Anna Anka

Anna Anka.

Jag erkänner, jag har snott fotot på nätet.

Nu måste jag också skriva någonting om den fala damen som har blivit årets snackis.

Om Anna Anka vill sälja sin själ och sin kropp för att kunna visa upp ett glammigt yttre må det vara hänt, det är hennes liv och hennes val. Det som är stötande i sammanhanget är att hon propagerar för en livsstil som närmast för tanken till beslöjade kvinnor i Saudi och burkatäckta kvinnor i Afghanistan, möjligen med skillnaden att Anna Anka är den enda som visar upp sig och som har ett fritt val. Vilken kvinna vill år 2009 stå på tå för sin man, ställa upp på alla hans nycker och ha som främsta mål att tillfredsställa honom utan att någon hänsyn tas till hennes önskemål och behov? Hon säger själv i del 1 av programserien att hon måste följa med på sin makes alla resor, men att hon ibland önskar att hon hade kunnat stanna hemma. Och tyvärr kan hon inte det. Det är väl snällt av henne att hon följer med honom och organiserar allt på hans turnéer, men om äktenskapet hade byggt på ömsesidig kärlek och respekt - den form av äktenskap jag tror alla moderna människor önskar sig - så hade hon också kunnat stanna hemma ibland. Men Anna Anka propagerar alltså för att kvinnan ska stå på tå och att mannen ska bestämma allt.

Ett annat problem är att hon inte bara vill frånta kvinnor alla rättigheter till beslutanderätt om sitt eget liv i stort och smått, hon vill också frånta männen deras rätt till ett nära umgänge och en gemenskap med deras egna barn. "Om en amerikansk man är ensam med barnen längre än 20 minuter får han panik." Det skulle då vara definitionen av en riktig man, att han vägrar byta blöjor och umgås med sina barn. Han ska alltså inte själv åka på utflykt med sina barn till zoo eller badstranden, han ska inte själv gå på bio med dem eller hjälpa dem med deras läxor, han ska inte leka cowboys och indianer (eller vad leker man i dag, talibaner och amerikaner, kanske) och så vidare i all oändlighet. Det här är mycket allvarligt för både mäns och barns rättigheter.

Ett tredje problem är det människoförakt Anna Anka vill att världen ska anamma. Den som såg första avsnittet av programmen vet hur hon nedvärderar barnflickan och alla de människor som inte har lika mycket pengar som hennes man har. Vi andra är inte värda ett ruttet lingon enligt henne, och bara ute efter att ta det hon har. Detta i en tidsålder då vi så sakta börjar inse att alla människor faktiskt är lika mycket värda som människor, att vi bara har olika förutsättningar och intressen och möjligheter. I en tidsålder då vi börjar lära oss att städpersonalen på kontoret faktisk också utför ett riktigt arbete. Jag anser tvärtom att vi måste propagera för att bemöta alla andra människor med respekt oavsett yrke, ekonomiska tillgångar och kulturell bakgrund. Hur ska vi annars någonsin få fred här på jorden?

Ett fjärde problem är att diskussionen om hemmafruns varande eller icke varande har sjunkit till en bottennivå. Tyvärr blandas hemmafrun ihop med den lyxprostituerade eskortflickan, tack vara Anna Anka. Efter att hemmafrurollen i början av 1900-talet var ett påtvingat måste i den växande medelklassen och tabu under feminismens guldålder på 1970-talet, var den nu i början av det tjugoförsta seklet på väg att bli någonting som en del kvinnor (och ett fåtal män) själva väljer och debatten om förutsättningar och möjligheter tog fart. Det är en nödvändig debatt eftersom de negativa aspekterna av att välja bort yrkesarbete under ett antal år kan bli ödesdigra, om inte förr så när det är dags att gå i pension.

Jag skulle egentligen kunna fortsätta i evigheter, men jag slutar där.

Varför engagerar jag mig i denna avart till underhållningsprogram, kan man fråga sig. Jo, för det kanske största sammantagna problemet är att fru Anka nu vill engagera sig i svensk politik. Och det vore ödesdigert för det svenska samhället om hennes bakåtsträvande åsikter får seriös spridning.

PS. Hon är tydligen välkommen hos KD!