min Nya Granne (bara några hus bort). Där fick vi oss ett glas vatten och skavsårsplåster innan vi gick vidare.

Jag längtar till flytten!

*Jag var på besök i Kemer Country Club i Istanbul en gång. Jisses. Hästtjejerna där har ekboaserade omklädningsskåp och betjänter med vita servetter på armen, det finns en konstgjord sjö där man kan segla jolle, massörerna är importerade från Bali, en tyst pool i en skogsdunge ... Så kostade det också varenda skjorta man har i garderoben att vara medlem. Haha, det var bara att låtsas vara stenrik och presumtiv medlem under rundturen som företogs i jeep.

Gift

Stentavla från Saqqara.

(Klicka på bilden så får ni se den i större format.)

Eftersom jag inte har någonting roligt att visa får det bli en gammal stentavla från Saqqara, där Trappstegspyramiden ligger strax söder om Kairo. Lite hieroglyfer syns till höger på stentavlan, tyvärr kan jag inte berätta vad som står där. Någon annan som kan? Stentavlan är drygt 4.500 år gammal.

Nu ska jag berätta hur det egentligen står till där nere i vårt förråd och vad jag får lägga kraft på dessa dagar. Det är så att vi har en liten "hustomte" D som kommer och hjälper mig städa ett par dagar i veckan. I våras fick han för sig att han skulle hjälpa oss att förhindra så att vi inte fick in några kackerlackor. Det var ju snällt av honom. Han är väldigt snäll och han är väldigt duktig på det han gör när han gör det. Men ibland blir det fel. I förrådet blev det fel. Han tog nämligen kackerlacksgift i form av PULVER och strödde ut i förrådet.

Ta en stor tekopp mjöl. Kasta ut mjölet i rummet så att det sprider sig på så stor golvyta som möjligt. Ställ sedan tunga kartonger och annat skräp ovanpå så att det fyller största delen av rummet. Så förstår ni utgångsläget.

Problemet med det här pulvret är ju att det är GIFT. När man har katter kan man inte göra så, och det tycker jag inte att man kan när man "bara" har människor i huset heller, för gift är farligt. Ytterligare ett problem med ett finkornigt pulver som är farligt är att man inte kan dammsuga bort det, för då finns risken (eller kanske sannolikheten) att det giftiga pulvret dammar igenom filtret i dammsugaren och sprider sig i resten av huset när man går vidare och städar. Man kan inte heller lyfta ut allt och sedan skura eftersom det där pulvret sitter UNDER alla kartonger och andra pryttlar.

Så vad jag ägnar mig åt just nu är att sanera centimeter för centimeter där nere. Torkar av en liten golvyta med vått hushållspapper som jag sedan kastar, tar en bit nytt hushållspapper som jag blöter för att torka av resväskan som står framför mig, nytt papper och torka golvsnutten som var under väskan ... Jag kan ju inte använda en trasa som jag vrider ur i en hink, för då får jag allt gift på händerna! De värsta kartongerna, de två tvättmaskinerna som hör till hyresvärden och annat tungt har jag inte kommit till än, måste nog ha hjälp av Maken* för att klara av den biten, men halva golvytan är nu i alla fall ren. Det höll jag på med i går och i dag och kommer att hålla på med några dagar framöver.

Tror ni jag blev arg när jag upptäckte eländet? Upptäckte det i början av sommaren och sedan dess har förrådet varit låst i väntan på att boken skulle bli klar först.

*Tala om trollen, precis när jag skulle skriva "Maken" så ringde han!

Titta vad jag har fått!

Ett fint rött paket! Kan det vara choklad eller blommor tro?

Choklad!

Och det kan jag behöva att trösta mig med, för nu har jag börjat röja i förrådet. Om ni klickar på länken får ni se ungefär hur det ser ut, men jag kan tala om att det är värre i dag än det var för nio månader sedan. Hm, det var nio månader sedan jag tog det fotot, är det så att saker man sätter i förrådet ynglar av sig? Man skulle kunna tro det, i alla fall. Hur som helst är det bra att passa på med just den biten när husets Ekorre är på kick-off i Rumänien. Kan tala om att gubbsen blev glada för det jag ställde ut. Med ett undantag, och det är den gamla sönderkloade katt-klo-ställningen. Den hade alltså familjens Ekorre sparat, så ni kan tänka er vad jag har att tampas med där nere. Men nu är det på det lilla viset att vi inte får något jättelikt källarförråd när vi flyttar, så det funkar inte att ha trasiga strykbrädor och liknande bara för att det är synd att kasta.

Och om det är någon som undrar vad vi har för väder här i Egypten så kan jag tala om att solen skiner.

Nu ska jag fortsätta läsa ikapp på alla bloggar jag har missat sista tiden.

Absolut ingenting

Trollslända.

Jag har inte ens ett nytaget foto att bjuda på, så slö är jag i dag.

I dag har jag gjort absolut ingenting. I alla fall ingenting vettigt. Efter att ha vinkat av Maken, som nu har landat ordentligt i Bukarest, blev jag så där in i nordens trött så jag bara satte mig och stirrade rakt fram. Orkade inte ens gå och lägga mig. Ni vet så där trött som man kan bli första dagen av semestern när man skulle ha gjort en massa kul men bara slöade bort hela dagen. En sån dag. Jag har faktiskt ägnat hela dagen åt att spela datorspel och titta på Grannfejden på TV3 Play! Det ni, då är jag trött!

Jag har haft riktigt Grannfejds-maraton. Jag antar att det tillfredsställer någon slags snaskig nyfikenhetsgen när man tittar på sådana program, samtidigt som man kan konstatera att man tydligen är väldigt lyckligt lottad här i livet som aldrig har haft så hemska grannar som en del tycks ha. Även om det gamla talesättet "Det är aldrig ens fel när två träter" verkar stämma i de flesta fall, kan man nog ändå konstatera att det finns en del ... eh ... konstiga människor där ute.

Ett avsnitt fick mig att tänka i lite vidare banor. Eller förmodligen provocerande. Om en person har en sjukdom, kan man inte kräva någonting av den då? Det var en dam som på grund av en sjukdom åt någon medicin som gjorde att hon inte kunde ha kläder på sig. Eller i alla fall bara minimalt med kläder. Hon kunde ha en lätt rock i slankigt material som gick ner till ungefär en kvart av låren. Och hon hade läkarintyg på att hon inte kunde ha några undisar. Grannarna tyckte naturligtvis att det var rätt stötande när hon stod och putsade fönster med öppen rock så att behagen gungade fritt och när hon vandrade runt utomhus med denna korta rock som ibland bjöd på lite mer vy än kanske de flesta önskade. Men det här verkade då vara tabubelagt, hon hade en sjukdom och skulle därför tillåtas att gå runt som Gud skapade henne. Kan man inte ta hänsyn åt båda håll, undrar då jag lite försynt? Kan man inte ha en något längre rock så att vissa behag garanterat inte syns när man böjer sig, och en rock som kan knäppas på något mjukt sätt så att den inte öppnas när man viftar runt med armarna? Kan man verkligen inte kräva någonting av en person bara för att den har en diagnos? Oavsett vad det är för sjukdom och naturligtvis med hänsyn till vad personen klarar av osv? Jag måste säga att jag tycker det, jag tycker att det är att göra personen en björntjänst när man låter folk gå över gränserna på det sättet. De sociala koderna måste väl gälla alla i samhället - som sagt med hänsyn till vad personen klarar av. Eller har jag fel?

Åter till Grannfejden, det finns tre säsonger!

Nya grannar

Nya grannar.

Ni ser vilka jättehus det handlar om i vårt nya område! Fyravåningshus som i en del fall bebos av bara en enda familj. Men många är också som vårt hus, delat i två så att det bor två familjer i dem.

Jag vet ingenting om våra nya grannar än, inte mer än att de i samma hus lär vara en fransman som jobbar för franska TV5 och hans libanesiska fru.

Nu måste jag sätta lite fart så att jag får gjort det jag måste och kan slöa sedan!

Ha en skön helg allihop!

Färdig

Den här utsikten tackade jag nej till, två pyramider som sticker upp bakom

dadel- och apelsinodlingen. Det huset var alldeles för stort med fyra våningar

och arton balkonger och femtioelva badrum. Och bergis fyrahundra kvadratmeter boyta.

Ja, förutom att det var för stort skulle vi inte haft råd med det!

Nu har jag skickat sista kapitlet av boken till förläggaren! Jätteskönt! Inte för att mitt arbete därmed är helt färdigt. Först ska jag fixa alla listor med ord, medverkande personer, platser, det turkiska alfabetet etc. Dessutom återstår ett par kringtexter av författaren. Och sedan blir det att redigera efter att redaktören har haft synpunkter. Och allra sist ska hela boken korrekturläsas, och det är jag som gör det. Men nu är mitt tunga jobb klart.

Det som ofta kan ta tid är att jag ibland sitter och stirrar på en mening och kan inte bestämma mig för om den är bra eller ej. Ska det vara ett kommatecken där eller inte? Ska jag använda den ordföljden eller ska jag ändra så att den satsen kommer före den? Är det där ett bra ord? En synonym? Upprepning av ett ord, hur ska jag uttrycka samma sak med ett annat ord. Och så vidare, och så vidare. Allt det där blir mycket lättare när redaktören har läst och kommit med synpunkter, för då vet jag i alla fall vad som är bra (eller i alla fall passabelt) och vad som måste ändras. Det är inte bara jag själv som har stirrat mig blind.

Och nu har nog Maken landat. Åter från den stora metropolen Älmhult. Vi får hela en och en halv dag, sedan sticker han till Rumänien och blir borta hela veckan. Så jag får väl ägna en del tid åt att tvätta och stryka så han kan packa om resväskan.

VI SKA FLYTTA!

TACK alla ni som har hållit tummar och tår och tänkt på mig i dag! Det hjälpte och gav resultat!

Snälla mr Sherif på Kontoret följde med och skötte själva den ekonomiska förhandlingen, och jag behövde bara säga vad jag ville. Så jag ska få köket förbättrat, jag får ny spis, diskmaskin, frys, kyl, diskbänk och köksfläkt. Tyvärr får jag väl behålla de flesta av de gamla skåpen, men det är inte hela världen. De äckliga duschkabinerna kastas ut och vi ska i stället ha duschdraperier. Mycket bättre eftersom man kan tvätta dem i maskin, kabiner är bara jobbiga att hålla rena i alla skrymslen och vrår. Golvet i entrén ska slipas och plattorna på gången ut mot poolen ska bytas. Väggarna ska målas i den ljust gula nyansen. Och alla möbler ska plockas ut så att vi får plats med våra egna. Inte nog med det, vi sänker dessutom hyran från den vi betalar nu, och det är ju aldrig fel! Detta trots att hyrorna är högre, generellt sett, i vårt nya område.

Så från den första november kommer jag att ha dessa promenadvägar:

Utgången på baksidan av området.

Här kan man gå både till vänster ...

... och till höger.

Om man går till höger tror jag att man kan gå ända bort till Intercontinental som har sitt Pyramids Resort här i krokarna. Om man går till vänster vet jag inte var man hamnar. Men det ska jag ta reda på med kamerans hjälp!

Så nu ska jag sätta mig och se till att de två sista kapitlen på boken blir färdiga och skickade till förläggaren. Sedan ska jag börja packa. Och rensa. Och planera.

Om någon undrar varför inte Maken var med och förhandlade, så är det för att han befinner sig i Älmhult. Och nästa vecka ska han till Rumänien. Så länge hade jag inte tålamod att vänta ...

Håll tummarna!

De här glada barnen träffade jag när jag var och tittade på lägenheten förra veckan. Jag vet inte vad det är som gör en person med kamera så totalt oemotståndlig för barn, men de kommer ofta rusande och ropar: "Fota mig, fota mig, fota mig!" Och när man har en mask för ansiktet blir det så klart extra roligt!

Titta på min fina mask!

Fota oss!

Håll tummarna för mig i morgon klockan elva svensk tid! Då ska jag träffa hyresvärden och förhandla om lägenheten. Nästan alldeles själv, för Maken är så klart i Älmhult så jag har tur att snälle S på Kontoret följer med. Men det är jag som ska förhandla och jag är urusel affärskvinna! Jag måste alltså komma ihåg att hyran han begär bara är utgångssumman - den ska självklart förhandlas. Och i förhandlingsbiten ligger så klart det där med att renovera kök och badrum och måla om. Så beroende på vad han begär i hyra kan man alltså även be att få kök för den summan man inte förhandlar ner. Eller nåt. Ja, ja. Jag tar lägenheten med det kök som är om så skulle vara!

Men håll tummarna - jag är redan nervös!

Utsmyckning

En av "pelarna*" i islam är att ge allmosor till fattiga, och under Ramadan är det extra viktigt att dela med sig av överflödet till dem som är mindre lyckligt lottade. Tält för utdelning av mat till Iftar (måltiden för att bryta fastan) byggs därför upp lite överallt i stan. Här är ett sådant tält i närheten av oss, på Alexandria Desert Road.

Tält för Iftar.

En del tar med sitt matpaket och sätter sig någon annanstans, tyvärr plockar inte alla upp efter sig.

Sådana här lyktor pryder många hur runt om i Egypten under Ramadan. Den här

lyktan hänger vid entrén till det område vi hoppas flytta till. I bakgrunden ser

man in i ena delen av det området.

Nu har jag bara tre kapitel kvar av den här boken. Sedan lovar jag att bli lite socialare här på nätet!

*Pelarna i islam är: trosbekännelsen, fastan, bönen, allmosan och vallfärden till Mecka.

Lägenhetsvisning

Jag ska inte bli bostadsfotograf i mitt nästa liv, det är en sak som är säker för det är ursvårt att få bra fotografier av ett rum och göra det rättvisa. Men här är i alla fall lite foton från den lägenhet vi var och tittade på i går (och som jag såg redan förra veckan, lite i smyg). Tänk nu bort alla fula möbler (inklusive garderober, lampor och gardiner) och tänk dit en ljusare färg på väggarna. Och så ska det så klart städas också.

Entrén från gatan. Det ser ut som om man ska bo i garaget.

Nedre hallen. Till höger ut mot gatan och till vänster ut mot poolen.

Det här är allt på den våningen. Golvet behöver slipas för att bli vackert igen.

Entrén från poolsidan. Här behöver keramikplattorna bytas ut för de är skruttiga

och dessutom leker de stormvågor på Nordsjön om vintern.

Här kommer man ut till poolen. Vi får alltså en egen gång till poolsidan,

så vi behöver inte gå ut på gatan och gå runt utan hamnar direkt i plurret.

När man går upp för första trappan kommer man direkt in i det här rummet på första

våningen. Det är avlångt och ganska trist men med stora fina fönster åt bägge håll

som släpper in mycket ljus. Här tänkte jag mig att man kan ha arbetsrum och bibliotek

(fint ska det va') för det är nog det enda stället där alla bokhyllor får plats ordentligt.

På första våningen finns också ett gästrum som har en egen liten balkong. Mycket liten, men dock.

Och ett tillhörande gästbadrum.

Det var allt på första våningen.

När man går upp ytterligare en trappa kommer man upp till den övre hallen.

Till vänster om trappräcket skymtar en stege upp till taket. Så om grannarna behöver

greja med sin parabol måste de gå genom vår lägenhet, men det tycker jag är okej.

Jag tror inte de har som hobby att greja med parabolen.

Rakt fram ser man dörren till det som kommer att bli förråd.

Här är den övre hallen sedd från köksdelen.

Trappan är då till vänster om det lilla trädet. Till höger dörren till förrådet.

Det här rummet ska bli förråd. Både för köksbehov och som vindsförråd.

Orsaken är att köket är alldeles för litet och har katastrofalt få skåp och lådor,

så någon sorts lösning måste till. Det får bli det rum som ligger närmast köket.

Och med lite ordning på sånt som bara ska förvaras, eventuellt bakom ett skynke,

ska nog det bli bra.

Längst bort i den lilla korridoren, och sedan till höger, ligger sovrummet.

Dörren till vänster i bild leder in till badrummet och dörren på andra sidan

badrummet leder ut till en balkong.

Sovrummet sett från sängsidan.

Badrummet är långsmalt, till höger toadelen och ut till balkongen ...

... och till vänster badkarsdelen. Enda problemet är väl hur det ska gå att dela

badrum efter åtta år med var sitt badrum : )

Balkongen utanför badrummet. Här ser det ut som om golvet är beige. Det är det inte.

Det är svart-vit sten upptäckte jag när tillräckligt många fotspår hade svept undan en massa sand.

Mitt emot sovrummet finns först en liten "smatt" och sedan kommer man in i ...

... ett gästrum till. Det tänkte vi ha som extra gästrum när det behövs två, men framför allt ställa alla garderober här inne eftersom det blir väldigt trångt i sovrummet annars.

Även till det rummet finns ett badrum som får tjänstgöra som tvättstuga.

Det här badrummet är ganska ofräscht, så det ska vi försöka få renoverat.

Här står jag i hallen igen och tittar till höger. Alldeles till höger i bild ser man

yttersta änden på barköket, rakt fram det som får bli vardagsrum.

Så här ser köket ut i dag. Superskruttigt och vansinnigt dåligt planerat. Spisen syns inte,

den står till vänster nedanför bardisken och får åka ut om vi så ska köpa egen spis. En liten

diskbänk som också behöver bytas ut. Kyl och frys måste flyttas för att få plats med fler

skåp, de kan antingen stå "utanför" köket eller i förrådet. Ett litet fönster ovanför

diskbänken, bakom skåpet.

Här blir matplatsen. Här syns spisen också.

Vardagsrum och matplats. Balkongdörren bakom matplatsen.

Det här blir min utsikt när jag lagar mat. Perfekt så kan man ha kontakt med man och

gäster i stället för att stå undangömd i ett kök.

Balkongen är inte stor, men man får gott och väl plats med ett litet bord och korgstolar.

Det blir våra egna, rena, dock. Och utsikten från balkongen såg ni i inlägget nedan.

Det här är väl kanske inte direkt den bostad man går och drömmer om, men jag bor mycket hellre med till och med det där hemska köket än så trist som vi gör nu. Det hus vi har nu är visserligen fint, inget fel på det, men ibland känner jag mig som en gammal haremsdam som måste hålla sig innanför murarna. I området där lägenheten ligger vet jag att folk faktiskt sitter vid poolerna och de pratar med varandra, jag kan gå ut på baksidan och promenera av hjärtats lust och bli medlem i country cluben (vad tusan säger man på svenska?) där det är grönt och fint och människor. De enda som syns i vårt nuvarande område är gubbsen och en enstaka nanny som går ett varv med en barnvagn. Hur kul är det?

Bara en sån sak som fönster förresten. Om jag har räknat rätt är det fjorton fönster i den nya, mot elva där vi bor nu. Då bor vi nästan dubbelt så stort nu!

Så nu får Maken den grannlaga uppgiften att förhandla med hyresvärden. Jag hoppas det ska gå vägen!