Rapport från kamelmarknaden

I dag drog vi till kamelmarknaden. Jag hade redan varit där en gång, men Maken måste ju få se spektaklet han också. Många bilder, så den som inte vill titta på kameler får sluta läsa här. Och okej, på korrekt svenska ska det väl vara dromedarer antar jag, men vad tusan, det heter kamelmarknad, så jag kallar dem kameler!

Man vet att man är på rätt väg när man börjar möta den här typen av transporter.

Man vet att man är framme när det är kameler, kameler, överallt kameler.

För att komma in måste man köpa en Tourist tAcket.

Här är det pli på kamelerna. Uppställning på raka led.

En liten nos.

Det är liiite läskigt när en hel hjord kommer springade!

Bättre när de har husse med sig.

En glad ryttare.

En sån liten sötnos!

Skönt att vila sig i skuggan ett tag.

Övervintrad hippie eller mattransport? Välj själva!

Dags att lasta.

Här ligger vi. Lite trångt kanske.

Bebisar. Jag hälsade från Otta.

Förhandlingar, förhandlingar.

Fy så trist det här var ...

... jag tror jag sover en stund.

Full fart framåt!

Tjenare mors!

Nä, nu drar vi!

Svar från DN

Hej,
tack för ditt mail. Språkvård kommer fortsatt att vara viktigt för Dagens Nyheter. Vid sidan av Catharina Grünbaum, som blir 66 i år, har vi flera engagerade medarbetare som arbetar med korrektur och språkvård. Catharina Grünbaum har inte avskedats, utan valde själv att lämna Dagens Nyheter för fem år sedan då hon tecknade en avtalspension. Trots detta har hon fortsatt att arbeta som frilansare för DN sedan dess. Dagens Nyheter har inte de ekonomiska resurserna att "betala dubbelt" för en medarbetare och hennes kontrakt har därför avslutats. Jag är övertygad om att Catharina Grünbaums kolleger kommer att fortsätta det viktiga och förtjänstfulla arbete som Catharina har gjort på DN. Det är därför fel att säga att språkspalten kommer att läggas ner, läsarna kommer även framledes att kunna ställa frågor till DN om språkvård.


Med vänlig hälsning
Gunilla Herlitz
Chefredaktör och VD



Telefon: +46 8 738 27 72
Adress: Gjörwellsgatan 30,
SE-105 15 Stockholm, Sweden
www.dn.se

----

Fast jag måste säga att jag anser att det krävs en språkexpert som Catharina Grünbaum för att driva en Språkspalt och att vårda språket hos journalisterna på DN, något som har sjangserat märkbart just de senaste fem åren! Den kostnad CG innebär borde kunna tas från annat meningslöst tjafs, sporten och kändisskvallret till exempel eftersom de ämnena knappast hör till seriös journalistik.

Inte ens chefredaktören för DN skriver korrekt svenska eftersom hon inleder sina brev på anglosaxiskt vis. På svenska ser det ut så här:

Hej!

Tack för ...

En duktig språkvårdare behövs på DN!!!

----

Rapport från kamelmarknaden kommer om en stund!

Brev till DN - protest mot att Språkspalten läggs ner

Jag skickade ett brev till DN i dag eftersom jag tycker att det är skandal att en av tidningens viktigaste spalter läggs ner, nämligen Språkspalten som har skrivits av Catharina Grünbaum i tjugo år.

Bästa Gunilla Herlitz!

Till min stora sorg har jag förstått att ni ska lägga ner Språkspalten och sparka Catharina Grünbaum efter tjugo års tjänst och tjugo års ovärderlig förmedling av vårt svenska språks underfundigheter.

Samtidigt behåller ni nonsens som bättre hör hemma i andra sorters media, till exempel Maratonbloggen som endast kan vara av intresse för det lilla fåtal som springer maratonlopp.

Jag är djupt besviken på DN som tar bort en så viktig och intressant spalt och vill protestera mot ert beslut. Jag hoppas innerligt att ledningsgruppen för DN tar sitt förnuft till fånga och behåller Catharina Grünbaum och Språkspalten! Jag vet att jag inte är ensam om denna åsikt.

DN kommer inte att bli mitt val för prenumeration när jag och min familj flyttar hem till Sverige i slutet av 2010 om Catharina Grünbaum inte är återanställd och skriver Språkspalten.
Med vänlig hälsning,

Marianne Alstermark

PS. Brevet kommer att införas på min blogg: http://nyaaventyr.blogspot.com som har cirka 200-250 läsare om dagen.

Skriv och protestera du också:
Gunilla Herlitz är chefredaktör och VD: gunilla.herlitz@dn.se
Björn Wiman är kulturchef: bjorn.wiman@dn.se

Sus och dus

Här i det spännande och lyxiga livet i sus och dus som vi lever i utlandet, håller tvättmaskinen som bäst på med en omgång på sextio grader. Visst är det spännande och exotiskt? När kommer TV3 och erbjuder mig ett miljongage? Jag kan tänka mig att anställa en maid att hunsa om det är vad som krävs. Säg bara till.

Lena i Bangalore skickade en länk till en karta som visar hur Internetkabeln går, den där förbaskade kabeln som italienarna gräver av med jämna mellanrum vilket vi båda får lida för. Men nu är det torsdag, så det är bara att hoppas att tidsplanen håller och att allt funkar som det ska i morgon igen. Inte kul när det är så här segt.

Vår Internetkabel. Jag bor vid nummer 6.

Varför gör katterna precis tvärtom mot vad man hade tänkt sig att de ska göra när man plockar fram kameran? I går kväll började Stina jaga ett av de små filthjärtan som satt på någon chokladkartong jag fick av Maken. Varmed jag plockade fram kameran för att fånga någon fin bild på när hon krumbuktar och skuttar för att fånga det.

Stina smyger på ett filthjärta.

Vad gör hon då? Just det, går och sätter sig under bordet!

Stina under bordet.

Det var ju sådana här foton, fast bättre, jag ville ha av Stina

när hon krumbuktar sig. Inget pris för bästa kattfoto den här gången heller ...

Sen undrar jag om någon vet vad det är för fel/vad jag gör för fel med begonian. En del blommor är hur fina som helst, de gröna bladen är hur fina och spänstiga som helst. Men en del knoppar har en skorpa av torra blad längst ut och blir aldrig riktigt fina även om de slår ut. Den står i en plastkruka för att inte torka ut för fort i värmen, den vattnas en till två gånger per dag beroende på hur varmt det är, den har ordentligt dränage så att jorden inte ska ruttna och surna, den har fått blomsternäring i form av svensk pinne för blomstrande blommor. Duschar den med blomspruta ett par, tre gånger om dagen också, beroende på hettan. Ändå är den så här. Någon som vet?

Vissa blommor är vanliga och fina, andra med torra kronblad längst ut.

Samtidigt är minibegonian - eller vad det är - hur fin som helst, inga konstigheter med den, och den får samma skötsel och lever under samma förhållanden som den andra.

Minibegonian.

Fynd!

Honungsbilen? Så synd att jag inte lyckades få en bra bild av

den här bilen. Den är målad som ett bi, har en gadd i baken

och backspeglarna ser ut som antenner. Trevlig chaffis, vi vinkade.

Hur kul är det när man står med lödder från topp till tå i duschen och vattnet plötsligt säger "pffffhhh", varefter det bara kommer en tunn, tunn liten vilsekommen stråle? Nå, jag lyckades bli av med allt lödder till slut, som tur var.

Jag gjorde två riktiga fynd i bokhandeln i dag. Det har nämligen öppnat en ny bokhandel i shoppingcentret, Shorouk Bookstore, och där var jag självklart tvungen att kika in. Man vet ju aldrig om det kan finnas någonting bra. Och det gjorde det! Dels hittade jag On Cats av Doris Lessing. En självskriven bok som jag bara måste läsa och ha.

On Cats av Doris Lessing.

Dessutom Breakfast at Tiffany's av Truman Capote i en riktigt vackert inbunden upplaga.

Truman Capote.

Se så vacker den är på insidan av pärmarna!

Det är inte så vanligt att man trycker vackra upplagor av böcker nu för tiden, jag tycker mest att det är så billiga upplagor som de kan ta ut så mycket som möjligt för. Här har man gjort precis tvärtom, för böckerna kostade bara ca 112:50 SEK styck! Och det var inte på rea.

Nu blir det till att läsa försiktigt!

Annars var det väl inte så spännande i shoppingcentret, direkt. Inte mer än att de har ändrat från full bordsservering till att man ska beställa och betala i förväg i kassan på Costa Coffee. Med noggranna instruktioner så här i början om att man ska sätta sin lilla träskiva med numret i pinnen på bordet. Och att det hade kommit en nyhet i yoghurthyllan, katrinplommonyoghurt. Den var god.

I dag blir det riktig fuskmiddag. Färdiggrillad kyckling med satésås på burk och ris (det kokar jag själv, någon måtta ...) Jag är inne i en trött-på-att-laga-vardagsmiddag-period. Hoppas den går över snart, det blir godare mat då.

Nu när jag sitter och skriver det här inlägget kom en kommentar från Lena i Indien. Det visar sig att vi har samma problem med samma Internetkabel! Tänk va! Hennes Internetman hade visat en karta över hur kabeln är dragen och vi går på samma kabel, den går tydligen förbi Egypten innan den går vidare till Asien. Han sa att det skulle vara fixat till fredag, vi hoppas att han har fel och att det är fixat innan dess. Eller att han har rätt och att det inte tar längre tid än så.

Rapport från en skurhink

Se så mycket sand jag skyfflade ut ur huset. Okej, inte

riktigt så mycket, men det kändes som så mycket. Och

det är garanterat så mycket sand som försöker ta sig in!

Nu är all sand utskyfflad för den här gången, tyvärr håller en sandstorm på att blåsa upp, det satte så klart igång just som jag var klar och satte mig ner med en kopp kaffe. Nu viner det runt knutarna. Fördelen är väl att åtminstone några myggor får sand i skallen och kolar vippen, får man hoppas i alla fall.

Nu är det bergis flera av er som tror att jag är någon slags pedant som tjatar om att jag städar hela tiden, men jag lovar, det är hemskt. Jag torkade av köksbänkarna vid lunchtid, när jag skulle laga middag och torkade av dem igen blev det svarta ränder på trasan! Så illa är det.

Och nu sitter jag här och längtar till den 12 maj, för då kommer min kompis M från Istanbul och hälsar på! Första besöket från Istanbul, faktiskt.

Internet strular igen här, det är tydligen någon smartskalle som har klippt en kabel i havet. Förra gången det hände var hela Egypten helt utan Internet, den här gången har hela Egypten "bara" problem och det är trångt om den lilla salighet som fortfarande fungerar. De lovade att det ska vara fixat om några dagar. Vi hoppas att de håller vad de lovar för det är ett elände att knappt kunna surfa.

Monday - Funday

Kiosk. Obs att det är två karlar som står där, inte kvinnor.

Nu har jag skickat sista delen av ett jobb, så nu är jag ledig några dagar. Haha, ja gissa vad jag ska göra i morgon när jag inte jobbar. Behöver jag ens nämna mopp och dammsugare?

Hörrni, jag har funderat på ytterligare en sak när det gäller barn. Härom dagen funderade jag ju på det där med gym för små barn - vilket vi var väldigt ense om att det är rätt knäppt - och i dag funderar jag på barnprogram för små barn. Här i utlandet har vi bara en svensk tv-kanal, SVT World, så det är ganska ofta barnprogram när jag knäpper på den. För de minsta visar de många program med små söta djur och små söta dockor som heter Upsy-Daisy och liknande, jättesöta, verkligen. Men jag reagerar på djurens och dockornas tal, de pratar nämligen nästan uteslutande med oartikulerade gull-ljud eller bräkande av djurläten. De pratar inte med ord. Och jag hade för mig att man ska prata med barn redan från det att de är nyfödda, för att de ska internalisera språket och som vuxna bli så verbala som möjligt. Men i tv säger de bara 'oooh', 'kvack, kvack', 'tututututut' och liknande. Hade det inte varit bättre att de små söta djuren och dockorna pratade med varandra, hade inte det varit mer befrämjande för de små barnens språkutveckling? Varför är det en trend att göra icke-verbala program för de minsta? Föreligger det nya forskningsrön som säger att man bara ska ljuda med småttingarna? Eller har det alltid varit sådana program för den åldersgruppen? Jag minns inte.

Men jag måste säga att jag tycker det är konstigt.

Sinais befrielsedag

I dag är det nationell helgdag här i Egypten, anledningen är att vi firar Sinais befrielse. Och lite om vad det handlar om tänkte jag skriva i dag.

Sinaihalvön är en 60.000 m2 stor halvö mellan Afrika och Asien, den hör till Egypten och gränsar till Israel, Medelhavet, Aqabaviken och Röda havet. Suezkanalen går genom gränsen mellan afrikanska kontinenten och Sinaihalvön. Hela halvön är i princip täckt av öken, och här finns berget Sinai där Moses tog emot tio Guds bud samt populära semesterorter såsom Sharm El-Sheik. Sinais största stad är Port Said med cirka en halv miljon invånare, och på hela Sinai bor ungefär en miljon människor.

Sexdagarskriget, eller 1967 års arabisk-israeliska krig, startade den 5 juni 1967 när Israel anföll Egypten och sedan under bara sex dagar lyckades ockupera delar av östra Jerusalem, Västbanken, Golanhöjderna, Gaza och hela Sinaihalvön inklusive Suezkanalen, bland annat genom att de inledde kriget med att slå ut hela Egyptens flygvapen i ett enda svep. Orsakerna var att arabländerna hindrade Israel från att passera genom Suezkanalen, hade planer på att leda bort vattnet från Jordanfloden och hotade att angripa Israel.

Och nu skulle jag då komma till varför vi firar Sinais befrielsedag just i dag, den 25 april. Men där går jag bet. Jag hittar inte någonting som hände runt allt det här just den här dagen. Yom Kippur-kriget utspelades i oktober 1973, Camp David-avtalet skrevs i september 1978 och så vidare. Men det vi firar är i alla fall att Egypten återfick Sinai och Suezkanalen. Israeliska skepp får i dag passera Suez utan problem. Lite antiklimax att inte hitta vad 25 april har med saken att göra, måste jag säga. Någon annan som vet?

Så i dag har vi varit lediga från jobbet, dvs Maken har varit ledig från jobbet och har underhållit mig medan jag har jobbat. Och så lagade han middag, klyftpotatis och rester av rostbiffen från i går, det var gott och väldigt uppskattat att få vara ledig från matlagningen för en gångs skull.

Jaha, och så är det bäst att jag håller löftet och visar lite roliga trafikbilder. Tagna i farten genom bilrutan, som vanligt.

Tomatbilen.

Rör- och slangbilen.

Meloner kan fraktas på olika sätt.

Så här kan man lasta melonerna ...

... eller så här ...

... och så här.

Limebilen.

Gasbilen.

Bananbilen.

Och mitt i all den här galna trafiken på "motorvägen" tvekar

man inte att GÅ över, inte springa, och räknar med att bilarna ska väja.

Bara några blommor

Jag har jobbat precis hela dagen och är helt slut i huvudet. Vet att jag lovade roliga trafikbilder till i dag, men nu är jag så trött att jag helt fräckt skjuter upp dem till i morgon och visar bara några fina blommor i stället.

Lila blombollar.

Röd blomboll (pelargon).

Som tur var kom de redan i dag och fixade till ytterdörren. Och som tur var är det lördag så Maken var hemma och kunde ta hand om gubbarna. Han är inte lika trött på hantverkare som jag är, så det var skönt som omväxling. Jag har inte kollat om det funkar, men enligt Maken kan man nu öppna ytterdörren. Sen att de fixade en spricka i glaset i dörren är en annan femma, de silikonade ihop den i alla fall.

Nu har vi ätit klassisk sommarmat, rostbiff och potatissallad. Och den här gången lyckades jag rycka ut den ur ugnen på precis 60°C så nu blev den inte lika äcklig som förra gången. Eller rättare sagt, den blev riktigt god.

Ha en skön helg allihop!

Att köpa ägg och oliver

När man ska köpa ägg och oliver kan man antingen göra som man brukar och åka till vanliga affären, eller så kan man göra sig en liten utflykt till Wadi Foods och köpa finfina lantägg från frigående höns och världens godaste (enligt min oliv-finsmakar-kompis C) ekologiskt odlade oliver. I dag valde vi det senare alternativet.

Okej, Wadi Foods produkter kan man köpa i vanliga affären också, och de har butiker inne i stan, men om man nu känner för det så kan man åka till deras butik som ligger vid Alex Desert Road i närheten av deras odlingar. Tyvärr får man bara smygkika in på olivodlingarna (se bild nedan), men det ger en bra känsla. Och deras ägg finns bara i deras egen butik. Sen vet jag inte hur miljövänligt det blir att sitta och brumma i en bil för att köpa det där miljövänliga, men ibland behöver man se annat än stormarknaden.

Vi hade lite krångel när vi skulle ge oss iväg, för ytterdörren har gått i baklås! Maken försökte med både det ena och det andra, men till slut ramlade hela handtaget av och vi fick ge upp. I stället gick vi ut bakvägen som leder mot poolen, och så fick vi gå runt några av villorna. Men det gick ju lika bra det.

Maken på väg till bilen.

Vägtullarna mot Alexandria.

Skylten som visar var lilla butiken ligger.

Här är den lilla butiken, lätt att missa om man inte känner till den.

Olivodlingarna ligger bakom muren som man kan kika in genom.

Tyvärr har de inget kafé i den lilla butiken, en klar miss. Så vi åkte till stora shoppingcentret i alla fall och åt lunch. Den här gången parkerade vi längre bort i garaget och åkte upp i nya ingången. Där hittade vi något som jag inte vet om man ska skratta eller gråta åt. Ett barngym!

Junior Fit, ett gym för barn.

Jag vet inte. Är det vettigt med ett barngym med motionscyklar och trappmaskiner och gåband och allt? Visst att man kan ha något liknande som lekredskap på ett dagis, ett lekredskap bland andra, men det här stället har alltså BARA träningsredskap för barn. Är det inte bättre att barnen är UTE och cyklar, att de springer och leker på en gräsmatta och att de klättrar i klätterställningar och berg? Eller är det här en nyttig variant för barn? Jag vet ju inte, jag hänger inte med i alla nya rön när det gäller barn och hälsa. Men i mina ögon verkar det kanske lite ... knäppt!

Kul vägbilder får ni i morgon.